Local view for "http://purl.org/linkedpolitics/eu/plenary/2011-02-15-Speech-2-158-000"
Predicate | Value (sorted: default) |
---|---|
rdf:type | |
dcterms:Date | |
dcterms:Is Part Of | |
dcterms:Language | |
lpv:document identification number |
"en.20110215.22.2-158-000"6
|
lpv:hasSubsequent | |
lpv:speaker | |
lpv:spoken text |
"Madam President, there has been a misunderstanding from the earliest days of the European Union as to what we mean by a free market in goods and services.
When my constituents voted in favour of EEC membership in 1975, they understood the common market to mean mutual product recognition. If you can sell a bottle of mineral water in the UK, you should be allowed to sell the same water in France, Germany or Italy and vice versa. What they found in practice is that it means standardisation – that ‘the mineral water has to contain the following minerals but not any of these’, that ‘the volume must be not greater than x and not less than y’ and so on. You can then find that a product that was never intended for export can be criminalised in its own nation of origin.
That is what we have seen again and again, both with goods and with services. Instead of having an increase of consumer choice, we have a restriction of consumer choice, often driven by one particular producer somewhere in the European Union which happens to meet a load of specifications anyway and which sees EU legislation as the way to export its costs to its competitors. This is why our share of world GDP continues to shrink and how my country has shackled itself to a cramped and confined regional bloc."@en4
|
lpv:spokenAs | |
lpv:translated text |
"Paní předsedající, od nejranějších dob Evropské unie docházelo k nedorozuměním ohledně toho, co myslíme volným trhem zboží a služeb.
Když moji voliči v roce 1975 hlasovali pro členství v EHS, domnívali se, že společný trh znamená vzájemné uznávání výrobků. Můžete-li určitou minerální vodu prodávat ve Spojeném království, měli byste mít možnost prodávat stejnou vodu ve Francii, Německu nebo Itálii a naopak. Zjistili, že ve skutečnosti to znamená normalizaci – že „minerální voda musí obsahovat tyto a tyto minerální látky, ale nesmí obsahovat tamty látky“, že „obsah nesmí přesahovat hodnotu x a nesmí být nižší než y“ atd. Pak se vám může stát, že výrobek, jenž nikdy nebyl určen na vývoz, se může ve vlastní zemi dostat do rozporu se zákonem.
S tímto jsme se opakovaně setkávali u zboží i služeb. Místo rozšiřování nabídky pro spotřebitele dochází k jejímu zužování, často na jednoho konkrétního výrobce odkudsi z Evropské unie, jemuž se nějak podařilo splnit dlouhou řadu podmínek a jenž spatřuje v právních předpisech EU způsob, jak přenést své náklady na konkurenci. Proto náš podíl na světovém HDP nadále klesá a má země se takto připoutala k úzkoprsému a omezenému seskupení."@cs1
"Fru formand! Helt tilbage fra starten af EU har der hersket en misforståelse med hensyn til, hvad vi mener med et frit marked for varer og tjenesteydelser.
Da mine vælgere stemte for EF-medlemskab i 1975, opfattede de det fælles marked som en gensidig anerkendelse af produkter. Hvis man kan sælge en flaske mineralvand i Det Forenede Kongerige, bør man have lov til at sælge det samme vand i Frankrig, Tyskland og Italien og omvendt. I praksis opdagede de, at det betyder standardisering – at "mineralvandet skal indeholde følgende mineraler, men må ikke indeholde nogen af disse", og at "mængden ikke må være større end x og mindre end y" osv. Derfor kan man opleve, at et produkt, som slet ikke var beregnet til eksport, kan blive ulovligt i selve oprindelseslandet.
Det er noget, vi har set gang på gang, både med varer og med tjenesteydelser. I stedet for at øge forbrugernes udvalg, begrænser vi det, ofte som følge af én bestemt producent et sted i EU, som tilfældigvis i forvejen opfylder en mængde specifikationer, og som ser EU-lovgivningen som en måde at eksportere sine omkostninger til konkurrenterne på. Det er grunden til, at vores andel af det globale BNP fortsat reduceres, og den måde, hvorpå mit land har bundet sig på hænder og fødder og er endt som en trang og begrænset regional blok."@da2
"Frau Präsidentin, schon zu Beginn der Europäischen Union herrschte ein Missverständnis darüber, was wir mit einem freien Markt für Waren und Dienstleistungen meinen.
Als meine Wähler 1975 für die EWG-Mitgliedschaft stimmten, dachten sie, der gemeinsame Markt bedeute die gegenseitige Anerkennung von Produkten. Wenn man eine Flasche Mineralwasser im Vereinigten Königreich verkaufen kann, sollte man die gleiche Flasche Wasser auch in Frankreich, Deutschland oder Italien verkaufen können, und umgekehrt. In der Praxis stellten sie jedoch fest, dass hiermit eine Standardisierung gemeint ist – dass das „Mineralwasser diese und jene Mineralstoffe enthalten muss, aber nicht solche“, und dass „die Menge nicht größer sein darf als x und nicht weniger als y“ und so weiter. Danach weiß man, dass ein Produkt, das nie für den Export vorgesehen war, in seinem eigenen Herkunftsland kriminalisiert wird.
Das mussten wir immer wieder feststellen, sowohl bei Waren, als auch bei Dienstleistungen. Anstatt die Auswahlmöglichkeiten für die Verbraucher zu verbessern, werden sie eingeschränkt und orientieren sich oftmals nach einem bestimmten Hersteller irgendwo in der Europäischen Union, der zufälligerweise sowieso schon eine Menge der Spezifikationen erfüllt und die EU-Rechtsvorschriften als Möglichkeit sieht, die Kosten über den Export an seine Mitbewerber weiterzugeben. Das ist der Grund, warum sich unser Anteil am weltweiten BIP weiter verringert und warum sich mein Land in den Fängen eines eingepferchten und beschränkten Regionalblocks befindet."@de9
"Κυρία Πρόεδρε, έχει δημιουργηθεί παρανόηση από τα πρώτα βήματα της Ευρωπαϊκής Ένωσης σχετικά με το τι ακριβώς εννοούμε όταν μιλούμε για ελεύθερη αγορά αγαθών και υπηρεσιών.
Όταν τα μέλη της εκλογικής μου περιφέρειας ψήφισαν υπέρ της ένταξης στην ΕΟΚ το 1975, είχαν πιστέψει ότι η κοινή αγορά σήμαινε την αμοιβαία αναγνώριση των προϊόντων. Αν μπορείτε να πουλήσετε ένα μπουκάλι μεταλλικού νερού στο Ηνωμένο Βασίλειο, πρέπει να σας επιτρέπεται να πουλήσετε το ίδιο νερό και στη Γαλλία, τη Γερμανία ή την Ιταλία και αντιστρόφως. Αυτό που διαπίστωσαν στην πράξη ήταν ότι σημαίνει την τυποποίηση – ότι «το μεταλλικό νερό πρέπει να περιέχει τα ακόλουθα μεταλλικά στοιχεία, αλλά κανένα από εκείνα», ότι «ο όγκος δεν πρέπει να είναι μεγαλύτερος από Χ και μικρότερος από Ψ» και ούτω καθεξής. Έτσι μπορεί να διαπιστώσετε ότι ένα προϊόν που δεν προοριζόταν ποτέ για εξαγωγή ποινικοποιείται στη χώρα προέλευσής του.
Αυτές είναι οι πρακτικές τις οποίες αντιμετωπίζουμε ξανά και ξανά, όσον αφορά τόσο τα αγαθά όσο και τις υπηρεσίες. Αντί να αυξάνονται οι επιλογές των καταναλωτών, αυτές περιορίζονται, συχνά μάλιστα με βάση τις ανάγκες ενός συγκεκριμένου παραγωγού κάπου στην Ευρωπαϊκή Ένωση, ο οποίος συμβαίνει να τηρεί ούτως ή άλλως ένα κάρο προδιαγραφών και αντιμετωπίζει τη νομοθεσία της ΕΕ ως μηχανισμό εξαγωγής του κόστους του στους ανταγωνιστές του. Γι’ αυτό, το μερίδιό μας από το παγκόσμιο ΑΕγχΠ συνεχίζει να συρρικνώνεται και η χώρα μου έχει αλυσοδεθεί σε μια συνωστισμένη και περιορισμένη περιφερειακή συμμαχία."@el10
"Señora Presidenta, desde los primeros días de la Unión Europea ha habido un malentendido en cuanto a lo que entendemos por un mercado libre de bienes y servicios.
Cuando mis electores votaron a favor de la adhesión a la CEE en 1975, entendieron que el mercado común significaba un reconocimiento mutuo de productos. Si uno puede vender una botella de agua mineral en el Reino Unido, se le debería permitir a vender esa misma agua en Francia, Alemania o Italia y viceversa. Lo que averiguaron en la práctica es que significa normalización: que «el agua mineral tiene que contener los siguientes minerales, pero no cualquiera de aquellos», que «el volumen no debe ser mayor que x, y no inferior a y», etc. Después, puede uno encontrarse con que un producto que nunca estuvo destinado a la exportación puede ser penalizado en su propio país de origen.
Eso es lo que hemos visto una y otra vez, tanto con bienes como con servicios. En lugar de tener un aumento en la elección de los consumidores, tenemos una restricción de la elección de los consumidores, a menudo impulsados por un productor particular en algún lugar de la Unión Europea, que resulta que cumple con un montón de especificaciones de todos modos y que considera la legislación de la UE como la forma de exportar sus costes a sus competidores. Esa es la razón por la que nuestra participación en el PIB mundial sigue disminuyendo y así es cómo mi país se ha encadenado a un bloque regional estrecho y confinado."@es21
"Lugupeetud juhataja! Euroopa Liidu algusaegadest peale on vääriti mõistetud seda, mida me peame silmas kaubandus- ja teenindussfääri vabaturu all.
Kui minu valijad hääletasid 1975. aastal EMÜ liikmesuse poolt, tähendas ühisturg nende arvates toodete vastastikust tunnustamist. Kui te võite Ühendkuningriigis müüa pudelis mineraalvett, peaks teil olema luba müüa sama vett ka Prantsusmaal, Saksamaal või Itaalias ja vastupidi. Tegelikult aga selgus, et see tähendab standardite kehtestamist – et „mineraalvesi peab sisaldama neid alljärgnevaid mineraale ja mitte neid“, et „kogus ei tohi ületada x-i ega olla väiksem kui y“ jne. Nii võib juhtuda, et toote, mida ei kavatsetud kunagi hakata välja vedama, võib selle enda päritoluriigis tunnistada õigusaktidele mittevastavaks.
Oleme seda ikka ja jälle näinud nii kaupade kui ka teenuste puhul. Tarbijate valiku suurendamise asemel on seda hoopis piiratud, kusjuures sageli on piirangute kehtestamise eestvedajaks kuskilt Euroopa Liidust pärit üks konkreetne tootja, kes juhtumisi vastab niikuinii tervele hulgale nõuetele ja kes näeb ELi õigusaktides võimalust jätta oma kulud konkurentide kanda. Seetõttu väheneb meie osa maailma sisemajanduse koguproduktist jätkuvalt ning nii on minu kodumaa aheldanud end ühe kitsa ja piiratud piirkondliku bloki külge."@et5
"Arvoisa puhemies, Euroopan unionin alkuajoista lähtien on ymmärretty väärin, mitä tarkoitamme tavaroiden ja palveluiden vapailla markkinoilla.
Kun vaalipiirini asukkaat äänestivät ETY:n jäsenyyden puolesta vuonna 1975, he ymmärsivät yhtenäismarkkinat tuotteiden vastavuoroiseksi tunnustamiseksi. Jos voit myydä pullon mineraalivettä Yhdistyneessä kuningaskunnassa, sinulla pitäisi olla oikeus myydä samaa vettä Ranskassa, Saksassa tai Italiassa tai päinvastoin. Käytännössä he kuitenkin huomasivat, että tällä tarkoitetaan standardointia – että mineraalivedessä on oltava tiettyjä mineraaleja, mutta ei muita, tai että tilavuus saa olla enintään x ja vähintään y ja niin edelleen. Voi käydä myös niin, että tuote, jota ei ole koskaan tarkoitettu vientiin, ei enää vastaa vaatimuksia sen omassa alkuperämaassa.
Olemme todistaneet tätä kerta kerran jälkeen sekä tavaroiden että palvelujen osalta. Sen sijaan, että olisimme lisänneet kuluttajien valikoimaa, olemme rajoittaneet sitä. Usein syynä on ollut jokin tietty Euroopan unionissa toimiva tuottaja, joka vastaa useita eritelmiä muutenkin ja joka näkee EU:n lainsäädännön keinona sälyttää kustannukset kilpailijoiden harteille. Tämän takia osuutemme maailman BKT:sta jatkaa pienentymistään. Tämän takia kotimaani on kahlinnut itsensä ahtaaseen ja rajoittuneeseen alueelliseen ryhmittymään."@fi7
"Madame la Présidente, depuis le début de l’Union européenne, il y a un malentendu concernant ce que nous entendons par un marché libre des produits et services.
Lorsque mes électeurs ont voté en faveur de l’adhésion à la CEE en 1975, ils pensaient que le marché unique signifiait la reconnaissance mutuelle des produits. Si vous pouvez vendre une bouteille d’eau minérale au Royaume-Uni, vous devriez pouvoir vendre la même eau en France, en Allemagne ou en Italie et vice versa. Ils découvrent dans la pratique ce qu’implique la normalisation — que «l’eau minérale doit contenir les minéraux suivants et pas ceux-ci», que «le volume ne doit pas être supérieur à x ni inférieur à y», etc. On découvre alors qu’un produit qui n’a jamais été destiné à être exporté peut être criminalisé dans son pays d’origine.
Des exemples similaires se sont multipliés, concernant des produits et des services. Au lieu d’élargir le choix des consommateurs, nous le limitons, souvent à cause d’un producteur particulier quelque part dans l’Union européenne qui, par hasard, répond à un tas de spécifications de toute façon et pour qui la législation européenne est un moyen de transférer ses coûts à ses concurrents. C’est la raison pour laquelle notre part du PIB mondial continue de diminuer et c’est ainsi que mon pays s’est enchaîné à un bloc régional exigu et confiné."@fr8
"Elnök asszony, az Európai Unió fennállásának kezdetétől fogva félreértés van abban a tekintetben, hogy mit értsünk az áruk és a szolgáltatások szabad piacán.
Amikor választóim 1975-ben az EGK-tagság mellett tették le a voksukat, közös piac alatt a termékek kölcsönös elismerését értették. Vagyis ha az Egyesült Királyságban valaki eladhat egy palack ásványvizet, akkor meg kell engedni neki, hogy ugyanezt a vizet eladja Franciaországban, Németországban, Olaszországban, és fordítva is. A gyakorlatban viszont azt tapasztalták, hogy a közös piac szabványosítást jelent: „az ásványvíznek a következő ásványokat kell tartalmaznia, a következők közül pedig egyet sem”, vagy „a méret nem lehet nagyobb x-nél és kisebb y-nál” stb. Ettől kezdve kiderül, hogy egy olyan termék, melyet sosem szántak kivitelre, saját származási országán belül büntethetővé válik.
Az árukkal és a szolgáltatásokkal is újra meg újra ez történt. A fogyasztói választék a bővülés helyett szűkül, ami gyakran egy konkrét, valahol az Európai Unióban megtelepedett olyan gyártó ösztönzésére történik, amely egészen véletlenül megfelel egy halom külön előírásnak, és amely az uniós szabályozást olyan eszköznek tekinti, amellyel költségeit a versenytársaira terhelheti át. A világ GDP-jéből való részesedésünk ezért zsugorodik folyamatosan, és így vált saját hazám gúzsba kötött, magába forduló és elszigetelt regionális tömbbé."@hu11
"Signora Presidente, fin dagli albori dell’Unione europea c’è stata poca chiarezza sulla definizione di libero mercato dei beni e dei servizi.
Quando i miei elettori hanno votato a favore dell’adesione alla CEE nel 1975, ritenevano che mercato comune significasse riconoscimento reciproco dei prodotti. Se si può vendere una bottiglia di acqua minerale nel Regno Unito, si dovrebbe essere autorizzati a fare lo stesso anche in Francia, Germania o Italia e viceversa. Quello che hanno constatato nella prassi è che significa invece standardizzazione – che “l’acqua minerale deve contenere i seguenti minerali ma nessuno di questi altri”, che “il volume non deve essere maggiore di x né minore di y” e così via. Si può inoltre scoprire che un prodotto mai concepito per l’esportazione può essere incriminato nel proprio paese d’origine.
Ecco la situazione a cui abbiamo dovuto assistere ripetutamente, sia con i beni sia con i servizi. Invece di avere una maggiore scelta per i consumatori, tale scelta viene drasticamente ridotta, spesso a causa di un produttore specifico dell’Unione europea che guarda caso è comunque conforme a tutta una serie di specifiche e che considera la legislazione comunitaria un modo per scaricare i propri costi sui concorrenti. Per questo la nostra quota di PIL continua a diminuire, per questo il mio paese si è arenato in un blocco regionale ristretto e soffocante."@it12
"Ponia pirmininke, nuo pat Europos Sąjungos įkūrimo kilo nesusipratimų dėl to, ką turime omenyje kalbėdami apie laisvąją prekių ir paslaugų rinką.
Kai mano rinkėjai 1975 m. balsavo už narystę EEB, jie manė, kad bendroji rinka reiškia abipusį produktų pripažinimą. Jeigu galite parduoti mineralinio vandens buteliuką Jungtinėje Karalystėje, jums turėtų būti leista parduoti tą patį vandenį Prancūzijoje, Vokietijoje arba Italijoje ir atvirkščiai. Tikrovėje jie suprato, kad tai reiškia standartizaciją – kad „mineraliniame vandenyje turi būti tik šios mineralinės medžiagos ir ne kitokios“, kad „tūris negali būti didesnis nei „x“ ir ne mažesnis nei „y““ ir t. t. Tuomet galite suprasti, kad už produktą, kurio niekada nebuvo ketinama eksportuoti, gali būti baudžiama jo paties kilmės šalyje.
Būtent tai daugybę kartų atsitiko prekėms ir paslaugoms. Užuot padidinę vartotojų pasirinkimą, jį apribojome, ir dažnai taip atsitikdavo dėl vieno konkretaus gamintojo, esančio kažkur Europos Sąjungoje, kuris, pasirodo, visais atvejais atitinka daugybę specialių reikalavimų ir kuris ES teisės aktais naudojasi kaip priemone, padedančia perkelti savo išlaidas konkurentams. Todėl mūsų dalis pasaulio BVP toliau mažėja, ir taip mano šalis pati įsipainiojo į suvaržytos ir ribotos regioninės grupuotės gniaužtus."@lt14
"Priekšsēdētājas kundze! No pirmajām Eiropas Savienības pastāvēšanas dienām ir saglabājies pārpratums par to, ko mēs saprotam ar brīvo preču un pakalpojumu tirgu.
Kad mani vēlētāji nobalsoja par valsts dalību EEK 1975. gadā, viņi uzskatīja, ka kopējais tirgus nozīmē savstarpējo preču atzīšanu. Ja varat pārdot pudeli minerālūdens Apvienotajā Karalistē, tad jums jābūt arī iespējai pārdot to pašu ūdeni Francijā, Vācijā, Itālijā, un otrādi. Praksē izrādījās, ka tas nozīmē standartizāciju — ka „minerālūdens sastāvā ir jābūt šādām minerālvielām, bet tajā nedrīkst būt nevienas no šīm”, ka „tilpums nedrīkst būt lielāks kā „x” un ne mazāks kā „y”” un citi. Beigās konstatējat, ka tādu preču tirdzniecība, kas nebija paredzētas eksportam, var kļūt par krimināli sodāmu pašā izcelsmes valstī.
Tas atkārtojas atkal un atkal gan attiecībā uz precēm, gan pakalpojumiem. Tā vietā, lai palielinātu izvēli pircējiem, ierobežojam pircēju izvēli, un to bieži rada kāds konkrēts ražotājs kaut kur Eiropas Savienībā, kuram tik un tā izdodas izpildīt kaudzi prasību un kurš uzskata ES likumdošanas funkciju kā veidu savu izmaksu pārnešanai uz konkurentu pleciem. Tas ir iemesls, kādēļ mūsu IKP daļa turpina samazināties, un izskaidro, kādā veidā mana valsts ir iekalusi sevi šaura un ierobežota reģionālā bloka važās."@lv13
"Madam President, there has been a misunderstanding from the earliest days of the European Union as to what we mean by a free market in goods and services.
When my constituents voted in favour of EEC membership in 1975, they understood the common market to mean mutual product recognition. If you can sell a bottle of mineral water in the UK, you should be allowed to sell the same water in France, Germany or Italy and vice versa. What they found in practice is that it means standardisation – that ‘the mineral water has to contain the following minerals but not any of these’, that ‘the volume must be not greater than x and not less than y’ and so on. You can then find that a product that was never intended for export can be criminalised in its own nation of origin.
That is what we have seen again and again both with goods and with services. Instead of having an increase of consumer choice, we have a restriction of consumer choice, often driven by one particular producer somewhere in the European Union which happens to meet a load of specifications anyway and which sees EU legislation as the way to export its costs to its competitors. This is why our share of world GDP continues to shrink and how my country has shackled itself to a cramped and confined regional bloc."@mt15
"Mevrouw de Voorzitter, vanaf de begindagen van de Europese Unie bestaat er een misvatting over wat we verstaan onder een vrije markt voor goederen en diensten.
Toen de kiezers van mijn district in 1975 voor het lidmaatschap van de EEG stemden, dachten zij dat de gemeenschappelijke markt de wederzijdse erkenning van producten inhield. Als je een fles mineraalwater in het Verenigd Koninkrijk mag verkopen, moet je hetzelfde water ook kunnen verkopen in Frankrijk, Duitsland of Italië, en omgekeerd. Wat ze in de praktijk ontdekten was dat de vrije markt standaardisatie betekende – 'het mineraalwater moet deze mineralen bevatten maar mag die en die niet bevatten', 'het volume mag niet meer dan x en niet minder dan y bedragen', enzovoort. Vervolgens kun je ontdekken dat een product dat nooit voor export bedoeld is geweest, kan worden gecriminaliseerd in zijn eigen land van oorsprong.
Dat hebben we telkens opnieuw zien gebeuren, zowel met goederen als met diensten. In plaats van een toegenomen keuze voor consumenten hebben we nu een beperktere keuze, die vaak wordt beheerst door één bepaalde producent ergens in de Europese Unie die toevallig voldoet aan een karrenvracht aan specificaties en de EU-wetgeving als manier ziet om zijn kosten te exporteren naar zijn concurrenten. Daarom blijft ons aandeel in het mondiale bbp afnemen en zo heeft mijn land zich gekluisterd aan een verkrampt en bekrompen regionaal blok."@nl3
"Pani Przewodnicząca! Od samego początku istnienia Unii Europejskiej doszło do nieporozumienia co do znaczenia koncepcji wolnego rynku towarów i usług.
Kiedy w 1975 roku wyborcy z mojego okręgu zagłosowali za przystąpieniem do EWG, rozumieli wspólny rynek jako wzajemne uznawanie produktów. Jeśli w Wielkiej Brytanii można sprzedać butelkę wody mineralnej, to należy mieć możliwość sprzedania tej samej wody we Francji, Niemczech, Włoszech i na odwrót. W praktyce okazało się jednak, że wspólny rynek oznacza standaryzację: wprowadzenie zasad, że „woda mineralna musi zawierać następujące minerały, ale nie może zawierać żadnego z następujących”, że „ objętość nie może być większa od wartości X, ale nie mniejsza od wartości Y” itd. W wyniku tego może okazać się, że produkt, który nie był przeznaczony na eksport jest niezgodny z prawem w kraju pochodzenia.
Wielokrotnie byliśmy świadkami takiego obrotu spraw zarówno w odniesieniu do towarów, jak i usług. Zamiast zapewnić konsumentom zwiększony wybór, doszło do ograniczenia wyboru, często ze względu na jednego konkretnego producenta, który gdzieś w Unii Europejskiej i tak spełnia mnóstwo wymogów, a prawodawstwo UE postrzega jako sposób przeniesienia swoich kosztów na konkurencję. Dlatego właśnie wciąż maleje nasz udział w światowym PKB i dlatego mój kraj dał się zakuć w kajdany sztucznego i ograniczonego bloku regionalnego."@pl16
"Senhora Presidente, desde os primeiros dias da União Europeia que tem havido um equívoco sobre o que entendemos por um mercado livre de bens e serviços.
Quando os meus eleitores votaram a favor da adesão à CEE em 1975, entenderam que o mercado comum significava reconhecimento mútuo dos produtos. Se pudermos vender uma garrafa de água mineral no Reino Unido, deve-nos ser permitido vender a mesma água em França, na Alemanha ou na Itália e vice-versa. O que eles verificaram na prática é que isso significa normalização – que a água mineral "tem de conter estes minerais, mas não aqueles", que "o volume não pode ser superior a x nem inferior a y", e por aí adiante. Podemos então descobrir que um produto que nunca foi destinado à exportação é susceptível de ser proibido no próprio país de origem.
Foi isso que constatámos repetidamente, não só com os bens mas também com os serviços. Em vez de termos um aumento da escolha por parte dos consumidores, temos uma restrição, muitas vezes impulsionada por um produtor particular algures na União Europeia, que por acaso satisfaz uma série de especificações e que vê a legislação da UE como a maneira de exportar os seus custos para os concorrentes. É por isso que a nossa quota do PIB mundial continua a encolher e é assim que o meu país ficou acorrentado a um bloco regional estreito e confinado."@pt17
"Dnă preşedintă, conceptul de piaţă liberă a bunurilor şi serviciilor a fost prilej de neînţelegeri încă de la începuturile Uniunii Europene.
Când alegătorii mei au votat pentru aderarea la CEE în 1975, în viziunea lor, piaţa comună însemna recunoaşterea reciprocă a produselor. Dacă, de pildă, vinzi o sticlă de apă minerală în Regatul Unit, ar trebui să poţi vinde aceeaşi apă şi în Franţa, Germania, Italia şi vice versa. În practică, alegătorii mei au descoperit că piaţă comună înseamnă uniformizare, că „apa minerală trebuie să conţină următoarele minerale, dar niciunul dintre acestea”, că „volumul nu trebuie să fie mai mare de x şi nu mai mic de y” şi aşa mai departe. Aşa se face că un produs care nu a fost niciodată prevăzut pentru export poate fi incriminat în propria ţară de origine.
Asistăm la astfel de fenomene la nesfârşit, atât în ceea ce priveşte bunurile, cât şi serviciile. În loc de a avea o diversificare a opţiunilor consumatorilor, avem o limitare a posibilităţilor de alegere ale consumatorilor, determinată adesea de un producător anume din Uniunea Europeană, care se întâmplă să îndeplinească oricum o mulţime de specificaţii şi care vede în legislaţia UE modalitatea perfectă de a-şi deconta costurile pe seama competitorilor. Iată de ce cota noastră din PIB-ul mondial continuă să se diminueze şi iată cum ţara mea s-a încătuşat într-un bloc regional limitat şi închis."@ro18
"Od založenia Európskej únie sa stretávame s nedorozumením v súvislosti s tým, čo myslíme pod voľným trhom tovarov a služieb.
Keď moji voliči v roku 1975 hlasovali za členstvo v EHS, pod spoločným trhom rozumeli vzájomné uznávanie výrobkov. Ak môžete predávať istú minerálnu vodu v Spojenom kráľovstve, mali by ste mať možnosť predávať tú istú vodu vo Francúzsku, Nemecku alebo Taliansku a naopak. V praxi sa zistilo, že ide o štandardizáciu, čo znamená, že voda musí obsahovať určité minerálne látky a nielen niektoré z nich a že jej objem nesmie byť väčší ako „x“ a menší ako „y“ a podobne. Potom zistíte, že na výrobok, ktorý nikdy nebol určený na vývoz, môžu byť vo vlastnej krajine pôvodu vyrubené pokuty.
Opakovane sme toho boli svedkami v prípade tovarov aj služieb. Namiesto zvýšenia došlo k obmedzeniu spotrebiteľského výberu, ktorý často ovláda jeden konkrétny výrobca niekde v Európskej únii, ktorý náhodou spĺňa množstvo kritérií a ktorý považuje právne predpisy EÚ za spôsob presunu svojich nákladov na konkurentov. Toto je dôvod, prečo náš podiel na svetovom HDP naďalej klesá a prečo sa z krajiny, z ktorej pochádzam, stal preplnený a stiesnený regionálny blok."@sk19
"─ Gospa predsednica, v Evropski uniji že od njenih prvih dni vlada nesporazum o tem, kaj nam pomeni prosti trg blaga in storitev.
Ko so moji volivci leta 1975 glasovali za članstvo v EGS, so menili, da prosti trg pomeni vzajemno priznavanje izdelkov. Če lahko steklenico mineralne vode prodajate v Združenem kraljestvu, bi vam moralo biti dovoljeno to vodo prodajati tudi v Franciji, Nemčiji ali Italiji, in obratno. Kmalu pa so ugotovili, da prosti trg v praksi pomeni standardizacijo ─ „mineralna voda mora vsebovati določene minerale, ne sme pa vsebovati nekaterih drugih“, „količina ne sme biti večja od x in ne manjša od y“ in podobno. Pogosto se primeri, da je izdelek, ki ni bil nikoli namenjen za izvoz, prepovedan kot neustrezen tudi v državi izvora.
Take pojave lahko spremljamo iz dneva v dan, pri izdelkih in pri storitvah. Potrošnik ima namesto bogatejše izbire omejeno izbiro, za to pa si pogosto prizadeva posamezen proizvajalec nekje v Evropski uniji, ki slučajno že tako ali tako lahko izpolni kup predpisanih zahtev in kateremu zakonodaja EU pomeni možnost, da svoje stroške razširi še na konkurente. To je razlaga vztrajnega padanja našega deleža v svetovnem BDP in na ta način se je moja domovina obsodila na članstvo v omejenem in utesnjujočem regionalnem klubu."@sl20
"Fru talman! Ända sedan EU:s allra första dagar har det rått missförstånd om vad vi menar med en fri marknad för varor och tjänster.
När mina väljare röstade för EEG-medlemskap 1975 uppfattade de den gemensamma marknaden som ömsesidigt produkterkännande. Om man kan sälja en flaska mineralvatten i Storbritannien bör man få lov att sälja samma vatten i Frankrike, Tyskland eller Italien och tvärtom. De upptäckte att det i praktiken betyder standardisering att ”mineralvattnet måste innehålla dessa mineral men inte dessa”, att ”volymen inte får vara större än x och inte mindre än y” och så vidare. Sedan kan man upptäcka att en produkt som aldrig var avsedd för export förbjuds i sitt eget ursprungsland.
Detta är vad vi har sett gång på gång, både med varor och med tjänster. I stället för att öka konsumenternas valfrihet har vi fått en begränsning av valfriheten, ofta pådriven av en viss producent någonstans i EU som råkar uppfylla en mängd specifikationer i vilket fall som helst och som ser EU-lagstiftningen som ett sätt att exportera sina kostnader till konkurrenterna. Det är därför som vår andel av världens BNP fortsätter att sjunka och många länder har klavbundit sig själva i ett trångt och slutet regionalt block."@sv22
|
lpv:unclassifiedMetadata |
"Daniel Hannan (ECR )."18,5,20,1,19,14,11,13,4,21,9
|
lpv:videoURI |
Named graphs describing this resource:
The resource appears as object in 2 triples