Local view for "http://purl.org/linkedpolitics/eu/plenary/2011-06-22-Speech-3-191-000"
Predicate | Value (sorted: default) |
---|---|
rdf:type | |
dcterms:Date | |
dcterms:Is Part Of | |
dcterms:Language | |
lpv:document identification number |
"en.20110622.16.3-191-000"6
|
lpv:hasSubsequent | |
lpv:speaker | |
lpv:spoken text |
"Is-sitt rapporti fuq il-governanza ekonomika għall-Unjoni Ewropea, imma speċjalment għaż-żona euro, jammontaw għal pakkett kumplikat. Pakkett li kien diffiċli jiġi spjegat minn dawk li fassluh u aktar diffiċli biex jifhmuh in-nies hemm barra.
Wieħed jifhem li dawn in-nies huma mifxula bil-kriżi li qed tinfirex quddiem għajnejhom, u bir-reazzjoni xejn ċara u timida għaliha. Hu għalhekk li hija responsabbiltà tagħna li nispjegaw lill-kostitwenti tagħna kif qegħdin nivvutaw, hux favur jew kontra kull wieħed minn dawn ir-rapporti.
Fil-qosor, il-pakkett miġjub quddiemna mill-Kummissjoni kien maħsub biex ikopri t-tliet stadji ta' kif wieħed jaġixxi mal-kriżi. Primarjament, il-prevenzjoni; il-mitigazzjoni; u r-riżoluzzjoni tagħha. Ir-rapporti ta’ Wortmann-Kool, Feio u Goulard trattaw fit-tul fuq l-użu tas-sanzjonijiet bħala l-għodda maġġuri biex iżommu lill-pajjiżi milli jaslu f’livelli perikolużi ta’ defiċits u djun, u x'jiġrilhom jekk jiddeċiedu li jinjoraw it-twissijiet varji li jsirulhom dwar is-sitwazzjoni fiskali ħażina tagħhom.
Fil-forma oriġinali tagħhom, ir-rapporti kienu jimpikaw bejniethom fis-severità tal-multi li għandhom ikunu imposti, għalkemm aktar tard kienu aċċettati s-suġġerimenti għal aktar moderazzjoni. Il-mod diffiċli u aktar kreattiv ta’ kif tilqa’ għall-kriżi billi tevita żbilanċi makroekonomiċi permezz ta’ użu ta’ skorbords ta’ miri li jenħtieġu jintlaħqu, tħalla għal rapport ieħor, ir-Rapport Ferreira. Minkejja restrizzjonijiet tekniċi u pressjonijiet oħra, dan ir-rapport almenu laħaq sett minimu ta’ objettivi deżiderabbli.
Kulmin jittanta jfittex fil-pakkett rimedji għar-riżoluzzjoni tal-kriżi li qegħdin fiha, ikun qed ifittex għalxejn. Xi ideat maħsuba sew u sensibbli ta’ ekonomisti, kemm fl-Ewropa kemm barra, dwar kif pajjiżi milqutin jistgħu jinħarġu mill-kriżi huma assenti minn dan il-pakkett.
Rapport wieħed li għamel sforz biex jibni kunsens fuq “securities” għall-euro, fl-aħħar minuta twarrab mill-Kunsill u spiċċa sempliċement b'wegħda mill-Kummissjoni li jsiru studji fuq dan is-suġġett. Xejn konkret, sempliċement wegħda ta’ wegħda.
Ejjew inżommu f’moħħna li l-objettiv sħiħ ta’ dan l-eżerċizzju huwa li naraw li l-Ewropa tqum fuq saqajha minn din is-sitwazzjoni diffiċli u tibda tiġri ’l quddiem biex issir kompetittiva globalment. Għal din ir-raġuni, fil-prinċipju ma għandniex inkunu kontra li l-pajjiżi taż-żona euro li jnaqqsu ftit mill-piż fiskali żejjed li għandhom.
Naqblu li ħadd ma għandu jikkompeti meta jkollu fuqu piż bħal dak. Imma wieħed ma jaċċettax li tkun imposta xi “crash diet” li tmarrad u tkompli ddgħajjef lil dak li jkun. Huwa meħtieġ li l-Ewropa trabbi ftit muskoli ekonomiċi, jenħtieġ tinvesti, għandha bżonn skemi kreattivi biex jiżdied it-tkabbir ekonomiku u jinħolqu l-impjiegi. Huwa ta’ diżappunt kbir li wara ħafna xhur, l-ebda waħda minn dawn il-proposti intelliġenti li kien hemm fuq il-mejda ma sabet ruħha f'dan il-pakkett."@mt15
|
lpv:spokenAs | |
lpv:translated text |
"Těchto šest zpráv o správě ekonomických záležitostí dohromady tvoří komplexní balík opatření pro Evropskou unii, zejména pak pro eurozónu. Pro ty, kdo jej sestavili, je už tak velmi těžké ho nějak vysvětlit, a pro lidi zvenčí je ještě těžší mu porozumět. Je pochopitelné, že občané se cítí vyvedení z míry, ať už krizí, která se před nimi odehrává, nebo naší nejasnou a zbabělou reakcí. Proto na nás leží odpovědnost vysvětlovat voličům svá rozhodnutí; říci, zda s každou ze zpráv souhlasíme nebo nesouhlasíme. Stručně řečeno, účelem balíku, jejž nám Komise představila, bylo pokrýt tři fáze toho, jak by se mělo na krizi reagovat. Balík se zaměřuje především na předcházení krizím, jejich zmírňování a řešení. Zprávy paní Wortmann-Koolové, pana Feia a paní Goulardové se podrobně zabývají využitím sankcí jakožto hlavních nástrojů nezbytných k tomu, aby se dané zemi zabránilo v dosažení nebezpečné výše schodku a zadlužení, a také možnými scénáři, pokud by takové země ignorovaly varování ohledně své zoufalé finanční situace. Zprávy se původně handrkovaly o přísnosti udělovaných sankcí, ovšem později byly přijaty poněkud mírnější návrhy. Nejobtížnější a nejvíce tvůrčí cesta ke zmírnění krize, prevence makroekonomické nerovnováhy za využití srovnávacích přehledů určujících vybrané cíle, zůstala zprávě paní Ferreirové. Navzdory technickým omezením a jiným tlakům se zprávě podařilo docílit alespoň minimálního souboru požadovaných cílů. Každý, kdo by doufal, že v tomto balíku nalezne řešení současné krize, bude zklamán. Balíku chybí promyšlené, uvážené představy evropských i zahraničních ekonomů o tom, jak by zasažené země mohly krizi překonat. Jedna zpráva se pokusila vybudovat konsenzus ohledně evropských cenných papírů, ale Rada ji odstavila na vedlejší kolej a Komise ji nyní jednoduše odložila se slibem, že dané téma dále prostuduje. Nemáme v rukou nic konkrétního; skončili jsme jenom u dalších slibů. Nesmíme zapomínat na to, že smyslem celé této záležitosti bylo postavit Evropu znovu na vlastní nohy, vytáhnout ji z bažiny a zajistit, že bude moci postupovat kupředu a dosáhne konkurenceschopnosti na světové úrovni. Z toho důvodu bychom se neměli stavět proti myšlence, že země eurozóny musí snížit svou nadměrnou fiskální zátěž. Souhlasíme, že s tak velkým břemenem by se do soupeření nikdo neměl pouštět. Nelze se však smířit s drastickou dietou, která nás jen ještě víc unaví a oslabí. Evropa musí získat hospodářské svaly; potřebuje tvůrčí přístup, aby posílila svůj hospodářský růst a vytvářela pracovní místa. Je skutečně politováníhodné, že po všech těch měsících se do tohoto balíku nedostal ani jeden z těch rozumných návrhů, o nichž jsme jednali."@cs1
"Hr. formand! De seks betænkninger om økonomisk styring bliver til en kompleks EU-pakke for især eurozonen. Dem, der har udarbejdet pakken, finder det vanskeligt nok at forklare tingene, og det er endnu sværere for folk udefra at forstå indholdet. Det er forståeligt, at folk er forvirrede både over krisen, der trævles op foran dem, og over vores uklare og beskedne reaktion på den. Derfor er det vores ansvar at forklare vores vælgere, hvorfor vi stemmer, som vi gør, at sige om vi er for eller imod i forhold til hver eneste af disse betænkninger. For at gøre det kort, så skulle tre faser i vores reaktion på krisen være dækket med den pakke, Kommissionen har præsenteret for os. Først og fremmest fokuseres der på kriseforebyggelse, kriseafhjælpning og kriseløsning. I betænkningen fra fru Wortmann-Kool, hr. Feio og fru Goulard drøfter man indgående anvendelsen af sanktioner som det vigtigste redskab til at forebygge, at et land når op på et faretruende underskud og gældsniveau, samt de scenarier, der opstår, hvis disse lande sidder de forskellige advarsler overhørig, som de modtager om deres dårlige finanspolitiske situation. Oprindeligt diskuterede man i betænkningerne, hvor store de pålagte bøder skulle være, skønt mere moderate forslag blev vedtaget senere i forløbet. Den hårdeste og mest kreative måde at afhjælpe krisen på, ved at undgå makroøkonomiske ubalancer gennem anvendelse af resultattavler, der fastsætter de mål, der skal nås, blev overladt til fru Ferreiras betænkning. Til trods for tekniske begrænsninger og andre former for pres lykkedes det i det mindste i denne betænkning at opnå et minimumssæt af ønskede mål. Enhver, der håber på at finde løsningen på den nuværende krise i denne pakke, vil lede forgæves. Denne pakke mangler velgennemtænkte, fornuftige idéer fra europæiske og udenlandske økonomer om, hvordan de ramte lande kan klare sig ud af denne krise. En betænkning, hvori man forsøgte at nå til enighed om euro-værdipapirer, blev kørt ud på et sidespor i sidste minut af Rådet og er ganske enkelt lagt på hylden af Kommissionen med et løfte om at foretage yderligere undersøgelser af emnet. Vi har intet konkret i hænderne. Vi er blot endt op med et løfte om et løfte. Vi skal huske på, at hele pointen med dette var at hjælpe Europa på fode igen, at få det ud af uføret og sikre, at det kan komme videre og blive konkurrencedygtigt på globalt plan. Derfor bør vi ikke være imod grundtanken om, at landene i eurozonen skal nedskære deres alt for store budgetter. Vi er enige i, at ingen bør konkurrere, mens de bærer rundt på så stor en byrde. Det er imidlertid ikke acceptabelt at indføre en skrap slankekur, der kun gør patienten yderligere syg og svag. Europa har brug for at opbygge økonomiske muskler, det har brug for kreative ordninger, der kan styrke økonomisk vækst og skabe arbejdspladser. Det er meget skuffende efter alle disse måneder, at ikke et eneste af de intelligente forslag, der var i spil, kom med i denne pakke."@da2
"Die sechs Berichte über die wirtschaftspolitische Steuerung ergeben ein komplexes Paket für die Europäische Union, insbesondere für den Euroraum. Den Urhebern des Pakets fällt es schwer, es zu erklären, und für Außenstehende ist es noch schwieriger, es zu verstehen. Es ist verständlich, dass die Menschen sowohl von der Krise, die sich vor ihnen entfaltet, als auch von den unklaren und verhaltenen Reaktionen darauf verwirrt sind. Darum ist es unsere Verantwortung, unser Abstimmungsverhalten unseren Wählerinnen und Wählern zu erklären; zu erklären, ob wir für oder gegen jeden einzelnen dieser Berichte sind. Kurz gesagt sollte das Paket, das uns die Kommission vorgelegt hat, die drei Phasen der Reaktion auf die Krise abdecken. Dieses Paket konzentriert sich hauptsächlich auf die Verhütung, die Abschwächung und die Lösung der Krise. Der Wortmann-Kool-, Feio- und Goulard-Bericht erörtert ausführlich den Einsatz von Sanktionen als Hauptinstrument, um zu verhindern, dass ein Land gefährlich hohe Defizit- und Schuldenstände erreicht, sowie die Szenarien, die auftreten, wenn diese Länder die verschiedenen Warnungen über ihre schlimme Haushaltssituation ignorieren. Ursprünglich stritten sich die Berichte über die Härte der zu verhängenden Strafen, wobei später moderatere Vorschläge akzeptiert wurden. Die härteste und kreativere Möglichkeit zur Abschwächung der Krise, die Vermeidung makroökonomischer Ungleichgewichte durch den Einsatz von Scoreboards, die die zu erreichenden Ziele festlegen, wurde dem Ferreira-Bericht überlassen. Trotz technischer Beschränkungen und anderer Zwänge hat es dieser Bericht vermocht, wenigstens ein Minimum der angestrebten Ziele zu erreichen. Alle, die hoffen, in diesem Paket eine Lösung für die aktuelle Krise zu finden, tun dies vergebens. Diesem Paket mangelt es an wohldurchdachten, vernünftigen Ideen der europäischen und ausländischen Wirtschaftswissenschaftler darüber, wie die betroffenen Länder die Krise überwinden können. Ein Bericht, in dem versucht wurde, einen Konsens zu Schuldtiteln für den Euro herzustellen, wurde in letzter Minute vom Rat beiseitegeschoben und ist nun von der Kommission einfach mit dem Versprechen, weitere Studien zu dem Thema durchzuführen, auf Eis gelegt worden. Wir haben nichts Konkretes in der Hand; wir haben am Ende nichts weiter als Versprechen. Wir müssen bedenken, dass es bei der ganzen Sache darum geht, Europa zu helfen, wieder auf die Beine zu kommen, es aus dem Sumpf herauszuziehen und zu gewährleisten, dass es vorangehen und global wettbewerbsfähig werden kann. Aus diesem Grund sollten wir nicht gegen den Gedanken sein, dass die Länder des Euroraums ihre exzessiven Haushaltsbelastungen senken. Wir stimmen zu, dass niemand im Wettbewerb stehen sollte, der eine so schwere Last zu tragen hat. Man kann jedoch nicht akzeptieren, dass eine „Crash-Diät“ verordnet wird, die nur zu weiteren Erkrankungen und Schwächungen führt. Europa muss ein paar wirtschaftliche Muskeln aufbauen; es braucht kreative Maßnahmen, um das Wirtschaftswachstum zu stärken und Arbeitsplätze zu schaffen. Es ist sehr enttäuschend, dass nach all diesen Monaten keiner der intelligenten Vorschläge, die denkbar waren, in dieses Paket aufgenommen wurde."@de9
"Οι έξι εκθέσεις για την οικονομική διακυβέρνηση συνιστούν μια σύνθετη δέσμη μέτρων για την Ευρωπαϊκή Ένωση, ιδίως για την ευρωζώνη. Οι συντάκτες της δέσμης προτάσεων δυσκολεύονται αρκετά να την εξηγήσουν και είναι ακόμα πιο δύσκολο να την κατανοήσουν όσοι βρίσκονται εκτός. Είναι κατανοητό οι πολίτες να σαστίζουν και από την κρίση, η οποία εκτυλίσσεται ενώπιόν τους, και από την ασαφή και άτολμη αντίδρασή μας σε αυτήν. Για τον λόγο αυτόν, έχουμε ευθύνη να εξηγήσουμε τις επιλογές ψήφου μας στους πολίτες της εκλογικής μας περιφέρειας· να δηλώσουμε εάν είμαστε υπέρ ή κατά καθεμίας από τις εν λόγω εκθέσεις. Εν συντομία, η δέσμη προτάσεων που μας παρουσίασε η Επιτροπή είχε ως στόχο να καλύψει τις τρεις φάσεις του τρόπου με τον οποίο πρέπει να αντιδράσουμε στην κρίση. Πρωτίστως, η δέσμη αυτή εστιάζει στην πρόληψη, τον μετριασμό των επιπτώσεων και την επίλυση των κρίσεων. Η έκθεση των Wortmann-Kool, Feio και Goulard εξετάζει εκτενώς τη χρήση κυρώσεων ως το βασικό μέσο που απαιτείται ώστε να αποτραπεί η διαμόρφωση επικίνδυνων υψηλών επιπέδων ελλείμματος και χρέους σε μια χώρα, και τα σενάρια που προκύπτουν όταν οι εν λόγω χώρες αγνοούν τις διάφορες προειδοποιήσεις που δέχονται σχετικά με τη δύσκολη δημοσιονομική τους κατάσταση. Αρχικά, οι εκθέσεις πραγματεύονταν την αυστηρότητα των προστίμων που θα έπρεπε να επιβάλλονται, αν και αργότερα έγιναν αποδεκτές πιο μετριοπαθείς προτάσεις. Ο δυσκολότερος και δημιουργικότερος τρόπος μετριασμού των επιπτώσεων της κρίσης, αποφεύγοντας μακροοικονομικές ανισορροπίες με τη χρήση πινάκων αποτελεσμάτων που προσδιορίζουν τους προς επίτευξη στόχους, εντοπίζεται στην έκθεση Ferreira. Παρά τους τεχνικούς περιορισμούς και τις λοιπές πιέσεις, η εν λόγω έκθεση κατάφερε τουλάχιστον να επιτύχει τον ελάχιστο αριθμό επιθυμητών στόχων. Οιοσδήποτε ελπίζει να βρει λύση για την παρούσα κρίση σε αυτήν τη δέσμη προτάσεων θα το πράξει επί ματαίω. Από την εν λόγω δέσμη προτάσεων απουσιάζουν άρτια σχεδιασμένες, λογικές ιδέες από ευρωπαίους και ξένους οικονομολόγους σχετικά με τον τρόπο που οι χώρες οι οποίες επλήγησαν μπορούν να ξεπεράσουν την εν λόγω κρίση. Μια έκθεση η οποία επιχείρησε να επιτύχει συναίνεση για τις κινητές ευρωαξίες αποσύρθηκε την τελευταία στιγμή από το Συμβούλιο και τώρα έχει τεθεί απλώς στο αρχείο την Επιτροπή μαζί με την υπόσχεση ότι θα πραγματοποιηθούν περαιτέρω μελέτες επί του θέματος. Δεν έχουμε τίποτα συγκεκριμένο ανά χείρας· καταλήξαμε απλώς με μια υπόσχεση στην υπόσχεση. Πρέπει να έχουμε κατά νου ότι το ζητούμενο αυτού του έργου ήταν να βοηθήσουμε την Ευρώπη να σταθεί πάλι στα πόδια της, να βγει από το τέλμα και να διασφαλιστεί ότι μπορεί να προχωρήσει προς τα εμπρός και να γίνει ανταγωνιστική σε παγκόσμια κλίμακα. Για αυτόν τον λόγο, δεν πρέπει να αντιτασσόμαστε στην ιδέα ότι οι χώρες της ευρωζώνης πρέπει να μειώσουν τα υπερβολικά φορολογικά βάρη τους. Συμφωνούμε ότι κανείς δεν μπορεί να είναι ανταγωνιστικός, ενώ κουβαλά ένα τόσο βαρύ φορτίο. Ωστόσο, δεν μπορεί κανείς να αποδεχθεί την επιβολή μιας «δίαιτας εξπρές», η οποία θα είχε ως αποτέλεσμα την περαιτέρω επιβάρυνση και αποδυνάμωση. Η Ευρώπη πρέπει να αποκτήσει οικονομική δύναμη· χρειάζεται δημιουργικά συστήματα για την ενίσχυση της οικονομικής ανάπτυξης και τη δημιουργία θέσεων απασχόλησης. Είναι ιδιαίτερα απογοητευτικό το γεγονός ότι μετά από όλους αυτούς τους μήνες, ούτε μία από τις πιθανές ευφυείς προτάσεις δεν συμπεριελήφθη στην παρούσα δέσμη προτάσεων."@el10
"The six reports on economic governance amount to a complex package for the European Union, especially for the eurozone. Those who put the package together find it hard enough to explain and it is even harder for people on the outside to understand it. It is understandable that people are perplexed, both by the crisis that is unravelling before them, and by our unclear and timid reaction to it. This is why the responsibility lies with us to explain our voting choices to our constituents; to say whether we are for or against each and every one of these reports. Briefly, the package which the Commission presented us with was intended to cover the three phases of how one should react to the crisis. Primarily, this package focuses on crisis prevention, mitigation and solution. The Wortmann-Kool, Feio and Goulard report discuss the use of sanctions at length as the main tools required to prevent a country from reaching dangerous deficit and debt levels, and the scenarios that arise when these countries ignore the various warnings issued to them on their dire fiscal situation. Originally, the reports squabbled over the severity of the fines that should be imposed, although later on more moderate suggestions were accepted. The hardest and more creative way of mitigating the crisis, by avoiding macroeconomic imbalances through the use of scoreboards that determine the targets to be reached, was left to the Ferreira report. Despite technical restrictions and other pressures, this report managed at least to attain a minimum set of desired objectives. Anyone hoping to find a solution to the current crisis within this package will be doing so in vain. This package lacks well thought out, sensible ideas by European and foreign economists on how the affected countries can overcome this crisis. One report that made an effort to build a consensus on securities for the euro was side-lined at the last minute by the Council and has now simply been shelved by the Commission, accompanied by a promise to carry out further studies on the subject. We have nothing in hand that is concrete; we have merely ended up with a promise unto a promise. We must keep in mind that the whole point of this exercise was to help Europe get back to its feet, to pull it out of the mire and to ensure that it can move forward and become globally competitive. For this reason, we should not oppose the idea that eurozone countries need to reduce their excess fiscal burdens. We agree that nobody should compete while carrying around such a heavy burden. However, one cannot accept the imposition of a crash diet that would only serve to further sicken and weaken. Europe needs to build some economic muscle; it needs creative schemes in order to strengthen economic growth and create jobs. It is greatly disappointing that after all these months, not one of the intelligent proposals that were on the cards ended up in this package."@en4
"Los seis informes sobre la gobernanza económica conforman un complejo paquete para la Unión Europea, especialmente para la zona del euro. A quienes han confeccionado el paquete les cuesta bastante explicarlo y aún más difícil resulta a la gente de fuera entenderlo. Es comprensible que los ciudadanos estén perplejos, tanto por la crisis que se está desplegando ante ellos, como por nuestra reacción confusa y tímida ante ella. Por este motivo, nos corresponde a nosotros la responsabilidad de explicar nuestras opciones de voto a nuestros electores; de decir si estamos a favor o en contra de todos y cada uno de estos informes. En resumen, el paquete que la Comisión nos ha presentado tenía por objeto cubrir las tres fases de cómo se debería reaccionar ante la crisis. Ante todo, este paquete se centra en la prevención, el alivio y la solución de la crisis. Los informes Wortmann-Kool, Feio y Goulard abordan el uso extenso de sanciones como los instrumentos principales necesarios para impedir que un país alcance niveles peligrosos de déficit y de deuda, y los panoramas que surgen cuando estos países hacen caso omiso de las diferentes advertencias que se les hacen acerca de su alarmante situación fiscal. Al principio, los informes se enzarzaban en una discusión sobre la severidad de las multas que deberían imponerse, aunque más tarde se han aceptado sugerencias más moderadas. La manera más difícil y más creativa de aliviar la crisis, evitando desequilibrios macroeconómicos mediante el uso de cuadros de indicadores que determinen los objetivos que han de alcanzarse, se dejó para el informe Ferreira. A pesar de las limitaciones técnicas y otras presiones, este informe ha logrado al menos establecer un conjunto mínimo de objetivos deseados. Quienquiera que espere encontrar una solución a la crisis actual dentro de este paquete lo hará en vano. Este paquete carece de ideas bien meditadas y sensatas de economistas europeos y extranjeros sobre la manera en que los países afectados pueden superar esta crisis. Un informe que se esforzaba por crear un consenso sobre los valores para el euro fue marginado en el último minuto por el Consejo y ahora la Comisión simplemente lo ha archivado, con la promesa de llevar a cabo más estudios sobre el tema. No tenemos nada concreto en la mano; sencillamente hemos terminado con una promesa sobre otra promesa. Debemos tener presente que todo el sentido de este ejercicio era ayudar a Europa a volver a levantarse, sacarla del lodo y garantizar que pudiera avanzar y hacerse competitiva a escala mundial. Por esta razón, no deberíamos oponernos a la idea de que los países de la zona del euro tengan que reducir su exceso de cargas fiscales. Estamos de acuerdo en que nadie debería competir mientras acarrea una carga tan pesada. No obstante, no se puede aceptar la imposición de un régimen muy estricto que solo serviría para enfermar y debilitarse todavía más. Europa necesita desarrollar algo de músculo económico; necesita planes creativos para reforzar el crecimiento económico y crear empleo. Es enormemente decepcionante que, después de todos estos meses, ni una sola de las propuestas inteligentes que se barajaban haya terminado figurando en este paquete."@es21
"Kuus raportit majanduse juhtimise kohta moodustavad kokku keerulise paketi Euroopa Liidu, eriti euroala jaoks. Paketi koostanute meelest on seda üsna raske selgitada ja väljaspool seisvatel inimestel on veelgi raskem seda mõista. On arusaadav, et inimesed on hämmeldunud nii nende ees lahti hargneva kriisi kui ka meie ebaselge ja argliku reaktsiooni tõttu. Seetõttu on meil kohustus selgitada oma hääletusvalikuid oma valijatele; öelda, mille poolt või vastu me neist oleme, ja igat nimetatud raportit. Lühidalt öeldes taheti meile esitatud komisjoni paketiga katta kolme etappi selle kohta, kuidas tuleb kriisile reageerida. See pakett keskendub eelkõige kriisi ennetamisele, leevendamisele ja lahendusele. Wortmann-Kooli, Feio ja Goulardi raportis käsitletakse põhjalikult sanktsioonide kasutamist põhivahenditena, mis on vajalikud, et takistada riigi jõudmist eelarve puudujäägi ja võla ohtlike tasemeteni, ning stsenaariume, mis esinevad juhul, kui need riigid ignoreerivad neile väljastatud erinevaid hoiatusi nende kohutava eelarvelise olukorra kohta. Esialgu jageleti raportites kehtestatavate sanktsioonide karmuse üle, kuigi hiljem aktsepteeriti mõõdukamaid ettepanekuid. Ferreira raportis käsitletakse raskeimat ja loomingulisemat viisi kriisi leevendamiseks, vältides makromajanduslikke tasakaalunihkeid tulemustabelite kasutamise kaudu, millega määratakse kindlaks saavutatavad eesmärgid. Vaatamata tehnilistele piirangutele ja muule survele õnnestus nimetatud raportiga saavutada vähemalt soovitud eesmärkide miinimumkomplekt. Igaüks kes soovib leida lahendust praegusele kriisile selle paketi raames, teeb seda asjata. Seda paketti ei ole korralikult läbi mõeldud, seal ei ole piisavalt mõistlikke ideid Euroopast ja välisriikidest selle kohta, kuidas mõjutatud riigid saaksid kriisist välja tulla. Ühe raporti, millega püüti saavutada üksmeel euro tagatiste üle, heitis nõukogu viimasel minutil kõrvale ja nüüd pani komisjon selle lihtsalt kõrvale, lubades teha sel teemal lisauuringuid. Meil ei ole midagi konkreetset käes; meil on vaid tühipaljad lubadused. Peame silmas pidama, et selle tegevuse kogu mõte oli aidata Euroopal saada tagasi jalule, tõmmata ta mülkast välja ning tagada, et ta saab liikuda edasi ja muutuda ülemaailmselt konkurentsivõimeliseks. Sel põhjusel ei tohiks me seista vastu ideele, et euroala riigid peavad vähendama oma üleliigset eelarvekoormat. Me nõustume, et mitte keegi ei tohiks konkureerida, kui kantakse nii rasket koormat. Siiski ei tohiks nõustuda kiirdieedi kehtestamisega, mis teeks veelgi haigemaks ja nõrgestaks. Euroopa peab looma teatud majandusmuskli; see vajab loomingulisi skeeme, et tugevdada majanduskasvu ja luua töökohti. On väga pettumust valmistav, et pärast kõiki neid kuid ei jõudnud sellesse paketti mitte ükski arukatest ettepanekutest, mida arutati."@et5
"Arvoisa puhemies, talouden ohjausta ja hallintaa käsittelevät kuusi mietintöä muodostavat monimutkaisen paketin Euroopan unionille ja erityisesti euroalueelle. Paketin koonneiden mielestä sitä on vaikea selittää, ja ulkopuolisten on vielä vaikeampi ymmärtää sen sisältö. On ymmärrettävää, että ihmiset ovat ymmällään sekä heidän edessään kehittyvästä kriisistä että meidän epäselvästä ja arasta reaktiostamme siihen. Siitä syystä on meidän vastuullamme selittää äänestyskäyttäytymisemme äänestäjillemme; meidän on kerrottava kaikkien kuuden mietinnön osalta, olemmeko sen puolesta vai sitä vastaan. Lyhyesti sanottuna komission meille esittelemän paketin oli tarkoitus kattaa kolme vaihetta, jotka koskevat kriisiin reagoimista. Ensisijaisesti tämä paketti keskittyy kriisin ennaltaehkäisyyn, lieventämiseen ja ratkaisemiseen. Wortmann-Koolin, Feion ja Goulardin mietinnöissä käsitellään perusteellisesti seuraamusten käyttöä tärkeimpinä välineinä, joiden avulla maita estetään saavuttamasta vaarallista alijäämän ja velan tasoa. Lisäksi niissä käsitellään kehityskulkuja, jotka syntyvät, kun kyseiset maat eivät välitä niille annetuista erilaisista varoituksista, jotka koskevat niiden surkeaa finanssipoliittista tilannetta. Alun perin mietinnöissä kinasteltiin siitä, kuinka ankaria sakkoja pitäisi määrätä. Myöhemmin kuitenkin hyväksyttiin maltillisempia ehdotuksia. Ankarin ja luovempi tapa lieventää kriisiä välttämällä makrotalouden epätasapainoa käyttämällä tulostauluja, jotka määrittelevät tavoitteet, sisällytettiin Ferreiran mietintöön. Teknisistä rajoitteista ja muista paineista huolimatta tämä mietintö onnistui ainakin saavuttamaan asetetut vähimmäistavoitteet. Jos joku toivoo löytävänsä ratkaisun nykyiseen kriisiin tästä paketista, hän etsii sitä turhaan. Tästä paketista puuttuvat eurooppalaisten ja Euroopan ulkopuolisten taloustieteilijöiden harkitut ja järkevät ajatukset siitä, miten kriisin koettelemat maat voivat voittaa sen. Ainoa mietintö, jossa pyrittiin muodostamaan yhteisymmärrys euroarvopapereista, joutui viime hetkellä neuvoston syrjäyttämäksi. Nyt komissio on yksinkertaisesti hyllyttänyt sen ja luvannut tehdä aiheesta lisätutkimuksia. Meillä ei ole käytettävissämme mitään konkreettista; olemme vain saaneet lupauksen toisensa perään. Meidän on muistettava, että koko tehtävän tarkoituksena oli auttaa EU:ta pääsemään takaisin jaloilleen, vetää se ylös suosta ja varmistaa, että se voi liikkua eteenpäin ja tulla maailmanlaajuisesti kilpailukykyiseksi. Tästä syystä emme saisi vastustaa ajatusta, jonka mukaan euroalueeseen kuuluvien maiden on kevennettävä liiallista verotaakkaansa. Olemme samaa mieltä siitä, että kenenkään ei pitäisi kilpailla kantaessaan niin raskasta taakkaa. Emme voi kuitenkaan hyväksyä sellaisen nälkäkuurin määräämistä, joka vain tekisi entistä sairaammaksi ja heikommaksi. EU:n on lisättävä taloudellista voimaansa; se tarvitsee luovia suunnitelmia talouskasvun vahvistamiseksi ja työpaikkojen luomiseksi. On erittäin suuri pettymys, että kaikkien näiden kuukausien jälkeen yksikään esitetyistä älykkäistä ehdotuksista ei päätynyt tähän pakettiin."@fi7
"Les six rapports sur la gouvernance économique forment un paquet complexe pour l’Union européenne, surtout pour la zone euro. Ceux qui ont composé ce paquet ont eu pas mal de difficultés à l’expliquer, et il est encore plus difficile aux personnes de l’extérieur de le comprendre. Il est compréhensible que les gens soient perplexes, à la fois du fait de la crise qui se déroule sous leurs yeux et de notre réaction confuse et timide. C’est pourquoi il est de notre responsabilité d’expliquer nos choix de votes à nos électeurs; de dire si nous sommes pour ou contre chacun de ces rapports. En bref, le paquet que la Commission nous a présenté était censé couvrir les trois phases des modalités de réaction à la crise. En premier lieu, ce paquet se concentre sur la prévention, l’atténuation et la résolution des crises. Les rapports Wortmann-Kool, Feio et Goulard discutent en long et en large de l’utilisation des sanctions comme outils principaux requis pour empêcher un pays d’atteindre des niveaux dangereux de déficit et de dette, et les scénarios qui se présentent lorsque ces pays ignorent les différents avertissements qui leur sont adressés au sujet de leur difficile situation budgétaire. À l’origine, ces rapports se disputaient la sévérité des amendes qui devaient être infligées, même si, plus tard, des propositions plus modérées ont été acceptées. La façon la plus dure et la plus créative d’atténuer les effets de la crise, en évitant les déséquilibres macroéconomiques par l’utilisation de tableaux d’indicateurs qui déterminent les objectifs à atteindre, a été laissée au rapport Ferreira. Malgré des restrictions techniques et d’autres pressions, ce rapport est au moins parvenu à atteindre un ensemble minimal d’objectifs souhaités. Quiconque espère trouver dans ce paquet une solution à la crise actuelle cherchera en vain. Ce paquet manque d’idées réfléchies et sensées exprimées par des économistes européens et étrangers sur la manière dont les pays touchés peuvent surmonter la crise. Un rapport qui faisait l’effort de bâtir un consensus au sujet des titres en euro a été écarté au dernier moment par le Conseil, et a maintenant été tout simplement remisé dans un coin par la Commission, accompagné de la promesse d’effectuer d’autres études sur la question. Nous n’avons rien de concret en main; nous nous sommes retrouvés, en fin de compte, avec une promesse de promesse. Nous devons garder à l’esprit le fait que le cœur de cet exercice consistait à aider l’Europe à se remettre sur pieds, à la tirer du bourbier et à faire en sorte qu’elle puisse aller de l’avant et devenir compétitive au niveau mondial. Pour cette raison, nous ne devons pas nous opposer à l’idée que les pays de la zone euro doivent réduire leurs fardeaux budgétaires excessifs. Nous sommes d’accord pour dire que personne ne devrait participer à la compétition en traînant un fardeau aussi lourd. Toutefois, on ne peut pas accepter l’imposition d’un régime de choc qui ne servirait qu’à affaiblir et à rendre un peu plus malade. L’Europe doit développer un peu de muscle économique; elle a besoin de plans créatifs afin de renforcer la croissance économique et de créer des emplois. Il est extrêmement décevant qu’après tous ces mois, pas une seule des propositions intelligentes qui avaient été formulées ne se soit retrouvée dans ce paquet."@fr8
"A gazdasági kormányzásról szóló hat jelentés egy komplex csomag az Európai Unió, különösen az euróövezet számára. Azoknak, akik összeállították a csomagot, nehezükre esik elmagyarázni, de még nehezebb a kívülállóknak, hogy megértsék. Érthető, hogy az emberek meghökkennek, mind a válság miatt, amely előttük bontakozik ki, mind pedig a mi nem világos és félénk reakciónk miatt. Ezért a mi felelősségünk, hogy elmagyarázzuk szavazási döntéseinket választóinknak; hogy elmondjuk, hogy e jelentések közül melyek azok, amelyek mellett és amelyek ellen vagyunk. A Bizottság által elénk terjesztett csomag célja röviden az volt, hogy lefedje azt a három szakaszt, amelynek keretében válaszolni kell a válságra. Ez a csomag elsődlegesen a válság megelőzésére, mérséklésére és megoldására összpontosít. A Wortmann-Kool-, a Feio- és a Goulard-jelentés hosszasan taglalja a szankciók alkalmazását, mint fő eszközöket annak megelőzésében, hogy egy ország veszélyes mértékű hiányt vagy adósságot érjen el, valamint azokat a forgatókönyveket, amelyek akkor lépnek életbe, ha ezek az országok figyelmen kívül hagyják a súlyos költségvetési helyzetükre vonatkozóan számukra kiadott különféle figyelmeztetéseket. A jelentések eredetileg civódtak a kiszabandó bírságok súlyosságán, noha később szerényebb javaslatokat fogadtak el. A válság enyhítésének legnehezebb és kreatívabb módszerét, azaz a makrogazdasági egyensúlytalanságok elérendő célokat meghatározó eredménytáblák révén történő elkerülését a Ferreira-jelentésre hagyták. A technikai korlátozások és egyéb kényszerek ellenére ennek a jelentésnek sikerült legalább a kívánt célkitűzések egy minimális részét elérnie. Aki e csomagon belül remél megoldást találni a jelenlegi válságra, az hiába teszi ezt. Ebből a csomagból hiányoznak az európai és külföldi közgazdászok jól átgondolt, értelmes ötletei arra vonatkozóan, hogy az érintett országok hogyan küzdhetik le ezt a válságot. Egy jelentést, amely erőfeszítést tett annak érdekében, hogy konszenzust alakítson ki az euró-értékpapírokkal kapcsolatban, a Tanács az utolsó pillanatban kivett a csomagból, és azt a Bizottság most egyszerűen jegelte, annak az ígéretnek a kíséretében, hogy a témában további tanulmányokat fog folytatni. Semmilyen konkrétum nincs a kezünkben; végül egy ígéretre tett ígéretet kaptunk. Szem előtt kell tartanunk, hogy ennek a feladatnak az egész lényege az volt, hogy segítsünk Európának újra talpra állni, hogy kihúzzuk a pácból, és biztosítsuk, hogy továbbléphessen és globálisan versenyképessé váljon. Emiatt nem ellenezhetjük azt az elképzelést, hogy az euróövezeten belüli országoknak csökkenteniük kell a túlzott költségvetési terheiket. Egyetértünk azzal, hogy senki nem versenyezhet, miközben ilyen súlyos terhet cipel. Nem elfogadható azonban a gyorsított diéta megszabása, amely csak arra lenne jó, hogy tovább betegítsen és gyengítsen bennünket. Európának meg kell izmosodnia gazdaságilag; kreatív programokra van szüksége, hogy erősödjön a gazdasági növekedés, és munkahelyek jöjjenek létre. Nagyon kiábrándító, hogy több hónap után a szóba jöhető intelligens javaslatok közül egy sem került bele ebbe a csomagba."@hu11
"Le sei relazioni sulla governance economica formano un pacchetto complesso per l’Unione europea, specialmente per la zona dell’euro. Chi ha messo insieme il pacchetto ha difficoltà a spiegarlo, e i non addetti ai lavori hanno ancora più difficoltà a capirlo. è comprensibile che la gente sia perplessa, sia per la crisi che si sta dipanando sotto i suoi occhi, sia per nostra reazione poco chiara e timida alla stessa. Per questo abbiamo la responsabilità di spiegare le nostre scelte di voto ai nostri elettori, di chiarire relazione per relazione se siamo favorevoli o contrari. In breve, il pacchetto che ci ha presentato la Commissione doveva coprire le tre fasi di cui si compone la reazione alla crisi. In primo luogo, il pacchetto si concentra sulla mitigazione e la soluzione della crisi. Le relazioni Wortmann-Kool, Feio e Goulard trattano approfonditamente il ricorso alle sanzioni quali strumenti principali per impedire a un paese di raggiungere livelli di disavanzo e debito pericolosi, e gli scenari che si prospettano quanto tali paesi ignorano i vari segnali d’allarme a essi inviati a proposito della loro tragica situazione finanziaria. Originariamente, le relazioni litigavano sulla severità delle penali da imporre, anche se successivamente sono state accettati suggerimenti più moderati. La maniera più dura e creativa di arginare la crisi, evitando gli squilibri macroeconomici mediante il ricorso a quadri di controllo per determinare gli obiettivi da raggiungere, è toccata alla relazione Ferreira. Malgrado le restrizioni tecniche e altre pressioni, questa relazione è riuscita per lo meno a ottenere un insieme minimo di obiettivi desiderati. Chiunque speri di trovare una soluzione alla crisi attuale in questo pacchetto resterà deluso. Il pacchetto denota una carenza di idee ponderate e sensate da parte di economisti europei e stranieri su come i paesi colpiti possano superare la crisi. Una relazione che si era sforzata di trovare un consenso sui titoli in euro è stata tagliata fuori all’ultimo minuto dal Consiglio e adesso è stata semplicemente archiviata dalla Commissione, con la promessa di condurre ulteriori studi sul tema. In mano non abbiamo nulla di concreto; abbiamo semplicemente accumulato una promessa dopo l’altra. Non dobbiamo dimenticare che l’obiettivo unico di questo esercizio era aiutare l’Europa a rimettersi in piedi, cavarla d’impaccio e assicurarsi che potesse progredire e diventare competitiva a livello globale. Per questa ragione, non dovremmo opporci all’idea che i paesi della zona dell’euro devono ridurre i loro oneri fiscali in eccesso. Siamo d’accordo sul fatto che non ci debba essere concorrenza tra chi si porta sulle spalle un carico così oneroso. Non possiamo tuttavia accettare l’imposizione di una dieta drastica che non servirebbe ad altro che non a far ammalare e a indebolire ulteriormente. L’Europa deve ricostituire la propria massa muscolare economica; ha bisogno di progetti creativi per rafforzare la crescita economica e creare occupazione. è oltremodo deludente che, dopo tutti questi mesi, nessuna delle proposte intelligenti che erano state formulate sia finite nel pacchetto."@it12
"Šie šeši pranešimai dėl ekonomikos valdysenos Europos Sąjungai, o ypač euro zonai, sudaro sudėtingą paketą. Tiems, kurie sudarinėjo paketą, jau pakankamai sunku jį paaiškinti, o žmonėms iš išorės dar sunkiau jį suprasti. Suprantama, kad žmonės yra suglumę – tiek dėl krizės, kuri juos slegia, tiek dėl mūsų neaiškios ir baikščios reakcijos į ją. Todėl mūsų atsakomybė yra paaiškinti savo rinkimų apygardose, kodėl mes pasirinkome balsuoti būtent taip; pasakyti, ar mes palaikome kiekvieną iš šių pranešimų, ar esame prieš juos. Trumpai tariant, paketu, kurį mums pateikė Komisija, buvo ketinama aprėpti tris fazes, kaip reikėtų reaguoti į krizę. Pirmiausia šiame pakete susitelkiama į krizės prevenciją, švelninimą ir sprendimą. C. Wortmann-Kool, D. Feio ir S. Goulard pranešime aptariamas sankcijų kaip pagrindinių priemonių, kurių reikia, siekiant apsaugoti valstybę nuo to, kad ji nepasiektų pavojingo deficito ir skolos lygio, panaudojimas ir scenarijai, kurie galimi, kai šios valstybės ignoruoja įvairius įspėjimus, kurie joms pateikiami dėl jų labai prastos padėties. Iš pradžių šiuose pranešimuose buvo ginčijamasi dėl baudų, kurios turėtų būti taikomos, griežtumo, tačiau vėliau buvo priimti nuosaikesni pasiūlymai. Sunkiausias ir kūrybiškesnis būdas sušvelninti krizę išvengiant makroekonominio disbalanso, panaudojant rezultatų suvestines, kuriose nustatomi tikslai, kuriuos reikia pasiekti, buvo paliktas E. Ferreiros pranešimui. Nepaisant techninių apribojimų ir kitokio spaudimo, šiame pranešime bent pavyko nustatyti būtinąjį norimų tikslų rinkinį. Bet kas, kas tikisi šiame pakete rasti dabartinės krizės sprendimą, bus nuviltas. Šiame pakete trūksta gerai apgalvotų, protingų Europos ir užsienio ekonomistų idėjų apie tai, kaip krizę patiriančioms šalims šią krizę įveikti. Vieną pranešimą, kuriame buvo bandoma sutarti dėl euro vertybinių popierių, paskutinę minutę į nuošalę nustūmė Taryba ir dabar jis paprasčiausiai padėtas į lentyną Komisijai pažadėjus atlikti tolesnius šio dalyko tyrimus. Savo rankose neturime nieko, kas būtų konkretu; mes telikome su pažadu dėl pažado. Turime turėti omenyje, kad visa šios veiklos esmė buvo padėti Europai vėl atsistoti ant kojų, ištraukti ją iš liūno ir užtikrinti, kad ji galėtų judėti į priekį ir tapti konkurencinga pasauliniu mastu. Dėl šios priežasties mes neturėtume prieštarauti minčiai, kad euro zonos valstybės turi sumažinti savo finansinių naštų perteklių. Mes pritariame, kad niekas neturėtų konkuruoti, kol tenka nešti tokią sunkią naštą. Tačiau negalima priimti bado dietos primetimo, kuris pasitarnautų tik tolesniam pasiligojimui ir didesniam nusilpimui. Siekiant sustiprinti ekonomikos augimą ir kurti darbo vietas, Europai reikia užsiauginti ekonominių raumenų; jai reikia kūrybiškų programų. Didelį nusivylimą kelia tai, kad po visų šių mėnesių į šį paketą nepateko nė vienas iš sumanių pasiūlymų, kurie buvo numatyti."@lt14
"Seši ziņojumi par ekonomikas pārvaldību veido kompleksu tiesību aktu kopumu Eiropas Savienībai, jo īpaši eiro zonai. Tie, kas apvienojuši tos vienā kopumā, uzskata to par pietiekami grūti izskaidrojamu un vēl grūtāk saprotamu cilvēkiem no malas. Saprotams, ka cilvēki ir apjukuši gan acīmredzamās krīzes dēļ, gan mūsu neskaidrās un biklās reakcijas dēļ. Tāpēc mūsu pienākums ir paskaidrot saviem vēlētājiem mūsu izvēli balsojot; teikt, vai mēs esam par vai pret katru no šiem ziņojumiem. Īsāk sakot, kopums, ar ko mūs iepazīstināja Komisija, bija domāts, lai parādītu trīs posmus, kā būtu jāreaģē uz krīzi. Pirmkārt, šajā kopumā uzmanība ir pievērsta krīzes profilaksei, mazināšanai un atrisināšanai.
kundzes
kunga un
kundzes ziņojumā ir apspriesta ilgstoša sankciju izmantošana kā galvenais līdzeklis, kas nepieciešams, lai atturētu valsti no bīstama deficīta un parādu līmeņa sasniegšanas, kā arī aprakstīti scenāriji, kas rodas, ja šīs valstis ignorē vairākus brīdinājumus par briesmīgu finanšu situāciju tajās. Sākotnēji ziņojumos nebija vienprātības par piemērojamo sodu stingrumu, taču vēlāk tika pieņemti daudz mērenāki priekšlikumi.
kundzes ziņojumā bija norādīts, ka visgrūtākais un visradošākais krīzes mazināšanas veids ir izvairīties no makroekonomisko nelīdzsvarotības, izmantojot rādītāju kopsavilkumu, kuros noteikti sasniedzamie mērķi. Par spīti tehniskajiem ierobežojumiem un citiem kavēkļiem šis ziņojums vismaz spēja panākt minimālu vēlamo mērķu skaitu. Katra cerība atrast pašreizējās krīzes atrisinājumu šajā kopumā būs veltīga. Šim kopumam trūkst labi pārdomātu, prātīgu Eiropas un citu valstu ekonomistu viedokļu par to, kā cietušajām valstīm pārvarēt šo krīzi. Vienu ziņojumu, kurā bija mēģinājums panākt saskaņu par eirovērtspapīriem, Padome pēdējā minūtē noraidīja un Komisija tagad to vienkārši ir nolikusi plauktā, solot pētīt šo priekšmetu arī turpmāk. Mums nav nekā konkrēta, mēs tikai pārejam no viena solījuma pie otra. Mums jāpatur prātā, ka šo aktivitāšu jēga bija palīdzēt Eiropai atkal nostāties uz kājām, izvilkt to no purva un nodrošināt tai spēju iet uz priekšu un kļūt konkurētspējīgai pasaules mērogā. Šā iemesla dēļ mums nevajadzētu pretoties domai, ka eiro zonas valstīm jāsamazina to pārmērīgā finanšu nasta. Mēs piekrītam, ka neviens nebūtu konkurētspējīgs ar tik smagu nastu. Tomēr nevar piekrist intensīvas diētas piemērošanai, kas turpmāk nesīs tikai slimīgumu un vājumu. Eiropai jāizveido kādi ekonomikas muskuļi; tai ir vajadzīgas radošas shēmas, lai palielinātu ekonomikas izaugsmi un veidotu darbavietas. Ir ļoti žēl, ka pēc visiem šiem mēnešiem neviens no tiem intelektuālajiem priekšlikumiem, kas bija iespējami, neiekļuva šajā kopumā."@lv13
"De zes verslagen over economisch bestuur vormen een complex pakket voor de Europese Unie, met name voor de eurozone. Degenen die dit pakket hebben samengesteld, hebben er moeite mee om dit toe te lichten, en voor de buitenwacht is het nog moeilijker te begrijpen. Het is begrijpelijk dat mensen verward raken, zowel door de crisis die zich voor hun ogen afspeelt als door onze onduidelijke en timide reactie daarop. Om die reden hebben wij de verantwoordelijkheid om onze stemkeuzes uit te leggen aan onze achterban; om uit te spreken of wij voor of tegen elk van deze verslagen zijn. Kort gezegd was het pakket dat de Commissie ons heeft voorgelegd bedoeld om de drie fasen van de vereiste reactie op de crisis te behandelen. Dit pakket is voornamelijk gericht op preventie, verzachting en oplossing van de crisis. De verslagen-Wortmann-Kool, -Feio en -Goulard behandelen het gebruik van sancties bij uitstek als de belangrijkste instrumenten om te voorkomen dat een land gevaarlijke tekorten en schuldenniveaus bereikt, evenals de scenario's die zich voordoen als deze landen de verschillende waarschuwingen ten aanzien van hun kritieke begrotingssituatie in de wind slaan. Aanvankelijk werd er in deze verslagen gekibbeld over de hoogte van de op te leggen boetes, maar later werden meer gematigde voorstellen aangenomen. De meest harde en creatieve manier om de crisis op te vangen door macro-economische onevenwichtigheden te voorkomen door middel van het gebruik van scoreborden die voorzien in doelstellingen die behaald moeten worden, wordt in het verslag-Ferreira behandeld. Ondanks technische beperkingen en andere moeilijkheden is men er bij dit verslag in geslaagd om in ieder geval tot een minimumaantal gewenste doelstellingen te komen. Wie een oplossing voor de huidige crisis hoopt te vinden in dit pakket, komt bedrogen uit. Dit pakket ontbeert goed doordachte, verstandige ideeën van Europese en niet-Europese economen over de vraag hoe de getroffen landen uit de crisis kunnen komen. Een verslag waarin een poging werd gedaan om een consensus over zekerheden voor de euro tot stand te brengen, werd op het laatste moment door de Raad opzij geschoven en is nu eenvoudigweg door de Commissie in de ijskast gezet, met de toezegging dat er verdere studies over dit onderwerp zullen worden verricht. We hebben niets concreets in handen; we zijn geëindigd met niet meer dan de ene na de andere belofte. We mogen niet vergeten dat het doel van deze hele operatie was om Europa overeind te helpen, om Europa uit het slop te halen en om ervoor te zorgen dat Europa vooruit gaat en met de rest van de wereld kan concurreren. Om die reden moeten wij ons niet verzetten tegen het idee dat landen van de eurozone hun buitensporige begrotingslasten moeten verlagen. Wij zijn het erover eens dat niemand zou moeten concurreren terwijl hij een dergelijke grote last met zich meedraagt. We kunnen echter niet accepteren dat er een crashdieet wordt opgelegd dat leidt tot verslechtering en verzwakking. Europa moet economische spierkracht ontwikkelen; het heeft creatieve regelingen nodig om de economische groei te versterken en banen te creëren. Het is bijzonder teleurstellend dat na al deze maanden niet een van de zinvolle voorstellen die zijn voorgelegd, in dit pakket is opgenomen."@nl3
"Sześć omawianych sprawozdań na temat zarządzania gospodarczego tworzy złożony pakiet dla Unii Europejskiej, a zwłaszcza dla strefy euro. Nawet ci, którzy ten pakiet zmontowali, mają problemy z wyjaśnieniem jego funkcjonowania, a ludziom z zewnątrz jeszcze trudniej go zrozumieć. Nie powinna dziwić ich konsternacja – zarówno trwającym kryzysem, jak i naszą niejasną i nieśmiałą reakcją nań. Dlatego spoczywa na nas odpowiedzialność za wyjaśnienie wyborcom naszych decyzji w głosowaniach i wskazanie, czy popieramy poszczególne sprawozdania, czy też nie. Krótko mówiąc, pakiet przedstawiony nam przez Komisję miał w zamyśle objąć wszystkie trzy fazy reakcji na kryzys. Pakiet ten koncentruje się przede wszystkim na zapobieganiu kryzysom, ich łagodzeniu i radzeniu sobie z nimi. W sprawozdaniach pani poseł Wortmann-Kool, pana posła Feio i pani poseł Goulard omówiono obszernie rolę sankcji jako podstawowych narzędzi wymaganych, aby zapobiec osiągnięciu przez kraje niebezpiecznych poziomów deficytu i długu oraz ziszczeniu się scenariuszy, jakie towarzyszą ignorowaniu przez kraje różnych ostrzeżeń dotyczących ich złej sytuacji budżetowej. Pierwotnie panowała niezgoda co do surowości nakładanych grzywien, choć później zaakceptowano bardziej umiarkowane sugestie. Najtrudniejszy i najbardziej kreatywny sposób łagodzenia kryzysu poprzez unikanie zaburzeń równowagi makroekonomicznej dzięki wykorzystaniu tabel wskaźników określających cele do osiągnięcia omówiono w sprawozdaniu pani poseł Ferreiry. Pomimo ograniczeń technicznych i innych nacisków w sprawozdaniu tym udało się przynajmniej osiągnąć minimalny zestaw zakładanych celów. Każdy, kto ma nadzieję znaleźć rozwiązanie obecnego kryzysu w omawianym pakiecie, zawiedzie się. W pakiecie tym brakuje przemyślanych, rozsądnych pomysłów ekonomistów europejskich i zagranicznych dotyczących sposobów wyjścia z kryzysu przez dotknięte nim kraje. Sprawozdanie, w którym podjęto wysiłek na rzecz osiągnięcia konsensusu co do papierów wartościowych strefy euro, zostało w ostatniej chwili skierowane na boczny tor przez Radę, a teraz Komisja odłożyła je po prostu na półkę, obiecując przeprowadzić dalsze badania w tej dziedzinie. Nie dysponujemy niczym konkretnym; dano nam zaledwie obietnicę co do obietnicy. Musimy pamiętać, że celem całej tej pracy było dopomóc Europie powstać z kolan, wyciągnąć ją z marazmu oraz zadbać, aby mogła podążyć naprzód i stać się konkurencyjna w skali światowej. Z tego powodu nie powinniśmy sprzeciwiać się stwierdzeniu, że kraje strefy euro muszą zredukować nadmierne obciążenia budżetowe. Zgadzamy się, że nikt nie powinien być zmuszany do konkurowania z takim ciężarem u szyi. Nie da się jednak zaakceptować narzucenia głodowej diety, która tylko pogorszy stan organizmu i osłabi go. Europa musi zyskać gospodarcze muskuły; potrzebuje kreatywnych planów, aby przyspieszyć wzrost gospodarczy i stworzyć miejsca pracy. Bardzo rozczarowuje fakt, że po wszystkich tych miesiącach w pakiecie nie znalazła się ani jedna z dyskutowanych wcześniej inteligentnych propozycji."@pl16
"Os seis relatórios sobre governação económica representam um pacote complexo para a União Europeia, sobretudo para a área do euro. Os autores do pacote têm dificuldades em explicá-lo e é ainda mais difícil às outras pessoas perceberem-no. É compreensível que os cidadãos estejam perplexos, pela crise que se desenvolve à sua volta e pela nossa reacção vaga e tímida à situação. Daí a nossa responsabilidade de explicar as nossas opções de voto aos nossos círculos eleitorais; de declarar se somos contra ou a favor de cada um destes relatórios. Resumidamente, o pacote que a Comissão nos apresentou destinava-se a cobrir as três fases de reacção à crise. Este pacote concentra-se sobretudo na prevenção, na mitigação e na solução da crise. Os relatórios dos senhores deputados Wortmann-Kool, Feio e Goulard discutem pormenorizadamente o recurso a sanções como ferramentas necessárias para impedir que um país atinja níveis perigosos de défice e de endividamento, e os cenários que surgem quando os países ignoram vários avisos sobre a sua situação orçamental perigosa. Originalmente, os relatórios divergiam quanto à severidade das sanções a impor, apesar de por fim se aceitarem sugestões mais moderadas. A forma mais difícil e mais criativa de atenuar a crise, evitando desequilíbrios macroeconómicos através do recurso a painéis de avaliação que determinam os objectivos a atingir, coube ao relatório Ferreira. Apesar de restrições técnicas e de outras pressões, este relatório conseguiu pelo menos estabelecer um conjunto mínimo de objectivos desejáveis. Quem tentar encontrar uma solução para a crise actual neste pacote não terá sucesso. O pacote carece de ideias amadurecidas e sensatas de economistas europeus e estrangeiros sobre a forma como os países afectados podem ultrapassar esta crise. Um relatório que se esforçava por criar um consenso sobre títulos para o euro foi afastado para segundo plano no último momento pelo Conselho, e agora foi simplesmente posto de parte pela Comissão, com a promessa de que se realizarão mais estudos sobre o tema. Não temos em mãos algo de concreto; restam-nos apenas promessas. Devemos ter presente que o objectivo de todo este exercício era contribuir para uma retoma da Europa, tirá-la do marasmo e levá-la a avançar e tornar-se competitiva a nível mundial. Por conseguinte, não nos deveríamos opor à ideia de os países da área do euro necessitarem de reduzir os seus encargos fiscais excessivos. Estamos de acordo que ninguém pode ser competitivo com cargas fiscais tão pesadas. Porém, não podemos aceitar a imposição de uma “dieta radical” que só conduzirá a um agravamento e enfraquecimento. A Europa tem de criar músculo económico; necessita de regimes criativos para reforçar o crescimento económico e criar empregos. É muito desapontante que, após tantos meses, nenhuma das propostas inteligentes que se previam se tenha mantido neste pacote."@pt17
"Cele șase rapoarte referitoare la guvernanța economică constituie un pachet complex pentru Uniunea Europeană, în special pentru zona euro. Celor care au alcătuit pachetul le este foarte dificil să explice, iar celor din afară le este și mai greu să înțeleagă. Este de înțeles că oamenii sunt dezorientați, atât de criza care se desfășoară în fața lor, cât și de reacția noastră neclară și timidă. De aceea, nouă ne revine responsabilitatea de a le explica alegătorilor modul în care votăm; de a le spune dacă suntem „pentru” sau „împotrivă” pentru absolut fiecare dintre aceste rapoarte. Pe scurt, pachetul care ne-a fost prezentat de Comisie a fost destinat să acopere cele trei faze ale modului în care trebuie să reacționăm la criză. În primul rând, acest pachet se concentrează asupra prevenirii, atenuării și soluționării crizei. Rapoartele Wortmann-Kool, Feio și Goulard menționează pe larg utilizarea sancțiunilor, ca fiind principalele instrumente necesare pentru a preveni o țară să atingă niveluri periculoase ale deficitului și datoriei, precum și scenariile care apar atunci când aceste țări ignoră diversele avertismente care le-au fost adresate cu privire la situația lor fiscală dezastruoasă. Inițial, între rapoarte existau discrepanțe cu privire la severitatea amenzilor care ar trebui impuse, deși ulterior au fost acceptate sugestii mai moderate. Modalitatea cea mai dificilă și mai creativă de atenuare a crizei, evitând dezechilibrele macroeconomice prin utilizarea tablourilor de bord care determină îndeplinirea obiectivelor, a rămas în raportul Ferreira. În pofida restricțiilor de ordin tehnic și a altor presiuni, acest raport a reușit, cel puțin, să obțină un set minim de obiective dorite. Oricine speră să găsească o soluție la criza actuală în cadrul acestui pachet va face acest lucru în van. Acest pachet nu este bine gândit, nu conține idei rezonabile formulate de economiști europeni și străini privind modul în care țările afectate pot depăși criza. Singurul raport care a încercat să obțină un consens referitor la garanții pentru moneda euro a fost eliminat, în ultimul moment, de către Consiliu și amânat, pur și simplu, de către Comisie, cu promisiunea de a efectua studii suplimentare privind acest aspect. Nu avem nimic concret la dispoziție; în final, am obținut doar o promisiune la o promisiune. Trebuie să reținem că întreaga esență a acestui exercițiu este de a ajuta Europa să își revină, de a o salva din încurcătură și de a ne asigura că poate să avanseze și să devină competitivă la nivel mondial. Din acest motiv, nu ne putem opune ideii că țările din zona euro trebuie să își reducă sarcinile fiscale excesive. Suntem de acord că nimeni nu ar trebui să concureze cu o astfel de povară grea. Cu toate acestea, nu se poate accepta impunerea unei diete severe care ar conduce doar la îmbolnăviri și slăbiri ulterioare. Europa trebuie să își construiască o masă musculară economică; are nevoie de sisteme creative pentru a consolida creșterea economică și a crea locuri de muncă. Este o mare dezamăgire că după atâtea luni, în acest pachet nu s-a regăsit nici măcar una din propunerile inteligente care au avut șanse la început."@ro18
"Šesť správ o správe ekonomických záležitostí predstavuje kompletný balík pre Európsku úniu a najmä pre eurozónu. Tí, ktorí balík dali dokopy, považujú za náročné vysvetliť ho. A ešte ťažšie je pre ľudí vonku pochopiť ho. Je pochopiteľné, že ľudia sú zmätení, a to tak krízou, ktorá sa pred nimi odkrýva, ako aj našou nejasnou a plachou reakciou na ňu. Práve preto máme zodpovednosť vysvetliť našim voličom, ako sme hlasovali, povedať, či sme za každú z týchto správ alebo proti každej z nich. Stručne povedané, balík, ktorý nám predstavila Komisia, mal pokryť tri fázy toho, ako by sa malo reagovať na krízu. Tento balík sa v prvom rade zameriava na prevenciu, zmiernenie a vyriešenie krízy. V správach pani Wortmannovej-Koolovej, pána Feia a pani Goulardovej sa konečne diskutuje o používaní sankcií ako hlavných nástrojov potrebných na zabránenie tomu, aby sa krajiny dostali do nebezpečných úrovní deficitov a dlhov, a o scenároch, ktoré nastanú, keď tieto krajiny ignorujú rôzne varovania, ktoré dostanú na základe svojej zlej fiškálnej situácie. Pôvodne bola predmetom sporu v správach prísnosť pokút, ktoré by sa mali ukladať, aj keď neskôr boli prijaté miernejšie návrhy. Najťažšia a tvorivejšia časť zameraná na zmierňovanie krízy prostredníctvom zabránenia makroekonomickým nerovnováham na základe využívania hodnotiacich tabuliek, ktoré určujú požadované ciele, bola ponechaná na správu pani Ferreirovej. Napriek technickým obmedzeniam a iným tlakom sa v tejto správe podarilo dosiahnuť aspoň minimálnu skupinu požadovaných cieľov. Každý, kto dúfal, že v tomto balíku nájde riešenie na súčasnú krízu, dúfal márne. V tomto balíku chýbajú dobre premyslené a rozumné nápady európskych a zahraničných ekonómov na možnosti prekonania krízy v zasiahnutých krajinách. Jednu správu, ktorá sa usilovala o dosiahnutie konsenzu o cenných papieroch pre eurozónu, vytlačila Rada do úzadia a Komisia ju odložila s prísľubom, že na túto tému uskutoční ďalšie štúdie. Nemáme v rukách nič konkrétne, dosiahli sme len sľub o sľube. Musíme mať na pamäti, že jediným zámerom tohto kroku bolo pomôcť Európe znovu sa postaviť na nohy, dostať sa z bahna a zaistiť, že dokáže napredovať a stať sa celosvetovo konkurencieschopnou. Preto by sme nemali namietať proti myšlienke, že krajiny eurozóny musia znížiť svoje nadmerné fiškálne zadlženie. Zhodneme sa na tom, že nikto by nemal súťažiť, ak nesie také ťažké bremeno. Nemožno však akceptovať nasadenie nevýživnej diéty, ktorá by viedla len k ďalšiemu ochoreniu a oslabeniu. Európa si musí vybudovať určitú hospodársku silu, potrebuje tvorivé programy v záujme posilnenia hospodárskeho rastu a tvorby pracovných miest. Je veľkým sklamaním, že po všetkých týchto mesiacoch sa do tohto balíka nedostal ani jeden z rozumných návrhov, ktoré boli v hre."@sk19
"Šest poročil o gospodarskem upravljanju pomeni zapleten sveženj za Evropsko unijo, zlasti za območje evra. Tistim, ki so sveženj sestavili, ga je težko pojasniti, še težje pa ga razumejo ljudje od zunaj. Razumljivo je, da so ljudje zmedeni, tako zaradi krize, ki se razkriva pred njimi, kot zaradi nejasnega in neodločnega odziva na njo. Zato smo mi odgovorni, da našim volivcem pojasnimo svoje izbire pri glasovanju; da povemo, ali smo za ali proti vsakemu od teh poročil. Na kratko, sveženj, ki nam ga je Komisija predstavila, je bil namenjen za pokritje treh faz, kako bi se morali odzvati na krizo. V prvi vrsti se ta sveženj osredotoča na preprečevanje, lajšanje in reševanje krize. V poročilih gospe Wortmann-Kool, gospoda Feie in gospe Goulard se na dolgo razpravlja o uporabi sankcij kot glavnih orodjih, ki so potrebna za preprečevanje, da bi država dosegla nevarne ravni primanjkljaja in dolga, ter scenarijih, ki nastajajo, ko se te države ne zmenijo za različna opozorila, izdana glede njihovih slabih finančnih razmer. Prvotno je bilo v poročilih moč razbrati pričkanje glede resnosti glob, ki bi jih bilo treba uveljaviti, čeprav so bili kasneje sprejeti bolj blagi predlogi. Najtežji in ustvarjalnejši način za ublažitev krize z izogibanjem makroekonomskim neravnovesjem z uporabo preglednic, ki določajo cilje, ki jih je treba doseči, je bil prepuščen poročilu gospe Ferreira. Kljub tehničnim omejitvam in drugim pritiskom nam je s tem poročilom uspelo doseči vsaj minimalen sklop zaželenih ciljev. Vsakdo, ki upa, da bo našel rešitev za sedanjo krizo v okviru tega svežnja, bo to počel zaman. Temu svežnju primanjkuje premišljenih, smiselnih zamisli evropskih in tujih ekonomistov o tem, kako lahko prizadete države premagajo to krizo. Eno poročilo, s katerim smo si prizadevali za dosego soglasja glede obveznic za evro, je Svet v zadnjem trenutku potisnil na rob in Komisija ga je zdaj preprosto preložila z obljubo, da bo v zvezi s to temo izvedla nadaljnje študije. V rokah nimamo ničesar oprijemljivega; na koncu imamo le obljubo na obljubo. Ne smemo pozabiti, da je bil celoten smisel te vaje pomagati Evropi, da se postavi nazaj na noge, da se jo potegne iz blata in da se zagotovi, da se bo lahko pomaknila naprej in postala konkurenčna v svetovnem merilu. Zaradi tega ne bi smeli nasprotovati zamisli, da morajo države območja evra zmanjšati svoja presežna davčna bremena. Strinjamo se, da nihče ne bi smel tekmovati in hkrati nositi tako težkega bremena. Vendar pa ne smemo sprejeti uveljavljanja rušilne diete, ki bi služila le za nadaljnje slabšanje počutja in oslabitev. Evropa mora oblikovati gospodarske mišice; potrebuje ustvarjalne načrte za okrepitev gospodarske rasti in ustvarjanje delovnih mest. Zelo razočarani smo, da po vseh teh mesecih niti eden od podanih pametnih predlogov ni končal v tem svežnju."@sl20
"De sex betänkandena om ekonomisk styrning utgör ett komplicerat paket för EU, särskilt euroområdet. De som utarbetade paketet tycker att det är svårt att förklara och det är ännu svårare för andra människor att förstå det. Det är förståeligt att folk blir förvirrade, både av den kris som härjar inför dem och av vår otydliga och blygsamma reaktion mot den. Därför är det vårt ansvar att förklara för våra väljare varför vi har röstat som vi har gjort och säga om vi är för eller emot respektive betänkande. Det paket som kommissionen presenterade för oss syftade kort sagt till att behandla de tre stegen för hur man bör reagera på krisen. Paketet fokuserar först och främst på åtgärder för att förhindra, dämpa och lösa krisen. Wortmann-Kool-, Feio- och Goulardbetänkandena innehåller en utförlig diskussion om användningen av sanktioner som ett av de främsta verktygen för att förhindra att ett land når farliga underskotts- och skuldnivåer samt de scenarier som uppstår när dessa länder ignorerar de varningar som utfärdas för dem om deras svåra budgetsituation. Från början bjäbbade man i betänkandena om hur stora böter som bör åläggas, men senare antog man rimligare förslag. I Ferreirabetänkandet angavs det svåraste och mest kreativa sättet för att dämpa krisen, nämligen att undvika makroekonomiska obalanser med hjälp av resultattavlor som fastställer de mål som ska nås. Trots tekniska begränsningar och andra svårigheter lyckades detta betänkande åtminstone nå det lägsta antal mål som man ville nå. Alla som hoppas på att finna en lösning på den nuvarande krisen inom ramen för detta paket kommer att göra detta förgäves. Paketet saknar välbetänkta, förnuftiga förslag från europeiska och utländska ekonomer om hur de drabbade länderna kan komma ur krisen. Ett betänkande där man försökte nå samförstånd i fråga om värdepapper för euron togs ur spel av rådet i sista minuten och har nu helt enkelt lagts på hyllan av kommissionen, med ett löfte om att ytterligare studier ska göras i frågan. Vi har inget konkret att presentera och vi har bara gått från ett löfte till ett annat. Vi måste komma ihåg att hela poängen med denna övning var att hjälpa Europa komma på fötter igen, att dra upp Europa ur träsket och se till att Europa kan utvecklas och bli konkurrenskraftigt i världen. Därför bör vi inte motsätta oss förslaget att länderna i euroområdet måste minska sina överdrivna
kattepålagor. Vi håller med om att ingen bör konkurrera när de bär en sådan tung börda. Man kan dock inte godta ett införande av en hårdbantning som bara skulle förvärra saker och ting ytterligare. Europa behöver bygga muskler på det ekonomiska området. Europa behöver kreativa förslag för att stärka den ekonomiska tillväxten och skapa arbetstillfällen. Det är en stor besvikelse efter alla dessa månader att inte ett enda av alla de smarta förslag som var realistiska nu ingår i detta paket."@sv22
|
lpv:unclassifiedMetadata | |
lpv:videoURI |
Named graphs describing this resource:
The resource appears as object in 2 triples