Local view for "http://purl.org/linkedpolitics/eu/plenary/2011-05-11-Speech-3-034-000"
Predicate | Value (sorted: default) |
---|---|
rdf:type | |
dcterms:Date | |
dcterms:Is Part Of | |
dcterms:Language | |
lpv:document identification number |
"en.20110511.4.3-034-000"6
|
lpv:hasSubsequent | |
lpv:speaker | |
lpv:spoken text |
"Madam President, Baroness Ashton will not be surprised if I express disappointment, not in the performance of the European common security and defence policy (CSDP), but in the fact that she still insists on flogging this particular unnecessary and very expensive dead horse.
She may claim that the European Union has been engaged in some 25 missions with a CSDP label. Well, it is all about the label: few of these missions stand up to scrutiny. They are either missions better performed by NATO, straightforward civilian missions, or they are passive missions involving military personnel. They have usually come about because the European Union has begged somebody to invite it to do something. Currently, there are military operations being conducted by NATO in Libya. Having failed to get a mandate to enforce the maritime embargo, the EU has been desperately trying to get the UN to invite it to carry out a humanitarian assistance programme.
The fact is that neither NATO nor the UN wants the EU pretending to get involved militarily. Of course there is a great need for humanitarian assistance and the EU could play a useful role, but not in a way that merely seeks to promote a misplaced military ambition. The trouble is that the very existence of the CSDP and all its duplicative structures is divisive and encourages allies to think twice about robust commitment to NATO operations."@en4
|
lpv:spokenAs | |
lpv:translated text |
"Paní předsedající, baronka Ashtonová nebude překvapena, když vyjádřím zklamání nikoli z výkonu evropské společné bezpečnostní a obranné politiky (SBOP), ale ze skutečnosti, že stále pobízí tohoto obzvlášť zbytečného a velmi nákladného mrtvého koně.
Může tvrdit, že Evropská unie se zúčastnila zhruba 25 misí s nálepkou SBOP. Ale to je jen nálepka: málo z těchto misí obstojí při bližším zkoumání. Jsou to buď mise, které lépe zvládlo NATO, přímé civilní mise nebo pasivní mise s účastí vojenského personálu. Došlo k nim obvykle proto, že Evropská unie někoho poprosila, aby ji k něčemu přizval. V současnosti provádí NATO vojenské operace v Libyi. Když se EU nepodařilo získat mandát pro vynucování námořního embarga, zoufale se pokusila přesvědčit OSN, aby ji vyzvala k provádění programu humanitární pomoci.
Skutečností je, že ani NATO, ani OSN nechtějí, aby se EU zúčastnila vojensky. Samozřejmě, že humanitární pomoc je velmi potřebná a že EU může sehrát užitečnou roli, ale nikoli způsobem, který se výhradně snaží podpořit ztracené vojenské ambice. Potíž je v tom, že samotná existence SBOP a všech jejích duplicitních struktur rozděluje a vede spojence k tomu, aby si důkladně rozmysleli jakýkoli významnější příspěvek k operacím NATO."@cs1
"Fru formand! Det vil ikke overraske Baroness Ashton, at jeg giver udtryk for skuffelse, ikke over den europæiske fælles sikkerheds- og forsvarspolitik, men over, at hun fortsat insisterer på at spilde kræfter på denne specielt unødvendige og meget bekostelige politik.
Hun påstår, at EU har været involveret i omkring 25 missioner under den fælles sikkerheds- og forsvarspolitiks banner. Det er imidlertid kun et spørgsmål om at vise flaget, da kun ganske få af disse missioner kan tåle at blive kigget efter i sømmene. Der er enten tale om missioner, som NATO kunne have gennemført bedre, klart civile missioner eller passive missioner med inddragelse af militært personel. De er sædvanligvis blevet til noget, fordi EU har tryglet nogen om at opfordre det til at gøre noget. I øjeblikket er NATO i gang med militære operationer i Libyen. Efter at det ikke lykkedes at få mandat til at gennemtvinge en maritim embargo har EU desperat forsøgt at få en opfordring fra FN til at gennemføre et humanitært bistandsprogram.
Faktum er, at hverken NATO eller FN ønsker, at EU foregiver at være engageret militært. Selvfølgelig er der et stort behov for humanitær bistand, og EU kunne spille en nyttig rolle, men ikke på en måde, der blot tilstræber at fremme en fejlplaceret militær ambition. Problemet er, at den blotte eksistens af en fælles sikkerheds- og forsvarspolitik med alle dens dobbeltstrukturer er splittende og tilskynder allierede til at betænke sig på et robust engagement i NATO-operationer."@da2
"Frau Präsidentin, Baroness Ashton wird nicht erstaunt sein, wenn ich meine Enttäuschung äußere, und zwar nicht über die Fortschritte der Gemeinsamen Sicherheits- und Verteidigungspolitik (GSVP), sondern über den Umstand, dass sie immer noch darauf besteht, die Zeit mit dieser besonders unnötigen und äußerst kostspieligen Einrichtung zu verschwenden.
Vielleicht sagt sie ja, dass die Europäische Union an 25 Missionen beteiligt ist, auf denen GSVP „drauf steht“. Um das GSVP-Etikett geht es doch nur. Nur wenige dieser Einsätze halten einer genauen Prüfung stand. Es handelt sich entweder um Einsätze, die besser von der NATO durchgeführt werden sollten, unkomplizierte zivile Einsätze, oder es sind passive Einsätze, an denen militärisches Personal beteiligt ist. Sie kommen gewöhnlich zustande, weil die Europäische Union irgendjemanden angefleht hat, sie aufzufordern, etwas zu tun. Derzeit werden von der NATO in Libyen militärische Operationen durchgeführt. Da die EU es nicht geschafft hat, ein See-Embargo durchzusetzen, versucht sie verzweifelt, die UN dazu zu bewegen, sie aufzufordern, ein humanitäres Hilfsprogramm durchzuführen.
Tatsache ist, dass weder die NATO noch die UN wollen, dass die EU vorgibt, militärisch tätig zu werden. Natürlich besteht ein großer Bedarf an humanitärer Hilfe, und die EU könnte eine nützliche Rolle spielen, aber nicht dergestalt, dass sie einfach versucht, unpassende militärische Ambitionen zu unterstützen. Das Problem ist, dass die bloße Existenz der GSVP und ihrer doppelt vorhandenen Strukturen zur Spaltung führt und die Verbündeten sich ein robustes Engagement bei NATO-Einsätzen zweimal überlegen."@de9
"Κυρία Πρόεδρε, η βαρόνη Ashton δεν θα εκπλαγεί αν εκφράσω την απογοήτευσή μου, όχι για την εκτέλεση της κοινής ευρωπαϊκής πολιτικής ασφάλειας και άμυνας (ΚΠΑΑ), αλλά για το γεγονός ότι επιμένει να χάνει τον καιρό της με αυτό το ιδιαίτερα άχρηστο και δαπανηρό θέμα.
Εκείνη ίσως αξιώνει ότι η Ευρωπαϊκή Ένωση έχει συμμετάσχει σε 25 περίπου αποστολές σε επίπεδο ΚΠΑΑ. Λοιπόν, είναι θέμα χαρακτηρισμού: λίγες από αυτές τις αποστολές αντέχουν σε έλεγχο. Πρόκειται είτε για αποστολές που επιτελούνται καλύτερα από το ΝΑΤΟ, απλές πολιτικές αποστολές, ή για παθητικές αποστολές με συμμετοχή στρατιωτικού προσωπικού. Τις περισσότερες φορές έγιναν επειδή η Ευρωπαϊκή Ένωση παρακάλεσε κάποιον να την καλέσει να κάνει κάτι. Επί του παρόντος, διεξάγονται στρατιωτικές αποστολές στη Λιβύη από το ΝΑΤΟ. Καθώς δεν κατάφερε να λάβει εντολή για την επιβολή εμπάργκο στη θάλασσα, η ΕΕ προσπαθεί απεγνωσμένα να κάνει τον ΟΗΕ να την καλέσει να εκτελέσει ένα πρόγραμμα ανθρωπιστικής βοήθειας.
Είναι δεδομένο ότι ούτε το ΝΑΤΟ ούτε τα Ηνωμένα Έθνη θέλουν η ΕΕ να υποκρίνεται ότι συμμετέχει στρατιωτικά. Ασφαλώς υπάρχει μεγάλη ανάγκη ανθρωπιστικής βοήθειας και η ΕΕ θα μπορούσε να διαδραματίσει έναν χρήσιμο ρόλο, αλλά όχι έτσι ώστε να στοχεύει απλώς στην προώθηση μιας άστοχης στρατιωτικής φιλοδοξίας. Το πρόβλημα είναι ότι η ίδια η ύπαρξη της ΚΠΑΑ και όλων των όμοιων δομών της είναι παράγων διαίρεσης και παρωθεί τους συμμάχους να διστάζουν όσον αφορά μια ισχυρή δέσμευση για τις επιχειρήσεις του ΝΑΤΟ."@el10
"Señora Presidenta, a la baronesa Ashton no le sorprenderá que exprese mi desacuerdo, no por la ejecución de la política común europea de seguridad y defensa (PCSD), sino por su insistencia en azotar este caballo muerto, especialmente innecesario y muy caro.
Ella puede alegar que la Unión Europa ha participado en unas veinticinco misiones con la etiqueta PCSD. El tema de fondo es la etiqueta: pocas de esas misiones se sostendrían ante un examen en profundidad. Se trata de misiones que podría efectuar mejor la OTAN, misiones directamente civiles o misiones pasivas que implican personal militar. Se han llevado a cabo normalmente porque la Unión Europa ha rogado a alguien ser invitada a participar en ellas. En la actualidad la OTAN está dirigiendo operaciones militares en Libia. Dado que la UE no consiguió el mandato para hacer cumplir el embargo marítimo, ha estado intentando conseguir de manera desesperada que las Naciones Unidas le inviten a realizar un programa de asistencia humanitaria.
La cuestión es que ni la OTAN ni las Naciones Unidas quieren que la UE aparente intervenir militarmente. Obviamente, se necesita mucho la asistencia humanitaria y la UE podría desempeñar una función útil pero no de manera que busque meramente promover una ambición militar mal entendida. El problema es que la propia existencia de la PCSD y todas las estructuras que duplica fomenta la división y hace que los aliados se lo piensen dos veces antes de comprometerse de manera sólida en las operaciones de la OTAN."@es21
"Lugupeetud juhataja! Paruness Ashton ei üllatu, kui ma väljendan pettumust ja seda mitte Euroopa ühise julgeoleku- ja kaitsepoliitika (ÜJKP) toimimisega seoses, vaid tõsiasja pärast, et ta nõuab endiselt selle eriti mõttetu ja ülimalt kuluka töö tegemist.
Ta võib väita, et Euroopa Liit on osalenud umbes 25 missioonil, mis on läbi viidud ÜJKP nime all. Tegemist ongi vaid nimega: vähesed neist missioonidest on vaatlemist väärt. Need on kas missioonid, mille on tegelikult ellu viinud NATO, otsesed tsiviilmissioonid või passiivsed missioonid, milles osalevad sõjaväelased. Tavaliselt on need toimunud sellepärast, et Euroopa Liit on palunud kedagi, et teda kutsutaks midagi tegema. Praegu viib NATO Liibüas läbi sõjalisi operatsioone. ELil ei õnnestunud saada mandaati merendusembargo jõustamiseks ning nüüd on ta meeleheitlikult püüdnud mõjutada ÜROd, et viimane kutsuks teda ellu viima humanitaarabi programmi.
On tõsiasi, et ei NATO ega ÜRO ei taha, et EL teeskleks sõjalist sekkumist. Loomulikult on humanitaarabi väga vaja ja EL võiks täita kasulikku rolli, kuid mitte viisil, mille abil püütakse lihtsalt edendada valesti suunatud sõjalisi püüdlusi. Häda on selles, et ÜJKP olemasolu ja kõik selle topeltstruktuurid on lõhestunud ning põhjustavad liitlaste seas kõhklusi seoses jõulise kaasabiga NATO operatsioonidele."@et5
"Arvoisa puhemies, Catherine Ashton ei ylläty, jos ilmaisen pettymykseni, ei yhteiseen turvallisuus- ja puolustuspolitiikkaan (YTPP) vaan siihen, että hän haluaa edelleen jauhaa tästä erityisen turhasta ja erittäin kalliista yrityksestä.
Hän voi väittää, että Euroopan unioni on osallistunut noin 25 operaatioon yhteisen turvallisuus- ja puolustuspolitiikan nimissä. Nimenomaan sen nimissä: harva operaatio kestää lähempää tarkastelua. Kyse on operaatioista, joista Nato suoriutuu paremmin, selvistä siviilioperaatioista tai passiivisista operaatioista, joihin osallistuu sotilaista. Ne on yleensä käynnistetty, koska EU on pyytänyt jotakuta kutsumaan sen tekemään jotain. Tällä hetkellä Nato toteuttaa Libyassa sotilasoperaatioita. Sen jälkeen kun EU epäonnistui merisaartoa koskevan valtuutuksen saamisessa, se on epätoivoisesti yrittänyt saada YK:n pyytämään sitä toteuttamaan humanitaarisen avustusohjelman.
Tosiasia on se, ettei Nato eikä YK halua EU:n teeskentelevän sotilaallista toimintaa. Tietysti humanitaarista apua tarvitaan paljon, ja EU voi toimia hyödyllisessä roolissa, muttei tavalla jolla pyritään vain edistämään väärää sotilaallista kunnianhimoa. Ongelmana on se, että yhteisen turvallisuus- ja puolustuspolitiikan ja sen päällekkäisten rakenteiden pelkkä olemassaolo aiheuttaa hajaannusta ja saa liittolaiset miettimään kahdesti voimakasta sitoutumista Naton operaatioihin."@fi7
"Madame la Présidente, Madame Ashton ne sera pas surprise si je fais part de ma déception, non pas vis-à-vis des résultats de la politique européenne de sécurité et de défense commune (PSDC), mais vis-à-vis du fait qu’elle tient absolument à revenir encore sur ce projet qui fut un échec coûteux et irrémédiable.
Elle peut affirmer que l’Union européenne a été impliquée dans 25 missions sous le label PSDC. Et bien ce n’est vraiment qu’une question de label, car peu de ces missions résistent à un examen plus approfondi. Il s’agit soit de missions qui seraient mieux exécutées par l’OTAN, soit de missions purement civiles, soit de missions passives impliquant du personnel militaire. Elles sont généralement lancées parce que l’Union européenne a supplié un acteur de demander son intervention. L’OTAN mène actuellement des opérations militaires en Libye. N’ayant pas réussi à obtenir un mandat pour appliquer l’embargo maritime, l’UE essaie désespérément de faire en sorte que l’ONU l’invite à lancer un programme d’aide humanitaire.
Le fait est que ni l’OTAN ni l’ONU ne souhaitent que l’UE fasse semblant d’intervenir sur le plan militaire. Bien sûr, il existe un important besoin d’aide humanitaire, et l’UE pourrait jouer un rôle utile, mais pas d’une manière qui cherche simplement à afficher des ambitions militaires mal placées. Le problème est que l’existence même de la PSDC et de ses structures redondantes est de nature à diviser l’UE, et elle encourage ses alliés à réfléchir à deux fois avant de s’engager de manière ferme dans des opérations de l’OTAN."@fr8
"Elnök asszony, Ashton bárónő nem fog meglepődni, ha csalódottságomnak adok hangot, nem az európai közös biztonság- és védelempolitika (KBVP) teljesítménye miatt, hanem mert még mindig ragaszkodik ahhoz, hogy tovább fokozza ezeket a különösképpen felesleges, ugyanakkor nagyon drága, de hiábavaló erőfeszítéseket.
Erre mondhatja azt, hogy az Európai Unió mintegy 25, KBVP címkével ellátott misszióban vállalt szerepet. Nos, ez mind csak megnevezés kérdése: ezekből a missziókból kevés állná meg a helyét egy vizsgálaton. Ezek vagy olyan missziók, amelyeket a NATO jobban lát el, vagy egyenesen polgári missziók, vagy katonai személyzet részvételével bonyolított passzív missziók. Általában azért jöttek létre, mert az Európai Unió könyörgött valakinek, hogy kérje fel valamilyen tevékenységre. Líbiában jelenleg a NATO folytat katonai műveleteket. Miután az EU hiába próbált megbízást szerezni a tengeri embargó betartatásához, most elkeseredetten küzd azért, hogy az ENSZ-t rávegye, hogy kérje fel egy humanitárius segítségnyújtási program végrehajtására.
A tény az, hogy sem a NATO, sem az ENSZ nem akarja, hogy az EU eljátssza a katonai részvételt. Humanitárius segítségnyújtásra természetesen nagy szükség van, és az EU hasznos szerepet játszhatna, de nem úgy, hogy csupán egy rosszul megválasztott katonai törekvést próbál előbbre vinni. Az a baj, hogy a KBVP-nek és a kétszerező struktúráinak már a puszta léte is megosztó, és arra ösztönzi a szövetségeseket, hogy kétszer is meggondolják, akarnak-e határozottan elköteleződni a NATO-műveletek mellett."@hu11
"Signora Presidente, la baronessa Ashton non si sorprenderà se esprimo il mio disappunto non per l’operato della Politica di sicurezza e di difesa comune europea (PSDC), ma perché ancora insiste a sprecare il fiato su questo aspetto inutile e particolarmente costoso.
Può dire che l’Unione europea si è impegnata in circa 25 missioni marchiate PSDC. Ebbene, si tratta solo di un marchio: poche missioni superano l’esame. O si tratta di missioni più adeguate alla NATO, semplici missioni civili, o si tratta di missioni passive con la presenza di personale militare. Normalmente vengono effettuate perché l’Unione europea prega qualcuno di invitarla a fare qualcosa. Attualmente la NATO sta conducendo operazioni militari in Libia. Non essendo riuscita a ottenere un mandato per l’applicazione dell’embargo marittimo, l’UE ha disperatamente cercato di convincere l’ONU a invitarla a realizzare un programma di assistenza umanitaria.
Il punto è che né la NATO né l’ONU vogliono che l’Unione finga un coinvolgimento militare. Ovviamente c’è grande necessità di assistenza umanitaria e l’UE potrebbe essere utile in tal senso, ma non cercando solo di incoraggiare un’ambizione militare malriposta. Il problema è che l’esistenza stessa della PSDC e delle relative strutture, che sono doppioni, crea divisioni e porta gli alleati a pensarci due volte prima di impegnarsi a fondo in operazioni NATO."@it12
"Ponia pirmininke, baronienė C. Ashton nenustebs, jeigu išreikšiu savo nusivylimą, bet ne dėl to, kaip Europos bendros saugumo ir gynybos politika (BSGP) yra įgyvendinama, o dėl to, kad ji ir toliau atkakliai perša šį nebūtiną ir labai brangiai kainuojantį kritusį arklį.
Ji gali tvirtinti, kad įgyvendindama BSGP Europos Sąjunga dalyvavo 25 misijose. Dalykas tas, kad nuodugniai pasinagrinėjus tik labai nedaug šių misijų pasiteisina. Tai arba misijos, kurias NATO vykdo tinkamiau, nesudėtingos civilinės misijos, arba pasyvios misijos, kuriose dalyvauja karinis personalas. Jos įvyko todėl, kad Europos Sąjunga įprastai pati išprašydavo kitų būti pakviesta ką nors padaryti. Šiuo metu Libijoje NATO vykdo karines operacijas. Nesugebėjusi gauti mandato dėl jūrinės blokados, ES labai stengėsi, kad JT pakviestų ją vykdyti humanitarinės pagalbos programą.
Dalykas tas, kad nei NATO, nei JT nereikia tariamo ES karinio dalyvavimo. Žinoma, humanitarinė pagalba labai būtina ir ES galėtų atlikti naudingą vaidmenį, bet ne tokiu būdu, kuriuo tik siekiama pademonstruoti nepagrįstas karines ambicijas. Bėda ta, kad pati BSGP ir visa jos dubliuojama struktūra skatina skilimą ir verčia šalis sąjungininkes pirma gerai pagalvoti prieš tvirtai įsipareigojant dalyvauti NATO operacijose."@lt14
"Priekšsēdētājas kundze, domāju, ka baronesi
nepārsteigs, ja es izteikšu vilšanos nevis par Eiropas kopējās drošības un aizsardzības politikas (KDAP) darbību, bet faktiski par to, ka viņa joprojām uzstāj uz ūdens liešanu šajā īpaši nevajadzīgajā un ļoti dārgajā sietā.
Iespējams, viņa apgalvos, ka saskaņā ar KĀDP Eiropas Savienība ir iesaistījusies apmēram 25 misijās. Jāsaka, runa ir par apzīmējumu: tikai dažas no šīm misijām iztur kritiku. Tās ir vai nu misijas, ko labāk īstenojusi NATO, tiešas civilās misijas vai arī tās ir pasīvas misijas, kurās iesaistītas militārpersonas. Parasti tās ir īstenotas, jo Eiropas Savienība kādam ir lūgusi to aicināt kaut ko darīt. Pašlaik NATO veic militāras operācijas Lībijā. Neieguvusi pilnvaras ieviest kuģošanas embargo, ES izmisīgi cenšas panākt, lai ANO to aicinātu īstenot humānās palīdzības programmu.
Fakts ir tas, ka ne NATO, ne ANO negrib, lai ES pretendētu uz militāru iesaistīšanos. Protams, humānā palīdzība ir ļoti vajadzīga un ES varētu būt noderīga, taču ne šādā veidā, cenšoties sekmēt tikai savus nepamatotos militāros mērķus. Problēma ir tas, ka jau pati KĀDP un visu tās dublējošo struktūru pastāvēšana izraisa šķelšanos un mudina sabiedrotos nopietni apsvērt, vai tie vēlas stingri atbalstīt NATO operācijas."@lv13
"Madam President, Baroness Ashton will not be surprised if I express disappointment, not in the performance of the European common security and defence policy (CSDP), but in the fact that she still insists on flogging this particular unnecessary and very expensive dead horse.
She may claim that the European Union has been engaged in some 25 missions with a CSDP label. Well, it is all about the label: few of these missions stand up to scrutiny. They are either missions better performed by NATO, straightforward civilian missions, or they are passive missions involving military personnel. They have usually come about because the European Union has begged somebody to invite it to do something. Currently there are military operations being conducted by NATO in Libya. Having failed to get a mandate to enforce the maritime embargo, the EU has been desperately trying to get the UN to invite it to carry out a humanitarian assistance programme.
The fact is that neither NATO nor the UN wants the EU pretending to get involved militarily. Of course there is a great need for humanitarian assistance and the EU could play a useful role, but not in a way that merely seeks to promote a misplaced military ambition. The trouble is that the very existence of the CSDP and all its duplicative structures is divisive and encourages allies to think twice about robust commitment to NATO operations."@mt15
"Mevrouw de Voorzitter, het zal barones Ashton niet verbazen dat ik teleurgesteld ben. Niet over het functioneren van het gemeenschappelijk Europees veiligheids- en defensiebeleid (GVDB), maar over het feit dat zij zo hardnekkig aan dit overbodige en peperdure dode paard blijft trekken.
Mevrouw Ashton beweert dat de Europese Unie circa 25 missies heeft uitgevoerd in het kader van het GVDB. Dit is echter puur een kwestie van een etiket: slechts enkele van deze missies kunnen de toets der kritiek doorstaan. Het zijn ofwel missies die beter kunnen worden uitgevoerd door de NAVO, eenvoudige civiele missies, of het zijn passieve missies waar medewerkers van de strijdkrachten bij betrokken zijn. In de regel zijn ze bedacht omdat de Europese Unie iemand heeft gesmeekt haar ook ergens voor te vragen. Op dit moment voert de NAVO militaire operaties uit in Libië. Nu zij er niet in is geslaagd een mandaat los te peuteren om het maritiem embargo te handhaven, probeert de EU wanhopig de Verenigde Naties zover te krijgen dat ze haar uitnodigen om uitvoering te geven aan een programma voor humanitaire hulp.
Feit is dat noch de NAVO, nog de VN wil dat de EU de schijn van militaire betrokkenheid wekt. Er is uiteraard grote behoefte aan humanitaire hulp en de EU kan zich in dat opzicht nuttig maken, maar niet op een manier die puur is bedoeld om een misplaatste militaire ambitie te ontplooien. Het probleem is dat alleen het bestaan al van het GVDB en al zijn overlappende structuren leidt tot verdeeldheid, en voor bondgenoten een reden is om zich nog eens op het achterhoofd te krabben over een duurzame verbintenis met de operaties van de NAVO."@nl3
"Pani Przewodnicząca! Nie zaskoczę Pani Baronessy Ashton, jeśli wyrażę swoje rozczarowanie, nie tyle funkcjonowaniem europejskiej wspólnej polityki zagranicznej i bezpieczeństwa (WPZiB), ile faktem, że nadal nalega ona, by poganiać tego wyjątkowo zbędnego i bardzo drogiego zdechłego konia.
Pani baronessa może twierdzić, że Unia Europejska uczestniczy w około 25 misjach oznaczonych logo WZPiB. Cóż, wszystko rozbija się właśnie o logo: niewiele z tych misji jest w stanie przetrwać kontrolę. Albo są to misje, w których lepiej daje sobie radę NATO, albo misje ściśle cywilne, albo pasywne misje z udziałem personelu wojskowego. Zwykle zostały powołane z tego względu, że Unia Europejska przebłagała kogoś, by ją poprosił o zrobienie czegoś. Obecnie NATO prowadzi działania wojskowe w Libii. Ponieważ nie udało się uzyskać mandatu na nałożenie embargo morskiego, UE w desperacki sposób stara się o to, by ONZ poprosiła ją o realizację programu pomocy humanitarnej.
Faktem jest, że ani NATO, ani ONZ nie chcą, by UE udawała swoje zaangażowanie wojskowe. Oczywiście istnieją ogromne potrzeby w zakresie pomocy humanitarnej i UE może w tej mierze odegrać przydatną rolę, ale nie w taki sposób, gdzie raczej próbuje wspierać źle trafione ambicje wojskowe. Problem polega na tym, że samo istnienie WPZiB oraz jej podwajające się struktury prowadzą do podziałów i zachęcają sojuszników, by pomyśleli dwa razy o solidnym włączeniu się w operacje NATO."@pl16
"Senhora Presidente, a senhora baronesa Ashton não ficará decerto surpreendida se eu expressar o meu desapontamento, não quanto ao desempenho da política comum de segurança e defesa (PCSD), mas quanto ao facto de a senhora baronesa Ashton continuar a insistir em defender essa causa especialmente desnecessária e sem dúvida muito perdida.
Poderá afirmar que a União Europeia já participou em cerca de 25 missões no âmbito da PCSD. Mas a PCSD não é senão um rótulo: poucas dessas missões resistem a uma análise aprofundada. Trata-se de missões que seriam mais bem desempenhadas pela NATO ou por missões de carácter puramente civil, ou então são missões passivas envolvendo pessoal militar. Normalmente são missões que têm lugar porque a União Europeia suplicou a alguém que a convidasse a fazer qualquer coisa. Neste momento, há operações militares da NATO a decorrer na Líbia. Não tendo conseguido obter um mandato para impor um embargo marítimo, a UE tem estado desesperadamente a tentar que a ONU a convide a realizar um programa de ajuda humanitária.
A verdade é que nem a NATO nem a ONU desejam que a UE finja envolver-se militarmente. É evidente que existe uma grande necessidade de ajuda humanitária e que a UE poderia desempenhar um papel útil, mas não de uma maneira que se destine apenas a promover uma ambição militar descabida. O problema é que a própria existência da PCSD e das suas estruturas duplicativas apenas gera controvérsia e leva os aliados a pensarem duas vezes antes de se empenharem vigorosamente em operações da NATO."@pt17
"Dnă președintă, Baroneasa Ashton nu va fi surprinsă dacă îmi voi exprima dezamăgirea, nu față de rezultatele politicii europene de securitate și apărare comune (PSAC), ci față de faptul că dumneaei insistă în continuare asupra acestei politici absolut inutile, foarte costisitoare și ineficiente.
Dumneaei poate pretinde că Uniunea Europeană s-a angajat în aproximativ 25 de misiuni sub eticheta PSAC. Ei bine, nu este vorba decât despre etichetă: puține dintre aceste misiuni pot trece de o evaluare. Sunt fie misiuni efectuate mai bine de NATO, pur și simplu misiuni civile, fie sunt misiuni pasive care implică personal militar. De obicei au avut loc pentru că Uniunea Europeană a implorat pe cineva să o invite să facă ceva. În prezent, în Libia au loc operațiuni militare conduse de NATO. După ce nu a reușit să obțină un mandat de impunere a embargoului maritim, UE face încercări disperate să convingă ONU să o invite să deruleze un program de asistență umanitară.
Realitatea este că nici NATO, nici ONU nu vrea ca UE să pretindă să se implice cu forțe armate. Desigur, este mare nevoie de asistență umanitară și UE ar putea avea un rol util, dar nu într-un mod prin care se încearcă doar promovarea unei ambiții militare inadecvate. Problema este că însăși existența PSAC și a structurilor sale duble este descurajantă și îi îndeamnă pe aliați să se gândească de două ori înainte să se implice serios în operațiuni ale NATO."@ro18
"Pani Ashtonová nebude prekvapená, keď vyjadrím sklamanie nie v súvislosti s výkonom európskej spoločnej bezpečnostnej a obrannej politiky (SBOP), ale so skutočnosťou, že stále trvá na tomto mimoriadne zbytočnom a veľmi nákladnom úsilí.
Môže tvrdiť, že Európska únia sa zapojila do nejakých 25 misií s nálepkou SBOP. Nuž, ide práve len o tú nálepku, pretože len málo z týchto misií pri podrobnejšom skúmaní obstojí. Buď ide o misie, ktoré lepšie vykonáva NATO, jednoznačne civilné misie, alebo pasívne misie so zapojením vojenského personálu. Zvyčajne vznikli preto, lebo Európska únia niekoho poprosila, aby ju pozval niečo robiť. Momentálne prebiehajú vojenské operácie v Líbyi pod hlavičkou NATO. Keďže sa EÚ nepodarilo získať mandát na uvalenie námorného embarga, zúfalo sa snaží presvedčiť OSN, aby ju vyzvala na realizáciu programu humanitárnej pomoci.
Skutočnosť je taká, že NATO ani OSN nechcú, aby sa EÚ tvárila, že sa vojensky zapája. Samozrejme, že je tu veľká potreba humanitárnej pomoci a EÚ by mohla zohrať užitočnú úlohu, ale nie spôsobom, ktorým sa len snaží propagovať pomýlené vojenské ambície. Problémom je, že samotná existencia SBOP a všetkých jej duplicitných štruktúr spôsobuje rozdelenie a nabáda spojencov, aby si dvakrát rozmysleli, či sa výrazne zapoja do operácií NATO."@sk19
"Gospa predsednica, baronice Ashton ne bo presenetilo, če bom izrazil razočaranje, ne nad učinkovitostjo evropske skupne varnostne in obrambne politike (SVOP), ampak nad tem, da še vedno vztrajno skuša spraviti na noge to skrajno nepotrebno in drago mrtvo kljuse.
Lahko sicer trdi, da Evropska unija sodeluje v okoli 25 misijah pod praporom SVOP. No, tu gre samo za prapor: le redke od teh misij bi prestale natančnejše preverjanje. Nekatere so take, ki bi jih bolje opravil Nato, nekatere so povsem civilne, nekatere pa pasivne misije, v katerih sodeluje tudi vojaško osebje. Običajno je prišlo do njih samo zato, ker je Evropska unija milo prosila nekoga, naj jo nekam povabi. Trenutno so v teku vojaške operacije Nata v Libiji. Po tem, ko ni dobila mandata za izvrševanje pomorskega embarga, si EU obupno prizadeva iz OZN izvabiti prošnjo za izvedbo programa humanitarne pomoči.
Dejstvo pa je, da niti Nato niti OZN nista naklonjena težnjam EU po vojaškemu sodelovanju. Seveda je humanitarna pomoč nujno potrebna in seveda bi lahko EU pri tem prevzela koristno vlogo, vendar ne tako, da skuša le uveljaviti svoje neumestne vojaške ambicije. Težava je, da že sam obstoj SVOP in vseh njenih vzporednih struktur poraja dvome in sili zaveznike, da dvakrat premislijo o tesnejši pritegnitvi naših sil v operacije Nata."@sl20
"Fru talman! Catherine Ashton kommer inte att bli inte förvånad om jag uttrycker min besvikelse, inte när det gäller genomförandet av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP), utan över att hon fortfarande insisterar på att prygla denna ovanligt onödiga och mycket kostsamma döda häst.
Hon kan hävda att EU har varit delaktigt i ett 25-tal GSFP-märkta uppdrag. Men det handlar bara om märkningen: Få av dessa uppdrag klarar en granskning. De är antingen uppdrag som har utförts bättre av Nato, direkta civila uppdrag eller också är de passiva uppdrag som involverar militär personal. De har vanligtvis uppstått för att EU har tiggt någon om att uppmana den att göra något. För närvarande genomför Nato militäroperationer i Libyen. EU har inte lyckats få mandat för att utöka embargot till havs och har desperat försökt få FN att uppmana unionen att genomföra ett program för humanitärt bistånd.
Faktum är att vare sig Nato eller FN vill att EU ska göra anspråk på att ingripa militärt. Självfallet finns det ett stort behov av humanitärt stöd och EU kan spela en viktig roll, men inte genom att försöka främja en malplacerad militär ambition. Problemet är att själva förekomsten av GSFP och alla dess dubblerande strukturer är splittrande och uppmuntrar allierade att tänka två gånger när det gäller kraftfulla satsningar på Natos operationer."@sv22
|
lpv:unclassifiedMetadata |
"(Talaren godtog att besvara en fråga (blått kort) i enlighet med artikel 149.8 i arbetsordningen.)"22
"A felszólaló beleegyezik, hogy az eljárási szabályzat 149. cikkének (8) bekezdése alapján kékkártyás kérdést intézzenek hozzá"11
"Ashton"13
"Geoffrey Van Orden (ECR )."18,5,20,1,19,14,11,13,9,4,21
"L’oratore accetta di rispondere a un’interrogazione presentata con la procedura del cartellino blu ai sensi dell’articolo 148, paragrafo 8"12
|
lpv:videoURI |
Named graphs describing this resource:
The resource appears as object in 2 triples