Local view for "http://purl.org/linkedpolitics/eu/plenary/2008-04-23-Speech-3-013"
Predicate | Value (sorted: default) |
---|---|
rdf:type | |
dcterms:Date | |
dcterms:Is Part Of | |
dcterms:Language | |
lpv:document identification number |
"en.20080423.2.3-013"6
|
lpv:hasSubsequent | |
lpv:speaker | |
lpv:spoken text |
"Señor Presidente, quiero, en primer lugar, empezar recordando que nos encontramos ante una Cumbre de proceso dudoso y de resultados ciertamente imprevisibles. Nadie duda –creo– de la importancia de mejorar las relaciones entre dos de las regiones más pobladas y, seguramente, más en progreso del mundo hoy, como son Europa y América Latina.
Sin embargo, también es cierto que, al menos por ahora, y a la vista de los resultados de las anteriores cumbres, las incógnitas son altamente elevadas. Por ejemplo, más allá de la retórica, lo cierto es que el marco de relaciones existentes entre la Unión Europea y América Latina, al menos por el momento, poco ha contribuido a fomentar la integración regional o a reducir la pobreza en América Latina.
No se nos escapa a nadie que encontrar acuerdos concretos en un foro tan amplio y con visiones políticas tan dispares como la Cumbre de Lima y otras precedentes, no es nada fácil. Pero, por ello, creo relevante poner la adecuada atención en los movimientos sociopolíticos que están teniendo lugar en la región y que aventuran un cambio en las mayorías existentes hasta el momento en el continente americano. Y, por cierto, quiero aprovechar para expresar mi felicitación por el resultado del Presidente Lugo, que es en Paraguay uno de los símbolos de estos cambios de tendencia que tendremos que tener en cuenta de forma muy clara.
Reconozco que soy altamente escéptico con relación a lo que pueda surgir de la Cumbre de Jefes de Estado, prevista para mediados de mayo, más allá de reiterar el triple compromiso ya adquirido en el pasado, por otra parte, con relación a la lucha contra la pobreza y en favor de la cohesión social y del desarrollo sostenible.
Y, sin embargo, sigo apostando por no desaprovechar esta nueva oportunidad como lo hicimos en el pasado. En concreto, hay dos aspectos que me parecen fundamentales y que quisiera ver presentes tanto en las discusiones como en las conclusiones que tienen lugar. En primer lugar, tener presente que los acuerdos de asociación entre la Unión Europea y América Latina no sólo deben ser completos, ambiciosos y equilibrados, sino que, sobre todo, deben contribuir al respeto de los derechos humanos, económicos y sociales de la población, así como a un desarrollo mutuo y sostenible y a la reducción de las desigualdades. Para ello es necesario, en segundo lugar, que se tengan en cuenta las asimetrías existentes entre ambas regiones, y ello se concreta en una ambición: que no avancemos hacia lo que algunos parecen querer, que es un ALCA a la europea.
Asimismo, quisiera que la Cumbre se hiciera eco también de una de las peticiones que este Parlamento hizo, en su momento, hace poco, con relación a la lucha contra los asesinatos de mujeres, los feminicidios, puesto que entiendo que éste es, sin duda, uno de los principales retos globales actuales y también en la región afectada.
También quisiera hacer, de nuevo, un llamado a los organizadores de la Cumbre, en este caso a las autoridades de Perú y, en concreto, de Lima, para que garanticen la participación de la sociedad civil de forma adecuada, lo que implica, entre otras medidas, que la red de organizaciones civiles «enlazando alternativas» pueda contar con los espacios y las facilidades necesarias para poder desarrollar sus debates y sus trabajos en el marco de la Cumbre, con vistas, precisamente, a esa apertura de diálogo que se está reclamando desde hace tiempo.
Y, por último, con relación a Colombia, es evidente que urgen medidas importantes y diría que incluso, en algunos casos, drásticas, pero, en cualquier caso, soy de los que piensa –y muchos somos los que pensamos así– que cualquier acción en este contexto debe hacerse en el marco de la búsqueda de una solución negociada del conflicto armado. De otro modo, me temo que no habrá ni solución, ni resultados positivos, sobre todo para las personas a las que hoy queremos ver libres de forma inmediata pero tampoco para aquellos grupos que hoy se ven claramente amenazados y en peligro, por muchas circunstancias, no sólo por las guerrillas, sino también por otros actores."@es21
|
lpv:spokenAs | |
lpv:translated text |
"Vážený pane předsedo, rád bych tomuto Parlamentu nejprve připomněl, že zde diskutujeme o schůzce na nejvyšší úrovni, jejíž postupy jsou pochybné a jejíž výsledky jsou jednoduše nepředvídatelné. Podle mého názoru nikdo nepochybuje o významu zlepšení vztahů mezi Evropou a Latinskou Amerikou, dvěma regiony, které patří mezi nejvíce osídlené regiony světa a mohou se chlubit vysokou úrovní pokroku.
Pravdou je však také to, tedy alespoň v současnosti a na základě výsledků předchozích schůzek na nejvyšší úrovni, že v rámci tohoto procesu existuje mnoho neznámých faktorů. Realita je například taková, že kromě prázdných slov přinesly vztahy mezi Evropskou unií a Latinskou Amerikou, tedy alespoň k dnešnímu dni, pouze velmi malý úspěch v oblasti regionální integrace či zmírňování chudoby v tomto regionu.
Všichni víme, že dosahování konkrétních dohod v tak rozmanitém fóru s tak širokým spektrem politických názorů není vůbec jednoduchou záležitostí. Právě z tohoto důvodu se však domnívám, že je velmi důležité pozorně sledovat sociální a politické trendy v daném regionu, v jejichž důsledku dochází ke změnám bývalých většinových seskupení na americkém kontinentu. Chtěl bych této příležitosti využít také k tomu, abych poblahopřál prezidentu Lugovi k výsledkům dosaženým v Paraguayi – ty jsou příkladem uvedených měnících se trendů, které bychom měli pozorně sledovat.
Přiznávám, že jsem velmi skeptický v souvislosti s výsledky, které vzejdou z květnového setkání představitelů států, kromě tří závazků, k nimž jsme se zavázali již v minulosti: boj proti chudobě, podpora sociální soudržnosti a podpora trvale udržitelného rozvoje.
Naproti tomu se však domnívám, že je důležité nepromeškat tuto novou příležitost, podobně jak se to stalo v minulosti. Myslím si, že součástí diskusí a jejich závěrů by měly být konkrétně dva klíčové aspekty. Zaprvé musíme mít na paměti, že dohody o přidružení mezi Evropskou unií a Latinskou Amerikou by neměly být jen komplexní, ambiciózní a vyvážené, ale je též nesmírně důležité, aby přispívaly k lidským, sociálním a hospodářským právům a k vzájemnému trvale udržitelnému růstu a zmírňování nerovností. Znamená to tedy – a toto je druhý klíčový aspekt – že je potřeba zohlednit současné asymetrie mezi oběma regiony při sledování konkrétního cíle: nepodnikat žádné kroky směrem k evropské podobě americké zóny volného obchodu, kterou si některé strany v tomto Parlamentu zjevně přejí.
Zároveň bych chtěl vyzvat k tomu, aby si schůzka na nejvyšší úrovni všimla výzvy k boji proti vraždám žen, která nedávno zazněla v tomto Parlamentu, neboť tento problém považuji za jednu z největších současných světových výzev, která se týká i regionu, o němž právě diskutujeme.
Rád bych také vyzval organizátory schůzky na nejvyšší úrovni, v tomto případě orgány v Peru a ještě konkrétněji orgány v Limě, aby zabezpečily účast ze strany občanské společnosti. Kromě jiného by to znamenalo, že občanské organizace
dostanou prostor a prostředky, které jsou potřebné k tomu, aby mohly rozvíjet své diskuse a práci v rámci schůzky na nejvyšší úrovni a tím skutečně zahájit dialog, k němuž při mnoha příležitostech vyzývaly.
A konečně je naléhavě nutné vykonat významná, a dovolím si říci, že v některých případech dokonce drastická opatření v souvislosti s Kolumbií. Jsem jedním z těch, kdo se domnívají – přičemž je třeba podotknout, že stejně jako já smýšlejí i mnozí jiní – že jakékoliv kroky v tomto směru musí být podniknuty jako součást úsilí vedoucího k nalezení řešení ozbrojeného konfliktu prostřednictvím jednání. Obávám se, že v opačném případě se nám nepodaří dosáhnout žádného řešení ani pozitivních výsledků, obzvlášť v souvislosti s osobami, k jejichž okamžitému propuštění dnes vyzýváme, ale i v souvislosti se skupinami lidí, které se v současnosti nacházejí v jasném ohrožení a nebezpečí z důvodu mnoha okolností, a to nejen partyzánské války, ale i jiných prvků."@cs1
"Hr. formand! Jeg vil først lige minde Parlamentet om, at vi her diskuterer et topmøde med en usikker proces, hvis resultater unægtelig er uforudsigelige. Efter min mening er der ingen, som nærer nogen tvivl om vigtigheden af at forbedre forbindelserne mellem to af verdens mest befolkede regioner, der kan prale af høje grader af fremskridt, Europa og Latinamerika.
At dømme efter resultaterne fra tidligere topmøder er det, i det mindste i øjeblikket, imidlertid også sandt, at der er mange ukendte faktorer i denne proces. Ud over retorikken er sandheden f.eks. i virkeligheden den, at konteksten af forbindelser mellem EU og Latinamerika, i det mindste til dato, har ført til meget lidt succes med regional integration eller reduktion af fattigdomsniveauer der.
Vi ved alle, at det ikke er nogen let proces at sikre specifikke aftaler i et så varieret forum med et så bredt spektrum af politiske holdninger som Limatopmødet. Ikke desto mindre er dette årsagen til, at jeg mener, at det er relevant at være meget opmærksom på sociale og politiske bevægelser i regionen, som bevæger sig mod ændringer i de tidligere majoriteter på det amerikanske kontinent. Jeg ønsker også at benytte denne lejlighed til at lykønske præsident Lugo med resultaterne opnået i Paraguay som et eksempel på disse skiftende tendenser, som vi bør være opmærksomme på.
Jeg indrømmer, at jeg er yderst skeptisk med hensyn til, hvad der kan komme ud af mødet mellem statscheferne i maj ud over en gentagelse af de tre løfter, der allerede er givet tidligere: kampen mod fattigdom og til fordel for social samhørighed og bæredygtig udvikling.
Når det er sagt, mener jeg stadig, at det er vigtigt ikke at gå glip af denne nye mulighed, som vi har gjort tidligere. Nærmere bestemt mener jeg, at to essentielle aspekter her bør være en del af både diskussionerne og deres konklusioner. For det første skal vil huske på, at associeringsaftaler mellem EU og Latinamerika ikke blot skal være omfattende, ambitiøse og afbalancerede, men at det er af afgørende betydning, at de yder et bidrag til folks menneskerettigheder og sociale og økonomiske rettigheder samt til gensidig bæredygtig udvikling og til reduktion af uligheder. Det betyder, at der for det andet bør tages højde for de aktuelle asymmetrier mellem begge regioner, med et specifikt mål: ikke at bevæge os tættere på, hvad nogle parter åbenbart ønsker at se, nemlig et amerikansk frihandelsområde i europæisk stil.
Jeg vil også opfordre til, at der på topmødet tages højde for en opfordring givet i Parlamentet for nylig om at bekæmpe mord på kvinder, eftersom det efter min mening er en af verdens aktuelt største udfordringer, også i den pågældende region.
Jeg ønsker også at opfordre arrangørerne af topmødet, i dette tilfælde de peruvianske myndigheder og nærmere bestemt myndighederne i Lima, til at garantere det civile samfunds deltagelse. Blandt andre tiltag betyder dette, at Enlazando Alternativas civile organisationer kan få den plads og de faciliteter, som de behøver for at arrangere deres arbejde og debatter inden for rammerne af topmødet, og faktisk kan åbne op for den dialog, der har været efterlyst så mange gange.
Endelig skal der i forbindelse med Colombia hurtigst muligt gennemføres store tiltag, og jeg vil sågar i nogle tilfælde sige drastiske tiltag. Jeg er imidlertid én af dem, der mener, - og der er mange af os, som mener det samme, - at enhver handling i denne kontekst skal tages som en del af et forsøg på at finde en forhandlingsmæssig løsning på en væbnet konflikt. Hvis dette ikke er tilfældet, så frygter jeg, at der ikke kan komme nogen løsning eller nogen positive resultater, især for dem, hvis øjeblikkelige frigivelse vi opfordrer til i dag, men også for grupper af mennesker, der nu tydeligvis er truede og i fare på grund af en lang række faktorer, ikke blot guerillafaktionerne, men også andre elementer."@da2
"Herr Präsident! Zunächst möchte ich das Haus daran erinnern, dass wir hier über einen Gipfel mit fragwürdigem Verlauf diskutieren, dessen Ergebnisse sicher nicht vorhersagbar sind. Niemand zweifelt meiner Meinung nach an der Bedeutung einer Verbesserung der Beziehungen zwischen zwei der am stärksten bevölkerten Regionen in der Welt, die große Fortschritte aufweisen, wie Europa und Lateinamerika.
Allerdings ist es auch eine Tatsache, zumindest im Moment und in Anbetracht der Ergebnisse vorangegangener Gipfeltreffen, dass dieser Prozess viele unbekannte Faktoren in sich birgt. Beispielsweise ist es bei aller Rethorik wahr, dass die Beziehungen zwischen der EU und Lateinamerika, zumindest derzeit, bei der regionalen Integration oder der Bekämpfung der Armut in Lateinamerika wenig Erfolg brachten.
Wir alle wissen, dass es nicht leicht ist, konkrete Abkommen in einem so vielgestaltigen Forum mit solch einem breiten Spektrum politischer Ansichten wie auf dem Gipfel von Lima zu erreichen. Doch deshalb halte ich es für wichtig, die sozialen und politischen Bewegungen in der Region aufmerksam zu verfolgen, die nach Veränderungen der bislang bestehenden Mehrheiten auf dem amerikanischen Kontinent streben. Ich möchte diese Gelegenheit auch nutzen, um Präsident Lugo zu den in Paraguay erzielten Resultaten zu beglückwünschen, die ein Beispiel für die Tendenzen zum Wechsel sind, die wir gebührend beachten sollten.
Ich gebe zu, dass ich äußerst skeptisch bin hinsichtlich des Ergebnisses des Treffens der Staatschefs im Mai, soweit es über die Bekräftigung der drei bereits in der Vergangenheit eingegangenen Verpflichtungen, den Kampf gegen die Armut und für soziale Kohäsion und nachhaltige Entwicklung, hinausgeht.
Wie dem auch sei, ich glaube auch weiterhin, dass es wichtig ist, diese neue Chance nicht zu verpassen, wie es in der Vergangenheit geschehen ist. Insbesondere gibt es meines Erachtens zwei wesentliche Aspekte, die in die Diskussionen und ihre Schlussfolgerungen einbezogen werden sollten. Erstens müssen wir berücksichtigen, dass die Assoziierungsabkommen zwischen der EU und Lateinamerika nicht nur umfassend, anspruchsvoll und ausgewogen sein sollten, sondern es ist von größter Bedeutung, dass sie einen Beitrag zu den Menschenrechten, den sozialen und wirtschaftlichen Rechten und zur beiderseitigen nachhaltigen Entwicklung sowie zum Abbau der Ungleichheiten der Völker leisten. Das heißt zweitens, dass die derzeitigen Asymmetrien zwischen beiden Regionen zu berücksichtigen sind, wobei es um ein ganz konkretes Ziel geht: Wir dürfen uns nicht weiter in die Richtung bewegen, die einige Seiten offenbar anstreben, nämlich hin zu einer amerikanischen Freihandelszone nach europäischem Muster.
Ich möchte den Gipfel ferner aufrufen, einen kürzlichen Appell dieses Hauses zum Kampf gegen den Mord an Frauen, gegen Feminizid, zur Kenntnis zu nehmen, denn ich halte diesen Kampf für eine der größten Herausforderungen in der heutigen Welt, auch in der betreffenden Region.
Weiterhin rufe ich die Organisatoren des Gipfeltreffens auf, in diesem Fall die peruanischen Behörden und insbesondere die in Lima, die Teilnahme der Zivilgesellschaft zu gewährleisten. Unter anderem bedeutet das, den Zivilorganisationen „Enlazando Alternativas“ den Raum und die Möglichkeiten zu geben, die sie für ihre Arbeit und die Debatten im Rahmen des Gipfels benötigen, und den so oft geforderten Dialog auch tatsächlich zu eröffnen.
Was schließlich Kolumbien betrifft, so müssen ganz dringend gewichtigere und, ich würde sagen, in einigen Fällen sogar drastische Maßnahmen durchgesetzt werden. Doch ich gehöre zu jenen, die der Ansicht sind – und es gibt viele, die so denken –, dass jede Aktion in diesem Zusammenhang der Beendigung des bewaffneten Konflikts auf dem Verhandlungsweg dienen muss. Ansonsten befürchte ich, dass es keine Lösung und keine positiven Resultate geben wird, besonders für jene nicht, deren unverzügliche Freilassung wir heute fordern, aber auch nicht für jene Gruppen, die jetzt infolge zahlreicher Faktoren, nicht nur durch Guerillagruppen, sondern auch durch andere Elemente, direkt bedroht und gefährdet sind."@de9
"Κύριε Πρόεδρε, πρώτον θέλω να υπενθυμίσω στο Σώμα ότι εδώ συζητούμε για μια σύνοδο κορυφής με μια αβέβαιη διαδικασία, τα αποτελέσματα της οποίας είναι σίγουρα απρόβλεπτα. Κανείς δεν αμφιβάλλει, κατά τη γνώμη μου, ως προς τη σημασία της βελτίωσης των σχέσεων μεταξύ δύο από τις πολυπληθέστερες περιοχές του κόσμου που υπερηφανεύονται για τα υψηλά επίπεδα προόδου, της Ευρώπης και της Λατινικής Αμερικής.
Επίσης είναι αλήθεια, ωστόσο, τουλάχιστον επί του παρόντος, κρίνοντας από τα αποτελέσματα των προηγούμενων συνόδων κορυφής, ότι υπάρχουν πολλοί άγνωστοι παράγοντες στη διαδικασία αυτή. Για παράδειγμα, πέρα από τη ρητορεία, η αλήθεια είναι ότι το πλαίσιο των σχέσεων μεταξύ της ΕΕ και της Λατινικής Αμερικής, τουλάχιστον έως σήμερα, έχει αποδειχθεί ελάχιστα επιτυχημένο όσον αφορά την περιφερειακή ολοκλήρωση ή τη μείωση των επιπέδων φτώχειας εκεί.
Όλοι γνωρίζουμε ότι δεν είναι εύκολη διαδικασία να διασφαλίσουμε ειδικές συμφωνίες σε ένα φόρουμ με τόσες διαφορές, με τόσο ευρύ φάσμα πολιτικών απόψεων όπως η σύνοδος κορυφής στη Λίμα. Παρ’ όλα αυτά, γι’ αυτόν τον λόγο θεωρώ ότι έχει σημασία να παρακολουθήσουμε στενά τα κοινωνικά και τα πολιτικά κινήματα στην περιοχή που αναμένεται να προκαλέσουν αλλαγές στις μέχρι πρότινος πλειοψηφίες στην αμερικανική ήπειρο. Θα ήθελα επίσης να επωφεληθώ της ευκαιρίας προκειμένου να συγχαρώ τον πρόεδρο Lugo για τα αποτελέσματα που πέτυχε στην Παραγουάη, ως ένα παράδειγμα των μεταβαλλόμενων τάσεων τις οποίες πρέπει να λάβουμε δεόντως υπόψη.
Παραδέχομαι ότι είμαι πολύ επιφυλακτικός σχετικά με αυτό που μπορεί να προκύψει από τη συνάντηση των αρχηγών κρατών τον Μάιο πέρα από την επανάληψη των τριών δεσμεύσεων που ήδη έγιναν στο παρελθόν· καταπολέμηση της φτώχειας και προώθηση της κοινωνικής συνοχής και της αειφόρου ανάπτυξης.
Παρ’ όλα αυτά, εξακολουθώ να πιστεύω ότι είναι σημαντικό να μην χάσουμε αυτήν τη νέα ευκαιρία όπως συνέβη στο παρελθόν. Συγκεκριμένα, θεωρώ ότι δύο βασικές πτυχές πρέπει να αποτελέσουν εδώ μέρος τόσο των συζητήσεων όσο και των συμπερασμάτων τους. Πρώτον, πρέπει να έχουμε υπόψη ότι οι συμφωνίες σύνδεσης μεταξύ της ΕΕ και της Λατινικής Αμερικής πρέπει όχι μόνο να είναι περιεκτικές, φιλόδοξες και ισορροπημένες, αλλά είναι υψίστης σημασίας να συμβάλουν στα ανθρώπινα δικαιώματα και στα κοινωνικά και οικονομικά δικαιώματα των πολιτών, και στην αμοιβαία αειφόρο ανάπτυξη και στη μείωση των ανισοτήτων. Αυτό συνεπάγεται ότι, δεύτερον, οι υφιστάμενες ασυμμετρίες μεταξύ των δύο περιοχών πρέπει να ληφθούν υπόψη, με έναν συγκεκριμένο στόχο: να μην μας φέρουν πιο κοντά σε αυτό που ορισμένα μέρη θα επιθυμούσαν προφανώς να δουν, μια ευρωπαϊκού τύπου παναμερικανική ζώνη ελεύθερων συναλλαγών.
Θα ήθελα επίσης να ζητήσω από τη σύνοδο κορυφής να λάβει υπόψη την έκκληση που έγινε στο Σώμα πρόσφατα για την καταπολέμηση των δολοφονιών γυναικών, των γυναικοκτονιών, δεδομένου ότι το θεωρώ μία από τις κύριες προκλήσεις στον κόσμο επί του παρόντος, συμπεριλαμβανομένης της εν λόγω περιοχής.
Θα ήθελα επίσης να ζητήσω από τους διοργανωτές της συνόδου κορυφής, σε αυτήν την περίπτωση της περουβιανές αρχές, και πιο συγκεκριμένα τις αρχές στη Λίμα, να διασφαλίσουν τη συμμετοχή της κοινωνίας των πολιτών. Μεταξύ άλλων μέτρων, αυτό συνεπάγεται ότι οι οργανώσεις της κοινωνίας των πολιτών
μπορούν να αποκτήσουν τον απαιτούμενο χώρο και τα μέσα προκειμένου να οργανώσουν τις εργασίες και τις συζητήσεις τους στο πλαίσιο της συνόδου κορυφής, και ουσιαστικά να ανοίξουν τον διάλογο που έχει ζητηθεί τόσες πολλές φορές.
Τέλος, σχετικά με την Κολομβία, πρέπει να εφαρμοσθούν επειγόντως σημαντικά μέτρα και, θα έλεγα σε ορισμένες περιπτώσεις, ακόμη και δραστικά μέτρα. Ωστόσο, συμπεριλαμβάνομαι σε αυτούς που πιστεύουν –και είναι πολλοί από εμάς που πιστεύουν το ίδιο– ότι οποιοδήποτε μέτρο στο πλαίσιο αυτό πρέπει να ληφθεί ως μέρος μιας προσπάθειας να τεθεί τέρμα μέσω διαπραγματεύσεων στην ένοπλη σύγκρουση. Εάν δεν συμβεί αυτό, φοβούμαι ότι δεν μπορεί να υπάρξει λύση ή θετικά αποτελέσματα, ειδικά για εκείνους των οποίων την άμεση απελευθέρωση ζητούμε σήμερα, αλλά και για τις ομάδες ανθρώπων που τώρα σαφώς απειλούνται και διατρέχουν κίνδυνο λόγω πολλών παραγόντων, όχι μόνο των ανταρτών, αλλά και άλλων στοιχείων."@el10
"Mr President, firstly I wish to remind the House that here we are discussing a summit with a dubious process, the results of which are certainly unpredictable. Nobody entertains any doubts, in my opinion, as to the importance of improving relations between two of the world’s most populated regions boasting high levels of progress, Europe and Latin America.
It is also true, however, at least at present, judging by the results of previous summits, that there are many unknown factors within this process. For example, beyond the rhetoric, the truth of the matter is that the context of relations between the EU and Latin America, to date at least, has produced little success in terms of regional integration or in reducing poverty levels there.
We all know that it is no easy process to secure specific agreements at such a varied forum with such a wide spectrum of political views as the Lima Summit. Nevertheless, this is why I feel it is relevant to pay close attention to social and political movements in the region moving towards changes in the erstwhile majorities on the American continent. I also wish to take this opportunity to congratulate President Lugo on the results obtained in Paraguay, as an example of these changing trends of which we ought to take due note.
I admit that I am highly sceptical about what may emerge from the meeting of the Heads of State in May beyond reiteration of the three commitments already made in the past; the fight against poverty and in favour of social cohesion and sustainable development.
Be that as it may, I still believe it is important not to miss out on this new opportunity as we did in the past. Specifically, I feel two essential aspects here ought to form part of both the discussions and their conclusions. Firstly, we must bear in mind that not only should association agreements between the EU and Latin America be comprehensive, ambitious and balanced, but it is of paramount importance that they make a contribution to people’s human rights and social and economic rights, and to mutual sustainable development and to the reduction of inequalities. This means that, secondly, the current asymmetries between both regions ought to be taken into account, with a specific goal: not to move us closer to what some parties apparently wish to see, a European-style Americas Free Trade Area.
I would also call for the summit to take note of a call made in this House recently to combat the murder of women, feminicides, since I hold this as one of the world’s main challenges at the present time, including in the region concerned.
I also wish to call upon the organisers of the summit, in this case the Peruvian authorities, and more specifically the authorities in Lima, to guarantee participation by civil society. Among other measures, this means that the
civil organisations can obtain the space and facilities they need to arrange their work and debates within the framework of the summit, and actually open up dialogue which has been called for on so many occasions.
Lastly, in relation to Colombia, major measures and, I would say in some cases, even drastic measures, must be implemented in all urgency. However, I am one of those who think – and there are many of us who think the same – that any action in this context must be taken as part of an attempt to find a negotiated end to armed conflict. If this is not the case, I fear there can be no solution or positive results, especially for those whose immediate release we are calling for today, but also for groups of people who are now clearly under threat and in danger due to a large number of factors, not only the guerrilla factions, but other elements, too."@en4
"Hr president, esiteks soovin ma täiskogule meenutada, et me arutame küsitava protsessiga tippkohtumist, mille tulemused on kindlasti etteaimamatud. Minu arvates ei oma keegi mis tahes kahtluseid seoses suhete parandamise tähtsusega kahe maailma kõige rahvastatuma piirkonna, mis hooplevad kõrge arengutasemega, Euroopa ja Ladina-Ameerika vahel.
Vaatamata sellele on vähemalt praegu, eelmiste tippkohtumiste tulemusi hinnates, tõsi, et selles protsessis on palju tundmatuid tegureid. Näiteks, jättes retoorika kõrvale, on tõsi, et ELi ja Ladina-Ameerika vahelised suhted on kuni tänaseni toonud kaasa vähest edu seoses piirkondliku integratsiooni või vaesuse tasemete vähendamisega kõnealustes piirkondades.
Me kõik teame, et konkreetsete kokkulepete kindlustamine sellisel laialdasel foorumil niivõrd laia poliitiliste vaadete spektriga kui Lima tippkohtumisel pole kerge protsess. Sellegipoolest on see põhjuseks, miks ma leian, et on oluline omistada põhjalikku tähelepanu sotsiaalsetele ja poliitilistele liikumistele piirkonnas, mis liigub muudatuste suunas endise enamuse elus Ameerika mandril. Samuti soovin ma kasutada juhust president Lugo õnnitlemiseks Paraguays saavutatud tulemuste puhul, mis on näiteks nendest muutuvatest suundumustest, mida me peaksime kohaselt arvestama.
Tunnistan, et olen äärmiselt skeptiline selle suhtes, mis võib mais riigipeade nõupidamisel lisaks kolme juba varem võetud kohustuse ülekordamisele esile kerkida; võitlus vaesuse vastu ning sotsiaalse ühtekuuluvuse ja jätkusuutliku arengu poolt.
Olgu sellega, kuidas on, ma siiski usun, et on oluline mitte jätta seda juhust kasutamata, nagu me tegime minevikus. Täpsemalt leian, et nii arutelude kui ka nende järelduste osaks peaks olema kaks hädavajalikku aspekti. Esiteks peame meeles pidama, et assotsiatsioonilepingud ELi ja Ladina-Ameerika vahel ei peaks olema mitte üksnes kõikehõlmavad, ambitsioonikad ja tasakaalustatud, vaid on üliolulise tähtsusega, et need annaksid panuse inimeste inimõigustele ning sotsiaalsetele ja majanduslikele õigustele ja vastastikkusele jätkusuutlikule arengule ning ebavõrdsuse vähendamisele. See tähendab, et teiseks peaks praeguseid mõlema piirkonna vahelisi ebakõlasid erilise eesmärgiga arvesse võtma: mitte viia meid lähemale Euroopa stiilis Ameerika vabakaubandusalale, nagu mõned osapooled ilmselt sooviksid.
Samuti nõuan ma, et tippkohtumisel võetaks arvesse sellel täiskogul hiljuti tehtud üleskutset võidelda naiste mõrvade, femitsiidide vastu, kuivõrd ma pean seda praegu üheks maailma peamiseks väljakutseks, sealhulgas asjaomases piirkonnas.
Samuti kutsun ma tippkohtumise korraldajaid, praegusel juhul Peruu ametiasutusi, ja veel täpsemalt ametiasutusi Limas üles tagama kodanikuühiskonna osalemise. Teiste meetmete hulgas tähendab see, et
kodanikuühiskonna organisatsioonid võivad saada ruumid ja vahendid, mida nad oma töö ja tippkohtumise raames arutelude korraldamiseks vajavad, ning tegelikkuses avada dialoogi, milleks on niivõrd paljudel kordadel üles kutsutud.
Viimasena, seoses Kolumbiaga, tuleb pakiliselt ellu viia suuremad meetmed ning ma ütleksin, et teatud juhtudel drastilised meetmed. Olen siiski üks neist, kes arvab – ja meie seas on palju neid, kes arvavad sama –, et mis tahes tegevus selles kontekstis peab olema ette võetud osana kavatsusest leida relvastatud konfliktile lahendus läbirääkimiste teel. Vastupidisel juhul ma kardan, et lahendust või positiivseid tulemusi ei saa olla, eriti nende jaoks, kelle kohest vabastamist me täna nõuame, kuid ka inimrühmadele, kes on praegu paljude tegurite tõttu selgelt hirmu all ja ohus ja mitte ainult gerilja rühmituste, vaid ka teiste asjade tõttu."@et5
"Arvoisa puhemies, ensimmäiseksi haluaisin muistuttaa parlamenttia siitä, että keskustelemme huippukokouksesta, jonka prosessi on epäilyttävä ja jonka tuloksia ei todellakaan voi ennustaa. Mielestäni kukaan ei epäile sitä, ettei olisi tärkeää parantaa suhteita maailman asutetuimpien ja kehitystasoltaan korkeiden alueiden, Euroopan ja Latinalaisen Amerikan, välillä.
Tällä hetkellä ainakin aiempien huippukokousten tulosten perusteella on kuitenkin myös totta, että prosessissa on liikaa tuntemattomia tekijöitä. Puheista huolimatta on kuitenkin tosiasia, että EU:n ja Latinalaisen Amerikan välisillä suhteilla ei ainakaan toistaiseksi ole saavutettu merkittävää menestystä alueellisessa yhdentymisessä tai köyhyyden vähentämisessä.
Tiedämme kaikki, ettei ole helppoa varmistaa erityisiä sopimuksia näin moninaisella foorumilla ja niin laajassa poliittisten näkemysten kirjossa kuin Liman huippukokouksessa. Kuitenkin tämän takia on mielestäni oleellista kiinnittää tarkasti huomiota alueen sosiaalisiin ja poliittisiin liikkeisiin, jotka saavat aikaan muutoksia entisissä enemmistöissä Amerikan mantereella. Haluaisin käyttää tätä tilaisuutta hyväkseni onnitellakseni presidentti Lugoa Paraguayssa saavutetuista tuloksista, jotka ovat esimerkki suunnanmuutoksista, jotka meidän on pantava merkille.
Myönnän suhtautuvani erittäin epäluuloisesti valtion päämiesten toukokuisen tapaamisen tuloksiin. Siellä toistetaan jo aiemmin tehdyt kolme sitoumusta eli köyhyyden torjuminen ja sosiaalisen yhdentymisen ja kestävän kehityksen puolustaminen.
Olipa asia miten tahansa, uskon kuitenkin, että on tärkeää käyttää tämä tilaisuus hyväksi, eikä sitä saa jättää huomiotta, niin kuin aiemmin teimme. On kaksi olennaista seikkaa, joiden pitäisi mielestäni liittyä molempiin keskusteluihin ja niiden päätelmiin. Ensinnäkin meidän on muistettava, että EU:n ja Latinalaisen Amerikan välisten sopimusten on oltava kattavia, kunnianhimoisia ja tasapainoisia, mutta kaikkein tärkeintä on, että niillä parannetaan ihmisoikeuksia, ihmisten sosiaalisia ja taloudellisia oikeuksia, molemminpuolista kestävää kehitystä ja eriarvoisuuden vähentämistä. Toiseksi tämä tarkoittaa, että molempien alueiden väliset nykyiset epäsuhdat olisi otettava huomioon muistaen erityisen päämäärän: emme saa siirtyä liian lähelle sitä, minkä jotkut puolueet toivovat näkevänsä eli Euroopan tyylisen Amerikkojen vapaakauppa-alueen.
Haluaisin vedota huippukokoukseen myös siinä, että se ottaisi huomioon täällä parlamentissa äskettäin esitetyn pyynnön taistella naistenmurhia vastaan. Pidän tätä yhtenä maailman, mukaan lukien kyseisten alueiden, suurimmista haasteista nykyään.
Haluan vedota myös huippukokouksen järjestäjiin, tässä tapauksessa Perun viranomaisiin ja nimenomaan Liman viranomaisiin, että he antavat kansalaisyhteiskunnalle mahdollisuuden osallistua. Tämä tarkoittaa muun muassa sitä, että
kansalaisjärjestöt saavat tarvittavat tilat ja välineet järjestääkseen työskentelynsä ja keskustelunsa huippukokouksen puitteissa ja että he voivat tosiaankin aloittaa vuoropuhelun, jota on pyydetty useissa yhteyksissä.
Lopuksi haluan sanoa, että Kolumbiassa tarvitaan kiireellisesti merkittäviä toimenpiteitä ja joissakin tapauksissa jopa äärimmäisiä toimia. Olen kuitenkin yksi niistä monista, joiden mielestä on ryhdyttävä kaikkiin mahdollisiin toimiin, jotta aseelliselle konfliktille saataisiin neuvoteltua päätös. Jos näin ei tapahdu, pelkään, että ratkaisuun tai myönteisiin tuloksiin ei päästä varsinkaan niiden osalta, joiden vapauttamista pyydämme tänään, mutta ei myöskään niiden ihmisryhmien osalta, jotka ovat selvästi uhattuja ja vaarassa useista syistä, ei pelkästään sissijoukkojen takia."@fi7
"Monsieur le Président, je voudrais tout d’abord rappeler à cette Assemblée que nous discutons d’un sommet au processus douteux, dont les résultats sont, à n’en pas douter, impossibles à prévoir. Personne n’a le moindre doute, selon moi, concernant la nécessité d’améliorer les relations entre deux des régions les plus peuplées du monde qui se targuent de niveaux élevés de progrès, à savoir l’Europe et l’Amérique latine.
Au vu des résultats des sommets précédents, il est également vrai cependant, du moins actuellement, que ce processus est grevé de nombreuses inconnues. Par exemple, au-delà de la rhétorique, il est indéniable que le contexte des relations entre l’UE et l’Amérique latine, jusqu’à ce jour du moins, n’a donné naissance qu’à des progrès limités sur le plan de l’intégration régionale ou de la réduction des niveaux de pauvreté locaux.
Nous savons tous qu’il n’est pas aisé de conclure des accords particuliers dans un forum aussi varié, avec un spectre de points de vue politiques aussi large que le sommet de Lima. Toutefois, c’est la raison pour laquelle j’estime nécessaire de prêter une attention soutenue aux mouvements sociaux et politiques, dans cette région qui évolue dans le sens d’une modification des anciennes majorités typiques du continent américain. Je souhaite également saisir cette opportunité pour féliciter le président Lugo pour les résultats obtenus au Paraguay. C’est un exemple de cette sensibilité au changement dont nous devons prendre bonne note.
Je l’admets, je suis très sceptique quant à ce que peut produire la rencontre des chefs d’État en mai, abstraction faite de la répétition des trois engagements formulés précédemment: la lutte contre la pauvreté et pour la cohésion sociale et le développement durable.
Quoi qu’il en soit, je reste persuadé qu’il importe de ne pas manquer cette nouvelle opportunité, comme nous l’avons fait dans le passé. J’estime tout particulièrement que deux aspects essentiels doivent faire partie des entretiens et de leurs conclusions. Premièrement, nous devons garder à l’esprit que les accords d’association entre l’Union européenne et l’Amérique latine doivent être exhaustifs, ambitieux et équilibrés, mais il est également essentiel qu’ils contribuent aux droits de l’homme et aux droits sociaux économiques, ainsi qu’au développement durable mutuel et à la réduction des inégalités. En d’autres termes, c’est le deuxième point, les asymétries actuelles entre les deux régions doivent être prises en considération avec un objectif spécifique: ne pas nous rapprocher de ce que souhaitent manifestement voir certaines parties, c’est-à-dire une zone de libre-échange américaine dans le style européen.
Je souhaite également appeler le sommet à prendre acte d’un appel récemment lancé dans cette Assemblée afin de lutter contre le meurtre des femmes, les féminicides, car j’estime qu’il s’agit de l’un des principaux défis actuels, surtout dans la région concernée.
Je tiens par ailleurs à demander aux organisateurs du sommet, les autorités péruviennes dans le cas présent, et plus spécifiquement les autorités de Lima, de garantir la participation de la société civile. Il faut, en d’autres termes, que les organisations civiles
disposent de l’espace et des installations dont elles ont besoin pour organiser leurs travaux et leurs débats dans le cadre du sommet et entamer le dialogue réclamé à de si nombreuses occasions.
Enfin, en ce qui concerne la Colombie, des mesures d’envergure, je dirais même drastiques dans certains cas, doivent être appliquées de toute urgence. Je suis de ceux qui pensent - et nous sommes nombreux à penser de même - que tout doit être fait dans ce contexte pour trouver une solution négociée au conflit armé. Sinon, je crains qu’il ne puisse y avoir aucune solution ni aucun résultat positif, en particulier pour les personnes dont nous réclamons aujourd’hui la libération immédiate, mais aussi pour les groupes de personnes qui sont clairement menacées aujourd’hui et se trouvent en danger en raison d’un grand nombre de facteurs, non seulement des factions de la guérilla, mais aussi d’autres éléments."@fr8
"Elnök úr, mindenekelőtt szeretném emlékeztetni a tisztelt Házat arra, hogy itt és most egy olyan, kétséges lefolyású csúcsértekezletről beszélünk, aminek a kimenetele megjósolhatatlan. Véleményem szerint senkinek sincs kétsége afelől, hogy mennyire fontos a kapcsolatok javítása a világ két olyan, legnagyobb lélekszámú régiója, nevezetesen Európa és Latin Amerika között, amelyek erőteljes fejlődéssel dicsekedhetnek.
Az is igaz ugyanakkor – legalábbis jelenleg és az előző csúcsértekezletek eredményei alapján –, hogy ez a fejlődés sok ismeretlen tényezőt hordoz magában. Például a retorikán túlmenően az igazság az, hogy az Európa és Latin Amerika közötti kapcsolatok összefüggései, legalábbis napjainkig, kevés sikerrel jártak az ottani szegénység csökkentése területén.
Mindannyian tisztában vagyunk azzal, hogy egyáltalán nem egyszerű a különleges egyezmények elérése egy olyan, eltérő politikai nézetekkel jellemezhető fórumon, mint amilyen a limai csúcsértekezlet. Mindazonáltal, pontosan ezért érzem úgy, hogy érdemes külön figyelmet szentelni a régió azon társadalmi és politikai mozgalmainak, amelyek az amerikai kontinensen a változás irányába hatnak. Szeretném megragadni ezt az alkalmat arra is, hogy gratuláljak Lugo elnök úrnak a Paraguayban elért eredményekhez, mert ezek jó példái azoknak a változó tendenciáknak, amelyeket kellő figyelemmel kell kísérnünk.
Bevallom, hogy rendkívül szkeptikus vagyok azzal kapcsolatban, hogy a három múltbeli kötelezettségvállalás – vagyis a szegénység elleni küzdelem és a társadalmi kohézió, továbbá a fenntartható fejlődés elérése – elismétlésén kívül milyen egyéb eredményt hozhat az államfők májusi találkozója.
Bárhogy is lesz, továbbra is fontosnak tartom, hogy ezúttal – ellentétben a múlttal – ne hagyjuk ki ezt az új lehetőséget. Véleményem szerint két fontos vonatkozásnak kell mindenképpen szerepelnie mind a viták napirendjén, mind azok eredményei között. Először is szem előtt kell tartanunk, hogy nem elegendő az, ha az EU és Latin Amerika közötti társulási szerződések átfogóak, ambiciózusak, és kiegyensúlyozottak, hanem rendkívül fontos az is, hogy ezek ténylegesen hozzájáruljanak az emberi jogok, a szociális jogok és a gazdasági jogok fejlődéséhez, továbbá a kölcsönös fenntartható fejlődéshez és az egyenlőtlenségek csökkentéséhez is. Ez azt jelenti, másodszor, hogy figyelembe kell venni a két régió közötti jelenlegi egyenlőtlenségeket, azzal a sajátos céllal, hogy ezek ne vigyenek bennünket közelebb ahhoz, amit egyes pártok vélhetőleg látni szeretnének, vagyis az európai stílusú Amerikai Szabadkereskedelmi Övezethez.
Fel szeretném kérni a csúcsértekezletet arra is, hogy vegye figyelembe azt a felhívást, amit ez a Ház tett közzé nemrégiben a nők legyilkolása, és a nőgyűlölet kapcsán, mivel véleményem szerint jelenleg ez a világ előtt álló legnagyobb kihívás – beleértve az érintett régiót is.
Fel kívánom hívni a csúcsértekezlet szervezőinek, ez esetben a perui hatóságoknak, pontosabban a limai hatóságoknak a figyelmét arra, hogy biztosítsák az összes nem kormányzati, civil szervezet részvételét. Egyéb intézkedések mellett ez azt jelenti, hogy a csúcsértekezlet keretein belül az
nevet viselő civil szervezeteknek is biztosítani kell az általuk szükségesnek ítélt teret és lehetőséget a munkájukhoz és a vitában való részvételükhöz, és kezdeményezni kell azt a valós párbeszédet, ami iránti igényüket már oly sokszor kifejezésre jutatták.
Végezetül Kolumbiával kapcsolatban lényegi, és – egyes esetekben azt mondanám – drasztikus intézkedéseket kell életbe léptetni, a lehető legsürgősebben. Ugyanakkor azonban én egyike vagyok azoknak, akik úgy vélik – és sokan vagyunk, akik ugyanígy gondolkodnak –, hogy ebben az összefüggésben minden akcióra csak annak a kísérletnek a részeként kerülhet sor, hogy tárgyalásos úton vessünk véget a fegyveres konfliktusnak. Ha nem ez lesz a helyzet, akkor attól tartok, hogy nincs megoldás, illetve nincs pozitív eredmény, különösen azok esetében, akiknek az azonnali szabadon bocsátását a mai napon is követeljük, de azon embercsoportok esetében sem, akik jelenleg, több ok – és nem csak a gerilla frakciók, hanem más tényezők – miatt is egyértelműen veszélyben és fenyegetésben élnek."@hu11
".
Signor Presidente, desidero innanzi tutto ricordare all’Assemblea che stiamo discutendo di un vertice dallo svolgimento dubbio e i cui risultati sono certamente imprevedibili. A mio avviso, nessuno dubita dell’importanza di migliorare le relazioni tra due delle regioni più popolose e più progredite a livello mondiale, quali sono l’Europa e l’America latina.
A giudicare dai risultati dei precedenti vertici, è altrettanto vero, tuttavia, almeno al momento, che ci sono molti fattori non noti all’interno di tale processo. Al di là della retorica, ad esempio, è certo che il contesto delle relazioni tra l’UE e l’America latina, almeno fino ad oggi, ha prodotto scarsi risultati in merito all’integrazione regionale o alla riduzione dei livelli di povertà in America latina.
Tutti noi sappiamo che non è affatto facile ottenere accordi concreti in un
così vario e con visioni politiche così differenti, quale è il Vertice di Lima. Ciononostante, questo è il motivo per cui ritengo sia importante prestare particolare attenzione ai movimenti sociopolitici della regione, che spingono per un cambiamento delle maggioranze esistenti fino a oggi nel continente americano. Desidero altresì cogliere questa opportunità per congratularmi con il Presidente Lugo per i risultati ottenuti in Paraguay, come esempio di tali tendenze al cambiamento di cui dobbiamo tenere debito conto.
Ammetto di essere estremamente scettico in merito a ciò che può emergere dall’incontro dei capi di Stato di maggio, oltre a ribadire i tre impegni già presi in passato: la lotta contro la povertà e in favore della coesione sociale e dello sviluppo sostenibile.
Sono ancora convinto, tuttavia, che sia importante non farci sfuggire questa nuova opportunità, come è accaduto in passato. Ritengo che due aspetti fondamentali debbano rientrare sia nelle discussioni che nelle conclusioni da esse derivanti. Innanzi tutto, dobbiamo tener presente che gli accordi di associazione tra UE e America latina devono essere non solo completi, ambiziosi ed equilibrati, ma soprattutto contribuire al rispetto dei diritti umani, economici e sociali della popolazione, nonché a uno sviluppo reciproco e sostenibile e alla riduzione delle disuguaglianze. Ciò significa che, in secondo luogo, si deve tener conto delle attuali asimmetrie tra le due regioni, il che si concretizza in un obiettivo specifico: non avanzare verso ciò che alcuni sembrano desiderare e cioè uno spazio di libero scambio delle Americhe sul modello europeo.
Desidero inoltre esortare il vertice a prendere nota di un appello lanciato di recente in quest’Aula riguardo alla lotta contro l’uccisione delle donne, i femminicidi, dato che ritengo che al momento costituisca una delle principali sfide a livello mondiale, nonché nella regione interessata.
Desidero altresì invitare gli organizzatori del vertice, in questo caso le autorità peruviane, e più nello specifico le autorità di Lima, a garantire una partecipazione adeguata della società civile, il che significa, tra le altre misure, che la rete delle organizzazioni civili
possa contare sugli spazi e le strutture di cui necessitano per poter organizzare i lavori e i dibattiti nel quadro del vertice e per avviare effettivamente il dialogo che si invoca ormai da tempo.
Infine, in merito alla Colombia, è evidente l’urgenza di misure importanti e, in alcuni casi, direi persino drastiche. Sono tuttavia tra coloro che ritengono – e siamo in molti a pensarla così – che qualsiasi azione in questo ambito debba essere intrapresa nel tentativo di trovare una soluzione negoziata al conflitto armato. Viceversa, temo che non vi saranno soluzioni o risultati positivi, in particolar modo per le persone che oggi vorremmo vedere libere, nonché per i gruppi che al momento si trovano chiaramente sotto minaccia o in pericolo, a causa di molti fattori, non solo per le fazioni della guerriglia, ma anche a causa di altri elementi."@it12
"Pone Pirmininke, visų pirma norėčiau priminti rūmams, kad čia mes diskutuojame dėl abejotino viršūnių susitikimo, kurio rezultatai yra visiškai nenuspėjami. Mano nuomone, niekas neturi abejonių dėl santykių pagerinimo tarp dviejų vienų iš labiausiai apgyvendintų ir sparčiai besivystančių pasaulio regionų – Europos ir Lotynų Amerikos.
Tiesa ir tai, bent jau dabar, sprendžiant iš ankstesnių viršūnių susitikimų rezultatų, kad šiame procese yra daug nežinomų veiksnių. Pavyzdžiui, tiesa yra tokia, kad bent jau iki šiol santykiai tarp ES ir Lotynų Amerikos nebuvo labai sėkmingi atsižvelgiant į regioninę integraciją ar į skurdo lygio sumažinimą tame regione.
Visi žinome, kad konkrečių sutarčių parengimas yra sudėtingas procesas, ypač kai atstovaujama daugeliui politinių požiūrių kaip tai bus Limos viršūnių susitikime. Todėl manau, kad reikia atidžiai stebėti socialinių ir politinių pokyčių vyksmą šiame Amerikos regione. Naudodamasis proga norėčiau pasveikinti Prezidentą dėl Paragvajuje pasiektų rezultatų, kurie yra puikus besikeičiančių tendencijų pavyzdys, į kurį visi turėtume atkreipti dėmesį.
Turiu pripažinti, kad esu labai skeptiškai nusiteikęs dėl gegužės mėnesį vyksiančio valstybių vadovų susitikimo neatsižvelgiant į tris praeityje prisiimtus įsipareigojimus dėl kovos su skurdu ir socialinės sanglaudos bei tvarios plėtros skatinimo.
Tačiau vis dar tikiu, kad svarbu pasinaudoti šia nauja proga. Manau, kad diskusijų ir išvadų pagrindą turi sudaryti du pagrindiniai aspektai. Visų pirma negalima pamiršti, kad asociacijos susitarimai tarp ES ir Lotynų Amerikos turi būti ne tik visapusiai, ambicingi ir subalansuoti, bet taip pat labai svarbu, kad jie apimtų žmogaus, socialines ir ekonomines teises bei tvarios plėtros ir nelygybės šalinimo klausimus.. Tai reiškia, kad iškėlus konkretų tikslą yra būtina atsižvelgti į esamus regionų skirtumus – nepereiti prie to, ką kai kurios dalyvaujančios šalys mato kaip Europietiško stiliaus Amerikos laisvosios prekybos zoną.
Pageidaučiau, kad viršūnių susitikimo metu būtų atsižvelgta į rūmų raginimą kovoti su moterų žudynėmis, feminicidu, nes manau, kad tai yra vienas iš svarbiausių pasaulio iššūkių šiuo metu, įskaitant susijusį regioną.
Norėčiau paraginti viršūnių susitikimo organizatorius, šiuo atveju Peru valdžios atstovus ir dar labiau Limos valdžios atstovus, garantuoti pilietinės visuomenės dalyvavimą. Tai reiškia, kad
pilietinės organizacijos galės gauti patalpas, kurių joms reikia organizuojant darbą ir diskusijas atsižvelgiant į viršūnių susitikimo struktūrą ir pradėti taip laukiamą dialogą.
Ir pagaliau dėl Kolumbijos privalome imtis rimtų ir net drastiškų priemonių. Tačiau aš esu iš tų – ir mūsų yra nemažai – kurie mano, kad visi veiksmai šiuo atžvilgiu turi būti mėginimai derybų būdu baigti šį ginkluotą konfliktą. Bijau, kad jei taip nebus, mes nerasime sprendimo ir nepasieksime teigiamų rezultatų, ypač dėl tų žmonių, kurių neatidėliotino paleidimo reikalaujame, taip pat ir dėl žmonių grupių, kurioms gresia pavojus dėl daugelio priežasčių. Ne tik sukilėlių veiksmų, bet ir kitų veiksnių."@lt14
"Priekšsēdētāja kungs, vispirms es vēlētos atgādināt Parlamentam, ka mēs šeit apspriežam augstākā līmeņa sanāksmi, kuras norise ir neskaidra un kuras rezultāti nav prognozējami. Es domāju, ka neviens nešaubās, cik svarīga ir attiecību uzlabošana starp pasaulē diviem visvairāk apdzīvotajiem reģioniem - Eiropu un Latīņameriku.
Tomēr vismaz pašlaik, spriežot pēc iepriekšējo augstākā līmeņa sanāksmju rezultātiem, šajā procesā ir daudz nezināmo faktoru. Patiesība ir tāda, ka līdz šim attiecības starp ES un Latīņameriku reģionālās integrācijas un nabadzības mazināšanas jomā nav bijušas īpaši veiksmīgas.
Mēs arī zinām, ka nav viegli nodrošināt specifiskus nolīgumus tik daudzpusīgā forumā ar tik plašu politisko viedokļu spektru, kāda ir Limas augstākā līmeņa sanāksme. Tomēr man šķiet, ka īpaša uzmanība ir jāpievērš reģiona sociālajām un politiskajām kustībām, kas nes pārmaiņas lielākajam vairākumam Amerikas kontinenta iedzīvotāju. Es arī vēlos izmantot iespēju un apsveikt prezidentu
sakarā ar Paragvajā gūtajiem rezultātiem, kas liecina par mums svarīgām notiekošām pārmaiņām.
Es izturos ļoti skeptiski pret maijā gaidāmās valstu vadītāju sanāksmes iespējamajiem rezultātiem, ņemot vērā jau pagātnē noteiktās saistības trijās jomās, proti, cīņu ar terorismu, sociālo kohēziju un ilgspējīgu attīstību.
Es joprojām uzskatu, ka ir svarīgi nelaist garām šādu iespēju, kā mēs to izdarījām iepriekš. Es redzu divus būtiskus sarunu un secinājumu aspektus. Pirmkārt, mums jāatceras, ka partnerības nolīgumiem starp ES un Latīņameriku jābūt ne tikai visaptverošiem, ambicioziem un saskaņotiem, bet tiem arī jāveicina cilvēktiesību, sociālo un ekonomisko tiesību ievērošanu, kā arī jāsekmē ilgtspējīga attīstība un nevienlīdzības mazināšana. Tas nozīmē, ka, otrkārt, īpaši jāņem vērā pašreizējā asimetrija starp abiem reģioniem, lai nevirzītos uz to, ko dažas ieinteresētās puses acīmredzot vēlas redzēt, -Amerikas brīvās tirdzniecības zonu Eiropas stilā.
Es vēlos, lai augstākā līmeņa sanāksmē tiktu ņemts vērā šajā Parlamentā izskanējušais aicinājums novērst sieviešu slepkavības un „feminicīdu”, jo uzskatu, ka tā šobrīd ir ne tikai minētā reģiona, bet arī visas pasaules problēma.
Es arī aicinu augstākā līmeņa sanāksmes organizētājus - šajā gadījumā Peru iestādes un, jo īpaši, Limas iestādes, garantēt pilsoniskās sabiedrības piedalīšanos minētajā sanāksmē. Tas nozīmē, ka
pilsoniskās sabiedrības organizācijām ir iespēja nodrošināt sev nepieciešamo, lai piedalītos augstākā līmeņa sanāksmes debatēs un uzsāktu dialogu.
Visbeidzot, attiecībā uz Kolumbiju mums nekavējoties jāveic nozīmīgi pasākumi, no kuriem daži, es teiktu, ir samērā drastiski. Tomēr es esmu viens no tiem, kurš ir pārliecināts, - un tā daudzi no mums domā - ka jebkura darbība šajā sakarā jāveic ar mērķi sarunu ceļā novērst bruņotu konfliktu. Ja tā nebūs, es šaubos, ka tiks rasts risinājums un gūti pozitīvi rezultāti ne tikai attiecībā uz tiem, kuru tūlītēju atbrīvošanu mēs šodien pieprasām, bet arī attiecībā uz tām cilvēku grupām, kurām draudus rada ne tikai
grupējums, bet arī citi elementi."@lv13
"Señor Presidente, quiero, en primer lugar, empezar recordando que nos encontramos ante una Cumbre de proceso dudoso y de resultados ciertamente imprevisibles. Nadie duda –creo– de la importancia de mejorar las relaciones entre dos de las regiones más pobladas y, seguramente, más en progreso del mundo hoy, como son Europa y América Latina.
Sin embargo, también es cierto que, al menos por ahora, y a la vista de los resultados de las anteriores cumbres, las incógnitas son altamente elevadas. Por ejemplo, más allá de la retórica, lo cierto es que el marco de relaciones existentes entre la Unión Europea y América Latina, al menos por el momento, poco ha contribuido a fomentar la integración regional o a reducir la pobreza en América Latina.
No se nos escapa a nadie que encontrar acuerdos concretos en un foro tan amplio y con visiones políticas tan dispares como la Cumbre de Lima y otras precedentes, no es nada fácil. Pero, por ello, creo relevante poner la adecuada atención en los movimientos sociopolíticos que están teniendo lugar en la región y que aventuran un cambio en las mayorías existentes hasta el momento en el continente americano. Y, por cierto, quiero aprovechar para expresar mi felicitación por el resultado del Presidente Lugo, que es en Paraguay uno de los símbolos de estos cambios de tendencia que tendremos que tener en cuenta de forma muy clara.
Reconozco que soy altamente escéptico con relación a lo que pueda surgir de la Cumbre de Jefes de Estado, prevista para mediados de mayo, más allá de reiterar el triple compromiso ya adquirido en el pasado, por otra parte, con relación a la lucha contra la pobreza y en favor de la cohesión social y del desarrollo sostenible.
Y, sin embargo, sigo apostando por no desaprovechar esta nueva oportunidad como lo hicimos en el pasado. En concreto, hay dos aspectos que me parecen fundamentales y que quisiera ver presentes tanto en las discusiones como en las conclusiones que tienen lugar. En primer lugar, tener presente que los acuerdos de asociación entre la Unión Europea y América Latina no sólo deben ser completos, ambiciosos y equilibrados, sino que, sobre todo, deben contribuir al respeto de los derechos humanos, económicos y sociales de la población, así como a un desarrollo mutuo y sostenible y a la reducción de las desigualdades. Para ello es necesario, en segundo lugar, que se tengan en cuenta las asimetrías existentes entre ambas regiones, y ello se concreta en una ambición: que no avancemos hacia lo que algunos parecen querer, que es un ALCA a la europea.
Asimismo, quisiera que la Cumbre se hiciera eco también de una de las peticiones que este Parlamento hizo, en su momento, hace poco, con relación a la lucha contra los asesinatos de mujeres, los feminicidios, puesto que entiendo que éste es, sin duda, uno de los principales retos globales actuales y también en la región afectada.
También quisiera hacer, de nuevo, un llamado a los organizadores de la Cumbre, en este caso a las autoridades de Perú y, en concreto, de Lima, para que garanticen la participación de la sociedad civil de forma adecuada, lo que implica, entre otras medidas, que la red de organizaciones civiles «enlazando alternativas» pueda contar con los espacios y las facilidades necesarias para poder desarrollar sus debates y sus trabajos en el marco de la Cumbre, con vistas, precisamente, a esa apertura de diálogo que se está reclamando desde hace tiempo.
Y, por último, con relación a Colombia, es evidente que urgen medidas importantes y diría que incluso, en algunos casos, drásticas, pero, en cualquier caso, soy de los que piensa –y muchos somos los que pensamos así– que cualquier acción en este contexto debe hacerse en el marco de la búsqueda de una solución negociada del conflicto armado. De otro modo, me temo que no habrá ni solución, ni resultados positivos, sobre todo para las personas a las que hoy queremos ver libres de forma inmediata pero tampoco para aquellos grupos que hoy se ven claramente amenazados y en peligro, por muchas circunstancias, no sólo por las guerrillas, sino también por otros actores."@mt15
"Mijnheer de Voorzitter, ten eerste zou ik het Huis er graag aan willen herinneren dat we hier spreken over een topconferentie die een twijfelachtig proces heeft, waarvan de resultaten zeker onvoorspelbaar zijn. Naar mijn mening heeft niemand enige twijfel over het belang van het verbeteren van de betrekkingen tussen twee van de dichtstbevolkte gebieden ter wereld die een hoog niveau van vooruitgang boeken, Europa en Latijns-Amerika.
Maar het is ook waar, tenminste op dit moment, dat er gezien de resultaten van de vorige topconferenties veel onbekende factoren in dit proces zijn. Zo is het bijvoorbeeld binnen de context van de betrekkingen tussen de Europese Unie en Latijns-Amerika in werkelijkheid zo dat deze, tenminste tot nu toe, zeer weinig succes hebben gehad voor wat betreft regionale integratie of het verminderen van de armoede aldaar.
We weten allemaal dat het geen gemakkelijk proces is om bij zo’n divers forum met zo’n breed spectrum aan politieke standpunten als de top in Lima tot concrete overeenkomsten te komen. Daarom geloof ik dat het niettemin relevant is de maatschappelijke en politieke bewegingen in de regio die veranderingen teweegbrengen in de voormalige meerderheden op het Amerikaanse continent goed in de gaten te houden. Ik zou ook graag van de gelegenheid gebruik willen maken president Lugo te feliciteren met de resultaten die in Paraguay zijn behaald, als voorbeeld van deze veranderende trends, die we goed moeten beseffen.
Ik geef toe dat ik bijzonder sceptisch ben over wat er in mei uit de bijeenkomst van de staatshoofden naar voren zal komen, behalve dan een herhaling van de drie punten die men al eerder heeft toegezegd te zullen nastreven, de bestrijding van armoede en het bevorderen van sociale samenhang en duurzame ontwikkeling.
Maar toch geloof ik dat het belangrijk is deze nieuwe kans niet te laten liggen, zoals we voorheen hebben gedaan. Om precies te zijn, vind ik dat er hier twee essentiële aspecten zijn die in de discussies en hun conclusies zouden moeten worden opgenomen. Ten eerste moeten we eraan denken dat de associatieovereenkomsten tussen de Europese Unie en Latijns-Amerika niet alleen uitgebreid, ambitieus en evenwichtig moeten zijn, maar dat het ook van het allergrootste belang is dat ze een bijdrage leveren aan de mensenrechten en de maatschappelijke en economische rechten van de bevolking, en aan een wederzijdse duurzame ontwikkeling en het verminderen van ongelijkheid. Dit betekent dat men, ten tweede, met de huidige asymmetrie tussen beide regio’s rekening zou moeten houden, en wel met een specifiek doel: ons niet dichter bij iets te brengen dat sommige partijen blijkbaar willen zien, namelijk een vrijhandelszone van Noord- en Zuid-Amerika in Europese stijl.
Ik zou de top ook willen oproepen aandacht te besteden aan een verzoek dat onlangs in dit Huis is gedaan om de vrouwenmoorden te bestrijden, want ik beschouw dat op dit moment als een van de grootste uitdagingen in de wereld, waaronder ook de desbetreffende regio.
Ik zou de organisatoren van de top, in dit geval de Peruaanse autoriteiten, en met name de autoriteiten in Lima, ook graag willen verzoeken de participatie van het maatschappelijk middenveld te garanderen. Behalve andere maatregelen, houdt dit in dat de maatschappelijke organisaties van
de ruimte en faciliteiten kunnen verkrijgen die zij nodig hebben om hun werkzaamheden en debatten in het kader van de top te organiseren, en feitelijk de dialoog kunnen openen waar al zo vele malen om verzocht is.
Tenslotte moeten er voor wat betreft Colombia zeer dringend belangrijke maatregelen, en volgens mij in sommige gevallen zelfs drastische maatregelen worden genomen. Ik behoor echter tot degenen die van mening zijn dat elke actie die in deze context wordt ondernomen een onderdeel moet vormen van een poging het gewapende conflict door middel van onderhandeling tot een eind te brengen, en er zijn velen met mij die daar net zo over denken. Als dit niet gebeurt, ben ik bang dat er geen oplossing en positieve resultaten mogelijk zijn, vooral voor degenen wiens onmiddellijke vrijlating we op dit moment eisen, maar ook voor groepen mensen die op dit moment duidelijk bedreigd worden en die gevaar lopen door een groot aantal factoren, niet alleen de guerrillagroeperingen maar ook andere elementen."@nl3
"Panie przewodniczący! Po pierwsze chciałbym przypomnieć Izbie, że rozmawiamy o szczycie w kontekście niepewnego procesu, którego wyników oczywiście nie da się przewidzieć. Moim zdaniem nikt nie ma wątpliwości co do istotnego znaczenia wzmacniania relacji pomiędzy dwoma regionami o największej populacji na świecie, które mogą pochwalić się wysokim poziomem rozwoju, czyli Europą i Ameryką Łacińską.
Jednakże prawdą też jest, przynajmniej obecnie, oceniając wyniki poprzednich szczytów, że w procesie tym występuje wiele nieznanych czynników. Na przykład, pomijając kwestie retoryki, kontekst relacji pomiędzy UE i Ameryką Łacińską, przynajmniej dotychczas, tak naprawdę nie przyniósł wiele sukcesów w odniesieniu do integracji regionalnej czy też zmniejszenia poziomu ubóstwa w tych regionach.
Wszyscy jesteśmy świadomi tego, że zawarcie konkretnych porozumień na tak zróżnicowanym forum uczestników o bardzo różnych poglądach politycznych, jakim jest szczyt w Limie, nie należy do łatwych zadań. Mimo to uważam, że istotne jest zwrócenie szczególnej uwagi na ruchy społeczne i polityczne w regionie, dążąc do zmian niegdysiejszych większości na kontynencie amerykańskim. Chciałbym również skorzystać z okazji i pogratulować prezydentowi Lugo wyników, jakie udało mu się osiągnąć w Paragwaju, jako przykład tych zmieniających się tendencji, na które powinniśmy zwrócić należytą uwagę.
Przyznaję, że jestem bardzo sceptyczny co do wyników majowego spotkania głów państw i rządów, pomijając powtórzenie trzech zobowiązań, które zostały podjęte już wcześniej; walka z ubóstwem oraz walka na rzecz spójności społecznej i zrównoważonego rozwoju.
Tak czy inaczej, nadal uważam, że nie możemy przegapić tej nowej szansy, tak jak miało to miejsce w przeszłości. Mówiąc dokładniej, widzę tutaj dwa istotne aspekty, które należy uwzględnić zarówno w dyskusjach, jak i wnioskach płynących z tych dyskusji. Po pierwsze musimy pamiętać o tym, że porozumienia stowarzyszeniowe pomiędzy UE i Ameryką Łacińską powinny być nie tylko całościowe, ambitne i zrównoważone, ale niezwykle istotne jest również to, aby wniosły one pewien wkład w prawa człowieka, prawa społeczne i gospodarcze, jak również we wspólny, zrównoważony rozwój i zmniejszenie nierówności. Po drugie oznacza to, że należy uwzględnić obecne asymetrie pomiędzy obydwoma regionami, mając na uwadze konkretny cel: trzymanie nas z dala od tego, co niektóre partie jak widać chcą dostrzec, czyli Strefy Wolnego Handlu Ameryk w stylu europejskim.
Chciałbym również zwrócić uwagę uczestników szczytu na apel, który został ostatnio wygłoszony w tej Izbie, dotyczący zwalczania kobietobójstwa, ponieważ uważam to za jedno z głównych wyzwań, przed jakim stoi obecnie współczesny świat, w tym region, o którym tutaj mówimy.
Chciałbym zaapelować do organizatorów tego szczytu, w tym przypadku władz peruwiańskich, a dokładniej władz w Limie, o zagwarantowanie możliwości uczestniczenia w spotkaniach obywateli. Na tle innych środków oznacza to, że organizacjom cywilnym
mogą zostać udostępnione obiekty i sprzęt na potrzeby organizacji pracy i debat w ramach szczytu i tak naprawdę można nawiązać dialog, o który apelowano już wielokrotnie.
Na koniec chciałbym odnieść się jeszcze do Kolumbii; mianowicie należy niezwłocznie podjąć istotne kroki, w niektórych przypadkach użyłbym nawet stwierdzenia drastyczne środki. Należę do tych osób - a osób, które mają takie same poglądy, jest wiele - które uważają, że wszelkie działania w tym kontekście należy podejmować jako element próby zakończenia konfliktu zbrojnego na drodze negocjacji. Jeżeli to się nie uda, obawiam się, że może nie być żadnego innego rozwiązania lub pozytywnych wyników, zwłaszcza dla tych, o których natychmiastowe uwolnienie dzisiaj apelujemy, lub dla grup ludzi, których życie jest wyraźnie zagrożone i są oni w niebezpieczeństwie w związku z działaniem wielu czynników, i nie chodzi tu tylko o frakcje partyzantów, ale też o inne elementy."@pl16
"Senhor Presidente, em primeiro lugar, gostaria de recordar ao Hemiciclo que estamos a falar de uma cimeira com um processo duvidoso, cujos resultados são certamente imprevisíveis. Ninguém duvida, penso eu, da importância de melhorar as relações entre duas das regiões mais populosas do mundo que mostram elevados níveis de progresso, a Europa e a América Latina.
Porém, também é certo que, pelo menos nesta altura, a julgar pelos resultados das cimeiras anteriores, existem muitíssimas incógnitas no âmbito deste processo. Por exemplo, para além da retórica, a verdade é que, pelo menos até à data, o contexto das relações existentes entre a UE e a América Latina pouco contribuiu para fomentar a integração regional ou reduzir os níveis pobreza naquela região.
Todos sabemos que não é fácil conseguir acordos específicos num foro tão variado e com um tão largo espectro de visões políticas como esta Cimeira. Contudo, é por isso mesmo que eu considero relevante que se preste muita atenção aos movimentos sociais e políticos na região que tendem a operar mudanças nas antigas maiorias existentes no continente americano. Quero também aproveitar esta ocasião para felicitar o Presidente Fernando Lugo pelos resultados obtidos no Paraguai, como um exemplo desta mudança de tendências que devemos ter em devida conta.
Reconheço que estou extremamente céptico em relação ao que poderá sair desta reunião de Chefes de Estado em Maio, para além da reiteração dos três compromissos já alcançados no passado: a luta contra a pobreza e a favor da coesão social e do desenvolvimento sustentável.
Seja como for, continuo a pensar que é importante não desperdiçarmos esta nova oportunidade, como fizemos no passado. Em concreto, julgo que há aqui dois aspectos fundamentais que deveriam fazer parte tanto das discussões como das respectivas conclusões. Em primeiro lugar, precisamos de ter presente que os acordos de associação entre a União Europeia e a América Latina devem não só ser abrangentes, ambiciosos e equilibrados, mas que devem também, fundamentalmente, contribuir para que os direitos humanos, económicos e sociais da população seja respeitados, assim como para um desenvolvimento sustentável mútuo e para a redução das desigualdades. Isto significa, em segundo lugar, que as actuais assimetrias entre ambas as regiões deveriam ser tidas em consideração, com um objectivo específico: não nos aproximarmos mais daquilo que alguns parecem querer, designadamente uma Área de Livre Comércio das Américas ao estilo europeu.
Pugnaria também por que a cimeira tomasse nota de um apelo feito recentemente neste Parlamento para que se combatam os assassínios de mulheres, os “feminicídios”, pois considero que actualmente este é um dos principais desafios mundiais, inclusive na região em causa.
Quero também fazer um apelo aos organizadores da Cimeira – neste caso às autoridades peruanas, e mais especificamente às autoridades de Lima – para que garantam a participação da sociedade civil. Isto implica, entre outras medidas, zelar por que as organizações civis
possam contar com os espaços e as facilidades de que necessitam para organizar as suas actividades e os seus debates no quadro da Cimeira, e abram efectivamente o diálogo a que já tantas vezes se apelou.
Por último, em relação à Colômbia, vão ter de ser implementadas, com a maior urgência, medidas importantes – e, em alguns casos, eu diria mesmo medidas drásticas. No entanto, sou dos que pensa – e muitos são os que pensam como eu – que qualquer acção neste contexto deve ser desenvolvida no quadro da tentativa de encontrar uma solução negociada para pôr termo ao conflito armado. De outro modo, receio que não possa haver nem solução nem resultados positivos, especialmente para as pessoas cuja libertação imediata pedimos hoje, mas também para os grupos ou os indivíduos que neste momento se vêem claramente ameaçados e em perigo, devido a uma multiplicidade de factores – não só as guerrilhas, mas também outros elementos."@pt17
"Señor Presidente, quiero, en primer lugar, empezar recordando que nos encontramos ante una Cumbre de proceso dudoso y de resultados ciertamente imprevisibles. Nadie duda –creo– de la importancia de mejorar las relaciones entre dos de las regiones más pobladas y, seguramente, más en progreso del mundo hoy, como son Europa y América Latina.
Sin embargo, también es cierto que, al menos por ahora, y a la vista de los resultados de las anteriores cumbres, las incógnitas son altamente elevadas. Por ejemplo, más allá de la retórica, lo cierto es que el marco de relaciones existentes entre la Unión Europea y América Latina, al menos por el momento, poco ha contribuido a fomentar la integración regional o a reducir la pobreza en América Latina.
No se nos escapa a nadie que encontrar acuerdos concretos en un foro tan amplio y con visiones políticas tan dispares como la Cumbre de Lima y otras precedentes, no es nada fácil. Pero, por ello, creo relevante poner la adecuada atención en los movimientos sociopolíticos que están teniendo lugar en la región y que aventuran un cambio en las mayorías existentes hasta el momento en el continente americano. Y, por cierto, quiero aprovechar para expresar mi felicitación por el resultado del Presidente Lugo, que es en Paraguay uno de los símbolos de estos cambios de tendencia que tendremos que tener en cuenta de forma muy clara.
Reconozco que soy altamente escéptico con relación a lo que pueda surgir de la Cumbre de Jefes de Estado, prevista para mediados de mayo, más allá de reiterar el triple compromiso ya adquirido en el pasado, por otra parte, con relación a la lucha contra la pobreza y en favor de la cohesión social y del desarrollo sostenible.
Y, sin embargo, sigo apostando por no desaprovechar esta nueva oportunidad como lo hicimos en el pasado. En concreto, hay dos aspectos que me parecen fundamentales y que quisiera ver presentes tanto en las discusiones como en las conclusiones que tienen lugar. En primer lugar, tener presente que los acuerdos de asociación entre la Unión Europea y América Latina no sólo deben ser completos, ambiciosos y equilibrados, sino que, sobre todo, deben contribuir al respeto de los derechos humanos, económicos y sociales de la población, así como a un desarrollo mutuo y sostenible y a la reducción de las desigualdades. Para ello es necesario, en segundo lugar, que se tengan en cuenta las asimetrías existentes entre ambas regiones, y ello se concreta en una ambición: que no avancemos hacia lo que algunos parecen querer, que es un ALCA a la europea.
Asimismo, quisiera que la Cumbre se hiciera eco también de una de las peticiones que este Parlamento hizo, en su momento, hace poco, con relación a la lucha contra los asesinatos de mujeres, los feminicidios, puesto que entiendo que éste es, sin duda, uno de los principales retos globales actuales y también en la región afectada.
También quisiera hacer, de nuevo, un llamado a los organizadores de la Cumbre, en este caso a las autoridades de Perú y, en concreto, de Lima, para que garanticen la participación de la sociedad civil de forma adecuada, lo que implica, entre otras medidas, que la red de organizaciones civiles «enlazando alternativas» pueda contar con los espacios y las facilidades necesarias para poder desarrollar sus debates y sus trabajos en el marco de la Cumbre, con vistas, precisamente, a esa apertura de diálogo que se está reclamando desde hace tiempo.
Y, por último, con relación a Colombia, es evidente que urgen medidas importantes y diría que incluso, en algunos casos, drásticas, pero, en cualquier caso, soy de los que piensa –y muchos somos los que pensamos así– que cualquier acción en este contexto debe hacerse en el marco de la búsqueda de una solución negociada del conflicto armado. De otro modo, me temo que no habrá ni solución, ni resultados positivos, sobre todo para las personas a las que hoy queremos ver libres de forma inmediata pero tampoco para aquellos grupos que hoy se ven claramente amenazados y en peligro, por muchas circunstancias, no sólo por las guerrillas, sino también por otros actores."@ro18
"Vážený pán predseda, chcel by som najprv tomuto Parlamentu pripomenúť, že tu diskutujeme o samite, ktorého postupy sú pochybné, a ktorého výsledky sú jednoducho nepredvídateľné. Podľa môjho názoru nikto nepochybuje o dôležitosti zlepšenia vzťahov medzi Európou a Latinskou Amerikou, dvoma regiónmi, ktoré patria medzi najviac osídlené regióny sveta a môžu sa pýšiť vysokými stupňami pokroku.
Pravdou je však aj to, teda aspoň v súčasnosti a na základe výsledkov predchádzajúcich samitov, že v rámci tohto procesu existuje množstvo neznámych faktorov. Realita je napríklad taká, že okrem prázdnych slov priniesli vzťahy medzi Európskou úniou a Latinskou Amerikou, teda aspoň k dnešnému dňu, len veľmi malý úspech v oblasti regionálnej integrácie alebo zmierňovania chudoby v tomto regióne.
Všetci vieme, že dosiahnutie konkrétnych dohôd v takom rozmanitom fóre s takým širokým spektrom politických názorov nie je vôbec jednoduchá záležitosť. Práve z toho dôvodu sa však domnievam, že je veľmi dôležité pozorne sledovať sociálne a politické pohyby v danom regióne vytvárajúce zmeny v bývalých väčšinových zoskupeniach na americkom kontinente. Chcel by som túto príležitosť využiť aj na to, aby som zablahoželal prezidentovi Lugovi k dosiahnutým výsledkom v Paraguaji, ktoré sú príkladom spomínaných meniacich sa trendov, ktoré by sme mali pozorne sledovať.
Priznávam, že som veľmi skeptický v súvislosti s výsledkami, ktoré vzídu z májového stretnutia hláv štátov, okrem troch záväzkov, ku ktorým sme sa zaviazali už v minulosti: boj proti chudobe, podpora sociálnej súdržnosti a podpora trvalo udržateľného rozvoja.
Napriek tomu sa však domnievam, že je dôležité nepremeškať túto novú príležitosť podobným spôsobom, akým sme to urobili v minulosti. Myslím si, že súčasťou diskusií a ich záverov by mali byť konkrétne dva kľúčové aspekty. Po prvé musíme mať na pamäti, že dohody o pridružení medzi Európskou úniou a Latinskou Amerikou by nemali byť len komplexné, ambiciózne a vyvážené, ale je tiež nesmierne dôležité, aby prispievali k ľudským, sociálnym a hospodárskym právam a k vzájomnému trvalo udržateľnému rastu a zmierňovaniu nerovností. Znamená to teda – a toto je druhý kľúčový aspekt – že je potrebné zohľadniť súčasné asymetrie medzi oboma regiónmi pri sledovaní konkrétneho cieľa: nepodnikať žiadne kroky smerom k európskej podobe americkej zóny voľného obchodu, ktorú si niektoré strany v tomto Parlamente očividne želajú.
Chcel by som zároveň vyzvať, aby si samit všimol výzvu na boj proti vraždám žien (feminicíde), ktorá nedávno zaznela v tomto Parlamente, keďže tento problém považujem za jednu z najväčších súčasných svetových výziev, pričom sa dotýka aj regiónu, o ktorom práve diskutujeme.
Chcel by som tiež vyzvať organizátorov samitu, v tomto prípade orgány v Peru a ešte konkrétnejšie orgány v Lime, aby zabezpečili účasť zo strany občianskej spoločnosti. Okrem iného by to znamenalo, že občianske organizácie
dostanú priestor a potrebné prostriedky na dohodnutie svojej práce a diskusií v rámci samitu a skutočné otvorenie dialógu, na ktorý vyzývali pri mnohých príležitostiach.
Nakoniec je potrebné naliehavo vykonať významné a v niektorých prípadoch si dokonca dovolím povedať drastické opatrenia v súvislosti s Kolumbiou. Som jedným z tých, ktorí sa domnievajú – pričom treba podotknúť, že rovnako ako ja zmýšľajú aj mnohí iní – že akékoľvek kroky v tomto smere musia byť podniknuté ako súčasť úsilia na nájdenie riešenia ozbrojeného konfliktu prostredníctvom rokovaní. V opačnom prípade sa obávam, že sa nám žiadne riešenie alebo pozitívne výsledky nepodarí dosiahnuť, obzvlášť v súvislosti s osobami, na ktorých okamžité prepustenie dnes vyzývame, ale aj v súvislosti so skupinami ľudí, ktorí sa v súčasnosti nachádzajú v jasnom ohrození a nebezpečenstve z dôvodu mnohých faktorov, nielen partizánskych frakcií, ale aj iných prvkov."@sk19
"Gospod predsednik, najprej opozarjam Parlament, da razpravljamo o vrhu z negotovim procesom, katerega rezultati so zagotovo nepredvidljivi. Menim, da nihče ne dvomi, kako pomembno je izboljšati odnose med dvema najbolj poseljenima regijama na svetu, kjer je raven napredka zelo velika, to sta Evropa in Latinska Amerika.
Vendar je vsaj zaenkrat glede na rezultate prejšnjih vrhov res tudi, da je v tem procesu veliko neznanih dejavnikov. Dejstvo je, da na primer razen pogovorov v okviru odnosov med EU in Latinsko Ameriko vsaj zaenkrat ni bilo veliko uspeha v zvezi z regionalnim povezovanjem ali zmanjšanjem ravni revščine na tem območju.
Vsi vemo, da postopek za zagotovitev posebnih sporazumov na tako raznolikem mestu in s tako širokim spektrom političnih tališč, kot je vrh v Limi, ni preprost. Kljub temu menim, da je zato treba nameniti veliko pozornosti socialnim in političnim gibanjem v regiji, ki si prizadevajo doseči spremembe pri nekdanji večini na ameriški celini. Prav tako ob tej priložnosti čestitam predsedniku Lugu za rezultate, dosežene v Paragvaju, kot primer teh spreminjajočih se trendov, ki jih moramo ustrezno upoštevati.
Priznam, da sem močno skeptičen glede morebitnih rezultatov majskega srečanja vodij držav, razen ponovnega opozarjanja na tri pripombe, ki so bile že izpostavljene v preteklosti; boj proti revščini ter podpiranje socialne kohezije in trajnostnega razvoja.
Kakor koli že, še vedno verjamem, da je pomembno, da ne zamudimo te nove priložnosti, tako kot v preteklosti. Zlasti menim, da morata biti dva bistvena vidika del razprav in njihovih zaključkov. Prvič, upoštevati moramo, da morajo biti pridružitveni sporazumi med EU in Latinsko Amerika izčrpni, ambiciozni in uravnoteženi, zlasti pomembno pa je, da prispevajo k človekovim pravicam, socialnim in gospodarskim pravicam ter vzajemnemu trajnostnemu razvoju in zmanjšanju neenakosti. Drugič, to pomeni, da je treba upoštevati sedanja nesorazmerja med obema regijama s posebnim ciljem: da se ne bomo še bolj približali temu, za kar s očitno prizadevajo nekatere stranke, tj. ameriškemu območju proste trgovine po vzoru Evrope.
Prav tako pozivam, da se na vrhu upošteva nedavni poziv iz tega parlamenta o boju proti umorom žensk, ker menim, da je to zdaj eden od glavnih izzivov na svetu, vključno z zadevno regijo.
Prav tako pozivam organizatorje vrha, v tem primeru perujske organe in zlasti organe v Limi, da zagotovijo sodelovanje civilne družbe. Med drugim to pomeni, da lahko civilne organizacije
dobijo prostor in zmogljivosti, ki jih potrebujejo za ureditev dela in razprav v okviru vrha, ter dejansko začnejo dialog, ki se je tako pogosto zahteval.
Končno, v zvezi s Kolumbijo je treba nujno izvajati pomembne ukrepe in v nekaterih primerih celo odločne ukrepe. Vendar sem tudi sam eden od tistih, ki mislijo – in številni mislimo enako – da je treba vse ukrepe v zvezi s tem upoštevati kot del poskusa za dogovorjeni konec oboroženega spopada. Če se to ne bo zgodilo, se bojim, da ne bomo dosegli rešitve ali pozitivnih rezultatov, zlasti za ljudi, v zvezi s katerimi danes zahtevamo takojšnjo izpustitev, in tudi za skupine ljudi, ki so zdaj jasno ogrožene in so v nevarnosti zaradi več dejavnikov, ne zaradi gverilskih skupin, ampak tudi zaradi drugih dejavnikov."@sl20
"Herr talman! Först vill jag påminna parlamentet om att vi här diskuterar ett toppmöte med en problematisk process, vars resultat förvisso är oförutsägbart. Ingen ifrågasätter enligt min åsikt vikten av att förbättra förbindelserna mellan två av världens tätast befolkade regioner, som har en hög utvecklingstakt, nämligen Europa och Latinamerika.
Det är dock också sant, åtminstone för närvarande och av resultatet av de tidigare toppmötena att döma, att det finns många okända faktorer inom denna process. Om man ser längre än till retoriken är till exempel sanningen den att förbindelserna mellan EU och Latinamerika, åtminstone hittills, har lett till få framgångar i fråga om regional integration och fattigdomsbekämpning.
Vi vet alla att det inte finns någon enkel process för att säkra särskilda överenskommelser i ett så varierat forum och med ett så brett spektrum av politiska åsikter som toppmötet i Lima. Men det är därför jag anser det relevant att närmare uppmärksamma regionens sociala och politiska utveckling mot förändringar i de gamla majoriteterna på den amerikanska kontinenten. Jag vill också ta detta tillfälle i akt att gratulera president Lugo till resultaten i Paraguay, som ett exempel på dessa nya trender som vi borde notera.
Jag erkänner att jag är mycket skeptisk till vad statschefernas möte i maj kan leda till, förutom ett upprepande av de tre åtaganden som redan gjorts tidigare – kampen mot fattigdom och kampen för social sammanhållning och hållbar utveckling.
Hur det än är med den saken tror jag fortfarande att det är viktigt att inte missa detta nya tillfälle, som vi gjorde tidigare. Jag anser särskilt att två grundläggande aspekter här borde utgöra en del av såväl diskussionerna som deras slutsatser. Till att börja med måste vi komma ihåg att associeringsavtalen mellan EU och Latinamerika inte bara måste vara omfattande, ambitiösa och väl avvägda, utan det är också av största vikt att de kan bidra till människors mänskliga rättigheter och sociala och ekonomiska rättigheter, och till en ömsesidigt hållbar utveckling och minskad ojämlikhet. Detta innebär för det andra att den nuvarande obalansen mellan de båda regionerna borde beaktas med ett särskilt mål, nämligen att inte föra oss närmare något som vissa parter uppenbarligen vill se – ett frihandelsområde för Nord-, Latin- och Sydamerika av europeisk modell.
Jag vill också uppmana toppmötets deltagare att notera en uppmaning här i kammaren nyligen om att bekämpa kvinnomord, eftersom jag uppfattar detta som en av världens största utmaningar för närvarande, även i den berörda regionen.
Jag vill också uppmana toppmötets arrangörer, i detta fall de peruanska myndigheterna, och mer specifikt myndigheterna i Lima, att garantera det civila samhällets deltagande. Detta innebär bland annat att de civila organisationerna, Enlazando Alternativas, kan få det utrymme och de möjligheter de behöver för att planera sitt arbete och sina debatter inom ramen för toppmötet, och faktiskt inleda en dialog, vilket har krävts vid så många tillfällen.
När det gäller Colombia måste slutligen omfattande åtgärder, och jag vill säga till och med drastiska åtgärder i vissa fall, vidtas omgående. Jag hör dock till dem som anser – och många av oss hyser samma åsikt – att alla åtgärder i detta sammanhang måste ingå i ett försök att finna en förhandlingslösning på den väpnade konflikten. Om detta inte är fallet är jag rädd för att vi inte kommer att finna någon lösning eller några positiva resultat, särskilt för de personer vars omedelbara frigivning vi kräver i dag, men också för folkgrupper som nu tydligt hotas och är i fara på grund av många faktorer, inte bara gerillagrupperna utan också av andra orsaker."@sv22
|
lpv:unclassifiedMetadata |
"Enlazando Alternativas"5,20,1,19,14,16,11,10,13,3,4,17,12,8
"F. Lugo"13
"Raül Romeva i Rueda,"18,15,21
"en nombre del Grupo Verts/ALE"18,15,21
"forum"12
|
Named graphs describing this resource:
The resource appears as object in 2 triples