Local view for "http://purl.org/linkedpolitics/eu/plenary/2010-09-07-Speech-2-598"
Predicate | Value (sorted: default) |
---|---|
rdf:type | |
dcterms:Date | |
dcterms:Is Part Of | |
dcterms:Language | |
lpv:document identification number |
"en.20100907.34.2-598"6
|
lpv:hasSubsequent | |
lpv:speaker | |
lpv:spoken text |
"Madam President, I truly believe every word the Commissioner has said and that she personally believes in implementing the rights of movement of every European citizen, be they gay, lesbian, heterosexual or whatever, be they married or in a registered partnership or whatever.
The problem I have, as do all of us who have spoken, or at least most of us, is when you say that we need to go forward step by step, and that we need to make Member States understand, and convince them, and to work against prejudice. I know that is the case, but I also think that, in all EU countries, citizens are a lot further ahead than their governments.
Let me tell you about Warsaw EuroPride this year, which I went to. I walked with around 20 000 people – lesbian, gay, heterosexual, bisexual, transgender – through the main streets of Warsaw, with extremist demonstrators being pushed away by the police to the margins where they belong, and with lots of heterosexual citizens – such as women with their dogs watching from buildings – greeting us and saying that we, as lesbians and gays, were at the centre of society, in the mainstream. Those equal rights in the Charter of Fundamental Rights that you have been rightly quoting are for all of us.
As Ms Ludford and so many others have said, we need the Commission to push forward and not to wait for Member States to slowly, maybe one day, do what they have to do for their citizens, for each and every one of us.
Let me give you my own example. For 17 years, it was not possible in my country for me to have a registered partnership with my partner, but it has now been possible for a couple of months. If I have to go and live in another country like Italy or Greece, I do not want to have to wait again until we can be recognised and, in difficult situations, be able to say that we are partners, we belong to each other and we want to care for each other. So please, push. There are many in this Parliament who want to push with you."@en4
|
lpv:spokenAs | |
lpv:translated text |
"Paní předsedající, opravdu věřím každému slovu paní komisařky a tomu, že ona sama je přesvědčena, že by právo pohybu měl mít možnost vykonávat každý evropský občan, bez ohledu na to, zda je gay, lesbička, heterosexuál nebo má nějakou jinou orientaci a zda žije v manželství, registrovaném partnerství nebo jiném svazku.
Problém, který mám, stejně jako všichni, kdo dnes vystoupili, nebo přinejmenším většina, spočívá v tom, že říkáte, že musíme postupovat kupředu krok za krokem a členské státy že musíme přimět, aby našim požadavkům porozuměly, a přesvědčovat je a současně odstraňovat předsudky. Vím, že to tak je, zároveň si ale myslím, že ve všech zemích EU jsou občané mnohem dále než jejich vlády.
Dovolte mi říci pár slov o varšavské EuroPride, jíž jsem se letos účastnila. Pochodovala jsem se zhruba dvaceti tisíci lidmi – lesbičkami, homosexuály, heterosexuály, bisexuály, osobami se změnou v pohlavní identitě – hlavními ulicemi Varšavy, kde policie vytlačila extremistické demonstranty na okraj, kam patří, a kde nás zdravila spousta heterosexuálních občanů – například dámy se psy vyhlížející z oken –, kteří říkali, že my, lesbičky a gayové, jsme v samotném středu společnosti, v hlavním proudu. Ta rovná práva zakotvená v Listině základních práv, která jste správně citovali, platí pro nás všechny.
Jak řekla paní Ludfordová i celá řada ostatních, potřebujeme, aby Komise postupovala kupředu a nevyčkávala, až členské státy pomaličku jednoho dne možná učiní to, co pro své občany, pro jednoho každého z nás, musí udělat.
Dovolte mi uvést můj vlastní příklad. Po sedmnáct let jsem ve své zemi nemohla uzavřít registrované partnerství se svou partnerkou, až konečně před několika měsíci se taková možnost objevila. Pokud bych musela odejít žít do jiné země, jako je Itálie nebo Řecko, nechtěla bych znovu čekat, než bude možné se registrovat, a v těžkých situacích říkat, že jsme partnerky, že k sobě patříme a že se o sebe chceme starat. Prosím, tlačte na to. Většina tohoto Parlamentu chce na to zatlačit s vámi."@cs1
"Fru formand! Jeg tror virkelig på hvert et ord, kommissæren sagde, og at hun personlig tror på gennemførelsen af retten til at færdes frit for alle europæiske borgere, og det uanset om de er homoseksuelle, lesbiske, heteroseksuelle, eller hvad ved jeg, og om de er gift eller bor i registreret partnerskab, eller hvad ved jeg.
Det problem, jeg i lighed med alle os, der har haft ordet, eller i det mindste de fleste af os har, er, at man siger, vi er nødt til at tage små skridt, og at vi er nødt til at få medlemsstaterne til at forstå situationen og overbevise dem og modarbejde fordommene. Jeg ved, at det forholder sig sådan, men jeg mener også, at borgerne i samtlige EU-lande er meget længere fremme end deres regeringer.
Lad mig fortælle om EuroPride i Warszawa i år, som jeg var med til. Sammen med ca. 20 000 mennesker – lesbiske, bøsser, heteroseksuelle, biseksuelle og transpersoner – gik jeg gennem de største gader i Warszawa, mens politiet skubbede nogle ekstremistiske demonstranter helt ud i yderkanten, hvor de hører til, og der var masser af heteroseksuelle borgere – såsom kvinder med deres hunde, som kiggede ud fra bygningerne – der hilste på os og sagde, at vi som lesbiske og bøsser hører til centralt i samfundet, at vi er en del af det brede samfund. Disse rettigheder om ligeberettigelse i chartret om grundlæggende rettigheder, der så rigtigt er blevet henvist til, gælder for os alle.
Som fru Ludford og så mange andre har sagt, skal Kommissionen presse på og ikke vente på, at medlemsstaterne langsomt, måske en skønne dag, gør det, de skal gøre for deres borgere – for hver enkelt af os.
Lad mig nævne min egen situation som eksempel. I 17 år kunne jeg i mit hjemland ikke indgå et registreret partnerskab med min partner, men det har nu været muligt i et par måneder. Hvis jeg skal rejse til og bo i et andet land som Italien eller Grækenland, har jeg ikke lyst til, at jeg igen skal vente, inden vi kan blive anerkendt og i vanskelige situationer kunne sige, at vi er partnere, at vi tilhører hinanden, og at vi gerne vil drage omsorg for hinanden. Så pres endelig på. Der er mange her i Parlamentet, som gerne vil presse på sammen med kommissæren."@da2
"Frau Präsidentin, ich glaube wirklich an jedes Wort der Frau Kommissarin und daran, dass sie persönlich von der Notwendigkeit der Umsetzung des Rechts auf Freizügigkeit eines jeden europäischen Bürgers, unabhängig ob Schwul, Lesbe, Heterosexueller oder was auch immer, ob verheiratet oder in einer eingetragenen Partnerschaft, überzeugt ist.
Mein Problem und das aller der hier Sprechenden – oder zumindest der meisten davon – ist jedoch, dass wir Ihrer Äußerung nach Schritt für Schritt vorgehen müssen und bei Mitgliedstaaten für Einsicht sorgen, sie überzeugen und gegen Vorurteile angehen müssen. Ich weiß, dass dem der Fall ist, aber ich glaube auch, dass die Bürgerinnen und Bürger in allen EU-Ländern ihren Regierungen weit voraus sind.
Lassen Sie mich über das EuroPride-Festival in Warschau dieses Jahr erzählen, an dem auch ich teilnahm. Dort ging ich mit rund 20 000 Menschen – Lesben, Schwulen, Heterosexuellen, Bisexuellen, Transgender – durch die Hauptstraßen Warschaus, während extremistische Demonstranten von der Polizei an den Rand gedrängt wurden, wo sie auch hingehören, und wir von vielen heterosexuellen Bürgerinnen und Bürgern, etwa von Frauen, die mit ihren Hunden von Häusern aus zusahen – begrüßt wurden, die meinten, wir, die Lesben und Schwulen befänden uns im Herzen der Gesellschaft, in ihrer Mitte. Die in der Charta der Grundrechte aufgeführte Gleichberechtigung, die Sie korrekterweise zitieren, gilt für uns alle.
Wie Frau Ludford und viele andere gesagt haben, müssen wir die Kommission vorantreiben und nicht darauf warten, bis sich Mitgliedstaaten allmählich, vielleicht eines Tages in ferner Zukunft, dazu durchringen, wozu sie ihren Bürgerinnen und Bürgern gegenüber, und zwar jeden Einzelnen von uns, verpflichtet sind.
Lassen Sie mich ein Beispiel nennen. Für mich und meine Partnerin war es 17 Jahre lang unmöglich, in meinem Land eine eingetragene Partnerschaft einzugehen. Seit ein paar Monaten steht uns diese Möglichkeit nun aber offen. Wenn ich in ein anderes Land wie Italien oder Griechenland ziehen müsste, dann möchte ich nicht noch einmal warten, bis man uns wieder anerkennt und wir in schwierigen Situationen von uns sagen können, dass wir Partner sind, zueinander gehören und füreinander sorgen wollen. Ich bitte Sie daher, zu drängen. In diesem Parlament gibt es viele, die Sie dabei unterstützen möchten."@de9
"Κυρία Πρόεδρε, ειλικρινά πιστεύω κάθε λέξη που είπε η Επίτροπος καθώς και ότι εκείνη προσωπικά πιστεύει στην εφαρμογή των δικαιωμάτων κυκλοφορίας κάθε ευρωπαίου πολίτη, είτε αυτός είναι ομοφυλόφιλος, λεσβία, ετεροφυλόφιλος ή οτιδήποτε άλλο, είτε είναι παντρεμένος ή σε καταχωρημένη σχέση συμβίωσης ή οτιδήποτε.
Το πρόβλημά μου, καθώς και όλων όσοι μίλησαν, ή τουλάχιστον των περισσότερων, είναι όταν λέτε ότι πρέπει να προχωρήσουμε βήμα προς βήμα και ότι πρέπει να κάνουμε τα κράτη μέλη να κατανοήσουν, και να τα πείσουμε, και να εργαστούμε ενάντια στις προκαταλήψεις. Γνωρίζω ότι αληθεύει κάτι τέτοιο, ωστόσο πιστεύω επίσης ότι, σε όλες τις χώρες της ΕΕ, οι πολίτες είναι πολύ πιο μπροστά από τις κυβερνήσεις τους.
Επιτρέψτε μου να σας μιλήσω για το φεστιβάλ του EuroPride που πραγματοποιήθηκε φέτος στη Βαρσοβία, στο οποίο και πήγα. Περπάτησα μαζί με περίπου 20.000 ανθρώπους –λεσβίες, ομοφυλόφιλους, ετεροφυλόφιλους, αμφιφυλόφιλους, διεμφυλικούς– μέσα από τους κύριους δρόμους της Βαρσοβίας, με την αστυνομία να απομακρύνει ακραίους διαδηλωτές και να τους ωθεί στο περιθώριο όπου ανήκουν και με πολλούς ετεροφυλόφιλους πολίτες –όπως γυναίκες με τα σκυλιά τους που παρακολουθούσαν από τα κτίρια– να μας χαιρετούν και να μας λένε ότι εμείς, ως λεσβίες και ομοφυλόφιλοι, βρισκόμαστε στο κέντρο της κοινωνίας, στις κυρίαρχες τάσεις της. Αυτά τα ίσα δικαιώματα του Χάρτη Θεμελιωδών Δικαιωμάτων που ορθώς αναφέρατε είναι για όλους μας.
Όπως είπε η κ. Ludford καθώς και πάρα πολλοί άλλοι, η Επιτροπή πρέπει να δώσει την ώθηση και όχι να περιμένει τα κράτη μέλη να κάνουν αργά, ίσως κάποια μέρα, αυτό που πρέπει να κάνουν για τους πολίτες τους, για τον καθένα από εμάς.
Επιτρέψτε μου να σας δώσω ένα δικό μου παράδειγμα. Επί 17 χρόνια, μου ήταν αδύνατο να έχω στη χώρα μου μια καταχωρημένη σχέση συμβίωσης με την σύντροφό μου· πλέον όμως έχει καταστεί δυνατό εδώ και μερικούς μήνες. Εάν χρειαστεί να πάω να ζήσω σε μια άλλη χώρα, όπως η Ιταλία ή η Ελλάδα, δεν θέλω να πρέπει να περιμένω και πάλι ωσότου να μπορέσουμε να αναγνωριστούμε και να μπορώ, σε δύσκολες καταστάσεις, να λέω ότι είμαστε σύντροφοι, ότι ανήκουμε η μια στην άλλη και ότι θέλουμε να φροντίζουμε η μια την άλλη. Γι’ αυτό, σας παρακαλώ, πιέστε. Υπάρχουν πολλοί σε αυτό το Κοινοβούλιο που θέλουν να πιέσουν μαζί σας."@el10
"Señora Presidenta, creo en todas y cada una de las palabras que ha dicho la señora Comisaria y creo que ella misma, personalmente, cree en la aplicación del derecho de libre circulación para todos los ciudadanos europeos, independientemente de si son personas homosexuales, lesbianas, heterosexuales o de cualquier otra orientación, o de si están casadas, unidas civilmente o en cualquier otra situación.
El problema que yo encuentro, al igual que todos los que han intervenido, o al menos la mayoría de nosotros, tiene que ver con lo que usted dice en el sentido de que tenemos que ir paso a paso y que tenemos que hacer comprender a los Estados miembros, y convencerlos, y trabajar contra los prejuicios. Sé que este es el caso, pero también creo que, en todos los países de la UE, los ciudadanos tienen una posición mucho más avanzada que la de sus gobiernos.
Permítame hablarle sobre el Varsovia EuroPride de este año, al que yo asistí. Durante el evento, marché en compañía de alrededor de 20 000 personas —lesbianas, gays, heterosexuales, bisexuales, personas transgénero— por las principales calles de Varsovia, mientras la policía expulsaba a un lado a los manifestantes extremistas (que es donde deben estar) y una gran cantidad de ciudadanos heterosexuales —como mujeres que nos observaban desde sus edificios, acompañadas de sus perros— nos saludaban y nos decían que las lesbianas y los homosexuales estamos en el centro de la sociedad, en su núcleo. Esos derechos de la Carta de los Derechos Fundamentales a los que se ha referido de manera acertada, y que son iguales para todos, se aplican a todos nosotros.
Como han dicho la señora Ludford y tantos otros, necesitamos que la Comisión impulse el cambio y no que espere a que los Estados miembros, poco a poco, quizás algún día, cumplan con sus obligaciones para con sus ciudadanos, con todos y cada uno de nosotros.
Permítanme presentarles mi propio ejemplo. En mi país, durante 17 años no tuve la opción de registrar mi unión con mi compañera, pero desde hace un par de meses ya puedo hacerlo. Si tengo que irme a vivir a otro país como Italia o Grecia, no quiero tener que esperar otra vez hasta que se reconozca nuestra situación y, en situaciones difíciles, podamos decir que somos compañeras, que tenemos una vida en común y que queremos cuidarnos mutuamente. Así que, por favor, ejerzan presión. Hay muchas personas en este Parlamento que están deseando poder presionar en la misma dirección que ustedes."@es21
"Lugupeetud juhataja! Mina usun tõepoolest iga sõna, mida volinik ütles, ja ma ei kahtle, et tema isiklikult usub kõikide Euroopa kodanike vaba liikumise õiguste rakendamisse, olgu need kodanikud siis geid, lesbid, heteroseksuaalid või kes tahes ja olenemata sellest, kas nad on abielus või registreeritud partnerlussuhtes või elavad kuidagi teisiti.
Minu ja kõigi teiste täna sõna võtnute või vähemalt enamiku jaoks on probleemiks teie arvamus, et edasi tuleb liikuda sammhaaval ning et me peame panema liikmesriigid mõistma ja veenma neid eelarvamuste vastu tegutsema. Ma tean, et nii see on, kuid ma arvan ka, et kõikides Euroopa Liidu liikmesriikides on kodanikud oma valitsusest kaugel ees.
Lubage mul rääkida teile selleaastasest EuroPride’i rongkäigust Varssavis, kus ma osalesin. Ma kõndisin koos umbes 20 000 inimesega – nende seas oli lesbisid, geisid, hetero-, bi- ja transseksuaale – mööda Varssavi peamisi tänavaid. Politsei surus äärmuslikud meeleavaldajad kaugemale, kuhu nad kuuluvadki, ning paljud heteroseksuaalsed kodanikud, näiteks naised, kes koos oma koertega rongkäiku majadest vaatasid, tervitasid meid ja ütlesid, et meie, lesbid ja geid, oleme ühiskonna keskmes ja kuulume põhivoolu. Need võrdsed õigused, mis on sätestatud põhiõigustes hartas, mida te õigesti tsiteerisite, on ette nähtud meie kõigi jaoks.
Nagu kolleeg Ludford ja paljud teised ütlesid, on vaja, et komisjon selle teemaga jätkaks, mitte ei ootaks, et liikmesriigid hakkaksid ehk aegamööda ühel heal päeval tegema seda, mida nad oma kodanike – iga kodaniku – jaoks peavad tegema.
Lubage mul tuua näide enda kohta. 17 aastat ei olnud mul oma kodumaal võimalik oma partneriga registreeritud partnerlust sõlmida; see võimalus loodi mõni kuu tagasi. Kui ma pean kolima teise riiki, näiteks Itaaliasse või Kreekasse, ei taha ma jälle oodata, kuni meie kooselu tunnustatakse, vaid et meil oleks rasketes olukordades võimalik öelda, et me oleme partnerid, me kuulume teineteisele ja tahame teineteise eest hoolitseda. Seega palun ma teil tegutseda. Euroopa Parlamendis on palju neid, kes tahaksid teiega selles koostööd teha."@et5
"Arvoisa puhemies, uskon vakaasti, että joka sana, jonka komission jäsen lausui, on totta ja että hän henkilökohtaisesti uskoo kaikkien Euroopan unionin kansalaisten liikkumisoikeuksien täytäntöönpanoon, olivat he homoja, lesboja, heteroseksuaaleja tai mitä tahansa, elivät he avioliitossa tai rekisteröidyssä parisuhteessa tai missä tahansa.
Ongelmallista minusta, ja kaikista tai ainakin useimmista tähänastisista puhujista, on se, että sanotte, että meidän täytyy edetä askel kerrallaan ja että meidän täytyy saada jäsenvaltiot ymmärtämään ja vakuuttuneiksi ja työskennellä ennakkoluulojen poistamiseksi. Tiedän, että näin on, mutta uskon myös, että kaikissa EU:n jäsenvaltioissa kansalaiset ovat tässä suhteessa paljon pidemmällä kuin hallitukset.
Saanen kertoa teille Varsovan tämänvuotisesta EuroPride-tapahtumasta, jossa kävin. Kävelin yhdessä noin 20 000 ihmisen – lesbojen, homojen, heteroseksuaalien, biseksuaalien, transsukupuolisten – kanssa Varsovan pääkaduilla, ja poliisit työnsivät ääriliikkeiden mielenosoittajia syrjään, jonne he kuuluvat, ja monet heteroseksuaaliset kansalaiset – esimerkiksi koiriensa kanssa ikkunoista kulkuetta katselevat naiset – tervehtivät meitä ja sanoivat, että me lesbot ja homot olemme yhteiskunnan ytimessä, valtavirrassa. Perusoikeuskirjan yhtäläiset oikeudet, jotka perustellusti mainitsitte, ovat meitä kaikkia varten.
Kuten Sarah Ludford ja monet muut ovat sanoneet, komission on vietävä asiaa eteenpäin eikä odotettava, että jäsenvaltiot hitaasti, ehkä jonain päivänä, tekevät sen, mitä niiden on tehtävä kansalaistensa, meistä jokaisen, puolesta.
Kerron teille esimerkin omasta elämästäni. 17 vuoden ajan en voinut kotimaassani rekisteröidä parisuhdetta kumppanini kanssa, mutta nyt se on ollut mahdollista parin kuukauden ajan. Jos minun täytyy muuttaa asumaan johonkin toiseen maahan, kuten Italiaan tai Kreikkaan, en halua taas odottaa, kunnes parisuhteemme tunnustetaan ja voimme vaikeissa tilanteissa sanoa, että olemme kumppaneita, kuulumme yhteen ja haluamme pitää huolta toisistamme. Joten pyydän teitä, kiirehtikää. Parlamentissa on monia, jotka haluavat viedä tätä asiaa eteenpäin kanssanne."@fi7
"Madame la Présidente, je crois sincèrement chaque parole prononcée par la commissaire et je suis persuadée qu’elle croit personnellement à la réalisation des droits à la libre circulation des citoyens européens, gays, lesbiennes, hétérosexuels ou autres, qu’ils soient mariés ou vivent dans le cadre d’un partenariat enregistré ou autre.
Ce qui me pose problème, et pose problème à tous ceux qui se sont prononcés, du moins à la majorité d’entre nous, c’est votre affirmation selon laquelle nous devons avancer pas à pas et nous devons amener les États membres à comprendre et les convaincre, et œuvrer contre les préjugés. Je sais que c’est le cas, mais je pense également que dans tous les pays de l’Union européenne, les citoyens sont largement en avance sur leurs gouvernements.
Permettez-moi de vous parler de l’EuroPride organisée à Varsovie cette année, à laquelle j’ai participé. J’ai marché en compagnie de près de 20 000 personnes - lesbiennes, gays, hétérosexuels, bisexuels, transgenres - dans les principales artères de Varsovie. La police refoulait les manifestants extrémistes, les tenant à l’écart, une situation qui leur va si bien, et de nombreux citoyens hétérosexuels, notamment des femmes et leurs chiens qui regardaient depuis leurs fenêtres, nous saluaient et nous disaient que nous, lesbiennes et gays, étions le centre de la société, le courant dominant. Ces droits égaux prévus par la Charte des droits fondamentaux, que vous avez évoqués à juste titre, appartiennent à chacun de nous.
Comme l’ont déclaré Mme Ludford et tant d’autres, nous voulons que la Commission prenne les devants, au lieu d’attendre que les États membres accomplissent lentement, un jour peut-être, leur devoir vis-à-vis de leurs concitoyens, pour chacun de nous.
Permettez-moi de vous citer mon cas personnel. Pendant 17 ans, il m’a été impossible de conclure un partenariat enregistré avec ma partenaire dans mon pays. Depuis quelques mois, c’est désormais possible. Si je dois aller habiter dans un autre pays tel que l’Italie ou la Grèce, je ne veux pas attendre une nouvelle fois d’être reconnue et, dans les situations difficiles, d’être en mesure de dire que nous sommes partenaires, que nous sommes liées et que nous voulons prendre soin l’une de l’autre. Par conséquent, faites preuve de persévérance. Nombreux sont ceux qui, au sein de ce Parlement, souhaitent persévérer avec vous."@fr8
". – Elnök asszony, őszintén elhiszem a biztos asszony minden szavát. Elhiszem, hogy ő személy szerint hisz abban, hogy alkalmazni kell az európai polgárok szabad mozgásának jogát, legyen szó melegekről, leszbikusokról, heteroszexuálisokról vagy bármilyen szexuális irányultságú polgárokról, és éljenek ezek a polgárok akár házasságban, akár bejegyzett élettársi kapcsolatban vagy bármilyen más kapcsolatban.
A probléma szerintem – és a felszólalók mindegyike vagy legalábbis többsége szerint – ott van, amikor ön azt állítja, hogy lépésről lépésre kell haladnunk, megértetnünk a tagállamokkal ezt a dolgot, és meggyőznünk őket, és lépésről lépésre kell küzdenünk az előítéletek ellen. Tudom, hogy ez így van, de ugyanakkor azt is gondolom, hogy az uniós országokban a polgárok sokkal előrébb tartanak, mint a kormányok.
Engedjék meg, hogy beszámoljak az idei varsói EuroPride-ról, amelyre én is elmentem. Kb. 20 000 emberrel – leszbikusokkal, melegekkel, heteroszexuálisokkal, biszexuálisokkal, transzneműekkel – együtt vonultam végig Varsó főutcáin. A szélsőséges tüntetőket a rendőrség az utcák szélére szorította, ahova valók. Sok heteroszexuális polgár – például kutyáikat simogató nők, akik a házakból nézték a felvonulást – üdvözölt minket, és azt mondták, hogy mi, leszbikusok és melegek a társadalom középpontjához, főáramához tartozunk. Az Alapjogi Charta által biztosított egyenlő jogok, melyeket ön is helyesen idézett, mindannyiunkat megilletnek.
Ahogy Ludford asszony és mások is mondták, a Bizottságnak kell előmozdítania ezt az ügyet, és nem szabad arra várnia, hogy majd a tagállamok maguktól lassan megmozdulnak, és egy napon talán megteszik azt, amit meg kell tenniük a polgáraik, mindannyiunk érdekében.
Hadd mondjak egy példát a saját életemből! Hazámban 17 éven át nem volt lehetőség arra, hogy bejegyzett élettársi kapcsolatot létesítsünk a partneremmel. Most pár hónapja erre lehetőség nyílt. Ha egy másik országba, pl. Olaszországba vagy Görögországba kell mennem, és ott kell élnem, nem akarok ismét arra várni, hogy mikor ismerik el a kapcsolatunkat, ami azt jelenti, hogy a nehéz helyzetekben élettársakként kezelnek bennünket, hogy összetartozunk és gondoskodhatunk egymásról. Ezért kérem, mozdítsák elő ezt az ügyet! Ebben a Parlamentben ezt sokan támogatják."@hu11
"Signora Presidente, ho piena fiducia in ogni parola pronunciata dal Commissario e ritengo che lei creda personalmente nell’applicazione del diritto alla libera circolazione di ogni cittadino europeo, gay, lesbica, eterosessuale o quant’altro, sposato o in un’unione registrata.
Il mio problema, condiviso da tutti gli onorevoli colleghi che sono intervenuti, o per lo meno dalla maggioranza, ha a che fare con la sua affermazione circa la necessità di procedere gradualmente, e che dobbiamo far sì che gli Stati membri comprendano, dobbiamo convincerli e contrastare il pregiudizio. So che è senz’altro così, ma ritengo anche che in tutti gli Stati membri i cittadini siano molto più progrediti rispetto ai loro governi.
Vorrei parlarvi dell’EuroPride di Varsavia di quest’anno, a cui ho partecipato. Ho marciato con circa 20 000 persone (lesbiche, gay, eterosessuali, bisessuali, trans gender)) per le strade principali di Varsavia, con i manifestanti estremisti che venivano allontanati dalla polizia e spinti ai margini, posizione a loro adatta, e con molti cittadini eterosessuali (come donne con i loro cani che osservavano dagli edifici circostanti) che ci salutavano e dicevano che noi, gay e lesbiche, siamo al centro della società, siamo nella norma. Quei diritti uguali nella Carta dei diritti fondamentali che lei ha giustamente citato valgono per tutti noi.
Come hanno affermato l’onorevole Ludford e tanti altri, è necessario che la Commissione insista e non aspetti che lentamente gli Stati membri facciano forse un giorno quanto devono per i propri cittadini, per ognuno di noi.
Vorrei parlarvi del mio esempio personale. Per 17 anni nel mio paese non ho potuto stringere un’unione registrata con la mia partner, ma ora da un paio di mesi ciò è consentito. Se mi trasferissi in un altro paese come l’Italia o la Grecia, non vorrei dover attendere di nuovo per ottenere tale riconoscimento e, in caso di situazioni difficili, poter dire che siamo compagne, siamo un tutt’uno e vogliamo prenderci cura l’una dell’altra. La invito, quindi, ad agire con insistenza; sono molti i membri di questo Parlamento che vogliono insistere con lei."@it12
"Ponia pirmininke, nuoširdžiai tikiu kiekvienu Komisijos narės pasakytu žodžiu ir tuo, kad ji asmeniškai tiki kiekvieno Europos piliečio, nepaisant to, ar jis būtų gėjus, lesbietė, heteroseksualas ar bet kas kitas, susituokęs ar gyvenantis registruotoje ar bet kokioje kitokioje partnerystėje, judėjimo teisės įgyvendinimu.
Problema, kuri kyla man, kaip ir visiems mums, kurie kalbėjo, ar bent jau daugeliui iš mūsų, yra ta, jog jūs sakote, kad turime žengti į priekį žingsnis po žingsnio ir kad turime valstybėms narėms išaiškinti bei jas įtikinti ir stengtis įveikti prietarus. Žinau, kad taip yra, bet taip pat manau, kad visose ES šalyse piliečiai yra pažengę gerokai toliau nei jų vyriausybės.
Leiskite jums papasakoti apie šiais metais Varšuvoje vykusias eitynes „EuroPride“, kuriose dalyvavau. Ėjau su maždaug 20 000 žmonių – lesbiečių, gėjų, heteroseksualų, biseksualų, transeksualų – pagrindinėmis Varšuvos gatvėmis; radikalių pažiūrų demonstrantus policija išstūmė į pakraštį, kur jiems ir reikėtų būti, o daug heteroseksualių piliečių – pvz., moterų su šunimis, stebėjusių eitynes iš pastatų – sveikino mus ir sakė, kad mes, kaip lesbietės ir gėjai, esame visuomenės dėmesio centre. Tos Pagrindinių teisių chartijos lygios teisės, kurias teisingai pacitavote, skirtos mums visiems.
Kaip pasakė ponia S. Ludford ir daugelis kitų, mums reikia, kad Komisija veržtųsi į priekį, o ne lauktų, kol valstybės narės neskubėdamos galbūt vieną gražią dieną pradės daryti tai, ką jos turi padaryti savo piliečių, visų ir kiekvieno iš mūsų labui.
Leiskite jums pateikti savo pačios pavyzdį. 17 metų man savo šalyje buvo neįmanoma įregistruoti partnerystės su savo partnere, o dabar jau keletą mėnesių galima. Jeigu turėčiau vykti gyventi į kitą šalį, tokią kaip Italija ar Graikija, nenorėčiau vėl laukti, kol galėtume būti pripažintos ir, susidarius sudėtingoms aplinkybėms, galėtume pasakyti, kad esame partnerės, priklausome viena kitai ir norime viena kita rūpintis. Taigi prašome energingai veikti. Šiame Parlamente yra daug narių, kurie nori energingai veikti kartu su jumis."@lt14
"Priekšsēdētājas kundze, es patiesi ticu katram komisāres kundzes teiktajam vārdam un viņas pārliecībai par to, ka ikviena Eiropas iedzīvotāja pārvietošanās tiesības ir īstenojamas neatkarīgi no tā, vai viņš ir gejs, lesbiete, heteroseksuālis vai kas cits, un neatkarīgi no tā, vai partneri ir salaulāti, dzīvo reģistrētās partnerattiecībās vai cita veida savienībā.
Problēmu tāpat kā visi iepriekšējie runātāji vai vismaz lielākā daļa no viņiem es saskatu jūsu apgalvojumā, ka mums ir jāvirzās uz priekšu solīti par solītim, jāpanāk, lai dalībvalstis saprot, jāpārliecina tās un jācīnās pret aizspriedumiem. Es zinu, ka tas ir nepieciešams, tomēr es arī uzskatu, ka visās ES dalībvalstīs iedzīvotāji savos uzskatos ir daudz progresīvāki par šo valstu valdībām.
Pastāstīšu jums par
gājienu Varšavā, kurā es piedalījos. Es kopā ar aptuveni 20 000 cilvēkiem — lesbietēm, gejiem, heteroseksuāļiem, biseksuāļiem, transpersonām — piedalījos gājienā pa Varšavas galvenajām ielām. Ekstrēmi noskaņotos demonstrāciju dalībniekus policija gājiena laikā atbīdīja malā, kur ir viņu īstā vieta, bet daudzi heteroseksuāli iedzīvotāji, piemēram, sievietes, kas kopā ar suņiem vēroja mūs pa ēku logiem, sveica mūs un teica, ka mēs, lesbietes un geji, esam sabiedrības kodols, ka mēs esam normāli cilvēki. Tās vienādās tiesības, kas noteiktas Pamattiesību hartā, kuru jūs pamatoti citējāt, ir paredzētas mums visiem.
kundze un tik daudzi citi runātāji jau norādīja, ka Komisijai ir jāvirza šis process uz priekšu, nevis jāgaida, kad dalībvalstis lēnām un, iespējams, kaut kad izdarīs to, kas ir jādara viņu iedzīvotāju interesēs, visu mūsu interesēs.
Padalīšos savā pieredzē. 17 gadus es savā valstī nevarēju nodibināt reģistrētas partnerattiecības ar savu partneri, bet tagad jau dažus mēnešus tas ir iespējams. Es nevēlos, lai tad, ja man vajadzētu doties dzīvot uz citu valsti, piemēram, Itāliju vai Grieķiju, man atkal būtu jāgaida uz to, lai mūsu attiecības tiek atzītas un lai grūtos brīžos es varu teikt, ka esam partneres, ka piederam viena otrai un ka vēlamies rūpēties viena par otru. Tāpēc, lūdzu, virziet šo jautājumu uz priekšu. Daudzi šī Parlamenta deputāti vēlas jūs pasteidzināt."@lv13
"Madam President, I truly believe every word the Commissioner has said and that she personally believes in implementing the rights of movement of every European citizen, be they gay, lesbian, heterosexual or whatever, be they married or in a registered partnership or whatever.
The problem I have, as do all of us who have spoken, or at least most of us, is when you say that we need to go forward step by step, and that we need to make Member States understand, and convince them, and to work against prejudice. I know that is the case, but I also think that, in all EU countries, citizens are a lot further ahead than their governments.
Let me tell you about Warsaw EuroPride this year, which I went to. I walked with around 20 000 people – lesbian, gay, heterosexual, bisexual, transgender – through the main streets of Warsaw, with extremist demonstrators being pushed away by the police to the margins where they belong, and with lots of heterosexual citizens – such as women with their dogs watching from buildings – greeting us and saying that we, as lesbians and gays, were at the centre of society, in the mainstream. Those equal rights in the Charter of Fundamental Rights that you have been rightly quoting are for all of us.
As Ms Ludford and so many others have said, we need the Commission to push forward and not to wait for Member States to slowly, maybe one day, do what they have to do for their citizens, for each and every one of us.
Let me give you my own example. For 17 years it was not possible in my country for me to have a registered partnership with my partner, but it has now been possible for a couple of months. If I have to go and live in another country like Italy or Greece, I do not want to have to wait again until we can be recognised and, in difficult situations, be able to say that we are partners, we belong to each other and we want to care for each other. So please, push. There are many in this Parliament who want to push with you."@mt15
".
Mevrouw de Voorzitter, ik geloof werkelijk elk woord dat de commissaris gezegd heeft en dat zij persoonlijk gelooft in de tenuitvoerlegging van de rechten op vrij verkeer van iedere Europese burger, of ze nu homo, lesbisch, heteroseksueel of wat dan ook zijn, getrouwd, geregistreerde partners of wat dan ook.
Ik heb een probleem, net als ieder van ons die heeft gesproken, of althans de meesten van ons, als u zegt dat we stap voor stap verder moeten gaan, en dat we de lidstaten begrip moeten bijbrengen, hen moeten overtuigen en vooroordelen moeten bestrijden. Ik weet dat dit zo is, maar ik denk ook dat in alle EU-landen de burgers veel verder zijn dan hun regeringen.
Laat ik u vertellen over de EuroPride in Warschau dit jaar, die ik heb bezocht. Ik liep met zo’n 20 000 mensen – lesbiennes, homo’s, hetero’s, biseksuelen, transgenders – door de hoofdstraten van Warschau, terwijl extremistische demonstranten door de politie werden weggedrukt naar de marges waar ze thuishoren, en terwijl veel heteroseksuele burgers – zoals vrouwen die met hun honden toekeken vanuit gebouwen – ons groetten en zeiden dat wij, lesbiennes en homo’s, in het centrum, in de hoofdstroom van de samenleving staan. Die gelijke rechten in het Handvest van de grondrechten, die u terecht hebt aangehaald, zijn er voor ons allemaal.
Zoals mevrouw Ludford en vele anderen hebben gezegd, moet de Commissie de zaak vooruit duwen en niet afwachten tot de lidstaten langzamerhand, misschien op een dag, doen wat ze moeten doen voor hun burgers, voor ieder van ons.
Ik geef u mijn eigen voorbeeld. 17 jaar lang was het voor mij in mijn land niet mogelijk om een geregistreerd partnerschap met mijn partner te sluiten, maar sinds een paar maanden is dat nu mogelijk. Als ik in een ander land, zoals Italië of Griekenland, moet gaan wonen, wil ik niet opnieuw moeten wachten totdat we kunnen worden erkend en in moeilijke situaties kunnen zeggen dat we partners zijn, dat we bij elkaar horen en voor elkaar willen zorgen. Dus alstublieft, duw! Er zijn velen in dit Parlement die met u mee willen duwen."@nl3
"Pani przewodnicząca! Głęboko wierzę w każde słowo wypowiedziane przez panią komisarz oraz w to, że ona sama wierzy w możliwość wcielenia w życie prawa do przemieszczania się wszystkich obywateli europejskich, w tym również gejów, lesbijek, osób heteroseksualnych, osób pozostających w związku małżeńskim, zarejestrowanym związku partnerskim czy innym.
Ja sama, podobnie jak wszyscy z nas, którzy zabrali głos, lub przynajmniej większość z nas, zaczynam mieć wątpliwości, kiedy mówi pani, że musimy działać stopniowo i uświadamiać państwa członkowskie oraz przekonywać je, a także działać na rzecz zniesienia uprzedzeń. Wiem, że tak jest w istocie, ale uważam również, że we wszystkich państwach UE obywatele znacznie wyprzedzają swoje rządy.
Opowiem o tegorocznej Europaradzie, która odbyła się w Warszawie i w której wzięłam udział. Maszerowałam pośród prawie 20 tysięcy osób – lesbijek, gejów, heteroseksualistów, biseksualistów, transseksualistów – głównymi ulicami Warszawy, gdzie ekstremistyczni demonstranci spychani byli przez policję na margines, czyli tam gdzie ich miejsce; maszerowałam pośród wielu heteroseksualnych obywateli – na przykład kobiet z psami oglądających nas z okien domów – witających nas i mówiących, że my, lesbijki i geje jesteśmy w centrum społeczeństwa, w jego głównym nurcie. Równe prawa określone w karcie praw podstawowych, które słusznie pani zacytowała, są dla nas wszystkich.
Jak powiedziała pani poseł Ludford i wiele innych osób, chcemy, by Komisja dokonała postępu, a nie żeby czekała na państwa członkowskie, by stopniowo, może w ciągu jednego dnia, zrobiły dla swoich obywateli, dla każdego z nas, to co powinny.
Powiem o sobie. Przez 17 lat nie mogłam w swoim kraju zarejestrować mojego związku z partnerką, ale od kilku miesięcy jest to już możliwe. Gdy wyjadę i zamieszkam w innym kraju, na przykład we Włoszech czy Grecji, nie chcę znowu być zmuszona do czekania, aż nasz związek zostanie uznany i chcę móc w trudnych życiowych sytuacjach oznajmić, że jesteśmy partnerkami i że należymy do siebie i że chcemy się sobą wzajemnie opiekować. Proszę, przeforsujcie to. Jest wiele osób w Parlamencie, które też chcą to przeforsować."@pl16
"Senhora Presidente, creio firmemente em cada palavra pronunciada pela Senhora Comissária e que, pessoalmente, ela acredita em implementar o direito de circulação de todos os cidadãos europeus, sejam eles gays, lésbicas, heterossexuais, ou o que quer que sejam, quer sejam casados ou a viver em regime de união registada, ou em qualquer outro regime.
O problema que tenho, como temos todos os que fizemos uso da palavra, ou, pelo menos, a maior parte de nós, é quando a Senhora Comissária afirma que temos de avançar passo a passo, e que temos de fazer com que os Estados-Membros compreendam, de os convencer, e de trabalhar contra os preconceitos. Sei que isso é verdade, mas também penso que, em todos os Estados-Membros da UE, os cidadãos estão muito mais avançados do que os seus governos.
Permita-me que lhe fale do Desfile do Orgulho Homossexual de Varsóvia [
] deste ano, a que me desloquei. Caminhei com cerca de 20 000 pessoas - lésbicas, gays, heterossexuais, bissexuais, transgéneros - através das principais ruas de Varsóvia, com manifestantes extremistas a serem afastados pela polícia para as margens, onde pertencem, e com grande número de cidadãos heterossexuais - como mulheres a assistir com os seus cães das janelas dos edifícios - a saudarem-nos e a dizerem que nós, lésbicas e
estávamos no centro da sociedade, na corrente principal. Os direitos iguais da Carta dos Direitos Fundamentais que, como muita razão, a Senhora Comissária tem referido, são para todos nós.
Tal como a senhora deputada Ludford e muitos outros afirmaram, temos necessidade de que a Comissão avance e não espere que os Estados-Membros façam, lentamente - talvez um dia! -, o que têm de fazer pelos seus cidadãos, por todos nós.
Permitam-me que lhes apresente o meu exemplo pessoal. Durante 17 anos, não me foi possível no meu país ter uma união registada com a minha companheira, coisa que, no entanto, me tem sido possível agora, há alguns meses. Se tiver de ir viver noutro país, como a Itália e a Grécia, não quero ser obrigada a esperar de novo até podermos ser reconhecidas e até podermos dizer, em situações difíceis, que somos companheiras, que pertencemos uma à outra e que queremos tomar conta uma da outra. Por isso, por favor, faça pressão. Há neste Parlamento muitos que querem fazer pressão com a Senhora Comissária."@pt17
"Dnă președintă, eu cred cu adevărat fiecare cuvânt pe care dna comisar l-a spus și că aceasta crede personal în punerea în aplicare a drepturilor la circulație al fiecărui cetățean european, fie că este homosexual, lesbiană, heterosexual, fie că este căsătorit sau într-un parteneriat înregistrat sau orice altceva.
Problema pe care o am, la fel ca noi toți care am vorbit, sau cel puțin majoritatea dintre noi, este atunci când spunem că avem nevoie să înaintăm pas cu pas, și că trebuie să facem statele membre să înțeleagă, și să le convingem, precum și să luăm măsuri împotriva prejudecăților. Știu că acesta este cazul, dar de asemenea cred că, în toate țările UE, cetățenii sunt mult mai presus decât guvernele lor.
Permiteți-mi să vă povestesc despre Warsaw EuroPride din acest an, la care am participat. Am mers cu aproximativ 20 000 de oameni – lesbiene, homosexuali, heterosexual, bisexuali, persoane transsexuale – pe străzile principale din Varșovia, cu demonstranți extremiști, care au fost îndepărtați de către poliție către marginile unde le este locul, și cu o mulțime de cetățeni heterosexuali – cum ar fi femei cu câinii acestora, uitându-se de la clădiri – salutându-ne și spunându-ne că suntem, ca lesbiene și homosexuali, în centrul societății, în mișcarea generală. Acele drepturi egale din Carta drepturilor fundamentale pe care pe bună dreptate le-ați citat, sunt pentru noi toți.
Astfel cum dna Ludford și atât de multe alte persoane au afirmat, Comisia trebuie să meargă înainte și să nu aștepte ca statele membre încet, poate într-o zi, să facă ceea ce trebuie să facă pentru cetățenii lor, pentru fiecare dintre noi.
Permiteți-mi să vă dau propriul meu exemplu. Timp de 17 ani în țara mea nu mi-a fost posibil să am un parteneriat înregistrat împreună cu partenerul meu, dar acum de câteva luni acest lucru este posibil. Dacă trebuie să merg și să trăiesc într-o altă țară precum Italia sau Grecia, nu vreau să trebuiască să aștept din nou până când vom putea fi recunoscuți și, în situații dificile, să putem spune că suntem parteneri, că ne aparținem reciproc și vrem să avem grijă unul de celălalt. Astfel, vă rog să faceți presiuni. Sunt mulți în acest Parlament care doresc să facă presiuni împreună cu dvs."@ro18
"Vážená pani predsedajúca, skutočne verím každému slovu pani komisárky a tomu, že ona sama verí v uplatňovanie práv na pohyb každého európskeho občana, či je homosexuál, lesbička, heterosexuál, alebo čokoľvek iné a či je zosobášený, žije v registrovanom partnerstve alebo akokoľvek inak.
Problém, ktorý mám a majú ho aj všetci ostatní, ktorí vystúpili, alebo aspoň väčšina z nás, sa týka toho, že, ako ste povedali, musíme ísť krok za krokom, že musíme dosiahnuť, aby to členské štáty pochopili, presvedčiť ich a bojovať proti predsudkom. Viem, že je to tak, ale zároveň si myslím, že vo všetkých krajinách EÚ sú občania omnoho ďalej ako ich vlády.
Porozprávam vám o tohtoročnom pochode EuroPride vo Varšave, na ktorom som sa zúčastnila. Prechádzala som s približne 20 000 ľuďmi – lesbičkami, homosexuálmi, heterosexuálmi, bisexuálmi, transgenderovými osobami – hlavnými ulicami Varšavy, pričom extrémistickí demonštranti boli vytlačení políciou na okraj, kam patria, a mnohí heterosexuálni občania – napríklad ženy so psami pozerajúce sa z budov – nás zdravili a hovorili, že my lesbičky a homosexuáli sme v centre spoločnosti, že sme hlavný prúd. Tie rovnaké práva v Charte základných práv, ktoré ste správne citovali, platia pre náš všetkých.
Ako povedala pani Ludfordová a mnohí ďalší, potrebujeme, aby Komisia zatlačila a nečakala na to, že členské štáty pomaly, možno jedného dňa, urobia to, čo musia urobiť pre svojich občanov, pre každého jedného z nás.
Dovoľte mi uviesť vlastný príklad. 17 rokov som nemohla mať v našej krajine registrované partnerstvo so svojou partnerkou, teraz to však už niekoľko mesiacov možné je. Keby som musela odísť a žiť v inej krajine, napríklad v Taliansku alebo Grécku, nechcem opäť čakať, kým nás uznajú a kým budeme môcť v ťažkých situáciách povedať, že sme partneri, patríme k sebe a chceme sa o seba starať. Takže, prosím, tlačte. V tomto Parlamente je mnoho takých, ktorí chcú tlačiť s vami."@sk19
"Gospa predsednica, resnično verjamem v vsako besedo, ki jo je izgovorila Komisarka, in tudi, da osebno verjame v izvajanje pravice do gibanja vsakega evropskega državljana, najsi bo homoseksualec, lezbijka, heteroseksualec ali kdor koli, poročen ali v registrirani partnerski skupnosti ali kar koli.
Imam pa, kot vsi, ki smo govorili, ali vsaj večina nas, težave s tem, ko pravite, da moramo napredovati korak za korakom in da moramo doseči, da države članice razumejo, in jih prepričati ter si prizadevati proti predsodkom. Vem, da je to res, toda mislim tudi, da so v vseh državah EU državljani veliko pred svojimi vladami.
Naj vam povem o letošnji paradi EuroPride v Varšavi, kjer sem bila. Skupaj z okoli 20 000 ljudmi – lezbijkami, homoseksualni, heteroseksualci, biseksualci, transseksualci – sem hodila po glavnih ulicah Varšave, medtem ko je policija ekstremistične demonstratorje odrivala nazaj na rob, kamor sodijo, pri tem pa nas je veliko heteroseksualnih državljanov – na primer ženske, ki so nas s svojimi psi opazovale iz hiš – pozdravljalo in govorilo, da smo kot lezbijke in homoseksualci v središču družbe, v glavnem toku. Enake pravice iz Listine o temeljnih pravicah, ki ste jih upravičeno citirali, veljajo za vse nas.
Kot je dejala gospa Ludford in mnogi drugi, mora Komisija pritiskati naprej in ne čakati, da države članice počasi, morda nekega dne, storijo tisto, kar morajo za svoje državljane, za vsakogar izmed nas.
Naj vam predstavim moj primer. V moji državi 17 let nisem mogla imeti registrirane partnerske skupnosti, zdaj pa je to mogoče nekaj mesecev. Če bi se morala odseliti v drugo državo, na primer Italijo ali Grčijo, nočem spet čakati, da naju bodo priznali in da bova v težkih situacijah lahko povedali, da sva partnerki, da pripadava druga drugi in želiva skrbeti druga za drugo. Zato prosim, priganjajte. Mnogi v tem parlamentu bi radi priganjali z vami."@sl20
".
Fru talman! Jag tror verkligen på vartenda ord som kommissionsledamoten sade, och på att hon personligen tror på att införa fri rörlighet för alla EU-medborgare, oavsett om de är homosexuella, heterosexuella eller något annat, och om de är gifta, registrerade partner eller något annat.
Problemet för mig, och för alla – eller i alla fall de flesta – av oss som har talat, är när ni säger att vi måste gå stegvis fram och att vi måste få medlemsstaterna att förstå, att vi måste övertyga dem och arbeta mot fördomar. Jag vet att det stämmer, men jag menar också att medborgarna i alla EU-länder har kommit mycket längre än sina regeringar.
Låt mig berätta om årets EuroPride i Warszawa, som jag besökte. Jag gick tillsammans med omkring 20 000 personer – homosexuella, bisexuella och transpersoner – längs Warszawas största gator, medan extremistiska demonstranter knuffades bort av polisen till de utkanter där de hör hemma. Många heterosexuella medborgare – t.ex. kvinnor med hundar som tittade på från husen intill – hälsade oss och sade att vi som homosexuella befann oss i samhällets centrum, i dess mittfåra. De lika rättigheter i stadgan om de grundläggande rättigheterna som ni med rätta citerade gäller oss alla.
Som Sarah Ludford och så många andra har sagt måste kommissionen gå vidare och inte vänta på att medlemsstaterna kanske en dag långsamt gör vad de måste för sina medborgare, för var och en av oss.
Låt mig berätta hur det varit för mig. I 17 år var det inte möjligt för mig att ha ett registrerat partnerskap med min partner i mitt land, men nu är det det sedan ett par månader tillbaka. Om jag måste bosätta mig i ett annat land, t.ex. Italien eller Grekland, vill jag inte behöva vänta igen tills vi blir erkända och i besvärliga situationer kan säga att vi är partner, att vi hör ihop och vill ta hand om varandra. Så var snälla och gå vidare. Det finns många här i parlamentet som vill hjälpa till."@sv22
|
lpv:unclassifiedMetadata |
"EuroPride"13
"Ulrike Lunacek (Verts/ALE )."18,5,20,1,19,14,16,13,4,21
"Ulrike Lunacek (Verts/ALE -Fraktion)."9
"Warsaw EuroPride"17
"gays"17
|
lpv:videoURI |
Named graphs describing this resource:
The resource appears as object in 2 triples