Local view for "http://purl.org/linkedpolitics/eu/plenary/2011-07-04-Speech-1-094-001"

Predicate	Value (sorted: default)
rdf:type	lpv_eu:Speech6
dcterms:Date	"2011-07-04"^^xsd:date6
dcterms:Is Part Of	lp_eu:Sistemele de compensare pentru investitori (dezbatere)6
dcterms:Language	"sv"^^xsd:language6
lpv:document identification number	"en.20110704.22.1-094-001"6
lpv:hasSubsequent	lp_eu:2011-07-04-Speech-1-097-0006
lpv:speaker	lp:Olle Schmidt6
lpv:spoken text	"− Fru talman! Herr kommissionär. Frågan om investerarskydd är viktig för konsumenter, investerare och för den finansiella stabiliteten. I morgon skulle jag behöva ett starkt besked från parlamentet. Jag hoppas att jag får stöd i omröstningen så att vi kan påbörja förhandlingarna med rådet så snart som möjligt. Madam President, in this case I urgently need a broad consensus, so I will take another tone in this debate. Jag vill tacka alla skuggföredragande, kommissionen, utskottet och gruppens sekretariat för ett väldigt gott arbete. Vi hade hoppas att komma i mål, men riktigt där är vi inte än. Investerarskyddet är ett konsumentskydd för värdepapper och pengar som banker och värdepappersbolag hanterar för kunders räkning. Det innebär att du som kund kan få ersättning av staten om ett institut som går i konkurs inte kan lämna ut dina tillgångar i samband med bedrägeri eller slarv eller allvarliga felbedömningar och misstag. Däremot ersätts inte riskinvesteringar, t.ex. om aktieinvesteringar faller i värde. Jag tar utskottets ändringsförslag punkt för punkt. För det första vill utskottet höja ersättningen till 100 000 euro per investerare och att ersättningen blir lika hög oavsett EU-land. Det tyngst vägande skälet för att föreslå 100 000 är att det finns länder som har högre ersättning än de föreslagna 50 000, t.ex. Storbritannien, Frankrike och Spanien. Vi vill alltså inte sänka ersättningsnivåerna och på så sätt försämra konsumentskyddet i dessa länder. Skyddet bör också vara lika högt för investeringar som för bankkontosparande. Vi behöver personer som vill investera i framtida företagsamhet. För det andra vill utskottet utvidga skyddet till att omfatta fall där det är bevisat i en domstol att ett värdepappersföretag gett dåliga råd . Värdepappersbolag som vilseleder investerarna och ger dåliga råd i investeringsbeslut ska kunna vara grund för ersättning. Ett exempel är när en fondrådgivare ger äldre människor rådet att investera i högriskfonder med lång placeringshorisont. För det tredje anser utskottet att det är viktigt att skapa system som har tillräckligt med pengar för att kunna betala ut ersättningen. Skattebetalarna ska inte i efterhand behöva stå för notan. Därför bör man införa en förfondering så att det finns pengar i fonder om ett företag skulle gå i konkurs. Målnivån föreslås sänkas från 0,5 till 0,3 procent av värdepappersbolagets tillgångar. Processen snabbas på så att alla medlemsländer ska uppnå full finansiering av sina fonder efter fem år i stället för tio år. Beräkningen av avgifterna ska baseras på den potentiella ersättningsrisk som ett företag har. De värdepappersbolag som tar störst risker ska också bidra mer till finansieringen än andra bolag som tar mindre risker. För det fjärde måste lånemekanismen justeras. Kommissionen har föreslagit en obligatorisk kreditmekanism, där system kan låna av varandra, mellan länder. För att undvika medveten underfinansiering, föreslår vi att den obligatoriska lånemekanismen inte tas i bruk förrän alla system har byggt upp sina fonder och nått målnivån. Efter femårsperioden ska ett system ha rätt att låna från andra system i Europeiska unionen, förutsatt att det system som befinner sig i denna situation tidigare hade uppnått målnivån för finansiering. För det femte vill utskottet att kommissionen utreder UCITS-fonderna inkludering i direktivet. Vi har haft en hård diskussion i utskottet om huruvida aktie- och räntefonder, så kallade UCITS-fonder, ska inkluderas eller inte. Vi anser att man måste se ytterligare på hur det ska gå till. Vi vill givetvis inte ha Madoff-liknande affärer, men utskottet tycker att kommissionen ska utreda för- och nackdelarna med att komplettera eller ersätta befintliga system med försäkringsbaserade lösningar, så kallade försäkringsavtalssystem. Slutligen vill utskottet också öka transparensen genom att införa rapporteringsskyldighet för medlemsländerna i unionen, dvs. en skyldighet att rapportera till kommissionen och Esma hur de nationella systemen fungerar."@sv22
lpv:spokenAs	substitute; Delegation for relations with Switzerland and Norway and to the EU-Iceland Joint Parliamentary Committee and the European Economic Area (EEA) Joint Parliamentary Committee (2010-11-22--2014-06-30)23 member; ECON (2009-07-16--2012-01-18)23 substitute; TRAN (2010-11-22--2012-01-18)23 member; Special Committee on the Financial, Economic and Social Crisis (2009-10-08--2011-07-31)23 substitute; IMCO (2009-07-16--2012-01-18)23 substitute; Delegation to the Euronest Parliamentary Assembly (2009-09-16--2014-06-30)23 member; Delegation to the ACP-EU Joint Parliamentary Assembly (2009-09-16--2014-06-30)23 member_of_the_bureau; ALDE (2009-07-20--2014-06-30)23 unknown; Folkpartiet liberalerna (2009-07-14--2014-06-30)23
lpv:translated text	"− Fru talman! Herr kommissionär. Frågan om investerarskydd är viktig för konsumenter, investerare och för den finansiella stabiliteten. I morgon skulle jag behöva ett starkt besked från parlamentet. Jag hoppas att jag får stöd i omröstningen så att vi kan påbörja förhandlingarna med rådet så snart som möjligt. Madam President, in this case I urgently need a broad consensus, so I will take another tone in this debate. Jag vill tacka alla skuggföredragande, kommissionen, utskottet och gruppens sekretariat för ett väldigt gott arbete. Vi hade hoppas att komma i mål, men riktigt där är vi inte än. Investerarskyddet är ett konsumentskydd för värdepapper och pengar som banker och värdepappersbolag hanterar för kunders räkning. Det innebär att du som kund kan få ersättning av staten om ett institut som går i konkurs inte kan lämna ut dina tillgångar i samband med bedrägeri eller slarv eller allvarliga felbedömningar och misstag. Däremot ersätts inte riskinvesteringar, t.ex. om aktieinvesteringar faller i värde. Jag tar utskottets ändringsförslag punkt för punkt. För det första vill utskottet höja ersättningen till 100 000 euro per investerare och att ersättningen blir lika hög oavsett EU-land. Det tyngst vägande skälet för att föreslå 100 000 är att det finns länder som har högre ersättning än de föreslagna 50 000, t.ex. Storbritannien, Frankrike och Spanien. Vi vill alltså inte sänka ersättningsnivåerna och på så sätt försämra konsumentskyddet i dessa länder. Skyddet bör också vara lika högt för investeringar som för bankkontosparande. Vi behöver personer som vill investera i framtida företagsamhet. För det andra vill utskottet utvidga skyddet till att omfatta fall där det är bevisat i en domstol att ett värdepappersföretag gett dåliga råd . Värdepappersbolag som vilseleder investerarna och ger dåliga råd i investeringsbeslut ska kunna vara grund för ersättning. Ett exempel är när en fondrådgivare ger äldre människor rådet att investera i högriskfonder med lång placeringshorisont. För det tredje anser utskottet att det är viktigt att skapa system som har tillräckligt med pengar för att kunna betala ut ersättningen. Skattebetalarna ska inte i efterhand behöva stå för notan. Därför bör man införa en förfondering så att det finns pengar i fonder om ett företag skulle gå i konkurs. Målnivån föreslås sänkas från 0,5 till 0,3 procent av värdepappersbolagets tillgångar. Processen snabbas på så att alla medlemsländer ska uppnå full finansiering av sina fonder efter fem år i stället för tio år. Beräkningen av avgifterna ska baseras på den potentiella ersättningsrisk som ett företag har. De värdepappersbolag som tar störst risker ska också bidra mer till finansieringen än andra bolag som tar mindre risker. För det fjärde måste lånemekanismen justeras. Kommissionen har föreslagit en obligatorisk kreditmekanism, där system kan låna av varandra, mellan länder. För att undvika medveten underfinansiering, föreslår vi att den obligatoriska lånemekanismen inte tas i bruk förrän alla system har byggt upp sina fonder och nått målnivån. Efter femårsperioden ska ett system ha rätt att låna från andra system i Europeiska unionen, förutsatt att det system som befinner sig i denna situation tidigare hade uppnått målnivån för finansiering. För det femte vill utskottet att kommissionen utreder UCITS-fonderna inkludering i direktivet. Vi har haft en hård diskussion i utskottet om huruvida aktie- och räntefonder, så kallade UCITS-fonder, ska inkluderas eller inte. Vi anser att man måste se ytterligare på hur det ska gå till. Vi vill givetvis inte ha Madoff-liknande affärer, men utskottet tycker att kommissionen ska utreda för- och nackdelarna med att komplettera eller ersätta befintliga system med försäkringsbaserade lösningar, så kallade försäkringsavtalssystem. Slutligen vill utskottet också öka transparensen genom att införa rapporteringsskyldighet för medlemsländerna i unionen, dvs. en skyldighet att rapportera till kommissionen och Esma hur de nationella systemen fungerar."@cs1 "− Fru talman! Herr kommissionär. Frågan om investerarskydd är viktig för konsumenter, investerare och för den finansiella stabiliteten. I morgon skulle jag behöva ett starkt besked från parlamentet. Jag hoppas att jag får stöd i omröstningen så att vi kan påbörja förhandlingarna med rådet så snart som möjligt. Madam President, in this case I urgently need a broad consensus, so I will take another tone in this debate. Jag vill tacka alla skuggföredragande, kommissionen, utskottet och gruppens sekretariat för ett väldigt gott arbete. Vi hade hoppas att komma i mål, men riktigt där är vi inte än. Investerarskyddet är ett konsumentskydd för värdepapper och pengar som banker och värdepappersbolag hanterar för kunders räkning. Det innebär att du som kund kan få ersättning av staten om ett institut som går i konkurs inte kan lämna ut dina tillgångar i samband med bedrägeri eller slarv eller allvarliga felbedömningar och misstag. Däremot ersätts inte riskinvesteringar, t.ex. om aktieinvesteringar faller i värde. Jag tar utskottets ändringsförslag punkt för punkt. För det första vill utskottet höja ersättningen till 100 000 euro per investerare och att ersättningen blir lika hög oavsett EU-land. Det tyngst vägande skälet för att föreslå 100 000 är att det finns länder som har högre ersättning än de föreslagna 50 000, t.ex. Storbritannien, Frankrike och Spanien. Vi vill alltså inte sänka ersättningsnivåerna och på så sätt försämra konsumentskyddet i dessa länder. Skyddet bör också vara lika högt för investeringar som för bankkontosparande. Vi behöver personer som vill investera i framtida företagsamhet. För det andra vill utskottet utvidga skyddet till att omfatta fall där det är bevisat i en domstol att ett värdepappersföretag gett dåliga råd . Värdepappersbolag som vilseleder investerarna och ger dåliga råd i investeringsbeslut ska kunna vara grund för ersättning. Ett exempel är när en fondrådgivare ger äldre människor rådet att investera i högriskfonder med lång placeringshorisont. För det tredje anser utskottet att det är viktigt att skapa system som har tillräckligt med pengar för att kunna betala ut ersättningen. Skattebetalarna ska inte i efterhand behöva stå för notan. Därför bör man införa en förfondering så att det finns pengar i fonder om ett företag skulle gå i konkurs. Målnivån föreslås sänkas från 0,5 till 0,3 procent av värdepappersbolagets tillgångar. Processen snabbas på så att alla medlemsländer ska uppnå full finansiering av sina fonder efter fem år i stället för tio år. Beräkningen av avgifterna ska baseras på den potentiella ersättningsrisk som ett företag har. De värdepappersbolag som tar störst risker ska också bidra mer till finansieringen än andra bolag som tar mindre risker. För det fjärde måste lånemekanismen justeras. Kommissionen har föreslagit en obligatorisk kreditmekanism, där system kan låna av varandra, mellan länder. För att undvika medveten underfinansiering, föreslår vi att den obligatoriska lånemekanismen inte tas i bruk förrän alla system har byggt upp sina fonder och nått målnivån. Efter femårsperioden ska ett system ha rätt att låna från andra system i Europeiska unionen, förutsatt att det system som befinner sig i denna situation tidigare hade uppnått målnivån för finansiering. För det femte vill utskottet att kommissionen utreder UCITS-fonderna inkludering i direktivet. Vi har haft en hård diskussion i utskottet om huruvida aktie- och räntefonder, så kallade UCITS-fonder, ska inkluderas eller inte. Vi anser att man måste se ytterligare på hur det ska gå till. Vi vill givetvis inte ha Madoff-liknande affärer, men utskottet tycker att kommissionen ska utreda för- och nackdelarna med att komplettera eller ersätta befintliga system med försäkringsbaserade lösningar, så kallade försäkringsavtalssystem. Slutligen vill utskottet också öka transparensen genom att införa rapporteringsskyldighet för medlemsländerna i unionen, dvs. en skyldighet att rapportera till kommissionen och Esma hur de nationella systemen fungerar."@da2 "− Fru talman! Herr kommissionär. Frågan om investerarskydd är viktig för konsumenter, investerare och för den finansiella stabiliteten. I morgon skulle jag behöva ett starkt besked från parlamentet. Jag hoppas att jag får stöd i omröstningen så att vi kan påbörja förhandlingarna med rådet så snart som möjligt. Madam President, in this case I urgently need a broad consensus, so I will take another tone in this debate. Jag vill tacka alla skuggföredragande, kommissionen, utskottet och gruppens sekretariat för ett väldigt gott arbete. Vi hade hoppas att komma i mål, men riktigt där är vi inte än. Investerarskyddet är ett konsumentskydd för värdepapper och pengar som banker och värdepappersbolag hanterar för kunders räkning. Det innebär att du som kund kan få ersättning av staten om ett institut som går i konkurs inte kan lämna ut dina tillgångar i samband med bedrägeri eller slarv eller allvarliga felbedömningar och misstag. Däremot ersätts inte riskinvesteringar, t.ex. om aktieinvesteringar faller i värde. Jag tar utskottets ändringsförslag punkt för punkt. För det första vill utskottet höja ersättningen till 100 000 euro per investerare och att ersättningen blir lika hög oavsett EU-land. Det tyngst vägande skälet för att föreslå 100 000 är att det finns länder som har högre ersättning än de föreslagna 50 000, t.ex. Storbritannien, Frankrike och Spanien. Vi vill alltså inte sänka ersättningsnivåerna och på så sätt försämra konsumentskyddet i dessa länder. Skyddet bör också vara lika högt för investeringar som för bankkontosparande. Vi behöver personer som vill investera i framtida företagsamhet. För det andra vill utskottet utvidga skyddet till att omfatta fall där det är bevisat i en domstol att ett värdepappersföretag gett dåliga råd . Värdepappersbolag som vilseleder investerarna och ger dåliga råd i investeringsbeslut ska kunna vara grund för ersättning. Ett exempel är när en fondrådgivare ger äldre människor rådet att investera i högriskfonder med lång placeringshorisont. För det tredje anser utskottet att det är viktigt att skapa system som har tillräckligt med pengar för att kunna betala ut ersättningen. Skattebetalarna ska inte i efterhand behöva stå för notan. Därför bör man införa en förfondering så att det finns pengar i fonder om ett företag skulle gå i konkurs. Målnivån föreslås sänkas från 0,5 till 0,3 procent av värdepappersbolagets tillgångar. Processen snabbas på så att alla medlemsländer ska uppnå full finansiering av sina fonder efter fem år i stället för tio år. Beräkningen av avgifterna ska baseras på den potentiella ersättningsrisk som ett företag har. De värdepappersbolag som tar störst risker ska också bidra mer till finansieringen än andra bolag som tar mindre risker. För det fjärde måste lånemekanismen justeras. Kommissionen har föreslagit en obligatorisk kreditmekanism, där system kan låna av varandra, mellan länder. För att undvika medveten underfinansiering, föreslår vi att den obligatoriska lånemekanismen inte tas i bruk förrän alla system har byggt upp sina fonder och nått målnivån. Efter femårsperioden ska ett system ha rätt att låna från andra system i Europeiska unionen, förutsatt att det system som befinner sig i denna situation tidigare hade uppnått målnivån för finansiering. För det femte vill utskottet att kommissionen utreder UCITS-fonderna inkludering i direktivet. Vi har haft en hård diskussion i utskottet om huruvida aktie- och räntefonder, så kallade UCITS-fonder, ska inkluderas eller inte. Vi anser att man måste se ytterligare på hur det ska gå till. Vi vill givetvis inte ha Madoff-liknande affärer, men utskottet tycker att kommissionen ska utreda för- och nackdelarna med att komplettera eller ersätta befintliga system med försäkringsbaserade lösningar, så kallade försäkringsavtalssystem. Slutligen vill utskottet också öka transparensen genom att införa rapporteringsskyldighet för medlemsländerna i unionen, dvs. en skyldighet att rapportera till kommissionen och Esma hur de nationella systemen fungerar."@de9 "− Fru talman! Herr kommissionär. Frågan om investerarskydd är viktig för konsumenter, investerare och för den finansiella stabiliteten. I morgon skulle jag behöva ett starkt besked från parlamentet. Jag hoppas att jag får stöd i omröstningen så att vi kan påbörja förhandlingarna med rådet så snart som möjligt. Madam President, in this case I urgently need a broad consensus, so I will take another tone in this debate. Jag vill tacka alla skuggföredragande, kommissionen, utskottet och gruppens sekretariat för ett väldigt gott arbete. Vi hade hoppas att komma i mål, men riktigt där är vi inte än. Investerarskyddet är ett konsumentskydd för värdepapper och pengar som banker och värdepappersbolag hanterar för kunders räkning. Det innebär att du som kund kan få ersättning av staten om ett institut som går i konkurs inte kan lämna ut dina tillgångar i samband med bedrägeri eller slarv eller allvarliga felbedömningar och misstag. Däremot ersätts inte riskinvesteringar, t.ex. om aktieinvesteringar faller i värde. Jag tar utskottets ändringsförslag punkt för punkt. För det första vill utskottet höja ersättningen till 100 000 euro per investerare och att ersättningen blir lika hög oavsett EU-land. Det tyngst vägande skälet för att föreslå 100 000 är att det finns länder som har högre ersättning än de föreslagna 50 000, t.ex. Storbritannien, Frankrike och Spanien. Vi vill alltså inte sänka ersättningsnivåerna och på så sätt försämra konsumentskyddet i dessa länder. Skyddet bör också vara lika högt för investeringar som för bankkontosparande. Vi behöver personer som vill investera i framtida företagsamhet. För det andra vill utskottet utvidga skyddet till att omfatta fall där det är bevisat i en domstol att ett värdepappersföretag gett dåliga råd . Värdepappersbolag som vilseleder investerarna och ger dåliga råd i investeringsbeslut ska kunna vara grund för ersättning. Ett exempel är när en fondrådgivare ger äldre människor rådet att investera i högriskfonder med lång placeringshorisont. För det tredje anser utskottet att det är viktigt att skapa system som har tillräckligt med pengar för att kunna betala ut ersättningen. Skattebetalarna ska inte i efterhand behöva stå för notan. Därför bör man införa en förfondering så att det finns pengar i fonder om ett företag skulle gå i konkurs. Målnivån föreslås sänkas från 0,5 till 0,3 procent av värdepappersbolagets tillgångar. Processen snabbas på så att alla medlemsländer ska uppnå full finansiering av sina fonder efter fem år i stället för tio år. Beräkningen av avgifterna ska baseras på den potentiella ersättningsrisk som ett företag har. De värdepappersbolag som tar störst risker ska också bidra mer till finansieringen än andra bolag som tar mindre risker. För det fjärde måste lånemekanismen justeras. Kommissionen har föreslagit en obligatorisk kreditmekanism, där system kan låna av varandra, mellan länder. För att undvika medveten underfinansiering, föreslår vi att den obligatoriska lånemekanismen inte tas i bruk förrän alla system har byggt upp sina fonder och nått målnivån. Efter femårsperioden ska ett system ha rätt att låna från andra system i Europeiska unionen, förutsatt att det system som befinner sig i denna situation tidigare hade uppnått målnivån för finansiering. För det femte vill utskottet att kommissionen utreder UCITS-fonderna inkludering i direktivet. Vi har haft en hård diskussion i utskottet om huruvida aktie- och räntefonder, så kallade UCITS-fonder, ska inkluderas eller inte. Vi anser att man måste se ytterligare på hur det ska gå till. Vi vill givetvis inte ha Madoff-liknande affärer, men utskottet tycker att kommissionen ska utreda för- och nackdelarna med att komplettera eller ersätta befintliga system med försäkringsbaserade lösningar, så kallade försäkringsavtalssystem. Slutligen vill utskottet också öka transparensen genom att införa rapporteringsskyldighet för medlemsländerna i unionen, dvs. en skyldighet att rapportera till kommissionen och Esma hur de nationella systemen fungerar."@el10 "Madam President, Commissioner. The issue of investor protection is important for consumers and investors and for financial stability. Tomorrow, I need a strong message from Parliament. I hope that I will receive support in the vote so that we can begin negotiations with the Council as soon as possible. Madam President, in this case I urgently need a broad consensus, so I will take another tone in this debate. I would like to thank all of the shadow rapporteurs, the Commission, the committee and the group secretariat for their excellent work. We had hoped to achieve our objective, but we are not quite there yet. Investor protection is a form of consumer protection for securities and money that banks and investment firms handle on their customers’ behalf. It enables the customer to receive compensation by the State if an institution that goes bankrupt cannot release the customer’s assets as a result of fraud or negligence or of serious erroneous assessments and mistakes. However, compensation is not provided for risk investments, for example if investments in shares fall in value. I will go through the committee’s amendments point by point. Firstly, the committee wishes to increase the level of compensation to EUR 100 000 per investor and it wants the level of compensation to be the same for all EU Member States. The most compelling reason for proposing a level of EUR 100 000 is that there are countries with levels of compensation higher than the proposed EUR 50 000, including the United Kingdom, France and Spain. Thus, we do not wish to reduce the level of compensation and thereby worsen consumer protection in these countries. The level of protection should also be as high for investments as it is for bank account savings. We need people who want to invest in the enterprise of the future. Secondly, the committee wants to extend protection to include cases where it has been proven in a court of law that an investment firm has given bad advice. It should be possible for a situation where investment firms mislead investors and give bad advice in investment decisions to constitute grounds for compensation. An example of this is if a fund advisor were to advise elderly people to invest in high-risk funds with a long investment horizon. Thirdly, the committee considers it important to create schemes that have sufficient funds to be able to pay out the compensation. Taxpayers must not subsequently have to pick up the bill. Therefore, we should introduce funding so that there is money in the funds if a firm should go bankrupt. It is proposed that the target fund level be reduced from 0.5 to 0.3% of the investment firm’s assets. The process is being accelerated so that all Member States are to achieve full financing of their funds in five years instead of 10 years. The calculation of the fees is to be based on the potential compensation risk incurred by a firm. Those investment firms that take the biggest risks will also have to contribute more to the funds than those firms that take smaller risks. Fourthly, the borrowing mechanism must be adjusted. The Commission has proposed a compulsory borrowing mechanism in which schemes can borrow from one another, between countries. In order to avoid moral hazard, in other words deliberate underfunding, we propose that the compulsory borrowing mechanism not be launched until all the schemes have built up their funds and reached the target level. After a five-year period, a scheme is to have the right to borrow from other schemes within the European Union, provided that the scheme that finds itself in this situation has previously achieved the target funding level. Fifthly, the committee would like the Commission to investigate the UCITS funds, including in the directive. We have had an intense debate in committee about whether mutual and bond funds – UCITS funds – should be included or not. We believe that we need to look more closely at how this is to be done. We obviously do not want Madoff-style dealings, but the committee thinks that the Commission should investigate the advantages and disadvantages of supplementing or replacing existing schemes with insurance-based solutions, in other words a system of insurance contracts. Finally, the committee would also like to increase transparency by introducing a reporting obligation for the Member States of the European Union, in other words a duty to report to the Commission and the European Securities and Markets Authority on how the national schemes are working."@en4 "− Fru talman! Herr kommissionär. Frågan om investerarskydd är viktig för konsumenter, investerare och för den finansiella stabiliteten. I morgon skulle jag behöva ett starkt besked från parlamentet. Jag hoppas att jag får stöd i omröstningen så att vi kan påbörja förhandlingarna med rådet så snart som möjligt. Madam President, in this case I urgently need a broad consensus, so I will take another tone in this debate. Jag vill tacka alla skuggföredragande, kommissionen, utskottet och gruppens sekretariat för ett väldigt gott arbete. Vi hade hoppas att komma i mål, men riktigt där är vi inte än. Investerarskyddet är ett konsumentskydd för värdepapper och pengar som banker och värdepappersbolag hanterar för kunders räkning. Det innebär att du som kund kan få ersättning av staten om ett institut som går i konkurs inte kan lämna ut dina tillgångar i samband med bedrägeri eller slarv eller allvarliga felbedömningar och misstag. Däremot ersätts inte riskinvesteringar, t.ex. om aktieinvesteringar faller i värde. Jag tar utskottets ändringsförslag punkt för punkt. För det första vill utskottet höja ersättningen till 100 000 euro per investerare och att ersättningen blir lika hög oavsett EU-land. Det tyngst vägande skälet för att föreslå 100 000 är att det finns länder som har högre ersättning än de föreslagna 50 000, t.ex. Storbritannien, Frankrike och Spanien. Vi vill alltså inte sänka ersättningsnivåerna och på så sätt försämra konsumentskyddet i dessa länder. Skyddet bör också vara lika högt för investeringar som för bankkontosparande. Vi behöver personer som vill investera i framtida företagsamhet. För det andra vill utskottet utvidga skyddet till att omfatta fall där det är bevisat i en domstol att ett värdepappersföretag gett dåliga råd . Värdepappersbolag som vilseleder investerarna och ger dåliga råd i investeringsbeslut ska kunna vara grund för ersättning. Ett exempel är när en fondrådgivare ger äldre människor rådet att investera i högriskfonder med lång placeringshorisont. För det tredje anser utskottet att det är viktigt att skapa system som har tillräckligt med pengar för att kunna betala ut ersättningen. Skattebetalarna ska inte i efterhand behöva stå för notan. Därför bör man införa en förfondering så att det finns pengar i fonder om ett företag skulle gå i konkurs. Målnivån föreslås sänkas från 0,5 till 0,3 procent av värdepappersbolagets tillgångar. Processen snabbas på så att alla medlemsländer ska uppnå full finansiering av sina fonder efter fem år i stället för tio år. Beräkningen av avgifterna ska baseras på den potentiella ersättningsrisk som ett företag har. De värdepappersbolag som tar störst risker ska också bidra mer till finansieringen än andra bolag som tar mindre risker. För det fjärde måste lånemekanismen justeras. Kommissionen har föreslagit en obligatorisk kreditmekanism, där system kan låna av varandra, mellan länder. För att undvika medveten underfinansiering, föreslår vi att den obligatoriska lånemekanismen inte tas i bruk förrän alla system har byggt upp sina fonder och nått målnivån. Efter femårsperioden ska ett system ha rätt att låna från andra system i Europeiska unionen, förutsatt att det system som befinner sig i denna situation tidigare hade uppnått målnivån för finansiering. För det femte vill utskottet att kommissionen utreder UCITS-fonderna inkludering i direktivet. Vi har haft en hård diskussion i utskottet om huruvida aktie- och räntefonder, så kallade UCITS-fonder, ska inkluderas eller inte. Vi anser att man måste se ytterligare på hur det ska gå till. Vi vill givetvis inte ha Madoff-liknande affärer, men utskottet tycker att kommissionen ska utreda för- och nackdelarna med att komplettera eller ersätta befintliga system med försäkringsbaserade lösningar, så kallade försäkringsavtalssystem. Slutligen vill utskottet också öka transparensen genom att införa rapporteringsskyldighet för medlemsländerna i unionen, dvs. en skyldighet att rapportera till kommissionen och Esma hur de nationella systemen fungerar."@es21 "− Fru talman! Herr kommissionär. Frågan om investerarskydd är viktig för konsumenter, investerare och för den finansiella stabiliteten. I morgon skulle jag behöva ett starkt besked från parlamentet. Jag hoppas att jag får stöd i omröstningen så att vi kan påbörja förhandlingarna med rådet så snart som möjligt. Madam President, in this case I urgently need a broad consensus, so I will take another tone in this debate. Jag vill tacka alla skuggföredragande, kommissionen, utskottet och gruppens sekretariat för ett väldigt gott arbete. Vi hade hoppas att komma i mål, men riktigt där är vi inte än. Investerarskyddet är ett konsumentskydd för värdepapper och pengar som banker och värdepappersbolag hanterar för kunders räkning. Det innebär att du som kund kan få ersättning av staten om ett institut som går i konkurs inte kan lämna ut dina tillgångar i samband med bedrägeri eller slarv eller allvarliga felbedömningar och misstag. Däremot ersätts inte riskinvesteringar, t.ex. om aktieinvesteringar faller i värde. Jag tar utskottets ändringsförslag punkt för punkt. För det första vill utskottet höja ersättningen till 100 000 euro per investerare och att ersättningen blir lika hög oavsett EU-land. Det tyngst vägande skälet för att föreslå 100 000 är att det finns länder som har högre ersättning än de föreslagna 50 000, t.ex. Storbritannien, Frankrike och Spanien. Vi vill alltså inte sänka ersättningsnivåerna och på så sätt försämra konsumentskyddet i dessa länder. Skyddet bör också vara lika högt för investeringar som för bankkontosparande. Vi behöver personer som vill investera i framtida företagsamhet. För det andra vill utskottet utvidga skyddet till att omfatta fall där det är bevisat i en domstol att ett värdepappersföretag gett dåliga råd . Värdepappersbolag som vilseleder investerarna och ger dåliga råd i investeringsbeslut ska kunna vara grund för ersättning. Ett exempel är när en fondrådgivare ger äldre människor rådet att investera i högriskfonder med lång placeringshorisont. För det tredje anser utskottet att det är viktigt att skapa system som har tillräckligt med pengar för att kunna betala ut ersättningen. Skattebetalarna ska inte i efterhand behöva stå för notan. Därför bör man införa en förfondering så att det finns pengar i fonder om ett företag skulle gå i konkurs. Målnivån föreslås sänkas från 0,5 till 0,3 procent av värdepappersbolagets tillgångar. Processen snabbas på så att alla medlemsländer ska uppnå full finansiering av sina fonder efter fem år i stället för tio år. Beräkningen av avgifterna ska baseras på den potentiella ersättningsrisk som ett företag har. De värdepappersbolag som tar störst risker ska också bidra mer till finansieringen än andra bolag som tar mindre risker. För det fjärde måste lånemekanismen justeras. Kommissionen har föreslagit en obligatorisk kreditmekanism, där system kan låna av varandra, mellan länder. För att undvika medveten underfinansiering, föreslår vi att den obligatoriska lånemekanismen inte tas i bruk förrän alla system har byggt upp sina fonder och nått målnivån. Efter femårsperioden ska ett system ha rätt att låna från andra system i Europeiska unionen, förutsatt att det system som befinner sig i denna situation tidigare hade uppnått målnivån för finansiering. För det femte vill utskottet att kommissionen utreder UCITS-fonderna inkludering i direktivet. Vi har haft en hård diskussion i utskottet om huruvida aktie- och räntefonder, så kallade UCITS-fonder, ska inkluderas eller inte. Vi anser att man måste se ytterligare på hur det ska gå till. Vi vill givetvis inte ha Madoff-liknande affärer, men utskottet tycker att kommissionen ska utreda för- och nackdelarna med att komplettera eller ersätta befintliga system med försäkringsbaserade lösningar, så kallade försäkringsavtalssystem. Slutligen vill utskottet också öka transparensen genom att införa rapporteringsskyldighet för medlemsländerna i unionen, dvs. en skyldighet att rapportera till kommissionen och Esma hur de nationella systemen fungerar."@et5 "− Fru talman! Herr kommissionär. Frågan om investerarskydd är viktig för konsumenter, investerare och för den finansiella stabiliteten. I morgon skulle jag behöva ett starkt besked från parlamentet. Jag hoppas att jag får stöd i omröstningen så att vi kan påbörja förhandlingarna med rådet så snart som möjligt. Madam President, in this case I urgently need a broad consensus, so I will take another tone in this debate. Jag vill tacka alla skuggföredragande, kommissionen, utskottet och gruppens sekretariat för ett väldigt gott arbete. Vi hade hoppas att komma i mål, men riktigt där är vi inte än. Investerarskyddet är ett konsumentskydd för värdepapper och pengar som banker och värdepappersbolag hanterar för kunders räkning. Det innebär att du som kund kan få ersättning av staten om ett institut som går i konkurs inte kan lämna ut dina tillgångar i samband med bedrägeri eller slarv eller allvarliga felbedömningar och misstag. Däremot ersätts inte riskinvesteringar, t.ex. om aktieinvesteringar faller i värde. Jag tar utskottets ändringsförslag punkt för punkt. För det första vill utskottet höja ersättningen till 100 000 euro per investerare och att ersättningen blir lika hög oavsett EU-land. Det tyngst vägande skälet för att föreslå 100 000 är att det finns länder som har högre ersättning än de föreslagna 50 000, t.ex. Storbritannien, Frankrike och Spanien. Vi vill alltså inte sänka ersättningsnivåerna och på så sätt försämra konsumentskyddet i dessa länder. Skyddet bör också vara lika högt för investeringar som för bankkontosparande. Vi behöver personer som vill investera i framtida företagsamhet. För det andra vill utskottet utvidga skyddet till att omfatta fall där det är bevisat i en domstol att ett värdepappersföretag gett dåliga råd . Värdepappersbolag som vilseleder investerarna och ger dåliga råd i investeringsbeslut ska kunna vara grund för ersättning. Ett exempel är när en fondrådgivare ger äldre människor rådet att investera i högriskfonder med lång placeringshorisont. För det tredje anser utskottet att det är viktigt att skapa system som har tillräckligt med pengar för att kunna betala ut ersättningen. Skattebetalarna ska inte i efterhand behöva stå för notan. Därför bör man införa en förfondering så att det finns pengar i fonder om ett företag skulle gå i konkurs. Målnivån föreslås sänkas från 0,5 till 0,3 procent av värdepappersbolagets tillgångar. Processen snabbas på så att alla medlemsländer ska uppnå full finansiering av sina fonder efter fem år i stället för tio år. Beräkningen av avgifterna ska baseras på den potentiella ersättningsrisk som ett företag har. De värdepappersbolag som tar störst risker ska också bidra mer till finansieringen än andra bolag som tar mindre risker. För det fjärde måste lånemekanismen justeras. Kommissionen har föreslagit en obligatorisk kreditmekanism, där system kan låna av varandra, mellan länder. För att undvika medveten underfinansiering, föreslår vi att den obligatoriska lånemekanismen inte tas i bruk förrän alla system har byggt upp sina fonder och nått målnivån. Efter femårsperioden ska ett system ha rätt att låna från andra system i Europeiska unionen, förutsatt att det system som befinner sig i denna situation tidigare hade uppnått målnivån för finansiering. För det femte vill utskottet att kommissionen utreder UCITS-fonderna inkludering i direktivet. Vi har haft en hård diskussion i utskottet om huruvida aktie- och räntefonder, så kallade UCITS-fonder, ska inkluderas eller inte. Vi anser att man måste se ytterligare på hur det ska gå till. Vi vill givetvis inte ha Madoff-liknande affärer, men utskottet tycker att kommissionen ska utreda för- och nackdelarna med att komplettera eller ersätta befintliga system med försäkringsbaserade lösningar, så kallade försäkringsavtalssystem. Slutligen vill utskottet också öka transparensen genom att införa rapporteringsskyldighet för medlemsländerna i unionen, dvs. en skyldighet att rapportera till kommissionen och Esma hur de nationella systemen fungerar."@fi7 "− Fru talman! Herr kommissionär. Frågan om investerarskydd är viktig för konsumenter, investerare och för den finansiella stabiliteten. I morgon skulle jag behöva ett starkt besked från parlamentet. Jag hoppas att jag får stöd i omröstningen så att vi kan påbörja förhandlingarna med rådet så snart som möjligt. Madam President, in this case I urgently need a broad consensus, so I will take another tone in this debate. Jag vill tacka alla skuggföredragande, kommissionen, utskottet och gruppens sekretariat för ett väldigt gott arbete. Vi hade hoppas att komma i mål, men riktigt där är vi inte än. Investerarskyddet är ett konsumentskydd för värdepapper och pengar som banker och värdepappersbolag hanterar för kunders räkning. Det innebär att du som kund kan få ersättning av staten om ett institut som går i konkurs inte kan lämna ut dina tillgångar i samband med bedrägeri eller slarv eller allvarliga felbedömningar och misstag. Däremot ersätts inte riskinvesteringar, t.ex. om aktieinvesteringar faller i värde. Jag tar utskottets ändringsförslag punkt för punkt. För det första vill utskottet höja ersättningen till 100 000 euro per investerare och att ersättningen blir lika hög oavsett EU-land. Det tyngst vägande skälet för att föreslå 100 000 är att det finns länder som har högre ersättning än de föreslagna 50 000, t.ex. Storbritannien, Frankrike och Spanien. Vi vill alltså inte sänka ersättningsnivåerna och på så sätt försämra konsumentskyddet i dessa länder. Skyddet bör också vara lika högt för investeringar som för bankkontosparande. Vi behöver personer som vill investera i framtida företagsamhet. För det andra vill utskottet utvidga skyddet till att omfatta fall där det är bevisat i en domstol att ett värdepappersföretag gett dåliga råd . Värdepappersbolag som vilseleder investerarna och ger dåliga råd i investeringsbeslut ska kunna vara grund för ersättning. Ett exempel är när en fondrådgivare ger äldre människor rådet att investera i högriskfonder med lång placeringshorisont. För det tredje anser utskottet att det är viktigt att skapa system som har tillräckligt med pengar för att kunna betala ut ersättningen. Skattebetalarna ska inte i efterhand behöva stå för notan. Därför bör man införa en förfondering så att det finns pengar i fonder om ett företag skulle gå i konkurs. Målnivån föreslås sänkas från 0,5 till 0,3 procent av värdepappersbolagets tillgångar. Processen snabbas på så att alla medlemsländer ska uppnå full finansiering av sina fonder efter fem år i stället för tio år. Beräkningen av avgifterna ska baseras på den potentiella ersättningsrisk som ett företag har. De värdepappersbolag som tar störst risker ska också bidra mer till finansieringen än andra bolag som tar mindre risker. För det fjärde måste lånemekanismen justeras. Kommissionen har föreslagit en obligatorisk kreditmekanism, där system kan låna av varandra, mellan länder. För att undvika medveten underfinansiering, föreslår vi att den obligatoriska lånemekanismen inte tas i bruk förrän alla system har byggt upp sina fonder och nått målnivån. Efter femårsperioden ska ett system ha rätt att låna från andra system i Europeiska unionen, förutsatt att det system som befinner sig i denna situation tidigare hade uppnått målnivån för finansiering. För det femte vill utskottet att kommissionen utreder UCITS-fonderna inkludering i direktivet. Vi har haft en hård diskussion i utskottet om huruvida aktie- och räntefonder, så kallade UCITS-fonder, ska inkluderas eller inte. Vi anser att man måste se ytterligare på hur det ska gå till. Vi vill givetvis inte ha Madoff-liknande affärer, men utskottet tycker att kommissionen ska utreda för- och nackdelarna med att komplettera eller ersätta befintliga system med försäkringsbaserade lösningar, så kallade försäkringsavtalssystem. Slutligen vill utskottet också öka transparensen genom att införa rapporteringsskyldighet för medlemsländerna i unionen, dvs. en skyldighet att rapportera till kommissionen och Esma hur de nationella systemen fungerar."@fr8 "− Fru talman! Herr kommissionär. Frågan om investerarskydd är viktig för konsumenter, investerare och för den finansiella stabiliteten. I morgon skulle jag behöva ett starkt besked från parlamentet. Jag hoppas att jag får stöd i omröstningen så att vi kan påbörja förhandlingarna med rådet så snart som möjligt. Madam President, in this case I urgently need a broad consensus, so I will take another tone in this debate. Jag vill tacka alla skuggföredragande, kommissionen, utskottet och gruppens sekretariat för ett väldigt gott arbete. Vi hade hoppas att komma i mål, men riktigt där är vi inte än. Investerarskyddet är ett konsumentskydd för värdepapper och pengar som banker och värdepappersbolag hanterar för kunders räkning. Det innebär att du som kund kan få ersättning av staten om ett institut som går i konkurs inte kan lämna ut dina tillgångar i samband med bedrägeri eller slarv eller allvarliga felbedömningar och misstag. Däremot ersätts inte riskinvesteringar, t.ex. om aktieinvesteringar faller i värde. Jag tar utskottets ändringsförslag punkt för punkt. För det första vill utskottet höja ersättningen till 100 000 euro per investerare och att ersättningen blir lika hög oavsett EU-land. Det tyngst vägande skälet för att föreslå 100 000 är att det finns länder som har högre ersättning än de föreslagna 50 000, t.ex. Storbritannien, Frankrike och Spanien. Vi vill alltså inte sänka ersättningsnivåerna och på så sätt försämra konsumentskyddet i dessa länder. Skyddet bör också vara lika högt för investeringar som för bankkontosparande. Vi behöver personer som vill investera i framtida företagsamhet. För det andra vill utskottet utvidga skyddet till att omfatta fall där det är bevisat i en domstol att ett värdepappersföretag gett dåliga råd . Värdepappersbolag som vilseleder investerarna och ger dåliga råd i investeringsbeslut ska kunna vara grund för ersättning. Ett exempel är när en fondrådgivare ger äldre människor rådet att investera i högriskfonder med lång placeringshorisont. För det tredje anser utskottet att det är viktigt att skapa system som har tillräckligt med pengar för att kunna betala ut ersättningen. Skattebetalarna ska inte i efterhand behöva stå för notan. Därför bör man införa en förfondering så att det finns pengar i fonder om ett företag skulle gå i konkurs. Målnivån föreslås sänkas från 0,5 till 0,3 procent av värdepappersbolagets tillgångar. Processen snabbas på så att alla medlemsländer ska uppnå full finansiering av sina fonder efter fem år i stället för tio år. Beräkningen av avgifterna ska baseras på den potentiella ersättningsrisk som ett företag har. De värdepappersbolag som tar störst risker ska också bidra mer till finansieringen än andra bolag som tar mindre risker. För det fjärde måste lånemekanismen justeras. Kommissionen har föreslagit en obligatorisk kreditmekanism, där system kan låna av varandra, mellan länder. För att undvika medveten underfinansiering, föreslår vi att den obligatoriska lånemekanismen inte tas i bruk förrän alla system har byggt upp sina fonder och nått målnivån. Efter femårsperioden ska ett system ha rätt att låna från andra system i Europeiska unionen, förutsatt att det system som befinner sig i denna situation tidigare hade uppnått målnivån för finansiering. För det femte vill utskottet att kommissionen utreder UCITS-fonderna inkludering i direktivet. Vi har haft en hård diskussion i utskottet om huruvida aktie- och räntefonder, så kallade UCITS-fonder, ska inkluderas eller inte. Vi anser att man måste se ytterligare på hur det ska gå till. Vi vill givetvis inte ha Madoff-liknande affärer, men utskottet tycker att kommissionen ska utreda för- och nackdelarna med att komplettera eller ersätta befintliga system med försäkringsbaserade lösningar, så kallade försäkringsavtalssystem. Slutligen vill utskottet också öka transparensen genom att införa rapporteringsskyldighet för medlemsländerna i unionen, dvs. en skyldighet att rapportera till kommissionen och Esma hur de nationella systemen fungerar."@hu11 "− Fru talman! Herr kommissionär. Frågan om investerarskydd är viktig för konsumenter, investerare och för den finansiella stabiliteten. I morgon skulle jag behöva ett starkt besked från parlamentet. Jag hoppas att jag får stöd i omröstningen så att vi kan påbörja förhandlingarna med rådet så snart som möjligt. Madam President, in this case I urgently need a broad consensus, so I will take another tone in this debate. Jag vill tacka alla skuggföredragande, kommissionen, utskottet och gruppens sekretariat för ett väldigt gott arbete. Vi hade hoppas att komma i mål, men riktigt där är vi inte än. Investerarskyddet är ett konsumentskydd för värdepapper och pengar som banker och värdepappersbolag hanterar för kunders räkning. Det innebär att du som kund kan få ersättning av staten om ett institut som går i konkurs inte kan lämna ut dina tillgångar i samband med bedrägeri eller slarv eller allvarliga felbedömningar och misstag. Däremot ersätts inte riskinvesteringar, t.ex. om aktieinvesteringar faller i värde. Jag tar utskottets ändringsförslag punkt för punkt. För det första vill utskottet höja ersättningen till 100 000 euro per investerare och att ersättningen blir lika hög oavsett EU-land. Det tyngst vägande skälet för att föreslå 100 000 är att det finns länder som har högre ersättning än de föreslagna 50 000, t.ex. Storbritannien, Frankrike och Spanien. Vi vill alltså inte sänka ersättningsnivåerna och på så sätt försämra konsumentskyddet i dessa länder. Skyddet bör också vara lika högt för investeringar som för bankkontosparande. Vi behöver personer som vill investera i framtida företagsamhet. För det andra vill utskottet utvidga skyddet till att omfatta fall där det är bevisat i en domstol att ett värdepappersföretag gett dåliga råd . Värdepappersbolag som vilseleder investerarna och ger dåliga råd i investeringsbeslut ska kunna vara grund för ersättning. Ett exempel är när en fondrådgivare ger äldre människor rådet att investera i högriskfonder med lång placeringshorisont. För det tredje anser utskottet att det är viktigt att skapa system som har tillräckligt med pengar för att kunna betala ut ersättningen. Skattebetalarna ska inte i efterhand behöva stå för notan. Därför bör man införa en förfondering så att det finns pengar i fonder om ett företag skulle gå i konkurs. Målnivån föreslås sänkas från 0,5 till 0,3 procent av värdepappersbolagets tillgångar. Processen snabbas på så att alla medlemsländer ska uppnå full finansiering av sina fonder efter fem år i stället för tio år. Beräkningen av avgifterna ska baseras på den potentiella ersättningsrisk som ett företag har. De värdepappersbolag som tar störst risker ska också bidra mer till finansieringen än andra bolag som tar mindre risker. För det fjärde måste lånemekanismen justeras. Kommissionen har föreslagit en obligatorisk kreditmekanism, där system kan låna av varandra, mellan länder. För att undvika medveten underfinansiering, föreslår vi att den obligatoriska lånemekanismen inte tas i bruk förrän alla system har byggt upp sina fonder och nått målnivån. Efter femårsperioden ska ett system ha rätt att låna från andra system i Europeiska unionen, förutsatt att det system som befinner sig i denna situation tidigare hade uppnått målnivån för finansiering. För det femte vill utskottet att kommissionen utreder UCITS-fonderna inkludering i direktivet. Vi har haft en hård diskussion i utskottet om huruvida aktie- och räntefonder, så kallade UCITS-fonder, ska inkluderas eller inte. Vi anser att man måste se ytterligare på hur det ska gå till. Vi vill givetvis inte ha Madoff-liknande affärer, men utskottet tycker att kommissionen ska utreda för- och nackdelarna med att komplettera eller ersätta befintliga system med försäkringsbaserade lösningar, så kallade försäkringsavtalssystem. Slutligen vill utskottet också öka transparensen genom att införa rapporteringsskyldighet för medlemsländerna i unionen, dvs. en skyldighet att rapportera till kommissionen och Esma hur de nationella systemen fungerar."@it12 "− Fru talman! Herr kommissionär. Frågan om investerarskydd är viktig för konsumenter, investerare och för den finansiella stabiliteten. I morgon skulle jag behöva ett starkt besked från parlamentet. Jag hoppas att jag får stöd i omröstningen så att vi kan påbörja förhandlingarna med rådet så snart som möjligt. Madam President, in this case I urgently need a broad consensus, so I will take another tone in this debate. Jag vill tacka alla skuggföredragande, kommissionen, utskottet och gruppens sekretariat för ett väldigt gott arbete. Vi hade hoppas att komma i mål, men riktigt där är vi inte än. Investerarskyddet är ett konsumentskydd för värdepapper och pengar som banker och värdepappersbolag hanterar för kunders räkning. Det innebär att du som kund kan få ersättning av staten om ett institut som går i konkurs inte kan lämna ut dina tillgångar i samband med bedrägeri eller slarv eller allvarliga felbedömningar och misstag. Däremot ersätts inte riskinvesteringar, t.ex. om aktieinvesteringar faller i värde. Jag tar utskottets ändringsförslag punkt för punkt. För det första vill utskottet höja ersättningen till 100 000 euro per investerare och att ersättningen blir lika hög oavsett EU-land. Det tyngst vägande skälet för att föreslå 100 000 är att det finns länder som har högre ersättning än de föreslagna 50 000, t.ex. Storbritannien, Frankrike och Spanien. Vi vill alltså inte sänka ersättningsnivåerna och på så sätt försämra konsumentskyddet i dessa länder. Skyddet bör också vara lika högt för investeringar som för bankkontosparande. Vi behöver personer som vill investera i framtida företagsamhet. För det andra vill utskottet utvidga skyddet till att omfatta fall där det är bevisat i en domstol att ett värdepappersföretag gett dåliga råd . Värdepappersbolag som vilseleder investerarna och ger dåliga råd i investeringsbeslut ska kunna vara grund för ersättning. Ett exempel är när en fondrådgivare ger äldre människor rådet att investera i högriskfonder med lång placeringshorisont. För det tredje anser utskottet att det är viktigt att skapa system som har tillräckligt med pengar för att kunna betala ut ersättningen. Skattebetalarna ska inte i efterhand behöva stå för notan. Därför bör man införa en förfondering så att det finns pengar i fonder om ett företag skulle gå i konkurs. Målnivån föreslås sänkas från 0,5 till 0,3 procent av värdepappersbolagets tillgångar. Processen snabbas på så att alla medlemsländer ska uppnå full finansiering av sina fonder efter fem år i stället för tio år. Beräkningen av avgifterna ska baseras på den potentiella ersättningsrisk som ett företag har. De värdepappersbolag som tar störst risker ska också bidra mer till finansieringen än andra bolag som tar mindre risker. För det fjärde måste lånemekanismen justeras. Kommissionen har föreslagit en obligatorisk kreditmekanism, där system kan låna av varandra, mellan länder. För att undvika medveten underfinansiering, föreslår vi att den obligatoriska lånemekanismen inte tas i bruk förrän alla system har byggt upp sina fonder och nått målnivån. Efter femårsperioden ska ett system ha rätt att låna från andra system i Europeiska unionen, förutsatt att det system som befinner sig i denna situation tidigare hade uppnått målnivån för finansiering. För det femte vill utskottet att kommissionen utreder UCITS-fonderna inkludering i direktivet. Vi har haft en hård diskussion i utskottet om huruvida aktie- och räntefonder, så kallade UCITS-fonder, ska inkluderas eller inte. Vi anser att man måste se ytterligare på hur det ska gå till. Vi vill givetvis inte ha Madoff-liknande affärer, men utskottet tycker att kommissionen ska utreda för- och nackdelarna med att komplettera eller ersätta befintliga system med försäkringsbaserade lösningar, så kallade försäkringsavtalssystem. Slutligen vill utskottet också öka transparensen genom att införa rapporteringsskyldighet för medlemsländerna i unionen, dvs. en skyldighet att rapportera till kommissionen och Esma hur de nationella systemen fungerar."@lt14 "− Fru talman! Herr kommissionär. Frågan om investerarskydd är viktig för konsumenter, investerare och för den finansiella stabiliteten. I morgon skulle jag behöva ett starkt besked från parlamentet. Jag hoppas att jag får stöd i omröstningen så att vi kan påbörja förhandlingarna med rådet så snart som möjligt. Madam President, in this case I urgently need a broad consensus, so I will take another tone in this debate. Jag vill tacka alla skuggföredragande, kommissionen, utskottet och gruppens sekretariat för ett väldigt gott arbete. Vi hade hoppas att komma i mål, men riktigt där är vi inte än. Investerarskyddet är ett konsumentskydd för värdepapper och pengar som banker och värdepappersbolag hanterar för kunders räkning. Det innebär att du som kund kan få ersättning av staten om ett institut som går i konkurs inte kan lämna ut dina tillgångar i samband med bedrägeri eller slarv eller allvarliga felbedömningar och misstag. Däremot ersätts inte riskinvesteringar, t.ex. om aktieinvesteringar faller i värde. Jag tar utskottets ändringsförslag punkt för punkt. För det första vill utskottet höja ersättningen till 100 000 euro per investerare och att ersättningen blir lika hög oavsett EU-land. Det tyngst vägande skälet för att föreslå 100 000 är att det finns länder som har högre ersättning än de föreslagna 50 000, t.ex. Storbritannien, Frankrike och Spanien. Vi vill alltså inte sänka ersättningsnivåerna och på så sätt försämra konsumentskyddet i dessa länder. Skyddet bör också vara lika högt för investeringar som för bankkontosparande. Vi behöver personer som vill investera i framtida företagsamhet. För det andra vill utskottet utvidga skyddet till att omfatta fall där det är bevisat i en domstol att ett värdepappersföretag gett dåliga råd . Värdepappersbolag som vilseleder investerarna och ger dåliga råd i investeringsbeslut ska kunna vara grund för ersättning. Ett exempel är när en fondrådgivare ger äldre människor rådet att investera i högriskfonder med lång placeringshorisont. För det tredje anser utskottet att det är viktigt att skapa system som har tillräckligt med pengar för att kunna betala ut ersättningen. Skattebetalarna ska inte i efterhand behöva stå för notan. Därför bör man införa en förfondering så att det finns pengar i fonder om ett företag skulle gå i konkurs. Målnivån föreslås sänkas från 0,5 till 0,3 procent av värdepappersbolagets tillgångar. Processen snabbas på så att alla medlemsländer ska uppnå full finansiering av sina fonder efter fem år i stället för tio år. Beräkningen av avgifterna ska baseras på den potentiella ersättningsrisk som ett företag har. De värdepappersbolag som tar störst risker ska också bidra mer till finansieringen än andra bolag som tar mindre risker. För det fjärde måste lånemekanismen justeras. Kommissionen har föreslagit en obligatorisk kreditmekanism, där system kan låna av varandra, mellan länder. För att undvika medveten underfinansiering, föreslår vi att den obligatoriska lånemekanismen inte tas i bruk förrän alla system har byggt upp sina fonder och nått målnivån. Efter femårsperioden ska ett system ha rätt att låna från andra system i Europeiska unionen, förutsatt att det system som befinner sig i denna situation tidigare hade uppnått målnivån för finansiering. För det femte vill utskottet att kommissionen utreder UCITS-fonderna inkludering i direktivet. Vi har haft en hård diskussion i utskottet om huruvida aktie- och räntefonder, så kallade UCITS-fonder, ska inkluderas eller inte. Vi anser att man måste se ytterligare på hur det ska gå till. Vi vill givetvis inte ha Madoff-liknande affärer, men utskottet tycker att kommissionen ska utreda för- och nackdelarna med att komplettera eller ersätta befintliga system med försäkringsbaserade lösningar, så kallade försäkringsavtalssystem. Slutligen vill utskottet också öka transparensen genom att införa rapporteringsskyldighet för medlemsländerna i unionen, dvs. en skyldighet att rapportera till kommissionen och Esma hur de nationella systemen fungerar."@lv13 "− Fru talman! Herr kommissionär. Frågan om investerarskydd är viktig för konsumenter, investerare och för den finansiella stabiliteten. I morgon skulle jag behöva ett starkt besked från parlamentet. Jag hoppas att jag får stöd i omröstningen så att vi kan påbörja förhandlingarna med rådet så snart som möjligt. Madam President, in this case I urgently need a broad consensus, so I will take another tone in this debate. Jag vill tacka alla skuggföredragande, kommissionen, utskottet och gruppens sekretariat för ett väldigt gott arbete. Vi hade hoppas att komma i mål, men riktigt där är vi inte än. Investerarskyddet är ett konsumentskydd för värdepapper och pengar som banker och värdepappersbolag hanterar för kunders räkning. Det innebär att du som kund kan få ersättning av staten om ett institut som går i konkurs inte kan lämna ut dina tillgångar i samband med bedrägeri eller slarv eller allvarliga felbedömningar och misstag. Däremot ersätts inte riskinvesteringar, t.ex. om aktieinvesteringar faller i värde. Jag tar utskottets ändringsförslag punkt för punkt. För det första vill utskottet höja ersättningen till 100 000 euro per investerare och att ersättningen blir lika hög oavsett EU-land. Det tyngst vägande skälet för att föreslå 100 000 är att det finns länder som har högre ersättning än de föreslagna 50 000, t.ex. Storbritannien, Frankrike och Spanien. Vi vill alltså inte sänka ersättningsnivåerna och på så sätt försämra konsumentskyddet i dessa länder. Skyddet bör också vara lika högt för investeringar som för bankkontosparande. Vi behöver personer som vill investera i framtida företagsamhet. För det andra vill utskottet utvidga skyddet till att omfatta fall där det är bevisat i en domstol att ett värdepappersföretag gett dåliga råd . Värdepappersbolag som vilseleder investerarna och ger dåliga råd i investeringsbeslut ska kunna vara grund för ersättning. Ett exempel är när en fondrådgivare ger äldre människor rådet att investera i högriskfonder med lång placeringshorisont. För det tredje anser utskottet att det är viktigt att skapa system som har tillräckligt med pengar för att kunna betala ut ersättningen. Skattebetalarna ska inte i efterhand behöva stå för notan. Därför bör man införa en förfondering så att det finns pengar i fonder om ett företag skulle gå i konkurs. Målnivån föreslås sänkas från 0,5 till 0,3 procent av värdepappersbolagets tillgångar. Processen snabbas på så att alla medlemsländer ska uppnå full finansiering av sina fonder efter fem år i stället för tio år. Beräkningen av avgifterna ska baseras på den potentiella ersättningsrisk som ett företag har. De värdepappersbolag som tar störst risker ska också bidra mer till finansieringen än andra bolag som tar mindre risker. För det fjärde måste lånemekanismen justeras. Kommissionen har föreslagit en obligatorisk kreditmekanism, där system kan låna av varandra, mellan länder. För att undvika medveten underfinansiering, föreslår vi att den obligatoriska lånemekanismen inte tas i bruk förrän alla system har byggt upp sina fonder och nått målnivån. Efter femårsperioden ska ett system ha rätt att låna från andra system i Europeiska unionen, förutsatt att det system som befinner sig i denna situation tidigare hade uppnått målnivån för finansiering. För det femte vill utskottet att kommissionen utreder UCITS-fonderna inkludering i direktivet. Vi har haft en hård diskussion i utskottet om huruvida aktie- och räntefonder, så kallade UCITS-fonder, ska inkluderas eller inte. Vi anser att man måste se ytterligare på hur det ska gå till. Vi vill givetvis inte ha Madoff-liknande affärer, men utskottet tycker att kommissionen ska utreda för- och nackdelarna med att komplettera eller ersätta befintliga system med försäkringsbaserade lösningar, så kallade försäkringsavtalssystem. Slutligen vill utskottet också öka transparensen genom att införa rapporteringsskyldighet för medlemsländerna i unionen, dvs. en skyldighet att rapportera till kommissionen och Esma hur de nationella systemen fungerar."@mt15 "− Fru talman! Herr kommissionär. Frågan om investerarskydd är viktig för konsumenter, investerare och för den finansiella stabiliteten. I morgon skulle jag behöva ett starkt besked från parlamentet. Jag hoppas att jag får stöd i omröstningen så att vi kan påbörja förhandlingarna med rådet så snart som möjligt. Madam President, in this case I urgently need a broad consensus, so I will take another tone in this debate. Jag vill tacka alla skuggföredragande, kommissionen, utskottet och gruppens sekretariat för ett väldigt gott arbete. Vi hade hoppas att komma i mål, men riktigt där är vi inte än. Investerarskyddet är ett konsumentskydd för värdepapper och pengar som banker och värdepappersbolag hanterar för kunders räkning. Det innebär att du som kund kan få ersättning av staten om ett institut som går i konkurs inte kan lämna ut dina tillgångar i samband med bedrägeri eller slarv eller allvarliga felbedömningar och misstag. Däremot ersätts inte riskinvesteringar, t.ex. om aktieinvesteringar faller i värde. Jag tar utskottets ändringsförslag punkt för punkt. För det första vill utskottet höja ersättningen till 100 000 euro per investerare och att ersättningen blir lika hög oavsett EU-land. Det tyngst vägande skälet för att föreslå 100 000 är att det finns länder som har högre ersättning än de föreslagna 50 000, t.ex. Storbritannien, Frankrike och Spanien. Vi vill alltså inte sänka ersättningsnivåerna och på så sätt försämra konsumentskyddet i dessa länder. Skyddet bör också vara lika högt för investeringar som för bankkontosparande. Vi behöver personer som vill investera i framtida företagsamhet. För det andra vill utskottet utvidga skyddet till att omfatta fall där det är bevisat i en domstol att ett värdepappersföretag gett dåliga råd . Värdepappersbolag som vilseleder investerarna och ger dåliga råd i investeringsbeslut ska kunna vara grund för ersättning. Ett exempel är när en fondrådgivare ger äldre människor rådet att investera i högriskfonder med lång placeringshorisont. För det tredje anser utskottet att det är viktigt att skapa system som har tillräckligt med pengar för att kunna betala ut ersättningen. Skattebetalarna ska inte i efterhand behöva stå för notan. Därför bör man införa en förfondering så att det finns pengar i fonder om ett företag skulle gå i konkurs. Målnivån föreslås sänkas från 0,5 till 0,3 procent av värdepappersbolagets tillgångar. Processen snabbas på så att alla medlemsländer ska uppnå full finansiering av sina fonder efter fem år i stället för tio år. Beräkningen av avgifterna ska baseras på den potentiella ersättningsrisk som ett företag har. De värdepappersbolag som tar störst risker ska också bidra mer till finansieringen än andra bolag som tar mindre risker. För det fjärde måste lånemekanismen justeras. Kommissionen har föreslagit en obligatorisk kreditmekanism, där system kan låna av varandra, mellan länder. För att undvika medveten underfinansiering, föreslår vi att den obligatoriska lånemekanismen inte tas i bruk förrän alla system har byggt upp sina fonder och nått målnivån. Efter femårsperioden ska ett system ha rätt att låna från andra system i Europeiska unionen, förutsatt att det system som befinner sig i denna situation tidigare hade uppnått målnivån för finansiering. För det femte vill utskottet att kommissionen utreder UCITS-fonderna inkludering i direktivet. Vi har haft en hård diskussion i utskottet om huruvida aktie- och räntefonder, så kallade UCITS-fonder, ska inkluderas eller inte. Vi anser att man måste se ytterligare på hur det ska gå till. Vi vill givetvis inte ha Madoff-liknande affärer, men utskottet tycker att kommissionen ska utreda för- och nackdelarna med att komplettera eller ersätta befintliga system med försäkringsbaserade lösningar, så kallade försäkringsavtalssystem. Slutligen vill utskottet också öka transparensen genom att införa rapporteringsskyldighet för medlemsländerna i unionen, dvs. en skyldighet att rapportera till kommissionen och Esma hur de nationella systemen fungerar."@nl3 "− Fru talman! Herr kommissionär. Frågan om investerarskydd är viktig för konsumenter, investerare och för den finansiella stabiliteten. I morgon skulle jag behöva ett starkt besked från parlamentet. Jag hoppas att jag får stöd i omröstningen så att vi kan påbörja förhandlingarna med rådet så snart som möjligt. Madam President, in this case I urgently need a broad consensus, so I will take another tone in this debate. Jag vill tacka alla skuggföredragande, kommissionen, utskottet och gruppens sekretariat för ett väldigt gott arbete. Vi hade hoppas att komma i mål, men riktigt där är vi inte än. Investerarskyddet är ett konsumentskydd för värdepapper och pengar som banker och värdepappersbolag hanterar för kunders räkning. Det innebär att du som kund kan få ersättning av staten om ett institut som går i konkurs inte kan lämna ut dina tillgångar i samband med bedrägeri eller slarv eller allvarliga felbedömningar och misstag. Däremot ersätts inte riskinvesteringar, t.ex. om aktieinvesteringar faller i värde. Jag tar utskottets ändringsförslag punkt för punkt. För det första vill utskottet höja ersättningen till 100 000 euro per investerare och att ersättningen blir lika hög oavsett EU-land. Det tyngst vägande skälet för att föreslå 100 000 är att det finns länder som har högre ersättning än de föreslagna 50 000, t.ex. Storbritannien, Frankrike och Spanien. Vi vill alltså inte sänka ersättningsnivåerna och på så sätt försämra konsumentskyddet i dessa länder. Skyddet bör också vara lika högt för investeringar som för bankkontosparande. Vi behöver personer som vill investera i framtida företagsamhet. För det andra vill utskottet utvidga skyddet till att omfatta fall där det är bevisat i en domstol att ett värdepappersföretag gett dåliga råd . Värdepappersbolag som vilseleder investerarna och ger dåliga råd i investeringsbeslut ska kunna vara grund för ersättning. Ett exempel är när en fondrådgivare ger äldre människor rådet att investera i högriskfonder med lång placeringshorisont. För det tredje anser utskottet att det är viktigt att skapa system som har tillräckligt med pengar för att kunna betala ut ersättningen. Skattebetalarna ska inte i efterhand behöva stå för notan. Därför bör man införa en förfondering så att det finns pengar i fonder om ett företag skulle gå i konkurs. Målnivån föreslås sänkas från 0,5 till 0,3 procent av värdepappersbolagets tillgångar. Processen snabbas på så att alla medlemsländer ska uppnå full finansiering av sina fonder efter fem år i stället för tio år. Beräkningen av avgifterna ska baseras på den potentiella ersättningsrisk som ett företag har. De värdepappersbolag som tar störst risker ska också bidra mer till finansieringen än andra bolag som tar mindre risker. För det fjärde måste lånemekanismen justeras. Kommissionen har föreslagit en obligatorisk kreditmekanism, där system kan låna av varandra, mellan länder. För att undvika medveten underfinansiering, föreslår vi att den obligatoriska lånemekanismen inte tas i bruk förrän alla system har byggt upp sina fonder och nått målnivån. Efter femårsperioden ska ett system ha rätt att låna från andra system i Europeiska unionen, förutsatt att det system som befinner sig i denna situation tidigare hade uppnått målnivån för finansiering. För det femte vill utskottet att kommissionen utreder UCITS-fonderna inkludering i direktivet. Vi har haft en hård diskussion i utskottet om huruvida aktie- och räntefonder, så kallade UCITS-fonder, ska inkluderas eller inte. Vi anser att man måste se ytterligare på hur det ska gå till. Vi vill givetvis inte ha Madoff-liknande affärer, men utskottet tycker att kommissionen ska utreda för- och nackdelarna med att komplettera eller ersätta befintliga system med försäkringsbaserade lösningar, så kallade försäkringsavtalssystem. Slutligen vill utskottet också öka transparensen genom att införa rapporteringsskyldighet för medlemsländerna i unionen, dvs. en skyldighet att rapportera till kommissionen och Esma hur de nationella systemen fungerar."@pl16 "− Fru talman! Herr kommissionär. Frågan om investerarskydd är viktig för konsumenter, investerare och för den finansiella stabiliteten. I morgon skulle jag behöva ett starkt besked från parlamentet. Jag hoppas att jag får stöd i omröstningen så att vi kan påbörja förhandlingarna med rådet så snart som möjligt. Madam President, in this case I urgently need a broad consensus, so I will take another tone in this debate. Jag vill tacka alla skuggföredragande, kommissionen, utskottet och gruppens sekretariat för ett väldigt gott arbete. Vi hade hoppas att komma i mål, men riktigt där är vi inte än. Investerarskyddet är ett konsumentskydd för värdepapper och pengar som banker och värdepappersbolag hanterar för kunders räkning. Det innebär att du som kund kan få ersättning av staten om ett institut som går i konkurs inte kan lämna ut dina tillgångar i samband med bedrägeri eller slarv eller allvarliga felbedömningar och misstag. Däremot ersätts inte riskinvesteringar, t.ex. om aktieinvesteringar faller i värde. Jag tar utskottets ändringsförslag punkt för punkt. För det första vill utskottet höja ersättningen till 100 000 euro per investerare och att ersättningen blir lika hög oavsett EU-land. Det tyngst vägande skälet för att föreslå 100 000 är att det finns länder som har högre ersättning än de föreslagna 50 000, t.ex. Storbritannien, Frankrike och Spanien. Vi vill alltså inte sänka ersättningsnivåerna och på så sätt försämra konsumentskyddet i dessa länder. Skyddet bör också vara lika högt för investeringar som för bankkontosparande. Vi behöver personer som vill investera i framtida företagsamhet. För det andra vill utskottet utvidga skyddet till att omfatta fall där det är bevisat i en domstol att ett värdepappersföretag gett dåliga råd . Värdepappersbolag som vilseleder investerarna och ger dåliga råd i investeringsbeslut ska kunna vara grund för ersättning. Ett exempel är när en fondrådgivare ger äldre människor rådet att investera i högriskfonder med lång placeringshorisont. För det tredje anser utskottet att det är viktigt att skapa system som har tillräckligt med pengar för att kunna betala ut ersättningen. Skattebetalarna ska inte i efterhand behöva stå för notan. Därför bör man införa en förfondering så att det finns pengar i fonder om ett företag skulle gå i konkurs. Målnivån föreslås sänkas från 0,5 till 0,3 procent av värdepappersbolagets tillgångar. Processen snabbas på så att alla medlemsländer ska uppnå full finansiering av sina fonder efter fem år i stället för tio år. Beräkningen av avgifterna ska baseras på den potentiella ersättningsrisk som ett företag har. De värdepappersbolag som tar störst risker ska också bidra mer till finansieringen än andra bolag som tar mindre risker. För det fjärde måste lånemekanismen justeras. Kommissionen har föreslagit en obligatorisk kreditmekanism, där system kan låna av varandra, mellan länder. För att undvika medveten underfinansiering, föreslår vi att den obligatoriska lånemekanismen inte tas i bruk förrän alla system har byggt upp sina fonder och nått målnivån. Efter femårsperioden ska ett system ha rätt att låna från andra system i Europeiska unionen, förutsatt att det system som befinner sig i denna situation tidigare hade uppnått målnivån för finansiering. För det femte vill utskottet att kommissionen utreder UCITS-fonderna inkludering i direktivet. Vi har haft en hård diskussion i utskottet om huruvida aktie- och räntefonder, så kallade UCITS-fonder, ska inkluderas eller inte. Vi anser att man måste se ytterligare på hur det ska gå till. Vi vill givetvis inte ha Madoff-liknande affärer, men utskottet tycker att kommissionen ska utreda för- och nackdelarna med att komplettera eller ersätta befintliga system med försäkringsbaserade lösningar, så kallade försäkringsavtalssystem. Slutligen vill utskottet också öka transparensen genom att införa rapporteringsskyldighet för medlemsländerna i unionen, dvs. en skyldighet att rapportera till kommissionen och Esma hur de nationella systemen fungerar."@pt17 "− Fru talman! Herr kommissionär. Frågan om investerarskydd är viktig för konsumenter, investerare och för den finansiella stabiliteten. I morgon skulle jag behöva ett starkt besked från parlamentet. Jag hoppas att jag får stöd i omröstningen så att vi kan påbörja förhandlingarna med rådet så snart som möjligt. Madam President, in this case I urgently need a broad consensus, so I will take another tone in this debate. Jag vill tacka alla skuggföredragande, kommissionen, utskottet och gruppens sekretariat för ett väldigt gott arbete. Vi hade hoppas att komma i mål, men riktigt där är vi inte än. Investerarskyddet är ett konsumentskydd för värdepapper och pengar som banker och värdepappersbolag hanterar för kunders räkning. Det innebär att du som kund kan få ersättning av staten om ett institut som går i konkurs inte kan lämna ut dina tillgångar i samband med bedrägeri eller slarv eller allvarliga felbedömningar och misstag. Däremot ersätts inte riskinvesteringar, t.ex. om aktieinvesteringar faller i värde. Jag tar utskottets ändringsförslag punkt för punkt. För det första vill utskottet höja ersättningen till 100 000 euro per investerare och att ersättningen blir lika hög oavsett EU-land. Det tyngst vägande skälet för att föreslå 100 000 är att det finns länder som har högre ersättning än de föreslagna 50 000, t.ex. Storbritannien, Frankrike och Spanien. Vi vill alltså inte sänka ersättningsnivåerna och på så sätt försämra konsumentskyddet i dessa länder. Skyddet bör också vara lika högt för investeringar som för bankkontosparande. Vi behöver personer som vill investera i framtida företagsamhet. För det andra vill utskottet utvidga skyddet till att omfatta fall där det är bevisat i en domstol att ett värdepappersföretag gett dåliga råd . Värdepappersbolag som vilseleder investerarna och ger dåliga råd i investeringsbeslut ska kunna vara grund för ersättning. Ett exempel är när en fondrådgivare ger äldre människor rådet att investera i högriskfonder med lång placeringshorisont. För det tredje anser utskottet att det är viktigt att skapa system som har tillräckligt med pengar för att kunna betala ut ersättningen. Skattebetalarna ska inte i efterhand behöva stå för notan. Därför bör man införa en förfondering så att det finns pengar i fonder om ett företag skulle gå i konkurs. Målnivån föreslås sänkas från 0,5 till 0,3 procent av värdepappersbolagets tillgångar. Processen snabbas på så att alla medlemsländer ska uppnå full finansiering av sina fonder efter fem år i stället för tio år. Beräkningen av avgifterna ska baseras på den potentiella ersättningsrisk som ett företag har. De värdepappersbolag som tar störst risker ska också bidra mer till finansieringen än andra bolag som tar mindre risker. För det fjärde måste lånemekanismen justeras. Kommissionen har föreslagit en obligatorisk kreditmekanism, där system kan låna av varandra, mellan länder. För att undvika medveten underfinansiering, föreslår vi att den obligatoriska lånemekanismen inte tas i bruk förrän alla system har byggt upp sina fonder och nått målnivån. Efter femårsperioden ska ett system ha rätt att låna från andra system i Europeiska unionen, förutsatt att det system som befinner sig i denna situation tidigare hade uppnått målnivån för finansiering. För det femte vill utskottet att kommissionen utreder UCITS-fonderna inkludering i direktivet. Vi har haft en hård diskussion i utskottet om huruvida aktie- och räntefonder, så kallade UCITS-fonder, ska inkluderas eller inte. Vi anser att man måste se ytterligare på hur det ska gå till. Vi vill givetvis inte ha Madoff-liknande affärer, men utskottet tycker att kommissionen ska utreda för- och nackdelarna med att komplettera eller ersätta befintliga system med försäkringsbaserade lösningar, så kallade försäkringsavtalssystem. Slutligen vill utskottet också öka transparensen genom att införa rapporteringsskyldighet för medlemsländerna i unionen, dvs. en skyldighet att rapportera till kommissionen och Esma hur de nationella systemen fungerar."@ro18 "− Fru talman! Herr kommissionär. Frågan om investerarskydd är viktig för konsumenter, investerare och för den finansiella stabiliteten. I morgon skulle jag behöva ett starkt besked från parlamentet. Jag hoppas att jag får stöd i omröstningen så att vi kan påbörja förhandlingarna med rådet så snart som möjligt. Madam President, in this case I urgently need a broad consensus, so I will take another tone in this debate. Jag vill tacka alla skuggföredragande, kommissionen, utskottet och gruppens sekretariat för ett väldigt gott arbete. Vi hade hoppas att komma i mål, men riktigt där är vi inte än. Investerarskyddet är ett konsumentskydd för värdepapper och pengar som banker och värdepappersbolag hanterar för kunders räkning. Det innebär att du som kund kan få ersättning av staten om ett institut som går i konkurs inte kan lämna ut dina tillgångar i samband med bedrägeri eller slarv eller allvarliga felbedömningar och misstag. Däremot ersätts inte riskinvesteringar, t.ex. om aktieinvesteringar faller i värde. Jag tar utskottets ändringsförslag punkt för punkt. För det första vill utskottet höja ersättningen till 100 000 euro per investerare och att ersättningen blir lika hög oavsett EU-land. Det tyngst vägande skälet för att föreslå 100 000 är att det finns länder som har högre ersättning än de föreslagna 50 000, t.ex. Storbritannien, Frankrike och Spanien. Vi vill alltså inte sänka ersättningsnivåerna och på så sätt försämra konsumentskyddet i dessa länder. Skyddet bör också vara lika högt för investeringar som för bankkontosparande. Vi behöver personer som vill investera i framtida företagsamhet. För det andra vill utskottet utvidga skyddet till att omfatta fall där det är bevisat i en domstol att ett värdepappersföretag gett dåliga råd . Värdepappersbolag som vilseleder investerarna och ger dåliga råd i investeringsbeslut ska kunna vara grund för ersättning. Ett exempel är när en fondrådgivare ger äldre människor rådet att investera i högriskfonder med lång placeringshorisont. För det tredje anser utskottet att det är viktigt att skapa system som har tillräckligt med pengar för att kunna betala ut ersättningen. Skattebetalarna ska inte i efterhand behöva stå för notan. Därför bör man införa en förfondering så att det finns pengar i fonder om ett företag skulle gå i konkurs. Målnivån föreslås sänkas från 0,5 till 0,3 procent av värdepappersbolagets tillgångar. Processen snabbas på så att alla medlemsländer ska uppnå full finansiering av sina fonder efter fem år i stället för tio år. Beräkningen av avgifterna ska baseras på den potentiella ersättningsrisk som ett företag har. De värdepappersbolag som tar störst risker ska också bidra mer till finansieringen än andra bolag som tar mindre risker. För det fjärde måste lånemekanismen justeras. Kommissionen har föreslagit en obligatorisk kreditmekanism, där system kan låna av varandra, mellan länder. För att undvika medveten underfinansiering, föreslår vi att den obligatoriska lånemekanismen inte tas i bruk förrän alla system har byggt upp sina fonder och nått målnivån. Efter femårsperioden ska ett system ha rätt att låna från andra system i Europeiska unionen, förutsatt att det system som befinner sig i denna situation tidigare hade uppnått målnivån för finansiering. För det femte vill utskottet att kommissionen utreder UCITS-fonderna inkludering i direktivet. Vi har haft en hård diskussion i utskottet om huruvida aktie- och räntefonder, så kallade UCITS-fonder, ska inkluderas eller inte. Vi anser att man måste se ytterligare på hur det ska gå till. Vi vill givetvis inte ha Madoff-liknande affärer, men utskottet tycker att kommissionen ska utreda för- och nackdelarna med att komplettera eller ersätta befintliga system med försäkringsbaserade lösningar, så kallade försäkringsavtalssystem. Slutligen vill utskottet också öka transparensen genom att införa rapporteringsskyldighet för medlemsländerna i unionen, dvs. en skyldighet att rapportera till kommissionen och Esma hur de nationella systemen fungerar."@sk19 "− Fru talman! Herr kommissionär. Frågan om investerarskydd är viktig för konsumenter, investerare och för den finansiella stabiliteten. I morgon skulle jag behöva ett starkt besked från parlamentet. Jag hoppas att jag får stöd i omröstningen så att vi kan påbörja förhandlingarna med rådet så snart som möjligt. Madam President, in this case I urgently need a broad consensus, so I will take another tone in this debate. Jag vill tacka alla skuggföredragande, kommissionen, utskottet och gruppens sekretariat för ett väldigt gott arbete. Vi hade hoppas att komma i mål, men riktigt där är vi inte än. Investerarskyddet är ett konsumentskydd för värdepapper och pengar som banker och värdepappersbolag hanterar för kunders räkning. Det innebär att du som kund kan få ersättning av staten om ett institut som går i konkurs inte kan lämna ut dina tillgångar i samband med bedrägeri eller slarv eller allvarliga felbedömningar och misstag. Däremot ersätts inte riskinvesteringar, t.ex. om aktieinvesteringar faller i värde. Jag tar utskottets ändringsförslag punkt för punkt. För det första vill utskottet höja ersättningen till 100 000 euro per investerare och att ersättningen blir lika hög oavsett EU-land. Det tyngst vägande skälet för att föreslå 100 000 är att det finns länder som har högre ersättning än de föreslagna 50 000, t.ex. Storbritannien, Frankrike och Spanien. Vi vill alltså inte sänka ersättningsnivåerna och på så sätt försämra konsumentskyddet i dessa länder. Skyddet bör också vara lika högt för investeringar som för bankkontosparande. Vi behöver personer som vill investera i framtida företagsamhet. För det andra vill utskottet utvidga skyddet till att omfatta fall där det är bevisat i en domstol att ett värdepappersföretag gett dåliga råd . Värdepappersbolag som vilseleder investerarna och ger dåliga råd i investeringsbeslut ska kunna vara grund för ersättning. Ett exempel är när en fondrådgivare ger äldre människor rådet att investera i högriskfonder med lång placeringshorisont. För det tredje anser utskottet att det är viktigt att skapa system som har tillräckligt med pengar för att kunna betala ut ersättningen. Skattebetalarna ska inte i efterhand behöva stå för notan. Därför bör man införa en förfondering så att det finns pengar i fonder om ett företag skulle gå i konkurs. Målnivån föreslås sänkas från 0,5 till 0,3 procent av värdepappersbolagets tillgångar. Processen snabbas på så att alla medlemsländer ska uppnå full finansiering av sina fonder efter fem år i stället för tio år. Beräkningen av avgifterna ska baseras på den potentiella ersättningsrisk som ett företag har. De värdepappersbolag som tar störst risker ska också bidra mer till finansieringen än andra bolag som tar mindre risker. För det fjärde måste lånemekanismen justeras. Kommissionen har föreslagit en obligatorisk kreditmekanism, där system kan låna av varandra, mellan länder. För att undvika medveten underfinansiering, föreslår vi att den obligatoriska lånemekanismen inte tas i bruk förrän alla system har byggt upp sina fonder och nått målnivån. Efter femårsperioden ska ett system ha rätt att låna från andra system i Europeiska unionen, förutsatt att det system som befinner sig i denna situation tidigare hade uppnått målnivån för finansiering. För det femte vill utskottet att kommissionen utreder UCITS-fonderna inkludering i direktivet. Vi har haft en hård diskussion i utskottet om huruvida aktie- och räntefonder, så kallade UCITS-fonder, ska inkluderas eller inte. Vi anser att man måste se ytterligare på hur det ska gå till. Vi vill givetvis inte ha Madoff-liknande affärer, men utskottet tycker att kommissionen ska utreda för- och nackdelarna med att komplettera eller ersätta befintliga system med försäkringsbaserade lösningar, så kallade försäkringsavtalssystem. Slutligen vill utskottet också öka transparensen genom att införa rapporteringsskyldighet för medlemsländerna i unionen, dvs. en skyldighet att rapportera till kommissionen och Esma hur de nationella systemen fungerar."@sl20
lpv:unclassifiedMetadata	"Olle Schmidt,"18,5,20,15,1,19,14,16,11,22,7,2,10,3,13,21,9,17,12,8 "bad advice"18,5,20,20,15,1,19,14,16,11,22,7,2,10,3,13,21,9,17,12,8 "ex ante"18,5,20,15,1,19,14,11,16,22,7,2,10,3,13,4,21,9,17,12,8 "föredragande"18,5,5,20,15,1,19,14,11,16,22,7,2,10,3,13,21,9,17,12,8 "moral hazard"18,5,20,15,1,19,14,16,11,22,7,2,10,3,13,21,9,17,12,8
lpv:videoURI	<go to Events_and_structure europarl>6

Named graphs describing this resource:

The resource appears as object in 2 triples

Context graph