Local view for "http://purl.org/linkedpolitics/eu/plenary/2008-09-01-Speech-1-145"
Predicate | Value (sorted: default) |
---|---|
rdf:type | |
dcterms:Date | |
dcterms:Is Part Of | |
dcterms:Language | |
lpv:document identification number |
"en.20080901.20.1-145"6
|
lpv:hasSubsequent | |
lpv:speaker | |
lpv:spoken text |
"Monsieur le Président, beaucoup d'orateurs, à commencer par M. le Président en exercice du Conseil, Bernard Kouchner, déplorent la reconnaissance par la Russie de l'indépendance de l'Abkhazie et de l'Ossétie du Sud. Certes, cette décision est lourde de conséquences, elle l'est pour les États du Caucase, elle l'est pour l'Europe, elle pourrait l'être, demain, pour la Russie elle-même. Car décider l'indépendance de l'Abkhazie et de l'Ossétie du Sud pourrait donner demain des idées à l'Ossétie du Nord, à la Tchétchénie, à l'Ingouchie, au Daghestan et à d'autres qui font partie de la République fédérale de Russie.
Que ce soit dans le Caucase, au Tibet, en Afrique ou ailleurs, l'un des défis de notre époque consiste à trouver un équilibre entre l'aspiration de certains peuples à l'autonomie, d'une part, et l'intangibilité des frontières, d'autre part. Intangibilité en dehors de laquelle la paix serait gravement menacée, cette paix à laquelle aspirent les vrais patriotes.
Mais nous, Européens, sommes aussi critiquables. On entend parler du respect des frontières internationales, mais nous avons créé un précédent au Kosovo, n'en déplaise à M. Kouchner. On nous dit qu'il y a eu pour le Kosovo décision internationale, c'est une plaisanterie, l'ONU n'a jamais autorisé la guerre contre la Serbie.
La Russie s'est retirée de l'Europe orientale, asservie naguère par l'implacable dictature communiste, elle s'est retirée des pays baltes, de l'Ukraine, des républiques d'Asie centrale. Plus elle se retirait et plus on l'encerclait. Le Pacte de Varsovie a disparu mais nous n'avons proposé d'autre réponse que l'extension indéfinie de l'Alliance atlantique. On en recueille aujourd'hui les fruits!"@fr8
|
lpv:spokenAs | |
lpv:translated text |
"Pane předsedající, mnozí řečníci, počínaje úřadujícím předsedou Rady panem Bernardem Kouchnerem, neschvalují ruské uznání nezávislosti Abcházie a Jižní Osetie. Toto rozhodnutí vedlo k určitým vážným následkům pro kavkazské země, Evropu a v budoucnu možná i pro samotné Rusko. To proto, že uznání Abcházie a Jižní Osetie by mohlo v budoucnu vnuknout podobné myšlenky Severní Osetii, Čečensku, Ingušsku, Dagestánu a dalším, kteří jsou v současnosti součástí Ruské federace.
Ať už se jedná Kavkaz, Tibet, Afriku nebo jinou oblast, jednou z výzev našich časů je nalezení rovnováhy mezi touhou určitých národů po autonomii na jedné straně a neporušitelností hranic na straně druhé. Bez zaručení této neporušitelnosti by mohlo dojít k ohrožení míru, po němž touží skuteční patrioti.
Lze však kritizovat i nás Evropany. Slyšeli jsme promluvy o respektování mezinárodních hranic, ale my jsme v Kosovu stanovili precedent, ať už se to panu Kouchnerovi líbí nebo ne. Prohlašovat, že existovalo mezinárodní rozhodnutí ohledně Kosova, je vtip, protože OSN nikdy neschválila válku proti Srbsku.
Rusko se stáhlo z východní Evropy, kde až do ne tak dávné doby vládla nesmiřitelná komunistická diktatura. Stáhlo se z pobaltských států, z Ukrajiny a ze středoasijských republik. Čím více se stahovalo, tím více se dostávalo do obklíčení. Varšavská smlouva se rozpadla, ale my jsme nepřišli s žádnou reakcí kromě neustálé expanze NATO. Nyní sklízíme ovoce tohoto postupu!"@cs1
"Hr. formand! Mange af talerne, først og fremmest rådsformand Bernard Kouchner, beklager, at Rusland har anerkendt Abkhasiens og Sydossetiens uafhængighed. Denne beslutning har visselig alvorlige konsekvenser for landene i Kaukasus og for Europa, og den kan også få det for Rusland selv i fremtiden. For en beslutning om Abkhasiens og Sydossetiens uafhængighed kan tænkes at inspirere Nordossetien, Tjetjenien, Ingusjetien, Dagestan og andre, som hører med i Den Russiske Føderation.
Hvad enten det er i Kaukasus, Tibet, Afrika eller andre steder, består en af vor tids udfordringer i at finde en balance mellem visse folkeslags stræben efter selvstyre på den ene side og grænsernes ukrænkelighed på den anden. Hvis ukrænkeligheden ikke respekteres, vil det være en alvorlig trussel mod den fred, som alle sande patrioter higer efter.
Men vi europæere er ikke dadelfrie. Vi taler om respekt for internationale grænser, men vi har skabt præcedens i Kosovo, hvad enten hr. Kouchner kan lide det eller ej. At sige, at der var en international beslutning om Kosovo, er en dårlig spøg, for FN har aldrig sagt god for krigen mod Serbien.
Rusland har trukket sig tilbage fra Østeuropa, som for ikke så lang tid siden var trælbundet af det ubønhørlige kommunistiske diktatur, det har trukket sig tilbage fra Baltikum, Ukraine, republikkerne i Centralasien. Jo mere det trak sig tilbage, jo mere indesluttede vi det. Warszawapagten er forsvundet, men vi har ikke fundet noget bedre svar end at udvide Den Atlantiske Alliance i det uendelige. Det høster vi nu frugterne af!"@da2
"Herr Präsident! Etliche Redner, angefangen beim Ratspräsidenten, Herrn Bernard Kouchner, missbilligen die Anerkennung der Unabhängigkeit Abchasiens und Südossetiens durch Russland. Diese Entscheidung hat sicherlich schwerwiegende Folgen für die Länder des Kaukasus und für Europa und künftig vielleicht auch für Russland selbst. Denn die Anerkennung der Unabhängigkeit Abchasiens und Südossetiens könnte in Zukunft Nordossetien, Tschetschenien, Inguschetien, Dagestan und andere, die derzeit der Russischen Föderation angehören, auf Ideen bringen.
Ob nun im Kaukasus, in Tibet, in Afrika, zu den Herausforderungen unserer Zeit gehört es, eine Balance zu finden zwischen den Autonomiebestrebungen einiger Völker einerseits und der Unverletzlichkeit der Grenzen andererseits. Ohne diese Unverletzlichkeit wäre der Frieden, den wahre Patrioten anstreben, ernsthaft in Gefahr.
Gleichwohl müssen wir Europäer uns auch Kritik gefallen lassen. Es war zwar von der Achtung der internationalen Grenzen die Rede, aber im Kosovo haben wir einen Präzedenzfall geschaffen, ob es Herrn Kouchner nun gefällt oder nicht. Wer erklärt, es habe eine internationale Entscheidung über das Kosovo gegeben, macht einen Scherz, denn die UNO hat den Krieg gegen Serbien nie genehmigt.
Russland zog sich aus Osteuropa zurück, das einst unter dem Joch der erbarmungslosen kommunistischen Diktatur gestanden hatte, sie zog sich aus den baltischen Staaten, der Ukraine, den zentralasiatischen Republiken zurück. Je weiter sie sich zurückzog, desto stärker wurde sie eingekreist. Als Reaktion auf das Verschwinden des Warschauer Pakts fiel uns nicht viel mehr als die unaufhörliche Erweiterung der NATO ein. Und jetzt ernten wir die Früchte dessen!"@de9
"Κύριε Πρόεδρε, πολλοί ομιλητές, με πρώτο τον Προεδρεύοντα του Συμβουλίου, κ. Bernard Kouchner, εκφράζουν την αποδοκιμασία τους για την αναγνώριση από τη Ρωσία της ανεξαρτησίας της Αμπχαζίας και της Νότιας Οσετίας. Ασφαλώς, η απόφαση αυτή έχει οδηγήσει σε ορισμένες σοβαρές συνέπειες για τις χώρες του Καυκάσου και την Ευρώπη, ενώ το ίδιο θα μπορούσε να ισχύσει στο μέλλον και για την ίδια τη Ρωσία. Αυτό αναφέρεται επειδή η αναγνώριση της ανεξαρτησίας της Αμπχαζίας και της Νότιας Οσετίας δεν αποκλείεται να δώσει αντίστοιχες ιδέες στο μέλλον στη Βόρεια Οσετία, την Τσετσενία, την Ινγκουσετία, το Νταγκεστάν και άλλες επαρχίες οι οποίες αποτελούν επί του παρόντος τμήμα της Ρωσικής Ομοσπονδίας.
Είτε στον Καύκασο, είτε στο Θιβέτ, την Αφρική και αλλού, μία από τις προκλήσεις της εποχής μας είναι η εξισορρόπηση των φιλοδοξιών ορισμένων λαών για αυτονομία, αφενός, και του απαραβίαστου των συνόρων, αφετέρου. Χωρίς το απαραβίαστο των συνόρων, η ειρήνη, στην οποία αποβλέπουν πάντα οι αληθινοί πατριώτες, θα μπορούσε να απειληθεί σοβαρά.
Ωστόσο, ούτε εμείς οι Ευρωπαίοι είμαστε άμοιροι ευθυνών. Ακούσαμε να γίνεται λόγος για σεβασμό των διεθνών συνόρων, όμως δημιουργούμε ένα προηγούμενο στο Κοσσυφοπέδιο, είτε αρέσει είτε δεν αρέσει αυτό στον κ. Kouchner. Είναι γελοίο να υποστηρίζεται ότι για το Κοσσυφοπέδιο ελήφθη μια διεθνής απόφαση, καθότι τα Ηνωμένα Έθνη δεν ενέκριναν ποτέ τον πόλεμο κατά της Σερβίας.
Η Ρωσία έχει αποσυρθεί από την Ανατολική Ευρώπη, την οποία έως και σχετικά πρόσφατα κυβερνούσε μια αδιάλλακτη κομμουνιστική δικτατορία. Έχει αποσυρθεί από τα κράτη της Βαλτικής, από την Ουκρανία και από τις δημοκρατίες της κεντρικής Ασίας. Όσο περισσότερο αποσύρεται, τόσο περισσότερο περικυκλώνεται. Το Σύμφωνο της Βαρσοβίας έχει πάψει να υπάρχει, όμως η μόνη δική μας ανταπόδοση ήταν η διαρκής επέκταση του ΝΑΤΟ. Τώρα βλέπουμε τις συνέπειες αυτής της επιλογής!"@el10
"Mr President, many speakers, starting with the President-in-Office of the Council, Mr Bernard Kouchner, deplore Russia’s recognition of the independence of Abkhazia and South Ossetia. Certainly this decision has led to some serious consequences for the countries of the Caucasus and for Europe and could do so in the future for Russia itself. This is because recognising the independence of Abkhazia and South Ossetia could give ideas in the future to North Ossetia, Chechnya, Ingushetia, Dagestan and others which currently form part of the Russian Federation.
Whether in the Caucasus, Tibet, Africa or elsewhere, one of the challenges of our times is to find a balance between the aspirations of certain peoples to autonomy, on the one hand, and the inviolability of borders, on the other hand. Without this inviolability, the peace to which true patriots aspire could be seriously threatened.
However, we Europeans are also open to criticism. We have heard talk of respect for international borders, but we set a precedent in Kosovo, whether Mr Kouchner likes it or not. To say that there was an international decision on Kosovo is a joke because the UN never authorised war against Serbia.
Russia has withdrawn from Eastern Europe, which not so long ago was ruled by the implacable Communist dictatorship. It has withdrawn from the Baltic states, from Ukraine and from the republics of Central Asia. The more it has withdrawn, the more it has become encircled. The Warsaw Pact has disappeared but we have not offered any response other than the ceaseless expansion of NATO. We are now reaping the rewards of this!"@en4
"Señor Presidente, numerosos oradores, comenzando con el señor Bernard Kouchner, Presidente en ejercicio del Consejo, deploran el reconocimiento de la independencia de Abjasia y Osetia del Sur por Rusia. Indudablemente, esta decisión ha dado lugar a consecuencias graves para los países del Cáucaso y el conjunto de Europa, y puede que también en el futuro para la propia Rusia. Ésto se debe a que reconocer la independencia de Abjasia y Osetia del Sur podría dar ideas en el futuro a Osetia del Norte, Chechenia, Ingushetia, Dagestan y otras regiones que forman parte actualmente de la Federación Rusa.
Ya sea en el Cáucaso, el Tibet, África u otros lugares, uno de los retos de nuestros días consiste en encontrar un equilibrio entre las aspiraciones de ciertos pueblos a la autonomía, por un lado, y la inviolabilidad de las fronteras, por el otro. Sin tal inviolabilidad, la paz a la que aspiran los verdaderos patriotas podría verse gravemente amenazada.
En cualquier caso, los europeos también estamos abiertos a las críticas. Hemos oído hablar de respeto por las fronteras internacionales, pero establecimos un precedente en Kosovo, le guste o no al señor Kouchner. Decir que se adoptó una decisión internacional respecto a Kosovo es una broma, porque las Naciones Unidas nunca autorizaron la guerra contra Serbia.
Rusia se ha retirado de Europa oriental, que no hace tanto tiempo era gobernada por la implacable dictadura comunista. Se ha retirado de los Estados bálticos, de Ucrania y de las repúblicas de Asia central. Cuantas más retiradas, más ha ido quedando «sitiada». El Pacto de Varsovia ha desaparecido, pero no hemos ofrecido otra respuesta que una incesante expansión de la OTAN. Ahora recibimos los frutos de tal política."@es21
"Härra juhataja, paljud kõnelejad, alustades nõukogu eesistuja Bernard Kouchneriga, taunivad Abhaasia ja Lõuna-Osseetia iseseisvuse tunnustamist Venemaa poolt. Kindlasti on see otsus viinud Kaukaasia riikide ja Euroopa jaoks tõsiste tagajärgedeni ning võib neid tulevikus kaasa tuua ka Venemaa enda jaoks. Seda sellepärast, et Abhaasia ja Lõuna-Osseetia iseseisvus võib tulevikus pakkuda häid ideid Põhja-Osseetiale, Tšetšeeniale, Inguššiale, Dagestanile ja teistele riikidele, mis praegu moodustavad osa Venemaa Föderatsioonist.
Olgu see Kaukaasias, Tiibetis, Aafrikas või kus iganes, üks meie aja väljakutseid on leida tasakaal ühelt poolt mõnede inimeste iseseisvuse ihaluse ja teiselt poolt piiride puutumatuse vahel. Sellise puutumatuseta satub rahu, mida tõelised patrioodid ihaldavad, tõsisesse ohtu.
Meie, eurooplased, oleme siiski avatud ka kriitikale. Oleme kuulnud jutte rahvusvaheliste piiride austamisest, kuid tekitasime Kosovos pretsedendi, meeldib see härra Kouchnerile või mitte. Öelda, et Kosovos tehti rahvusvaheline otsus, on nali, sest ÜRO ei lubanud Serbia vastu sõda alustada.
Venemaa on tagasi tõmbunud Ida-Euroopast, mis mitte nii väga ammu oli halastamatu kommunistliku diktatuuri valitsuse all. Ta on tagasi tõmbunud Balti riikidest, Ukrainast ja Kesk-Aasia vabariikidest. Mida rohkem on ta tagasi tõmbunud, seda rohkem muutunud ümberpiiratuks. Varssavi pakt on kadunud, kuid me pole vastuseks pakkunud midagi muud peale NATO pideva laienemise. Praegu nopime me selle vilju!"@et5
"Arvoisa puhemies, monet puhujat, aina neuvoston puheenjohtajasta, Bernard Kouchnerista alkaen, valittavat sitä, että Venäjä tunnusti Abhasian ja Etelä-Ossetian itsenäisyyden. Tämä päätös on epäilemättä johtanut vakaviin seurauksiin Kaukasuksen maissa ja Euroopassa ja vastaisuudessa ehkä myös Venäjällä. Tämä johtuu siitä, että Abhasian ja Etelä-Ossetian itsenäisyyden tunnustaminen antaa kimmokkeen Pohjois-Ossetialle, Tšetšenialle, Ingušialle, Dagestanille ja muille alueille, jotka nykyään ovat osa Venäjän federaatiota.
Kaukasuksella, Tiibetissä, Afrikassa ja muualla on haasteena tasapainon löytäminen tiettyjen kansojen autonomiapyrkimysten ja rajojen loukkaamattomuuden välillä. Ilman tällaista loukkaamattomuutta rauha, johon todelliset isänmaanystävät pyrkivät, voisi olla vakavasti uhattuna.
Kyllä me eurooppalaisetkin otamme vastaan arvostelua. On puhuttu kansainvälisten rajojen kunnioittamisesta, mutta loimme ennakkotapauksen Kosovossa, sanoipa Bernard Kouchner mitä tahansa. Ei ole järkevää puhua kansainvälisestä päätöksestä Kosovon kohdalla, sillä YK ei koskaan antanut lupaa sodan käynnistämiselle Serbiaa vastaan.
Venäjä on vetäytynyt Itä-Euroopasta, jossa vielä jokin aika sitten vallitsi armoton kommunistinen diktatuuri. Se on vetäytynyt Baltian maista, Ukrainasta ja Keski-Aasian tasavalloista. Mitä enemmän se on vetäytynyt, sitä enemmän se on joutunut saarroksiin. Varsovan liitto on hajonnut, muttemme ole reagoineet siihen mitenkään muuten kuin laajentamalla Natoa loputtomiin. Nyt korjaamme siitä satoa!"@fi7
"Elnök úr, számos felszólaló, kezdve Bernard Kouchner úrral, a Tanács hivatalban lévő elnökével, elítéli, hogy Oroszország elismerte Abházia és Dél-Oszétia függetlenségét. Bizonyos, hogy ez a döntés bizonyos súlyos következményekhez vezetett a kaukázusi országokban és Európában, és talán magának Oroszországnak a jövőjére is ilyen hatással lesz. Ennek az az oka, hogy Abházia és Dél-Oszétia függetlenségének elismerése a jövőben ötletül szolgálhat Észak-Oszétia, Csecsenföld, az Ingus Köztársaság, Dagesztán és mások számára, akik jelenleg az Orosz Föderáció tagjai.
Legyen szó akár a Kaukázusról, akár Tibetről, Afrikáról vagy egyéb területekről, a jelen egyik kihívása az, hogy megtaláljuk az egyensúlyt az egyes népek autonómiára való törekvése és a határok sérthetetlensége között. Ha nem lenne ez a sérthetetlenség, komoly veszély fenyegetné a békét, amelyre a valódi patrióták törekednek.
Azonban mi, európaiak a bírálatra is nyitottak vagyunk. Hallottunk a nemzetközi határok tiszteletéről, de ugyanakkor Koszovóval precedenst teremtettünk – akár tetszik ez Kouchner úrnak, akár nem. Nevetséges azt mondani, hogy Koszovóval kapcsolatban nemzetközi döntés született, mivel az ENSZ sosem hagyott jóvá Szerbia elleni háborút.
Oroszország kivonult Kelet-Európából, amely nem olyan rég még a kikezdhetetlen kommunista diktatúra alatt állt. Kivonult a balti államokból, Ukrajnából, valamint a közép-ázsiai köztársaságokból. Minél inkább visszavonult, annál inkább bekerítették. A Varsói Szerződés megszűnt, de mi semmi válaszlépést nem tettünk, csak szakadatlanul bővítettük a NATO-t. Most ennek árát fizetjük meg!"@hu11
".
Signor Presidente, molti oratori, a iniziare dal Presidente in carica del Consiglio Bernard Kouchner, disapprovano il riconoscimento da parte della Russia dell’indipendenza di Abkhazia e Ossezia del Sud. Di certo tale decisione ha condotto ad alcune gravi conseguenze per i paesi del Caucaso e per l’Europa, e in futuro potrebbe essere lo stesso anche per la Russia. La ragione di ciò è che riconoscere l’indipendenza di Abkhazia e Ossezia del Sud in seguito potrebbe dare l’idea a Ossezia del Nord, Cecenia, Inguscezia, Dagestan e altre regioni che attualmente fanno parte della Federazione russa.
Nel Caucaso, in Tibet, Africa o qualsiasi altro luogo, una delle sfide del nostro tempo è trovare un equilibrio tra le aspirazioni di autonomia di certi popoli da un lato, e l’inviolabilità dei confini dall’altro. Senza tale inviolabilità, la pace a cui mirano i veri patrioti potrebbe essere seriamente minacciata.
Tuttavia, noi europei siamo anche aperti alle critiche. Abbiamo sentito parlare di rispetto dei confini internazionali, ma abbiamo stabilito un precedente in Kosovo, che al Presidente Kouchner piaccia o meno. Affermare che si è trattato di una decisione internazionale riguardante il Kosovo è uno scherzo, poiché l’ONU non ha mai autorizzato una guerra contro la Serbia.
La Russia si è ritirata dall’Europa orientale, che non molto tempo fa era governata dall’implacabile dittatura comunista. Si è ritirata dagli Stati baltici, dall’Ucraina e dalle repubbliche dell’Asia centrale. Più si ritirava, più diventava circondata. Il Patto di Varsavia è scomparso, ma non abbiamo offerto alcun’altra risposta che un’incessante espansione della NATO. Adesso raccogliamo ciò che abbiamo seminato!"@it12
"Gerb. pirmininke, daugelis kalbėtojų, įskaitant einantį Tarybos Primininko pareigas Bernardą Kouchnerį, smerkia Abchazijos ir Pietų Osetijos nepriklausomybės pripažinimą iš Rusijos pusės. Šis sprendimas be abejonės turėjo rimtų padarinių Kaukazo valstybėms ir pačiai Europai. Galimas dalykas, ir pati Rusija ateityje nukentės nuo tokio savo sprendimo, nes Abchazijos ir Pietų Osetijos nepriklausomybės paskelbimas ateityje gali paskatinti kitas Rusijos Federacijos dalis, pavyzdžiui, Šiaurės Osetiją, Čečėniją, Ingušiją, Dagestaną ir kitas respublikas, siekti savo nepriklausomybės.
Kur beįvyktų panašus konfliktas – Kaukaze, Tibete, Afrikoje ar kitoje pasaulio dalyje – svarbiausias mūsų laikų iššūkis yra surasti pusiausvyrą tarp tam tikrų tautų autonomijos siekio ir sienų neliečiamumo. Neužtikrinus sienų neliečiamumo, taikai, kurios siekia tikri patriotai, iškils rimtas pavojus.
Tačiau mes, europiečiai, esame atviri kritikai. Mes girdėjome kalbų apie tarptautinių sienų neliečiamybę, bet patys sukūrėme precedentą Kosove, patinka tai. B. Kouchneriui ar ne. Sakyti, kad Kosovo nepriklausomybė buvo pripažinta tarptautiniu sprendimu, yra juokinga, nes JT niekada nedavė sankcijos karui su Serbija.
Rusija pasitraukė iš Rytų Europos, kurią dar visai neseniai valdė nepakeičiama komunistų diktatūra. Rusija pasitraukė iš Baltijos valstybių, Ukrainos ir buvusių Sovietų respublikų Vidurio Azijoje. Kuo labiau ji atsitraukė, tuo labiau atsidūrė apsuptyje. Varšuvos paktas išnyko, bet mes nepasiūlėme jokio kito atsako, tik nepaliaujamą NATO išplėtimą. Dabar susilaukėme atpildo!"@lt14
"Priekšsēdētāja kungs, daudzi runātāji, sākot ar Padomes pašreizējo priekšsēdētāju
izsaka nožēlu par Abhāzijas un Dienvidosetijas neatkarības atzīšanu no Krievijas puses. Šis lēmums Kaukāza valstis un Eiropu, protams, ir novedis pie nopietnām sekām, un tas pats nākotnē varētu attiekties arī uz pašu Krieviju. Tas tā ir tādēļ, ka Abhāzijas un Dienvidosetijas neatkarības atzīšana nākotnē varētu uz ko līdzīgu mudināt arī Ziemeļosetiju, Čečeniju, Ingušetiju, Dagestānu un citas teritorijas, kas pašlaik ir Krievijas Federācijas sastāvdaļas.
Neskatoties uz to, vai tas ir Kaukāzā, Tibetā, Āfrikā vai kur citur, viens no mūsdienu izaicinājumiem ir atrast līdzsvaru starp noteiktu tautu tiekšanos pēc autonomijas, no vienas puses, un starp robežu neaizskaramību, no otras puses. Bez šīs neaizskaramības miers, pēc kura tiecas īsti patrioti, varētu būt nopietni apdraudēts.
Taču mēs, eiropieši arī esam gatavi saņemt kritiku. Mēs esam dzirdējuši runas par starptautisko robežu ievērošanu, taču radījām precedentu Kosovā, vai nu
kungam tas patīk, vai ne. Ir smieklīgi teikt, ka par Kosovu tika pieņemts starptautisks lēmums, jo ANO nekad nav atļāvusi karu pret Serbiju.
Krievija ir atkāpusies no Austrumeiropas, kur vēl ne tik sen valdīja nepielūdzamā komunistu diktatūra. Tā ir atkāpusies no Baltijas valstīm, no Ukrainas un no Vidusāzijas republikām. Jo vairāk tā atkāpjas, jo vairāk tā nonāk ielenkumā. Varšavas pakts ir pazudis, taču kā atbildi tam mēs neesam piedāvājuši neko citu kā vien nepārtrauktu NATO paplašināšanos. Tagad mēs izbaudām tā sekas!"@lv13
"Monsieur le Président, beaucoup d'orateurs, à commencer par M. le Président en exercice du Conseil, Bernard Kouchner, déplorent la reconnaissance par la Russie de l'indépendance de l'Abkhazie et de l'Ossétie du Sud. Certes, cette décision est lourde de conséquences, elle l'est pour les États du Caucase, elle l'est pour l'Europe, elle pourrait l'être, demain, pour la Russie elle-même. Car décider l'indépendance de l'Abkhazie et de l'Ossétie du Sud pourrait donner demain des idées à l'Ossétie du Nord, à la Tchétchénie, à l'Ingouchie, au Daghestan et à d'autres qui font partie de la République fédérale de Russie.
Que ce soit dans le Caucase, au Tibet, en Afrique ou ailleurs, l'un des défis de notre époque consiste à trouver un équilibre entre l'aspiration de certains peuples à l'autonomie, d'une part, et l'intangibilité des frontières, d'autre part. Intangibilité en dehors de laquelle la paix serait gravement menacée, cette paix à laquelle aspirent les vrais patriotes.
Mais nous, Européens, sommes aussi critiquables. On entend parler du respect des frontières internationales, mais nous avons créé un précédent au Kosovo, n'en déplaise à M. Kouchner. On nous dit qu'il y a eu pour le Kosovo décision internationale, c'est une plaisanterie, l'ONU n'a jamais autorisé la guerre contre la Serbie.
La Russie s'est retirée de l'Europe orientale, asservie naguère par l'implacable dictature communiste, elle s'est retirée des pays baltes, de l'Ukraine, des républiques d'Asie centrale. Plus elle se retirait et plus on l'encerclait. Le Pacte de Varsovie a disparu mais nous n'avons proposé d'autre réponse que l'extension indéfinie de l'Alliance atlantique. On en recueille aujourd'hui les fruits!"@mt15
"Mijnheer de Voorzitter, veel sprekers, in de eerste plaats de fungerend voorzitter van de Raad, de heer Bernard Kouchner, betreuren het dat Rusland de onafhankelijkheid van Abchazië en Zuid-Ossetië heeft erkend. Dit besluit zal zonder twijfel enkele ernstige consequenties hebben voor de landen van de Kaukasus en voor Europa, en in de toekomst ook voor Rusland zelf. Want de erkenning van de onafhankelijkheid van Abchazië en Zuid-Ossetië kan Noord-Ossetië, Tsjetsjenië, Ingoesjetië, Dagestan en andere gebieden die deel uitmaken van de Russische Federatie in de toekomst op ideeën brengen.
Of het nu in de Kaukasus, in Tibet, in Afrika of elders is, een van de uitdagingen van onze tijd is om evenwicht te vinden tussen enerzijds het verlangen van bepaalde volkeren naar autonomie, en anderzijds de onschendbaarheid van de grenzen. Zonder deze onschendbaarheid kan de vrede, waar echte patriotten naar streven, ernstig worden bedreigd.
Wij Europeanen staan echter ook open voor kritiek. Er wordt gesproken over eerbiediging van de internationale grenzen, maar wij hebben een precedent geschapen in Kosovo, of de heer Kouchner dat nu leuk vindt of niet. De bewering dat het in Kosovo om een internationaal besluit ging is bespottelijk, want de VN hebben nooit toestemming gegeven voor de oorlog tegen Servië.
Rusland heeft zich teruggetrokken uit Oost-Europa, dat tot nog niet zo heel lang geleden zuchtte onder een meedogenloze communistische dictatuur. Rusland heeft zich teruggetrokken uit de Baltische staten, uit Oekraïne en uit de republieken van Centraal-Azië. Hoe meer Rusland zich heeft teruggetrokken, hoe meer het is omsingeld. Het Warschau-pact bestaat niet meer, maar we hebben geen andere reactie laten zien dan de voortdurende uitbreiding van de NAVO. En daar plukken we nu de vruchten van!"@nl3
"Panie przewodniczący! Wielu zabierających tutaj głos, poczynając od urzędującego przewodniczącego Rady, pana Bernarda Kouchnera, potępia uznanie przez Rosję niepodległości Abchazji i Osetii Południowej. Decyzja ta na pewno doprowadziła do poważnych konsekwencji dla państw kaukaskich oraz Europy, a w przyszłości może także i dla samej Rosji. Jest tak dlatego, że uznanie niepodległości Abchazji i Osetii Południowej może stać się w przyszłości pretekstem dla Osetii Północnej, Czeczenii, Inguszetii, Dagestanu i innych regionów, które obecnie wchodzą w skład Federacji Rosyjskiej.
Czy to na Kaukazie, w Tybecie, Afryce czy gdzieś indziej, jednym z wyzwań naszych czasów jest znalezienie równowagi między autonomicznymi aspiracjami pewnych narodów z jednej strony i nienaruszalnością granic z drugiej. Bez tej nienaruszalności pokój, do którego aspirują prawdziwi patrioci, może być poważnie zagrożony.
Jednakże my Europejczycy jesteśmy także otwarci na krytykę. Usłyszeliśmy o poszanowaniu granic międzynarodowych, ale sami tworzymy precedens w Kosowie, czy panu Kouchnerowi się to podoba czy nie. Mówienie, że doszło do międzynarodowej dyskusji w sprawie Kosowa jest żartem, ponieważ ONZ nigdy nie poparło wojny przeciwko Serbii.
Rosja wycofała się z Europy Wschodniej, jeszcze do niedawna rządzonej przez nieprzejednaną dyktaturę komunistyczną. Wycofała się z krajów bałtyckich, z Ukrainy i republik środkowej Azji. Im bardziej się wycofywała, tym bardziej była otaczana. Układ Warszawski zniknął, ale nie zaoferowaliśmy żadnej odpowiedzi poza bezustannym rozszerzaniem NATO. Teraz zbieramy tego owoce!"@pl16
"Senhor Presidente, são muitos os oradores, começando pelo Presidente em exercício do Conselho, senhor Ministro Bernard Kouchner, que lamentam o reconhecimento pela Rússia da independência da Abcásia e da Ossétia do Sul. Como é óbvio, esta decisão produziu algumas consequências graves para os países do Cáucaso e para a Europa e poderá vir também a atingir a própria Rússia. Isto porque o reconhecimento da independência da Abcásia e da Ossétia do Sul pode vir a dar ideias à Ossétia do Norte, à Chechénia, à Ingúchia, ao Daguestão e a outros territórios que fazem actualmente parte da Federação Russa.
Quer se trate do Cáucaso, do Tibete, de África ou de qualquer outra região do mundo, um dos desafios dos nossos tempos consiste em encontrar um equilíbrio entre, por um lado, as aspirações de determinados povos à autonomia e, por outro, a inviolabilidade das fronteiras. Sem esta inviolabilidade, a paz pela qual os verdadeiros patriotas anseiam poderá ficar seriamente ameaçada.
No entanto, nós, os europeus, também podemos ser objecto de críticas. Temos ouvido falar do respeito pelas fronteiras internacionais, mas, quer o senhor Ministro Kouchner goste, quer não, nós criámos um precedente no Kosovo. Dizer que houve uma decisão internacional relativamente ao Kosovo é ridículo, porque a ONU nunca autorizou a guerra contra a Sérvia.
A Rússia retirou-se da Europa Oriental, que foi, até há bem pouco tempo, governada pela implacável ditadura comunista. Retirou-se dos Estados Bálticos, da Ucrânia e das repúblicas da Ásia Central. Quanto mais se retirou, mas cercada ficou. O Pacto de Varsóvia desapareceu, e nós não demos resposta a esta circunstância, para além da incessante expansão da NATO. Agora estamos a colher os frutos da nossa inacção!"@pt17
"Monsieur le Président, beaucoup d'orateurs, à commencer par M. le Président en exercice du Conseil, Bernard Kouchner, déplorent la reconnaissance par la Russie de l'indépendance de l'Abkhazie et de l'Ossétie du Sud. Certes, cette décision est lourde de conséquences, elle l'est pour les États du Caucase, elle l'est pour l'Europe, elle pourrait l'être, demain, pour la Russie elle-même. Car décider l'indépendance de l'Abkhazie et de l'Ossétie du Sud pourrait donner demain des idées à l'Ossétie du Nord, à la Tchétchénie, à l'Ingouchie, au Daghestan et à d'autres qui font partie de la République fédérale de Russie.
Que ce soit dans le Caucase, au Tibet, en Afrique ou ailleurs, l'un des défis de notre époque consiste à trouver un équilibre entre l'aspiration de certains peuples à l'autonomie, d'une part, et l'intangibilité des frontières, d'autre part. Intangibilité en dehors de laquelle la paix serait gravement menacée, cette paix à laquelle aspirent les vrais patriotes.
Mais nous, Européens, sommes aussi critiquables. On entend parler du respect des frontières internationales, mais nous avons créé un précédent au Kosovo, n'en déplaise à M. Kouchner. On nous dit qu'il y a eu pour le Kosovo décision internationale, c'est une plaisanterie, l'ONU n'a jamais autorisé la guerre contre la Serbie.
La Russie s'est retirée de l'Europe orientale, asservie naguère par l'implacable dictature communiste, elle s'est retirée des pays baltes, de l'Ukraine, des républiques d'Asie centrale. Plus elle se retirait et plus on l'encerclait. Le Pacte de Varsovie a disparu mais nous n'avons proposé d'autre réponse que l'extension indéfinie de l'Alliance atlantique. On en recueille aujourd'hui les fruits!"@ro18
"Vážený pán predsedajúci, mnohí rečníci, začínajúc úradujúcim predsedom Rady pánom Bernardom Kouchnerom, neschvaľujú ruské uznanie nezávislosti Abcházska a Južného Osetska. Toto rozhodnutie viedlo k určitým vážnym následkom pre kaukazské krajiny, Európu a v budúcnosti možno aj pre samotné Rusko. To preto, že uznanie Abcházska a Južného Osetska by mohlo v budúcnosti vnuknúť podobné myšlienky Severnému Osetsku, Čečensku, Ingušsku, Dagestanu a ďalším krajinám, ktoré sú v súčasnosti súčasťou Ruskej federácie.
Nech už ide o Kaukaz, Tibet, Afriku alebo inú oblasť, jednou z výziev našich čias je nájsť rovnováhu medzi túžbou určitých národov po autonómii na jednej strane a neporušiteľnosťou hraníc na druhej strane. Bez zaručenia tejto neporušiteľnosti by mohlo dôjsť k ohrozeniu mieru, po ktorom túžia skutoční patrioti.
Možno však kritizovať i nás Európanov. Počuli sme príhovory o rešpektovaní medzinárodných hraníc, ale my sme v Kosove stanovili precedens, či už sa to pánovi Kouchnerovi páči alebo nie. Vyhlasovať, že existovalo medzinárodné rozhodnutie týkajúce sa Kosova, je vtip, pretože OSN nikdy neschválila vojnu proti Srbsku.
Rusko sa stiahlo z východnej Európy, kde až do nie tak dávneho obdobia vládla nezmieriteľná komunistická diktatúra. Stiahlo sa z pobaltských štátov, z Ukrajiny a zo stredoázijských republík. Čím viac sa sťahovalo, tým viac sa dostávalo do obkľúčenia. Varšavská zmluva sa rozpadla, ale my sme neprišli so žiadnou reakciou okrem neustálej expanzie NATO. Teraz zbierame ovocie tohto postupu!"@sk19
"Gospod predsednik, številni govorniki, začenši s predsedujočim Svetu, gospodom Bernardom Kouchnerjem, so obžalovali rusko priznanje neodvisnosti Abhazije in Južne Osetije. Gotovo je ta odločitev povzročila nekaj resnih posledic za kavkaške države in za Evropo in bi v prihodnje lahko tudi za Rusijo samo. To je zato, ker lahko priznanje neodvisnosti Abhazije in Južne Osetije v prihodnosti da idejo Severni Osetiji, Čečeniji, Ingušiji, Dagestanu in drugim, ki trenutno tvorijo del Ruske federacije.
Bodisi na Kavkazu, Tibetu, v Afriki ali drugje, eden od izzivov današnjih časov je najti ravnovesje med težnjami nekaterih ljudstev po avtonomiji na eni strani in nedotakljivostjo meja na drugi strani. Brez te nedotakljivosti bi bil lahko mir, za katerega si prizadevajo pravi patrioti, resno ogrožen.
Seveda pa smo mi Evropejci odprti tudi za kritiko. Slišali smo govorice v zvezi z mednarodnimi mejami, vendar smo postavili precedenčni primer v Kosovu, pa naj je to gospodu Kouchnerju všeč ali ne. Reči, da je obstajala mednarodna odločitev o Kosovu, je smešno, kajti ZN niso nikoli odobrili vojne proti Srbiji.
Rusija se je umaknila iz vzhodne Evrope, ki so ji še nedolgo tega vladali neizprosni komunistični diktatorji. Umaknila se je iz baltskih držav, iz Ukrajine in iz republik v Osrednji Aziji. Bolj ko se je umikala, bolj je postajala obkrožena. Varšavski pakt je izginil, vendar nismo ponudili nobenega drugega odgovora kot nenehno širjenje Nata. Zdaj žanjemo sadove!"@sl20
"Herr talman! Många talare, till att börja med rådets ordförande Bernard Kouchner, beklagar Rysslands erkännande av Abchaziens och Sydossetiens självständighet. Detta beslut har definitivt fått en del allvarliga konsekvenser för länderna i Kaukasus och för Europa, och kan i framtiden få det även för Ryssland självt. Erkännandet av Abchaziens och Sydossetiens självständighet kan nämligen leda till att Nordossetien, Tjetjenien, Ingusjien, Dagestan och andra som i dag är en del av Ryssland får idéer i framtiden.
Oavsett om det handlar om Kaukasus, Tibet, Afrika eller någon annan del av världen är en av vår tids utmaningar att finna en balans mellan vissa folks självständighetssträvanden, å ena sidan, och gränsers okränkbarhet, å andra sidan. Utan denna okränkbarhet kan den fred som sanna patrioter längtar efter vara allvarligt hotad.
Vi européer kan dock också kritiseras. Vi har hört talet om respekt för internationella gränser, men vi skapade ett prejudikat i Kosovo, oavsett vad Bernard Kouchner tycker om det. Det är ett skämt att säga att det fattades ett internationellt beslut om Kosovo, för FN godkände aldrig kriget mot Serbien.
Ryssland har dragit sig tillbaka från Östeuropa, som för inte så länge sedan lydde under en obeveklig kommunistdiktatur. Man har dragit sig tillbaka från de baltiska staterna, från Ukraina och från de centralasiatiska republikerna. Och i takt med att Ryssland dragit sig tillbaka har det omringats. Warszawapakten är borta men vi har inte erbjudit någon annan respons än en oupphörlig utvidgning av Nato. Nu skördar vi frukterna av detta!"@sv22
|
lpv:unclassifiedMetadata | |
lpv:videoURI |
Named graphs describing this resource:
The resource appears as object in 2 triples