Local view for "http://purl.org/linkedpolitics/eu/plenary/2010-09-23-Speech-4-029"
Predicate | Value (sorted: default) |
---|---|
rdf:type | |
dcterms:Date | |
dcterms:Is Part Of | |
dcterms:Language | |
lpv:document identification number |
"en.20100923.2.4-029"6
|
lpv:hasSubsequent | |
lpv:speaker | |
lpv:spoken text |
"Vielen Dank, Herr Präsident, für Ihre Großzügigkeit! Man hat einmal gesagt: Grenzen sind Wunden, die die Geschichte geschlagen hat. Aber dennoch ist es notwendig, Grenzen zu haben. Alles hat Grenzen, und natürlich muss auch die Europäische Union Grenzen haben. Ich war ein Vorkämpfer der Erweiterung und bin es weiter. Südosteuropa muss so rasch wie möglich in die Europäische Union integriert werden. Aber dann wird irgendwann Schluss sein. Und wir müssen die Grenzen, die notwendig sind, so erträglich und so konstruktiv wie möglich gestalten. Grenzen müssen nicht scharf sein, Grenzen müssen die Menschen nicht auseinanderreißen, sondern Grenzen können auch verbinden, wenn sie gestuft und vernünftig gestaltet werden. Das ist die Aufgabe der Nachbarschaftspolitik, wie ich sie verstehe, sowohl im Mittelmeerraum als auch nach Osten.
Aber ich bin sehr glücklich, dass seit dem Prager Gipfel – das war ein Erfolg der tschechischen Ratspräsidentschaft, die sonst sehr turbulent verlief – tatsächlich zwischen Mittelmeerpolitik und östlicher Nachbarschaft unterschieden wird. Dies ist eine alte Forderung, die wir hier im Parlament – und auch ich persönlich – immer erhoben haben. Wir sind der Meinung, dass dies ein Schritt in die richtige Richtung ist, denn Unterschiedliches muss unterschiedlich behandelt werden.
Deshalb sind diese drei verschiedenen Formen – Kooperation mit Russland, bevorzugte Kooperation mit unseren östlichen Nachbarn und spezielle Zusammenarbeit im Mittelmeerraum – als gesonderte Instrumente mit ein und derselben Zielsetzung zu behandeln. Und wenn die Frage aufgeworfen wird, in wessen Hände sie gehören: Sie gehören in die Hände der Kommission und des Parlaments, also der wirklichen Gemeinschaftsorgane, und damit nicht zuletzt auch in die Hände von Kommissar Füle, der das meines Erachtens ausgezeichnet macht."@de9
|
lpv:spokenAs | |
lpv:translated text |
"Děkuji vám za vaši vstřícnost, pane předsedající. Kdysi někdo řekl, že hranice jsou jizvy, které po sobě zanechala historie. Hranice jsou nicméně nezbytné. Všechno má své meze, a musí je proto přirozeně mít i Evropská unie. Byl jsem hlavním propagátorem rozšíření a stále jím jsem. Jihovýchodní Evropu je k Evropské unii nutné připojit, co nejrychleji to bude možné. Zároveň s tím však jednou budeme muset skončit. Musíme vytvářet takové hranice, které budou nezbytné co neschůdnějším a nejkonstruktivnějším způsobem. Hranice nesmí být ostré a nesmí rozdělovat lidi. Mohou je naopak spojovat, pokud budou vytvořeny postupně a citlivě. To je úkolem politiky sousedství, jak ji chápu já, a to jak ve Středozemí, tak na východě.
Velice mě však těší to, že od pražského summitu – který byl úspěchem českého předsednictví, jež jinak bylo velmi bouřlivé – se dělá skutečný rozdíl mezi politikou ve vztahu ke Středozemí a tou, která se vztahuje k našim východním sousedům. Jde o starý požadavek, který jsme my zde v Parlamentu i já sám opakovaně vznášeli. Věříme, že jde o krok správným směrem, neboť k různým záležitostem je nutné přistupovat různými způsoby.
Proto bychom se k těmto třem různým typům spolupráce – ke spolupráci s Ruskem, preferované spolupráci s našimi východními sousedy a zvláštní spolupráci v oblasti Středozemí – měli chovat jako k samostatným nástrojům, jež mají jeden stejný cíl. Pokud by byla vznesena otázka, kdo by se o tyto nástroje měl starat, odpovědí je, že by to měla být Komise společně s Parlamentem, jinými slovy opravdové orgány Společenství, a zejména pak pan komisař Füle, který podle mého názoru v tomto ohledu odvádí vynikající práci."@cs1
"Hr. formand! Mange tak for venligheden. Det er engang blevet sagt, at grænser er sår skabt af historien. Ikke desto mindre er grænserne nødvendige. Alt har grænser, og EU skal naturligvis også have grænser. Jeg var og er fortsat en varm fortaler for udvidelsen. Sydøsteuropa skal hurtigst muligt integreres i EU. Vi skal imidlertid gøre en ende på dette på et tidspunkt. Vi skal forme de nødvendige grænser så udholdeligt og konstruktivt som muligt. Grænser må ikke laves pludseligt, og de skal ikke dele folk. De kan i stedet forbinde folk, hvis de struktureres på en gradvis og fornuftig måde. Sådan som jeg ser det, er det naboskabspolitikkens opgave både i Middelhavsområdet og mod øst.
Jeg er imidlertid også yderst tilfreds med, at der efter topmødet i Prag – der var en succes for det tjekkiske formandskab, der ellers havde et meget turbulent formandskab – har været en ægte sondring mellem politikken vedrørende Middelhavsområdet og vedrørende vores naboer mod øst. Det er en gammel opfordring, som vi også fra Europa-Parlamentets side har gentaget flere gange. Vi ser det som et skridt i den rigtige retning, da forskellige emner skal behandles på forskellig vis.
Disse tre forskellige former for samarbejde – samarbejde med Rusland, præferencesamarbejdet med vores naboer i øst og det særlige samarbejde i Middelhavsområdet – bør betragtes som særskilte instrumenter, der tjener det samme formål. Hvis nogen skulle spørge, hvem der skal stå for disse instrumenter, er svaret, at det er en opgave for Kommissionen og Parlamentet eller med andre ord de ægte EU-institutioner og i særdeleshed kommissær Füle, der efter min mening udfører et flot stykke arbejde i denne henseende."@da2
"Κύριε Πρόεδρε, σας ευχαριστώ για τη γενναιοδωρία σας. Κάποιος είπε κάποτε ότι τα σύνορα είναι πληγές που δημιουργήθηκαν από την Ιστορία. Παρόλα αυτά, τα σύνορα είναι απαραίτητα. Όλα έχουν όρια, και η Ευρωπαϊκή Ένωση πρέπει, φυσικά, να έχει και αυτή όρια. Υπήρξα από τους κύριους υποστηρικτές της διεύρυνσης, και εξακολουθώ να είμαι. Η νοτιοανατολική Ευρώπη πρέπει να ενταχθεί στην Ευρωπαϊκή Ένωση το συντομότερο δυνατό. Ωστόσο, πρέπει κάποια στιγμή να δώσουμε τέλος σε αυτό. Πρέπει να διαμορφώσουμε τα σύνορα που είναι απαραίτητα με τον πιο ανεκτό και εποικοδομητικό δυνατό τρόπο. Τα σύνορα δεν πρέπει να είναι απότομα και δεν πρέπει να χωρίζουν τους ανθρώπους. Αντίθετα, μπορούν να συνδέουν τους ανθρώπους, εάν είναι δομημένα σταδιακά και με ευαισθησία. Αυτό είναι το καθήκον της πολιτικής γειτονίας, όπως εγώ το κατανοώ, τόσο για τη Μεσόγειο όσο και προς τα ανατολικά.
Ωστόσο, χαίρομαι ιδιαίτερα που, από τη σύνοδο κορυφής της Πράγας –που ήταν μία επιτυχία της τσεχικής Προεδρίας, η οποία κατά τα άλλα ήταν πολύ ταραχώδης– έγινε πραγματική διάκριση ανάμεσα στην πολιτική που σχετίζεται με τη Μεσόγειο και αυτήν που σχετίζεται με τους ανατολικούς γείτονές μας. Αυτό είναι ένα παλιό αίτημα που εμείς, και εγώ, είχαμε επίσης θέσει επανειλημμένα εδώ, στο Κοινοβούλιο. Πιστεύουμε ότι αυτό είναι ένα βήμα προς τη σωστή κατεύθυνση, καθώς διαφορετικά ζητήματα πρέπει να επιλύονται με διαφορετικούς τρόπους.
Ως εκ τούτου, αυτές οι διαφορετικές μορφές συνεργασίας –συνεργασία με τη Ρωσία, προτιμησιακή συνεργασία με τους ανατολικούς μας γείτονες και ειδική συνεργασία στην περιοχή της Μεσογείου– πρέπει να αντιμετωπίζονται ως ξεχωριστά μέσα με έναν και τον αυτό σκοπό. Εάν ετίθετο το ερώτημα ποιος πρέπει να φροντίζει για αυτά τα μέσα, η απάντηση θα ήταν ότι η Επιτροπή και το Κοινοβούλιο πρέπει να το κάνουν, με άλλα λόγια τα πραγματικά κοινοτικά θεσμικά όργανα, και ιδιαίτερα ο Επίτροπος Füle, ο οποίος, κατά τη γνώμη μου, κάνει εξαιρετική δουλειά σε σχέση με αυτό. <BRK>"@el10
"Thank you for your generosity, Mr President. Someone once said that borders are wounds that have been created by history. Nevertheless, borders are necessary. Everything has limits, and naturally the European Union must have limits, too. I was a leading advocate of enlargement, and I still am. South-Eastern Europe must be integrated into the European Union as quickly as possible. However, we must at some point put an end to this. We must shape the borders that are necessary in as tolerable and constructive a way as possible. Borders must not be abrupt and they must not divide people. They can instead connect people if they are structured in a graduated and sensible way. That is the task of neighbourhood policy, as I understand it, both in the Mediterranean and to the east.
However, I am very pleased that, since the Prague summit – which was one success of the Czech Presidency, which was otherwise very turbulent – a real distinction has been made between the policy relating to the Mediterranean and that relating to our eastern neighbours. This is an old request that we here in Parliament, and I, too, have repeatedly made. We believe that this is a step in the right direction, as different issues need to be dealt with in different ways.
Therefore, these three different forms of cooperation – cooperation with Russia, preferential cooperation with our eastern neighbours and special cooperation in the Mediterranean region – should be treated as separate instruments with one and the same objective. If the question were to be raised as to who should take care of these instruments, the answer is that the Commission and Parliament should take care of them, in other words the real Community institutions, and in particular Commissioner Füle, who, in my opinion, does an excellent job in this regard."@en4
"Gracias por su generosidad, señor Presidente. Alguien dijo una vez que las fronteras son heridas creadas por la historia. No obstante, las fronteras son necesarias. Todo tiene sus límites y naturalmente la Unión Europea también debe tener límites. Yo fui uno de los principales defensores de la ampliación y lo sigo siendo. El sur y el este de Europa se deben integrar en la Unión Europea lo antes posible. No obstante, en algún punto debemos poner fin a esto. Debemos dar la forma necesaria a las fronteras, de la manera más tolerable y constructiva posible. Las fronteras no deben ser abruptas ni dividir a los pueblos. En lugar de esto, pueden conectar a los pueblos si se estructuran de forma gradual y prudente. Esta es la tarea de la política de vecindad, según yo la entiendo, tanto en el Mediterráneo como en el este.
No obstante, estoy muy satisfecho de que, desde la Cumbre de Praga —que fue un éxito de la Presidencia checa, aunque muy turbulenta— se haya hecho una distinción real entre la política relativa al Mediterráneo y la política relativa a nuestros vecinos del este. Se trata de una vieja petición que los diputados al Parlamento Europeo, incluido yo mismo, hemos realizado repetidamente. Pensamos que este es un paso en la dirección correcta, dado que las diferentes cuestiones se deben abordar de diferentes maneras.
Por tanto, estas tres formas diferentes de cooperación —cooperación con Rusia, cooperación preferente con nuestros vecinos del este y cooperación especial en la región del Mediterráneo— se deberían tratar como instrumentos separados con un mismo objetivo. Si la pregunta formulada fuese quién se debería encargar de estos instrumentos, la respuesta sería que la Comisión y el Parlamento deberían encargarse de ellos, es decir las verdaderas instituciones comunitarias y, en particular, el Comisario Füle, que, en mi opinión, hace un excelente trabajo a este respecto."@es21
"Tänan teid lahkuse eest austatud juhataja! Keegi mainis, et piirid on ajaloo loodud haavad. Sellegipoolest on piirid vajalikud. Kõigel on piirid ning loomulikult peavad piirid olema ka Euroopa Liidul. Ma olin ning olen endiselt üks laienemise juhtivaid propageerijaid. Kagu-Euroopa tuleb Euroopa Liiduga võimalikult kiiresti liita. Peame aga mingil hetkel selle lõpetama. Peame vormima vajalikud piirid võimalikult talutavalt ja tõhusalt. Piirid ei või olla äkilised ja need ei või inimesi jagada. Need võivad selle asemel inimesi ühendada, kuid need on mõistlikult ja etapiliselt rajatud. See on naabruskonna poliitika nii Vahemere ääres kui ka idas, vähemalt minu arusaamist mööda.
Olen aga väga rahul, et Praha tippkohtumise järgselt, mis oli eesistujamaa Tšehhi üks saavutusi, kuigi ülejäänud aeg oli väga heitlik, on hakatud tõeliselt eristama Vahemere ja meie idanaabrite poliitikat. Tegemist on vana palvega, mida meie siin parlamendis ja ka mina, oleme korduvalt esitanud. Usume, et see on samm õiges suunas, sest eri probleeme tuleb erinevalt lahendada.
Seetõttu tuleks neid kolme koostöövormi, koostöö Venemaaga, eelistatav koostöö meie idanaabritega ja spetsiaalne koostöö Vahemere piirkonnas, käsitleda eraldiseisvate instrumentidena, millel on üks ja sama eesmärk. Kui tekib küsimus, kes peaks nende instrumentide eest hoolt kandma, siis vastus on komisjon ja parlament ehk teisisõnu tõelised ühenduse institutsioonid, eriti volinik Štefan Füle, kes minu arvates teeb sellega suurepärast tööd."@et5
"Arvoisa puhemies, kiitos avokätisyydestänne. Joku sanoi kerran, että rajat ovat historian tekemiä haavoja. Rajat ovat kuitenkin välttämättömiä. Kaikella on rajansa, ja luonnollisesti myös Euroopan unionilla on oltava rajat. Olin johtava laajentumisen puolestapuhuja, ja olen sitä vieläkin. Kaakkois-Eurooppa on liitettävä Euroopan unioniin mahdollisimman pian. Jossain vaiheessa meidän on kuitenkin pantava tällekin piste. Meidän on muokattava välttämättömiä rajojamme mahdollisimman suvaitsevalla ja rakentavalla tavalla. Rajat eivät saa olla äkillisiä, eivätkä ne saa jakaa kansoja. Sen sijaan ne voivat yhdistää ihmisiä, mikäli ne rakennetaan vaiheittain ja järkevästi. Tämä on käsittääkseni naapuruuspolitiikan tehtävä sekä Välimeren alueella että idässä.
Olen kuitenkin erittäin tyytyväinen siihen, että Prahan huippukokouksen jälkeen – mikä oli yksi Tšekin onnistumisista sen muuten levottomalla puheenjohtajakaudella – on tehty selvä ero Välimeren aluetta koskevan politiikan ja itäisiä naapurivaltioitamme koskevan politiikan välillä. Tämä on vanha pyyntö, jonka me ja minä täällä parlamentissa olemme toistuvasti esittäneet. Mielestämme tämä on askel oikeaan suuntaan, sillä eri asioita on käsiteltävä eri tavoin.
Näin ollen näitä kolmea yhteistyön muotoa – yhteistyö Venäjän kanssa, erityiskohteluun perustuva yhteistyö itänaapureidemme kanssa ja erityisyhteistyö Välimeren alueella – olisi käsiteltävä erillisinä välineinä, joilla päästään yhteen ja samaan tavoitteeseen. Mikäli olisi kysyttävä, kenen olisi huolehdittava näistä välineistä, vastaus on, että komission ja parlamentin – toisin sanoen unionin todellisten toimielinten – on huolehdittava niistä, ja erityisesti komission jäsenen Fülen, joka tekee mielestäni erinomaista työtä tässä asiassa."@fi7
"Merci pour votre générosité, Monsieur le Président. Quelqu’un a dit un jour que les frontières étaient des blessures créées par l’histoire. Cependant, les frontières sont nécessaires. Tout a des limites et, bien entendu, l’Union européenne doit avoir des limites également. J’étais un fervent défenseur de l’élargissement et je le suis toujours. L’Europe du sud-est doit être intégrée dans l’Union européenne le plus tôt possible. Néanmoins, nous devons à un moment ou à un autre mettre un terme à cela. Nous devons façonner les frontières qui sont nécessaires de la façon la plus tolérable et la plus constructive qui soit. Les frontières ne doivent pas être abruptes et elles ne doivent pas diviser les personnes. Au contraire, elles peuvent mettre en relation les personnes si elles sont structurées de façon progressive et sensée. Telle est la tâche de la politique de voisinage comme je la conçois, tant dans la Méditerranée qu’à l’est.
Je suis toutefois ravi que, depuis le sommet de Prague – une réussite de la Présidence tchèque, par ailleurs très turbulente –, une réelle distinction soit établie entre la politique relative à la Méditerranée et celle relative à nos voisins de l’est. C’est une demande qui avait été formulée à de nombreuses reprises ici au Parlement, y compris par moi-même. Nous pensons que c’est un pas dans la bonne direction, puisque des problématiques différentes doivent être traitées de façons différentes.
Voilà pourquoi ces trois différentes formes de coopération – la coopération avec la Russie, la coopération préférentielle avec nos voisins de l’est et la coopération spéciale dans la région méditerranéenne – doivent être traitées comme des instruments séparés avec un seul et même objectif. S’il fallait poser la question de savoir qui doit s’occuper de ces instruments, la réponse est qu’ils devraient être confiés à la Commission et au Parlement, c’est-à-dire aux véritables institutions communautaires et, en particulier, au commissaire Füle, qui, à mon avis, fait de l’excellent travail à cet égard."@fr8
".
Köszönöm a nagylelkűségét, elnök úr. Valaki egyszer azt mondta, hogy a határok a történelem által ejtett sebek. A határok azonban szükségesek. Mindennek vannak határai, és természetesen az Európai Uniónak is kell, hogy legyenek határai. Én voltam a bővítés legfőbb szószólója, és ma is az vagyok. Délkelet-Európát integrálni kell az Európai Unióba, amilyen hamar csak lehetséges. Egyszer azonban ennek is véget kell vetni. A lehető legtűrhetőbb és legkonstruktívabb módon kell kialakítanunk a szükséges határokat. A határoknak nem kell éleseknek lenniük, és nem kell, hogy szétválasszák egymástól az embereket. Ehelyett összeköthetik az embereket, amennyiben kialakításuk fokozatos és ésszerű. Az én szememben ez a feladata a szomszédsági politikának, mind a Földközi-tenger térségében, mind keleten.
Mindazonáltal nagyon örülök annak, hogy a prágai csúcstalálkozó óta – amely az egyébként meglehetősen zaklatott cseh elnökség egyik sikerének tekinthető – valóban különbséget tesznek a Földközi-tenger térségére, illetve a keleti szomszédainkra vonatkozó politikák között. Ez a kérés régóta, újra és újra elhangzik itt a Parlamentben, többek között az én részemről is. Úgy gondoljuk, hogy ez egy a helyes irányba tett lépés, hiszen más-más problémákkal másképpen kell foglalkozni.
Ezért az együttműködés e három formáját – az Oroszországgal való együttműködést, a keleti szomszédainkkal való preferenciális együttműködést és a földközi-tengeri térséggel való különleges együttműködést – külön-külön eszköznek kell felfogni, amelyek célja azonban egy és ugyanaz. Ha felmerül a kérdés, hogy ki gondoskodjon ezekről az eszközökről, akkor az a válasz, hogy a Bizottságnak és a Parlamentnek kell gondoskodni róluk, tehát a valódi közösségi intézményeknek, nevezetesen Füle biztosnak, aki véleményem szerint kitűnő munkát végez e téren."@hu11
".
La ringrazio per la sua generosità, signor Presidente. Qualcuno ha detto una volta che le frontiere sono ferite inferte dalla storia; nondimeno, le frontiere sono necessarie. Ogni cosa ha i suoi limiti, e naturalmente anche l’Unione europea deve avere i suoi. Sono stato, e sono ancora, uno dei principali sostenitori dell’allargamento; l’Europa sud-orientale va integrata al più presto nell’Unione europea. A un certo punto dobbiamo però mettere fine a questo processo; dobbiamo tracciare le frontiere necessarie nel modo più tollerabile e costruttivo possibile. Le frontiere non devono essere rigide e improvvise, e non devono dividere i popoli; se sono strutturate in maniera graduale e ragionevole, possono invece collegarli. Proprio questo, nella mia concezione, è il compito della politica di vicinato, sia nel Mediterraneo che a est.
Sono comunque lieto che dopo il Vertice di Praga – che ha rappresentato un successo per la Presidenza ceca, per altri versi assai tempestosa – sia stata introdotta una distinzione concreta tra la politica relativa al Mediterraneo e quella relativa ai nostri vicini orientali. Si tratta di un’antica richiesta, che noi (e io personalmente) abbiamo più volte formulato qui in Parlamento. Riteniamo che sia un passo nella direzione giusta, poiché problemi differenti si devono affrontare con differenti metodi.
Queste tre differenti forme di cooperazione – cooperazione con la Russia, cooperazione preferenziale con i nostri vicini orientali e cooperazione speciale nella regione del Mediterraneo – si devono perciò considerare strumenti separati, uniti da un solo e unico obiettivo. Se poi ci si dovesse chiedere a chi spetti la gestione di tali strumenti, la risposta è che la gestione spetta alla Commissione e al Parlamento, ossia alle autentiche istituzioni comunitarie, e in particolare al Commissario Füle, che a mio parere sta svolgendo a questo riguardo un ottimo lavoro."@it12
"Ačiū už kilnumą, pone pirmininke. Kažkas kartą sakė, kad sienos yra istorijos padarytos žaizdos. Nepaisant to, sienos yra būtinos. Viskas turi ribas ir Europos Sąjunga taip pat turi jas turėti. Buvau ir tebesu aktyvus ES plėtros šalininkas. Pietryčių Europą reikia kuo greičiau integruoti į Europos Sąjungą. Tačiau kažkurioje vietoje turime sustoti. Turime brėžti būtinas sienas kuo tolerantiškiau ir konstruktyviau. Sienos neturi būti aštrių kampų, jos neturi skirti žmonių. Atvirkščiai, jei jos nubrėžtos tolygiai ir protingai, jos gali jungti žmones. Kaip suprantu, tokia yra kaimynystės politikos užduotis – ir Viduržemio jūros regione, ir rytuose.
Tačiau džiugina tai, kad po Prahoje vykusio aukščiausiojo lygio susitikimo – vieno iš dalykų, pavykusių per Čekijos pirmininkavimą, nors visa kita buvo didžiulė sumaištis – politika Viduržemio jūros regiono atžvilgiu buvo iš tikrųjų atskirta nuo politikos mūsų rytinių kaimynių atžvilgiu. Mes čia, Parlamente, taip pat ir aš, jau seniai ir ne kartą to prašėme. Mes tikime, kad tai žingsnis teisinga linkme, nes skirtingi klausimai turi būti sprendžiami skirtingai.
Todėl šios skirtingos bendradarbiavimo formos – bendradarbiavimas su Rusija, pirmenybinis bendradarbiavimas su mūsų rytinėmis kaimynėmis ir ypatingas bendradarbiavimas su Viduržemio jūros regiono šalimis – turėtų būti vertinamos kaip atskiros priemonės siekiant vieno ir to paties tikslo. Jei būtų keliamas klausimas, kas turėtų rūpintis šiomis priemonėmis, atsakymas būtų – Komisija ir Parlamentas, kitaip tariant, tikrosios Bendrijos institucijos ir, visų pirma, Komisijos narys Š. Füle, kuris, mano nuomone, puikiai dirba šiuo klausimu."@lt14
"Paldies par jūsu augstsirdību, priekšsēdētāja kungs! Kāds reiz ir teicis, ka robežas ir rētas, ko radījusi vēsture.
Tomēr robežas ir vajadzīgas. Visam ir robežas, un, protams, arī Eiropas Savienībai ir robežas. Es biju galvenais paplašināšanās aizstāvis, un es joprojām tāds esmu. Dienvidaustrumu Eiropa ir jāintegrē Eiropas Savienībā iespējami ātrāk. Taču kādā brīdī mums paplašināšanās būs jābeidz. Tās robežas, kuras ir nepieciešamas, mums jāveido pēc iespējas apmierinošākā un konstruktīvākā veidā. Robežu izmaiņas nedrīkst būt pēkšņas, un tās nedrīkst izšķirt iedzīvotājus. Drīzāk tām ir jāvieno iedzīvotāji, ja robežu strukturēšana notiek pakāpeniski un saprātīgi. Tas ir kaimiņattiecību politikas uzdevums, un, kā es uzskatu, tas attiecas gan uz Vidusjūras reģionu, gan uz austrumiem.
Tomēr es esmu gandarīts, ka pēc Prāgas augstākā līmeņa sanāksmes — kas bija viens no Čehijas prezidentūras panākumiem, kura citā ziņā bija pietiekami nevienmērīga, — tika noteikta faktiska atšķirība starp politiku attiecībā uz Vidusjūras reģionu un politiku attiecībā uz mūsu austrumu kaimiņiem. Tā ir sena prasība, ko mēs, arī es, šeit Parlamentā esam atkārtoti izteikuši. Mēs uzskatām, ka tas ir solis pareizajā virzienā, jo dažādi jautājumi ir jārisina atšķirīgos veidos.
Tāpēc pret minētajiem trim dažādajiem sadarbības veidiem — sadarbību ar Krieviju, privileģēto sadarbību ar mūsu austrumu kaimiņvalstīm un īpašo sadarbību Vidusjūras reģionā — ir jāizturas kā pret atsevišķiem instrumentiem, kam ir viens un tas pats mērķis. Ja tiktu uzdots jautājums par to, kuram būtu jārūpējas par minētajiem instrumentiem, tad atbilde ir šāda — par tiem jārūpējas Komisijai un Parlamentam, citiem vārdiem sakot, faktiskajām Kopienas iestādēm, un jo īpaši komisāram
kura darbs šajā saistībā, manuprāt, ir izcils."@lv13
"Vielen Dank, Herr Präsident, für Ihre Großzügigkeit! Man hat einmal gesagt: Grenzen sind Wunden, die die Geschichte geschlagen hat. Aber dennoch ist es notwendig, Grenzen zu haben. Alles hat Grenzen, und natürlich muss auch die Europäische Union Grenzen haben. Ich war ein Vorkämpfer der Erweiterung und bin es weiter. Südosteuropa muss so rasch wie möglich in die Europäische Union integriert werden. Aber dann wird irgendwann Schluss sein. Und wir müssen die Grenzen, die notwendig sind, so erträglich und so konstruktiv wie möglich gestalten. Grenzen müssen nicht scharf sein, Grenzen müssen die Menschen nicht auseinanderreißen, sondern Grenzen können auch verbinden, wenn sie gestuft und vernünftig gestaltet werden. Das ist die Aufgabe der Nachbarschaftspolitik, wie ich sie verstehe, sowohl im Mittelmeerraum als auch nach Osten.
Aber ich bin sehr glücklich, dass seit dem Prager Gipfel – das war ein Erfolg der tschechischen Ratspräsidentschaft, die sonst sehr turbulent verlief – tatsächlich zwischen Mittelmeerpolitik und östlicher Nachbarschaft unterschieden wird. Dies ist eine alte Forderung, die wir hier im Parlament – und auch ich persönlich – immer erhoben haben. Wir sind der Meinung, dass dies ein Schritt in die richtige Richtung ist, denn Unterschiedliches muss unterschiedlich behandelt werden.
Deshalb sind diese drei verschiedenen Formen – Kooperation mit Russland, bevorzugte Kooperation mit unseren östlichen Nachbarn und spezielle Zusammenarbeit im Mittelmeerraum – als gesonderte Instrumente mit ein und derselben Zielsetzung zu behandeln. Und wenn die Frage aufgeworfen wird, in wessen Hände sie gehören: Sie gehören in die Hände der Kommission und des Parlaments, also der wirklichen Gemeinschaftsorgane, und damit nicht zuletzt auch in die Hände von Kommissar Füle, der das meines Erachtens ausgezeichnet macht."@mt15
"Dank u voor uw generositeit, mijnheer de Voorzitter. Iemand zei ooit dat grenzen de wonden zijn die door de tijd zijn aangericht. Dat neemt niet weg dat grenzen noodzakelijk zijn. Alles heeft zijn begrenzingen, en uiteraard moet ook de Europese Unie haar begrenzingen hebben. Ik was een vooraanstaand pleitbezorger van de uitbreiding, en ik ben dat nog steeds. Zuidoost-Europa moet zo snel mogelijk worden geïntegreerd in de Europese Unie. Er komt echter een punt dat wij zullen moeten stoppen. Wij moeten de grenzen die nodig zijn, vormgeven op een zo acceptabel en constructief mogelijke manier. Grenzen moeten niet abrupt zijn en moeten mensen niet van elkaar scheiden. Ze zouden juist mensen moeten verbinden, doordat ze op een geleidelijke en zinnige manier worden geconstrueerd. Dat is de opdracht van het nabuurschapsbeleid, althans zoals ik het begrijp, zowel in het Middellandse Zeegebied als in het oosten van Europa.
Ik ben echter verheugd dat er tijdens de top van Praag – en dit was een van de successen van het Tsjechische voorzitterschap, dat verder vrij turbulent verliep – een echt onderscheid is gemaakt tussen het beleid ten aanzien van de Middellandse Zee en dat ten aanzien van onze oostelijke buurlanden. Dat is iets waar wij hier in het Parlement, en ook ik persoonlijk, herhaaldelijk om hebben gevraagd. Wij geloven dat dit een stap in de juiste richting is, omdat verschillende vraagstukken nu eenmaal om verschillende benaderingen vragen.
Daarom moeten deze drie verschillende vormen van samenwerking – samenwerking met Rusland, preferentiële samenwerking met onze oostelijke buurlanden en speciale samenwerking met de Middellandse Zeeregio – worden behandeld als afzonderlijke instrumenten met een en hetzelfde doel. Als de vraag wordt gesteld wie er voor deze instrumenten zorg moet dragen, dan is het antwoord: de Commissie en het Parlement, kortom de echte Gemeenschapsinstellingen, en in het bijzonder commissaris Füle, die naar mijn oordeel uitstekend werk in dit opzicht verricht."@nl3
"Dziękuję panu, panie przewodniczący, za wspaniałomyślność. Ktoś kiedyś powiedział, że granice to rany zadane przez historię. Niemniej jednak granice są potrzebne. Wszystko ma ograniczenia i Unia Europejska też musi mieć swoje ograniczenia. Byłem czołowym zwolennikiem rozszerzenia i nadal nim jestem. Południowo-wschodnia Europa musi jak najszybciej zintegrować się z Unią Europejską. Jednak musimy w pewnym momencie to zakończyć. Musimy kształtować granice w możliwie tolerancyjny i konstruktywny sposób. Granice nie mogą być ostre i nie mogą dzielić ludzi. Zamiast tego mogą łączyć ludzi, jeśli są budowane stopniowo i rozsądnie. Tak rozumiem zadanie polityki sąsiedztwa, zarówno w rejonie śródziemnomorskim, jak i na wschodzie.
Jestem jednak zadowolony z faktu, że od szczytu w Pradze – który był sukcesem prezydencji czeskiej, poza tym dość burzliwej – powstało rzeczywiste rozróżnienie między polityką dotyczącą rejonu śródziemnomorskiego a polityką odnoszącą się do naszych wschodnich sąsiadów. To stary wniosek, który był już kilkakrotnie, między innymi przeze mnie, zgłaszany w Parlamencie. Uważamy, że jest to krok we właściwym kierunku, ponieważ różne sprawy należy traktować na różne sposoby.
Dlatego te trzy różne formy współpracy – współpraca z Rosją, preferencyjna współpraca z naszymi wschodnimi sąsiadami oraz specjalna współpraca w regionie śródziemnomorskim – powinny być traktowane jako oddzielne instrumenty, które łączy ten sam cel. Odpowiedź na pytanie, kto powinien zająć się tymi instrumentami, brzmi: Komisja i Parlament powinny się nimi zająć, inaczej mówiąc, prawdziwe instytucje wspólnotowe, a w szczególności pan komisarz Füle, który, według mnie, doskonale wykonuje swoją pracę w tym zakresie."@pl16
"Obrigado pela sua generosidade, Sr. Presidente. Alguém disse uma vez que as fronteiras são feridas que foram criados pela história. No entanto, as fronteiras são necessárias. Tudo tem limites e, naturalmente, a União Europeia também tem de ter limites. Fui um dos principais defensores do alargamento, e ainda sou. A Europa de Sudeste deve ser integrada na União Europeia o mais rapidamente possível. No entanto, haverá um momento em que temos de pôr um ponto final nisto. Temos de traçar as fronteiras que são necessários da forma mais tolerável e construtiva possível. As fronteiras não devem ser definidas de forma abrupta e não podem dividir as pessoas. Podem, ao invés, ligar as pessoas, se forem estruturadas gradual e sensatamente. É essa a tarefa da política de vizinhança, da forma como a entendo, tanto no Mediterrâneo como no Leste.
No entanto, apraz-me grandemente que, desde a Cimeira de Praga - que foi um êxito da Presidência checa, que de resto foi muito turbulenta – se tenha feito uma verdadeira distinção entre as políticas relacionadas com o Mediterrâneo e as relacionadas com os nossos vizinhos de Leste. Este é um velho pedido que nós, neste Parlamento, e eu, também, temos feito várias vezes. A nosso ver, trata-se de um passo na direcção certa, pois questões diferentes precisam ser abordadas de maneira diferente.
Por conseguinte, esses três modelos diferentes de cooperação - a cooperação com a Rússia, a cooperação preferencial com os nossos vizinhos orientais e a cooperação especial na região mediterrânica - devem ser tratados como instrumentos distintos com um e o mesmo objectivo. Se houvesse que colocar a questão sobre quem deverá zelar por esses instrumentos, a resposta é: a Comissão e o Parlamento deveriam encarregar-se deles, por outras palavras, as verdadeiras instituições comunitárias e, em particular, o Senhor Comissário Füle, que, na minha opinião, desenvolve um excelente trabalho a este respeito."@pt17
"Vă mulțumesc pentru generozitate, dle președinte. Cineva a spus o dată că frontierele sunt răni create de istorie. Cu toate acestea, frontierele sunt necesare. Orice are limită și atunci este firesc și ca Uniunea Europeană să aibă limitele sale. Am pledat mereu în favoarea extinderii și fac acest lucru și în continuare. Europa de Sud-Est trebuie integrată în Uniunea Europeană cât mai repede posibil. Totuși, la un moment dat va trebui să punem punct acestui proces. Trebuie să trasăm frontierele care sunt necesare într-un mod cât mai tolerabil și mai constructiv cu putință. Frontierele nu trebuie să fie abrupte sau să divizeze popoarele. În schimb, pot conecta oamenii dacă sunt structurate într-un mod gradual și rezonabil. Aceasta este sarcina politicii de vecinătate, așa cum o înțeleg eu, atât în zona Mediteranei cât și în est.
Totuși, sunt foarte mulțumit că, de la reuniunea la nivel înalt de la Praga - care a fost unul dintre succesele Președinției cehe, foarte tulburată de altfel din alte puncte de vedere - s-a făcut o distincție clară între politica privitoare la Mediterana și cea privitoare la vecinii noștri estici. Aceasta a fost o cerere veche pe care atât cei din acest Parlament, cât și eu personal am lansat-o în repetate rânduri. Credem că acesta este un pas în direcția corectă, deoarece diferitele chestiuni trebuie să fie tratate în moduri diferite.
Prin urmare, aceste trei forme diferite de cooperare - cooperarea cu Rusia, cooperarea preferențială cu vecinii noștri estici și cooperarea specială din regiunea Mediteranei - ar trebui tratate ca instrumente separate având unul și același obiectiv. Dacă s-ar pune întrebarea cine trebuie să aibă grijă de aceste instrumente, răspunsul ar fi că Parlamentul și Comisia trebuie să aibă grijă de ele, cu alte cuvinte, adevăratele instituții comunitare și în special comisarul Füle care, după părerea mea, face o muncă excelentă în această privință."@ro18
"Ďakujem vám za veľkorysosť, vážený pán predsedajúci. Niekto raz povedal, že hranice sú rany, ktoré vytvorila história. Hranice sú napriek tomu potrebné. Všetko má svoje hranice a Európska únia musí mať tiež svoje hranice. Bol som a stále som jedným z hlavných zástancov rozširovania. Juhovýchodná Európa sa musí čo najskôr integrovať do Európskej únie. V istom bode s tým však musíme prestať. Hranice, ktoré sú potrebné, musíme formovať čo najtolerantnejším a najkonštruktívnejším spôsobom. Hranice nesmú byť useknuté a nesmú rozdeľovať ľudí. Ak sú vytvorené postupne a rozumným spôsobom, môžu namiesto toho ľudí spájať. To je, ako tomu ja rozumiem, úloha susedskej politiky tak v Stredozemí, ako aj na východe.
Veľmi ma však teší, že od pražského samitu – ktorý bol úspechom českého predsedníctva, ktoré bolo inak veľmi turbulentné – došlo ku skutočnému odlíšeniu medzi politikou vo vzťahu ku Stredozemiu a politikou, ktorá sa týka našich východných susedov. Toto je stará požiadavka, ktorú sme tu v Parlamente, a ja tiež, opakovane predniesli. Myslíme si, že je to krok správnym smerom, pretože odlišné problémy sa majú riešiť odlišným spôsobom.
Tieto tri odlišné formy spolupráce – spolupráca s Ruskom, preferenčná spolupráca s našimi východnými susedmi a osobitná spolupráca s regiónom Stredozemia – by preto mali byť chápané ako tri samostatné nástroje s jedným rovnakým cieľom. Ak sa vyskytne otázka, kto by sa mal starať o tieto nástroje, odpoveď je, že starať by sa o ne mala Komisia a Parlament, inými slovami, ozajstné inštitúcie Spoločenstva a osobitne pán komisár Füle, ktorý, podľa môjho názoru, robí v tejto oblasti výbornú prácu."@sk19
"Zahvaljujem se vam za vašo velikodušnost, gospod predsednik. Moder človek je rekel, da so meje brazgotine preteklosti. So pa meje vseeno potrebne. Vsaka stvar ima svoje meje, torej jih mora očitno imeti tudi Evropska unija. Bil sem med vodilnimi zagovorniki širitve in še vedno sem. Čim prej moramo vključiti v Evropsko unijo tudi jugovzhodno Evropo. Enkrat pa se bomo morali ustaviti. Poskrbeti pa moramo, da bodo potrebne meje čim bolj znosne in konstruktivne. Meje ne smejo biti nasilne in ne smejo ločevati ljudi. Če jih zastavimo razumno, lahko celo povezujejo ljudi. To je naloga sosedske politike, kot jo razumem sam, tako v Sredozemlju kot na vzhodu.
Zelo pa sem vesel, da smo po praškem vrhu ─ ki je bil največji uspeh sicer razburkanega češkega predsedstva ─ začeli ustrezno razlikovati med politiko do Sredozemlja in politiko do naših vzhodnih sosed. To zahtevo smo v Parlamentu, tudi jaz osebno, dolgo časa vztrajno ponavljali. Prepričani smo, da je to korak v pravo smer, saj je treba različna vprašanja reševati na različne načine.
Zato bi morali tri različne oblike sodelovanja ─ sodelovanje z Rusijo, prednostno sodelovanje z našimi vzhodnimi sosedami in posebno sodelovanje v Sredozemlju ─ obravnavati kot ločene instrumente, ki pa imajo isti cilj. Na vprašanje, kdo naj bi skrbel za te instrumente, je odgovor, naj zanje skrbita Komisija in Parlament, z drugimi besedami, osrednji instituciji Skupnosti, konkretno pa komisar Füle, ki po mojem mnenju opravlja to nalogo odlično."@sl20
"Herr talman! Tack för er generositet. Någon sade en gång att gränser är sår som historien har skapat. Trots det är gränser nödvändiga. Allting har gränser och naturligtvis måste även EU ha gränser. Jag var en av de främsta förespråkarna för utvidgningen, och det är jag fortfarande. Sydosteuropa måste integreras i EU så fort som möjligt. Någonstans måste emellertid detta få ett slut. Vi måste skapa de gränser som är nödvändiga på ett så acceptabelt och konstruktivt sätt som möjligt. Gränserna får inte vara abrupta och får inte skilja människor åt. I stället kan de föra samman människor om de struktureras på ett gradvist och förnuftigt sätt. Det är det som är uppgiften för grannskapspolitiken enligt mig, både i Medelhavsområdet och i Östeuropa.
Det gläder emellertid mig mycket att sedan toppmötet i Prag – som var en av framgångarna under det som annars var ett mycket turbulent tjeckiskt ordförandeskap – har det gjorts en tydlig skillnad mellan den politik som avser Medelhavet och den som avser våra grannar i öster. Det är en gammal begäran som vi här i parlamentet, och jag också, ofta har upprepat. Vi anser att detta är ett steg i rätt riktning, eftersom olika frågor måste hanteras på olika sätt.
Dessa tre former av samarbete – samarbete med Ryssland, förmånligt samarbete med våra östra grannar och särskilt samarbete i Medelhavsområdet – bör därför behandlas som separata instrument med ett och samma mål. Om man skulle fråga vem som bör ta hand om dessa instrument skulle svaret bli att kommissionen och parlamentet bör ta hand om dem, med andra ord de verkliga gemenskapsinstitutionerna, och framför allt kommissionsledamot Štefan Füle, som enligt mig gör ett utmärkt arbete i detta avseende."@sv22
|
lpv:unclassifiedMetadata |
"Füle"13
|
lpv:videoURI |
Named graphs describing this resource:
The resource appears as object in 2 triples