Local view for "http://purl.org/linkedpolitics/eu/plenary/2012-05-09-Speech-3-148-000"

PredicateValue (sorted: none)
lpv:spokenAs
lpv:spokenAs
lpv:spokenAs
lpv:spokenAs
lpv:spokenAs
lpv:spokenAs
lpv:spokenAs
lpv:translated text
"− Herr talman! Jag vill inleda med att tacka min tidigare kollega Diana Wallis, som arbetade med denna fråga ända fram till dess att hon lämnade parlamentet och jag fick överta den. Det har varit en mycket intressant och lärorik process att sätta sig in i den här frågan och jag vill börja med att tacka alla skuggföredragande för deras konstruktiva samarbete och vilja att verkligen lösa denna problematik, och för alla deras bidrag, kommentarer och ändringsförslag. Nu är vi där och vi har en lösning som vi alla kan stödja och vi röstade enhälligt i utskottet om detta. Varför är det då så viktigt? Jo, därför att internationella förtalsmål är en verklighet runtom i våra medlemsstater. Idag firar vi Europadagen och vi gläds åt ett Europa som allt mer växer samman. Våra medborgare flyttar mellan länder, de får vänner, bekanta och familjemedlemmar från andra medlemsstater. Integrationen i Europa är något som vi alla varmt välkomnar. Men i samklang med den tidsanda som finns och som vi befinner oss i så är det fler och fler medier som vill rapportera om människor och händelser i andra länder. Media konsumeras också av personer som bor någon annanstans än i det land där de är födda och där de bor och vars språk man talar. Det är alltså inte orimligt att anta att antalet rättsprocesser i förtalsmål med parter i olika medlemsstater kan komma att öka och t.o.m. öka i ganska hög grad, och när så sker uppstår en tvist om vilket lands lagstiftning som ska gälla. För att se till att dessa internationella rättsprocesser hanteras på bästa sätt behövs ett tillägg till den gällande Rom II-förordningen och det är därför som vi idag diskuterar och debatterar detta. Till detta kommer också möjligheten till så kallad forum shopping, där parter alltså försöker att rikta sina stämningsansökningar till ett särskilt land som har en ur deras perspektiv särskilt förmånlig lagstiftning och det här är naturligtvis inte bra. Vi försöker på varje rättsområde att begränsa denna forum shopping. När Rom II-förordningen förhandlades senast, 2005, fanns det en bred överenskommelse i parlamentet om hur dessa frågor skulle hanteras. Tyvärr lyckades man inte den gången nå hela vägen fram till en lösning med rådet, utan frågan har sedan dess hängt i luften och varit olöst. Nu menar vi att det är hög tid att vi skapar tydlighet på det här området, så att alla som berörs vet vad som gäller. Under arbetets gång har förutsägbarhet var ett oeftergivligt krav för mig, för det är en absolut grund för ett modernt rättssystem och ett rättssamhälle. Man ska veta vad som gäller. I utskottet för rättsliga frågor har vi därför utgått från parlamentets ställningstagande från 2005 och gjort ett antal nödvändiga modifieringar. Vi slår nu fast en tydlig grundregel om att det ska vara det land där käranden har sin hemvist och där en tidning, TV-kanal eller radiostation eller liknande riktar sig med sitt språk och det är det landet vars lagar ska användas. Om det skulle vara svårt att fastställa detta ska det vara det land där redaktionen har sitt säte som gäller. Det är inte rimligt att våra journalister och ansvariga utgivare ska känna till förtalslagstiftningen i alla länder innan de bestämmer sig för om de ska publicera, det kan leda till självcensur att anta detta. Alla bör veta vilka spelregler och lagar som gäller och det är viktigt att denna princip upprätthålls. Inom de ramar som våra gemensamma regler om fundamentala fri- och rättigheter ställer upp är det sedan upp till varje medlemsstat att hitta den rätta balansen mellan dessa rättigheter. Jag hoppas nu att kommissionen är beredd att ta till sig de lagförslag som vi har presenterat och förhoppningsvis återkomma inom kort. Jag ser fram emot och gläds åt ett besked kanske t.o.m. redan under vår diskussion här i kväll. Tack så mycket för detta, herr talman!"@ro18
lpv:unclassifiedMetadata
"Cecilia Wikström,"18,5,20,15,1,19,14,16,11,2,7,22,3,13,10,9,17,21,12,8
lpv:unclassifiedMetadata
"föredragande"18,5,5,20,15,1,19,14,16,11,2,7,22,3,13,10,9,17,21,12,8
lpv:translated text
"− Herr talman! Jag vill inleda med att tacka min tidigare kollega Diana Wallis, som arbetade med denna fråga ända fram till dess att hon lämnade parlamentet och jag fick överta den. Det har varit en mycket intressant och lärorik process att sätta sig in i den här frågan och jag vill börja med att tacka alla skuggföredragande för deras konstruktiva samarbete och vilja att verkligen lösa denna problematik, och för alla deras bidrag, kommentarer och ändringsförslag. Nu är vi där och vi har en lösning som vi alla kan stödja och vi röstade enhälligt i utskottet om detta. Varför är det då så viktigt? Jo, därför att internationella förtalsmål är en verklighet runtom i våra medlemsstater. Idag firar vi Europadagen och vi gläds åt ett Europa som allt mer växer samman. Våra medborgare flyttar mellan länder, de får vänner, bekanta och familjemedlemmar från andra medlemsstater. Integrationen i Europa är något som vi alla varmt välkomnar. Men i samklang med den tidsanda som finns och som vi befinner oss i så är det fler och fler medier som vill rapportera om människor och händelser i andra länder. Media konsumeras också av personer som bor någon annanstans än i det land där de är födda och där de bor och vars språk man talar. Det är alltså inte orimligt att anta att antalet rättsprocesser i förtalsmål med parter i olika medlemsstater kan komma att öka och t.o.m. öka i ganska hög grad, och när så sker uppstår en tvist om vilket lands lagstiftning som ska gälla. För att se till att dessa internationella rättsprocesser hanteras på bästa sätt behövs ett tillägg till den gällande Rom II-förordningen och det är därför som vi idag diskuterar och debatterar detta. Till detta kommer också möjligheten till så kallad forum shopping, där parter alltså försöker att rikta sina stämningsansökningar till ett särskilt land som har en ur deras perspektiv särskilt förmånlig lagstiftning och det här är naturligtvis inte bra. Vi försöker på varje rättsområde att begränsa denna forum shopping. När Rom II-förordningen förhandlades senast, 2005, fanns det en bred överenskommelse i parlamentet om hur dessa frågor skulle hanteras. Tyvärr lyckades man inte den gången nå hela vägen fram till en lösning med rådet, utan frågan har sedan dess hängt i luften och varit olöst. Nu menar vi att det är hög tid att vi skapar tydlighet på det här området, så att alla som berörs vet vad som gäller. Under arbetets gång har förutsägbarhet var ett oeftergivligt krav för mig, för det är en absolut grund för ett modernt rättssystem och ett rättssamhälle. Man ska veta vad som gäller. I utskottet för rättsliga frågor har vi därför utgått från parlamentets ställningstagande från 2005 och gjort ett antal nödvändiga modifieringar. Vi slår nu fast en tydlig grundregel om att det ska vara det land där käranden har sin hemvist och där en tidning, TV-kanal eller radiostation eller liknande riktar sig med sitt språk och det är det landet vars lagar ska användas. Om det skulle vara svårt att fastställa detta ska det vara det land där redaktionen har sitt säte som gäller. Det är inte rimligt att våra journalister och ansvariga utgivare ska känna till förtalslagstiftningen i alla länder innan de bestämmer sig för om de ska publicera, det kan leda till självcensur att anta detta. Alla bör veta vilka spelregler och lagar som gäller och det är viktigt att denna princip upprätthålls. Inom de ramar som våra gemensamma regler om fundamentala fri- och rättigheter ställer upp är det sedan upp till varje medlemsstat att hitta den rätta balansen mellan dessa rättigheter. Jag hoppas nu att kommissionen är beredd att ta till sig de lagförslag som vi har presenterat och förhoppningsvis återkomma inom kort. Jag ser fram emot och gläds åt ett besked kanske t.o.m. redan under vår diskussion här i kväll. Tack så mycket för detta, herr talman!"@et5
lpv:unclassifiedMetadata
"Cecilia Wikström,"18,5,20,15,1,19,14,16,11,2,7,22,3,13,10,9,17,21,12,8
lpv:unclassifiedMetadata
"föredragande"18,5,5,20,15,1,19,14,16,11,2,7,22,3,13,10,9,17,21,12,8
lpv:unclassifiedMetadata
"föredragande"18,5,5,20,15,1,19,14,16,11,2,7,22,3,13,10,9,17,21,12,8
lpv:translated text
"− Herr talman! Jag vill inleda med att tacka min tidigare kollega Diana Wallis, som arbetade med denna fråga ända fram till dess att hon lämnade parlamentet och jag fick överta den. Det har varit en mycket intressant och lärorik process att sätta sig in i den här frågan och jag vill börja med att tacka alla skuggföredragande för deras konstruktiva samarbete och vilja att verkligen lösa denna problematik, och för alla deras bidrag, kommentarer och ändringsförslag. Nu är vi där och vi har en lösning som vi alla kan stödja och vi röstade enhälligt i utskottet om detta. Varför är det då så viktigt? Jo, därför att internationella förtalsmål är en verklighet runtom i våra medlemsstater. Idag firar vi Europadagen och vi gläds åt ett Europa som allt mer växer samman. Våra medborgare flyttar mellan länder, de får vänner, bekanta och familjemedlemmar från andra medlemsstater. Integrationen i Europa är något som vi alla varmt välkomnar. Men i samklang med den tidsanda som finns och som vi befinner oss i så är det fler och fler medier som vill rapportera om människor och händelser i andra länder. Media konsumeras också av personer som bor någon annanstans än i det land där de är födda och där de bor och vars språk man talar. Det är alltså inte orimligt att anta att antalet rättsprocesser i förtalsmål med parter i olika medlemsstater kan komma att öka och t.o.m. öka i ganska hög grad, och när så sker uppstår en tvist om vilket lands lagstiftning som ska gälla. För att se till att dessa internationella rättsprocesser hanteras på bästa sätt behövs ett tillägg till den gällande Rom II-förordningen och det är därför som vi idag diskuterar och debatterar detta. Till detta kommer också möjligheten till så kallad forum shopping, där parter alltså försöker att rikta sina stämningsansökningar till ett särskilt land som har en ur deras perspektiv särskilt förmånlig lagstiftning och det här är naturligtvis inte bra. Vi försöker på varje rättsområde att begränsa denna forum shopping. När Rom II-förordningen förhandlades senast, 2005, fanns det en bred överenskommelse i parlamentet om hur dessa frågor skulle hanteras. Tyvärr lyckades man inte den gången nå hela vägen fram till en lösning med rådet, utan frågan har sedan dess hängt i luften och varit olöst. Nu menar vi att det är hög tid att vi skapar tydlighet på det här området, så att alla som berörs vet vad som gäller. Under arbetets gång har förutsägbarhet var ett oeftergivligt krav för mig, för det är en absolut grund för ett modernt rättssystem och ett rättssamhälle. Man ska veta vad som gäller. I utskottet för rättsliga frågor har vi därför utgått från parlamentets ställningstagande från 2005 och gjort ett antal nödvändiga modifieringar. Vi slår nu fast en tydlig grundregel om att det ska vara det land där käranden har sin hemvist och där en tidning, TV-kanal eller radiostation eller liknande riktar sig med sitt språk och det är det landet vars lagar ska användas. Om det skulle vara svårt att fastställa detta ska det vara det land där redaktionen har sitt säte som gäller. Det är inte rimligt att våra journalister och ansvariga utgivare ska känna till förtalslagstiftningen i alla länder innan de bestämmer sig för om de ska publicera, det kan leda till självcensur att anta detta. Alla bör veta vilka spelregler och lagar som gäller och det är viktigt att denna princip upprätthålls. Inom de ramar som våra gemensamma regler om fundamentala fri- och rättigheter ställer upp är det sedan upp till varje medlemsstat att hitta den rätta balansen mellan dessa rättigheter. Jag hoppas nu att kommissionen är beredd att ta till sig de lagförslag som vi har presenterat och förhoppningsvis återkomma inom kort. Jag ser fram emot och gläds åt ett besked kanske t.o.m. redan under vår diskussion här i kväll. Tack så mycket för detta, herr talman!"@sl20
lpv:unclassifiedMetadata
"Cecilia Wikström,"18,5,20,15,1,19,14,16,11,2,7,22,3,13,10,9,17,21,12,8
lpv:unclassifiedMetadata
"föredragande"18,5,5,20,15,1,19,14,16,11,2,7,22,3,13,10,9,17,21,12,8
lpv:translated text
"− Herr talman! Jag vill inleda med att tacka min tidigare kollega Diana Wallis, som arbetade med denna fråga ända fram till dess att hon lämnade parlamentet och jag fick överta den. Det har varit en mycket intressant och lärorik process att sätta sig in i den här frågan och jag vill börja med att tacka alla skuggföredragande för deras konstruktiva samarbete och vilja att verkligen lösa denna problematik, och för alla deras bidrag, kommentarer och ändringsförslag. Nu är vi där och vi har en lösning som vi alla kan stödja och vi röstade enhälligt i utskottet om detta. Varför är det då så viktigt? Jo, därför att internationella förtalsmål är en verklighet runtom i våra medlemsstater. Idag firar vi Europadagen och vi gläds åt ett Europa som allt mer växer samman. Våra medborgare flyttar mellan länder, de får vänner, bekanta och familjemedlemmar från andra medlemsstater. Integrationen i Europa är något som vi alla varmt välkomnar. Men i samklang med den tidsanda som finns och som vi befinner oss i så är det fler och fler medier som vill rapportera om människor och händelser i andra länder. Media konsumeras också av personer som bor någon annanstans än i det land där de är födda och där de bor och vars språk man talar. Det är alltså inte orimligt att anta att antalet rättsprocesser i förtalsmål med parter i olika medlemsstater kan komma att öka och t.o.m. öka i ganska hög grad, och när så sker uppstår en tvist om vilket lands lagstiftning som ska gälla. För att se till att dessa internationella rättsprocesser hanteras på bästa sätt behövs ett tillägg till den gällande Rom II-förordningen och det är därför som vi idag diskuterar och debatterar detta. Till detta kommer också möjligheten till så kallad forum shopping, där parter alltså försöker att rikta sina stämningsansökningar till ett särskilt land som har en ur deras perspektiv särskilt förmånlig lagstiftning och det här är naturligtvis inte bra. Vi försöker på varje rättsområde att begränsa denna forum shopping. När Rom II-förordningen förhandlades senast, 2005, fanns det en bred överenskommelse i parlamentet om hur dessa frågor skulle hanteras. Tyvärr lyckades man inte den gången nå hela vägen fram till en lösning med rådet, utan frågan har sedan dess hängt i luften och varit olöst. Nu menar vi att det är hög tid att vi skapar tydlighet på det här området, så att alla som berörs vet vad som gäller. Under arbetets gång har förutsägbarhet var ett oeftergivligt krav för mig, för det är en absolut grund för ett modernt rättssystem och ett rättssamhälle. Man ska veta vad som gäller. I utskottet för rättsliga frågor har vi därför utgått från parlamentets ställningstagande från 2005 och gjort ett antal nödvändiga modifieringar. Vi slår nu fast en tydlig grundregel om att det ska vara det land där käranden har sin hemvist och där en tidning, TV-kanal eller radiostation eller liknande riktar sig med sitt språk och det är det landet vars lagar ska användas. Om det skulle vara svårt att fastställa detta ska det vara det land där redaktionen har sitt säte som gäller. Det är inte rimligt att våra journalister och ansvariga utgivare ska känna till förtalslagstiftningen i alla länder innan de bestämmer sig för om de ska publicera, det kan leda till självcensur att anta detta. Alla bör veta vilka spelregler och lagar som gäller och det är viktigt att denna princip upprätthålls. Inom de ramar som våra gemensamma regler om fundamentala fri- och rättigheter ställer upp är det sedan upp till varje medlemsstat att hitta den rätta balansen mellan dessa rättigheter. Jag hoppas nu att kommissionen är beredd att ta till sig de lagförslag som vi har presenterat och förhoppningsvis återkomma inom kort. Jag ser fram emot och gläds åt ett besked kanske t.o.m. redan under vår diskussion här i kväll. Tack så mycket för detta, herr talman!"@mt15
lpv:unclassifiedMetadata
"Cecilia Wikström,"18,5,20,15,1,19,14,16,11,2,7,22,3,13,10,9,17,21,12,8
lpv:unclassifiedMetadata
"föredragande"18,5,5,20,15,1,19,14,16,11,2,7,22,3,13,10,9,17,21,12,8
lpv:translated text
"− Herr talman! Jag vill inleda med att tacka min tidigare kollega Diana Wallis, som arbetade med denna fråga ända fram till dess att hon lämnade parlamentet och jag fick överta den. Det har varit en mycket intressant och lärorik process att sätta sig in i den här frågan och jag vill börja med att tacka alla skuggföredragande för deras konstruktiva samarbete och vilja att verkligen lösa denna problematik, och för alla deras bidrag, kommentarer och ändringsförslag. Nu är vi där och vi har en lösning som vi alla kan stödja och vi röstade enhälligt i utskottet om detta. Varför är det då så viktigt? Jo, därför att internationella förtalsmål är en verklighet runtom i våra medlemsstater. Idag firar vi Europadagen och vi gläds åt ett Europa som allt mer växer samman. Våra medborgare flyttar mellan länder, de får vänner, bekanta och familjemedlemmar från andra medlemsstater. Integrationen i Europa är något som vi alla varmt välkomnar. Men i samklang med den tidsanda som finns och som vi befinner oss i så är det fler och fler medier som vill rapportera om människor och händelser i andra länder. Media konsumeras också av personer som bor någon annanstans än i det land där de är födda och där de bor och vars språk man talar. Det är alltså inte orimligt att anta att antalet rättsprocesser i förtalsmål med parter i olika medlemsstater kan komma att öka och t.o.m. öka i ganska hög grad, och när så sker uppstår en tvist om vilket lands lagstiftning som ska gälla. För att se till att dessa internationella rättsprocesser hanteras på bästa sätt behövs ett tillägg till den gällande Rom II-förordningen och det är därför som vi idag diskuterar och debatterar detta. Till detta kommer också möjligheten till så kallad forum shopping, där parter alltså försöker att rikta sina stämningsansökningar till ett särskilt land som har en ur deras perspektiv särskilt förmånlig lagstiftning och det här är naturligtvis inte bra. Vi försöker på varje rättsområde att begränsa denna forum shopping. När Rom II-förordningen förhandlades senast, 2005, fanns det en bred överenskommelse i parlamentet om hur dessa frågor skulle hanteras. Tyvärr lyckades man inte den gången nå hela vägen fram till en lösning med rådet, utan frågan har sedan dess hängt i luften och varit olöst. Nu menar vi att det är hög tid att vi skapar tydlighet på det här området, så att alla som berörs vet vad som gäller. Under arbetets gång har förutsägbarhet var ett oeftergivligt krav för mig, för det är en absolut grund för ett modernt rättssystem och ett rättssamhälle. Man ska veta vad som gäller. I utskottet för rättsliga frågor har vi därför utgått från parlamentets ställningstagande från 2005 och gjort ett antal nödvändiga modifieringar. Vi slår nu fast en tydlig grundregel om att det ska vara det land där käranden har sin hemvist och där en tidning, TV-kanal eller radiostation eller liknande riktar sig med sitt språk och det är det landet vars lagar ska användas. Om det skulle vara svårt att fastställa detta ska det vara det land där redaktionen har sitt säte som gäller. Det är inte rimligt att våra journalister och ansvariga utgivare ska känna till förtalslagstiftningen i alla länder innan de bestämmer sig för om de ska publicera, det kan leda till självcensur att anta detta. Alla bör veta vilka spelregler och lagar som gäller och det är viktigt att denna princip upprätthålls. Inom de ramar som våra gemensamma regler om fundamentala fri- och rättigheter ställer upp är det sedan upp till varje medlemsstat att hitta den rätta balansen mellan dessa rättigheter. Jag hoppas nu att kommissionen är beredd att ta till sig de lagförslag som vi har presenterat och förhoppningsvis återkomma inom kort. Jag ser fram emot och gläds åt ett besked kanske t.o.m. redan under vår diskussion här i kväll. Tack så mycket för detta, herr talman!"@cs1
lpv:unclassifiedMetadata
"Cecilia Wikström,"18,5,20,15,1,19,14,16,11,2,7,22,3,13,10,9,17,21,12,8
lpv:unclassifiedMetadata
"föredragande"18,5,5,20,15,1,19,14,16,11,2,7,22,3,13,10,9,17,21,12,8
lpv:translated text
"− Herr talman! Jag vill inleda med att tacka min tidigare kollega Diana Wallis, som arbetade med denna fråga ända fram till dess att hon lämnade parlamentet och jag fick överta den. Det har varit en mycket intressant och lärorik process att sätta sig in i den här frågan och jag vill börja med att tacka alla skuggföredragande för deras konstruktiva samarbete och vilja att verkligen lösa denna problematik, och för alla deras bidrag, kommentarer och ändringsförslag. Nu är vi där och vi har en lösning som vi alla kan stödja och vi röstade enhälligt i utskottet om detta. Varför är det då så viktigt? Jo, därför att internationella förtalsmål är en verklighet runtom i våra medlemsstater. Idag firar vi Europadagen och vi gläds åt ett Europa som allt mer växer samman. Våra medborgare flyttar mellan länder, de får vänner, bekanta och familjemedlemmar från andra medlemsstater. Integrationen i Europa är något som vi alla varmt välkomnar. Men i samklang med den tidsanda som finns och som vi befinner oss i så är det fler och fler medier som vill rapportera om människor och händelser i andra länder. Media konsumeras också av personer som bor någon annanstans än i det land där de är födda och där de bor och vars språk man talar. Det är alltså inte orimligt att anta att antalet rättsprocesser i förtalsmål med parter i olika medlemsstater kan komma att öka och t.o.m. öka i ganska hög grad, och när så sker uppstår en tvist om vilket lands lagstiftning som ska gälla. För att se till att dessa internationella rättsprocesser hanteras på bästa sätt behövs ett tillägg till den gällande Rom II-förordningen och det är därför som vi idag diskuterar och debatterar detta. Till detta kommer också möjligheten till så kallad forum shopping, där parter alltså försöker att rikta sina stämningsansökningar till ett särskilt land som har en ur deras perspektiv särskilt förmånlig lagstiftning och det här är naturligtvis inte bra. Vi försöker på varje rättsområde att begränsa denna forum shopping. När Rom II-förordningen förhandlades senast, 2005, fanns det en bred överenskommelse i parlamentet om hur dessa frågor skulle hanteras. Tyvärr lyckades man inte den gången nå hela vägen fram till en lösning med rådet, utan frågan har sedan dess hängt i luften och varit olöst. Nu menar vi att det är hög tid att vi skapar tydlighet på det här området, så att alla som berörs vet vad som gäller. Under arbetets gång har förutsägbarhet var ett oeftergivligt krav för mig, för det är en absolut grund för ett modernt rättssystem och ett rättssamhälle. Man ska veta vad som gäller. I utskottet för rättsliga frågor har vi därför utgått från parlamentets ställningstagande från 2005 och gjort ett antal nödvändiga modifieringar. Vi slår nu fast en tydlig grundregel om att det ska vara det land där käranden har sin hemvist och där en tidning, TV-kanal eller radiostation eller liknande riktar sig med sitt språk och det är det landet vars lagar ska användas. Om det skulle vara svårt att fastställa detta ska det vara det land där redaktionen har sitt säte som gäller. Det är inte rimligt att våra journalister och ansvariga utgivare ska känna till förtalslagstiftningen i alla länder innan de bestämmer sig för om de ska publicera, det kan leda till självcensur att anta detta. Alla bör veta vilka spelregler och lagar som gäller och det är viktigt att denna princip upprätthålls. Inom de ramar som våra gemensamma regler om fundamentala fri- och rättigheter ställer upp är det sedan upp till varje medlemsstat att hitta den rätta balansen mellan dessa rättigheter. Jag hoppas nu att kommissionen är beredd att ta till sig de lagförslag som vi har presenterat och förhoppningsvis återkomma inom kort. Jag ser fram emot och gläds åt ett besked kanske t.o.m. redan under vår diskussion här i kväll. Tack så mycket för detta, herr talman!"@sk19
lpv:unclassifiedMetadata
"Cecilia Wikström,"18,5,20,15,1,19,14,16,11,2,7,22,3,13,10,9,17,21,12,8
lpv:unclassifiedMetadata
"föredragande"18,5,5,20,15,1,19,14,16,11,2,7,22,3,13,10,9,17,21,12,8
lpv:translated text
"− Herr talman! Jag vill inleda med att tacka min tidigare kollega Diana Wallis, som arbetade med denna fråga ända fram till dess att hon lämnade parlamentet och jag fick överta den. Det har varit en mycket intressant och lärorik process att sätta sig in i den här frågan och jag vill börja med att tacka alla skuggföredragande för deras konstruktiva samarbete och vilja att verkligen lösa denna problematik, och för alla deras bidrag, kommentarer och ändringsförslag. Nu är vi där och vi har en lösning som vi alla kan stödja och vi röstade enhälligt i utskottet om detta. Varför är det då så viktigt? Jo, därför att internationella förtalsmål är en verklighet runtom i våra medlemsstater. Idag firar vi Europadagen och vi gläds åt ett Europa som allt mer växer samman. Våra medborgare flyttar mellan länder, de får vänner, bekanta och familjemedlemmar från andra medlemsstater. Integrationen i Europa är något som vi alla varmt välkomnar. Men i samklang med den tidsanda som finns och som vi befinner oss i så är det fler och fler medier som vill rapportera om människor och händelser i andra länder. Media konsumeras också av personer som bor någon annanstans än i det land där de är födda och där de bor och vars språk man talar. Det är alltså inte orimligt att anta att antalet rättsprocesser i förtalsmål med parter i olika medlemsstater kan komma att öka och t.o.m. öka i ganska hög grad, och när så sker uppstår en tvist om vilket lands lagstiftning som ska gälla. För att se till att dessa internationella rättsprocesser hanteras på bästa sätt behövs ett tillägg till den gällande Rom II-förordningen och det är därför som vi idag diskuterar och debatterar detta. Till detta kommer också möjligheten till så kallad forum shopping, där parter alltså försöker att rikta sina stämningsansökningar till ett särskilt land som har en ur deras perspektiv särskilt förmånlig lagstiftning och det här är naturligtvis inte bra. Vi försöker på varje rättsområde att begränsa denna forum shopping. När Rom II-förordningen förhandlades senast, 2005, fanns det en bred överenskommelse i parlamentet om hur dessa frågor skulle hanteras. Tyvärr lyckades man inte den gången nå hela vägen fram till en lösning med rådet, utan frågan har sedan dess hängt i luften och varit olöst. Nu menar vi att det är hög tid att vi skapar tydlighet på det här området, så att alla som berörs vet vad som gäller. Under arbetets gång har förutsägbarhet var ett oeftergivligt krav för mig, för det är en absolut grund för ett modernt rättssystem och ett rättssamhälle. Man ska veta vad som gäller. I utskottet för rättsliga frågor har vi därför utgått från parlamentets ställningstagande från 2005 och gjort ett antal nödvändiga modifieringar. Vi slår nu fast en tydlig grundregel om att det ska vara det land där käranden har sin hemvist och där en tidning, TV-kanal eller radiostation eller liknande riktar sig med sitt språk och det är det landet vars lagar ska användas. Om det skulle vara svårt att fastställa detta ska det vara det land där redaktionen har sitt säte som gäller. Det är inte rimligt att våra journalister och ansvariga utgivare ska känna till förtalslagstiftningen i alla länder innan de bestämmer sig för om de ska publicera, det kan leda till självcensur att anta detta. Alla bör veta vilka spelregler och lagar som gäller och det är viktigt att denna princip upprätthålls. Inom de ramar som våra gemensamma regler om fundamentala fri- och rättigheter ställer upp är det sedan upp till varje medlemsstat att hitta den rätta balansen mellan dessa rättigheter. Jag hoppas nu att kommissionen är beredd att ta till sig de lagförslag som vi har presenterat och förhoppningsvis återkomma inom kort. Jag ser fram emot och gläds åt ett besked kanske t.o.m. redan under vår diskussion här i kväll. Tack så mycket för detta, herr talman!"@lt14
lpv:unclassifiedMetadata
"Cecilia Wikström,"18,5,20,15,1,19,14,16,11,2,7,22,3,13,10,9,17,21,12,8
lpv:unclassifiedMetadata
"föredragande"18,5,5,20,15,1,19,14,16,11,2,7,22,3,13,10,9,17,21,12,8
lpv:translated text
"− Herr talman! Jag vill inleda med att tacka min tidigare kollega Diana Wallis, som arbetade med denna fråga ända fram till dess att hon lämnade parlamentet och jag fick överta den. Det har varit en mycket intressant och lärorik process att sätta sig in i den här frågan och jag vill börja med att tacka alla skuggföredragande för deras konstruktiva samarbete och vilja att verkligen lösa denna problematik, och för alla deras bidrag, kommentarer och ändringsförslag. Nu är vi där och vi har en lösning som vi alla kan stödja och vi röstade enhälligt i utskottet om detta. Varför är det då så viktigt? Jo, därför att internationella förtalsmål är en verklighet runtom i våra medlemsstater. Idag firar vi Europadagen och vi gläds åt ett Europa som allt mer växer samman. Våra medborgare flyttar mellan länder, de får vänner, bekanta och familjemedlemmar från andra medlemsstater. Integrationen i Europa är något som vi alla varmt välkomnar. Men i samklang med den tidsanda som finns och som vi befinner oss i så är det fler och fler medier som vill rapportera om människor och händelser i andra länder. Media konsumeras också av personer som bor någon annanstans än i det land där de är födda och där de bor och vars språk man talar. Det är alltså inte orimligt att anta att antalet rättsprocesser i förtalsmål med parter i olika medlemsstater kan komma att öka och t.o.m. öka i ganska hög grad, och när så sker uppstår en tvist om vilket lands lagstiftning som ska gälla. För att se till att dessa internationella rättsprocesser hanteras på bästa sätt behövs ett tillägg till den gällande Rom II-förordningen och det är därför som vi idag diskuterar och debatterar detta. Till detta kommer också möjligheten till så kallad forum shopping, där parter alltså försöker att rikta sina stämningsansökningar till ett särskilt land som har en ur deras perspektiv särskilt förmånlig lagstiftning och det här är naturligtvis inte bra. Vi försöker på varje rättsområde att begränsa denna forum shopping. När Rom II-förordningen förhandlades senast, 2005, fanns det en bred överenskommelse i parlamentet om hur dessa frågor skulle hanteras. Tyvärr lyckades man inte den gången nå hela vägen fram till en lösning med rådet, utan frågan har sedan dess hängt i luften och varit olöst. Nu menar vi att det är hög tid att vi skapar tydlighet på det här området, så att alla som berörs vet vad som gäller. Under arbetets gång har förutsägbarhet var ett oeftergivligt krav för mig, för det är en absolut grund för ett modernt rättssystem och ett rättssamhälle. Man ska veta vad som gäller. I utskottet för rättsliga frågor har vi därför utgått från parlamentets ställningstagande från 2005 och gjort ett antal nödvändiga modifieringar. Vi slår nu fast en tydlig grundregel om att det ska vara det land där käranden har sin hemvist och där en tidning, TV-kanal eller radiostation eller liknande riktar sig med sitt språk och det är det landet vars lagar ska användas. Om det skulle vara svårt att fastställa detta ska det vara det land där redaktionen har sitt säte som gäller. Det är inte rimligt att våra journalister och ansvariga utgivare ska känna till förtalslagstiftningen i alla länder innan de bestämmer sig för om de ska publicera, det kan leda till självcensur att anta detta. Alla bör veta vilka spelregler och lagar som gäller och det är viktigt att denna princip upprätthålls. Inom de ramar som våra gemensamma regler om fundamentala fri- och rättigheter ställer upp är det sedan upp till varje medlemsstat att hitta den rätta balansen mellan dessa rättigheter. Jag hoppas nu att kommissionen är beredd att ta till sig de lagförslag som vi har presenterat och förhoppningsvis återkomma inom kort. Jag ser fram emot och gläds åt ett besked kanske t.o.m. redan under vår diskussion här i kväll. Tack så mycket för detta, herr talman!"@pl16
lpv:unclassifiedMetadata
"Cecilia Wikström,"18,5,20,15,1,19,14,16,11,2,7,22,3,13,10,9,17,21,12,8
lpv:unclassifiedMetadata
"föredragande"18,5,5,20,15,1,19,14,16,11,2,7,22,3,13,10,9,17,21,12,8
lpv:translated text
"− Herr talman! Jag vill inleda med att tacka min tidigare kollega Diana Wallis, som arbetade med denna fråga ända fram till dess att hon lämnade parlamentet och jag fick överta den. Det har varit en mycket intressant och lärorik process att sätta sig in i den här frågan och jag vill börja med att tacka alla skuggföredragande för deras konstruktiva samarbete och vilja att verkligen lösa denna problematik, och för alla deras bidrag, kommentarer och ändringsförslag. Nu är vi där och vi har en lösning som vi alla kan stödja och vi röstade enhälligt i utskottet om detta. Varför är det då så viktigt? Jo, därför att internationella förtalsmål är en verklighet runtom i våra medlemsstater. Idag firar vi Europadagen och vi gläds åt ett Europa som allt mer växer samman. Våra medborgare flyttar mellan länder, de får vänner, bekanta och familjemedlemmar från andra medlemsstater. Integrationen i Europa är något som vi alla varmt välkomnar. Men i samklang med den tidsanda som finns och som vi befinner oss i så är det fler och fler medier som vill rapportera om människor och händelser i andra länder. Media konsumeras också av personer som bor någon annanstans än i det land där de är födda och där de bor och vars språk man talar. Det är alltså inte orimligt att anta att antalet rättsprocesser i förtalsmål med parter i olika medlemsstater kan komma att öka och t.o.m. öka i ganska hög grad, och när så sker uppstår en tvist om vilket lands lagstiftning som ska gälla. För att se till att dessa internationella rättsprocesser hanteras på bästa sätt behövs ett tillägg till den gällande Rom II-förordningen och det är därför som vi idag diskuterar och debatterar detta. Till detta kommer också möjligheten till så kallad forum shopping, där parter alltså försöker att rikta sina stämningsansökningar till ett särskilt land som har en ur deras perspektiv särskilt förmånlig lagstiftning och det här är naturligtvis inte bra. Vi försöker på varje rättsområde att begränsa denna forum shopping. När Rom II-förordningen förhandlades senast, 2005, fanns det en bred överenskommelse i parlamentet om hur dessa frågor skulle hanteras. Tyvärr lyckades man inte den gången nå hela vägen fram till en lösning med rådet, utan frågan har sedan dess hängt i luften och varit olöst. Nu menar vi att det är hög tid att vi skapar tydlighet på det här området, så att alla som berörs vet vad som gäller. Under arbetets gång har förutsägbarhet var ett oeftergivligt krav för mig, för det är en absolut grund för ett modernt rättssystem och ett rättssamhälle. Man ska veta vad som gäller. I utskottet för rättsliga frågor har vi därför utgått från parlamentets ställningstagande från 2005 och gjort ett antal nödvändiga modifieringar. Vi slår nu fast en tydlig grundregel om att det ska vara det land där käranden har sin hemvist och där en tidning, TV-kanal eller radiostation eller liknande riktar sig med sitt språk och det är det landet vars lagar ska användas. Om det skulle vara svårt att fastställa detta ska det vara det land där redaktionen har sitt säte som gäller. Det är inte rimligt att våra journalister och ansvariga utgivare ska känna till förtalslagstiftningen i alla länder innan de bestämmer sig för om de ska publicera, det kan leda till självcensur att anta detta. Alla bör veta vilka spelregler och lagar som gäller och det är viktigt att denna princip upprätthålls. Inom de ramar som våra gemensamma regler om fundamentala fri- och rättigheter ställer upp är det sedan upp till varje medlemsstat att hitta den rätta balansen mellan dessa rättigheter. Jag hoppas nu att kommissionen är beredd att ta till sig de lagförslag som vi har presenterat och förhoppningsvis återkomma inom kort. Jag ser fram emot och gläds åt ett besked kanske t.o.m. redan under vår diskussion här i kväll. Tack så mycket för detta, herr talman!"@hu11
lpv:unclassifiedMetadata
"Cecilia Wikström,"18,5,20,15,1,19,14,16,11,2,7,22,3,13,10,9,17,21,12,8
lpv:unclassifiedMetadata
"föredragande"18,5,5,20,15,1,19,14,16,11,2,7,22,3,13,10,9,17,21,12,8
lpv:translated text
"− Herr talman! Jag vill inleda med att tacka min tidigare kollega Diana Wallis, som arbetade med denna fråga ända fram till dess att hon lämnade parlamentet och jag fick överta den. Det har varit en mycket intressant och lärorik process att sätta sig in i den här frågan och jag vill börja med att tacka alla skuggföredragande för deras konstruktiva samarbete och vilja att verkligen lösa denna problematik, och för alla deras bidrag, kommentarer och ändringsförslag. Nu är vi där och vi har en lösning som vi alla kan stödja och vi röstade enhälligt i utskottet om detta. Varför är det då så viktigt? Jo, därför att internationella förtalsmål är en verklighet runtom i våra medlemsstater. Idag firar vi Europadagen och vi gläds åt ett Europa som allt mer växer samman. Våra medborgare flyttar mellan länder, de får vänner, bekanta och familjemedlemmar från andra medlemsstater. Integrationen i Europa är något som vi alla varmt välkomnar. Men i samklang med den tidsanda som finns och som vi befinner oss i så är det fler och fler medier som vill rapportera om människor och händelser i andra länder. Media konsumeras också av personer som bor någon annanstans än i det land där de är födda och där de bor och vars språk man talar. Det är alltså inte orimligt att anta att antalet rättsprocesser i förtalsmål med parter i olika medlemsstater kan komma att öka och t.o.m. öka i ganska hög grad, och när så sker uppstår en tvist om vilket lands lagstiftning som ska gälla. För att se till att dessa internationella rättsprocesser hanteras på bästa sätt behövs ett tillägg till den gällande Rom II-förordningen och det är därför som vi idag diskuterar och debatterar detta. Till detta kommer också möjligheten till så kallad forum shopping, där parter alltså försöker att rikta sina stämningsansökningar till ett särskilt land som har en ur deras perspektiv särskilt förmånlig lagstiftning och det här är naturligtvis inte bra. Vi försöker på varje rättsområde att begränsa denna forum shopping. När Rom II-förordningen förhandlades senast, 2005, fanns det en bred överenskommelse i parlamentet om hur dessa frågor skulle hanteras. Tyvärr lyckades man inte den gången nå hela vägen fram till en lösning med rådet, utan frågan har sedan dess hängt i luften och varit olöst. Nu menar vi att det är hög tid att vi skapar tydlighet på det här området, så att alla som berörs vet vad som gäller. Under arbetets gång har förutsägbarhet var ett oeftergivligt krav för mig, för det är en absolut grund för ett modernt rättssystem och ett rättssamhälle. Man ska veta vad som gäller. I utskottet för rättsliga frågor har vi därför utgått från parlamentets ställningstagande från 2005 och gjort ett antal nödvändiga modifieringar. Vi slår nu fast en tydlig grundregel om att det ska vara det land där käranden har sin hemvist och där en tidning, TV-kanal eller radiostation eller liknande riktar sig med sitt språk och det är det landet vars lagar ska användas. Om det skulle vara svårt att fastställa detta ska det vara det land där redaktionen har sitt säte som gäller. Det är inte rimligt att våra journalister och ansvariga utgivare ska känna till förtalslagstiftningen i alla länder innan de bestämmer sig för om de ska publicera, det kan leda till självcensur att anta detta. Alla bör veta vilka spelregler och lagar som gäller och det är viktigt att denna princip upprätthålls. Inom de ramar som våra gemensamma regler om fundamentala fri- och rättigheter ställer upp är det sedan upp till varje medlemsstat att hitta den rätta balansen mellan dessa rättigheter. Jag hoppas nu att kommissionen är beredd att ta till sig de lagförslag som vi har presenterat och förhoppningsvis återkomma inom kort. Jag ser fram emot och gläds åt ett besked kanske t.o.m. redan under vår diskussion här i kväll. Tack så mycket för detta, herr talman!"@da2
lpv:unclassifiedMetadata
"Cecilia Wikström,"18,5,20,15,1,19,14,16,11,2,7,22,3,13,10,9,17,21,12,8
lpv:unclassifiedMetadata
"föredragande"18,5,5,20,15,1,19,14,16,11,2,7,22,3,13,10,9,17,21,12,8
lpv:translated text
"− Herr talman! Jag vill inleda med att tacka min tidigare kollega Diana Wallis, som arbetade med denna fråga ända fram till dess att hon lämnade parlamentet och jag fick överta den. Det har varit en mycket intressant och lärorik process att sätta sig in i den här frågan och jag vill börja med att tacka alla skuggföredragande för deras konstruktiva samarbete och vilja att verkligen lösa denna problematik, och för alla deras bidrag, kommentarer och ändringsförslag. Nu är vi där och vi har en lösning som vi alla kan stödja och vi röstade enhälligt i utskottet om detta. Varför är det då så viktigt? Jo, därför att internationella förtalsmål är en verklighet runtom i våra medlemsstater. Idag firar vi Europadagen och vi gläds åt ett Europa som allt mer växer samman. Våra medborgare flyttar mellan länder, de får vänner, bekanta och familjemedlemmar från andra medlemsstater. Integrationen i Europa är något som vi alla varmt välkomnar. Men i samklang med den tidsanda som finns och som vi befinner oss i så är det fler och fler medier som vill rapportera om människor och händelser i andra länder. Media konsumeras också av personer som bor någon annanstans än i det land där de är födda och där de bor och vars språk man talar. Det är alltså inte orimligt att anta att antalet rättsprocesser i förtalsmål med parter i olika medlemsstater kan komma att öka och t.o.m. öka i ganska hög grad, och när så sker uppstår en tvist om vilket lands lagstiftning som ska gälla. För att se till att dessa internationella rättsprocesser hanteras på bästa sätt behövs ett tillägg till den gällande Rom II-förordningen och det är därför som vi idag diskuterar och debatterar detta. Till detta kommer också möjligheten till så kallad forum shopping, där parter alltså försöker att rikta sina stämningsansökningar till ett särskilt land som har en ur deras perspektiv särskilt förmånlig lagstiftning och det här är naturligtvis inte bra. Vi försöker på varje rättsområde att begränsa denna forum shopping. När Rom II-förordningen förhandlades senast, 2005, fanns det en bred överenskommelse i parlamentet om hur dessa frågor skulle hanteras. Tyvärr lyckades man inte den gången nå hela vägen fram till en lösning med rådet, utan frågan har sedan dess hängt i luften och varit olöst. Nu menar vi att det är hög tid att vi skapar tydlighet på det här området, så att alla som berörs vet vad som gäller. Under arbetets gång har förutsägbarhet var ett oeftergivligt krav för mig, för det är en absolut grund för ett modernt rättssystem och ett rättssamhälle. Man ska veta vad som gäller. I utskottet för rättsliga frågor har vi därför utgått från parlamentets ställningstagande från 2005 och gjort ett antal nödvändiga modifieringar. Vi slår nu fast en tydlig grundregel om att det ska vara det land där käranden har sin hemvist och där en tidning, TV-kanal eller radiostation eller liknande riktar sig med sitt språk och det är det landet vars lagar ska användas. Om det skulle vara svårt att fastställa detta ska det vara det land där redaktionen har sitt säte som gäller. Det är inte rimligt att våra journalister och ansvariga utgivare ska känna till förtalslagstiftningen i alla länder innan de bestämmer sig för om de ska publicera, det kan leda till självcensur att anta detta. Alla bör veta vilka spelregler och lagar som gäller och det är viktigt att denna princip upprätthålls. Inom de ramar som våra gemensamma regler om fundamentala fri- och rättigheter ställer upp är det sedan upp till varje medlemsstat att hitta den rätta balansen mellan dessa rättigheter. Jag hoppas nu att kommissionen är beredd att ta till sig de lagförslag som vi har presenterat och förhoppningsvis återkomma inom kort. Jag ser fram emot och gläds åt ett besked kanske t.o.m. redan under vår diskussion här i kväll. Tack så mycket för detta, herr talman!"@fi7
lpv:unclassifiedMetadata
"Cecilia Wikström,"18,5,20,15,1,19,14,16,11,2,7,22,3,13,10,9,17,21,12,8
lpv:unclassifiedMetadata
"föredragande"18,5,5,20,15,1,19,14,16,11,2,7,22,3,13,10,9,17,21,12,8
lpv:spoken text
"− Herr talman! Jag vill inleda med att tacka min tidigare kollega Diana Wallis, som arbetade med denna fråga ända fram till dess att hon lämnade parlamentet och jag fick överta den. Det har varit en mycket intressant och lärorik process att sätta sig in i den här frågan och jag vill börja med att tacka alla skuggföredragande för deras konstruktiva samarbete och vilja att verkligen lösa denna problematik, och för alla deras bidrag, kommentarer och ändringsförslag. Nu är vi där och vi har en lösning som vi alla kan stödja och vi röstade enhälligt i utskottet om detta. Varför är det då så viktigt? Jo, därför att internationella förtalsmål är en verklighet runtom i våra medlemsstater. Idag firar vi Europadagen och vi gläds åt ett Europa som allt mer växer samman. Våra medborgare flyttar mellan länder, de får vänner, bekanta och familjemedlemmar från andra medlemsstater. Integrationen i Europa är något som vi alla varmt välkomnar. Men i samklang med den tidsanda som finns och som vi befinner oss i så är det fler och fler medier som vill rapportera om människor och händelser i andra länder. Media konsumeras också av personer som bor någon annanstans än i det land där de är födda och där de bor och vars språk man talar. Det är alltså inte orimligt att anta att antalet rättsprocesser i förtalsmål med parter i olika medlemsstater kan komma att öka och t.o.m. öka i ganska hög grad, och när så sker uppstår en tvist om vilket lands lagstiftning som ska gälla. För att se till att dessa internationella rättsprocesser hanteras på bästa sätt behövs ett tillägg till den gällande Rom II-förordningen och det är därför som vi idag diskuterar och debatterar detta. Till detta kommer också möjligheten till så kallad forum shopping, där parter alltså försöker att rikta sina stämningsansökningar till ett särskilt land som har en ur deras perspektiv särskilt förmånlig lagstiftning och det här är naturligtvis inte bra. Vi försöker på varje rättsområde att begränsa denna forum shopping. När Rom II-förordningen förhandlades senast, 2005, fanns det en bred överenskommelse i parlamentet om hur dessa frågor skulle hanteras. Tyvärr lyckades man inte den gången nå hela vägen fram till en lösning med rådet, utan frågan har sedan dess hängt i luften och varit olöst. Nu menar vi att det är hög tid att vi skapar tydlighet på det här området, så att alla som berörs vet vad som gäller. Under arbetets gång har förutsägbarhet var ett oeftergivligt krav för mig, för det är en absolut grund för ett modernt rättssystem och ett rättssamhälle. Man ska veta vad som gäller. I utskottet för rättsliga frågor har vi därför utgått från parlamentets ställningstagande från 2005 och gjort ett antal nödvändiga modifieringar. Vi slår nu fast en tydlig grundregel om att det ska vara det land där käranden har sin hemvist och där en tidning, TV-kanal eller radiostation eller liknande riktar sig med sitt språk och det är det landet vars lagar ska användas. Om det skulle vara svårt att fastställa detta ska det vara det land där redaktionen har sitt säte som gäller. Det är inte rimligt att våra journalister och ansvariga utgivare ska känna till förtalslagstiftningen i alla länder innan de bestämmer sig för om de ska publicera, det kan leda till självcensur att anta detta. Alla bör veta vilka spelregler och lagar som gäller och det är viktigt att denna princip upprätthålls. Inom de ramar som våra gemensamma regler om fundamentala fri- och rättigheter ställer upp är det sedan upp till varje medlemsstat att hitta den rätta balansen mellan dessa rättigheter. Jag hoppas nu att kommissionen är beredd att ta till sig de lagförslag som vi har presenterat och förhoppningsvis återkomma inom kort. Jag ser fram emot och gläds åt ett besked kanske t.o.m. redan under vår diskussion här i kväll. Tack så mycket för detta, herr talman!"@sv22
lpv:unclassifiedMetadata
"Cecilia Wikström,"18,5,20,15,1,19,14,16,11,2,7,22,3,13,10,9,17,21,12,8
lpv:unclassifiedMetadata
"föredragande"18,5,5,20,15,1,19,14,16,11,2,7,22,3,13,10,9,17,21,12,8
lpv:translated text
"− Herr talman! Jag vill inleda med att tacka min tidigare kollega Diana Wallis, som arbetade med denna fråga ända fram till dess att hon lämnade parlamentet och jag fick överta den. Det har varit en mycket intressant och lärorik process att sätta sig in i den här frågan och jag vill börja med att tacka alla skuggföredragande för deras konstruktiva samarbete och vilja att verkligen lösa denna problematik, och för alla deras bidrag, kommentarer och ändringsförslag. Nu är vi där och vi har en lösning som vi alla kan stödja och vi röstade enhälligt i utskottet om detta. Varför är det då så viktigt? Jo, därför att internationella förtalsmål är en verklighet runtom i våra medlemsstater. Idag firar vi Europadagen och vi gläds åt ett Europa som allt mer växer samman. Våra medborgare flyttar mellan länder, de får vänner, bekanta och familjemedlemmar från andra medlemsstater. Integrationen i Europa är något som vi alla varmt välkomnar. Men i samklang med den tidsanda som finns och som vi befinner oss i så är det fler och fler medier som vill rapportera om människor och händelser i andra länder. Media konsumeras också av personer som bor någon annanstans än i det land där de är födda och där de bor och vars språk man talar. Det är alltså inte orimligt att anta att antalet rättsprocesser i förtalsmål med parter i olika medlemsstater kan komma att öka och t.o.m. öka i ganska hög grad, och när så sker uppstår en tvist om vilket lands lagstiftning som ska gälla. För att se till att dessa internationella rättsprocesser hanteras på bästa sätt behövs ett tillägg till den gällande Rom II-förordningen och det är därför som vi idag diskuterar och debatterar detta. Till detta kommer också möjligheten till så kallad forum shopping, där parter alltså försöker att rikta sina stämningsansökningar till ett särskilt land som har en ur deras perspektiv särskilt förmånlig lagstiftning och det här är naturligtvis inte bra. Vi försöker på varje rättsområde att begränsa denna forum shopping. När Rom II-förordningen förhandlades senast, 2005, fanns det en bred överenskommelse i parlamentet om hur dessa frågor skulle hanteras. Tyvärr lyckades man inte den gången nå hela vägen fram till en lösning med rådet, utan frågan har sedan dess hängt i luften och varit olöst. Nu menar vi att det är hög tid att vi skapar tydlighet på det här området, så att alla som berörs vet vad som gäller. Under arbetets gång har förutsägbarhet var ett oeftergivligt krav för mig, för det är en absolut grund för ett modernt rättssystem och ett rättssamhälle. Man ska veta vad som gäller. I utskottet för rättsliga frågor har vi därför utgått från parlamentets ställningstagande från 2005 och gjort ett antal nödvändiga modifieringar. Vi slår nu fast en tydlig grundregel om att det ska vara det land där käranden har sin hemvist och där en tidning, TV-kanal eller radiostation eller liknande riktar sig med sitt språk och det är det landet vars lagar ska användas. Om det skulle vara svårt att fastställa detta ska det vara det land där redaktionen har sitt säte som gäller. Det är inte rimligt att våra journalister och ansvariga utgivare ska känna till förtalslagstiftningen i alla länder innan de bestämmer sig för om de ska publicera, det kan leda till självcensur att anta detta. Alla bör veta vilka spelregler och lagar som gäller och det är viktigt att denna princip upprätthålls. Inom de ramar som våra gemensamma regler om fundamentala fri- och rättigheter ställer upp är det sedan upp till varje medlemsstat att hitta den rätta balansen mellan dessa rättigheter. Jag hoppas nu att kommissionen är beredd att ta till sig de lagförslag som vi har presenterat och förhoppningsvis återkomma inom kort. Jag ser fram emot och gläds åt ett besked kanske t.o.m. redan under vår diskussion här i kväll. Tack så mycket för detta, herr talman!"@nl3
lpv:unclassifiedMetadata
"Cecilia Wikström,"18,5,20,15,1,19,14,16,11,2,7,22,3,13,10,9,17,21,12,8
lpv:unclassifiedMetadata
"föredragande"18,5,5,20,15,1,19,14,16,11,2,7,22,3,13,10,9,17,21,12,8
lpv:translated text
"− Herr talman! Jag vill inleda med att tacka min tidigare kollega Diana Wallis, som arbetade med denna fråga ända fram till dess att hon lämnade parlamentet och jag fick överta den. Det har varit en mycket intressant och lärorik process att sätta sig in i den här frågan och jag vill börja med att tacka alla skuggföredragande för deras konstruktiva samarbete och vilja att verkligen lösa denna problematik, och för alla deras bidrag, kommentarer och ändringsförslag. Nu är vi där och vi har en lösning som vi alla kan stödja och vi röstade enhälligt i utskottet om detta. Varför är det då så viktigt? Jo, därför att internationella förtalsmål är en verklighet runtom i våra medlemsstater. Idag firar vi Europadagen och vi gläds åt ett Europa som allt mer växer samman. Våra medborgare flyttar mellan länder, de får vänner, bekanta och familjemedlemmar från andra medlemsstater. Integrationen i Europa är något som vi alla varmt välkomnar. Men i samklang med den tidsanda som finns och som vi befinner oss i så är det fler och fler medier som vill rapportera om människor och händelser i andra länder. Media konsumeras också av personer som bor någon annanstans än i det land där de är födda och där de bor och vars språk man talar. Det är alltså inte orimligt att anta att antalet rättsprocesser i förtalsmål med parter i olika medlemsstater kan komma att öka och t.o.m. öka i ganska hög grad, och när så sker uppstår en tvist om vilket lands lagstiftning som ska gälla. För att se till att dessa internationella rättsprocesser hanteras på bästa sätt behövs ett tillägg till den gällande Rom II-förordningen och det är därför som vi idag diskuterar och debatterar detta. Till detta kommer också möjligheten till så kallad forum shopping, där parter alltså försöker att rikta sina stämningsansökningar till ett särskilt land som har en ur deras perspektiv särskilt förmånlig lagstiftning och det här är naturligtvis inte bra. Vi försöker på varje rättsområde att begränsa denna forum shopping. När Rom II-förordningen förhandlades senast, 2005, fanns det en bred överenskommelse i parlamentet om hur dessa frågor skulle hanteras. Tyvärr lyckades man inte den gången nå hela vägen fram till en lösning med rådet, utan frågan har sedan dess hängt i luften och varit olöst. Nu menar vi att det är hög tid att vi skapar tydlighet på det här området, så att alla som berörs vet vad som gäller. Under arbetets gång har förutsägbarhet var ett oeftergivligt krav för mig, för det är en absolut grund för ett modernt rättssystem och ett rättssamhälle. Man ska veta vad som gäller. I utskottet för rättsliga frågor har vi därför utgått från parlamentets ställningstagande från 2005 och gjort ett antal nödvändiga modifieringar. Vi slår nu fast en tydlig grundregel om att det ska vara det land där käranden har sin hemvist och där en tidning, TV-kanal eller radiostation eller liknande riktar sig med sitt språk och det är det landet vars lagar ska användas. Om det skulle vara svårt att fastställa detta ska det vara det land där redaktionen har sitt säte som gäller. Det är inte rimligt att våra journalister och ansvariga utgivare ska känna till förtalslagstiftningen i alla länder innan de bestämmer sig för om de ska publicera, det kan leda till självcensur att anta detta. Alla bör veta vilka spelregler och lagar som gäller och det är viktigt att denna princip upprätthålls. Inom de ramar som våra gemensamma regler om fundamentala fri- och rättigheter ställer upp är det sedan upp till varje medlemsstat att hitta den rätta balansen mellan dessa rättigheter. Jag hoppas nu att kommissionen är beredd att ta till sig de lagförslag som vi har presenterat och förhoppningsvis återkomma inom kort. Jag ser fram emot och gläds åt ett besked kanske t.o.m. redan under vår diskussion här i kväll. Tack så mycket för detta, herr talman!"@lv13
lpv:unclassifiedMetadata
"Cecilia Wikström,"18,5,20,15,1,19,14,16,11,2,7,22,3,13,10,9,17,21,12,8
lpv:unclassifiedMetadata
"föredragande"18,5,5,20,15,1,19,14,16,11,2,7,22,3,13,10,9,17,21,12,8
lpv:translated text
"− Herr talman! Jag vill inleda med att tacka min tidigare kollega Diana Wallis, som arbetade med denna fråga ända fram till dess att hon lämnade parlamentet och jag fick överta den. Det har varit en mycket intressant och lärorik process att sätta sig in i den här frågan och jag vill börja med att tacka alla skuggföredragande för deras konstruktiva samarbete och vilja att verkligen lösa denna problematik, och för alla deras bidrag, kommentarer och ändringsförslag. Nu är vi där och vi har en lösning som vi alla kan stödja och vi röstade enhälligt i utskottet om detta. Varför är det då så viktigt? Jo, därför att internationella förtalsmål är en verklighet runtom i våra medlemsstater. Idag firar vi Europadagen och vi gläds åt ett Europa som allt mer växer samman. Våra medborgare flyttar mellan länder, de får vänner, bekanta och familjemedlemmar från andra medlemsstater. Integrationen i Europa är något som vi alla varmt välkomnar. Men i samklang med den tidsanda som finns och som vi befinner oss i så är det fler och fler medier som vill rapportera om människor och händelser i andra länder. Media konsumeras också av personer som bor någon annanstans än i det land där de är födda och där de bor och vars språk man talar. Det är alltså inte orimligt att anta att antalet rättsprocesser i förtalsmål med parter i olika medlemsstater kan komma att öka och t.o.m. öka i ganska hög grad, och när så sker uppstår en tvist om vilket lands lagstiftning som ska gälla. För att se till att dessa internationella rättsprocesser hanteras på bästa sätt behövs ett tillägg till den gällande Rom II-förordningen och det är därför som vi idag diskuterar och debatterar detta. Till detta kommer också möjligheten till så kallad forum shopping, där parter alltså försöker att rikta sina stämningsansökningar till ett särskilt land som har en ur deras perspektiv särskilt förmånlig lagstiftning och det här är naturligtvis inte bra. Vi försöker på varje rättsområde att begränsa denna forum shopping. När Rom II-förordningen förhandlades senast, 2005, fanns det en bred överenskommelse i parlamentet om hur dessa frågor skulle hanteras. Tyvärr lyckades man inte den gången nå hela vägen fram till en lösning med rådet, utan frågan har sedan dess hängt i luften och varit olöst. Nu menar vi att det är hög tid att vi skapar tydlighet på det här området, så att alla som berörs vet vad som gäller. Under arbetets gång har förutsägbarhet var ett oeftergivligt krav för mig, för det är en absolut grund för ett modernt rättssystem och ett rättssamhälle. Man ska veta vad som gäller. I utskottet för rättsliga frågor har vi därför utgått från parlamentets ställningstagande från 2005 och gjort ett antal nödvändiga modifieringar. Vi slår nu fast en tydlig grundregel om att det ska vara det land där käranden har sin hemvist och där en tidning, TV-kanal eller radiostation eller liknande riktar sig med sitt språk och det är det landet vars lagar ska användas. Om det skulle vara svårt att fastställa detta ska det vara det land där redaktionen har sitt säte som gäller. Det är inte rimligt att våra journalister och ansvariga utgivare ska känna till förtalslagstiftningen i alla länder innan de bestämmer sig för om de ska publicera, det kan leda till självcensur att anta detta. Alla bör veta vilka spelregler och lagar som gäller och det är viktigt att denna princip upprätthålls. Inom de ramar som våra gemensamma regler om fundamentala fri- och rättigheter ställer upp är det sedan upp till varje medlemsstat att hitta den rätta balansen mellan dessa rättigheter. Jag hoppas nu att kommissionen är beredd att ta till sig de lagförslag som vi har presenterat och förhoppningsvis återkomma inom kort. Jag ser fram emot och gläds åt ett besked kanske t.o.m. redan under vår diskussion här i kväll. Tack så mycket för detta, herr talman!"@el10
lpv:unclassifiedMetadata
"Cecilia Wikström,"18,5,20,15,1,19,14,16,11,2,7,22,3,13,10,9,17,21,12,8
lpv:unclassifiedMetadata
"föredragande"18,5,5,20,15,1,19,14,16,11,2,7,22,3,13,10,9,17,21,12,8
lpv:translated text
"Mr President, I would like to start by thanking my former colleague, Diana Wallis, who worked on this issue right up until she left Parliament and I took over. It has been a very interesting and informative process to familiarise myself with this matter, and I would like to begin by thanking all of the shadow rapporteurs for their constructive cooperation and willingness to genuinely solve this problem, and for all of their contributions, comments and amendments. We have now achieved our objective, we have a solution that we are all able to support, and we voted unanimously on this in committee. Why is this so important? It is because international libel cases are a reality throughout our Member States. Today, we are celebrating Europe Day, and we are pleased to see a Europe that is growing ever closer together. Our citizens move between countries and they have friends, acquaintances and family members from other Member States. Integration in Europe is something that we all very much welcome. However, in keeping with the spirit of the times in which we find ourselves, there are more and more sections of the media wanting to report on people and events in other countries. The media are also consumed by people who live somewhere other than the country in which they were born and live and the country whose language they speak. It is therefore not unreasonable to assume that the number of legal proceedings relating to libel cases involving parties from different Member States could increase, and it might even increase to a considerable extent. When this happens, there will be a dispute as to which country’s legislation should apply. In order to ensure that these international legal proceedings are handled in the best way possible, an addition to the current Rome II Regulation is needed, and that is why we are discussing and debating this today. In addition to this, there is also the opportunity for so-called forum shopping, where the parties attempt to direct their applications for proceedings to a particular country which, from their perspective, has particularly favourable legislation, and this is clearly not a good thing. We are trying to limit this forum shopping in every legal area. In the most recent negotiations concerning the Rome II Regulation in 2005, there was broad agreement in Parliament on how these issues should be dealt with. Unfortunately, we did not succeed in getting all the way to a solution with the Council at that time. Instead, the issue has remained up in the air and unresolved since then. We now believe it is high time that we established clarity in this area, so that everyone concerned knows what rules apply. During the course of this work, predictability was an essential requirement for me, as this is a vital foundation for a modern legal system and a society based on the rule of law. People have to know what rules apply. In the Committee on Legal Affairs, we therefore took Parliament’s position from 2005 as our starting point and made a number of necessary changes. We are now establishing a clear fundamental rule that the country in which the claimant is resident and to which a newspaper, television channel, radio station or similar form of media directs its message on the basis of the language it uses is to be the one whose laws are to be applied. If this is difficult to determine, then it must be the country in which the newsroom is based that applies. It is unreasonable to expect our journalists and responsible publishers to be familiar with the defamation legislation in all countries before they decide whether or not to publish – this assumption could lead to self-censorship. Everyone ought to know which ground rules and laws apply, and it is important that this principle is maintained. Within the framework established by our common rules on fundamental rights and freedoms, it is then up to each Member State to find the right balance between these rights. I hope the Commission is now prepared to take note of the legislative proposals that we have presented and that it will come back to us on these before long. I look forward to possibly even receiving an answer during our discussion here this evening, which would be very pleasing. Thank you very much for this, Mr President."@en4
lpv:translated text
"− Herr talman! Jag vill inleda med att tacka min tidigare kollega Diana Wallis, som arbetade med denna fråga ända fram till dess att hon lämnade parlamentet och jag fick överta den. Det har varit en mycket intressant och lärorik process att sätta sig in i den här frågan och jag vill börja med att tacka alla skuggföredragande för deras konstruktiva samarbete och vilja att verkligen lösa denna problematik, och för alla deras bidrag, kommentarer och ändringsförslag. Nu är vi där och vi har en lösning som vi alla kan stödja och vi röstade enhälligt i utskottet om detta. Varför är det då så viktigt? Jo, därför att internationella förtalsmål är en verklighet runtom i våra medlemsstater. Idag firar vi Europadagen och vi gläds åt ett Europa som allt mer växer samman. Våra medborgare flyttar mellan länder, de får vänner, bekanta och familjemedlemmar från andra medlemsstater. Integrationen i Europa är något som vi alla varmt välkomnar. Men i samklang med den tidsanda som finns och som vi befinner oss i så är det fler och fler medier som vill rapportera om människor och händelser i andra länder. Media konsumeras också av personer som bor någon annanstans än i det land där de är födda och där de bor och vars språk man talar. Det är alltså inte orimligt att anta att antalet rättsprocesser i förtalsmål med parter i olika medlemsstater kan komma att öka och t.o.m. öka i ganska hög grad, och när så sker uppstår en tvist om vilket lands lagstiftning som ska gälla. För att se till att dessa internationella rättsprocesser hanteras på bästa sätt behövs ett tillägg till den gällande Rom II-förordningen och det är därför som vi idag diskuterar och debatterar detta. Till detta kommer också möjligheten till så kallad forum shopping, där parter alltså försöker att rikta sina stämningsansökningar till ett särskilt land som har en ur deras perspektiv särskilt förmånlig lagstiftning och det här är naturligtvis inte bra. Vi försöker på varje rättsområde att begränsa denna forum shopping. När Rom II-förordningen förhandlades senast, 2005, fanns det en bred överenskommelse i parlamentet om hur dessa frågor skulle hanteras. Tyvärr lyckades man inte den gången nå hela vägen fram till en lösning med rådet, utan frågan har sedan dess hängt i luften och varit olöst. Nu menar vi att det är hög tid att vi skapar tydlighet på det här området, så att alla som berörs vet vad som gäller. Under arbetets gång har förutsägbarhet var ett oeftergivligt krav för mig, för det är en absolut grund för ett modernt rättssystem och ett rättssamhälle. Man ska veta vad som gäller. I utskottet för rättsliga frågor har vi därför utgått från parlamentets ställningstagande från 2005 och gjort ett antal nödvändiga modifieringar. Vi slår nu fast en tydlig grundregel om att det ska vara det land där käranden har sin hemvist och där en tidning, TV-kanal eller radiostation eller liknande riktar sig med sitt språk och det är det landet vars lagar ska användas. Om det skulle vara svårt att fastställa detta ska det vara det land där redaktionen har sitt säte som gäller. Det är inte rimligt att våra journalister och ansvariga utgivare ska känna till förtalslagstiftningen i alla länder innan de bestämmer sig för om de ska publicera, det kan leda till självcensur att anta detta. Alla bör veta vilka spelregler och lagar som gäller och det är viktigt att denna princip upprätthålls. Inom de ramar som våra gemensamma regler om fundamentala fri- och rättigheter ställer upp är det sedan upp till varje medlemsstat att hitta den rätta balansen mellan dessa rättigheter. Jag hoppas nu att kommissionen är beredd att ta till sig de lagförslag som vi har presenterat och förhoppningsvis återkomma inom kort. Jag ser fram emot och gläds åt ett besked kanske t.o.m. redan under vår diskussion här i kväll. Tack så mycket för detta, herr talman!"@de9
lpv:unclassifiedMetadata
"Cecilia Wikström,"18,5,20,15,1,19,14,16,11,2,7,22,3,13,10,9,17,21,12,8
lpv:unclassifiedMetadata
"föredragande"18,5,5,20,15,1,19,14,16,11,2,7,22,3,13,10,9,17,21,12,8
lpv:translated text
"− Herr talman! Jag vill inleda med att tacka min tidigare kollega Diana Wallis, som arbetade med denna fråga ända fram till dess att hon lämnade parlamentet och jag fick överta den. Det har varit en mycket intressant och lärorik process att sätta sig in i den här frågan och jag vill börja med att tacka alla skuggföredragande för deras konstruktiva samarbete och vilja att verkligen lösa denna problematik, och för alla deras bidrag, kommentarer och ändringsförslag. Nu är vi där och vi har en lösning som vi alla kan stödja och vi röstade enhälligt i utskottet om detta. Varför är det då så viktigt? Jo, därför att internationella förtalsmål är en verklighet runtom i våra medlemsstater. Idag firar vi Europadagen och vi gläds åt ett Europa som allt mer växer samman. Våra medborgare flyttar mellan länder, de får vänner, bekanta och familjemedlemmar från andra medlemsstater. Integrationen i Europa är något som vi alla varmt välkomnar. Men i samklang med den tidsanda som finns och som vi befinner oss i så är det fler och fler medier som vill rapportera om människor och händelser i andra länder. Media konsumeras också av personer som bor någon annanstans än i det land där de är födda och där de bor och vars språk man talar. Det är alltså inte orimligt att anta att antalet rättsprocesser i förtalsmål med parter i olika medlemsstater kan komma att öka och t.o.m. öka i ganska hög grad, och när så sker uppstår en tvist om vilket lands lagstiftning som ska gälla. För att se till att dessa internationella rättsprocesser hanteras på bästa sätt behövs ett tillägg till den gällande Rom II-förordningen och det är därför som vi idag diskuterar och debatterar detta. Till detta kommer också möjligheten till så kallad forum shopping, där parter alltså försöker att rikta sina stämningsansökningar till ett särskilt land som har en ur deras perspektiv särskilt förmånlig lagstiftning och det här är naturligtvis inte bra. Vi försöker på varje rättsområde att begränsa denna forum shopping. När Rom II-förordningen förhandlades senast, 2005, fanns det en bred överenskommelse i parlamentet om hur dessa frågor skulle hanteras. Tyvärr lyckades man inte den gången nå hela vägen fram till en lösning med rådet, utan frågan har sedan dess hängt i luften och varit olöst. Nu menar vi att det är hög tid att vi skapar tydlighet på det här området, så att alla som berörs vet vad som gäller. Under arbetets gång har förutsägbarhet var ett oeftergivligt krav för mig, för det är en absolut grund för ett modernt rättssystem och ett rättssamhälle. Man ska veta vad som gäller. I utskottet för rättsliga frågor har vi därför utgått från parlamentets ställningstagande från 2005 och gjort ett antal nödvändiga modifieringar. Vi slår nu fast en tydlig grundregel om att det ska vara det land där käranden har sin hemvist och där en tidning, TV-kanal eller radiostation eller liknande riktar sig med sitt språk och det är det landet vars lagar ska användas. Om det skulle vara svårt att fastställa detta ska det vara det land där redaktionen har sitt säte som gäller. Det är inte rimligt att våra journalister och ansvariga utgivare ska känna till förtalslagstiftningen i alla länder innan de bestämmer sig för om de ska publicera, det kan leda till självcensur att anta detta. Alla bör veta vilka spelregler och lagar som gäller och det är viktigt att denna princip upprätthålls. Inom de ramar som våra gemensamma regler om fundamentala fri- och rättigheter ställer upp är det sedan upp till varje medlemsstat att hitta den rätta balansen mellan dessa rättigheter. Jag hoppas nu att kommissionen är beredd att ta till sig de lagförslag som vi har presenterat och förhoppningsvis återkomma inom kort. Jag ser fram emot och gläds åt ett besked kanske t.o.m. redan under vår diskussion här i kväll. Tack så mycket för detta, herr talman!"@pt17
lpv:unclassifiedMetadata
"Cecilia Wikström,"18,5,20,15,1,19,14,16,11,2,7,22,3,13,10,9,17,21,12,8
lpv:unclassifiedMetadata
"föredragande"18,5,5,20,15,1,19,14,16,11,2,7,22,3,13,10,9,17,21,12,8
lpv:translated text
"− Herr talman! Jag vill inleda med att tacka min tidigare kollega Diana Wallis, som arbetade med denna fråga ända fram till dess att hon lämnade parlamentet och jag fick överta den. Det har varit en mycket intressant och lärorik process att sätta sig in i den här frågan och jag vill börja med att tacka alla skuggföredragande för deras konstruktiva samarbete och vilja att verkligen lösa denna problematik, och för alla deras bidrag, kommentarer och ändringsförslag. Nu är vi där och vi har en lösning som vi alla kan stödja och vi röstade enhälligt i utskottet om detta. Varför är det då så viktigt? Jo, därför att internationella förtalsmål är en verklighet runtom i våra medlemsstater. Idag firar vi Europadagen och vi gläds åt ett Europa som allt mer växer samman. Våra medborgare flyttar mellan länder, de får vänner, bekanta och familjemedlemmar från andra medlemsstater. Integrationen i Europa är något som vi alla varmt välkomnar. Men i samklang med den tidsanda som finns och som vi befinner oss i så är det fler och fler medier som vill rapportera om människor och händelser i andra länder. Media konsumeras också av personer som bor någon annanstans än i det land där de är födda och där de bor och vars språk man talar. Det är alltså inte orimligt att anta att antalet rättsprocesser i förtalsmål med parter i olika medlemsstater kan komma att öka och t.o.m. öka i ganska hög grad, och när så sker uppstår en tvist om vilket lands lagstiftning som ska gälla. För att se till att dessa internationella rättsprocesser hanteras på bästa sätt behövs ett tillägg till den gällande Rom II-förordningen och det är därför som vi idag diskuterar och debatterar detta. Till detta kommer också möjligheten till så kallad forum shopping, där parter alltså försöker att rikta sina stämningsansökningar till ett särskilt land som har en ur deras perspektiv särskilt förmånlig lagstiftning och det här är naturligtvis inte bra. Vi försöker på varje rättsområde att begränsa denna forum shopping. När Rom II-förordningen förhandlades senast, 2005, fanns det en bred överenskommelse i parlamentet om hur dessa frågor skulle hanteras. Tyvärr lyckades man inte den gången nå hela vägen fram till en lösning med rådet, utan frågan har sedan dess hängt i luften och varit olöst. Nu menar vi att det är hög tid att vi skapar tydlighet på det här området, så att alla som berörs vet vad som gäller. Under arbetets gång har förutsägbarhet var ett oeftergivligt krav för mig, för det är en absolut grund för ett modernt rättssystem och ett rättssamhälle. Man ska veta vad som gäller. I utskottet för rättsliga frågor har vi därför utgått från parlamentets ställningstagande från 2005 och gjort ett antal nödvändiga modifieringar. Vi slår nu fast en tydlig grundregel om att det ska vara det land där käranden har sin hemvist och där en tidning, TV-kanal eller radiostation eller liknande riktar sig med sitt språk och det är det landet vars lagar ska användas. Om det skulle vara svårt att fastställa detta ska det vara det land där redaktionen har sitt säte som gäller. Det är inte rimligt att våra journalister och ansvariga utgivare ska känna till förtalslagstiftningen i alla länder innan de bestämmer sig för om de ska publicera, det kan leda till självcensur att anta detta. Alla bör veta vilka spelregler och lagar som gäller och det är viktigt att denna princip upprätthålls. Inom de ramar som våra gemensamma regler om fundamentala fri- och rättigheter ställer upp är det sedan upp till varje medlemsstat att hitta den rätta balansen mellan dessa rättigheter. Jag hoppas nu att kommissionen är beredd att ta till sig de lagförslag som vi har presenterat och förhoppningsvis återkomma inom kort. Jag ser fram emot och gläds åt ett besked kanske t.o.m. redan under vår diskussion här i kväll. Tack så mycket för detta, herr talman!"@es21
lpv:unclassifiedMetadata
"Cecilia Wikström,"18,5,20,15,1,19,14,16,11,2,7,22,3,13,10,9,17,21,12,8
lpv:unclassifiedMetadata
"föredragande"18,5,5,20,15,1,19,14,16,11,2,7,22,3,13,10,9,17,21,12,8
lpv:translated text
"− Herr talman! Jag vill inleda med att tacka min tidigare kollega Diana Wallis, som arbetade med denna fråga ända fram till dess att hon lämnade parlamentet och jag fick överta den. Det har varit en mycket intressant och lärorik process att sätta sig in i den här frågan och jag vill börja med att tacka alla skuggföredragande för deras konstruktiva samarbete och vilja att verkligen lösa denna problematik, och för alla deras bidrag, kommentarer och ändringsförslag. Nu är vi där och vi har en lösning som vi alla kan stödja och vi röstade enhälligt i utskottet om detta. Varför är det då så viktigt? Jo, därför att internationella förtalsmål är en verklighet runtom i våra medlemsstater. Idag firar vi Europadagen och vi gläds åt ett Europa som allt mer växer samman. Våra medborgare flyttar mellan länder, de får vänner, bekanta och familjemedlemmar från andra medlemsstater. Integrationen i Europa är något som vi alla varmt välkomnar. Men i samklang med den tidsanda som finns och som vi befinner oss i så är det fler och fler medier som vill rapportera om människor och händelser i andra länder. Media konsumeras också av personer som bor någon annanstans än i det land där de är födda och där de bor och vars språk man talar. Det är alltså inte orimligt att anta att antalet rättsprocesser i förtalsmål med parter i olika medlemsstater kan komma att öka och t.o.m. öka i ganska hög grad, och när så sker uppstår en tvist om vilket lands lagstiftning som ska gälla. För att se till att dessa internationella rättsprocesser hanteras på bästa sätt behövs ett tillägg till den gällande Rom II-förordningen och det är därför som vi idag diskuterar och debatterar detta. Till detta kommer också möjligheten till så kallad forum shopping, där parter alltså försöker att rikta sina stämningsansökningar till ett särskilt land som har en ur deras perspektiv särskilt förmånlig lagstiftning och det här är naturligtvis inte bra. Vi försöker på varje rättsområde att begränsa denna forum shopping. När Rom II-förordningen förhandlades senast, 2005, fanns det en bred överenskommelse i parlamentet om hur dessa frågor skulle hanteras. Tyvärr lyckades man inte den gången nå hela vägen fram till en lösning med rådet, utan frågan har sedan dess hängt i luften och varit olöst. Nu menar vi att det är hög tid att vi skapar tydlighet på det här området, så att alla som berörs vet vad som gäller. Under arbetets gång har förutsägbarhet var ett oeftergivligt krav för mig, för det är en absolut grund för ett modernt rättssystem och ett rättssamhälle. Man ska veta vad som gäller. I utskottet för rättsliga frågor har vi därför utgått från parlamentets ställningstagande från 2005 och gjort ett antal nödvändiga modifieringar. Vi slår nu fast en tydlig grundregel om att det ska vara det land där käranden har sin hemvist och där en tidning, TV-kanal eller radiostation eller liknande riktar sig med sitt språk och det är det landet vars lagar ska användas. Om det skulle vara svårt att fastställa detta ska det vara det land där redaktionen har sitt säte som gäller. Det är inte rimligt att våra journalister och ansvariga utgivare ska känna till förtalslagstiftningen i alla länder innan de bestämmer sig för om de ska publicera, det kan leda till självcensur att anta detta. Alla bör veta vilka spelregler och lagar som gäller och det är viktigt att denna princip upprätthålls. Inom de ramar som våra gemensamma regler om fundamentala fri- och rättigheter ställer upp är det sedan upp till varje medlemsstat att hitta den rätta balansen mellan dessa rättigheter. Jag hoppas nu att kommissionen är beredd att ta till sig de lagförslag som vi har presenterat och förhoppningsvis återkomma inom kort. Jag ser fram emot och gläds åt ett besked kanske t.o.m. redan under vår diskussion här i kväll. Tack så mycket för detta, herr talman!"@it12
lpv:unclassifiedMetadata
"Cecilia Wikström,"18,5,20,15,1,19,14,16,11,2,7,22,3,13,10,9,17,21,12,8
lpv:unclassifiedMetadata
"föredragande"18,5,5,20,15,1,19,14,16,11,2,7,22,3,13,10,9,17,21,12,8
lpv:translated text
"− Herr talman! Jag vill inleda med att tacka min tidigare kollega Diana Wallis, som arbetade med denna fråga ända fram till dess att hon lämnade parlamentet och jag fick överta den. Det har varit en mycket intressant och lärorik process att sätta sig in i den här frågan och jag vill börja med att tacka alla skuggföredragande för deras konstruktiva samarbete och vilja att verkligen lösa denna problematik, och för alla deras bidrag, kommentarer och ändringsförslag. Nu är vi där och vi har en lösning som vi alla kan stödja och vi röstade enhälligt i utskottet om detta. Varför är det då så viktigt? Jo, därför att internationella förtalsmål är en verklighet runtom i våra medlemsstater. Idag firar vi Europadagen och vi gläds åt ett Europa som allt mer växer samman. Våra medborgare flyttar mellan länder, de får vänner, bekanta och familjemedlemmar från andra medlemsstater. Integrationen i Europa är något som vi alla varmt välkomnar. Men i samklang med den tidsanda som finns och som vi befinner oss i så är det fler och fler medier som vill rapportera om människor och händelser i andra länder. Media konsumeras också av personer som bor någon annanstans än i det land där de är födda och där de bor och vars språk man talar. Det är alltså inte orimligt att anta att antalet rättsprocesser i förtalsmål med parter i olika medlemsstater kan komma att öka och t.o.m. öka i ganska hög grad, och när så sker uppstår en tvist om vilket lands lagstiftning som ska gälla. För att se till att dessa internationella rättsprocesser hanteras på bästa sätt behövs ett tillägg till den gällande Rom II-förordningen och det är därför som vi idag diskuterar och debatterar detta. Till detta kommer också möjligheten till så kallad forum shopping, där parter alltså försöker att rikta sina stämningsansökningar till ett särskilt land som har en ur deras perspektiv särskilt förmånlig lagstiftning och det här är naturligtvis inte bra. Vi försöker på varje rättsområde att begränsa denna forum shopping. När Rom II-förordningen förhandlades senast, 2005, fanns det en bred överenskommelse i parlamentet om hur dessa frågor skulle hanteras. Tyvärr lyckades man inte den gången nå hela vägen fram till en lösning med rådet, utan frågan har sedan dess hängt i luften och varit olöst. Nu menar vi att det är hög tid att vi skapar tydlighet på det här området, så att alla som berörs vet vad som gäller. Under arbetets gång har förutsägbarhet var ett oeftergivligt krav för mig, för det är en absolut grund för ett modernt rättssystem och ett rättssamhälle. Man ska veta vad som gäller. I utskottet för rättsliga frågor har vi därför utgått från parlamentets ställningstagande från 2005 och gjort ett antal nödvändiga modifieringar. Vi slår nu fast en tydlig grundregel om att det ska vara det land där käranden har sin hemvist och där en tidning, TV-kanal eller radiostation eller liknande riktar sig med sitt språk och det är det landet vars lagar ska användas. Om det skulle vara svårt att fastställa detta ska det vara det land där redaktionen har sitt säte som gäller. Det är inte rimligt att våra journalister och ansvariga utgivare ska känna till förtalslagstiftningen i alla länder innan de bestämmer sig för om de ska publicera, det kan leda till självcensur att anta detta. Alla bör veta vilka spelregler och lagar som gäller och det är viktigt att denna princip upprätthålls. Inom de ramar som våra gemensamma regler om fundamentala fri- och rättigheter ställer upp är det sedan upp till varje medlemsstat att hitta den rätta balansen mellan dessa rättigheter. Jag hoppas nu att kommissionen är beredd att ta till sig de lagförslag som vi har presenterat och förhoppningsvis återkomma inom kort. Jag ser fram emot och gläds åt ett besked kanske t.o.m. redan under vår diskussion här i kväll. Tack så mycket för detta, herr talman!"@fr8
lpv:unclassifiedMetadata
"Cecilia Wikström,"18,5,20,15,1,19,14,16,11,2,7,22,3,13,10,9,17,21,12,8
lpv:unclassifiedMetadata
"föredragande"18,5,5,20,15,1,19,14,16,11,2,7,22,3,13,10,9,17,21,12,8
rdf:type
dcterms:Date
dcterms:Is Part Of
dcterms:Language
lpv:document identification number
"en.20120509.19.3-148-000"6
lpv:hasSubsequent
lpv:speaker
lpv:videoURI

Named graphs describing this resource:

1http://purl.org/linkedpolitics/rdf/Czech.ttl.gz
2http://purl.org/linkedpolitics/rdf/Danish.ttl.gz
3http://purl.org/linkedpolitics/rdf/Dutch.ttl.gz
4http://purl.org/linkedpolitics/rdf/English.ttl.gz
5http://purl.org/linkedpolitics/rdf/Estonian.ttl.gz
6http://purl.org/linkedpolitics/rdf/Events_and_structure.ttl.gz
7http://purl.org/linkedpolitics/rdf/Finnish.ttl.gz
8http://purl.org/linkedpolitics/rdf/French.ttl.gz
9http://purl.org/linkedpolitics/rdf/German.ttl.gz
10http://purl.org/linkedpolitics/rdf/Greek.ttl.gz
11http://purl.org/linkedpolitics/rdf/Hungarian.ttl.gz
12http://purl.org/linkedpolitics/rdf/Italian.ttl.gz
13http://purl.org/linkedpolitics/rdf/Latvian.ttl.gz
14http://purl.org/linkedpolitics/rdf/Lithuanian.ttl.gz
15http://purl.org/linkedpolitics/rdf/Maltese.ttl.gz
16http://purl.org/linkedpolitics/rdf/Polish.ttl.gz
17http://purl.org/linkedpolitics/rdf/Portuguese.ttl.gz
18http://purl.org/linkedpolitics/rdf/Romanian.ttl.gz
19http://purl.org/linkedpolitics/rdf/Slovak.ttl.gz
20http://purl.org/linkedpolitics/rdf/Slovenian.ttl.gz
21http://purl.org/linkedpolitics/rdf/Spanish.ttl.gz
22http://purl.org/linkedpolitics/rdf/Swedish.ttl.gz
23http://purl.org/linkedpolitics/rdf/spokenAs.ttl.gz

The resource appears as object in 2 triples

Context graph