Local view for "http://purl.org/linkedpolitics/eu/plenary/2007-12-12-Speech-3-361"
Predicate | Value (sorted: default) |
---|---|
rdf:type | |
dcterms:Date | |
dcterms:Is Part Of | |
dcterms:Language | |
lpv:document identification number |
"en.20071212.33.3-361"6
|
lpv:hasSubsequent | |
lpv:speaker | |
lpv:spoken text |
"Señor Presidente, queridos colegas, agradezco el trabajo realizado por el ponente Ehler cuando se cumplen diez años de la transposición de la Directiva sobre sistemas de garantía de depósitos de 1994, se atraviesa una etapa de turbulencias financieras y se discute la mejora del mercado europeo de servicios financieros.
Actualmente, hay una gran disparidad de soluciones entre los Estados miembros e importantes interrogantes por resolver. Aunque la mayoría de los Estados miembros aplican el sistema basado en un fondo
persisten importantes divergencias en el nivel de garantías, el tamaño de los fondos y su provisión.
Dos ejemplos: el monto garantizado llega a ser casi ocho veces mayor en el Estado más protector que en el menos protector, y el fondo de garantía de un solo Estado representa casi un 40 % del total europeo. Esta situación distorsiona la competencia. El sistema
proyecta, además, sombras sobre la estabilidad financiera nacional y europea en caso de crisis.
Los grupos bancarios transfronterizos también tienen problemas. La consolidación de fondos de distintos esquemas plantea dificultades prácticas. La concentración de garantías en un único esquema sólo puede hacerse multiplicando regulaciones y acuerdos entre Estados, lo que fragmenta el sistema y lo hace más vulnerable a una acumulación indebida de riesgos. Existen interrogantes sustanciales sobre los objetivos del esquema: la armonización de niveles de cobertura, las contribuciones basadas en el riesgo, la utilización de fondos para aportar liquidez, el reparto de costes, la gestión de crisis transfronterizas, la liquidación de entidades y la cooperación entre autoridades.
Los esquemas de garantía de depósitos deben formar una red de seguridad basada en el riesgo que proteja a los depositantes, asegure una competencia eficiente y justa, proporcione estabilidad a los mercados financieros y contribuya a un reparto equitativo de cargas en situaciones de crisis.
Por ello, extraer todas las posibilidades del marco actual no debe impedir que se aborde una reforma ambiciosa y profunda una vez se disponga de los estudios necesarios."@es21
|
lpv:spokenAs | |
lpv:translated text |
"Pane předsedající, dámy a pánové, rád bych poděkoval panu Ehlerovi za jeho práci, která přichází deset let po provedení směrnice o systémech pojištění vkladů z roku 1994, v období finančních změn, kdy se diskutuje o zlepšení evropského trhu finančních služeb.
V současné době je značný rozdíl v postojích jednotlivých členských států a je třeba vyřešit důležité otázky. Přestože většina členských států užívá systém založený na předběžném financování, stále přetrvávají výrazné rozdíly v úrovních pojištění, ve výši financí a způsobech financování.
Udám dva příklady: zaručená částka je v nejvíce ochranářském státě osmkrát vyšší než v nejméně ochranářském státě a záruční fond v jednom státě činí až 40 % evropského součtu. Tato situace vytváří narušení hospodářské soutěže. Dodatečný systém ohrožuje vnitrostátní i evropskou finanční stabilitu v době krize.
Přeshraniční bankovní skupiny také zažívají problémy. Konsolidace fondů z různých systémů přináší praktické obtíže. Soustředění záruk v jediném systému je možné dosáhnout prostřednictvím rozšíření předpisů a dohod mezi státy, čímž se systém roztříští a bude citlivější na nepřípustný nárůst rizik. Nad cíli systémů pojištění vkladů se vznáší velké otazníky: harmonizace úrovní ochrany, vklady odstupňované na základě rizika, využívání fondů k zajištění likvidity, sdílení zátěže, řízení přeshraničních krizí, likvidace institucí a spolupráce mezi úřady.
Systémy pojištění vkladů by měly poskytovat bezpečnostní síť ochrany vkladatel odstupňovanou na základě rizika a zajišťující spravedlivou a účinnou hospodářskou soutěž, poskytující stabilitu finančním trhům a přispívající ke spravedlivému sdílení zátěže v krizových situacích.
Proto by vytržení všech možností z existujícího rámce nemělo stát v cestě důkladné a ambiciózní reformě po provedení nezbytných studií."@cs1
"Fru formand, mine damer og herrer! Jeg vil gerne takke hr. Ehler for hans arbejde, som kommer 10 år efter gennemførelsen af direktivet om indskudsgarantiordninger fra 1994, i en periode med finansiel uro, hvor der diskuteres forbedringer af de europæiske markeder for finansielle tjenesteydelser.
Der er i dag store forskelle på medlemsstaternes holdninger, og der er vigtige spørgsmål, som må løses. Selv om flertallet af medlemsstaterne anvender det system, som bygger på ex ante-fonde, er der stadig betydelige forskelle på garantiniveauerne, fondenes størrelse og finansieringen af dem.
Jeg vil nævne to eksempler. Det garanterede beløb er otte gange større i den mest beskyttende stat end i den mindst beskyttende stat, og garantifonden i en stat alene svarer til 40 % af det samlede europæiske beløb. Det giver konkurrenceforvridning. Ex post-systemet er en trussel mod den nationale og europæiske finansielle stabilitet i krisetider.
Grænseoverskridende bankkoncerner oplever også problemer. Der er praktiske vanskeligheder forbundet med at konsolidere midler fra forskellige ordninger. Man kan kun opnå en koncentration af garantier i et fælles system gennem en mangfoldighed af regler og aftaler mellem stater, og det fragmenterer systemet og gør det mere sårbart over for en uacceptabel risikoakkumulation. Der er mange spørgsmål med hensyn til formålet med indskudsgarantiordningen: harmonisering af dækningsniveauet, risikobaserede bidrag, anvendelse af midler til at skaffe likviditet, byrdefordeling, håndtering af grænseoverskridende kriser, likvidering af virksomheder og samarbejde mellem myndigheder.
Indskudsgarantiordninger bør give et risikobaseret sikkerhedsnet, som kan beskytte indskyderne, sikre fair og effektiv konkurrence, give stabilitet på pengemarkederne og bidrage til en ligelig byrdefordeling i krisesituationer.
Derfor bør alle mulighederne i de eksisterende rammer ikke stå i vejen for en grundig og ambitiøs reform, når de nødvendige undersøgelser er blevet gennemført."@da2
"Frau Präsidentin! Sehr verehrte Damen und Herren! Ich möchte Herrn Ehler für seine Arbeit danken, die zehn Jahre nach der Umsetzung der Richtlinie über Einlagensicherungssysteme aus dem Jahr 1994 in einer Zeit finanzieller Turbulenzen erscheint, da Verbesserungen des europäischen Marktes für Finanzdienstleistungen zur Diskussion stehen.
Gegenwärtig vertreten die Mitgliedstaaten in diesem Bereich sehr unterschiedliche Standpunkte, und wichtige Probleme müssen gelöst werden. Obgleich in den meisten EU-Mitgliedstaaten ein Ex-ante-System zur Anwendung kommt, gibt es noch immer erhebliche Unterschiede im Hinblick auf Sicherheiten, den Umfang der Mittel und Finanzierungsmöglichkeiten.
Dazu zwei Beispiele: Die Deckungssumme ist im Staat mit den umfangreichsten Schutzmaßnahmen acht Mal höher als in dem Land mit dem geringsten Schutz, und der Garantiefonds beläuft sich in einem Staat allein auf 40 % der europäischen Gesamtsumme. Dadurch entstehen Wettbewerbsverzerrungen. Das Ex-post-System bedroht die nationale und europäische Finanzstabilität in Krisenzeiten.
Auch internationale Banken stehen vor Problemen. Die Konsolidierung der Mittel aus unterschiedlichen Systemen birgt oft praktische Schwierigkeiten in sich. Eine Konzentration von Garantien in einem einzigen System kann nur durch eine Vielzahl von Vorschriften und zwischenstaatlichen Vereinbarungen erreicht werden, was das System zersplittert und anfälliger für die inakzeptable Kumulation von Risiken macht. Die Ziele des Einlagensicherungssystems werfen substantielle Fragen auf: Harmonisierung der Deckungssummen, risikobasierte Beiträge, Einsatz von Mitteln zur Gewährleistung der Liquidität, Lastenteilung, grenzüberschreitendes Krisenmanagement, Abwicklung von Institutionen und Zusammenarbeit zwischen Behörden.
Einlagensicherungssysteme sollten ein risikobasiertes Sicherheitsnetz bilden, das Sparer schützt, fairen und effizienten Wettbewerb ermöglicht, Stabilität in die Geldmärkte bringt und zu einer gerechten Lastenverteilung in Krisenfällen beiträgt.
Deshalb sollte die Nutzung all dieser Möglichkeiten im Rahmen der bestehenden Vorschriften einer gründlichen und ehrgeizigen Reform nach Abschluss der erforderlichen Studien nicht im Wege stehen."@de9
"Κύριε Πρόεδρε, κυρίες και κύριοι, θα ήθελα να ευχαριστήσω τον κ. Ehler για το έργο του, το οποίο ακολουθεί δέκα έτη μετά τη μεταφορά της οδηγίας του 1994 για τα συστήματα εγγύησης των καταθέσεων, σε μία περίοδο οικονομικών ανακατατάξεων, κατά την οποία συζητείται το ενδεχόμενο βελτιώσεων στην ευρωπαϊκή αγορά χρηματοπιστωτικών υπηρεσιών.
Αυτή τη στιγμή υπάρχει μεγάλη ανομοιότητα μεταξύ των θέσεων τις οποίες έχουν υιοθετήσει τα κράτη μέλη και υπάρχουν σημαντικά ζητήματα που πρέπει να λυθούν. Παρότι η πλειοψηφία των κρατών μελών εφαρμόζει το σύστημα το οποίο βασίζεται σε ένα
ταμείο, εξακολουθούν να υφίστανται σημαντικές ανομοιότητες στο επίπεδο των εγγυήσεων, το μέγεθος των ταμείων και τη μέθοδο χρηματοδότησης, την οποία εφαρμόζουν.
Για να σας δώσω δύο παραδείγματα: το εγγυημένο ποσό είναι οκτώ φορές μεγαλύτερο στο πιο προστατευτικό κράτος από ό,τι είναι στο λιγότερο προστατευτικό κράτος, και το ταμείο εγγύησης σε ένα μόνο κράτος ισοδυναμεί με το 40% του ευρωπαϊκού συνόλου. Η κατάσταση αυτή δημιουργεί στρέβλωση του ανταγωνισμού. Το
σύστημα απειλεί την εθνική και την ευρωπαϊκή οικονομική σταθερότητα σε καιρούς κρίσης.
Και οι διασυνοριακοί τραπεζικοί όμιλοι αντιμετωπίζουν προβλήματα. Η ενοποίηση των ταμείων από διαφορετικά συστήματα δημιουργεί πρακτικές δυσκολίες. Η συγκέντρωση εγγυήσεων σε ένα ενιαίο σύστημα μπορεί να επιτευχθεί μόνο μέσω πολλαπλασιασμού των κανονισμών και των συμφωνιών μεταξύ κρατών, κάτι το οποίο κατακερματίζει το σύστημα και το καθιστά πιο ευάλωτο σε μία απαράδεκτη συσσώρευση κινδύνου. Υπάρχουν ουσιώδη ερωτήματα γύρω από τους στόχους του συστήματος εγγύησης των καταθέσεων: εναρμόνιση των επιπέδων κάλυψης, εισφορές βάσει κινδύνων, αξιοποίηση των ταμείων για την εξασφάλιση ρευστότητας, επιμερισμός βαρών, αντιμετώπιση διασυνοριακών κρίσεων, εκκαθάριση ιδρυμάτων και συνεργασία μεταξύ των αρχών.
Τα συστήματα εγγύησης των καταθέσεων θα πρέπει να παρέχουν ένα δίχτυ ασφαλείας βάσει κινδύνου, ικανό να προστατεύει τους καταθέτες, εξασφαλίζονται δίκαιο και αποτελεσματικό ανταγωνισμό, παρέχοντας σταθερότητα για τις χρηματαγορές και συμβάλλοντας στον δίκαιο επιμερισμό των βαρών σε καταστάσεις κρίσης.
Επομένως, ο αποκλεισμός όλων των πιθανοτήτων από το ισχύον πλαίσιο δεν θα πρέπει να σταθεί εμπόδιο σε μια διεξοδική και φιλόδοξη μεταρρύθμιση, μόλις ολοκληρωθούν οι απαιτούμενες μελέτες."@el10
"Mr President, ladies and gentlemen, I would like to thank Mr Ehler for his work which comes ten years after the transposition of the 1994 Directive on deposit-guarantee schemes, in a period of financial upheaval when improvements to the European financial services market are under discussion.
There is currently considerable disparity between the positions adopted by the Member States and there are important issues to resolve. Although the majority of the Member States apply the system based on an
fund, there are still significant disparities in the level of guarantees, the size of funds and their method of financing.
To give two examples: the sum guaranteed is eight times higher in the most protective state than in the least protective state, and the guarantee fund in one state alone amounts to 40% of the European total. This situation creates a distortion of competition. The
system threatens national and European financial stability in times of crisis.
Cross-border banking groups are also experiencing problems. The consolidation of funds from different schemes poses practical difficulties. A concentration of guarantees in a single system can only be achieved through a proliferation of regulations and agreements between states, something which fragments the system and makes it more vulnerable to an unacceptable accumulation of risk. There are substantial questions marks over the aims of the deposit-guarantee scheme: harmonisation of levels of cover, risk-based contributions, utilisation of funds to provide liquidity, burden-sharing, handling of cross-border crises, liquidation of institutions and cooperation between authorities.
Deposit-guarantee schemes should provide a risk-based safety net capable of protecting depositors, ensuring fair and effective competition, providing stability for the money markets and contributing to an equitable sharing of the burden in crisis situations.
Therefore, extraction of all the possibilities from the existing framework should not stand in the way of a thorough and ambitious reform once the necessary studies have been carried out."@en4
"Härra juhataja, daamid ja härrad, soovin tänada härra Ehlerit tehtud töö eest, mis koostati kümme aastat pärast 1994. aasta hoiuste tagamise skeemide direktiivi ülevõtmist, s.o finantsala jaoks murrangulisel ajal, kui arutletakse Euroopa finantsteenuste turgude täiustamise üle. Liikmesriikide seisukohtade vahel on praegu põhjalik erinevus ning tähtsad küsimused vajavad lahendamist. Kuigi enamasti rakendatakse liikmesriikides eelfondil põhinevat süsteemi, erinevad need sellegipoolest põhjalikult tagatiste ulatuse, fondide suuruse ning finantseerimismeetodite poolest.
Toon kaks näidet: suurima kaitsega riigis tagatav summa on kaheksa korda suurem väikseima kaitsega riigis tagatavast summast ning ühe riigi tagatisfond moodustab üksi 40% Euroopa fondide kogusummast. Säärane olukord moonutab konkurentsi. Eelsüsteem ohustab kriisi ajal riikide ja Euroopa finantsstabiilsust.
Probleemidega seisavad silmitsi ka piiriülesed pangakontsernid. Erinevatest skeemidest pärit fondide ühinemisega kaasnevad praktilised raskused. Tagatiste koondamine ühte süsteemi võib õnnestuda määruste paljususe ja riikide vaheliste kokkulepete kaudu, mis killustavad süsteemi ning teevad selle vastuvõetamatult kuhjunud riskide suhtes veelgi tundlikumaks. Hoiuste tagamise skeem on suurte küsimärkide all: kaitsetasemete harmoneerimine, riskipõhised osamaksud, fondide kasutamine likviidsuse võimaldamiseks, kohustuste jagamine, piirülene kriisiohjamine, institutsioonide tegevuse lõpetamine ning asutustevaheline koostöö.
Hoiuste tagamise skeemid peaksid tagama riskipõhise finantssüsteemi stabiilsuse, mis suudab kaitsta hoiustajaid, tagab võrdse ja tõhusa konkurentsi, kindlustab rahaturgude stabiilsust ning panustab kohustuste õiglasesse jagamisse kriisiolukordades.
Seega ei tohi kõikide võimaluste väljavõtmine kehtivast raamistikust takistada põhjaliku ja edasipüüdliku reformi täide viimist pärast vajalike uuringute korraldamist."@et5
"Arvoisa puhemies, hyvät parlamentin jäsenet, haluan kiittää esittelijä Christian Ehleriä hänen työstään, joka osuu hetkeen, jolloin tulee kuluneeksi kymmenen vuotta talletusten vakuusjärjestelmistä vuonna 1994 annetun direktiivin saattamisesta osaksi jäsenvaltioiden lainsäädäntöä, ja jota luonnehtivat rahoitusalan myllerrykset ja keskustelut rahoituspalvelujen markkinoiden parantamisesta.
Jäsenvaltioiden kannat vaihtelevat suuresti, ja tärkeitä asioita on odottamassa ratkaisemistaan. Vaikka suurin osa jäsenvaltioista soveltaa ex ante -järjestelmää, talletussuojan tasossa, rahastojen koossa ja rahoitustavoissa on vielä suuria eroja.
Otetaanpa kaksi esimerkkiä: vakuutetut summat ovat kahdeksankertaiset valtiossa, jossa talletussuojan taso on korkein, verrattuna valtioon, jossa on alhaisin talletussuojan taso. Lisäksi vain yhden jäsenvaltion vakuusrahaston varat saattavat muodostaa jopa 40 prosenttia koko Euroopan rahastojen varoista. Tämä vääristää kilpailua. Ex post -järjestelmät uhkaavat sekä kansallista että koko Euroopan rahoitusalan vakautta kriisin aikana.
Myös rajat ylittävät pankkiryhmittymät ovat vaikeuksissa. Varojen konsolidointi eri järjestelmien avulla aiheuttaa käytännön ongelmia. Vakuuksien keskittäminen yhden järjestelmän varaan on mahdollista vain lisäämällä valtioiden välisiä sääntöjä ja sopimuksia, mikä hajottaa järjestelmää ja altistaa sen riskien kasaantumiselle. Talletusten vakuusjärjestelmien päämäärät herättävät tärkeitä kysymyksiä muun muassa talletussuojan tasosta, riskipohjaisista maksuista, rahastojen käytöstä likviditeetin saamiseksi, taakanjaosta, rajat ylittävien kriisien hoitamisesta, rahoituslaitosten selvitystiloista sekä jäsenvaltioiden välisestä yhteistyöstä.
Talletusten vakuusjärjestelmien pitäisi voida tarjota riskipohjainen turvaverkko, jolla voidaan turvata tallettajien edut, taata tasa-arvoinen ja tehokas kilpailu, vakauttaa rahamarkkinoita sekä varmistaa tasaveroinen taakanjako kriisitilanteissa.
Siten kaikkien mahdollisuuksien poisvieminen nykyisestä kehyksestä ei saisi estää perusteellisen ja kunnianhimoisen uudistuksen toteuttamista sen jälkeen, kun tarpeelliset selvitykset ovat valmistuneet."@fi7
"Madame la Présidente, mesdames et messieurs, j’aimerais remercier Monsieur Ehler pour son travail, qui arrive dix ans après la transposition de la directive de 1994 sur les systèmes de garantie des dépôts, durant une période de crise financière au moment où l’on examine les possibilités d’améliorer le marché européen des services financiers.
Il existe actuellement une disparité considérable entre les positions adoptées par les États membres et des questions importantes doivent être résolues. Même si la majorité des États membres appliquent le système basé sur un fonds
il existe encore des disparités considérables dans le niveau des garanties, la taille des fonds et leur méthode de financement.
Je donnerai deux exemples: la somme garantie est huit fois plus importante dans l’État le plus proactif par rapport à l’État le moins proactif, et le fonds de garantie dans un État seulement s’élève à 40 % du total européen. Cette situation crée une distorsion de concurrence. Le système
menace la stabilité financière nationale et européenne en période de crise.
Les groupes bancaires transfrontaliers connaissent eux aussi des problèmes. La consolidation de fonds émanant de différents systèmes pose des difficultés pratiques. On ne peut parvenir à une concentration de garanties dans un système unique qu’au moyen d’une prolifération de règlements et d’accords entre les États, une méthode qui fragmente le système et qui le rend plus vulnérable à une accumulation inacceptable des risques. Les objectifs du système de garantie des dépôts contiennent pas mal de points d’interrogation: harmonisation des niveaux de couverture, cotisations basées sur les risques, utilisation de fonds pour offrir des liquidités, partage du fardeau, traitement des crises transfrontalières, liquidation des institutions et coopération entre les autorités.
Les systèmes de garantie des dépôts doivent prévoir un filet de sécurité basé sur les risques capable de protéger les déposants, d’assurer une concurrence loyale et effective, d’assurer la stabilité des marchés financiers et de contribuer à un partage équitable du fardeau dans les situations de crise.
En conséquence, l’extraction de toutes les possibilités du cadre existant ne doit pas faire obstacle à une réforme complète et ambitieuse le jour où les études nécessaires auront été réalisées."@fr8
"Tisztelt Elnök úr! Hölgyeim és uraim! Szeretném Ehler úrnak megköszönni munkáját, amelyre tíz évvel az 1994. évi betétbiztosítási irányelv átültetése után került sor, a pénzügyi változások egy olyan korszakában, amikor az európai pénzügyi szolgáltatások piacának javulásáról folynak viták.
Jelenleg lényeges eltérés mutatkozik az egyes tagállamok által elfogadott álláspontok között és sok fontos megoldandó kérdés van még. Annak ellenére, hogy a tagállamok többsége az előzetesség alapjára épülő rendszert alkalmaz, a garanciaszintben még mindig jelentős különbségek léteznek a biztosítási szintek, az alapok mérete és finanszírozási módjuk között.
Hogy két példát adjak erre: a biztosított összeg a legvédettebb államokban nyolcszor magasabb, mint a legkevésbé védett államokban, és mindössze egyetlen állam biztosítási alapja az összeurópai alapok 40%-át teszi ki. Ez a helyzet piactorzulást idéz elő. Válság idején, az utólagos rendszer veszélyezteti a nemzeti és európai pénzügyi stabilitást.
A határokon átnyúló bankcsoportok is problémák előtt állnak. A különböző rendszerek alapjainak összevonása gyakorlati nehézségekbe ütközik. A fedezeteknek egy rendszerbe történő összevonását csak nagy számú rendeletekkel és tagállamok közötti megállapodásokkal lehet megvalósítani, ami viszont felaprózza a rendszert, ami ettől még sérülékenyebbé válik a kockázatok nem megengedett felhalmozódásával szemben. Komoly kérdések merülnek fel a betétbiztosítási rendszerrel kapcsolatban: ilyen a fedezeti szint, a kockázatalapú hozzájárulás, az alapok felhasználása a likviditás biztosítása érdekében, a tehermegosztás, a határokon átnyúló kockázat kezelése, az intézmények likviditása és a hatóságok közötti együttműködés.
A betétbiztosítási rendszernek egy kockázatalapú biztonsági hálót kell nyújtania, amely képes a befektetőket megvédeni, tisztességes és hatékony versenyt biztosítani, stabilitást nyújtani a pénzpiacok számára és válság esetén hozzájárulni az egyenlő tehermegosztáshoz.
Ezért a meglévő rendszer lehetőségeinek teljes kihasználása nem állhat egy alapos és ambiciózus reform útjába, ha már egyszer elvégezték a szükséges tanulmányokat."@hu11
"Signora Presidente, onorevoli colleghi, vorrei ringraziare l’onorevole Ehler per il suo lavoroche coincide con il decennaledel recepimentodella direttiva del 1994 sui sistemi di garanzia dei depositi, e con un periododi turbolenze finanziariein cui si discute di come migliorare il mercato europeo dei servizi finanziari.
Esiste attualmente una notevoledisparitàfra le soluzioniadottate dai variStati membrie ci sono questioni importantida risolvere. Benché la maggioranza degli Statimembri applichinoil sistemabasato su un fondo
restano ancora divergenze significativeper quanto riguarda il livello delle garanzie, la dimensione dei fondie il loro metodo di finanziamento.
Per fare un paio di esempi: la somma garantitanello Stato più protettivo è otto volte maggiore di quella garantita nello Stato meno protettivo, e il fondo di garanzia in unoStatorappresenta da solo il 40 per centodel totale europeo. Questa situazione crea una distorsione della concorrenza. Il sistema
inoltre,getta ombre sulla stabilità finanziaria nazionale ed europea in caso di crisi.
Anche i gruppi bancari transfrontalieristanno conoscendo problemi. Il consolidamento deifondidi sistemi differenti pone difficoltà pratiche. Si può arrivare a una concentrazione di garanzie in un solo sistemasolo con una proliferazionedi regolamenti e accordi fra Stati, il che frammenta ilsistemae lo rende più vulnerabile a un inaccettabile accumulo di rischi. Esistono interrogativi sostanziali sugli obiettivi del sistema di garanzia dei depositi: l’armonizzazione dei livelli di copertura, i contributi basati sul rischio, l’utilizzo di fondi per immettereliquidità, la ripartizione degli oneri, la gestione delle crisi transfrontaliere, la liquidazionedi enti e la cooperazione fra autorità.
I sistemi di garanzia dei depositidovrebbero formare una rete di sicurezza basata sul rischioin grado di proteggere i depositanti, assicurare una concorrenza efficiente e giusta, dare stabilitàai mercati finanziarie contribuirea una ripartizione equa degli oneri nelle situazioni di crisi.
Pertanto, lo sfruttamento di tutte le possibilità offerte dal quadro preesistentenon deve impedirel’elaborazione di una riforma profonda e ambiziosauna volta che siano stati realizzati gli studi necessari."@it12
"Gerb. pirmininke, gerb. Parlamento nariai, aš norėčiau padėkoti Ch. Ehleriui už jo darbą, kuris pasirodė praėjus dešimčiai metų po 1994 m. direktyvos dėl indėlių garantijų sistemos perkėlimo. Darbas pasirodė finansinių neramumų laikotarpiu, kai Europos finansinių paslaugų rinkos tobulinimas yra diskutuojamas.
Šiuo metu esti didžiulis skirtumas tarp valstybių narių užimtų pozicijų ir todėl reikia išspręsti daugybę klausimų. Nors dauguma valstybių narių taiko
finansavimu pagrįstą sistemą, vis dar yra reikšmingų skirtumų tarp garantijų lygio, lėšų dydžio ir jų finansavimo metodo.
Pateiksiu du pavydžius: labiausiai apsaugančioje valstybėje garantuojama suma yra aštuonis kartus didesnė už tą, kuri yra nustatyta mažiausiai apsaugančioje valstybėje, o garantinis vienos valstybės fondas siekia 40 proc. visos Europos garantinio fondo. Tokia situacija sukuria konkurencijos iškraipymą.
sistema krizės metu grasina nacionaliniam ir Europos finansiniam stabilumui.
Tarpvalstybinės bankininkystės grupės taip pat susiduria su problemomis. Skirtingų sistemų lėšų sujungimas sukelia praktinių sunkumų. Garantijų sutelkimas į vieną sistemą gali būti pasiektas tik didinant nurodymų ir susitarimų tarp šalių skaičių, per kažką, kas ardo sistemą ir daro ją labiau pažeidžiama nepriimtinam rizikos susikaupimui. Ties indėlių garantijų sistemų tikslais yra padėti keletas esminių klaustukų: ties padengimo lygių suderinimu, ties rizika pagrįstomis kompensacijomis, ties likvidumą suteikiančių lėšų panaudojimu, ties naštos pasidalijimu, ties tarptautinės krizės valdymu, ties institucijų panaikinimu bei ties bendradarbiavimu tarp institucijų.
Indėlių garantijų sistemos turėtų suteikti rizika pagrįstą saugumo tinklą, gebantį apsaugoti indėlininkus, užtikrinti teisingą ir veiksmingą konkurenciją, suteikti pinigų rinkoms stabilumo ir prisidėti prie teisingo krizės situacijos metu kylančio naštos pasidalijimo.
Todėl, kai tik bus atlikti visi reikalingi tyrimai, visų galimybių iš šiandien egzistuojančios sistemos pašalinimas neturėtų stoti skersai kelio nuodugniai ir ambicingai reformai."@lt14
"Priekšsēdētāja kungs, dāmas un kungi! Es vēlētos pateikties
kungam par viņa darbu, kas seko desmit gadus pēc 1994. gada direktīvas par noguldījumu garantiju sistēmām transponēšanas finanšu svārstību laikā, kad tiek diskutēts par uzlabojumiem attiecībā uz Eiropas Savienības finanšu pakalpojumu tirgu.
Pašlaik pastāv ievērojamas atšķirības starp dalībvalstu pieņemtajām nostājām un ir svarīgi jautājumi, kuri ir jārisina. Lai gan vairums dalībvalstu piemēro sistēmu, kuras pamatā ir
finansējums, vēl joprojām ir nozīmīgas atšķirības attiecībā uz garantiju līmeni, fondu apjomu un to finansēšanas metodi.
Lai minētu divus piemērus: garantētā summa ir astoņas reizes lielāka vairumā visvairāk aizsargājošo valstu nekā vismazāk aizsargājošo valstu un garantiju fonds vienā valstī vien veido 40 % no Eiropas Savienības kopējā apjoma. Šī situācija rada konkurences izkropļojumu.
sistēma apdraud dalībvalstu un Eiropas Savienības finanšu stabilitāti krīžu laikā.
Pārrobežu banku grupas arī saskaras ar problēmām. Fondu konsolidācija no dažādām sistēmām rada praktiskas grūtības. Garantiju koncentrēšanās vienotā sistēmā var tikt panākta vienīgi ar noteikumu un nolīgumu plašāku pieņemšanu starp dalībvalstīm, kaut kas, kas sadrumstalo sistēmu un padara to jutīgāku pret nepieņemamu risku uzkrāšanos. Šeit pastāv nozīmīgi jautājumi attiecībā uz noguldījumu garantiju sistēmas mērķiem: zaudējuma atlīdzības līmeņa harmonizēšana, paaugstināta riska iemaksas, fondu izmantošana, lai nodrošinātu likviditāti, atbildības dalīšana, pārrobežu krīžu risināšana, iestāžu likvidācija un sadarbība starp iestādēm.
Noguldījumu garantiju sistēmām ir jāparedz paaugstināta riska drošības tīkls, kas spēj aizsargāt noguldītājus, nodrošināt godīgu un efektīvu konkurenci, kā arī stabilitāti naudas tirgos un veicināt taisnīgu atbildības dalīšanu krīzes situācijās.
Tāpēc esošās sistēmas visu iespēju izmantošana nevar kavēt pilnīgu un tālejošu reformu, kad būs veikti nepieciešamie pētījumi."@lv13
"Señor Presidente, queridos colegas, agradezco el trabajo realizado por el ponente Ehler cuando se cumplen diez años de la transposición de la Directiva sobre sistemas de garantía de depósitos de 1994, se atraviesa una etapa de turbulencias financieras y se discute la mejora del mercado europeo de servicios financieros.
Actualmente, hay una gran disparidad de soluciones entre los Estados miembros e importantes interrogantes por resolver. Aunque la mayoría de los Estados miembros aplican el sistema basado en un fondo
persisten importantes divergencias en el nivel de garantías, el tamaño de los fondos y su provisión.
Dos ejemplos: el monto garantizado llega a ser casi ocho veces mayor en el Estado más protector que en el menos protector, y el fondo de garantía de un solo Estado representa casi un 40 % del total europeo. Esta situación distorsiona la competencia. El sistema
proyecta, además, sombras sobre la estabilidad financiera nacional y europea en caso de crisis.
Los grupos bancarios transfronterizos también tienen problemas. La consolidación de fondos de distintos esquemas plantea dificultades prácticas. La concentración de garantías en un único esquema sólo puede hacerse multiplicando regulaciones y acuerdos entre Estados, lo que fragmenta el sistema y lo hace más vulnerable a una acumulación indebida de riesgos. Existen interrogantes sustanciales sobre los objetivos del esquema: la armonización de niveles de cobertura, las contribuciones basadas en el riesgo, la utilización de fondos para aportar liquidez, el reparto de costes, la gestión de crisis transfronterizas, la liquidación de entidades y la cooperación entre autoridades.
Los esquemas de garantía de depósitos deben formar una red de seguridad basada en el riesgo que proteja a los depositantes, asegure una competencia eficiente y justa, proporcione estabilidad a los mercados financieros y contribuya a un reparto equitativo de cargas en situaciones de crisis.
Por ello, extraer todas las posibilidades del marco actual no debe impedir que se aborde una reforma ambiciosa y profunda una vez se disponga de los estudios necesarios."@mt15
"Mijnheer de Voorzitter, dames en heren, ik wil mijnheer Ehler danken voor zijn verslag dat tien jaar na de omzetting van de richtlijn inzake depositogarantiestelsels van 1994 is opgesteld, in een tijd van onrust op de financiële markten en van discussies over verbeteringen van de Europese financiële diensten.
Er bestaan momenteel aanzienlijke tegenstellingen tussen de standpunten van de verschillende lidstaten, en er zijn belangrijke zaken die op een oplossing wachten. Hoewel de meeste lidstaten een ex ante-stelsel toepassen, is er nog steeds sprake van significante verschillen in de garantieniveaus, de omvang van de garantiefondsen en de desbetreffende financieringsmechanismen.
Om twee voorbeelden te geven: in de lidstaat met de grootste bescherming is de garantiesom acht keer zo hoog als in de lidstaat met de geringste bescherming, en het garantiefonds van een van de lidstaten maakt 40 procent uit van het totale Europese fonds. Deze situatie leidt tot mededingingsverstoring. Bovendien vormt het ex post-stelsel in crisistijden een bedreiging voor de nationale en de Europese financiële stabiliteit.
Grensoverschrijdende bankgroepen hebben ook te kampen met moeilijkheden. De consolidatie van middelen uit verschillende stelsels vormt in de praktijk een probleem. Een concentratie van garanties binnen één enkel stelsel kan alleen worden bereikt door een uitbreiding van de voorschriften en van overeenkomsten tussen de staten, waardoor het systeem wordt gefragmenteerd en het risico van een onaanvaardbare risicoaccumulatie toeneemt. Er moeten grote vraagtekens worden geplaatst bij de doelstellingen van het depositogarantiestelsel: harmonisatie van de dekkingsniveau, risicogebaseerde bijdragen, het gebruik van fondsen om voor liquiditeit te zorgen, lastenverdeling, grensoverschrijdende crisisbeheersing, faillissementvan kredietinstellingen en samenwerking tussen de autoriteiten.
Depositogarantiestelsels dienen voor een risicogebaseerd vangnet te zorgen dat deposanten beschermt, eerlijke en effectieve mededinging waarborgt, de stabiliteit van de financiële markten garandeert en bijdraagt tot een rechtvaardige verdeling van de lasten in crisissituaties.
De verwijdering van alle mogelijkheden uit het bestaande kader mag daarom een grondige en ambitieuze hervorming niet in de weg staan wanneer de nodige studies zijn uitgevoerd."@nl3
"Pani przewodnicząca, panie i panowie! Pragnę podziękować Christianowi Ehlerowi za wykonaną pracę w dziesięć lat po transpozycji dyrektywy z 1994 r. w sprawie systemów gwarancji depozytów, w okresie problemów finansowych, kiedy omawiana jest kwestia naprawy europejskiego rynku usług finansowych.
Widoczne są dziś znaczne różnice między stanowiskami poszczególnych państw członkowskich, a wiele ważnych kwestii pozostaje nierozwiązanych. Mimo że większość państw członkowskich stosuje system oparty na finansowaniu ex ante, istnieją znaczne rozbieżności w zakresie poziomu gwarancji, wartości funduszy i metody finansowania.
Podam dwa przykłady: gwarantowana kwota jest osiem razy wyższa w państwach stosujących największą ochronę niż w tych, w których ochrona ta jest najmniejsza; ponadto w jednym z państw wartość funduszu gwarancyjnego stanowi 40% łącznej kwoty w całej Unii. Sytuacja ta stanowi zakłócenie konkurencji. System ex post w przypadku kryzysu stanowi zaś zagrożenie dla stabilności finansowej w Europie i w poszczególnych krajach.
Międzynarodowe grupy bankowe również borykają się z trudnościami. Konsolidacja środków wpłaconych do różnych systemów nastręcza w praktyce pewnych trudności. Koncentracja gwarancji w ramach jednego systemu jest możliwa jedynie poprzez rozpowszechnienie uregulowań i uzgodnień między państwami, co prowadzi do fragmentacji systemu i sprawia, że jest on bardziej narażony na niedopuszczalną akumulację ryzyka. Pozostają jednak istotne wątpliwości co do celów, którym służy system gwarancji depozytów. Czy są nimi: harmonizacja poziomów pokrycia, składki oparte na ryzyku, wykorzystanie środków do zapewnienia płynności, podział obciążeń, rozwiązywanie transgranicznych sytuacji kryzysowych, likwidacja instytucji czy też współpraca właściwych organów.
Systemy gwarancji depozytów powinny tworzyć opartą na ryzyku siatkę bezpieczeństwa, która chroniłaby deponentów, zapewniałaby uczciwą i skuteczną konkurencję, gwarantowałaby stabilność rynków pieniężnych oraz przyczyniałaby się do sprawiedliwego podziału obciążeń w sytuacjach kryzysowych.
Z tego względu wykorzystanie wszystkich możliwości wynikających z obecnej sytuacji nie powinno utrudniać rzetelnej i ambitnej reformy, gdy przeprowadzone zostaną niezbędne badania."@pl16
"Senhor Presidente, Senhoras e Senhores Deputados, gostaria de agradecer ao senhor deputado Ehler o seu trabalho, que chega dez anos após a transposição da Directiva de 1994 relativa aos sistemas de garantia de depósitos, num período de turbulência financeira em que a melhoria do mercado europeu dos serviços financeiros está a ser discutida.
Neste momento há uma acentuada disparidade entre as posições adoptadas pelos Estados-Membros e existem questões importantes a resolver. Embora a maioria dos Estados-Membros aplique o sistema baseado num fundo
continuam a existir fortes disparidades no que se refere ao nível das garantias, à dimensão dos fundos e ao método de financiamento dos mesmos.
Passo a referir dois exemplos: o montante garantido no Estado mais protector é oito vezes superior ao que é garantido no Estado menos protector, sendo que o fundo de garantia num só Estado representa 40% do total europeu. Esta situação gera uma distorção da concorrência. O sistema
ameaça a estabilidade financeira nacional e europeia em momentos de crise.
Também os grupos bancários transfronteiriços estão a ter problemas. A consolidação de fundos de diferentes sistemas coloca dificuldades práticas. A concentração de garantias num único sistema só pode ser realizada mediante uma proliferação de regulamentos e de acordos entre Estados, o que fragmenta o sistema e o torna mais vulnerável a uma acumulação indevida de riscos. Há fortes interrogações quanto aos objectivos do sistema de garantia de depósitos: a harmonização dos níveis de cobertura, os contributos baseados no risco, a utilização de fundos para assegurar liquidez, a repartição de encargos, a gestão de crises transfronteiriças, a liquidação de instituições e a cooperação entre as autoridades.
Os sistemas de garantia de depósitos deveriam prover uma rede de segurança baseada no risco capaz de proteger os depositantes, assegurar uma concorrência eficiente e justa, proporcionar estabilidade aos mercados financeiros e contribuir para uma repartição equitativa dos encargos em situações de crise.
Por conseguinte, extrair todas as possibilidades do quadro vigente não deveria impedir uma reforma ambiciosa e profunda, assim que os necessários estudos tiverem sido efectuados."@pt17
"Señor Presidente, queridos colegas, agradezco el trabajo realizado por el ponente Ehler cuando se cumplen diez años de la transposición de la Directiva sobre sistemas de garantía de depósitos de 1994, se atraviesa una etapa de turbulencias financieras y se discute la mejora del mercado europeo de servicios financieros.
Actualmente, hay una gran disparidad de soluciones entre los Estados miembros e importantes interrogantes por resolver. Aunque la mayoría de los Estados miembros aplican el sistema basado en un fondo
persisten importantes divergencias en el nivel de garantías, el tamaño de los fondos y su provisión.
Dos ejemplos: el monto garantizado llega a ser casi ocho veces mayor en el Estado más protector que en el menos protector, y el fondo de garantía de un solo Estado representa casi un 40 % del total europeo. Esta situación distorsiona la competencia. El sistema
proyecta, además, sombras sobre la estabilidad financiera nacional y europea en caso de crisis.
Los grupos bancarios transfronterizos también tienen problemas. La consolidación de fondos de distintos esquemas plantea dificultades prácticas. La concentración de garantías en un único esquema sólo puede hacerse multiplicando regulaciones y acuerdos entre Estados, lo que fragmenta el sistema y lo hace más vulnerable a una acumulación indebida de riesgos. Existen interrogantes sustanciales sobre los objetivos del esquema: la armonización de niveles de cobertura, las contribuciones basadas en el riesgo, la utilización de fondos para aportar liquidez, el reparto de costes, la gestión de crisis transfronterizas, la liquidación de entidades y la cooperación entre autoridades.
Los esquemas de garantía de depósitos deben formar una red de seguridad basada en el riesgo que proteja a los depositantes, asegure una competencia eficiente y justa, proporcione estabilidad a los mercados financieros y contribuya a un reparto equitativo de cargas en situaciones de crisis.
Por ello, extraer todas las posibilidades del marco actual no debe impedir que se aborde una reforma ambiciosa y profunda una vez se disponga de los estudios necesarios."@ro18
"(ES) Vážená pani predsedajúca, dámy a páni, rád by som poďakoval pánovi Ehlerovi za jeho prácu, ktorá prichádza desať rokov po realizácii smernice o systémoch ochrany vkladov z roku 1994, v období finančných zmien, keď sa diskutuje o zlepšení európskeho trhu finančných služieb.
V súčasnosti existuje značný rozdiel v postojoch jednotlivých členských štátov a je potrebné vyriešiť dôležité otázky. Napriek tomu väčšina členských štátov využíva systém založený na predbežnom financovaní, stále pretrvávajú výrazné rozdiely v úrovniach poistenia, vo výške a spôsoboch financovania.
Uvádzam dva príklady: Zaručená suma je v najviac ochranárskom štáte osemkrát vyššia ako v najmenej ochranárskom štáte a záručný fond v jednom štáte predstavuje až 40 % európskeho súčtu. Táto situácia vytvára narušenie hospodárskej súťaže. Dodatočný systém ohrozuje vnútroštátnu a európsku finančnú stabilitu v čase krízy.
Cezhraničné bankové skupiny tiež prežívajú problémy. Konsolidácia fondov z rôznych systémov prináša praktické problémy. Sústredenie záruk v jedinom systéme je možné dosiahnuť prostredníctvom rozšírenia predpisov a dohôd medzi štátmi, čím sa systém roztriešti a bude citlivejší na neprípustný nárast rizík. Nad cieľmi systémov ochrany vkladov sa vznášajú veľké otázniky: harmonizácia úrovní ochrany, vklady odstupňované na základe rizika, využívanie fondov na zaistenie likvidity, rozdelenie záťaže, riadenie cezhraničných kríz, likvidácia inštitúcií a spolupráca medzi úradmi.
Systémy ochrany vkladov by mali poskytovať bezpečnostnú sieť ochrany vkladateľov, odstupňovanou na základe rizika a zabezpečujúcou spravodlivú a účinnú hospodársku súťaž, poskytujúcu stabilitu finančným trhom a prispievajúcu k spravodlivému rozdeleniu záťaže v krízových situáciách.
Preto by vytrhnutie všetkých možností z existujúceho rámca nemalo stáť v ceste dôkladnej a ambicióznej reforme po vykonaní nevyhnutných štúdií."@sk19
"Gospod predsednik, gospe in gospodje, gospodu Ehlerju se zahvaljujem za njegovo delo, ki je nastalo deset let po prenosu direktive o sistemih zajamčenih vlog iz leta 1994, v obdobju finančnega preobrata, ko se razpravlja o izboljšavah evropskih finančnih storitev.
Stališča, ki so jih zavzele države članice, se med seboj zelo razlikujejo in pomembna vprašanja je treba rešiti. Čeprav večina držav članic uporablja sistem, ki temelji na predhodnem financiranju, so še vedno prisotne velike razlike na ravni zagotovil, obsega skladov in načinov financiranja.
Naj navedem dva primera: zagotovljeni znesek je v najbolj zaščitniški državi osemkrat višji kot v najmanj zaščitniški in jamstveni sklad v le eni državi znaša do 40 % skupnega evropskega. To stanje povzroča izkrivljanje konkurence. Sistem naknadnega financiranja ogroža nacionalno in evropsko finančno stabilnost v času krize.
Tudi čezmejne bančne skupine se soočajo s težavami. Konsolidacija skladov iz različnih sistemov povzroča praktične težave. Prisotnost več zagotovil v enotnem sistemu je mogoča le s širjenjem predpisov in dogovorov med državami, kar razdrobi sistem in povzroči, da postane bolj občutljiv za nesprejemljiv obseg tveganja. Postavljajo se bistvena vprašanja v zvezi s cilji sistema zajamčenih vlog: uskladitev ravni kritja, prispevki na podlagi tveganja, uporaba skladov za zagotovitev likvidnosti, porazdelitev bremena, obvladovanje čezmejnih kriz, likvidacija institucij in sodelovanje med organi.
Sistemi zajamčenih vlog zagotavljajo varnostno mrežo, ki temelji na tveganju in lahko zaščiti vlagatelje, kar zagotavlja pravično in učinkovito konkurenco, stabilnost za denarne trge ter prispeva k pravični obremenitvi v kriznih razmerah.
Zato z upoštevanjem vseh možnosti sedanjega okvira ni mogoče izpeljati temeljite in ambiciozno zastavljene reforme po tem, ko se izvedejo potrebne študije."@sl20
"Fru talman, mina damer och herrar! Jag vill tacka Christian Ehler för hans arbete, som kommer tio år efter införlivandet av 1994 års direktiv om system för insättningsgarantier, i en tid präglad av tumult på finansmarknaden och då förbättringar inom den europeiska marknaden för finansiella tjänster diskuteras.
Betydande skillnader föreligger fortfarande mellan medlemsstaternas ståndpunkter, och viktiga frågor kvarstår att lösa. Även om majoriteten av medlemsstaterna tillämpar system med förhandsfinansierade fonder skiljer sig fortfarande systemen åt betydligt vad gäller garantinivå, fondstorlek och finansieringssätt.
Jag ger här två exempel: Det garanterade beloppet är åtta gånger högre i den medlemsstat som har högst skyddsnivå jämfört med den stat som har lägst skyddsnivå, och garantifonden i en enda av medlemsstaterna uppgår till 40 procent av EU:s samtliga garantifonder. Denna situation leder till en snedvridning av konkurrensen. Systemet med efterhandsfinansiering hotar stabiliteten i kristider, såväl nationellt som på gemenskapsnivå.
Gränsöverskridande bankkoncerner har också problem. Att samla fonder från olika system innebär praktiska problem. En koncentration av garantier till ett enda system kan endast uppnås genom allt fler mellanstatliga bestämmelser och överenskommelser, något som fragmenterar systemet och gör det mer sårbart för en oacceptabel riskackumulering. Det råder fortfarande stora oklarheter när det gäller syftena med insättningsgarantisystemet: harmonisera täckningsnivåerna, riskbaserade avgifter, utnyttja fonderna för likviditetsstöd, fördela bördorna, hantera gränsöverskridande kriser, likvidationer och samarbetet mellan myndigheterna.
Insättningsgarantisystemen ska utgöra ett riskbaserat skyddsnät som skyddar insättarna, säkerställer en sund och effektiv konkurrens, ger stabilitet på finansmarknaden och bidrar till en rättvis fördelning av bördan i krislägen.
Ett utnyttjande av alla de möjligheter som de befintliga ramarna utgör inget hinder för en ingående och ambitiös översyn, efter att erforderliga undersökningar har genomförts."@sv22
|
lpv:unclassifiedMetadata |
"Ex-post"14,13
"ex ante"10,17,12
"ex post"10,17,12
"ex-ante"18,15,14,13,4,21,8
"ex-post"18,15,4,21,8
|
Named graphs describing this resource:
The resource appears as object in 2 triples