Local view for "http://purl.org/linkedpolitics/eu/plenary/2008-10-21-Speech-2-293"
Predicate | Value (sorted: default) |
---|---|
rdf:type | |
dcterms:Date | |
dcterms:Is Part Of | |
dcterms:Language | |
lpv:document identification number |
"en.20081021.39.2-293"6
|
lpv:hasSubsequent | |
lpv:speaker | |
lpv:spoken text |
"Voorzitter, ik wil me net als de heer Salafranca aansluiten bij de woorden van president Sarkozy van vanochtend: we moeten proberen de problemen met Rusland op te lossen via een dialoog en niet via een confrontatie. We moeten proberen in Europa relaties te ontwikkelen die gebaseerd zijn op partnerschap, maar ook op het uitgangspunt van gelijkheid van partners, natuurlijk zonder na te laten kritisch te zijn waar dat nodig is.
In dit verband moeten we zoeken naar oplossingen voor de problemen rond Georgië en moeten we met Rusland samenwerken op het punt van een aantal belangrijke dossiers die al genoemd zijn, internationale dossiers, zoals de toekomst van het non-proliferatieregime, de problemen rond Iran en de follow-up van Kyoto. Onze eigen milieuambities kunnen alleen tot resultaten leiden, als we er met andere belangrijke partners in de wereld overeenstemming over bereiken.
Er moet ook worden samengewerkt met Rusland met betrekking tot de financiële crisis en de rol van Rusland in de G8. De financiële crisis toont nog maar eens aan hoe afhankelijk wij van Rusland zijn, maar ook hoe afhankelijk Rusland is van de internationale economie. Dit is nog een reden waarom er geen terugkeer zal zijn naar de Koude Oorlog: de wereld is totaal veranderd, vergeleken met dertig à veertig jaar geleden.
Ten tweede prijzen wij nogmaals het optreden van het Franse voorzitterschap en de eensgezindheid van de Unie bij de aanpak van het conflict rond Georgië. Het is heel erg van belang dat die eensgezindheid ook wordt vastgehouden in de komende tijd. Dit is met name van belang bij de gesprekken die in Genève op gang gekomen zijn en die in november worden voortgezet. Het is begrijpelijk dat daar niet meteen overeenstemming is gevonden over een formule om de kwestie Georgië op te lossen.
Die kwestie is misschien ook moeilijk op te lossen, omdat er een fundamenteel verschil van mening is tussen ons en Rusland. Wij zeggen dat de territoriale integriteit van Georgië overeind moeten worden gehouden. Wij kunnen niet accepteren dat Zuid-Ossetië en Abchazië als onafhankelijke landen zijn erkend. Het zal een moeilijke discussie zijn.
Het is misschien in dat verband van belang nog eens te wijzen op de noodzaak om ook in Europa een wat breder debat te voeren over de veiligheidsstructuren en -regelingen die we hebben, het zogenaamde Helsinki-proces. De Russen hebben voorstellen gedaan om dat aan te passen en te verbeteren. Misschien hebben Raad en Commissie daar ideeën over.
Wat van belang is in het kader van die discussie, is Rusland duidelijk te maken dat wij geen strijd willen over invloedssferen en dat we invloedssferen ook niet accepteren, ook niet in de regio’s die zowel aan Rusland als aan de Europese Unie grenzen. Ik ben geen voorstander van uitbreiding van de NAVO in die richting.
Ik ben wel voorstander van een actief beleid van de Europese Unie om met name ook de onafhankelijkheid van landen als Oekraïne, Georgië en Moldavië te garanderen en ik hoop ook dat de voorstellen waarmee de Commissie dit najaar komt rondom oostelijk partnerschap zullen helpen om de banden met de genoemde nabuurlanden te versterken, zodat deze daarmee ook worden geholpen hun eigen ontwikkeling en hun eigen zelfstandigheid te garanderen."@nl3
|
lpv:spokenAs | |
lpv:translated text |
"Hr. formand! Ligesom hr. José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra vil jeg tage udgangspunkt i det, som præsident Sarkozy sagde i morges: Vi skal forsøge at løse problemerne med Rusland via dialog i stedet for konfrontation. Vi skal forsøge at udvikle forbindelser i Europa, der er baseret på partnerskab, men også på princippet om lighed mellem partnere, men vi må naturligvis ikke undlade at fremsætte kritik, når det er nødvendigt.
I den forbindelse skal vi søge efter løsninger på problemerne med Georgien, og vi skal samarbejde med Rusland om en række afgørende problemer, der allerede er nævnt, internationale problemer, som f.eks. fremtiden for ikkespredningsordningen, problemerne med Iran og opfølgningen på Kyoto. Vores egne ambitioner på miljøområdet kan ikke opfyldes, medmindre vi når til enighed om dem med andre centrale partnere i verden.
Vi skal også søge at samarbejde med Rusland om finanskrisen og Ruslands rolle i G8. Den finansielle krise viser endnu engang, hvor afhængige vi er af Rusland, men også hvor afhængige Rusland er af den internationale økonomi. Det faktum, at verden har forandret sig fuldstændig i forhold til for 30-40 år siden, er en anden årsag til, at vi ikke kan vende tilbage til koldkrigstaktikkerne.
Vi vil for det andet rose det franske formandskabs indsats og EU's enstemmighed i håndteringen af konflikten i Georgien. Det er vigtigt, at vi også holder fast i denne enstemmighed i de kommende uger og måneder. Det er især vigtigt i de forhandlinger, der blev indledt i Genève, og som fortsættes i november. Forståeligt nok var der ikke umiddelbart enighed om en løsning på problemet med Georgien.
Det kan være vanskeligt at løse problemet, fordi der er grundlæggende uenighed mellem os og Rusland. Georgiens territoriale integritet skal efter vores mening opretholdes, og vi kan ikke acceptere, at Abkhasien og Sydossetien er blevet anerkendt som selvstændige lande. Forhandlingerne om disse spørgsmål vil være hårde.
Det kan i den forbindelse være vigtigt at minde os selv om behovet for en bredere debat om de eksisterende sikkerhedsstrukturer og -bestemmelser – også i Europa – inden for rammerne af Helsinkiprocessen. Russerne har fremsat forslag om at ændre og forbedre dette, men Rådet og Kommissionen har også en holdning til dette.
Det vigtigste i denne forhandling er, at vi uden omsvøb fortæller Rusland, at vi ikke ønsker strid om indflydelsessfærer, og at vi ikke accepterer dem, heller ikke i de regioner, der grænser op til både Rusland og EU. Jeg går ikke ind for at udvide NATO i den retning.
Men jeg går ind for en aktiv EU-politik for at sikre uafhængigheden for lande som Ukraine, Georgier og Moldova, og jeg håber, at de forslag, som Kommissionen vil fremsætte i efteråret omkring østligt partnerskab, vil hjælpe med at styrke båndene med disse nabolande, så vi kan hjælpe dem med at sikre deres egen udvikling og uafhængighed."@da2
"Herr Präsident! Wie Herr Salafranca möchte auch ich darauf eingehen, was Präsident Sarkozy heute Morgen gesagt hat: Wir müssen versuchen, die Probleme mit Russland über einen Dialog und nicht über eine Konfrontation zu lösen. Wir müssen versuchen, Beziehungen in Europa aufzubauen, die auf einer Partnerschaft beruhen, aber auch auf dem Grundsatz der Gleichheit der Partner, jedoch nicht ohne gesunde Kritik zu üben, sofern dies erforderlich ist.
In diesem Zusammenhang müssen wir nach Lösungen für die Probleme um Georgien suchen, und wir müssen in Bezug auf zahlreiche entscheidende Themen, die bereits angesprochen worden sind – darunter internationale Themen wie die Zukunft des Atomwaffensperrvertrags, die Probleme rund um Iran und die Weiterverfolgung des Kyoto-Protokolls – mit Russland zusammenarbeiten. Unsere eigenen Umweltambitionen können kein Erfolg werden, solange wir uns nicht mit anderen wichtigen Partnern weltweit darüber einigen können.
Des Weiteren muss mit Russland eine Kooperation in Bezug auf die Finanzkrise und die Rolle Russlands in den G8 angestrebt werden. Die Finanzkrise zeigt einmal mehr, wie stark wir von Russland abhängig sind, aber auch, wie sehr Russland auf die internationale Wirtschaft angewiesen ist. Verglichen mit der Lage von vor 30 oder 40 Jahren hat sich die Welt komplett gewandelt. Das ist ein weiterer Grund, warum eine Rückkehr zu der Taktik des Kalten Krieges keine Option darstellt.
Zweitens begrüßen wir das Verhalten der französischen Präsidentschaft und die Geschlossenheit der Europäischen Union bei der Herangehensweise an den Georgien-Konflikt. Es ist äußerst wichtig, dass wir in den kommenden Wochen und Monaten weiterhin so geschlossen handeln. Dies gilt insbesondere für die aufgenommenen Genfer Gespräche, die im November fortgesetzt werden. Bedauerlicherweise kam es nicht zu einer sofortigen Einigung auf eine Formel zur Lösung des Georgien-Konflikts.
Dieses Thema könnte tatsächlich schwierig zu lösen sein, denn es gibt erhebliche Meinungsverschiedenheiten zwischen uns und Russland. Unserer Ansicht nach sollte die territoriale Integrität Georgiens bewahrt werden, und die Tatsache, dass Südossetien und Abchasien als unabhängige Länder anerkannt worden sind, ist für uns inakzeptabel. Die Gespräche über diese Angelegenheiten dürften hart werden.
In dieser Hinsicht kann es wichtig sein, uns an die Notwendigkeit einer breiter angelegten Debatte über die in Europa bestehenden Sicherheitsstrukturen und Regelungen im Namen des Helsinki-Prozesses zu erinnern. Die Russen haben vorgeschlagen, dies zu ändern und zu verbessern, aber der Rat und die Kommission haben möglicherweise auch noch etwas zu dieser Angelegenheit beizutragen.
Im Rahmen dieser Diskussion ist wichtig, Russland unmissverständlich klar zu machen, dass wir uns nicht um Einflussbereiche streiten wollen und diese nicht akzeptieren, auch nicht in Regionen, die sowohl an Russland als auch an die Europäische Union grenzen. Ich bin nicht dafür, die NATO in diese Richtung zu erweitern.
Was ich jedoch befürworte, ist eine aktive EU-Politik zur Gewährleistung der Unabhängigkeit von Ländern wie der Ukraine, Georgien und Moldawien, und ich hoffe, dass die Vorschläge, die die Kommission diesen Herbst zur Östlichen Partnerschaft vorlegen wird, dazu beitragen werden, die Beziehungen mit den besagten Nachbarstaaten zu festigen, damit wir sie dabei unterstützen können, ihre eigene Entwicklung und Unabhängigkeit zu gewährleisten."@de9
".
Κύριε Πρόεδρε, όπως ο κύριος Salafranca, θα ήθελα να ξεκινήσω από τη δήλωση του Προέδρου Σαρκοζί σήμερα το πρωί: πρέπει να προσπαθήσουμε να λύσουμε τα προβλήματα με τη Ρωσία μέσω του διαλόγου παρά μέσω συγκρούσεων. Πρέπει να προσπαθήσουμε να αναπτύξουμε σχέσεις στην Ευρώπη οι οποίες να βασίζονται στη συνεργασία, αλλά επίσης στην αρχή της ισότητας των εταίρων, χωρίς, βέβαια, να ξεχνάμε να χτυπάμε το καμπανάκι του κινδύνου όπου χρειάζεται.
Από αυτήν την άποψη, πρέπει να αναζητάμε λύσεις στα προβλήματα γύρω από τη Γεωργία και πρέπει να συνεργαστούμε με τη Ρωσία σε αρκετά κρίσιμης σημασίας ζητήματα που έχουν ήδη αναφερθεί, διεθνή ζητήματα, όπως το μέλλον του καθεστώτος μη διάδοσης, τα προβλήματα γύρω από το Ιράν και η συνέχεια του Κιότο. Οι δικές μας περιβαλλοντικές φιλοδοξίες δεν μπορούν να αποδειχτούν επιτυχημένες, αν δεν μπορέσουμε να καταλήξουμε σε μια συμφωνία σχετικά με αυτές με άλλους κεντρικούς παράγοντες στον πλανήτη.
Συνεργασία πρέπει επίσης να επιδιωχθεί με τη Ρωσία όσον αφορά τη χρηματοπιστωτική κρίση και το ρόλο της Ρωσίας στους G8. Η χρηματοπιστωτική κρίση αποδεικνύει σε πόσο μεγάλο βαθμό βασιζόμαστε από τη Ρωσία, αλλά και πόσο η Ρωσία βασίζεται στη διεθνή οικονομία. Το γεγονός ότι ο κόσμος έχει αλλάξει εντελώς, σε σύγκριση με πριν από 30 ή 40 χρόνια, είναι ένας άλλος λόγος για τον οποίο η επιστροφή σε ψυχροπολεμικές τακτικές δεν αποτελεί πλέον επιλογή.
Δεύτερον, θα θέλαμε να χαιρετίσουμε τη συμπεριφορά της Γαλλικής Προεδρίας και την ομοφωνία της Ένωσης στον τρόπο με τον οποίο αντιμετώπισε την ένοπλη σύρραξη γύρω από τη Γεωργία. Έχει ζωτική σημασία να διατηρήσουμε αυτήν την ομοφωνία μέσα και στις επόμενες εβδομάδες και μήνες. Αυτό έχει ιδιαίτερη σημασία για τις συνομιλίες που πραγματοποιούνται στη Γενεύη και οι οποίες θα συνεχιστούν τον Νοέμβριο. Είναι κατανοητό ότι δεν υπήρξε άμεση συμφωνία πάνω σε μια φόρμουλα επίλυσης του προβλήματος της Γεωργίας.
Αυτό το πρόβλημα μπορεί, μάλιστα, να είναι δύσκολο να επιλυθεί, γιατί υπάρχει μια βασική διάσταση απόψεων ανάμεσα σε εμάς και τη Ρωσία. Κατά την άποψή μας, η εδαφική ακεραιότητα της Γεωργίας θα πρέπει να διατηρηθεί και το γεγονός ότι η Νότια Οσσετία και η Αμπχαζία έχουν αναγνωριστεί ως ανεξάρτητες χώρες είναι απαράδεκτο για εμάς. Οι συζητήσεις πάνω σε αυτά τα ζητήματα πρόκειται να είναι δύσκολες.
Από αυτήν την άποψη, ίσως είναι σημαντικό να θυμόμαστε την ανάγκη να τηρούμε έναν ευρύτερο διάλογο για τις δομές και τους κανονισμούς ασφαλείας που εφαρμόζονται, στο όνομα της διαδικασία του Ελσίνκι, και στην Ευρώπη. Οι Ρώσοι έχουν υποβάλει προτάσεις για αλλαγές και βελτιώσεις, αλλά το Συμβούλιο και η Επιτροπή μπορεί να έχουν και κάποιους δισταγμούς για αυτό το θέμα.
Αυτό που είναι σημαντικό στο πλαίσιο της συζήτησης αυτής είναι να ειπωθεί στη Ρωσία με σαφείς όρους ότι δεν επιθυμούμε να συγκρουστούμε για τις σφαίρες επιρροής και ότι εμείς δεν τις αποδεχόμαστε, ούτε καν στις περιοχές που συνορεύουν και με τη Ρωσία και με την Ευρωπαϊκή Ένωση. Δεν τάσσομαι υπέρ της διεύρυνσης του ΝΑΤΟ προς εκείνη την κατεύθυνση.
Όμως, είμαι υπέρ μιας ενεργούς πολιτικής της ΕΕ για να εγγυηθούμε την ανεξαρτησία χωρών όπως η Ουκρανία, η Γεωργία και η Μολδαβία κι ελπίζω ότι οι προτάσεις που θα παρουσιάσει η Επιτροπή αυτό το φθινόπωρο όσον αφορά την ανατολική εταιρική σχέση θα βοηθήσουν στην ενδυνάμωση των δεσμών με τις εν λόγω γειτονικές χώρες, ούτως ώστε να μπορέσουμε να τις βοηθήσουμε να εξασφαλίσουν την ίδια τους την ανάπτυξη και την ανεξαρτησία."@el10
".
Mr President, like Mr Salafranca, I should like to pick up on what President Sarkozy stated this morning: we have to try to solve the problems with Russia via dialogue rather than confrontation. We have to try to develop relationships in Europe that are based on partnership, but also on the principle of equality of partners, without, of course, forgetting to sound a critical note where needed.
In this connection, we must look for solutions to the problems surrounding Georgia, and we must work with Russia on a number of crucial issues that have already been mentioned, international issues, like the future of the non-proliferation regime, the problems surrounding Iran and the follow-up to Kyoto. Our own environmental ambitions cannot prove successful unless we can reach agreement on them with other key partners in the world.
Cooperation must also be sought with Russia with regard to the financial crisis and the role of Russia in the G8. The financial crisis demonstrates yet again how much we rely on Russia, but also how much Russia relies on the international economy. The fact that the world has changed completely, compared to 30 or 40 years ago, is another reason why returning to cold-war tactics is not an option.
Secondly, we would like to applaud the French Presidency’s conduct and the Union’s unanimity in the way it has addressed the conflict surrounding Georgia. It is of key importance that we should hold fast to this unanimity in the weeks and months to come as well. This is particularly important in the talks that have got underway in Geneva and that will be continued in November. Understandably, there was no immediate agreement about a formula to solve the Georgian issue.
This issue might, in fact, be difficult to solve, because there is a fundamental difference of opinion between us and Russia. In our view, Georgia’s territorial integrity should be maintained, and the fact that South Ossetia and Abkhazia have been recognised as independent countries is unacceptable to us. The discussions on these matters are set to be tough.
It may, in this regard, be important to remind ourselves of the need to have a wider debate about the safety structures and regulations that are in place, under the name of the Helsinki process, in Europe too. The Russians have made proposals to change and improve this, but the Council and Commission may have some thoughts on the matter too.
What is important in the framework of this discussion is that Russia be told in no uncertain terms that we do not want come to blows about spheres of influence and that we do not accept them, not even in the regions that border both Russia and the European Union. I am not in favour of extending NATO in that direction.
What I am in favour of, though, is active EU policy to guarantee the independence of countries like Ukraine, Georgia and Moldova, and I hope that the proposals which the Commission will be moving this autumn surrounding eastern partnership will help strengthen the ties with the said neighbouring countries, so that we can help them to guarantee their own development and their own independence."@en4
". – (
) Härra juhataja, nagu härra Salafranca, soovin ka mina toonitada president Sarkozy tänahommikusi sõnu: me peame püüdma lahendada Venemaaga tekkinud probleemid pigem dialoogi kui vastandumise teel. Me peame püüdma luua Euroopas suhted, mis põhinevad partnerlusel ja partnerite võrdsusel, unustamata loomulikult tegemast kriitilisi märkusi, kui need on vajalikud.
Sellega seoses peame otsima lahendusi Gruusia ümber tekkinud probleemidele, me peame tegema Venemaaga koostööd mitmes juba mainitud tähtsas rahvusvahelises küsimuses, mis puudutavad näiteks tuumarelva leviku tõkestamise korda, Iraaniga seonduvaid probleeme ning Kyoto järelmeetmeid. Meie endi keskkonnaalased sihid ei jõu eduni, kui me ei suuda jõuda nende osas kokkuleppele teiste põhipartneritega maailmas.
Koostöövõimalusi Venemaaga tuleb otsida ka küsimustes, mis käsitlevad finantskriisi ja Venemaa rolli G8-s. Finantskriis näitab taas, kui suures ulatuses me Venemaale toetume, aga ka seda, kui palju toetub Venemaa rahvusvahelisele majandusele. Veel üks põhjus, miks külma sõja taktika juurde naasmine ei ole võimalik, on asjaolu, et maailm on võrreldes 30 või 40 aasta taguse ajaga täielikult muutunud.
Teiseks soovime avaldada kiitust eesistujariigi Prantsusmaa tegevusele ja liidu üksmeelsele reaktsioonile seoses Gruusia konfliktiga. Ülimalt oluline on säilitada see üksmeelsus ka järgmiste nädalate ja kuude jooksul. Eriti tähtis on see Genfis alanud ja novembris jätkuvatel kõnelustel. Endastmõistetavalt ei jõutud kohe kokkuleppele, kuidas Gruusia küsimus lahendada.
Selle probleemi lahendamine võib tegelikult olla keeruline, sest meie ja Venemaa arvamus on põhimõtteliselt erinevad. Meie leiame, et Gruusia territoriaalset terviklikkust tuleks säilitada ning Lõuna-Osseetia ja Abhaasia tunnustamine iseseisvate riikidena ei ole meile vastuvõetav. Sel teemal peetavad arutelud tulevad rasked.
Siinkohal peaksime tuletama endale meelde vajadust korraldada ka Euroopas ulatuslikum arutelu Helsingi protsessi nime all kehtestatud julgeolekustruktuuride ja -määruste üle. Venelased on teinud ettepanekuid selle protsessi muutmiseks ja parandamiseks, kuid nõukogul ja komisjonil on selles vallas ka omad mõtted.
Selle arutelu raames on tähtis anda Venemaale väga selgelt mõista, et me ei soovi kokkupõrkeid mõjusfääride teemal ning need ei ole meile vastuvõetavad isegi mitte sellistes piirkondades, mis külgnevad nii Venemaa kui ka Euroopa Liiduga. Ma ei poolda NATO laiendamist selles suunas.
Küll aga soosin ma ELi aktiivset tegevust selle nimel, et kindlustada Ukraina, Gruusia, Moldova ja teiste riikide iseseisvus; ma loodan, et komisjoni sellesügisesed ettepanekud idapartnerluse kohta aitavad tugevdada sidemeid nimetatud naaberriikidega, nii et me saame olla neile abiks arengu ja iseseisvuse tagamisel."@et5
"Arvoisa puhemies, haluaisin jäsen Salafrancan tavoin palata siihen, mitä presidentti Sarkozy totesi tänä aamuna: meidän on pyrittävä ratkaisemaan ongelmat Venäjän kanssa keskustelun eikä yhteenottojen kautta. Meidän on pyrittävä kehittämään Euroopassa sellaisia suhteita, jotka perustuvat kumppanuuteen mutta myös kumppaneiden samanarvoisuuden periaatteeseen, ilman, että kuitenkaan unohdetaan tarvittaessa esittää kriittisiä näkemyksiä.
Tässä yhteydessä meidän on etsittävä ratkaisuja Georgiaa ympäröiviin ongelmiin, ja meidän on tehtävä työtä Venäjän kanssa monien jo mainittujen keskeisten kysymysten parissa. Näitä ovat kansainväliset kysymykset, kuten asesulkujärjestelmän tulevaisuus, Irania ympäröivät kysymykset sekä Kioton sopimuksen jatko. Ympäristöön liittyvät omat tavoitteemme eivät voi osoittautua menestyksekkäiksi, jos emme kykene saavuttamaan niitä koskevaa sopimusta maailmalla olevien avainkumppaniemme kanssa.
Venäjän kanssa on pyrittävä yhteistyöhön myös talouskriisin ja Venäjän G8-ryhmässä olevan roolin yhteydessä. Talouskriisi osoittaa jälleen kerran, miten paljon voimme luottaa Venäjään, mutta myös sen, miten paljon Venäjä luottaa kansainväliseen talouteen. Se, että maailma on muuttunut täysin siitä, minkälainen se oli 30–40 vuotta sitten, on toinen syy, miksi paluu kylmän sodan taktiikkaan ei ole vaihtoehto.
Toiseksi totean, että haluamme ylistää puheenjohtajavaltio Ranskan toimintaa ja unionin yksimielisyyttä siinä tavassa, jolla se käsitteli Georgiaa ympäröivää konfliktia. On ratkaisevan tärkeää, että noudatamme tätä yksimielisyyttä myös tulevina viikkoina ja kuukausina. Tämä on erityisen tärkeää niiden keskustelujen kannalta, jotka käynnistimme Genevessä ja joita jatketaan marraskuussa. Ymmärrettävästi keskusteluissa ei saatu aikaan välitöntä sopimusta mallista, jonka avulla Georgian kysymys voitaisiin ratkaista.
Tämä asia saattaa itse asiassa osoittautua vaikeaksi ratkaista, koska unionin ja Venäjän välillä on perustavanlaatuinen mielipide-ero. Katsomme, että Georgian alueellinen koskemattomuus olisi säilytettävä, emmekä voi hyväksyä sitä, että Etelä-Ossetia ja Abhasia on tunnustettu itsenäisiksi valtioiksi. Näitä asioita koskevat keskustelut muodostuvat vaikeiksi.
Tässä yhteydessä voi olla tärkeää muistuttaa itseämme siitä, että meidän on käytävä laajempia keskusteluita turvallisuusrakenteista ja määräyksistä, joista on sovittu Helsingin prosessin nimissä myös Euroopassa. Venäläiset ovat esittäneet ehdotuksia tämän asian muuttamiseksi ja parantamiseksi, mutta myös neuvostolla ja komissiolla saattaa olla joitakin mietteitä tästä asiasta.
Tämän keskustelun puitteissa tärkeää on se, Venäjälle ilmoitetaan täysin selvin sanoin, että emme halua alkaa kiistellä vaikutusalueista ja että emme hyväksy niitä, emme edes niillä alueilla, joilla on yhteinen raja sekä Venäjän että Euroopan unionin kanssa. En kannata Naton laajentamista tähän suuntaan.
Kannatan kuitenkin sitä, että EU jatkaa aktiivista politiikkaa Ukrainan, Georgian ja Moldovan kaltaisten maiden itsenäisyyden takaamiseksi. Toivon myös, että itäisiä kumppanuuksiamme käsittelevät ehdotukset, joita komissio aikoo esittää tänä syksynä, auttavat lujittamaan siteitä kyseisten naapurimaiden kanssa, jotta voimme taata niille niiden oman kehityksen ja oman itsenäisyyden."@fi7
".
Monsieur le Président, comme M. Salafranca, je voudrais citer le président Sarkozy qui a dit ce matin que nous devons essayer de résoudre les problèmes avec la Russie par le dialogue plutôt que par la confrontation. Nous devons essayer de développer en Europe des relations basées sur le partenariat, mais également sur le principe de l’égalité des partenaires, sans, bien entendu, oublier d’émettre des critiques quand c’est nécessaire.
À ce propos, nous devons chercher des solutions aux problèmes relatifs à la Géorgie et nous devons travailler avec la Russie sur plusieurs questions cruciales qui ont déjà été mentionnées, des questions internationales, comme l’avenir du régime de non-prolifération, les problèmes concernant l’Iran et le suivi de Kyoto. Nos ambitions environnementales ne pourront être satisfaites que si nous parvenons à un accord à ce sujet avec d’autres partenaires clés dans le monde.
Nous devons également chercher à coopérer avec la Russie relativement à la crise financière et au rôle de la Russie au sein du G8. La crise financière prouve une fois encore combien nous comptons sur la Russie, mais également combien la Russie compte sur l’économie internationale: le monde a complètement changé par rapport à ce qu’il était il y a 30 ou 40 ans, c’est pourquoi revenir aux tactiques de la guerre froide n’est pas une option envisageable.
Deuxièmement, nous voudrions applaudir à la conduite de la présidence française et à l’unanimité avec laquelle l’Union a traité le conflit relatif à la Géorgie. Il est vital que nous maintenions aussi fermement cette unanimité dans les semaines et les mois à venir. Elle est particulièrement importante eu égard aux négociations en cours à Genève et qui continueront en novembre. Qu’il n’y ait pas eu d’accord immédiat sur une formule pour résoudre la question de la Géorgie est très compréhensible.
En fait, cette question pourrait s’avérer difficile à résoudre, parce qu’il y a une différence d’opinion fondamentale entre nous et la Russie. Pour nous, l’intégrité territoriale de la Géorgie devrait être maintenue et le fait que l’Ossétie du Sud et l’Abkhazie aient été reconnues comme des pays indépendants est inacceptable. Les discussions sur ces sujets ne manqueront pas d’être controversées.
À cet égard, nous ne devons pas oublier la nécessité de tenir un vaste débat sur les structures et les règlements de sécurité existants et connus sous le nom de «processus d’Helsinki», en Europe aussi. Les Russes ont fait des propositions de changement et d’amélioration de ce processus, mais le Conseil et la Commission pourraient également avoir une idée sur la question.
Ce qui est important dans le cadre de cette discussion, c’est que l’on dise sans ambiguïté à la Russie que nous ne voulons pas en venir aux mains en ce qui concerne les sphères d’influence et que nous ne les acceptons pas, même dans les régions frontalières entre la Russie et l’Union européenne. Je ne suis pas favorable à une extension de l’OTAN dans cette direction.
En revanche, je suis pour une politique active de l’UE garantissant l’indépendance de pays comme l’Ukraine, la Géorgie et la Moldavie et j’espère que les propositions que la Commission présentera cet automne relativement au partenariat oriental favorisera le renforcement des liens avec les pays dits «voisins», de sorte que nous puissions les aider à assurer eux-mêmes leur développement leur indépendance."@fr8
".
Elnök úr, Salafranca úrhoz hasonlóan én is szeretném kiemelni, amit Sarkozy elnök úr ma délelőtt kijelentett: ahelyett, hogy vitatkoznánk Oroszországgal, inkább párbeszéd segítségével kell megpróbálnunk megoldani a problémákat. Arra kell törekednünk, hogy olyan kapcsolatokat alakítsunk ki Európában, amelyek partnerségen alapulnak, de olyan partnerségen, amelyen belül a partnerek egyenlők, ugyanakkor nem feledkezhetünk meg arról, hogy szükség esetén kritikai észrevételt tegyünk.
Ennek szem előtt tartásával megoldást kell találnunk a Grúziával kapcsolatos problémákra, és együtt kell működnünk Oroszországgal számos, már korábban említett döntő fontosságú nemzetközi kérdésben, például az atomsorompó-rendszer jövője, az Iránnal kapcsolatos problémák és a Kiotói Jegyzőkönyvet követő időszakra vonatkozó megállapodás terén. Saját környezetvédelmi törekvéseink csak akkor járhatnak sikerrel, ha azokkal kapcsolatban megegyezést tudunk elérni más jelentős nemzetközi partnerekkel.
Oroszországgal a pénzügyi válság és Oroszország által a G8 csoportosulásban betöltött szerep tekintetében is együttműködésre kell törekedni. A pénzügyi válság ismét jól szemléltette, hogy mennyire számíthatunk Oroszországra, és hogy Oroszország mennyire számíthat a nemzetközi közösségre. Az, hogy a világ a 30–40 évvel ezelőtti helyzethez képest teljesen megváltozott, egy újabb ok arra, hogy nem térhetünk vissza a hidegháborús taktikához.
Másodszor, szeretnénk elismerésünket kifejezni azzal kapcsolatban, ahogyan a francia elnökség intézte a dolgokat, és amilyen egységes volt az Unió a grúziai konfliktus kezelése során. Alapvető fontosságú, hogy az elkövetkező hetekben és hónapokban is szilárdan ragaszkodjunk ehhez az egységességhez. Ez különösen fontos a Genfben megkezdett és novemberben folytatandó tárgyalások során. Érthető, hogy azonnal nem jött létre megállapodás a grúz kérdés megoldásának módjával kapcsolatban.
Előfordulhat, hogy ezt a problémát nehéz lesz megoldani, mert alapvető véleménykülönbség van köztünk és Oroszország között. Véleményünk szerint Grúzia területi integritását meg kell őrizni, továbbá elfogadhatatlan számunkra Dél-Oszétia és Abházia független országként való elismerése. Az említett kérdésekkel kapcsolatban kemény tárgyalások várhatók.
E tekintetben fontos lehet emlékeztetni magunkat arra, hogy szélesebb körű vitát kell indítani a helsinki folyamat szerint jelenleg Európában is érvényben lévő biztonsági struktúrákról és előírásokról. Az oroszok módosításra irányuló javaslatokat terjesztettek elő, de a Tanácsnak és a Bizottságnak is lehet néhány szava ehhez a kérdéshez.
Fontos, hogy a tárgyalások keretében félreérthetetlenül közöljük Oroszországgal, hogy nem akarunk ölre menni a befolyási övezetek miatt, és nem is fogadjuk el azokat az Oroszországgal és az Európai Unióval határos régiókban sem. Nem helyeslem a NATO ilyen irányba történő kibővítését.
Ezzel szemben támogatom azt, hogy az EU aktív politikát folytasson például Ukrajna, Grúzia és Moldova függetlenségének garantálása érdekében, és remélem, hogy a Bizottság által a keleti partnerségekkel kapcsolatban idén ősszel előterjesztendő javaslatok hozzá fognak járulni az említett szomszédos országokhoz fűződő kötelékek megerősítéséhez, segítséget tudjunk nyújtani számukra saját fejlődésük és függetlenségük biztosításához."@hu11
".
Signor Presidente, come il collega Salafranca, vorrei riprendere anch’io quanto dichiarato dal presidente Sarkozy questa mattina: cerchiamo di risolvere i problemi con la Russia attraverso il dialogo, anziché attraverso lo scontro. In Europa dobbiamo sviluppare relazioni fondate sul partenariato, nonché sul principio di uguaglianza dei partner, senza, naturalmente dimenticare di avanzare critiche ogniqualvolta sia necessario.
A tale proposito, è essenziale trovare soluzioni ai problemi legati alla Georgia, lavorare con la Russia su diverse questioni internazionali cruciali di cui si è già fatta menzione, quali il futuro del regime di non proliferazione, i problemi legati all’Iran e il
di Kyoto. I nostri stessi obiettivi in materia di ambiente non possono andare a buon fine se non rientrano in un accordo con gli altri grandi partner mondiali.
La cooperazione con la Russia va cercata anche per quanto riguarda la crisi finanziaria e il ruolo del paese nel G8. La crisi dimostra ancora una volta quanto dipendiamo dalla Russia, come pure quanto la Russia faccia affidamento sull’economia internazionale. Il fatto che il mondo sia cambiato completamente rispetto a 30 o 40 anni fa, è un’altra ragione per escludere un eventuale ritorno alle tattiche della guerra fredda.
In secondo luogo, vorremmo plaudere alla condotta della presidenza francese e all’unanimità mostrata dall’Unione nell’affrontare il conflitto in Georgia. Sarà fondamentale mantenere tale atteggiamento anche nelle settimane e mesi a seguire, in particolare in occasione dei colloqui avviati a Ginevra, che proseguiranno a novembre, poiché non si è ancora raggiunto, comprensibilmente, un accordo sulla risoluzione della crisi georgiana.
Tale questione potrebbe infatti risultare di difficile soluzione, per la fondamentale differenza di opinioni tra noi e la Russia. A nostro avviso, l'integrità territoriale della Georgia dovrebbe essere preservata, e il fatto che l'Ossezia del Sud e l'Abkhazia siano state riconosciute come paesi indipendenti è per noi inaccettabile. Si preannunciano dibattiti molto tesi su questi punti.
A questo fine, potrebbe essere utile ricordare a noi stessi la necessità di avviare un più ampio dibattito sulle strutture di sicurezza e i regolamenti esistenti sotto il nome di processo di Helsinki anche in Europa. I russi hanno avanzato proposte per cambiare e migliorare tale processo, ma anche il Consiglio e la Commissione potrebbero avere opinioni in materia.
Fondamentale, nell’ambito di tale dibattito, è esprimere con chiarezza e determinazione alla Russia che noi non vogliamo arrivare a uno scontro sulle sfere di influenza e che non intendiamo accettarle, neppure nelle regioni che confinano con la Russia e l’Unione europea. Io non sono a favore di un ampliamento della NATO in quella direzione.
Sono però a favore di un’attiva politica comunitaria a garanzia dell’indipendenza di paesi come l’Ucraina, la Georgia e la Moldova, e spero che le proposte che la Commissione metterà sul tavolo quest’autunno in merito al partenariato orientale, contribuiscano a rinsaldare i legami con i paesi confinanti succitati, al fine di aiutarli ad assicurare il loro sviluppo e indipendenza."@it12
".
Gerb. pirmininke aš kaip ir J. I. Salafranca atkreipti dėmesį į tai, ką prezidentas Nicolas Sarkozy pareiškė šį rytą – mes su Rusija turime pabandyti spręsti problemas dialogu, o ne konfrontacija. Europoje turime pabandyti plėtoti santykius, kurie būtų pagrįsti partneryste, taip pat partnerių lygybės principu, žinoma, nepamiršdami pareikšti kritinę pastabos, kai reikia.
Turime ieškoti su Gruzija susijusių problemų sprendimų ir dirbti su Rusija sprendžiant nemažai nepaprastai svarbių problemų, kuriuos jau buvo paminėtos, tarptautinių problemų, pvz., neplatinimo režimo ateities, su Iranu susijusių problemų ir tolesnių Kioto priemonių. Mūsų pačių aplinkos apsaugos siekiai negali pasirodyti sėkmingi, kol mes negalime pasiekti susitarimo dėl jų su kitomis pagrindinėmis pasaulinėmis partnerėmis.
Taip pat turi būti siekiama bendradarbiauti su Rusija finansų krizės ir Rusijos vaidmens G8 klausimais. Finansų krizė ne tik dar kartą parodė, kiek mes pasikliaujame Rusija, bet ir kiek Rusija pasikliauja tarptautine ekonomika. Faktas, kad pasaulis pasikeitė visiškai palyginti su buvusiu prieš trisdešimt ar keturiasdešimt metų, yra kita priežastis, kodėl grįžimas prie šaltojo karo taktikos nėra tinkamas pasirinkimas.
Antra, mes norėtume pasidžiaugti pirmininkaujančios Prancūzijos elgesiu ir Sąjungos vieningumu jai sprendžiant su Gruzija susijusį konfliktą. Nepaprastai svarbu, kad mes taip pat tvirtai laikytumės šio vieningumo ateinančiomis savaitėmis ir mėnesiais. Tai yra ypač svarbu derybose, kurios vyksta Ženevoje ir bus tęsiamos lapkričio mėn. Suprantama, kad nebuvo skubaus susitarimo dėl Gruzijos problemos sprendimo recepto.
Šį klausimą faktiškai gali būti sunku išspręsti, nes yra esminių mūsų ir Rusijos nuomonių skirtumų. Mūsų požiūriu, turi būti išsaugotas Gruzijos teritorinis vientisumas ir mums nepriimtina, kad Pietų Osetija ir Abchazija buvo pripažintos kaip nepriklausomos šalys. Diskusijos šiais klausimais turi būti ryžtingos.
Šia prasme gali būti svarbu prisiminti, kad Europoje taip pat reikalingos platesnės diskusijos apie veikiančias saugumo struktūras ir reglamentus Helsinkio proceso vardu. Rusai pateikė pasiūlymus, kaip tai pakeisti ir patobulinti, bet Taryba ir Komisija taip pat gali turėti keletą minčių šiuo klausimu.
Vykstant šiai diskusijai svarbu, kad Rusijai nedviprasmiškai buvo pasakyta, jog mes nenorime skleisti įtakos sferų ir nepriimame jų netgi tuose regionuose, kurie turi bendrą sieną tiek su Rusija, tiek ir Europos Sąjunga. Aš nesu už NATO plėtrą šia kryptimi.
Tačiau esu už aktyvią ES politiką siekiant garantuoti tokių šalių kaip Ukraina, Gruzija ir Moldova nepriklausomybę ir tikiuosi, kad su rytų partneryste susiję pasiūlymai, kuriuos Komisija pateiks šį rudenį, padės stiprinti ryšius su vadinamosiomis kaimyninėmis šalimis, kad mes galėtume joms garantuoti jų plėtrą ir nepriklausomybę."@lt14
".
Priekšsēdētāja kungs, tāpat kā
kungs, es vēlos atgādināt, ko prezidents
apgalvoja šorīt: mums jācenšas atrisināt problēmas ar Krieviju, izmantojot dialogu, nevis konfrontāciju. Mums Eiropā jācenšas izveidot tādas attiecības, kuru pamatā ir partnerība, bet arī partneru vienlīdzības princips, protams, ja vajadzīgs, izsakot kritiku.
Šajā saistībā mums jācenšas risināt problēmas, kas saistītas ar Gruziju, un mums jāstrādā ar Krieviju saistībā ar vairākiem būtiskiem jautājumiem, kuri jau tika šeit pieminēti, piemēram, ieroču neizplatīšanas režīma nākotne, ar Irānu saistītās problēmas un turpmākie soļi pēc Kioto. Mūsu pašu vides mērķi netiks sasniegti, ja nevienosimies par tiem ar citiem galvenajiem partneriem pasaulē.
Jācenšas sadarboties ar Krieviju attiecībā uz finanšu krīzi un Krievijas lomu G8 forumā. Finanšu krīze atkārtoti parādīja, cik ļoti esam atkarīgi no Krievijas un cik ļoti Krievija ir atkarīga no starptautiskās ekonomikas. Tas, ka pasaule ir pilnībā mainījusies, salīdzinot ar to, kāda tā bija pirms 30-40 gadiem, ir papildu iemesls tam, kāpēc atgriešanās pie aukstā kara taktikas nav pieļaujama.
Otrkārt, mēs izsakām atzinību Francijas prezidentūras vadībai un Savienības vienprātībai, pievēršoties Gruzijas konfliktam. Ir ļoti būtiski, lai saglabājam šo vienprātību arī turpmākajās nedēļās un mēnešos. Tas ir jo īpaši svarīgi sarunās, kas notika Ženēvā un kuras turpināsies novembrī. Protams, tūlītēja vienošanās par to, kā risināt Gruzijas jautājumu, netika panākta.
Patiesībā šo jautājumu atrisināt varētu būt grūti, jo mums un Krievijai ir būtiski atšķirīgi viedokļi. Mēs uzskatām, ka Gruzijas teritoriālā integritāte jāsaglabā, un tas, ka Dienvidosetija un Abhāzija ir atzītas par neatkarīgām valstīm, mums ir nepieņemami. Paredzams, ka šo jautājumu apspriešana būs grūta.
Šajā saistībā ir svarīgi sev atgādināt, ka arī Eiropā, izmantojot Helsinku procesu, plašāk jādebatē par drošības struktūrām un spēkā esošo regulējumu. Krievi ierosinājuši to labot un pilnveidot, bet Padomei un Komisijai šajā jautājumā arī varētu būt savi apsvērumi.
Šīs apspriešanas kontekstā svarīgi ir skaidri pateikt, ka mēs nevēlamies strīdēties par ietekmes jomām un ka mēs tās nepieņemam pat ne apgabalos, kas robežojas gan ar Krieviju, gan Eiropas Savienību. Es neatbalstu NATO paplašināšanu tajā virzienā.
Tomēr es atbalstu aktīvu ES politiku, lai garantētu tādu valstu neatkarību kā Ukraina, Gruzija un Moldova, un es ceru, ka Komisijas šoruden virzītie priekšlikumi attiecībā uz austrumu partnerību palīdzēs stiprināt saites ar minētajām kaimiņvalstīm, lai mēs spētu palīdzēt tām nodrošināt attīstību un neatkarību."@lv13
"Voorzitter, ik wil me net als de heer Salafranca aansluiten bij de woorden van president Sarkozy van vanochtend: we moeten proberen de problemen met Rusland op te lossen via een dialoog en niet via een confrontatie. We moeten proberen in Europa relaties te ontwikkelen die gebaseerd zijn op partnerschap, maar ook op het uitgangspunt van gelijkheid van partners, natuurlijk zonder na te laten kritisch te zijn waar dat nodig is.
In dit verband moeten we zoeken naar oplossingen voor de problemen rond Georgië en moeten we met Rusland samenwerken op het punt van een aantal belangrijke dossiers die al genoemd zijn, internationale dossiers, zoals de toekomst van het non-proliferatieregime, de problemen rond Iran en de follow-up van Kyoto. Onze eigen milieuambities kunnen alleen tot resultaten leiden, als we er met andere belangrijke partners in de wereld overeenstemming over bereiken.
Er moet ook worden samengewerkt met Rusland met betrekking tot de financiële crisis en de rol van Rusland in de G8. De financiële crisis toont nog maar eens aan hoe afhankelijk wij van Rusland zijn, maar ook hoe afhankelijk Rusland is van de internationale economie. Dit is nog een reden waarom er geen terugkeer zal zijn naar de koude oorlog: de wereld is totaal veranderd, vergeleken met dertig à veertig jaar geleden.
Ten tweede prijzen wij nogmaals het optreden van het Franse voorzitterschap en de eensgezindheid van de Unie bij de aanpak van het conflict rond Georgië. Het is heel erg van belang dat die eensgezindheid ook wordt vastgehouden in de komende tijd. Dit is met name van belang bij de gesprekken die in Genève op gang gekomen zijn en die in november worden voortgezet. Het is begrijpelijk dat daar niet meteen overeenstemming is gevonden over een formule om de kwestie Georgië op te lossen.
Die kwestie is misschien ook moeilijk op te lossen, omdat er een fundamenteel verschil van mening is tussen ons en Rusland. Wij zeggen dat de territoriale integriteit van Georgië overeind moeten worden gehouden. Wij kunnen niet accepteren dat Zuid-Ossetië en Abchazië als onafhankelijke landen zijn erkend. Het zal een moeilijke discussie zijn.
Het is misschien in dat verband van belang nog eens te wijzen op de noodzaak om ook in Europa een wat breder debat te voeren over de veiligheidsstructuren en -regelingen die we hebben, het zogenaamde Helsinki-proces. De Russen hebben voorstellen gedaan om dat aan te passen en te verbeteren. Misschien hebben Raad en Commissie daar ideeën over.
Wat van belang is in het kader van die discussie, is Rusland duidelijk te maken dat wij geen strijd willen over invloedssferen en dat we invloedssferen ook niet accepteren, ook niet in de regio's die zowel aan Rusland als aan de Europese Unie grenzen. Ik ben geen voorstander van uitbreiding van de NAVO in die richting.
Ik ben wel voorstander van een actief beleid van de Europese Unie om met name ook de onafhankelijkheid van landen als Oekraïne, Georgië en Moldavië te garanderen en ik hoop ook dat de voorstellen waarmee de Commissie dit najaar komt rondom oostelijk partnerschap zullen helpen om de banden met de genoemde nabuurlanden te versterken, zodat deze daarmee ook worden geholpen hun eigen ontwikkeling en hun eigen zelfstandigheid te garanderen."@mt15
".
Panie przewodniczący! Podobnie jak pan poseł Salafranca, chciałbym przywołać dzisiejsze słowa prezydenta Sarkozy’ego: musimy próbować rozwiązywać problemy z Rosją na drodze dialogu, nie zaś konfrontacji. Musimy próbować rozwijać w Europie stosunki oparte na partnerstwie, ale również na zasadzie równości partnerów, a przy tym nie możemy obawiać się krytyki tam, gdzie jest potrzebna.
W związku z tym musimy szukać rozwiązania problemów związanych z Gruzją i współpracować z Rosją w wielu ważnych kwestiach, o których już wspomniano – zagadnieniach międzynarodowych takich jak przyszłość systemu nierozprzestrzeniania broni masowego rażenia, problemy dotyczące Iranu oraz działania podejmowane w związku z protokołem z Kioto. Nasze ambitne cele w dziedzinie ochrony środowiska nie zostaną zrealizowane, jeżeli nie osiągniemy porozumienia z najważniejszymi partnerami na świecie.
Musimy również dążyć do współpracy z Rosją w związku z kryzysem finansowym i rolą Rosji w G-8. Kryzys finansowy ponownie dostarcza dowodów na to, jak bardzo polegamy na Rosji, ale też i jak bardzo Rosja polega na gospodarce międzynarodowej. Fakt, że w porównaniu do sytuacji panującej 30 czy 40 lat temu świat całkowicie się zmienił, jest moim zdaniem kolejnym powodem, by zapomnieć o taktyce zimnowojennej.
Po drugie, chcielibyśmy pochwalić postępowanie prezydencji francuskiej i zgodne stanowisko Unii w sprawie konfliktu w Gruzji. Utrzymanie tej zgodności w najbliższych tygodniach i miesiącach będzie bardzo ważne. Jest to szczególnie istotne w kontekście rozmów, które trwają w Genewie i będą kontynuowane w listopadzie. Co zrozumiałe, nie udało się od razu osiągnąć zgody co do sposobu rozwiązania kwestii gruzińskiej.
Może ona w rzeczywistości okazać się trudna do rozwiązania, gdyż występuje tutaj fundamentalna różnica poglądów między nami a Rosją. W naszej opinii integralność terytorialna Gruzji powinna zostać zachowana i nie do przyjęcia jest dla nas fakt uznania Osetii Południowej i Abchazji za niepodległe kraje. Rozmowy na te tematy z pewnością będą trudne.
W związku z tym warto być może przypomnieć sobie o potrzebie ogólniejszej debaty na temat istniejących struktur bezpieczeństwa i obowiązujących w tym zakresie regulacji znanych pod nazwą procesu helsińskiego – dotyczy to także Europy. Rosjanie zgłosili propozycje ich zmiany i usprawnienia, lecz Rada i Komisja mogą mieć własne przemyślenia na ten temat.
W ramach tej dyskusji ważne jest stanowcze wskazanie Rosji, że nie chcemy walki o strefy wpływów i nie akceptujemy ich istnienia, nawet w regionach sąsiadujących zarówno z Rosją, jak i z Unią Europejską. Nie jestem zwolennikiem rozszerzania NATO w tym kierunku.
Jestem natomiast zwolennikiem aktywnej polityki UE mającej na celu zagwarantowanie niepodległości takich krajów jak Ukraina, Gruzja i Mołdawia. Mam też nadzieję, że wnioski, które Komisja przedstawi jesienią w związku z partnerstwem wschodnim, pomogą zacieśnić więzy z tymi sąsiadującymi krajami, abyśmy mogli pomóc im zagwarantować rozwój i niepodległość."@pl16
"Senhor Presidente, tal como o senhor deputado Salafranca, gostaria de subscrever a declaração aqui proferida pelo Presidente Sarkozy hoje de manhã: temos de continuar a procurar resolver os problemas com a Rússia por via do diálogo e não do confronto. Na Europa, temos de procurar desenvolver relações que se baseiem na parceria, mas também no princípio da igualdade entre parceiros, sem nos abstermos, obviamente, de tecer críticas quando necessário.
Neste contexto, temos de procurar soluções para os problemas em torno da Geórgia e de trabalhar com a Rússia num conjunto de questões cruciais que já foram referidas, questões de âmbito internacional, como o futuro do regime de não proliferação, os problemas em torno do Irão e o seguimento de Quioto. As nossas ambições ambientais não poderão ser concretizadas se não chegarmos a acordo sobre elas com os outros parceiros-chave no mundo.
Temos igualmente de procurar cooperar com a Rússia no que respeita à crise financeira e ao seu papel no G8. A crise financeira demonstra uma vez mais o quanto dependemos da Rússia, mas também o quanto a Rússia depende da economia internacional. O facto de o mundo ter mudado por completo em relação a 30 ou 40 anos atrás é outra razão pela qual o regresso à táctica da Guerra Fria não constitui opção.
Em segundo lugar, gostaria de louvar o trabalho desenvolvido pela Presidência francesa e a unanimidade da União na forma como abordou o conflito em torno da Geórgia. É essencial continuarmos a manter essa unanimidade nos próximos tempos. Isto é particularmente importante na perspectiva das conversações que foram iniciadas em Genebra e que irão prosseguir em Novembro. É compreensível que não tenha havido um acordo imediato sobre uma fórmula para resolver a questão da Geórgia.
Esta questão poderá de facto ser difícil de resolver, pois existe uma diferença de opinião fundamental entre nós e a Rússia. Nós entendemos que a integridade territorial da Geórgia deve ser mantida, e consideramos inaceitável que Ossétia do Sul e a Abcásia tenham sido reconhecidas como países independentes. As discussões sobre estas questões vão ser difíceis.
Neste contexto, poderá ser importante lembrarmo-nos da necessidade de realizar, também na Europa, um debate mais alargado sobre as estruturas e os regulamentos de segurança já estabelecidos - o chamado Processo de Helsínquia. Os Russos já fizeram propostas para modificar e melhorar a situação, e talvez o Conselho e a Comissão também tenham algumas ideias sobre esta matéria.
O que importa no quadro desta discussão é dizermos inequivocamente à Rússia que não queremos conflitos em torno das esferas de influência e que também não os aceitaremos, inclusive nas regiões que fazem fronteira com a Rússia e com União Europeia. Não sou favorável ao alargamento da NATO nessa direcção.
Sou favorável, isso sim, a uma política activa da UE tendente a garantir a independência de países como a Ucrânia, a Geórgia e a Moldávia, e espero que as propostas em torno da Parceria Oriental que a Comissão irá apresentar este Outono contribuam para reforçar os laços com os citados países vizinhos, para que possamos também ajudá-los a garantir o seu próprio desenvolvimento e a sua própria independência."@pt17
"Voorzitter, ik wil me net als de heer Salafranca aansluiten bij de woorden van president Sarkozy van vanochtend: we moeten proberen de problemen met Rusland op te lossen via een dialoog en niet via een confrontatie. We moeten proberen in Europa relaties te ontwikkelen die gebaseerd zijn op partnerschap, maar ook op het uitgangspunt van gelijkheid van partners, natuurlijk zonder na te laten kritisch te zijn waar dat nodig is.
In dit verband moeten we zoeken naar oplossingen voor de problemen rond Georgië en moeten we met Rusland samenwerken op het punt van een aantal belangrijke dossiers die al genoemd zijn, internationale dossiers, zoals de toekomst van het non-proliferatieregime, de problemen rond Iran en de follow-up van Kyoto. Onze eigen milieuambities kunnen alleen tot resultaten leiden, als we er met andere belangrijke partners in de wereld overeenstemming over bereiken.
Er moet ook worden samengewerkt met Rusland met betrekking tot de financiële crisis en de rol van Rusland in de G8. De financiële crisis toont nog maar eens aan hoe afhankelijk wij van Rusland zijn, maar ook hoe afhankelijk Rusland is van de internationale economie. Dit is nog een reden waarom er geen terugkeer zal zijn naar de koude oorlog: de wereld is totaal veranderd, vergeleken met dertig à veertig jaar geleden.
Ten tweede prijzen wij nogmaals het optreden van het Franse voorzitterschap en de eensgezindheid van de Unie bij de aanpak van het conflict rond Georgië. Het is heel erg van belang dat die eensgezindheid ook wordt vastgehouden in de komende tijd. Dit is met name van belang bij de gesprekken die in Genève op gang gekomen zijn en die in november worden voortgezet. Het is begrijpelijk dat daar niet meteen overeenstemming is gevonden over een formule om de kwestie Georgië op te lossen.
Die kwestie is misschien ook moeilijk op te lossen, omdat er een fundamenteel verschil van mening is tussen ons en Rusland. Wij zeggen dat de territoriale integriteit van Georgië overeind moeten worden gehouden. Wij kunnen niet accepteren dat Zuid-Ossetië en Abchazië als onafhankelijke landen zijn erkend. Het zal een moeilijke discussie zijn.
Het is misschien in dat verband van belang nog eens te wijzen op de noodzaak om ook in Europa een wat breder debat te voeren over de veiligheidsstructuren en -regelingen die we hebben, het zogenaamde Helsinki-proces. De Russen hebben voorstellen gedaan om dat aan te passen en te verbeteren. Misschien hebben Raad en Commissie daar ideeën over.
Wat van belang is in het kader van die discussie, is Rusland duidelijk te maken dat wij geen strijd willen over invloedssferen en dat we invloedssferen ook niet accepteren, ook niet in de regio's die zowel aan Rusland als aan de Europese Unie grenzen. Ik ben geen voorstander van uitbreiding van de NAVO in die richting.
Ik ben wel voorstander van een actief beleid van de Europese Unie om met name ook de onafhankelijkheid van landen als Oekraïne, Georgië en Moldavië te garanderen en ik hoop ook dat de voorstellen waarmee de Commissie dit najaar komt rondom oostelijk partnerschap zullen helpen om de banden met de genoemde nabuurlanden te versterken, zodat deze daarmee ook worden geholpen hun eigen ontwikkeling en hun eigen zelfstandigheid te garanderen."@ro18
".
Vážený pán predsedajúci, podobne ako pán Salafranca by som rád nadviazal na slová pána prezidenta Sarkozyho z dnešného predpoludnia: problémy s Ruskom sa musíme snažiť riešiť formou dialógu a nie konfrontácie. V Európe sa musíme usilovať o vytvorenie vzťahov na základe partnerstva, ale aj na základe princípu rovnosti partnerov, pochopiteľne nezabúdajúc na vyslovenie kritiky, ak to bude potrebné.
V tejto súvislosti musíme hľadať riešenia problémov okolo Gruzínska a musíme spolupracovať s Ruskom pri množstve zásadných otázok, ktoré už boli spomenuté, pri medzinárodných otázkach, ako napríklad budúcnosti režimu nešírenia zbraní hromadného ničenia, problémov s Iránom či nadväznosti na Kjóto. Naše vlastné ambície v oblasti životného prostredia nemôžu uspieť, ak o nich nedosiahneme dohodu s inými kľúčovými partnermi vo svete.
O spoluprácu s Ruskom sa musíme usilovať aj v súvislosti s finančnou krízou a úlohou Ruska v skupine G8. Finančná kríza nám zasa ukázala, ako veľmi závisíme od Ruska, ale aj to, ako Rusko závisí od medzinárodnej ekonomiky. To, že svet sa kompletne zmenil v porovnaní s obdobím pred 30 či 40 rokmi, je ďalším dôvodom, že návrat k taktike studenej vojny neprichádza do úvahy.
Po druhé, chceli by sme zatlieskať konaniu francúzskeho predsedníctva a jednomyseľnosti Únie pri riešení konfliktu okolo Gruzínska. Je mimoriadne dôležité, aby sme si túto jednomyseľnosť zachovali aj v nadchádzajúcich týždňoch a mesiacoch. Obzvlášť dôležité je to pri rokovaniach, ktoré sa začali v Ženeve a budú pokračovať v novembri. Pochopiteľne, nedošlo k okamžitej dohode s návodom na riešenie gruzínskej otázky.
Riešenie tejto otázky môže byť v podstate veľmi ťažké, pretože medzi nami a Ruskom existuje zásadný rozdiel v názoroch. Podľa nášho názoru by sa mala zachovať územná celistvosť Gruzínska a skutočnosť, že Južné Osetsko a Abcházsko boli uznané za nezávislé štáty, je pre nás neprijateľná. Rokovania o týchto veciach nebudú ľahké.
V tomto smere môže byť dôležité pripomenúť si potrebu širšej rozpravy o bezpečnostných štruktúrach a predpisoch vytvorených v mene Helsinského procesu aj v Európe. Rusi dali návrh na ich zmenu a zlepšenie, ale aj Rada a Komisia by sa nad tým mohli trochu zamyslieť.
V rámci tejto diskusie je dôležité, aby sa Rusku jednoznačne povedalo, že sa nechceme hádať o sférach vplyvu a že ich neakceptujeme, a to ani v regiónoch, ktoré majú spoločné hranice s Ruskom aj s Európskou úniou. Neprikláňam sa k rozširovaniu NATO v tomto smere.
Prikláňam sa však k aktívnej politike EÚ, ktorá by zaručila nezávislosť krajín, ako napríklad Ukrajiny, Gruzínska a Moldavska, a dúfam, že návrhy, ktoré Komisia túto jeseň predloží k Východnému partnerstvu, pomôžu posilniť väzby s predmetnými susednými krajinami, aby sme im pomohli zaručiť ich rozvoj a vlastnú nezávislosť."@sk19
"Gospod predsednik, tako kot gospod Salafranca bi se rad navezal na tisto, kar je danes dopoldan dejal predsednik Sarkozy: probleme z Rusijo moramo poskušati reševati z dialogom in ne s konfrontacijo. Poskušati moramo razviti odnose v Evropi, ki bodo temeljili na partnerstvu, pa tudi na načelu enakosti partnerjev, ne da bi seveda pozabili na kritiko, kjer je to potrebno.
V tem pogledu moramo iskati rešitve za probleme v zvezi z Gruzijo in sodelovati s Rusijo glede številnih odločilnih vprašanj, ki so bila že omenjena, mednarodnih vprašanj, kot so prihodnost ureditve neširjenja, problemi v zvezi z Iranom in nadaljnje ukrepanje v zvezi s Kjotom. Naše lastne okoljske ambicije ne morejo biti uspešne, če ne sklenemo sporazuma o njih z ostalimi ključnimi partnerji po svetu.
Z Rusijo si moramo prizadevati za sodelovanju tudi glede finančne krize in vloge Rusije v G8. Finančna kriza spet kaže, kako zelo se zanašamo na Rusijo, pa tudi, kako močno se Rusija zanaša na mednarodno gospodarstvo. Dejstvo, da se je svet povsem spremenil v primerjavi z obdobjem pred 30 ali 40 leti, je še en razlog, zakaj vračanje k taktiki hladne vojne ni možno.
Drugič, radi bi čestitali francoskemu predsedstvu za njegovo ravnanje in enotnost Unije pri reševanju konflikta v zvezi z Gruzijo. Ključnega pomena je, da se tudi v prihodnjih tednih in mesecih trdno držimo te enotnosti. To je še posebej pomembno pri pogovorih, ki so se začeli v Ženevi in se bodo nadaljevali novembra. Razumljivo je, da ni prišlo do takojšnjega sporazuma glede formule za rešitev gruzinskega vprašanja.
To vprašanje bo v resnici morda težko rešiti, ker se naše in rusko mnenje temeljito razlikujeta. Po našem mnenju je treba obdržati gruzinsko ozemeljsko celovitost in za nas je nesprejemljivo, da je bila priznana neodvisnost Južne Osetije in Abhazije. Pogovori o teh vprašanjih bodo težki.
V zvezi s tem bi lahko bilo pomembno, da se spomnimo na to, da je treba opraviti širšo razpravo o varnostnih strukturah in pravni ureditvi, ki so pod imenom helsinškega procesa vzpostavljene tudi v Evropi. Rusi so dali predloge za njihovo spremembo in izboljšavo, toda tudi Svet in Komisija bi lahko imela o tem kakšne pripombe.
Pri tej razpravi je pomembno to, da se Rusiji odločno pove, da ne želimo spopadov glede območij vpliva in da jih ne sprejemamo, tudi ne v regijah, ki mejijo tako na Rusijo kot na Evropsko unijo. Ne zavzemam se za širitev Nata v tej smeri.
Zavzemam pa se za aktivno politiko EU za zagotovitev neodvisnosti držav, kot so Ukrajina, Gruzija in Moldavija, in upam, da bodo predlogi, ki jih bo Komisija dala to jesen glede vzhodnega partnerstva, pripomogli h krepitvi vezi z omenjenimi sosednjimi državami, da jim bomo lahko pomagali zagotoviti svoj lastni razvoj in neodvisnost."@sl20
".
Harr talman! I likhet med José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra skulle jag vilja återkomma till vad president Nicolas Sarkozy slog fast i förmiddags. Vi måste försöka lösa problemen med Ryssland med hjälp av dialog i stället för konfrontation. Vi måste försöka utveckla förbindelser i Europa som bygger på partnerskap, men även på principen om likvärdiga partner, utan att vi för den skull glömmer att vid behov vara kritiska.
I samband med detta måste vi försöka hitta en lösning på Georgienfrågan. Dessutom måste vi arbeta tillsammans med Ryssland i en rad viktiga internationella frågor som framtiden för icke-spridningsavtalet, Iranproblematiken och uppföljningen av Kyotoavtalet. Våra egna miljöambitioner kan inte bli framgångsrika så länge vi inte kan komma överens med andra nyckelpartner i världen.
Vi måste också försöka få till stånd ett samarbete med Ryssland när det gäller finanskrisen och Rysslands roll i G8-gruppen. Finanskrisen visar än en gång hur mycket vi förlitar oss på Ryssland, men även hur mycket Ryssland förlitar sig på den internationella ekonomin. Att världen fullständigt har förändrats jämfört med hur den såg ut för 30–40 år sedan är ett annat skäl till varför en återgång till det kalla krigets dagar inte är ett alternativ.
För det andra skulle vi vilja applådera det franska ordförandeskapets agerande och EU:s enighet i dess reaktioner på Georgienkonflikten. Det är av central betydelse att vi även under de kommande veckorna och månaderna behåller denna enighet. Detta är extra viktigt i de samtal som har påbörjats i Genève och som kommer att fortsätta i november. Förståeligt nog gick det inte att komma överens omedelbart om en formel för att lösa Georgienfrågan.
Eftersom det finns en grundläggande skillnad mellan vår och Rysslands uppfattning kan det bli svårt att lösa denna fråga. Enligt vår uppfattning bör Georgiens territoriella integritet bevaras. Vi kan inte acceptera erkännandet av Sydossetien och Abchazien som självständiga stater. Diskussionerna om dessa frågor kommer att bli tuffa.
I detta sammanhang är det kanske på sin plats att påminna oss själva om att vi även inom EU behöver ha en mer omfattande debatt om de säkerhetsstrukturer och bestämmelser som redan finns, i form av Helsingforsprocessen. Ryssland har föreslagit ändringar och förbättringar av denna, men rådet och kommissionen kanske också har några tankar i denna fråga.
Vad som är viktigt inom ramen för denna diskussion är att Ryssland får ett klart besked om att vi inte vill bråka om inflytandesfärer och att vi inte accepterar dessa, inte ens i regioner som gränsar till Ryssland och EU. Jag är inte för att utvidga Nato i den riktningen.
Däremot är jag för en aktiv EU-politik för att garantera självständigheten för länder som Ukraina, Georgien och Moldavien. Jag hoppas också att de förslag som kommissionen ska lägga fram till hösten om de östeuropeiska partnerskapen kommer att stärka banden med dessa grannländer, så att de kan få hjälp att garantera sin egen utveckling och sin egen självständighet."@sv22
|
lpv:unclassifiedMetadata |
"Jan Marinus Wiersma,"18,5,15,3
"NL"5
"PSE fraktsiooni nimel"5
"namens de PSE-Fractie"18,15,3
|
lpv:videoURI |
Named graphs describing this resource:
The resource appears as object in 2 triples