Local view for "http://purl.org/linkedpolitics/eu/plenary/2008-12-16-Speech-2-527"
Predicate | Value (sorted: default) |
---|---|
rdf:type | |
dcterms:Date | |
dcterms:Is Part Of | |
dcterms:Language | |
lpv:document identification number |
"en.20081216.46.2-527"6
|
lpv:hasSubsequent | |
lpv:speaker | |
lpv:spoken text |
"Mr President, all the institutions have been ambitious in this project, though not all in the same direction. The Commission was ambitious in proposing a minimum guarantee of EUR 100 000 and a payout term of three days. The Council has been ambitious in opting for maximum harmonisation, and Parliament has been ambitious to make sure that it works for the citizen. I wish to thank the rapporteur and other colleagues for their cooperation.
The proposal to go in one jump from procedures that might in some countries not even cope with the current nine months allowed for paying out to just three days was maybe over-ambitious. We agree to a final timeframe of up to a possible maximum of 35 days, but a little reluctantly because we would have preferred a rather shorter timeframe. Thirty-five days without access to funds still leaves citizens in a difficult position. This makes possibilities for emergency payouts important or, better still, arrangements for continuity of banking services.
Taking the bold step of maximum harmonisation means there are consequences to address, making this the first stage of a work in progress, which is evidenced by the number of items that the Commission is asked to report on by the end of next year. One of the consequences is the need to have some higher balance exemptions, and I welcome the grandfathering of some socially relevant higher balanced provisions that were in place by the start of 2008.
However, we have learnt lessons since then. Indeed, that is what this entire directive is about: recent lessons. It is regrettable that we could not obtain an unreserved commitment to allow a higher protection for temporarily increased balances that occur, such as when houses are sold or pension lump sums paid out.
Following the collapse of the Icelandic banks, there have been unhappy losses in such circumstances and it has put in train plans for special protection in several Member States. People in long-term possession of large funds to put on deposit can do this and make the deposit safe by splitting it between institutions, but it is unrealistic to ask that lump-sum payments be channelled that way.
The consequences of losses of lifetime funds is a lesson we do not need to learn again, so I hope the Commissioner will indicate enthusiasm to allow additional protection for special temporarily increased balances, which we have asked him to report back on also by the end of next year."@en4
|
lpv:spokenAs | |
lpv:translated text |
"Pane předsedající, všechny orgány měly v tomto projektu své ambice, avšak ne všechny ve stejném smyslu. Komise chtěla navrhnout minimální záruky ve výši 100 000 EUR a lhůtu k výplatě v délce tří dnů. Rada chtěla dosáhnout co největší harmonizace a Parlament chtěl zajistit přínos pro občany. Chtěla bych poděkovat panu zpravodajovi a dalším kolegům za jejich spolupráci.
Návrh posunout se jedním skokem od postupů, které v některých zemích možná nedodržují ani stávající devítiměsíční lhůtu k výplatě, na pouhé tři dny byl možná příliš ambiciózní. Souhlasíme s konečným časovým rámcem s maximálním možným počtem 35 dnů, avšak trochu váhavě, neboť bychom byli upřednostňovali spíše kratší lhůtu. Třicet pět dní bez přístupu k finančním prostředkům je pro občany stále tíživá situace. Tím nabývá na významu možnost nouzové výplaty nebo – což je ještě lepší – opatření zajišťujících kontinuitu bankovních služeb.
Vydat se odvážně cestou maximální harmonizace znamená, že bude potřeba řešit následky, takže toto je teprve první fáze procesu, o čemž svědčí i řada otázek, k nimž má Komise předložit zprávu do konce příštího roku. Jedním z těchto následků je nutnost některé výjimky pro vyšší zůstatky účtů a já vítám skutečnost, že byla zachována platnost některých sociálně relevantních ustanovení o vyšších zůstatcích, která platila na počátku roku 2008.
Od té doby jsme se však poučili. O to vlastně v celé této směrnici jde: o poučení z nedávné doby. Je politováníhodné, že se nám nepodařilo získat bezvýhradný závazek povolit vyšší ochranu pro dočasně zvýšené zůstatky, které se objeví například při prodeji domu nebo jednorázové výplatě důchodu.
V důsledku pádu islandských bank došlo k obrovským ztrátám a některé členské státy vytvořily plány na zvláštní ochranu. Lidé, jež dlouhodobě vlastní velké finanční prostředky na vkladových účtech mohou svůj vklad zajistit rozdělením mezi bankovní ústavy, avšak je nereálné žádat, aby byly takto rozdělovány jednorázové platby.
Z důsledků ztráty celoživotních úspor si již nepotřebujeme brát poučení znovu, takže doufám, že pan komisař projeví ochotu umožnit další ochranu zvláštních dočasně zvýšených zůstatků, která má být předmětem zprávy, o jejíž předložení do konce příštího roku jsme ho rovněž požádali."@cs1
"Hr. formand! Alle institutionerne har været ambitiøse i forbindelse med dette projekt, men de er ikke alle gået i samme retning. Kommissionens ambitioner udmøntede sig i et forslag om en minimumsgaranti på 100 000 EUR og en udbetalingsfrist på tre dage. Rådet ønskede maksimal harmonisering, og Parlamentet ønskede at sikre, at systemet fungerede for den enkelte borger. Jeg vil gerne takke ordføreren og andre kolleger for samarbejdet.
Forslaget om i ét spring at gå fra procedurer, som i nogle lande måske ikke engang overholder den nuværende udbetalingsfrist på ni måneder, til kun tre dage var måske overambitiøst. Vi kan tilslutte os en endelig tidsramme på op til 35 dage, men det sker en smule modvilligt, da vi havde foretrukket en noget kortere tidsramme. 35 dage uden adgang til penge gør stadig situationen vanskelig for den enkelte borger. Derfor er det vigtigt, at der er mulighed for nødudbetalinger, eller – endnu bedre – ordninger, der sikrer kontinuitet i bankernes ydelser.
Hvis man er så dristig at indføre maksimal harmonisering, har dette visse konsekvenser, som skal håndteres, og dette arbejde afspejles i antallet af spørgsmål, som Kommission vil blive bedt om at aflægge rapport om inden udgangen af næste år. En af konsekvenserne er behovet for undtagelser i forbindelse med forhøjede saldoer, og jeg glæder mig over videreførelsen af visse socialt relevante bestemmelser om forhøjede saldoer, som blev fastlagt i begyndelsen af 2008.
Vi har imidlertid gjort os visse erfaringer siden dengang. Det er faktisk, hvad hele dette direktiv handler om, nemlig nylige erfaringer. Det er beklageligt, at vi ikke kunne opnå et uforbeholdent tilsagn om større beskyttelse af midlertidigt forhøjede saldoer, f.eks. i forbindelse med hussalg eller udbetaling af engangspensionsbeløb.
Efter de islandske bankers kollaps har sådanne situationer resulteret i uheldige tab, og planer om særlig beskyttelse er blevet iværksat i flere medlemsstater. Personer, der råder over store beløb i længere tid, kan indskyde disse beløb og sikre dem ved at dele dem op på flere banker, men det er urealistisk at bede om, at engangsbeløb kanaliseres den vej.
Konsekvenserne af mistede opsparingsmidler kender vi allerede, så jeg håber, at kommissæren vil gøre, hvad han kan for at sikre yderligere beskyttelse af særlige midlertidigt forhøjede saldoer, som vi ligeledes har bedt ham aflægge rapport om inden udgangen af næste år."@da2
"Herr Präsident! Alle Institutionen waren bei diesem Projekt ehrgeizig, wenn auch nicht immer in dieselbe Richtung. Die Kommission war mit ihrem Vorschlag bezüglich einer Mindestgarantie von 100 000 Euro und einer Auszahlungsfrist von drei Tagen ehrgeizig. Der Rat war mit seinem Engagement für eine maximale Harmonisierung ehrgeizig und das Parlament mit der Sicherstellung, dass sich dies für den Bürger auszahlt. Ich möchte dem Berichterstatter und anderen Kollegen für ihre Zusammenarbeit danken.
Der Vorschlag, in einem Sprung von Verfahren, bei denen es einigen Ländern nicht einmal gelingt, die derzeitige Neunmonatsfrist für Auszahlungen einzuhalten, auf Auszahlungsfristen von nur drei Tagen überzugehen, war vielleicht etwas zu ehrgeizig. Wir sind mit dem endgültigen zeitlichen Rahmen von bis zu maximal 35 Tagen einverstanden, wenn auch etwas zögerlich, denn wir hätten eine kürzere Frist vorgezogen. Eine Zeitspanne von 35 Tagen ohne Zugang zu ihren eigenen Mitteln kann die Bürger nach wie vor in eine schwierige Lage bringen. Dies macht es so wichtig, Möglichkeiten für Notfallauszahlungen, oder besser noch für Vereinbarungen über die Kontinuität der Bankdienstleistungen einzubeziehen.
Wenn wir den mutigen Schritt der maximalen Harmonisierung gehen, heißt dies, dass wir uns auch mit den Konsequenzen befassen müssen. Dass dies die erste Phase einer Baustelle ist, sieht man an den zahlreichen Themen, über die die Kommission bis Ende des kommenden Jahres berichten muss. Eine der Konsequenzen ist die Notwendigkeit, etwas höhere Befreiungen in Bezug auf die Bilanzen zu haben, und ich begrüße die Übergangsregelung für Altfälle bei einigen sozial relevanten höher bilanzierten Rückstellungen, die es seit Anfang 2008 gibt.
Allerdings haben wir seit damals etwas dazugelernt. Tatsächlich geht es in der gesamten Richtlinie um das, was wir gelernt haben. Es ist bedauerlich, dass wir keine vorbehaltlose Verpflichtung erhalten konnten, einen höheren Schutz für vorübergehend gestiegene Bilanzen zu ermöglichen, zu denen es kommt, wenn Häuser verkauft oder Pauschalpensionen ausbezahlt werden.
Nach dem Zusammenbruch der isländischen Banken kam es in diesen Situationen zu herben Verlusten, was dazu geführt hat, dass in mehreren Mitgliedstaaten Pläne für einen besonderen Schutz ausgearbeitet wurden. Menschen, die langfristig im Besitz großer Geldsummen sind, die sie als Einlagen halten wollen, können dies sicher tun, indem sie diese bei mehreren Finanzinstituten anlegen, aber es ist unrealistisch zu fordern, dass Pauschalauszahlungen auf diese Weise gestreut werden.
Die Konsequenzen des Verlustes lebenslanger Ersparnisse ist eine Lektion, die wir nicht nochmals lernen müssen, weshalb ich hoffe, dass sich der Kommissar offen dafür zeigt, einen zusätzlichen Schutz für bestimmte vorübergehend gestiegene Bilanzen zu erlauben. Wir haben ihn darum gebeten, auch darüber bis Ende nächsten Jahres zu berichten."@de9
"Κύριε Πρόεδρε, όλα τα θεσμικά όργανα υπήρξαν φιλόδοξα όσον αφορά αυτό το σχέδιο, αν και όχι όλα προσανατολιζόμενα στην ίδια κατεύθυνση. Η Επιτροπή φιλοδοξούσε να προτείνει μια ελάχιστη εγγύηση ίση με 100.000 ευρώ και προθεσμία εκταμίευσης τρεις ημέρες. Το Συμβούλιο φιλοδοξούσε να επιλέξει τη μέγιστη εναρμόνιση, και το Κοινοβούλιο φιλοδοξούσε να διασφαλίσει ότι το σύστημα αυτό είναι λειτουργικό για τους πολίτες. Θα ήθελα να ευχαριστήσω τον εισηγητή και τους υπόλοιπους συναδέλφους για τη συνεργασία τους.
Η πρόταση μετάβασης απευθείας από διαδικασίες οι οποίες σε ορισμένες χώρες μπορεί να ανταπεξέλθουν στην ισχύουσα προθεσμία των εννέα μηνών που επιτρέπεται για την εκταμίευση σε μόλις τρεις ημέρες ίσως ήταν υπερβολικά φιλόδοξη. Συμφωνούμε για ένα τελικό χρονικό όριο το πολύ έως 35 ημέρες, όχι όμως με ιδιαίτερη προθυμία επειδή θα προτιμούσαμε ένα πιο σύντομο χρονικό όριο. Το διάστημα των τριάντα πέντε ημερών κατά το οποίο δεν είναι δυνατή η πρόσβαση σε κεφάλαια εξακολουθεί να αφήνει τους πολίτες σε δύσκολη θέση. Το γεγονός αυτό καθιστά σημαντικές τις πιθανότητες για έκτακτες εκταμιεύσεις ή, ακόμη καλύτερα, για διακανονισμούς για τη συνέχιση των τραπεζικών υπηρεσιών.
Η λήψη της γενναίας απόφασης για τη μέγιστη εναρμόνιση σημαίνει ότι υπάρχουν συνέπειες που πρέπει να αντιμετωπιστούν, καθιστώντας το στάδιο αυτό ως το πρώτο ενός έργου εν εξελίξει, κάτι το οποίο μαρτυρείται από τον αριθμό των ζητημάτων για τα οποία ζητείται στην Επιτροπή να υποβάλει εκθέσεις έως το τέλος του επόμενου έτους. Μία από τις συνέπειες είναι η ανάγκη για ορισμένες εξαιρέσεις για υψηλότερες ισοτιμίες, και χαιρετίζω την προστασία των κεκτημένων δικαιωμάτων ορισμένων κοινωνικού περιεχομένου διατάξεων με μεγαλύτερη αντιστάθμιση που ίσχυαν έως τις αρχές του 2008.
Ωστόσο, έκτοτε έχουμε διδαχθεί από τις εμπειρίες μας. Πράγματι, αυτό είναι το θέμα όλης αυτής της οδηγίας: τα πρόσφατα διδάγματα. Είναι λυπηρό ότι δεν καταφέραμε να αποσπάσουμε μια ανεπιφύλακτη δέσμευση προκειμένου να επιτρέψουμε μεγαλύτερη προστασία για προσωρινά αυξημένα πιστωτικά υπόλοιπα, όπως όταν πωλούνται κατοικίες ή όταν εκταμιεύονται εφάπαξ καταβολές λόγω αφυπηρετήσεως.
Μετά την κατάρρευση των ισλανδικών τραπεζών, οι απώλειες σε αυτές τις περιπτώσεις ήταν δυσάρεστες και σχέδια για ειδική προστασία πολλών κρατών μελών πάγωσαν. Όσοι έχουν μακροπρόθεσμα στην ιδιοκτησία τους μεγάλα κεφάλαια για καταθέσεις μπορούν να το πράξουν αυτό και να διασφαλίσουν τις καταθέσεις μοιράζοντάς τις μεταξύ ιδρυμάτων, είναι όμως μη ρεαλιστικό να ζητούμε οι εφάπαξ καταβολές να διοχετεύονται με αυτό τον τρόπο.
Οι συνέπειες των απωλειών κεφαλαίων μιας ζωής είναι ένα μάθημα που δεν χρειάζεται να επαναλάβουμε, επομένως ελπίζω ότι ο Επίτροπος θα επιδείξει ενθουσιασμό για την προσφορά επιπρόσθετης προστασίας για ειδικά, προσωρινά αυξημένα πιστωτικά υπόλοιπα, κάτι για το οποίο του είχαμε ζητήσει να μας ενημερώσει έως το τέλος του επόμενου έτους."@el10
"Señor Presidente, todas las instituciones han actuado con ambición en este proyecto, aunque no todas han ido en la misma dirección. La Comisión actuó con ambición al proponer una garantía mínima de 100 000 euros y un plazo de pago de tres días. El Consejo ha actuado con ambición al optar por la armonización de un máximo y el Parlamento, al asegurarse de lograr un acuerdo que redundara en beneficio de los ciudadanos. Quisiera dar las gracias al ponente y a otros colegas por su colaboración.
Es posible que la propuesta de saltar de una sola vez de procedimientos que en algunos países ni siquiera respetan el plazo máximo de nueve meses permitido actualmente, a un plazo máximo de tan solo tres días fuera excesivamente ambiciosa. Aceptamos un plazo final de hasta un posible máximo de 35 días, pero con ciertas reticencias, porque habríamos preferido un plazo más corto. Estar 35 días sin acceso a su dinero sigue dejando a los ciudadanos en una complicada situación. Esto hace que sea importante establecer la posibilidad de la realización de pagos de emergencia o, mejor aún, un sistema que permita la continuidad de los servicios bancarios.
Optar con valentía por la armonización de un máximo obliga a abordar las consecuencias, por lo que en estos momentos estamos dando los primeros pasos en un largo camino, lo que queda patente por la cantidad de asuntos sobre los que se ha pedido a la Comisión que informe antes de que concluya el año. Una de las consecuencias es la necesidad de establecer exenciones al alza en el caso de la ampliación temporal de balances de cuenta, y acojo con agrado el mantenimiento de los derechos adquiridos de determinadas provisiones de balances ampliados de relevancia social que estaban vigentes al comienzo de 2008.
Sin embargo, desde entonces hemos aprendido la lección. De hecho, de eso trata toda esta Directiva: lecciones recientes. Me parece lamentable que no consiguiéramos un compromiso sin reservas para permitir una protección más elevada a balances de cuenta temporalmente aumentados que se producen, por ejemplo, cuando se vende una vivienda o se cobra un pago único de un fondo de pensiones.
Tras el hundimiento de los bancos islandeses, se han producido algunas desgraciadas pérdidas en esas circunstancias y se han puesto en marcha planes de protección especial en varios Estados miembros. Las personas que tienen fondos muy elevados desde hace mucho tiempo pueden incrementar la seguridad de sus depósitos repartiéndolos entre varias entidades, pero no es realista pedir que los pagos únicos se canalicen de esa forma.
No nos gustaría volver a presenciar las consecuencias de la pérdida del dinero de toda una vida, así que espero que el Comisario esté más que dispuesto a permitir la protección adicional de balances especiales temporalmente aumentados, un aspecto sobre el que le hemos pedido que nos informe también antes de fin de año."@es21
"Austatud juhataja, kõik institutsioonid on selle projekti osas olnud ambitsioonikad, ehkki mitte kõik samasuunaliselt. Komisjon oli ambitsioonikas, pakkudes välja 100 000 eurole vähima tagatise ja kolmepäevase hüvitamistähtaja. Nõukogu on olnud ambitsioonikas, valides suurima ühtlustamise ja parlament on olnud ambitsioonikas tagades, et see toimib kodanike huvides. Soovin tänada raportööri ja teisi kolleege koostöö eest.
Ettepanek liikuda ühe hüppega menetluste juurest, mis mõnedes riikides ei mahu võib-olla isegi praegu hüvitise maksmiseks lubatud üheksa kuu sisse, ainult kolme päeva juurde, oli võib-olla liiga ambitsioonikas. Me nõustume lõpliku ajavahemikuga, mille suurim võimalik kestus on kuni 35 päeva, kuid pisut vastumeelselt, sest me oleksime eelistanud tükk maad lühemat ajavahemikku. Kolmkümmend viis päeva ilma rahale juurdepääsuta jätab kodanikud ikkagi raskesse olukorda. See muudab tähtsaks võimalused erakorraliste hüvitiste maksmiseks, või, mis oleks veelgi parem, kokkulepped pangateenuste jätkuvuse tagamiseks.
Suurima ühtlustamise julge sammu astumine tähendab, et ilmnevad tagajärjed, millega tuleb tegeleda, mis muudab praeguse esimeseks etapiks pooleliolevas töös, millest annab tunnistust ka küsimuste arv, mille kohta komisjonil palutakse järgmise aasta lõpuks aru anda. Üks tagajärgedest on vajadus mõnede suurema saldoga erandite järele ja ma tervitan mõnede sotsiaalselt vajalike, enne 2008. aasta algust olemas olnud suurema saldoga sätete säilitamist.
Siiski oleme sellest ajast saadik targemaks saanud. Tegelikult kogu direktiiv keerlebki selle ümber: viimase aja õppetunnid. On kahetsusväärne, et me ei saanud reservatsioonideta lubadust võimaldada suuremas mahus kaitset ajutiselt suurendatud saldodele, mis tekivad näiteks siis, kui müüakse maju või makstakse välja pensioni täissummasid.
Pärast Islandi pankade kokkukukkumist on sellises olukorras saadud kahetsusväärset kahju ja see on mitmes liikmesriigis käivitanud erikaitse kavad. Inimesed, kes pikaajaliselt valdavad suuri summasid, mida hoiustada, võivad seda teha ja tagada hoiuse ohutuse, jagades selle erinevate institutsioonide vahel, kuid on ebarealistlik paluda, et täissumma makseid sel viisil kanaliseeritaks.
Kogu elu säästude kaotamise tagajärjed on õppetund, mida meil pole vaja uuesti õppida, seega ma loodan, et volinik näitab üles innukust võimaldada lisakaitset spetsiifilistele ajutiselt suurematele saldodele, mille osas me oleme palunud tal meile aru anda samuti järgmise aasta lõpuks."@et5
"Arvoisa puhemies, kaikki toimielimet ovat olleet kunnianhimoisia tässä hankkeessa, vaikka niiden tavoitteet eivät ole olleet aivan samansuuntaisia. Komissio oli kunnianhimoinen ehdottaessaan 100 000 euron vähimmäisvakuutta ja kolmen päivän maksuaikaa. Neuvosto on ollut kunnianhimoinen kannattaessaan mahdollisimman laajaa yhdenmukaistamista, ja parlamentti on ollut kunnianhimoinen varmistaessaan, että järjestelmä toimii kansalaisten kannalta. Haluan kiittää esittelijää ja muita kollegoja yhteistyöstä.
Oli ehkä liiankin kunnianhimoista ehdottaa, että menettelyistä, joissa ei kaikissa valtioissa välttämättä noudateta edes nykyistä yhdeksän kuukauden maksuaikaa, siirrytään suoraan vain kolmen päivän maksuaikaan. Hyväksymme enintään 35 päivän lopullisen määräajan, joskin hieman vastahakoisesti, koska olisimme halunneet lyhyemmän maksuajan. Kansalaiset ovat vaikeassa tilanteessa, jos he eivät pääse käsiksi varoihinsa 35 päivään. Tällöin on tärkeää, että voidaan käyttää hätärahastoa tai pankkipalvelujen jatkuvuutta koskevia järjestelyjä, jotka ovat vielä parempi vaihtoehto.
Jos otamme rohkean askeleen ja toteutamme mahdollisimman laajan yhdenmukaistamisen, sen seurauksia on käsiteltävä. Tämä on siis ensimmäinen työvaihe, minkä todistavat ne useat asiat, joista komissiota pyydetään raportoimaan ensi vuoden loppuun mennessä. Yksi seuraus on se, että tarvitsemme suurempia varoja koskevia poikkeuksia, ja kannatan sitä, että jotkin vuoden 2008 alussa käytössä olleet sosiaalisesti merkitykselliset suurempia varoja koskevat säännökset säilytetään.
Olemme kuitenkin ottaneet jo opiksemme. Koko direktiivissä on nimenomaan kyse viimeaikaisista kokemuksista, joista on otettu opiksi. On valitettavaa, ettemme saaneet varauksetonta lupausta siitä, että tilapäisesti lisääntyneitä varoja voidaan suojata esimerkiksi silloin, kun myydään asuntoja tai saadaan kertaluonteisia eläkemaksuja.
Islannin pankkien kaaduttua tällaisissa tilanteissa on tapahtunut surullisia menetyksiä, minkä vuoksi useissa jäsenvaltioissa laaditaan erityistä suojaa koskevia suunnitelmia. Henkilöt, jotka omistavat pitkään suuria talletettavia rahamääriä, voivat tehdä näin ja turvata talletuksensa hajauttamalla sen useaan laitokseen, mutta on epärealistista pyytää, että kertaluonteiset maksut voitaisiin järjestää tällä tavoin.
Elinikäisten varojen menetyksestä aiheutuvat seuraukset ovat opetus, jota meidän ei tarvitse kokea uudelleen, joten toivon, että komission jäsen osoittaa intoa, jotta tilapäisesti lisääntyneitä erityisiä varoja voidaan suojella tehokkaammin. Olemme pyytäneet komission jäsentä raportoimaan myös tästä ensi vuoden loppuun mennessä."@fi7
".
Monsieur le Président, toutes les institutions ont fait preuve d’ambition dans ce projet, bien qu’elles n’aient pas toutes manifesté cette ambition sur les mêmes points. La Commission a fait preuve d’ambition en proposant une garantie minimale de 100 000 euros et un délai de remboursement de trois jours. Le Conseil s’est montré ambitieux en optant pour une harmonisation maximale, et le Parlement a fait preuve d’ambition pour faire en sorte que ce système fonctionne pour les citoyens. Je souhaite remercier le rapporteur et les autres collègues concernés de leur coopération.
La proposition d’adopter d’emblée un délai de trois jours en partant de procédures qui, dans certains pays, ne respecteraient peut-être même pas le délai de remboursement actuel de neuf mois, était peut-être trop ambitieuse. Nous sommes prêts à accepter un délai maximal de 35 jours, mais à contrecœur - nous aurions préféré un délai plus court. Le fait de rester trente-cinq jours sans accès à leur argent mettra malgré tout les citoyens dans une situation difficile. Ceci rend d’autant plus importantes les mesures visant à permettre un remboursement d’urgence ou, mieux encore, à assurer la continuité des services bancaires.
L’approche ambitieuse de l’harmonisation maximale entraîne certaines conséquences. Il s’agit donc de la première étape d’un travail de longue haleine, comme le montrent les nombreux éléments sur lesquels la Commission devra établir un rapport d’ici la fin de l’année prochaine. L’une de ces conséquences est la nécessité d’adopter certaines exemptions pour des soldes plus élevés, et je me réjouis du maintien socialement justifié de certaines dispositions relatives à des soldes plus élevés qui étaient déjà en place début 2008.
Mais nous avons appris la leçon depuis lors. À vrai dire, c’est bien là l’objet de toute cette directive: les enseignements de la crise récente. Je regrette que nous ne soyons pas parvenus à obtenir l’engagement sans réserve nécessaire pour permettre une protection plus importante des soldes temporairement plus élevés, par exemple en cas de vente d’une maison ou en cas de versement en une fois d’un capital pension.
L’effondrement des banques islandaises a provoqué des pertes tragiques dans ce genre de circonstances et a été à l’origine de projets de protection spécifique dans plusieurs États membres. Les personnes qui possèdent à long terme des fonds importants à mettre en dépôt peuvent protéger ce dépôt en le répartissant entre plusieurs organismes différents, mais il est irréaliste de suggérer une telle organisation pour les sommes versées en une fois.
La perte des économies de toute une vie est une leçon qui ne doit plus nous être infligée, et j’espère donc que M. le commissaire fera preuve de motivation pour permettre une protection spéciale des soldes temporairement plus importants. Nous lui avons demandé de faire un rapport sur ce point d’ici la fin de l’année prochaine."@fr8
"Elnök úr, mindegyik intézmény érdekelt volt ebben a témában, noha nem feltétlenül mozdultak egy irányba. A Bizottság 100.000 euróban minimalizált biztosítékot és háromnapos fizetési határidőt akart elérni. A Tanács a maximális harmonizáció melletti döntést szorgalmazta, a Parlament pedig a polgárok számára kedvező döntést szeretett volna. Szeretném megköszönni az előadó és a többi kolléga közreműködését.
A javaslat, mely szerint egy ugrással térjünk át a háromnapos kifizetési határidőre, miközben néhány ország még a jelenleg érvényben lévő kilenchónapos határidővel sem tud megbirkózni, talán túlságosan idealisztikus volt. Végül megállapodunk egy maximálisan lehetséges 35 napos időkeretben, de mindezt kissé fájó szívvel tettük, ugyanis jobban szerettünk volna egy jóval rövidebb időkeretet. Továbbra is nehéz helyzetben lesznek azok a polgárok, akik 35 napig nem férnek hozzá pénzükhöz. Ez fontos szerephez juttatja a sürgősségi kifizetéseket, vagy még inkább a banki szolgáltatások folytonosságáról szóló megállapodásokat.
A maximalizálás összehangolása bátor lépés, amelynek megtételekor – a folyamatban lévő munka első lépéseként – következményekkel is számolnunk kell. Ezt igazolja azon kérdések nagy száma is, amelyekről a Bizottságnak a jövő év végéig jelentést kell készítenie. Az egyik ilyen következmény az, hogy mentességet kell adni a magasabb mérvű egyenlegekre vonatkozóan. Üdvözlöm azoknak a magasabb szintű egyenlegekre vonatkozó, szociális vonatkozású rendelkezéseknek a kezdeményezését, amelyek 2008 elején érvényben voltak.
Azóta azonban levontuk a tanulságokat. Igazából az egész irányelv erről szól: a jelenlegi tanulságokról. Sajnálatos, hogy nem tudtunk fenntartások nélküli elkötelezettséget biztosítani az átmenetileg jelentkező magasabb egyenlegek erőteljesebb védelme iránt, mint amilyenek például házeladáskor vagy nyugdíj-átalányösszeg kifizetésekor keletkeznek.
Az izlandi bankok összeomlását követően – hasonló körülmények között – sajnálatos veszteségek keletkeztek, és azok késztettek számos tagállamot egy sor, speciális védelmet szolgáló terv kidolgozására. A nagy pénzalapokkal hosszú távon rendelkező emberek pénzüket letétbe helyezhetik és azzal biztosíthatják, ha megosztják a különböző intézmények között. Az azonban irreálisnak tűnik, hogy az egyösszegű kifizetéseket ilyen módon rendezzék.
Az egész élet során felhalmozott pénzvagyonokban keletkezett veszteségek olyan leckét jelentettek számunkra, amit aligha kellene újra megtanulnunk. Remélem tehát, hogy Biztos úr erőteljes támogatást mutat majd az ideiglenes, magasabb egyenlegek kiegészítő védelmét illetően, amelyre vonatkozóan magunk egyébként jelentést kértünk tőle szintén a jövő év végéig."@hu11
".
Signor Presidente, tutte le Istituzioni hanno mostrato una grande ambizione in questo progetto, ma non tutte nella stessa direzione. La Commissione è stata ambiziosa nel proporre una garanzia minima di 100 000 euro e un termine di rimborso di tre giorni. Il Consiglio è stato ambizioso nell’optare per la massima armonizzazione, e il Parlamento è stato ambizioso nell’accertare che tutto ciò operi nell’interesse dei cittadini. Ringrazio il relatore e altri colleghi per la loro collaborazione.
La proposta di passare con una sola mossa da procedure che per alcuni paesi richiedono più dei nove mesi previsti attualmente per il rimborso ad appena tre giorni forse era eccessivamente ambiziosa. Siamo quindi favorevoli a un periodo che può raggiungere al massimo 35 giorni, benché con una certa riluttanza, dal momento che avremmo preferito un periodo di tempo più breve. Trentacinque giorni senza poter accedere ai fondi lasciano comunque i cittadini in una posizione difficile. Ecco perché sono importanti i rimborsi d’emergenza o, ancora meglio, accordi che garantiscano la continuità dei servizi bancari.
Adottare una misura audace come la massima armonizzazione significa doverne affrontare le conseguenze, e fare di questa fase la prima di una serie, come dimostra il numero di punti sui quali la Commissione dovrà riferire entro la fine del prossimo anno. Una delle conseguenze sta nella necessità di avere esenzioni per saldi di livello più alto, e mi rallegro che ci si possa porre sulla scia di alcune disposizioni, relative a saldi di più alto livello e di notevole importanza sociale, che erano già in vigore all’inizio del 2008.
Ma da allora abbiamo imparato la lezione. Ed è questo appunto il tema principale dell’intera direttiva: le lezioni del recente passato. Purtroppo non siamo riusciti a ottenere un impegno senza riserve per consentire una maggiore protezione ai saldi che mostrino un aumento temporaneo – il che si verifica nel caso della vendita di una casa o qualora venga versata una quota forfettaria della pensione.
In seguito al fallimento delle banche islandesi, ci sono state perdite tragiche che hanno dato il via a piani di protezione speciale in vari Stati membri. Coloro che possiedono da lungo tempo cospicui fondi da depositare possono farlo, e garantire il proprio deposito dividendolo tra istituzioni diverse, ma è irrealistico chiedere di incanalare in tal modo i pagamenti forfettari.
Non vogliamo sperimentare ancora una volta le conseguenze derivanti dallo svanire dei risparmi accumulati dai depositanti nel corso della loro vita, e quindi mi auguro che il commissario mostrerà entusiasmo nell’offrire ulteriore protezione ai saldi che mostrino un aumento temporaneo; anche su questo punto gli abbiamo chiesto di riferire entro la fine del prossimo anno."@it12
"Gerb. pirmininke, šio projekto atžvilgiu visos institucijos turėjo plačių užmojų, tačiau ne visų jų esmė panaši. Komisija turėjo plačių užmojų pasiūlydama minimalios 100 000 EUR garantijos lygį ir trijų dienų kompensacijų išmokėjimo terminą. Taryba turėjo plačių užmojų pasirinkdama didžiausią suderinimą, o Parlamentas – norėdamas užtikrinti, kad piliečiams tai būtų naudinga. Noriu padėkoti pranešėjui ir kitiems kolegoms už jų bendradarbiavimą.
Pasiūlymas vienu kartu pereiti nuo procedūrų, kurias kai kuriose šalyse, galimas daiktas, sudėtinga atlikti per dabar galiojantį devynių mėnesių kompensacijų išmokėjimo laikotarpį, iki tik trijų dienų laikotarpio galbūt buvo pernelyg plataus užmojo. Šiek tiek nenoriai pritarėme galutiniam ilgiausiam galimam iki 35 dienų nustatytam terminui, nes pageidavome trumpesnio galutinio termino. Dėl 35 dienų, per kurias piliečiai negali naudotis lėšomis, jie atsiduria sudėtingoje padėtyje. Todėl neatidėliotinų kompensacijų išmokėjimo galimybės arba, dar geriau, susitarimai dėl bankų veiklos tęstinumo, tampa tokie svarbūs.
Žengti drąsų aukščiausio laipsnio suderinimo žingsnį reiškia tai, kad norint pasiekti pirmojo darbo etapo pažangą, apie kurią liudija daugybė dalykų, apie kuriuos Komisija buvo paprašyta pranešti iki kitų metų pabaigos, reikia atkreipti dėmesį į pasekmes. Viena pasekmių – būtinybė numatyti keletą didesnių balanso lengvatų, todėl palankiai vertinu kai kurių socialiai aktualių geriau suderintų nuo 2008 m. pradžios pradėtų taikyti nuostatų tęstinumą.
Vis dėlto nuo tada jau pasimokėme. Tiesą sakant, apie tai ir yra ši direktyva: apie paskutines pamokas. Tenka apgailestauti, kad negalėjome pasiekti neriboto įsipareigojimo leisti labiau apsaugoti laikinai padidėjusius balansus, pvz., kai parduodamas namas ar išmokamos vienkartinės pensijos išmokos.
Po Islandijos bankų žlugimo tokiomis aplinkybėmis buvo patirta nemažų nuostolių, todėl keliose valstybėse narėse buvo imtasi specialios apsaugos planų. Ilgą laiką didelėmis lėšomis disponuojantys ir juos deponuojantys žmonės gali tai padaryti ir užtikrinti indėlių saugumą padalydami juos kelioms institucijoms, tačiau reikalavimas, kad būtų taip nukreipti vienkartinių išmokų mokėjimai, – neįvykdomas.
Viso gyvenimo pinigų atsargų netekimo padariniai – pamoka, kurios nereikia mokytis iš naujo, todėl tikiuosi, kad Komisijos narys parodys norą suteikti specialiems laikinai padidėjusiems balansams papildomą apsaugą, kurią prašėme jo grąžinti svarstyti iki kitų metų pabaigos."@lt14
"Priekšsēdētāja kungs, visām iestādēm šajā projektā ir bijuši mērķi, lai gan ne vienoti. Komisijai bija tālejošs mērķis, ierosinot minimālo garantiju EUR 100 000 un izmaksas termiņu trīs dienas. Padome tālejoši izvēlējās maksimālu sskaņošanu, un Parlamenta tālejošais mērķis bija pārliecināties, ka tas darbojas pilsoņu labā. Es vēlos pateikties referentam un pārējiem kolēģiem par sadarbību!
Priekšlikums strauji pāriet no procedūrām, kas dažās valstīs pat neiekļautos šobrīd spēkā esošajos deviņos mēnešos, kas atvēlēti izmaksai, uz trim dienām varbūt bija pārāk saspringts. Mēs pieņemam galīgo termiņu līdz maksimāli iespējamajām 35 dienām, bet mazliet negribīgi, jo mēs drīzāk dotu priekšroku īsākam laika posmam. Trīsdesmit piecas dienas bez piekļuves finansēm joprojām atstāj pilsoņus sarežģītā situācijā. Tas aktualizē ārkārtas izmaksu iespējas vai, vēl labāk, pasākumus bankas pakalpojumu nepārtrauktībai.
Drošais maksimālas saskaņošanas solis nozīmē, ka ir sekas, kas jārisina, padarot to par pirmo notiekošā darba pakāpi, par ko liecina virkne jautājumu, par kuriem Komisijai jāziņo līdz nākamā gada beigām. Viena no sekām ir vajadzība pēc līdzsvarotāka atbrīvojuma, un es atzinīgi vērtēju dažas sociāli nozīmīgo līdzsvarotāko noteikumu iegūtās tiesības, kas bija spēkā līdz 2008. gada sākumam.
Tomēr mēs kopš tā brīža esam guvuši mācību. Patiešām, tieši par to ir šī direktīva — par nesen gūto mācību. Žēl, ka nevarējām iegūt nesavtīgu apņemšanos atļaut stingrāku aizsardzību īslaicīgi paaugstinātām bilancēm, kas rodas, pārdodot mājas vai saņemot vienreizēju pensiju izmaksas.
Pēc Islandes banku sabrukuma šādos gadījumos ir bijuši neveiksmīgi zaudējumi, un tādēļ dažās dalībvalstīs ir uzsākti īpaši aizsardzības plāni. Cilvēki, kuriem ilgtermiņā pieder lieli noguldāmi līdzekļi, var tos noguldīt un padarīt noguldījumu drošāku, sadalot to starp iestādēm, bet ir neiespējami prasīt, lai vienreizēji maksājumi tiktu veikti šādā veidā.
Sekas, ko izraisa visas dzīves līdzekļu zaudējums, ir mācība, kuru mums nevajag apgūt vēlreiz, tādēļ es ceru, ka komisāra kungs izrādīs entuziasmu atļaut papildu aizsardzību sevišķām īslaicīgi paaugstinātām bilancēm, par ko mēs lūdzām viņam sniegt ziņojumu līdz gada beigām."@lv13
"Mr President, all the institutions have been ambitious in this project, though not all in the same direction. The Commission was ambitious in proposing a minimum guarantee of EUR 100 000 and a payout term of three days. The Council has been ambitious in opting for maximum harmonisation, and Parliament has been ambitious to make sure that it works for the citizen. I wish to thank the rapporteur and other colleagues for their cooperation.
The proposal to go in one jump from procedures that might in some countries not even cope with the current nine months allowed for paying out to just three days was maybe over-ambitious. We agree to a final timeframe of up to a possible maximum of 35 days, but a little reluctantly because we would have preferred a rather shorter timeframe. Thirty-five days without access to funds still leaves citizens in a difficult position. This makes possibilities for emergency payouts important or, better still, arrangements for continuity of banking services.
Taking the bold step of maximum harmonisation means there are consequences to address, making this the first stage of a work in progress, which is evidenced by the number of items that the Commission is asked to report on by the end of next year. One of the consequences is the need to have some higher balance exemptions, and I welcome the grandfathering of some socially relevant higher balanced provisions that were in place by the start of 2008.
However, we have learnt lessons since then. Indeed, that is what this entire directive is about: recent lessons. It is regrettable that we could not obtain an unreserved commitment to allow a higher protection for temporarily increased balances that occur, such as when houses are sold or pension lump sums paid out.
Following the collapse of the Icelandic banks, there have been unhappy losses in such circumstances and it has put in train plans for special protection in several Member States. People in long-term possession of large funds to put on deposit can do this and make the deposit safe by splitting it between institutions, but it is unrealistic to ask that lump-sum payments be channelled that way.
The consequences of losses of lifetime funds is a lesson we do not need to learn again, so I hope the Commissioner will indicate enthusiasm to allow additional protection for special temporarily increased balances, which we have asked him to report back on also by the end of next year."@mt15
"Mijnheer de Voorzitter, alle instellingen zijn ambitieus geweest in dit project, hoewel niet allemaal in dezelfde richting. De Commissie was ambitieus door een minimale garantie van 100 000 euro en een uitbetalingstermijn van drie dagen voor te stellen. De Raad was ambitieus door te kiezen voor maximale harmonisatie, en het Parlement was ambitieus door te waarborgen dat het zou werken voor de burger. Ik wil de rapporteur en andere collega's bedanken voor hun samenwerking.
Het voorstel om in één keer over te stappen van procedures waarbij in sommige landen zelfs de huidige uitbetalingstermijn van negen maanden niet wordt gehaald, naar een termijn van drie dagen was misschien te ambitieus. Wij stemmen in met een definitieve termijn die kan oplopen tot maximaal 35 dagen, maar wel enigszins schoorvoetend, omdat we liever een kortere termijn hadden gewild. Een periode van 35 dagen waarin men niet bij zijn geld kan, is nog steeds moeilijk voor burgers. Daarom is het belangrijk dat er mogelijkheden zijn voor uitbetalingen in noodgevallen, of nog beter, regelingen die de continuïteit van bankdiensten garanderen.
De stoutmoedige keuze voor maximale harmonisatie betekent ook omgaan met de consequenties. Dit is de eerste fase van een project in uitvoering, wat blijkt uit het aantal zaken waarover de Commissie gevraagd is eind volgend jaar verslag uit te brengen. Een van die consequenties is de noodzaak van enkele vrijstellingen voor hogere tegoeden, en ik stel het behoud van enkele voorzieningen voor hogere tegoeden van sociaal belang, die begin 2008 van kracht waren, op prijs.
We hebben sindsdien echter lessen geleerd, en daar gaat deze hele richtlijn over: recente lessen. Het is betreurenswaardig dat we geen onvoorwaardelijke toezegging konden krijgen voor een hogere garantie voor tijdelijk verhoogde tegoeden ten gevolge van bijvoorbeeld de verkoop van een huis of de uitbetaling van pensioengelden in één keer.
Na het ineenstorten van de IJslandse banken zijn er onder zulke omstandigheden nare verliezen geleden en dat heeft in verscheidene lidstaten geleid tot plannen voor speciale garanties. Mensen die gedurende langere tijd veel kapitaal in handen hebben, kunnen dit op een deposito zetten en dat kan op een veilige manier door het geld te spreiden over meerdere instellingen. Het is echter niet realistisch om te verlangen dat betalingen in één keer op een dergelijke manier gespreid worden.
De les die we hebben geleerd van het feit dat mensen al hun spaargeld verloren, willen we niet nogmaals leren, dus ik hoop dat de commissaris genegen is om extra bescherming mogelijk te maken voor speciale tijdelijk verhoogde tegoeden. We hebben hem verzocht om ook daarover eind volgend jaar verslag uit te brengen."@nl3
"Panie przewodniczący! Wszystkie grupy wykazały się ambicją w związku z omawianym projektem, jednak nie wszystkie podążały w tym samym kierunku. Komisja ambitnie zaproponowała minimalny poziom gwarancji w wysokości stu tysięcy euro i trzydniowy termin spłaty. Rada ambitnie wybrała maksymalną harmonizację, a Parlament ambitnie zapewnił, że pracuje dla obywateli europejskich. Chciałabym podziękować sprawozdawcy i innym kolegom za współpracę.
Propozycja, aby przeskoczyć z procedur, które w niektórych krajach mogą nawet nie być dostosowane do obecnego dziewięciomiesięcznego terminu spłaty, do trzech dni, wydaje mi się zbyt ambitna. Zgadzamy się na ostateczne ramy czasowe obejmujące maksymalny możliwy termin spłaty w wymiarze 35 dni, lecz z pewną niechęcią, ponieważ wolelibyśmy raczej krótszy okres. Trzydzieści pięć dni bez dostępu do funduszy stawia obywateli w trudnym położeniu. Ważne stają się zatem natychmiastowe spłaty lub uzgodnienia dotyczące ciągłości usług bankowych.
Śmiały krok w kierunku maksymalnej harmonizacji oznacza konsekwencje, które należy uwzględnić, czyniąc z nich pierwszy etap prowadzonych prac, co potwierdza liczba kwestii, które Komisja musi uwzględnić w sprawozdaniu do końca następnego roku. Jedną z konsekwencji jest potrzeba nieco bardziej wyważonych odstępstw. Pochwalam dalsze stosowanie niektórych społecznie istotnych i bardziej wyważonych przepisów, które obowiązywały do początku 2008 roku.
Od tego czasu wyciągnęliśmy jednak wnioski. W rzeczywistości cała dyrektywa jest poświęcona ostatnio wyciągniętym wnioskom. Szkoda, że nie można było uzyskać bezwarunkowego zobowiązania do większej ochrony tymczasowo podwyższonego salda, co następuje w przypadku sprzedaży nieruchomości lub płatności całej sumy świadczenia emerytalnego.
Po upadku islandzkich banków doszło do niefortunnych strat i wówczas powstały plany specjalnej ochrony w państwach członkowskich. Osoby deponujące długoterminowo znaczne środki mogą zabezpieczyć depozyt, rozdzielając środki między różne instytucje, lecz uważam za nierealistyczne, aby domagać się rozdzielania w ten sposób płatności dużych sum.
Konsekwencje utraty oszczędności całego życia są wnioskiem, który musimy raz jeszcze wyciągnąć. Mam zatem nadzieję, że pan komisarz okaże entuzjazm i pozwoli na dodatkową ochronę specjalnych przypadków tymczasowo podniesionego salda, mając na uwadze, że zwróciliśmy się do niego, aby uwzględnił tę kwestię w sprawozdaniu, które ma zostać przygotowane do końca roku."@pl16
".
Senhor Presidente, todas as instituições se mostraram ambiciosas no que respeita a este projecto, embora nem todas tenham seguido a mesma direcção. A Comissão foi ambiciosa ao propor uma garantia mínima de 100 000 euros e um prazo de reembolso de três dias. O Concelho foi ambicioso ao optar por uma harmonização máxima, e o Parlamento foi ambicioso ao certificar-se de que tudo isso funciona em benefício dos cidadãos. Gostaria de agradecer a colaboração do relator e de outros colegas.
A proposta de passar, de uma só vez, de procedimentos que, em certos países, podem nem sequer conseguir enfrentar o actual prazo de reembolso de nove meses, para um prazo de apenas três dias, talvez tenha sido demasiado ambiciosa. Aceitamos um prazo final de um possível máximo de até 35 dias, embora com alguma relutância dado que teríamos preferido um prazo bastante mais reduzido. O prazo de 35 dias sem que os cidadãos tenham acesso aos fundos continua a deixá-los numa situação difícil. Isto torna importante a possibilidade de efectuar reembolsos de emergência ou, melhor ainda, disposições para assegurar a continuidade dos serviços bancários.
Tomar a medida arrojada de harmonização máxima significa que há consequências a enfrentar, o que transforma isto na primeira fase de um trabalho em progresso, facto evidenciado pelo número de pontos relativamente aos quais se solicita que a Comissão apresente informações até ao fim do próximo ano. Uma dessas consequências é a necessidade de dispor de isenções de saldo mais elevadas, e saúdo a salvaguarda de algumas disposições mais equilibradas e socialmente relevantes que foram aplicadas em início de 2008.
Contudo, desde então, aprendemos algumas lições. Na verdade, é sobre isso que toda esta directiva incide: lições recentes. É lamentável que não tenhamos conseguido obter um compromisso sem reservas, que permitisse maior protecção para os saldos temporariamente aumentados que se verificam, nomeadamente quando são vendidos imóveis ou quando são feitos reembolsos de pensões em montantes fixos.
Na sequência do colapso dos bancos islandeses, ocorreram perdas de lamentar nessas circunstâncias e isso desencadeou planos de protecção especial em vários Estados-Membros. As pessoas que há muito possuem fundos avultados para aplicar em depósitos podem fazê-lo e tornar o depósito seguro através da sua distribuição por diversas instituições, mas é irrealista pedir que os pagamentos de montantes fixos sejam canalizados desse modo.
As consequências das perdas de fundos acumulados ao longo de toda uma vida são uma lição que não precisamos de voltar a aprender, pelo que espero que o Senhor Comissário demonstre vontade de permitir protecção adicional para saldos especiais temporariamente aumentados, sobre os quais lhe solicitámos que nos informasse também até ao fim do próximo ano."@pt17
"Mr President, all the institutions have been ambitious in this project, though not all in the same direction. The Commission was ambitious in proposing a minimum guarantee of EUR 100 000 and a payout term of three days. The Council has been ambitious in opting for maximum harmonisation, and Parliament has been ambitious to make sure that it works for the citizen. I wish to thank the rapporteur and other colleagues for their cooperation.
The proposal to go in one jump from procedures that might in some countries not even cope with the current nine months allowed for paying out to just three days was maybe over-ambitious. We agree to a final timeframe of up to a possible maximum of 35 days, but a little reluctantly because we would have preferred a rather shorter timeframe. Thirty-five days without access to funds still leaves citizens in a difficult position. This makes possibilities for emergency payouts important or, better still, arrangements for continuity of banking services.
Taking the bold step of maximum harmonisation means there are consequences to address, making this the first stage of a work in progress, which is evidenced by the number of items that the Commission is asked to report on by the end of next year. One of the consequences is the need to have some higher balance exemptions, and I welcome the grandfathering of some socially relevant higher balanced provisions that were in place by the start of 2008.
However, we have learnt lessons since then. Indeed, that is what this entire directive is about: recent lessons. It is regrettable that we could not obtain an unreserved commitment to allow a higher protection for temporarily increased balances that occur, such as when houses are sold or pension lump sums paid out.
Following the collapse of the Icelandic banks, there have been unhappy losses in such circumstances and it has put in train plans for special protection in several Member States. People in long-term possession of large funds to put on deposit can do this and make the deposit safe by splitting it between institutions, but it is unrealistic to ask that lump-sum payments be channelled that way.
The consequences of losses of lifetime funds is a lesson we do not need to learn again, so I hope the Commissioner will indicate enthusiasm to allow additional protection for special temporarily increased balances, which we have asked him to report back on also by the end of next year."@ro18
". – Vážený pán predsedajúci, počas tohto projektu preukázali ambicióznosť všetky inštitúcie, hoci nie všetky rovnakým smerom. Komisia bola ambiciózna pri navrhnutí minimálnej úrovne krytia vo výške 100 000 EUR a výplatnej lehoty v dĺžke troch dní. Rada bola ambiciózna pri presadzovaní úplnej harmonizácie a Parlament zasa pri zabezpečení vhodnosti riešenia pre občanov. Rada by som poďakovala pánovi spravodajcovi a ostatným kolegom za spoluprácu.
Návrh prejsť skokom od postupov, v rámci ktorých sa možno v niektorých štátoch dokonca nedokážu vyrovnať s terajšou lehotou na vyplatenie v trvaní deviatich mesiacov, k lehote v trvaní troch dní, je možno až príliš ambiciózny. Dohodli sme sa na konečnom časovom rámci v dĺžke maximálne 35 dní, avšak trochu váhavo, pretože by sme skôr uprednostnili kratší časový rámec. Aj lehota 35 dní bez prístupu k vlastným finančným prostriedkom môže spôsobiť občanom zložitú situáciu. Vzhľadom na uvedenú situáciu sa stávajú dôležitými možnosti núdzového vyplácania, alebo ešte lepšie: zabezpečenia kontinuity bankových služieb.
Uskutočnenie odvážneho kroku úplnej harmonizácie znamená, že treba riešiť dôsledky. Ide teda o prvú fázu prebiehajúcej práce. Svedčí o tom množstvo otázok, o ktorých bola Komisia požiadaná podať správy do konca budúceho roka. Jedným z dôsledkov je potreba vyváženejších výnimiek a vítam potvrdenie platnosti niekoľkých už skôr zavedených vyvážených opatrení dôležitých zo spoločenského hľadiska, ktoré boli implementované už na začiatku roka 2008.
Odvtedy sme sa však už poučili. Ba práve o tom je celá smernica: o našich najnovších poznatkoch. Je poľutovaniahodné, že sa nám nepodarilo dosiahnuť úplnú angažovanosť a umožniť tak vyššiu úroveň ochrany dočasne zvýšených účtovných bilancií, ku ktorým dochádza v prípade predaja domov alebo výplaty pravidelných penzijných platieb.
Po páde islandských bánk došlo za takýchto okolností k nešťastným stratám, čo začalo vo viacerých členských štátoch procesy plánovania osobitnej ochrany. Ľudia s dlhodobým vlastníctvom veľkého množstva finančných prostriedkov môžu v záujme bezpečnosti rozložiť vklad medzi niekoľko inštitúcií, ale pokiaľ ide o paušálne platby, tento spôsob ich prevádzania je nereálny.
Následky strát celoživotných úspor sú ponaučením, ktoré nie je potrebné zažiť znova. Preto dúfam, že pán komisár preukáže zanietenie, aby sa umožnila dodatočná ochrana dočasne zvýšených účtovných bilancií, a koncom budúceho roka predloží správu, o ktorú sme požiadali."@sk19
"Gospod predsednik, v tem projektu so bile vse institucije ambiciozne, vendar pa ne vse v isti smeri. Komisija je hotela predlagati minimalno jamstvo 100 000 EUR in obdobje izplačila tri dni. Svet si je prizadeval za čim večjo usklajenost, Parlament pa je hotel, da bo to to, kar državljani potrebujejo. Hvala poročevalcu in ostalim kolegom za sodelovanje.
Predlog, da bi kar z enim skokom preskočili postopke, ki morda v nekaterih državah članicah ne bodo omogočili niti izpolnitve obdobja devetih mesecev za izplačilo, in takoj zagotovili izplačila v treh dneh, je preveč ambiciozen. Sicer neradi, toda strinjamo se z dokončnim časovnim okvirom do največ 35 dni, čeprav bi si želeli krajše obdobje. Petintrideset dni brez dostopa do sredstev še vedno pomeni, da so državljani v težkem položaju. Zaradi tega so pomembne možnosti izplačil v nujnih primerih ali, kar je še bolje, dogovori o nemotenem izvajanju bančnih storitev.
Če bomo naredili drzen korak največje možne usklajenosti, to pomeni, da se bomo morali spopasti s posledicami, in sicer da bo prva faza postala nedokončan postopek, kar potrjuje število zadev, o katerih mora Komisija poročati do konca naslednjega leta. Ena od posledic je potreba po višjih izvzetjih stanj, zato podpiram pobudo za nekatere socialno pomembne višje usklajene rezervacije, ki so obstajale na začetku leta 2008.
Vendar pa smo se od takrat že veliko naučili. In prav to je to, o čemer govori ta celotna direktiva: naše zadnje izkušnje. Žal nismo mogli doseči brezpogojne zavezanosti za omogočanje večje zaščite za začasno povečanje stanj, ki so nastala, na primer prodaja hiš in izplačilo pavšalnih pokojninskih zneskov.
Po propadu islandskih bank je prišlo do nesrečnih izgub v takšnih okoliščinah, kar je sprožilo načrte za posebno zaščito v mnogih državah članicah. Ljudje, ki so imeli v dolgotrajni lasti velika sredstva, ki bi jih lahko vložili, lahko to storijo tako, da vlogo razdelijo na več manjših in zneske vložijo v več institucij, ni pa realno zahtevati, da se po tej poti izvajajo pavšalna izplačila.
Posledice izgub privarčevanih življenjskih sredstev so lekcija, ki se nam je ni treba ponovno naučiti, zato upam, da si bo komisar z navdušenjem prizadeval za odobritev dodatne zaščite za posebna začasno povišana stanja, za kar smo ga prosili, naj o tem poroča do konca naslednjega leta."@sl20
".
Herr talman! Alla institutioner har varit ambitiösa i detta projekt, men de har inte strävat i samma riktning. Kommissionens ambitiösa förslag innebar en minsta garanti på 100 000 euro och en utbetalningsfrist på tre dagar. Rådet har varit ambitiöst genom att uttala sig för maximal harmonisering, och parlamentet har varit ambitiöst nog att se till att det fungerar för medborgarna. Jag vill tacka föredraganden och övriga kolleger för samarbetet.
Förslaget att i ett enda steg gå från förfaranden för utbetalningar som i vissa länder t.o.m. tar längre tid än de rådande nio månaderna till bara tre dagar var kanske överambitiöst. Vi går med på en slutlig tidsram på högst 35 dagar, men lite motvilligt eftersom vi hade föredragit en något kortare tidsram. 35 dagar utan tillgång till sina medel kan ändå vara besvärligt för medborgarna. Därför är det viktigt att skapa möjligheter för brådskande utbetalningar eller, ännu hellre, effektiva banktjänster.
Det djärva steget mot maximal harmonisering innebär att vi måste ta itu med konsekvenserna och göra detta till det första steget i en pågående process, vilket tydligt framgår av det antal punkter som kommissionen har uppmanats att rapportera om före slutet av nästa år. En av konsekvenserna är behovet av undantag avseende högre behållning, och jag välkomnar vissa tidigare socialt relevanta bestämmelser i sammanhanget som gällde i början av 2008.
Vi har emellertid lärt oss något sedan dess. Det är i själva verket just det som hela detta direktiv handlar om: vad vi har lärt oss under den senaste tiden. Det är beklagligt att vi inte kunde få ett oreserverat engagemang för att tillåta skydd av tillfälligt högre behållningar på konton, t.ex. när man har sålt sitt hus eller när pensioner betalas ut i klumpsummor.
Till följd av de isländska bankernas kollaps har det skett olyckliga förluster under sådana omständigheter, och det har gjort att man har börjat att diskutera särskilda skydd i flera medlemsstater. Personer som vill spara stora belopp långsiktigt kan göra detta och säkra sparandet genom att dela upp det mellan instituten, men det är orealistiskt att begära att klumpsummebetalningar ska kanaliseras på detta sätt.
Konsekvenserna av att förlora en livstids besparingar är något vi inte behöver erfara igen, så jag hoppas att kommissionsledamoten har viljan att tillåta kompletterande skydd vid tillfälligt ökade behållningar, vilket vi har bett honom att ta upp igen före slutet av nästa år."@sv22
|
lpv:unclassifiedMetadata |
"Sharon Bowles,"18,5,20,15,1,19,14,16,11,10,13,4,21,9
|
lpv:videoURI |
Named graphs describing this resource:
The resource appears as object in 2 triples