Local view for "http://purl.org/linkedpolitics/eu/plenary/2007-09-05-Speech-3-360"
Predicate | Value (sorted: default) |
---|---|
rdf:type | |
dcterms:Date | |
dcterms:Is Part Of | |
dcterms:Language | |
lpv:document identification number |
"en.20070905.25.3-360"6
|
lpv:hasSubsequent | |
lpv:speaker | |
lpv:spoken text |
"Señora Presidenta, permítame decir, en primer lugar, que, en el día de hoy, se ha producido un naufragio de un buque pesquero español frente a las costas andaluzas, en el que han fallecido tres personas y cinco se encuentran, en este momento, desaparecidas. Pido a este Parlamento que se una al dolor de las familias y al deseo del rescate de los marineros desaparecidos.
Y con esto, paso al informe que nos ocupa en el día de hoy. Lo primero que me gustaría destacar, como la propia Comisión reconoce y este Parlamento ha expresado en numerosas ocasiones, es el rotundo fracaso del sistema comunitario de gestión pesquera que, a lo largo de sus muchos años de vigencia, ni ha garantizado la sostenibilidad de los recursos, ni mucho menos, ha respaldado un sector pesquero eficiente y rentable.
Paradójicamente, el sistema de gestión es el único que no ha participado a fondo de la gran reforma del año 2002 y, por ello, la Comisión tiene que estar parcheando ahora aquí y allá, afrontando descartes insostenibles, inventando cada día medidas de control e instaurando planes de recuperación, pero sin abordar el fondo del asunto: la definición de un marco coherente y actualizado del modelo de gestión pesquera.
En este contexto, nos llega la Comunicación de la Comisión, que opta por el rendimiento máximo sostenible como punto de referencia para la explotación pesquera a largo plazo, un modelo teórico que busca compaginar la explotación más eficaz de una especie, garantizando a la vez la sostenibilidad biológica. El problema es que el rendimiento máximo sostenible —que, como concepto intelectual y teórico puede ser irreprochable— ha desvelado tener no pocas contradicciones en su aplicación práctica y, de hecho, gran parte de la comunidad científica lo considera ya ampliamente superado.
La cuestión sería, por tanto, redefinir el modelo de manera que permita adaptarlo a la realidad de las pesquerías comunitarias. Y aquí es donde se plantean una serie de interrogantes sobre cómo hacerlo, que el informe que hoy presentamos ha intentado poner de relieve y a los que, de ninguna manera, responde la Comunicación de la Comisión, muy ambigua y con una gran indefinición.
Quede claro que no estamos criticando aquí la intención de la Comisión de imponer un nuevo modelo de gestión sino su incapacidad de explicarnos cómo va a superar las dificultades de ponerlo en práctica y de salvar los escollos que el propio rendimiento máximo sostenible contiene en su propia formulación. Entre ellos, sabemos que el rendimiento máximo sostenible necesita de series largas de datos científicos fiables y precisos, mientras que, para la inmensa mayoría de las especies, tal grado de certeza no es posible.
Por otro lado, el modelo fue creado basándose en la explotación de una única población, mientras que la gran mayoría de las pesquerías comunitarias son multiespecíficas, lo que significa sobreexplotar o subexplotar a muchas de ellas, algo evidentemente contrario a la propia definición de rendimiento máximo sostenible. Tampoco sirve para las especies pelágicas, y también sabemos hoy día que, en el estado de las poblaciones, influyen otros factores, como fallos en el reclutamiento o factores ambientales, que pueden conducir a definiciones erróneas del rendimiento máximo sostenible.
Lo que sí es seguro es que una aplicación estricta del rendimiento máximo sostenible resultará, a corto plazo, en una disminución, a veces drástica, de las posibilidades de pesca y, por tanto, de la actividad, los ingresos y el empleo de la flota comunitaria.
Señora Presidenta, permítame agradecer las contribuciones de todos mis colegas y solicitar la aprobación de un informe mediante el que la Comisión de Pesca quiere pedir a la Comisión Europea que despeje primero todas estas incertidumbres antes de implantar
a algunas especies de gran importancia económica la versión de un modelo cuya eficacia para muchas pesquerías está científica y económicamente en cuestión; que aborde antes seriamente un sistema de gestión pesquera claro, con un enfoque ecosistémico, y que decida entonces la adaptación de los puntos de referencia y el modelo elegido, sea basado en el RMS o en otro, y no sin antes — insisto en esto— acompañarlo de un análisis socioeconómico sobre las repercusiones de su implantación y las medidas para contrarrestar su impacto, cuestiones todas ellas que son, ahora mismo, la gran preocupación de nuestros sectores y la nuestra propia."@es21
|
lpv:spokenAs | |
lpv:translated text |
"zpravodajka
Paní předsedající, dovolte mi úvodem říci, že dnes se potopila španělská rybářská loď u andaluského pobřeží, přičemž tři lidé zahynuli a po dalších pěti se pátrá. Žádám Parlament, aby soucítil s rodinami obětí v jejich zármutku a v naději na záchranu nezvěstných námořníků.
Nyní bych přešla ke zprávě, o níž dnes diskutujeme. První věc, kterou bych chtěla zdůraznit, jak Komise sama uznává a Parlament uváděl při mnohých příležitostech, je zřejmý nedostatek systému řízení rybolovu Společenství, který po mnoho let, co je zaveden, nevedl k zabezpečení udržitelnosti zdrojů a vedl k nedostatečné podpoře účinného a ziskového odvětví rybolovu.
Paradoxně systém řízení je jediným, který nebyl základní součástí hlavních reforem z roku 2002, a z tohoto důvodu musí Komise neustále záplatovat takový nebo onaký nedostatek, řešit neudržitelné plýtvání, stanovovat každý den kontrolní opatření a zavádět plány na obnovu, avšak bez řešení hlavní otázky, kterou je zavedení koherentního a aktuálního rámce pro model řízení rybolovu.
V takovémto kontextu nám Komise předložila oznámení, v němž se rozhoduje pro maximální udržitelný výnos jako standard dlouhodobého rybolovu, teoretický model, kterým se snaží spojit nejúčinnější využívání druhů se zaručením biologické udržitelnosti. Problém spočívá ve skutečnosti, že se zjistilo, že maximální udržitelný výnos, který jako racionální a teoretický koncept nemusí být dosažitelný, si v rámci praktického uplatňování může ve více směrech protiřečit a ve skutečnosti ho dnes velká část vědců považuje za překonaný.
Otázkou je tady opětovné definování modelu takovým způsobem, díky němuž může být přizpůsoben realitě rybářských společentvi. Proto se objevuje množství otázek o způsobu, jakým je možné dosáhnout toho, co se ve zprávě, kterou zde dnes předkládáme, snažíme zdůraznit, a které nejsou žádným způsobem zodpovězeny v rámci sdělení Komise, které je velmi nejednoznačné a nekonkrétní.
Je zjevné, že zde dnes nekritizujeme záměr Komise zavést nový model řízení, ale její neschopnost vysvětlit nám, jakým způsobem tento model překoná těžkosti svého zavedení do praxe a obejde nebezpečí, která jsou přítomna v současné definici maximálního udržitelného výnosu. Kromě toho víme, že maximální udržitelný výnos vyžaduje množství důvěryhodných, přesných vědeckých údajů, přičemž v případě většiny druhů není možné dosáhnout této úrovně určitosti.
V druhé řadě byl model vytvořen na základě využívání jediné populace, přičemž velká většina rybolovu Společenství je zaměřena na více druhů, což znamená nadměrný nebo nedostatečný výlov mnoha z nich, což je zjevně v protikladu k současné definici maximálního udržitelného výnosu. Systém nefunguje v případě pelagických druhů a dnes už také víme, že stav populací ovlivňují také jiné faktory, jakými jsou chyby při výběru druhů nebo environmentální faktory, které mohou vést k nesprávným definicím maximálního udržitelného výnosu.
Je jisté, že přísné uplatňování kategorie maximálního udržitelného výnosu z krátkodobého hlediska povede k místy drastickému snížení množství rybolovných příležitostí, a proto i rybolovu, příjmu a zaměstnanosti v loďstvu Společenství.
Paní předsedající, dovolte mi poděkovat všem kolegům za jejich příspěvky a požádat o přijetí zprávy, jejímž prostřednictvím se Výbor pro rybářství snaží vyzvat Evropskou komisi, aby v první řadě vyjasnila tyto nejasnosti dříve, než ustanoví zavedení typu modelu pro některé druhy velkého hospodářského významu, jehož účinnost je pro většinu rybolovu vědecky a hospodářsky sporná. Výbor také hodlá vyzvat Komisi, aby nejprve vážně zhodnotila samotný systém řízení rybolovu se zaměřením na ekosystém a potom se rozhodla, jakým způsobem přizpůsobí referenční body a vybraný model, ať už bude založen na maximálním udržitelném výnosu, nebo na něčem jiném. Neměla by tak učinit, a tuto část musím zdůraznit, bez toho, aby předtím vypracovala sociální a hospodářskou analýzu následků jeho provádění a opatření ke zmírnění jeho dosahu. Všechny tyto otázky nás a naše odvětví velmi znepokojují."@cs1
"Fru formand! Lad mig begynde med at nævne, at der i dag er et spansk skib, der er forlist ud for de andalusiske kyster. Ved forliset er der omkommet tre personer, og der savnes på nuværende tidspunkt fem personer. Jeg beder Parlamentet om at tilslutte sig familiernes sorg og ønsket om, at de forsvundne søfolk bliver reddet.
Når det er sagt, går jeg over til den betænking, vi skal behandle her i dag. Det første, jeg gerne vil påpege, og som Kommissionen anerkender, og som Parlamentet har givet udtryk for ved talrige lejligheder, er, at det er en rungende fiasko for det fælles fiskeriforvaltningssystem, at det i løbet af dets mangeårige levetid hverken har sikret bestandenes bæredygtighed eller bakket op om en effektiv og rentabel fiskerisektor.
Paradoksalt nok er forvaltningssystemet det eneste, der ikke var rigtig med i den store reform i 2002, og derfor er Kommissionen nødt til at foretage lappeløsninger her og der, tackle ubæredygtige udsmid og hele tiden opfinde kontrolforanstaltninger og indføre genopretningsplaner, men uden at behandle sagens kerne: fastlæggelse af en sammenhængende og ajourført ramme for fiskeriforvaltningsmodellen.
I denne forbindelse har vi modtaget Kommissionens meddelelse, der har valgt det maksimale bæredygtige fiskeriudbytte som referencepunkt for det langsigtede fiskeri, en teoretisk model, der søger at forene en mere effektiv fangst af en art ved at sikre dens biologiske bæredygtighed. Problemet er, at det maksimale bæredygtige udbytte, der som intellektuelt og teoretisk begreb måske nok er uangribeligt, har vist sig at indeholde mange selvmodsigelser, når det anvendes i praksis, og faktisk anser en stor del af videnskabsmændene det allerede for vidt overskredet.
Spørgsmålet går derfor ud på at omdefinere modellen, således at det er muligt at tilpasse den til de europæiske fiskerierhvervs virkelighed. Her rejser der sig en række spørgsmål om, hvordan det kan gøres, og den betænkning, vi forelægger i dag, har forsøgt at påpege det, idet det på ingen måde bliver besvaret i Kommissionens meddelelse, der er meget tvetydig og uafklaret.
Vi kritiserer naturligvis ikke herfra Kommissionens forsøg på at indføre en ny forvaltningsmodel, men derimod dens manglende evne til at forklare os, hvordan den vil overvinde vanskelighederne ved at gennemføre den i praksis og fjerne de faldgruber, som det maksimale bæredygtige udbytte indeholder i selve formuleringen. Vi ved bl.a., at der i forbindelse med maksimalt bæredygtigt udbytte er behov for en lang række troværdige og præcise videnskabelige data, og for langt de fleste arter er det ikke muligt at opnå en sådan grad af vished.
Desuden blev modellen skabt på grundlag af fangsten af en enkelt art, mens størstedelen af det europæiske fiskerierhverv fisker efter flere arter, hvilket betyder et overfiskeri eller underfiskeri af mange af disse, og det er naturligvis i strid med selve definitionen på maksimalt bæredygtigt udbytte. Den dur heller ikke for de pelagiske arter, og vi ved også i dag, at der er andre faktorer, der påvirker bestandenes tilstand, f.eks. fejl i forbindelse med rekrutteringen eller miljøfaktorer, der kan føre til fejlagtige definitioner af det maksimalt bæredygtige udbytte.
Der hersker dog ingen tvivl om, at en stringent anvendelse af det maksimalt bæredygtige udbytte på kort sigt vil resultere i en til tider drastisk formindskelse af fiskerimulighederne og dermed af fællesskabsflådens aktivitet, indtægter og beskæftigelse.
Fru formand, lad mig takke for bidragene fra alle mine kolleger og bede om vedtagelse af en betænkning, hvormed Fiskeriudvalget gerne vil anmode Kommissionen om først at feje alle disse usikkerheder af bordet, før den egenrådigt underlægger nogle arter af stor økonomisk betydning en model, hvor der er blevet sat videnskabeligt og økonomisk spørgsmålstegn ved dens effektivitet for fiskerierhvervene. Kommissionen bør først seriøs behandle et klart og tydeligt fiskeriforvaltningssystem med en økosystemisk tilgang og derefter træffe beslutning om tilpasning af referencepunkterne og den valgte model, uanset om den bliver baseret på maksimalt bæredygtig udbytte eller andet, og ikke før at den som tidligere ledsages af en samfundsøkonomisk analyse af følgerne af dens indførsel og foranstaltninger til at afbøde dens konsekvenser. Alle disse spørgsmål vækker i dag stor bekymring blandt vores sektorer, herunder vores egen."@da2
"Frau Präsidentin! Gestatten Sie mir zunächst mitzuteilen, dass heute ein spanisches Fischereischiff vor der andalusischen Küste gesunken ist. Dabei kamen drei Personen ums Leben, und fünf werden noch vermisst. Ich bitte dieses Parlament, den Familien in ihrem Schmerz zur Seite zu stehen und sich dem Wunsch nach Rettung der vermissten Seeleute anzuschließen.
Damit komme ich zu dem Bericht, den wir heute behandeln. Als Erstes möchte ich betonen, dass das Gemeinschaftssystem zur Bewirtschaftung der Fischbestände, wie die Kommission selbst einräumt und dieses Parlament wiederholt erklärte, eindeutig gescheitert ist. In den vielen Jahren seines Bestehens hat es nicht die Nachhaltigkeit der Ressourcen gesichert und noch viel weniger einen effizienten und rentablen Fischereisektor gewährleistet.
Paradoxerweise ist das Bewirtschaftungssystem das einzige, das kein wesentlicher Teil der großen Reform von 2002 war, und deshalb muss die Kommission hier und da Probleme überspielen, gegen unhaltbare Rückwürfe vorgehen und täglich Kontrollmaßnahmen ersinnen und Wiederauffüllungspläne aufstellen, ohne jedoch zum Wesen der Angelegenheit vorzudringen: der Errichtung eines kohärenten und aktualisierten Rahmens des Fischereibewirtschaftungsmodells.
In diesem Zusammenhang erreichte uns die Mitteilung der Kommission, die sich für den höchstmöglichen Dauerertrag als Referenzpunkt für die langfristige Fischereitätigkeit einsetzt, ein theoretisches Modell, das versucht, die effektivste Nutzung einer Art mit der Gewährleistung der biologischen Nachhaltigkeit in Einklang zu bringen. Das Problem ist, dass der höchstmögliche Dauerertrag, der als intellektuelles und theoretisches Konzept tadellos sein mag, nicht wenige Widersprüche bei seiner praktischen Anwendung offenbart hat, und tatsächlich hält es ein großer Teil der wissenschaftlichen Gemeinschaft schon für weitgehend überholt.
Es geht daher um eine Neudefinition des Modells, sodass es an die reale Situation der Fischereigemeinschaft angepasst werden kann. Und hier stellt sich eine Reihe von Fragen, wie dies zu tun ist. Der heute von uns vorgelegte Bericht hat versucht, darauf einzugehen, und die sehr zweideutige und unbestimmte Mitteilung der Kommission gibt keinerlei Antwort darauf.
Klar ist, dass wir hier nicht die Absicht der Kommission kritisieren, ein neues Bewirtschaftungsmodell einzuführen, sondern ihr Unvermögen, uns zu erläutern, wie sie die Schwierigkeiten seiner praktischen Umsetzung und der Vermeidung der Fallstricke zu bewältigen gedenkt, die die Formulierung des höchstmöglichen Dauerertrags an sich bereits enthält. Wir wissen, dass der höchstmögliche Dauerertrag unter anderem lange Reihen zuverlässiger und präziser wissenschaftlicher Daten erfordert, während für die große Mehrheit der Arten ein so hoher Grad an Bestimmtheit nicht möglich ist.
Zum Zweiten wurde das Modell auf der Basis der Bewirtschaftung einer einzigen Population geschaffen, während die große Mehrheit der Fischereiformen der Gemeinschaft Mehrartenfischereien sind, das bedeutet, dass viele von ihnen über- oder unterfischt werden, was eindeutig im Gegensatz zur eigentlichen Definition des höchstmöglichen Dauerertrags steht. Es taugt auch nicht für die pelagischen Arten, und wir wissen heute zudem, dass andere Faktoren den Zustand der Populationen beeinflussen, wie Einbrüche beim Nachwuchs oder Umweltfaktoren, die zu falschen Festlegungen des höchstmöglichen Dauerertrags führen können.
Sicher ist, dass eine strenge Anwendung des höchstmöglichen Dauerertrags kurzfristig in einer teilweise drastischen Reduzierung der Fischereimöglichkeiten und folglich der Aktivität, der Einkünfte und der Beschäftigung der Gemeinschaftsflotte enden wird.
Frau Präsidentin, gestatten Sie mir, allen meinen Kolleginnen und Kollegen für ihre Beiträge zu danken und sie um die Annahme eines Berichts zu ersuchen, durch den der Fischereiausschuss die Europäische Kommission auffordern möchte, zunächst alle Unsicherheiten auszuräumen, bevor sie für einige Arten von großer wirtschaftlicher Bedeutung die Einführung der Version eines Modells forciert, dessen Wirksamkeit für viele Fischereien in wissenschaftlicher und wirtschaftlicher Hinsicht fragwürdig ist. Der Ausschuss möchte die Kommission auch auffordern, zunächst ernsthaft ein klares Bewirtschaftungssystem für die Fischereibestände mit einer ökosystembasierten Herangehensweise zu erwägen und dann über die Anpassung der Referenzwerte und des gewählten Modells zu entscheiden, sei es auf der Grundlage des MSY oder auf einer anderen Grundlage. Dies sollte nicht erfolgen – und diesen Punkt muss ich hervorheben –, ohne vorher eine sozioökonomische Analyse der Auswirkungen seiner Einführung und der erforderlichen Maßnahmen durchzuführen, um der von ihm hervorgerufenen Belastung entgegenzuwirken. Alle diese Fragen sind derzeit Anlass zu großer Sorge in unseren Sektoren und unter uns."@de9
"Κυρία Πρόεδρε, επιτρέψτε μου να πω, καταρχάς, ότι σήμερα ένα ισπανικό αλιευτικό σκάφος βυθίστηκε στις ακτές της Ανδαλουσίας με αποτέλεσμα να σκοτωθούν τρεις άνθρωποι και να αγνοούνται αυτήν τη στιγμή άλλοι πέντε. Καλώ το Κοινοβούλιο να συμμεριστεί τον πόνο των οικογενειών και την επιθυμία να σωθούν οι αγνοούμενοι ναυτικοί.
Θα προχωρήσω τώρα στην έκθεση που συζητάμε σήμερα. Το πρώτο πράγμα που θέλω να επισημάνω, όπως αναγνωρίζει και η ίδια η Επιτροπή και έχει δηλώσει επανειλημμένα το Κοινοβούλιο, είναι η ολοφάνερη αποτυχία του κοινοτικού συστήματος διαχείρισης της αλιείας, το οποίο κατά τη διάρκεια των πολλών ετών που είναι σε ισχύ δεν έχει διασφαλίσει τη βιωσιμότητα των πόρων, και έχει κάνει ακόμη λιγότερα για να στηρίξει έναν αποδοτικό και επικερδή αλιευτικό τομέα.
Παραδόξως, το σύστημα διαχείρισης είναι το μόνο που δεν ήταν βασικό μέρος των μεγάλων μεταρρυθμίσεων του 2002 και, εξαιτίας αυτού, η Επιτροπή πρέπει να μπαλώνει πρόχειρα τις ελλείψεις, αντιμετωπίζοντας τις μη βιώσιμες απορρίψεις, επινοώντας καθημερινά μέτρα ελέγχου και θεσπίζοντας σχέδια ανάκτησης, αλλά χωρίς να αντιμετωπίζει την ουσία του θέματος: τη θέσπιση ενός συνεκτικού και ενημερωμένου πλαισίου για το μοντέλο διαχείρισης της αλιείας.
Αυτό είναι το πλαίσιο στο οποίο λάβαμε την ανακοίνωση της Επιτροπής, η οποία επιλέγει η μέγιστη βιώσιμη απόδοση ως το σημείο αναφοράς για τις μακροπρόθεσμες αλιευτικές δραστηριότητες, ένα θεωρητικό μοντέλο που φιλοδοξεί να συνδυάσει την πιο αποτελεσματική εκμετάλλευση ενός είδους με τη διασφάλιση της βιολογικής βιωσιμότητας. Το πρόβλημα είναι ότι η μέγιστη βιώσιμη απόδοση, η οποία, ως μια διανοητική και θεωρητική έννοια μπορεί να είναι αψεγάδιαστη, έχει διαπιστωθεί ότι παρουσιάζει ουκ ολίγες αντιφάσεις στην πρακτική εφαρμογή της, και, στην πραγματικότητα, ένα μεγάλο μέρος της επιστημονικής κοινότητας την θεωρεί ήδη πολύ ξεπερασμένη.
Το θέμα, επομένως, είναι ο επαναπροσδιορισμός του μοντέλου κατά τέτοιο τρόπο ώστε να μπορεί να προσαρμοστεί στην πραγματικότητα των αλιευτικών κοινοτήτων. Εδώ ακριβώς προκύπτει μια σειρά ερωτήσεων σχετικά με το πώς μπορεί να γίνει αυτό, που η έκθεση που παρουσιάζουμε σήμερα προσπάθησε να επισημάνει, και οι οποίες δεν απαντώνται σε καμία περίπτωση στην ανακοίνωση της Επιτροπής, η οποία είναι πολύ διφορούμενη και αόριστη.
Είναι σαφές ότι δεν επικρίνουμε εδώ την πρόθεση της Επιτροπής να επιβάλλει ένα νέο μοντέλο διαχείρισης, αλλά την αδυναμία της να μας εξηγήσει πώς πρόκειται να ξεπεράσει τις δυσκολίες της εφαρμογής του και να αποφύγει τις παγίδες που υπάρχουν στην παρούσα διατύπωση της μέγιστης βιώσιμης απόδοσης. Μεταξύ αυτών, γνωρίζουμε ότι η μέγιστη βιώσιμη απόδοση απαιτεί μακριές σειρές αξιόπιστων, ακριβώς επιστημονικών στοιχείων, ενώ για την μεγάλη πλειοψηφία των ειδών, δεν είναι δυνατό να έχουμε αυτόν τον βαθμό βεβαιότητας.
Δεύτερον, το μοντέλο δημιουργήθηκε βάσει της εκμετάλλευσης ενός μόνο είδους, ενώ η μεγάλη πλειονότητα των κοινοτικών αλιευμάτων αποτελείται από πολλά είδη, πράγμα που σημαίνει υπεραλίευση ή υποαλίευση πολλών από αυτά, το οποίο είναι προφανώς αντίθετο προς τον ορισμό της μέγιστης βιώσιμης απόδοσης. Επίσης δεν λειτουργεί ούτε για τα πελαγικά είδη, και γνωρίζουμε επίσης ότι άλλοι παράγοντες επηρεάζουν την κατάσταση των πληθυσμών, όπως σφάλματα στην επιλογή των ειδών ή περιβαλλοντικοί παράγοντες, που μπορούν να οδηγήσουν σε εσφαλμένους ορισμούς της μέγιστης βιώσιμης απόδοσης.
Αυτό που είναι βέβαιο είναι ότι η αυστηρή εφαρμογή της μέγιστης βιώσιμης απόδοσης θα έχει ως αποτέλεσμα, βραχυπρόθεσμα, μια δραστική μερικές φορές μείωση των αλιευτικών δυνατοτήτων, και επομένως της αλιευτικής δραστηριότητας, του εισοδήματος και της απασχόλησης του κοινοτικού στόλου.
Κυρία Πρόεδρε, επιτρέψτε μου να ευχαριστήσω όλους τους συναδέλφους μου για τις συνεισφορές τους και να ζητήσω την έγκριση μιας έκθεσης μέσω της οποίας η Επιτροπή Αλιείας επιθυμεί να καλέσει την Ευρωπαϊκή Επιτροπή να ξεκαθαρίσει καταρχάς όλες αυτές τις αβεβαιότητες πριν επιβάλλει την εισαγωγή ενός τύπου μοντέλου για ορισμένα είδη μεγάλης οικονομικής σημασίας η αποτελεσματικότητα του οποίου είναι, για πολλά αλιεύματα, επιστημονικά και οικονομικά αμφισβητήσιμη. Η επιτροπή επιθυμεί επίσης να καλέσει την Επιτροπή να εξετάσει προηγουμένως σοβαρά ένα σαφές σύστημα διαχείρισης της αλιείας που θα εστιάζει στα οικοσυστήματα, και στη συνέχεια να αποφασίσει πώς θα προσαρμόσει τα σημεία αναφοράς και το επιλεγμένο μοντέλο, είτε αυτό βασίζεται στη ΜΒΑ είτε σε κάτι άλλο. Αυτό δεν πρέπει να γίνει –και πρέπει να υπογραμμίσω αυτό το σημείο– χωρίς να διενεργηθεί προηγουμένως μια κοινωνική και οικονομική ανάλυση των επιπτώσεων της εφαρμογής του και των μέτρων για την αντιστάθμιση των επιπτώσεων αυτών. Όλα αυτά τα ζητήματα προκαλούν αυτήν τη στιγμή μεγάλη ανησυχία στους τομείς μας και σε εμάς."@el10
"Madam President, allow me to say, first of all, that today a Spanish fishing boat sank off the Andalusian coast and as a result three people died and five are currently missing. I ask Parliament to stand with the families in their sorrow and the desire for the missing sailors to be rescued.
I will now move on to the report that we are discussing today. The first thing that I would like to point out, as the Commission itself recognises and Parliament has stated on numerous occasions, is the clear failure of the Community fisheries management system, which over the many years it has been in existence has not ensured the sustainability of resources, and has done even less to support an efficient and profitable fisheries sector.
Paradoxically, the management system is the only one that was not a fundamental part of the major reforms of 2002 and, because of this, the Commission has to paper over the cracks here and there, dealing with unsustainable discards, inventing control measures day after day and establishing recovery plans, but without tackling the substantive issue: establishing a coherent and up to date framework for the fisheries management model.
This is the context in which we have received the Commission communication, which opts for maximum sustainable yield as the yardstick for long-term fishing activities, a theoretical model that seeks to combine the most efficient exploitation of a species with guaranteeing biological sustainability. The problem is that maximum sustainable yield, which, as an intellectual and theoretical concept may be irreproachable, has been found to have more than a few contradictions in its practical application, and, in fact, a large proportion of the scientific community now considers it to have been largely superseded.
The issue is therefore one of redefining the model in such a way that it can be adapted to the reality of fishing communities, This is where a series of questions arise as to how to do this, which the report that we are presenting today has sought to highlight, and which are not in any way answered in the Commission communication, which is very ambiguous and vague.
It is clear that here we are not criticising the Commission’s intention to impose a new management model, but its inability to explain to us how it is going to overcome the difficulties of putting it into practice and avoid the pitfalls that exist in the actual formulation of maximum sustainable yield. Among these, we know that maximum sustainable yield requires long series of reliable, accurate scientific data, while for the vast majority of species, it is not possible to have this degree of certainty.
Secondly, the model was created based on the exploitation of a single population, while the large majority of Community fisheries are multi-species, which means over- or under-fishing many of them, which is obviously contrary to the actual definition of maximum sustainable yield. It also does not work for pelagic species, and we also now know that other factors influence the status of populations, such as errors in recruitment or environmental factors, which may result in incorrect definitions of maximum sustainable yield.
What is certain is that strict application of maximum sustainable yield will, in the short term, result in a sometimes drastic reduction in fishing opportunities, and therefore in the activity, income and employment of the Community fleet.
Madam President, allow me to thank all my colleagues for their contributions and to request the adoption of a report by means of which the Committee on Fisheries wishes to call on the European Commission first to clear up all these uncertainties before forcing the introduction of a type of model for some species of great economic importance whose effectiveness is, for many fisheries, scientifically and economically questionable. The committee also wishes to call on the Commission to first seriously look at a clear fisheries management system, with an eco-system-based focus, and then to decide on how to adapt the reference points and the chosen model, whether this is based on MSY or something else. This should not be done - and I must stress this point - without first carrying out a social and economic analysis of the repercussions of implementing it and measures to counter its impact. All these questions are currently of great concern to our sectors and to us."@en4
"Proua juhataja, lubage mul kõigepealt öelda, et täna hukkus Andaluusia ranniku lähedal Hispaania kalalaev, kus said surma kolm inimest ning viis on hetkel kadunud. Palun parlamendil nende perekondade leina nimel püsti tõusta ja ühineda soovis päästa kadunud meremehed.
Lähen nüüd raporti juurde, mida me täna arutame. Esiteks tahaksin rõhutada, nagu komisjon isegi teab ning mida parlament on korduvalt välja öelnud, et ühenduse kalavarude haldamise süsteem on läbi kukkunud. See süsteem on nüüdseks eksisteerinud aastaid ega ole kindlustanud ressursside jätkusuutlikkust ning ammugi mitte tulemuslikku ja kasumlikku tuge kalapüügisektorile.
Paradoksaalsel kombel on see juhtimissüsteem ainuke, mis ei olnud oluline osa suurtest 2002. aasta reformidest ning seetõttu peab komisjon dokumentidega täitma siin-seal esinevaid lünki, tegelema mittejätkusuutliku kalade vette tagasi laskmisega, leiutama iga päev uusi kontrollimehhanisme ning koostama taastuskavasid, kuid samas ei tegeleta peamise küsimusega: kuidas luua sidus ja tänapäevane raamistik kalapüügisektori juhtimismudelile.
See on kontekst, milles me saime komisjoni teatise, kus valikuks on maksimaalne jätkusuutlik saagikus kui mõõdik pikaajaliste kalandustegevuste jälgimiseks, teoreetiline mudel, mis püüab siduda efektiivseimat liigikasutust bioloogilise jätkusuutlikkuse säilitamisega. Probleem on selles, et maksimaalne jätkusuutlik saagikus, mis oma intellektuaalse ja teoreetilise kontseptsiooni osas on hea, praktilises kasutuses sisaldab aga mitmeid vastuolusid ning tegelikult suur osa teadlaskonnast leiab praegu, et see on suures osas tarbetuks muutunud.
Seega on küsimus mudeli ümberkujundamisest selliselt, et seda saaks kohaldada kalandussektori praktikas. Sealt omakorda tulenevad mitmed küsimused, kuidas seda teha, seda vastust on ka täna arutatav raport püüdnud leida. Komisjoni teatis sellele küsimusele vastust ei anna, see on olnud ebamäärane ja segane.
On selge, et siin me ei kritiseeri komisjoni kava võtta kasutusele uus juhtimismudel, kuid me räägime selle suutmatusest selgitada meile, kuidas hakkab see mudel lahendama probleeme praktikasse rakendamisel ning vältima lõkse, mis praegu varitsevad maksimaalse jätkusuutliku kalanduse reaalsel kavandamisel. Muuhulgas teame ka, et maksimaalne jätkusuutlik saagikus nõuab pikaajalisi, usaldusväärseid ning täpseid, teaduslikke andmeid, samal ajal, kui enamiku liikide osas seda kindlustaset ei ole võimalik saavutada.
Teiseks, mudel töötati välja ühe liigi püügipiirkonna jaoks, samal ajal on enamik ühenduse kalavarusid paljuliigilised, mis tähendab mitmete liikide üle- või alapüüki. See on ilmselgelt vastuolus maksimaalse jätkusuutliku saagikuse tegeliku tähendusega. See ei toimi ka ookeaniliikide puhul ning me samuti teame, et ka muud tegurid mõjutavad populatsioonide olukorda, nagu näiteks vead tööhõives või keskkonnafaktorid, mille tulemuseks võib olla maksimaalse jätkusuutliku saagikuse vale määratlus.
Kindel võib olla selles, et maksimaalse jätkusuutliku saagikuse mudeli rangel rakendamisel võib üsna lühikese aja jooksul tekkida drastiline kalavarude vähenemine ning sellega kaasneb ka ühenduse kalalaevastiku tegevuse, sissetuleku ja tööhõive vähenemine.
Proua juhataja, lubage mul tänada kõiki kolleege nende panuse eest ning taotleda raporti vastuvõtmist, arvestades, et kalanduskomitee soovib juhtida Euroopa Komisjoni tähelepanu sellele, et need ebatäpsused tuleks likvideerida enne kui mudel jõustub, eriti mis puudutab suure majandusliku tähtsusega liike. Paljude kalatööstuste jaoks on selle efektiivsus teaduslikul ning majandusliku tasandil küsitav. Komisjon soovib ühtlasi pöörata komisjoni tähelepanu arusaadavale kalanduse juhtimissüsteemile, kus keskendutakse ökosüsteemi arvestamisele ning alles siis otsustada, kuidas kohaldada indikaatoreid ja valitud mudelit, kas see põhineb maksimaalsel jätkusuutlikul saagikusel või millelgi muul. Pean rõhutama, et seda ei tohiks teha ilma eelneva võimalike sotsiaalsete ja majanduslike tagasilöökide analüüsita, mida selle mudeli rakendamine kaasa toob, samuti välja töötamata meetmeid selle mõjuga toimetulemiseks. Kõik need küsimused on meie sektorile ja meile hetkel äärmisel olulised."@et5
".
Arvoisa puhemies, haluan kertoa aluksi, että espanjalainen kalastusalus upposi tänään Andalusian rannikolla. Onnettomuudessa kuoli kolme ihmistä, ja viisi on kateissa. Kehotan parlamenttia tukemaan uhrien perheitä heidän surussaan sekä esittämään toiveen kadonneiden pelastumisesta.
Siirryn nyt mietintöön, josta keskustelemme tänään. Ensimmäinen asia, jonka haluan tuoda esille ja jonka komissio itsekin tunnustaa ja jonka parlamentti on maininnut useaan otteeseen, on yhteisön kalastuksenhoitojärjestelmän epäonnistuminen, sillä vaikka se on ollut olemassa jo useita vuosia, sillä ei ole kyetty varmistamaan kalavarojen säilymistä ja vielä vähemmän voitu tukea tehokasta ja kannattavaa kalastussektoria.
Kalastuksenhoitojärjestelmä on paradoksaalisesti ainoa, joka ei sisältynyt vuoden 2002 tärkeisiin uudistuksiin, minkä vuoksi komissio joutuu tekemään paikkailuja siellä täällä saaliiden tarpeettomien poisheittämisten parissa, keksimään jatkuvasti uusia valvontatoimenpiteitä ja laatimaan elvytyssuunnitelmia voimatta tarttua olennaiseen: yhtenäisen ja ajantasaistetun kehyksen kehittämiseen kalastuksenhoitomallia varten.
Tässä tilanteessa saimme komission tiedonannon, jossa kestävä enimmäistuotto on pitkäkestoisen kalastuksen mittapuuna. Tässä teoreettisessa mallissa katsotaan, että biologisesti kestävä taso voidaan varmistaa mahdollisimman tehokkaan lajien hyödyntämisen avulla. Ongelmana on, että kestävä enimmäistuotto, joka on kenties älyllisessä ja teoreettisessa mielessä moitteeton malli, on kuitenkin käytännössä osoittautunut hyvinkin ristiriitaiseksi. Tiedeyhteisön enemmistö itse asiassa katsookin, että mallista on suureksi osaksi luovuttu.
Mallia olisikin nyt tarkistettava niin, että se voidaan mukauttaa kalastusyhteisöjen tilanteeseen sopivaksi. Tältä osin nousee esiin useita kysymyksiä muun muassa mukautuksen toteutuksesta. Tänään esiteltävässä mietinnössä on pyritty keskittymään tähän kysymykseen, johon komission hyvin moniselitteinen ja epämääräinen tiedonanto ei anna vastausta.
Emme toki arvostele komission aikomusta ottaa käyttöön kalastuksenhoitomallia, vaan sen kyvyttömyyttä selvittää, miten se aikoo ratkaista mallin toteuttamiseen liittyvät vaikeudet ja välttää ansat, joita nykyisessä muodossa olevaan kestävään enimmäistuottoon liittyy. Tiedämme, että kestävä enimmäistuotto edellyttää runsaasti luotettavaa ja tarkkaa tieteellistä tietoa, mutta useimmista lajeista ei ole mahdollista saada varmoja tietoja.
Toiseksi malli perustuu vain yhden kalapopulaation hyödyntämiseen, vaikka yhteisössä harjoitetaan enimmäkseen monen lajin kalastusta, joka puolestaan johtaa usein lajien yli- tai alihyödyntämiseen. Tämä on luonnollisesti ristiriidassa kestävän enimmäistuoton nykymääritelmän kanssa. Malli ei sovellu myöskään pelagisten lajien kalastukseen. Lisäksi tiedetään, että populaatioiden tilaan vaikuttavat myös muut tekijät, kuten esimerkiksi mallin määritelmässä esiintyvät virheet, jotka johtuvat muun muassa lajien valintaan liittyvistä heikkouksista tai ympäristöllisistä muutoksista, mikä saattaa johtaa kestävää enimmäistuottoa koskeviin virheellisiin määritelmiin.
Varmaa on, että kestävän enimmäistuoton joustamaton soveltaminen johtaa lyhyellä aikavälillä jopa jyrkkään kalastusmahdollisuuksien ja siten myös kalastuksen, tulojen ja työpaikkojen vähenemiseen yhteisön kalastuslaivastossa.
Arvoisa puhemies, saanen kiittää kaikkia kollegoitani heidän puheenvuoroistaan ja toivoa mietinnön hyväksymistä, sillä mietinnön välityksellä kalatalousvaliokunta haluaa kehottaa Euroopan komissiota selvittämään nämä epäselvyydet ennen kuin se pakottaa ottamaan käyttöön tiettyjä taloudellisesti hyvin merkittäviä lajeja koskevan mallin, jonka tehokkuus on tieteellisesti ja taloudellisesti kyseenalainen. Kalatalousvaliokunta kehottaa komissiota myös harkitsemaan vakavasti selkeää ja ekosysteemeihin keskittyvää kalastuksenhoitomallia ja päättämään vasta sitten viitearvojen ja valitun mallin mukauttamisesta riippumatta siitä, perustuuko malli kestävään enimmäistuottoon tai johonkin muuhun. Tätä ei pidä tehdä – ja korostan tätä – laatimatta ensin yhteiskunnallista ja taloudellista analyysiä mallin toteutuksen vaikutuksista sekä mallin vaikutusten vastaisista toimista. Kaikki nämä kysymykset ovat hyvin tärkeitä kalataloussektoreillemme ja meille."@fi7
"Madame la Présidente, permettez-moi de dire, tout d’abord, qu’un navire de pêche espagnol a sombré au large des côtes de l’Andalousie et que trois personnes y ont trouvé la mort et cinq sont actuellement portées disparues. Je demande au Parlement de soutenir les familles dans leur deuil et dans leur désir de secourir les marins disparus.
Je vais à présent aborder la question du rapport dont nous discutons aujourd’hui. Je souhaite tout d’abord souligner, tel que la Commission elle-même le reconnaît et que le Parlement l’a déclaré à maintes occasions, que le système communautaire de gestion des pêcheries est un échec incontestable. En vigueur depuis de nombreuses années, ce système n'est pas parvenu à assurer la durabilité des ressources, et encore moins à soutenir l’efficacité et la rentabilité du secteur de la pêche.
Paradoxalement, le système de gestion a été le seul à ne pas faire fondamentalement partie des réformes majeures de 2002 et, à cause de cela, la Commission doit résoudre les problèmes ici et là, faisant face à des rejets non durables, inventant des mesures de contrôle au jour le jour et établissant des plans de redressement, mais sans s’attaquer au fond de la question: l’établissement d’un cadre cohérent et moderne pour le modèle de gestion des pêcheries.
Tel est le contexte dans lequel nous avons reçu la communication de la Commission, qui opte pour un rendement maximal durable en tant que pierre angulaire des activités de pêche à long terme, un modèle théorique qui vise à combiner l’exploitation la plus efficace d'une espèce avec la garantie de la durabilité biologique. Le problème est le suivant: le rendement maximal durable, qui est peut être irréprochable en tant que concept intellectuel et théorique, s'est avéré renfermer de nombreuses contradictions au niveau de sa mise en œuvre concrète. À vrai dire, une grande part de la communauté scientifique le considère à présent largement obsolète.
Il convient ainsi de redéfinir le modèle afin de l’adapter à la réalité des communautés de pêche. C’est à ce niveau qu’une série de questions se posent quant à la manière de procéder, que le rapport a essayé de mettre en lumière, et auxquelles la communication de la Commission, qui est très ambigüe et vague, ne répond absolument pas.
Il est évident que nous ne critiquons pas l’intention de la Commission d’imposer un nouveau modèle de gestion, mais son incapacité à nous expliquer comment il entend surmonter les difficultés relatives à sa mise en œuvre et éviter les pièges relatifs à la formulation proprement dite du rendement maximal durable. Parmi ceux-ci, nous savons que le rendement maximal durable nécessite un grand ensemble de données scientifiques fiables et précises, alors qu'il est impossible d’obtenir un tel degré de certitude pour la grande majorité des espèces.
Deuxièmement, le modèle a été créé sur la base de l’exploitation d’une seule population, alors que la grande majorité des pêcheries communautaires sont multi-espèces. Il en ressort que de nombreuses espèces sont sous-exploitées ou surexploitées, ce qui est bien entendu contraire à la définition proprement dite du rendement maximal durable. Ce système ne fonctionne également pas pour les espèces pélagiques. Nous savons aussi que d’autres facteurs influencent l'état des populations, telles que les erreurs en termes de recrutement ou les facteurs environnementaux, pouvant mener à des définitions erronées du rendement maximal durable.
Une chose est sûre: l'application stricte du rendement maximal durable entraînera, à court terme, une baisse dans certains cas drastique des opportunités de pêche, et ainsi de l’activité, des revenus et des emplois de la flotte communautaire.
Madame la Présidente, permettez-moi de remercier tous mes collègues pour leurs contributions et de demander l’adoption d’un rapport au moyen duquel la commission de la pêche désire appeler la Commission à lever toutes ces incertitudes avant de forcer l’introduction d’un type de modèle pour certaines espèces d’une grande importance économique dont l'efficacité est, dans le cas de nombreuses pêcheries, discutable sur le plan scientifique et économique. La commission de la pêche souhaite également exhorter la Commission à étudier tout d’abord sérieusement un système de gestion qui privilégie l’écosystème, et ensuite la manière d’adapter les points de référence et le modèle choisi, qu’il soit basé sur le rendement maximal durable ou tout autre principe. Avant d’introduire un nouveau modèle, et je tiens à insister sur ce point, il faut mener une analyse sociale et économique des impacts de sa mise en œuvre et des mesures pour les contrer. Toutes ces questions sont au centre de nos préoccupations et de celles de notre secteur."@fr8
"Elnök asszony! Először is engedje meg, hogy elmondja, hogy ma egy spanyol halászhajó elsüllyedt az andalúziai partoknál, amelynek következtében három ember meghalt, öt pedig eltűnt. Kérem a Parlamentet, hogy osztozzon a családok gyászában és fejezze ki azon kívánságát, hogy az eltűnt halászok megmeneküljenek.
Most pedig rátérek arra a jelentésre, amelyet ma tárgyalunk. Az első dolog, amit szeretnék hangsúlyozni – ahogyan azt maga a Bizottság is elismeri és a Parlament is kimondta sok alkalommal – a közösségi halászati irányítási rendszer egyértelmű kudarca, amely fennállásának sok-sok évében nem biztosította a források fenntarthatóságát és még kevesebbet tett, hogy támogasson a hatékony és nyereséges halászati ágazatot.
Paradox módon az irányítási rendszer az egyetlen, amely nem képezte a 2002. évi nagyobb reformok alapvető részét és emiatt a Bizottságnak itt-ott szépítenie kell a hibákat, kezelve a nem fenntartható visszaengedéseket, nap mint nap ellenőrzési intézkedéseket találva ki és helyreállítási terveket állapítva meg, anélkül azonban, hogy a lényeggel foglalkoznának: a halászati irányítási modell koherens és naprakész keretének kialakításával.
Ilyen keretben kaptuk meg a Bizottság közleményét, amely a legnagyobb fenntartható hozamot választja a hosszú távú halászati tevékenységek mércéjéül, amely olyan elméleti modell, amely megpróbálja kombinálni a fajok leghatékonyabb kiaknázását a biológiai fenntarthatóság garantálásával. A probléma az, hogy a legnagyobb fenntartható hozamról – amely esetleg szellemi és elméleti koncepcióként feddhetetlen – megállapították, hogy több ellentmondással is bír a gyakorlati alkalmazásban és valójában a tudományos közösség nagy része úgy véli, hogy az már jórészt tárgytalan.
A feladat tehát a modell oly módon való újrafogalmazása, hogy az a halászati közösségek realitásához tudjon igazodni. Ez az a pont, ahol egy sor kérdés vetődik fel arra vonatkozóan, hogy hogyan is lehetne ezt megtenni, amelyre az általunk ma előterjesztett jelentés megpróbált rávilágítani és amelyet a Bizottság – igen kétértelmű és homályos – közleményében semmilyen módon nem válaszoltak meg.
Világos, hogy nem kritizáljuk a Bizottságnak az új irányítási modell meghatározására irányuló szándékát, de a legnagyobb fenntartható hozam jelenlegi kialakításában az a baj, hogy nem képes kifejteni, hogy hogyan fog felülkerekedni a gyakorlatba való átültetésével kapcsolatos nehézségeken és hogyan fogja elkerülni a buktatókat. Tudjuk, hogy ezek között a legnagyobb fenntartható hozam egy sor megbízható, pontos tudományos adatot igényel, holott a fajok nagy többsége esetében nem lehetséges egy ilyen mérvű bizonyosság megszerzése.
Másodsorban a modellt egyetlen populáció kiaknázására alapozva dolgozták ki, míg a közösségi halászat nagy többsége több fajon alapul, ami sok faj túl- vagy alulhalászását jelenti, ami viszont természetesen ellentétes a legnagyobb fenntartható hozam jelenlegi fogalommeghatározásával. Nem működik a mélytengeri fajokkal kapcsolatban sem és tudjuk azt is, hogy más tényezők is befolyásolják a populációk státuszát – mint például a toborzási tévedések vagy a környezeti tényezők –, amelyek a legnagyobb fenntartható hozam helytelen meghatározását eredményezhetik.
Ami biztos az az, hogy a legnagyobb fenntartható hozam szigorú alkalmazása rövid távon a halászati lehetőségek – ennélfogva pedig a közösségi flotta tevékenységének, jövedelmének és foglalkoztatásának – olykor drasztikus csökkentését fogja eredményezni.
Elnök asszony! Hadd köszönjem meg valamennyi kollegámnak segítségüket és hadd kérjem annak a jelentésnek az elfogadását, amelynek segítségével a Halászati Bizottság fel kívánja hívni az Európai Bizottságot először is arra, hogy tisztázzon valamennyi ilyen bizonytalanságot mielőtt néhány óriási gazdasági jelentőségű fajra kényszerítené egy olyan típusú modell bevezetését, amelynek hatékonysága – sok halászat számára – tudományosan és gazdaságilag is megkérdőjelezhető. A bizottság szintén szeretné felszólítani a Bizottságot, hogy először komolyan vizsgáljon meg egy ökoszisztéma alapú megközelítéssel bíró egyértelmű halászati irányítási rendszert és csak azután döntsön arról, hogy hogyan igazítsa ki a referenciapontokat és a kiválasztott modellt, függetlenül attól, hogy ez a legnagyobb fenntartható hozamon vagy valami máson alapul-e. Ezt nem szabad anélkül megtenni – és ezt hangsúlyoznom kell –, hogy először elvégeznék az annak végrehajtásával és a hatásával szemben tett intézkedésekkel járó utóhatások társadalmi és gazdasági elemzését. Ezek a kérdések jelenleg igencsak aggasztják ágazatainkat és minket is."@hu11
"Signor Presidente, mi sia consentito dire, innanzi tutto, che oggi un peschereccio spagnolo è affondato al largo della costa andalusa, causando tre morti e cinque dispersi. Invito il Parlamento a stringersi attorno alle famiglie nel loro dolore e a esprimere l’augurio che i marinai dispersi possano essere tratti in salvo.
Adesso per quanto riguarda la relazione oggetto dell’odierna discussione. La prima cosa che vorrei sottolineare, come ammette anche la Commissione, e come il Parlamento ha dichiarato in numerose occasioni, è il chiaro fallimento del sistema comunitario di gestione della pesca che, nel corso dei molti anni di applicazione, non ha garantito la sostenibilità delle risorse, e ha fatto ancora meno per sostenere un settore della pesca efficiente e redditizio.
Paradossalmente, il sistema di gestione è l’unico che non era una parte essenziale delle riforme fondamentali del 2002 e, a causa di tutto ciò, la Commissione deve tappare le falle qua e là, affrontando i rigetti in mare non sostenibili, inventando, giorno dopo giorno, misure di controllo e stabilendo piani di ricostituzione, ma senza affrontare la questione di fondo, ovvero la creazione di un quadro coerente e aggiornato per il modello di gestione della pesca.
E’ questo il contesto in cui abbiamo ricevuto la comunicazione della Commissione, che opta per il rendimento massimo sostenibile come la misura delle attività di pesca a lungo termine, un modello teorico che cerca di sfruttare in modo efficiente una specie e garantire al contempo la sostenibilità biologica. Il problema è che il rendimento massimo sostenibile, il quale, a livello intellettuale e teorico, è impeccabile, ha evidenziato diverse contraddizioni quando viene applicato nella pratica, e in effetti gran parte della comunità scientifica lo ritiene ormai ampiamente superato.
La questione riguarda quindi la ridefinizione del modello in modo tale da adattarlo alla realtà delle comunità di pescatori. A questo riguardo sorge una serie di domande su come raggiungere questo obiettivo, argomento che la presente relazione cerca di affrontare, e che la comunicazione della Commissione, che è vaga ed ambigua, non affronta in alcun modo.
E’ chiaro che non critichiamo l’intenzione della Commissione di imporre un nuovo modello gestionale, bensì la sua incapacità di spiegarci come farà a superare le difficoltà associate alla sua applicazione e come eviterà le trappole di cui è disseminata la formulazione vera e propria del rendimento massimo sostenibile. Fra queste, sappiamo che il rendimento massimo sostenibile necessita di una grande quantità di dati scientifici affidabili e precisi, mentre per la maggior parte delle specie non è possibile avere questo grado di certezza.
In secondo luogo, il modello è stato ideato sulla base dello sfruttamento di un’unica popolazione, mentre la maggior parte della pesca comunitaria è rappresentata dalla pesca multispecifica, che significa che per molte di esse si avrà una pesca eccessiva o insufficiente, cosa che ovviamente va contro la definizione di rendimento massimo sostenibile. Ciò non funziona neanche per le specie pelagiche, e sappiamo ormai che altri fattori influenzano lo stato delle popolazioni, come gli errori nei fattori di reclutamento e ambientali, che possono portare a definizioni errate del rendimento massimo sostenibile.
Quello che è certo è che la rigida applicazione del rendimento massimo sostenibile porterà, a breve termine, a una riduzione a volte drastica delle opportunità di pesca, e pertanto dell’attività, del reddito e dell’impiego della flotta comunitaria.
Signora Presidente, vorrei ringraziare tutti i miei colleghi per il loro contributo e vorrei invitare ad adottare una relazione per mezzo della quale la commissione per la pesca desidera spronare la Commissione europea a chiarire tutte queste incertezze prima di imporre l’introduzione di un tipo di modello per alcune specie di grande importanza economica, la cui efficacia, per molti tipi di pesca, è opinabile sia dal punto di vista economico che scientifico. La commissione invita inoltre la Commissione a considerare prima seriamente un sistema chiaro di gestione della pesca, che tenga conto dell’ecosistema, e solo dopo decidere su come adattare i punti di riferimento al modello prescelto, sia che esso si basi sul rendimento massimo sostenibile o su qualcos’altro. Ciò non deve essere fatto – e devo sottolineare questo punto – senza prima effettuare un’analisi socioeconomica delle ripercussioni che la sua applicazione avrebbe e delle misure da adottare per contrastare il suo impatto. Tutte queste questioni sono attualmente di grande importanza per il nostro settore e per noi."@it12
"Ponia Pirmininke, visų pirma leiskite pasakyti, kad šiandien prie Andalūzijos krantų nuskendo Ispanijos žvejybinis laivas, trys žmonės žuvo ir penki šiuo metu yra dingę. Prašau Parlamentą palaikyti gedinčias šeimas ir jų troškimą, kad dingę jūreiviai būtų išgelbėti.
Dabar pereisiu prie pranešimo, kurį šiandien aptariame. Pirmasis dalykas, kurį norėčiau pabrėžti, kurį pripažįsta pati Komisija ir kurį daugelį kartų konstatavo Parlamentas, – akivaizdi Bendrijos žuvininkystės valdymo sistemos nesėkmė, daugelį metų egzistuojanti sistema neužtikrino išteklių tvarumo ir veiksmingos paramos žuvininkystės sektoriaus pelningumui.
Paradoksalu, kad valdymo sistema yra vienintelė, kuri nepatapo esmine didžiųjų reformų 2002 m. dalimi ir dėl to, Komisija turi dangstyti plyšius, kovoti su netausiais į jūrą išmetamos sugautos žuvies kiekiais, kasdien įvedinėti priemones ir kurti išteklių atkūrimo planus, nesiimant problemos esmės : nustatyti nuoseklų šiuolaikinius principus atitinkančius žuvininkystės valdymo modelio pagrindus.
Tokia kontekste gavome Komisijos komunikatą, kuriame didžiausio tausią žvejybą užtikrinančio sužvejotų žuvų kiekio principas pasirinktas kaip ilgalaikės žuvininkystės standartas, teorinis modelis, kuriuo siekiama sujungti efektyviausią rūšių panaudojimą ir garantuojant biologinį tvarumą. Problema, kad didžiausio tausią žvejybą užtikrinančio sužvejotų žuvų kiekio principas, kaip intelektualinė ir teorinė sąvoka gali būti nepriekaištinga, tačiau praktiškai taikant joje yra daugiau nei keletas prieštaravimų ir beje, didelė mokslinės bendruomenės dalis mano, kad ši sąvoka turėtų būti pakeista.
Todėl modelį reikėtų apibrėžti iš naujo taip, kad jį būtų galima pritaikyti žuvininkystės bendruomenių tikrovėje. Šia kyla daugybė klausimų, kaip tą padaryti, šiuos klausimus šiandien pristatomame pranešime bandome išryškinti ir į kuriuos niekaip neatsakoma Komisijos komunikate, kuris yra labai dviprasmiškas ir miglotas.
Aišku, nekritikuojame Komisijos ketinimo įvesti naują valdymo modelį, tačiau jos nesugebėjimas paaiškinti mums, kaip ji įveiks praktinio įgyvendinimo sunkumus ir išvengs keblumų, esančių didžiausio tausią žvejybą užtikrinančio sužvejotų žuvų kiekio principo formuluotėje. Be visų šių dalykų žinome, kad didžiausio tausią žvejybą užtikrinančio sužvejotų žuvų kiekio principui reikalingi ilgalaikiai patikimi ir tikslūs moksliniai duomenys, tačiau daugumai rūšių tokio lygio tikslumas neįmanomas.
Antra, modelis buvo sukurtas remiantis vienos populiacijos naudojimu, tuo tarpu didelė Bendrijos žuvininkystės išteklių dalis yra įvairiarūšiai, tai daugeliu atvejų reiškia žvejybos kvotų viršijimą arba nevykdymą, o tai žinoma prieštarauja faktiniam didžiausio tausią žvejybą užtikrinančio sužvejotų žuvų kiekio apibrėžimui. Jis taip pat netinka vandenyninėms rūšims, dabar taip pat žinome, kad kiti veiksniai turi įtakos populiacijų būklei, pvz., įdarbinimo ar aplinkos veiksnių klaidos, kurios gali lemti neteisingą didžiausio tausią žvejybą užtikrinančio sužvejotų žuvų kiekio apibrėžimą.
Tikrai žinoma, kad didžiausio tausią žvejybą užtikrinančio sužvejotų žuvų kiekio principo griežtas taikymas greitai kai kuriais atvejais pasireikš drastišku Bendrijos laivyno žvejybos galimybių, veiklos, pajamų ir užimtumo sumažėjimu.
Ponia Pirmininke, leiskite man padėkoti visiems kolegoms už jų indėlį ir prašyti patvirtinti pranešimą, kuriuo žuvininkystės komitetas nori paraginti Europos Komisiją prieš bandant įvesti tokį modelį kai kurioms ekonomiškai svarbioms rūšims pirmiausia panaikinti minėtus neaiškumus, nes šio modelio efektyvumas daugeliui žuvų išteklių moksliniu ir ekonominiu požiūriu yra abejotinas. Komitetas taip pat nori paraginti Komisiją pirmiausia rimtai pažiūrėti į aiškią žuvininkystės valdymo sistemą, atkreipiant dėmesį į ekosistemas, ir tuomet nuspręsti kaip taikyti atskaitos taškus ir pasirinktą modelį, ar jis būtų pagrįstas didžiausio tausią žvejybą užtikrinančio sužvejotų žuvų kiekio ar kokiu kitu principu. Tą reikėtų padaryti, privalau pabrėžti šį dalyką, pirmiausia atliekant socialinę ir ekonominę galimų pasekmių jei šis modelis būtų gyvendintas ir priemonių jo poveikiui atremti analizę. Visi šie klausimai dabar kelia didžiulį susirūpinimą mūsų atstovaujamiem sektoriams ir mums."@lt14
"Priekšsēdētājas kundze, atļaujiet man, pirmkārt, teikt, ka šodien Andalūzijas piekrastē nogrima spāņu zvejas kuģis, un tā rezultātā mira trīs cilvēki un pieci šobrīd ir bezvēsts pazuduši. Es lūdzu Parlamentu atbalstīt šīs ģimenes viņu bēdās un vēlmē glābt pazudušos jūrniekus.
Tagad es pāriešu pie ziņojuma, ko šodien apspriežam. Pirmā lieta, ko vēlos norādīt ir skaidrā Komisijas zvejniecības pārvaldes sistēmas neveiksmi, ko jau Komisija pati ir atzinusi un Parlaments ir vairākkārt apliecinājis, jo ilgo tās pastāvēšanas gadu laikā tā nav nodrošinājusi resursu ilgtspējību un ir darījusi maz, lai veicinātu zivsaimniecības sektora efektivitāti un ienesīgumu.
Paradoksāli, bet šī pārvaldes sistēma ir vienīgā, kas nav bijusi iekļauta 2002. gada galvenajās reformās, un šī iemesla dēļ Komisijai ir jāizlīdzina situācija, saskaroties ar neilgtspējīgiem nederīgiem lomiem, dienu pēc dienas ieviešot jaunas kontroles metodes un veidojot atjaunošanas plānus, taču netiek skarts būtiskākais jautājums: saskaņota un aktuālajai situācijai atbilstoša pamata zivsaimniecības pārvaldības modeļa izveidošana.
Tāds ir konteksts, kādā mēs saņēmām Komisijas paziņojumu, kurā maksimāli iespējamais ilgtspējīgais daudzums ir izvēlēts kā kritērijs ilgtermiņa zivsaimniecības aktivitātēm, t. i. teorētisks modelis, kas tiecas apvienot efektīvāko sugas izmantošanu ar bioloģiskās ilgtspējības garantēšanu. Kā intelektuāls un teorētisks modelis tas ir nevainojams, tomēr maksimāli ilgtspējīgā daudzuma problēma ir, ka ir atrastas vairāk nekā dažas pretrunas tā praktiskajā pielietojumā, un patiesībā liela daļa zinātnisko aprindu pārstāvju tagad uzskata, ka tas lielā mērā ticis aizstāts.
Tādēļ jautājums ir par šī modeļa pārdefinēšanu tādā veidā, lai to varētu piemērot faktiskajam zveju kopienu stāvoklim. Šajā sakarā rodas daudz jautājumu, kā to īstenot, kurus mēs šodien prezentētajā ziņojumā centāmies uzsvērt un uz kuriem nekādā veidā nav tikusi sniegta atbilde Komisijas paziņojumā, kas ir ļoti nenoteikts un neskaidrs.
Ir skaidrs, ka mēs nekritizējam Komisijas nodomu izmantot jaunu pārvaldības modeli, bet gan tās nespēju paskaidrot mums, kā tā plāno atrisināt sarežģījumus, īstenojot to praksē, un izvairīties no kļūmēm, kas iespējamas formulējot aktuālo maksimāli iespējamo ilgtspējīgo daudzumu. Papildus tam, mums ir zināms, ka maksimāli iespējamajā ilgtspējīgā daudzuma noteikšanai ir nepieciešama virkne uzticamu, precīzu zinātnisku datu, tajā pat laikā lielākajam vairumam sugu nav iespējams noteikt tik neapšaubāmus datus.
Otrkārt, modelis ir balstīts uz vienas populācijas izmantošanu, tajā pat laikā lielākā daļa no Kopienas zivsaimniecības ir multisugas, kas nozīmē, ka daudzas no tām tiek nozvejotas par daudz vai par maz, kas acīmredzami ir pretrunā ar maksimāli iespējamo ilgtspējīgo daudzumu. Tas nav piemērots arī jūras sugām, un mēs arī zinām, ka citi faktori ietekmē populācijas statusu, piemēram, kļūdas nostiprināšanā vai vides faktori, kā rezultātā var tikt noteiktas nepareizas maksimāli iespējamā ilgtspējīgā daudzuma definīcijas.
Pavisam skaidrs ir tas, ka striktas maksimāli iespējamā ilgstpējīgā daudzuma piemērošanas sekas īstermiņā dažkārt būtu drastiska zvejas iespēju un tādejādi Kopienas flotes darbības, ienākumu un nodarbinātības samazināšanās.
Priekšsēdētājas kundze, atļaujiet man pateikties visiem maniem kolēģiem par viņu ieguldījumu, un lūdzu pieņemt ziņojumu, ar ko Zivsaimniecības komiteja aicina Eiropas Komisiju pirms tāda tipa modeļa noteiktām ekonomiski būtiskām sugām forsētas ieviešanas, kura efektivitāte daudzām zivsaimniecībām zinātniski un ekonomiski ir apšaubāmi, atrisināt visas neskaidrības. Vēl komiteja vēlas aicināt Komisiju primāri nopietni izskatīt skaidru zivsaimniecības pārvaldes sistēmu, kura būtu koncentrēta uz ekosistēmu, un tikai tad pieņemt lēmumu, kā piemērot atskaites punktus un izvēlēto modeli, neatkarīgi no tā, vai tas balstīts uz maksimālo noturīgo nozveju vai citiem aspektiem. Man ir jāuzsver, ka to nedrīkst īstenot bez iepriekšējas ieviešanas ietekmes un pasākumu ietekmes novēršanai sociālas un ekonomiskas analīzes. Visi šie jautājumi ir ļoti būtiski mūsu sektoram un mums."@lv13
"Señora Presidenta, permítame decir, en primer lugar, que, en el día de hoy, se ha producido un naufragio de un buque pesquero español frente a las costas andaluzas, en el que han fallecido tres personas y cinco se encuentran, en este momento, desaparecidas. Pido a este Parlamento que se una al dolor de las familias y al deseo del rescate de los marineros desaparecidos.
Y con esto, paso al informe que nos ocupa en el día de hoy. Lo primero que me gustaría destacar, como la propia Comisión reconoce y este Parlamento ha expresado en numerosas ocasiones, es el rotundo fracaso del sistema comunitario de gestión pesquera que, a lo largo de sus muchos años de vigencia, ni ha garantizado la sostenibilidad de los recursos, ni mucho menos, ha respaldado un sector pesquero eficiente y rentable.
Paradójicamente, el sistema de gestión es el único que no ha participado a fondo de la gran reforma del año 2002 y, por ello, la Comisión tiene que estar parcheando ahora aquí y allá, afrontando descartes insostenibles, inventando cada día medidas de control e instaurando planes de recuperación, pero sin abordar el fondo del asunto: la definición de un marco coherente y actualizado del modelo de gestión pesquera.
En este contexto, nos llega la Comunicación de la Comisión, que opta por el rendimiento máximo sostenible como punto de referencia para la explotación pesquera a largo plazo, un modelo teórico que busca compaginar la explotación más eficaz de una especie, garantizando a la vez la sostenibilidad biológica. El problema es que el rendimiento máximo sostenible —que, como concepto intelectual y teórico puede ser irreprochable— ha desvelado tener no pocas contradicciones en su aplicación práctica y, de hecho, gran parte de la comunidad científica lo considera ya ampliamente superado.
La cuestión sería, por tanto, redefinir el modelo de manera que permita adaptarlo a la realidad de las pesquerías comunitarias. Y aquí es donde se plantean una serie de interrogantes sobre cómo hacerlo, que el informe que hoy presentamos ha intentado poner de relieve y a los que, de ninguna manera, responde la Comunicación de la Comisión, muy ambigua y con una gran indefinición.
Quede claro que no estamos criticando aquí la intención de la Comisión de imponer un nuevo modelo de gestión sino su incapacidad de explicarnos cómo va a superar las dificultades de ponerlo en práctica y de salvar los escollos que el propio rendimiento máximo sostenible contiene en su propia formulación. Entre ellos, sabemos que el rendimiento máximo sostenible necesita de series largas de datos científicos fiables y precisos, mientras que, para la inmensa mayoría de las especies, tal grado de certeza no es posible.
Por otro lado, el modelo fue creado basándose en la explotación de una única población, mientras que la gran mayoría de las pesquerías comunitarias son multiespecíficas, lo que significa sobreexplotar o subexplotar a muchas de ellas, algo evidentemente contrario a la propia definición de rendimiento máximo sostenible. Tampoco sirve para las especies pelágicas, y también sabemos hoy día que, en el estado de las poblaciones, influyen otros factores, como fallos en el reclutamiento o factores ambientales, que pueden conducir a definiciones erróneas del rendimiento máximo sostenible.
Lo que sí es seguro es que una aplicación estricta del rendimiento máximo sostenible resultará, a corto plazo, en una disminución, a veces drástica, de las posibilidades de pesca y, por tanto, de la actividad, los ingresos y el empleo de la flota comunitaria.
Señora Presidenta, permítame agradecer las contribuciones de todos mis colegas y solicitar la aprobación de un informe mediante el que la Comisión de Pesca quiere pedir a la Comisión Europea que despeje primero todas estas incertidumbres antes de implantar
a algunas especies de gran importancia económica la versión de un modelo cuya eficacia para muchas pesquerías está científica y económicamente en cuestión; que aborde antes seriamente un sistema de gestión pesquera claro, con un enfoque ecosistémico, y que decida entonces la adaptación de los puntos de referencia y el modelo elegido, sea basado en el RMS o en otro, y no sin antes — insisto en esto— acompañarlo de un análisis socioeconómico sobre las repercusiones de su implantación y las medidas para contrarrestar su impacto, cuestiones todas ellas que son, ahora mismo, la gran preocupación de nuestros sectores y la nuestra propia."@mt15
"Mevrouw de Voorzitter, staat u mij toe om allereerst te zeggen dat vandaag een Spaanse vissersboot voor de Andalusische kust zonk met als gevolg drie doden en vijf vermisten. Ik verzoek het Parlement stil te staan bij de gezinnen in hun rouw en bij de wens dat de vermiste zeelui worden gered.
Ik stap nu over op het verslag dat we vandaag bespreken. Het eerste punt waarop ik wil wijzen is het duidelijke falen van het Gemeenschappelijk systeem voor het beheer van de visserij, dat in de vele jaren van zijn bestaan er niet in is geslaagd de duurzaamheid van hulpbronnen te garanderen, en nog minder heeft gedaan op het gebied van steun voor een efficiënte en rendabele visserijsector. De Commissie zelf erkent dit en het Parlement heeft dit bij talloze gelegenheden verklaard.
Paradoxaal genoeg maakte het beheerssysteem als enige geen fundamenteel onderdeel uit van de belangrijke hervormingen in 2002. De Commissie moest daarom hier en daar de onvolkomenheden camoufleren, omgaan met niet duurzame teruggooi, onophoudelijk nieuwe controlemaatregelen bedenken en herstelplannen opstellen, zonder echter het wezenlijke vraagstuk aan te pakken: het opstellen van een coherent en modern kader voor het visserijbeheersmodel.
Dit is de context waarin we de mededeling van de Commissie hebben ontvangen die opteert voor maximale duurzame opbrengst als referentiepunt voor visserijactiviteiten op de lange termijn, een theoretisch model dat tracht de efficiëntste exploitatie van een soort te combineren met het waarborgen van biologische duurzaamheid. Het probleem is dat in het model maximale duurzame opbrengst, dat als een intellectueel en theoretisch concept misschien onberispelijk is, meer dan een paar tegenstrijdigheden bij zijn praktische toepassing zijn gevonden. Een groot deel van de wetenschappelijke gemeenschap beschouwt het model nu als grotendeels verouderd.
Het probleem is daarom het herdefiniëren van het model op zodanige wijze dat het aan de werkelijkheid van de visserijgemeenschappen kan worden aangepast. Op dat punt rijzen vragen zoals hoe doen we dit, die het verslag dat we vandaag presenteren heeft getracht te benadrukken, en die vragen zijn op geen enkele wijze beantwoord in bijzonder meerduidig interpreteerbare en vage mededeling van de Commissie.
We bekritiseren hier niet de bedoeling van de Commissie om een beheersmodel voor te schrijven, dat zal duidelijk zijn, maar haar onvermogen om ons uit te leggen hoe zij de problemen bij het in de praktijk brengen van dit model gaat oplossen en de valkuilen bij de feitelijke formulering van maximale duurzame opbrengst gaat vermijden. Daarnaast weten we dat maximale duurzame opbrengst een reeks betrouwbare, wetenschappelijk nauwkeurige gegevens vergt, terwijl het voor de meeste soorten het niet mogelijk is deze zekerheidsgraad te krijgen.
Ten tweede was het model gebaseerd op de exploitatie van een enkele populatie, terwijl de communautaire visserij er een op meerdere soorten is, wat over- en onderbevissing van veel soorten met zich meebrengt, hetgeen duidelijk in tegenspraak is met de feitelijke vaststelling van maximale duurzame opbrengst. Het werkt ook niet voor diepzeevis en we weten nu ook dat andere factoren de status van de populaties beïnvloeden zoals fouten in bestandstoename of milieufactoren, hetgeen kan leiden tot onjuiste vaststellingen van maximale duurzame opbrengst.
Zeker is dat strenge toepassing van maximale duurzame opbrengst op de korte termijn zal leiden tot een soms drastische beperking van mogelijkheden tot vissen en dus van de activiteiten, inkomsten en werkgelegenheid van de Communautaire vloot.
Mevrouw de Voorzitter, staat u mij toe al mijn collega’s te bedanken voor hun bijdragen en hen te verzoeken een verslag aan te nemen door middel waarvan de Commissie visserij de Europese Commissie verzoekt eerst al deze onzekerheden weg te nemen voorafgaande aan het opleggen van invoering van een type model dat voor enkele soorten van groot economisch belang, maar waarvan de effectiviteit voor veel visserij wetenschappelijk en economisch twijfelachtig is. De commissie verzoekt ook de Commissie om eerst serieus te kijken naar een helder visserijbeheerssysteem met aandacht voor ecologische problematiek, en vervolgens te besluiten op welke wijze de referentiepunten en het gekozen model worden aangepast, of dit gebaseerd is op MDO of op iets anders. Dit moet niet worden gedaan – en ik moet dit punt onderstrepen – zonder eerst een sociaal-economische analyse uit te voeren van de repercussies van de invoering ervan en de maatregelen om deze effecten tegen te gaan. Al deze kwesties vormen op dit moment een grote zorg voor onze sectoren en voor ons."@nl3
"Pani przewodnicząca! Przede wszystkim chciałabym powiedzieć, że dziś u wybrzeży Andaluzji zatonął hiszpański kuter rybacki, w wyniku czego śmierć poniosły 3 osoby, a 5 uznano obecnie za zaginione. Proszę Parlament, aby podzielił smutek rodzin oraz pragnienie uratowania zaginionych marynarzy.
Przejdę teraz do omawianego dziś przez nas sprawozdania. Pierwszą rzeczą, na którą chciałabym dziś wskazać, jak to uznaje Komisja, a Parlament wielokrotnie powtarza, jest wyraźne niepowodzenie wspólnotowego systemu zarządzania rybołówstwem, który w ciągu wielu lat swojego istnienia nie zdołał zapewnić zrównoważonego charakteru zasobów, a jeszcze mniej uczynił dla wsparcia wydajnego i zyskownego sektora rybołówstwa.
Paradoksalnie ten system zarządzania jest jedynym, jaki nie stał się zasadniczą częścią poważnych reform przeprowadzonych w 2002 r. Z tego powodu Komisja musi łatać dziury tu i tam, starając się zaradzić nieracjonalnym odrzutom, wynajdując z dnia na dzień środki kontrolne i układając plany naprawcze, ale nie zajmując się zasadniczym problemem - ustanowieniem spójnych i aktualnych ram dla modelu zarządzania rybołówstwem.
Tak wygląda kontekst, w jakim otrzymaliśmy komunikat Komisji, w którym opowiada się ona za maksymalnie podtrzymywalnym odłowem, jako miarą dla długoterminowej działalności połowowej - teoretycznego modelu, starającego się połączyć najbardziej wydajne wykorzystanie gatunków z zagwarantowaniem zrównoważenia biologicznego. Problem polega na tym, że okazało się, że maksymalnie podtrzymywalny odłów, który jako pojęcie intelektualne i teoretyczne może być nieskazitelny, zawiera więcej niż trochę sprzeczności w zakresie jego praktycznego zastosowania i w rzeczywistości znaczna część społeczności naukowej uważa, że został on już w większości zastąpiony.
Problem polega więc na ponownym określeniu modelu w sposób, pozwalający na dostosowanie go do rzeczywistości panującej w społecznościach rybackich. W tym właśnie miejscu powstaje wiele pytań, dotyczących jak zrobić to, na co staraliśmy się zwrócić uwagę w sprawozdaniu i o czym Komisja w żaden sposób nie wspomniała w swoim komunikacie, który jest bardzo dwuznaczny i mglisty.
Oczywiście nie krytykujemy Komisji za zamiar wprowadzenia nowego modelu zarządzania, ale jej niezdolność do wyjaśnienia, w jaki sposób ma zamiar przezwyciężyć trudności związane z wprowadzeniem w życie maksymalnie podtrzymywalnego odłowu i uniknąć pułapek obecnych w obecnej konstrukcji tego systemu. Do pułapek tych należy znany nam fakt, że maksymalnie podtrzymywalny odłów wymaga serii wiarygodnych, dokładnych danych naukowych, podczas gdy dla przeważającej liczby gatunków uzyskanie takiego stopnia pewności jest niemożliwe.
Po drugie, model ten został stworzony w oparciu o eksploatację pojedynczej populacji, podczas gdy znaczna większość rybołówstwa Wspólnoty funkcjonuje w oparciu o wiele gatunków, co oznacza przełowienie lub niedołowienie wielu z nich, co jest oczywiście sprzeczne z obecną definicją maksymalnie podtrzymywalnego odłowu. Model ten nie funkcjonuje też w odniesieniu do gatunków pelagicznych. Wiemy też, że na stan populacji wpływają też inne czynniki, takie jak błędy w pobieraniu reprezentatywnej próby lub czynniki środowiskowe, które mogą skutkować niewłaściwym określeniem maksymalnie podtrzymywalnego odłowu.
Pewne jest natomiast, że ścisłe stosowanie maksymalnie podtrzymywalnego odłowu w krótkiej perspektywie czasowej doprowadzi do drastycznego w niektórych przypadkach pogorszenia możliwości połowowych, a więc i aktywności, dochodów oraz poziomu zatrudnienia we flocie Wspólnoty.
Pani przewodnicząca! Pozwolę sobie podziękować wszystkim moim kolegom za ich wystąpienia i poprosić o przyjęcie sprawozdania, poprzez które Komisja Rybołówstwa chciałaby przede wszystkim wezwać Komisję Europejską najpierw do wyjaśnienia tych wszystkich niepewnych kwestii przed przeforsowaniem w stosunku do niektórych gatunków o wielkim znaczeniu gospodarczym takiego modelu, którego skuteczność jest w przypadku wielu gospodarek rybackich wątpliwa pod względem naukowym i gospodarczym. Komisja Rybołówstwa pragnie również zaapelować do Komisji o poważne spojrzenie na system zarządzania połowami, z zastosowaniem podejścia w oparciu o ekosystem, a następnie o zadecydowanie o sposobie dostosowania punktów odniesienia i wybranego modelu, w zależności od tego, czy jest on sporządzony w oparciu o MSY, czy o coś innego. Nie powinno się tego robić - i muszę położyć na to nacisk - bez uprzedniego przeprowadzenia analizy społecznej i gospodarczej następstw jego wdrożenia oraz środków niezbędnych dla przeciwdziałania jego wpływowi. Wszystkie te kwestie stanowią obecnie przedmiot wielkiej troski naszej i troski naszych sektorów."@pl16
"Senhora Presidente, permita-me dizer, antes de mais, que uma embarcação de pesca espanhola naufragou hoje ao largo da costa andaluza e que três pessoas morreram e cinco estão ainda desaparecidas. Peço a este Parlamento que se associe à dor das suas famílias e ao desejo de que os marinheiros desaparecidos sejam resgatados.
Passarei agora ao relatório que hoje apreciamos A primeira coisa que eu gostaria de realçar é – como a própria Comissão reconhece e este Parlamento declarou em numerosas ocasiões – o manifesto fracasso do sistema comunitário de gestão das pescas, que durante os seus muitos anos de existência não conseguiu garantir a sustentabilidade dos recursos, e muito menos apoiar um sector pesqueiro eficiente e rentável.
Paradoxalmente, este sistema de gestão foi o único que não foi parte fundamental das profundas reformas de 2002 e, por esta razão, a Comissão tem de ir tapando as lacunas aqui e ali, enfrentado devoluções insustentáveis, inventando todos os dias novas medidas de controlo e definindo planos de recuperação, sem contudo resolver a questão fulcral: a definição de um quadro coerente e actualizado para o modelo de gestão da pesca comunitária.
Foi este o contexto em que recebemos a comunicação da Comissão, que opta pelo rendimento máximo sustentável como critério de referência para as actividades pesqueiras a longo prazo, uma modelo teórico que procura aliar a exploração mais eficaz de uma espécie à garantia da sustentabilidade biológica. O problema é que o rendimento máximo sustentável, que pode ser irrepreensível como conceito intelectual e teórico poder, revelou ter bastantes contradições na sua aplicação prática, e, com efeito, grande parte comunidade científica considera-o já amplamente ultrapassado.
A questão consiste, portanto, em redefinir o modelo, por forma a que ele possa ser adaptado à realidade das comunidades pesqueiras. É precisamente aqui que se levanta uma série de questões quanto à forma de o fazer, questões que o relatório que hoje apresentamos procurou destacar e às quais a comunicação da Comissão, muito ambígua e vaga, não responde de maneira alguma.
É evidente que não estamos a criticar aqui a intenção da Comissão de impor um novo modelo de gestão, mas sim a sua incapacidade de nos explicar como pensa superar as dificuldades de pôr este modelo em prática e evitar as armadilhas que a própria formulação de rendimento máximo sustentável encerra. Uma delas é o facto de sabermos que o rendimento máximo sustentável requer uma enorme quantidade de dados científicos fiáveis e rigorosos e que para a grande maioria das espécies não é possível ter esse grau de certeza.
Em segundo lugar, o modelo foi criado com base na exploração de uma única espécie, apesar de a grande maioria das pescarias comunitárias serem multiespecíficas; isto significa sobreexplorar ou subexplorar muitas dessas espécies, o que é obviamente contrário à própria definição de rendimento máximo sustentável. O modelo também não funciona para as espécies pelágicas, e hoje em dia também sabemos que há outros factores que influenciam o estado das populações, como erros no recrutamento ou factores ambientais, que podem conduzir a definições incorrectas de rendimento máximo sustentável.
O que é certo é que uma aplicação estrita do rendimento máximo sustentável resultará, a curto prazo, numa redução, por vezes drástica, das possibilidades de pesca e, logo, das actividades, dos rendimentos e do emprego da frota comunitária.
Senhora Presidente, permita-me agradecer a todos os meus colegas pelas suas contribuições e solicitar a aprovação de um relatório por via do qual a Comissão das Pescas convida a Comissão Europeia a esclarecer primeiro todas estas incertezas antes de forçar a introdução de um tipo de modelo para algumas espécies de elevada importância económica, cuja eficácia, para muitas pescarias, é científica e economicamente questionável. A Comissão das Pescas quer pedir também à Comissão que se debruce primeiro seriamente sobre um sistema de gestão pesqueira claro e com um enfoque ecossistémico, e que decida então a forma de adaptar os pontos de referência e o modelo escolhido, seja ele baseado no RMS ou não, mas não sem antes – e tenho de frisar este ponto – efectuar uma análise socioeconómica das repercussões da sua implementação e das medidas tendentes a contrariar o seu impacto. Todas estas questões são neste momento uma fonte de grande preocupação para os nossos sectores e para nós."@pt17
"Señora Presidenta, permítame decir, en primer lugar, que, en el día de hoy, se ha producido un naufragio de un buque pesquero español frente a las costas andaluzas, en el que han fallecido tres personas y cinco se encuentran, en este momento, desaparecidas. Pido a este Parlamento que se una al dolor de las familias y al deseo del rescate de los marineros desaparecidos.
Y con esto, paso al informe que nos ocupa en el día de hoy. Lo primero que me gustaría destacar, como la propia Comisión reconoce y este Parlamento ha expresado en numerosas ocasiones, es el rotundo fracaso del sistema comunitario de gestión pesquera que, a lo largo de sus muchos años de vigencia, ni ha garantizado la sostenibilidad de los recursos, ni mucho menos, ha respaldado un sector pesquero eficiente y rentable.
Paradójicamente, el sistema de gestión es el único que no ha participado a fondo de la gran reforma del año 2002 y, por ello, la Comisión tiene que estar parcheando ahora aquí y allá, afrontando descartes insostenibles, inventando cada día medidas de control e instaurando planes de recuperación, pero sin abordar el fondo del asunto: la definición de un marco coherente y actualizado del modelo de gestión pesquera.
En este contexto, nos llega la Comunicación de la Comisión, que opta por el rendimiento máximo sostenible como punto de referencia para la explotación pesquera a largo plazo, un modelo teórico que busca compaginar la explotación más eficaz de una especie, garantizando a la vez la sostenibilidad biológica. El problema es que el rendimiento máximo sostenible —que, como concepto intelectual y teórico puede ser irreprochable— ha desvelado tener no pocas contradicciones en su aplicación práctica y, de hecho, gran parte de la comunidad científica lo considera ya ampliamente superado.
La cuestión sería, por tanto, redefinir el modelo de manera que permita adaptarlo a la realidad de las pesquerías comunitarias. Y aquí es donde se plantean una serie de interrogantes sobre cómo hacerlo, que el informe que hoy presentamos ha intentado poner de relieve y a los que, de ninguna manera, responde la Comunicación de la Comisión, muy ambigua y con una gran indefinición.
Quede claro que no estamos criticando aquí la intención de la Comisión de imponer un nuevo modelo de gestión sino su incapacidad de explicarnos cómo va a superar las dificultades de ponerlo en práctica y de salvar los escollos que el propio rendimiento máximo sostenible contiene en su propia formulación. Entre ellos, sabemos que el rendimiento máximo sostenible necesita de series largas de datos científicos fiables y precisos, mientras que, para la inmensa mayoría de las especies, tal grado de certeza no es posible.
Por otro lado, el modelo fue creado basándose en la explotación de una única población, mientras que la gran mayoría de las pesquerías comunitarias son multiespecíficas, lo que significa sobreexplotar o subexplotar a muchas de ellas, algo evidentemente contrario a la propia definición de rendimiento máximo sostenible. Tampoco sirve para las especies pelágicas, y también sabemos hoy día que, en el estado de las poblaciones, influyen otros factores, como fallos en el reclutamiento o factores ambientales, que pueden conducir a definiciones erróneas del rendimiento máximo sostenible.
Lo que sí es seguro es que una aplicación estricta del rendimiento máximo sostenible resultará, a corto plazo, en una disminución, a veces drástica, de las posibilidades de pesca y, por tanto, de la actividad, los ingresos y el empleo de la flota comunitaria.
Señora Presidenta, permítame agradecer las contribuciones de todos mis colegas y solicitar la aprobación de un informe mediante el que la Comisión de Pesca quiere pedir a la Comisión Europea que despeje primero todas estas incertidumbres antes de implantar
a algunas especies de gran importancia económica la versión de un modelo cuya eficacia para muchas pesquerías está científica y económicamente en cuestión; que aborde antes seriamente un sistema de gestión pesquera claro, con un enfoque ecosistémico, y que decida entonces la adaptación de los puntos de referencia y el modelo elegido, sea basado en el RMS o en otro, y no sin antes — insisto en esto— acompañarlo de un análisis socioeconómico sobre las repercusiones de su implantación y las medidas para contrarrestar su impacto, cuestiones todas ellas que son, ahora mismo, la gran preocupación de nuestros sectores y la nuestra propia."@ro18
"Pani predsedajúca, dovoľte mi na úvod povedať, že dnes sa potopila španielska rybárska loď pri andalúzskom pobreží, pričom traja ľudia zahynuli a po ďalších piatich sa pátra. Vyzývam Parlament, aby súcitil s rodinami obetí v ich zármutku a v nádeji na záchranu nezvestných námorníkov.
Teraz by som prešla ku správe, o ktorej dnes diskutujeme. Prvá záležitosť, ktorú by som chcela zdôrazniť, ako Komisia sama uznáva a Parlament uviedol pri mnohých príležitostiach, je zrejmý nedostatok systému správy rybolovu Spoločenstva, ktorý počas mnohých rokov, čo je zavedený, neviedol k zabezpečeniu udržateľnosti zdrojov a viedol k nedostatočnej podpore účinného a ziskového odvetvia rybolovu.
Paradoxne systém správy je jediným, ktorý nebol základnou súčasťou hlavných reforiem z roku 2002 a z tohto dôvodu musí Komisia neustále plátať taký alebo onaký nedostatok, riešiť neudržateľné odhadzovanie, stanovovať každý deň kontrolné opatrenia a zavádzať plány na obnovu, avšak bez riešenia hlavnej otázky, ktorou je zavedenie koherentného a aktuálneho rámca pre model správy rybolovu.
V takomto kontexte nám Komisia predložila oznámenie, v ktorom sa rozhoduje pre maximálny udržateľný výnos ako štandard dlhodobého rybolovu, teoretický model, ktorým sa snaží spojiť najúčinnejšie využívanie druhov so zaručením biologickej udržateľnosti. Problém spočíva v skutočnosti, že sa zistilo, že maximálny udržateľný výnos, ktorý ako racionálny a teoretický koncept nemusí byť dosiahnuteľný, si v rámci praktického uplatňovania môže vo viacerých smeroch protirečiť a v skutočnosti ho dnes veľká časť vedeckého spoločenstva považuje za prekonaný.
Otázkou je teda opätovné definovanie modelu takým spôsobom, vďaka ktorému môže byť prispôsobený realite rybárskych spoločenstiev. Preto sa objavuje množstvo otázok o spôsobe, akým je to možné dosiahnuť, čo sa v správe, ktorú tu dnes prezentujeme snažíme zdôrazniť, a ktoré nie sú nijakým spôsobom zodpovedané v rámci oznámenia Komisie, ktoré je veľmi nejednoznačné a nekonkrétne.
Je zjavné, že tu dnes nekritizujeme zámer Komisie zaviesť nový model správy, ale jej neschopnosť vysvetliť nám, akým spôsobom tento model prekoná ťažkosti svojho zavedenia do praxe a obíde nebezpečenstvá, ktoré sú prítomné v súčasnej definícii maximálneho udržateľného výnosu. Okrem toho vieme, že maximálny udržateľný výnos vyžaduje množstvo dôveryhodných, presných vedeckých údajov, pričom v prípade veľkej väčšiny druhov nie je možné dosiahnuť túto úroveň určitosti.
V druhom rade bol model vytvorený na základe využívania jedinej populácie, pričom veľká väčšina rybného hospodárstva Spoločenstva je zameraná na viaceré druhy, čo znamená nadmerný alebo nedostatočný výlov mnohých z nich, čo je zjavne v protiklade k súčasnej definícii maximálneho udržateľného výnosu. Systém nefunguje v prípade morských druhov a dnes už tiež vieme, že stav populácií ovplyvňujú aj iné faktory, akými sú chyby pri výbere druhov alebo environmentálne faktory, ktoré môžu viesť k nesprávnym definíciám maximálneho udržateľného výnosu.
Je isté, že prísne uplatňovanie kategórie maximálneho udržateľného výnosu z krátkodobého hľadiska povedie k miestami drastickému zníženiu množstva rybolovných príležitostí, a tak aj rybolovu, príjmu a zamestnanosti vo flotile Spoločenstva.
Pani predsedajúca, dovoľte mi poďakovať všetkým kolegom za ich príspevky a požiadať o prijatie správy, prostredníctvom ktorej sa snaží Výbor pre rybné hospodárstvo vyzvať Európsku komisiu, aby v prvom rade vyjasnila tieto nejasnosti predtým ako ustanoví zavedenie typu modelu pre niektoré druhy veľkého hospodárskeho významu, ktorého účinnosť je pre väčšinu rybného hospodárstva vedecky a hospodársky otázna. Výbor hodlá tiež vyzvať Komisiu, aby najprv vážne zhodnotila samotný systém správy rybolovu so zameraním na ekosystém a potom sa rozhodla, akým spôsobom prispôsobí referenčné body a vybratý model, či už bude založený na maximálnom udržateľnom výnose alebo na niečom inom. Nemala by tak urobiť, a túto časť musím zdôrazniť, bez toho, aby predtým vypracovala sociálnu a hospodársku analýzu následkov jeho vykonávania a opatrení na zmiernenie jeho dosahu. Všetky tieto otázky nás a naše odvetvie veľmi znepokojujú."@sk19
"Gospa predsednica, najprej naj povem, da se je danes blizu andaluzijske obale potopila španska ribiška ladja, pri čemer so trije ljudje umrli, pet pa jih je še vedno pogrešanih. Parlament pozivam, naj se njihovim družinam pridruži pri žalovanju in želji po rešitvi pogrešanih mornarjev.
Nadaljevala bom s poročilom, o katerem danes razpravljamo. Prva stvar, ki jo želim poudariti, ki jo priznava Komisija in jo je Parlament izpostavil ob različnih priložnostih, je očiten neuspeh sistema upravljanja ribištva v Skupnosti, ki v več letih obstoja ni zagotovil trajnosti virov, prav tako pa ni omogočil učinkovitega in donosnega ribiškega sektorja.
Presenetljivo je, da je sistem upravljanja edini, ki ni bil vključen v velike reforme leta 2002, zato mora Komisija odpravljati posamezne pomanjkljivosti, se ukvarjati z netrajnostnimi zavržki, vsakodnevno pripravljati nadzorne ukrepe in oblikovati načrte za obnovo, ne da bi poskušala obvladati pravo težavo: oblikovanje usklajenega in posodobljenega okvira za model upravljanja ribištva.
V takšnih razmerah smo prejeli sporočilo Komisije, ki zagovarja največji trajnostni donos kot merilo za dolgoročne ribolovne dejavnosti. Gre za teoretični model, ki poskuša združiti najučinkovitejše izkoriščanje vrst z zagotavljanjem biološke trajnosti. Težava je, da se je v zvezi z največjim trajnostnim donosom, ki je kot intelektualni in teoretični koncept sicer lahko brezhiben, v praksi ugotovilo kar nekaj protislovij in velik del znanstvene skupnosti zdaj meni, da se ga je v veliki meri že zamenjalo.
Gre torej za ponovno opredelitev modela, da se ga lahko prilagodi razmeram ribiških skupnosti. Na tej točki se pojavlja več vprašanj, kako je mogoče to doseči, ki jih je današnje poročilo poskusilo izpostaviti, saj odgovorov nanje v zelo nejasnem sporočilu Komisije ni.
Jasno je, da ne kritiziramo namere Komisije, da vzpostavi nov model upravljanja, ampak njeno nezmožnost pojasniti, kako bo obvladala težave pri njegovem izvajanju in se izognila nevarnostim zaradi sedanje opredelitve največjega trajnostnega donosa. Znano je, da največji trajnostni donos zahteva neprekinjeno zagotavljanje zanesljivih in točnih znanstvenih podatkov, vendar za veliko večino vrst takšna stopnja gotovosti ni mogoča.
Drugič, model je bil oblikovan na podlagi izkoriščanja enotne populacije, vendar velika večina ribolova v Skupnosti izkorišča več vrst, kar pomeni čezmeren ali premajhen ribolov večine teh vrst, kar je seveda v nasprotju s sedanjo opredelitvijo največjega trajnostnega donosa. Prav tako ni primeren za pelagične vrste; zdaj vemo tudi, da na status populacij vplivajo drugi dejavniki, kot so napake pri zaposlovanju in okoljski dejavniki, zaradi česar so lahko opredelitve največjega trajnostnega donosa napačne.
Gotovo je, da bo stroga uporaba največjega trajnostnega donosa kratkoročno včasih povzročila drastično zmanjšanje ribolovnih možnosti ter s tem tudi dejavnosti, dohodka in zaposlenosti v ribiški floti Skupnosti.
Gospa predsednica, vsem poslancem se zahvaljujem za prispevke, poleg tega pa pozivam k sprejetju poročila, s katerim bo odbor za ribištvo pozval Evropsko komisijo, da najprej odpravi vse te negotovosti in ne uveljavlja modela za nekatere gospodarsko zelo pomembne vrste, katerega učinkovitost bi lahko bila za ribištvo znanstveno in gospodarsko dvomljiva. Odbor Komisijo poziva tudi, da najprej pozorno preuči sistem upravljanja ribištva s poudarkom na ekosistemu ter se nato odloči, kako naj se prilagodijo referenčne točke in izbrani model, ne glede na to, ali to temelji na največjem trajnostnem donosu ali čem drugem. Poudariti moram, da je pred tem treba nujno opraviti socialno in ekonomsko analizo posledic izvajanja ter sprejeti ukrepe za obvladovanje učinka. Zaradi vseh teh vprašanj smo skupaj z našimi sektorji zdaj zelo zaskrbljeni."@sl20
"Fru talman! Låt mig först av allt säga att en spansk fiskebåt i dag sjönk utanför Andalusiens kust och att tre människor dog och fem saknas. Jag ber parlamentet att stödja de anhöriga i deras sorg och att be för att de saknade besättningsmännen hittas levande.
Låt mig nu gå vidare med det betänkande som vi ska diskutera i dag. Det första som jag vill påpeka, som kommissionen själv erkänner och parlamentet har nämnt vid ett flertal tillfällen, är det tydliga misslyckandet inom gemenskapens fiskeförvaltningssystem som under de många år det har funnits inte har säkrat en hållbar förvaltning av fiskeresurserna, och t.o.m. har gjort ännu mindre för att stödja en effektiv och lönsam fiskesektor.
Paradoxalt nog är förvaltningssystemet det enda som inte var en grundläggande del av de stora reformerna 2002 och på grund av detta måste kommissionen skyla över bristerna här och där, hantera ohållbara bifångster, uppfinna kontrollåtgärder dag efter dag och upprätta återhämtningsplaner, men utan att ta itu med själva kärnfrågan, dvs. att upprätta en sammanhållen och uppdaterad ram för fiskeförvaltningsmodellen.
Det är i detta sammanhang som vi har mottagit kommissionens meddelande som handlar om att genomföra hållbarhet inom EU:s fiske genom maximal hållbar avkastning som en måttstock för långfristig fiskeverksamhet, en teoretisk modell där man försöker att kombinera det effektivaste utnyttjandet av en art med en garanti för biologisk hållbarhet. Problemet är att maximal hållbar avkastning, som i egenskap av ett intellektuellt och teoretiskt begrepp kan vara oklanderligt, har visat sig ha ett antal motstridigheter när det gäller den praktiska tillämpningen, och saken är den att en stor del av det vetenskapliga samfundet nu anser att denna modell i stort sett har ersatts av andra modeller.
Det handlar alltså om att omdefiniera modellen så att den kan anpassas till yrkesfiskarnas verklighet. Det uppstår då en rad frågor om hur detta ska gå till, vilket man försöker att belysa i betänkandet och som inte på något sätt besvaras i kommissionens mycket tvetydiga och vagt formulerade meddelande.
Vi kritiserar naturligtvis inte kommissionens avsikt att införa en ny förvaltningsmodell, utan dess oförmåga att förklara för oss hur den ska kunna klara av svårigheterna att tillämpa den och undvika fallgroparna vid den faktiska formuleringen av maximal hållbar avkastning. Bland dessa känner vi till att maximal hållbar avkastning kräver långa serier av pålitliga och korrekta vetenskapliga uppgifter, samtidigt som det för majoriteten av arterna inte är möjligt att få denna grad av tillförlitlighet.
För det andra utarbetades modellen på grundval av utnyttjandet av en enda population, samtidigt som huvuddelen av fisket inom gemenskapen riktar sig mot flera arter, vilket innebär att man i många fall fiskar för mycket eller för lite av en viss art. Detta är uppenbarligen inte förenligt med den faktiska definitionen av maximal hållbar avkastning. Den fungerar inte heller för pelagiska arter och vi känner nu också till att andra faktorer påverkar populationernas status, t.ex. dålig rekrytering eller miljön, vilket kan resultera i felaktiga definitioner av maximal hållbar avkastning.
Ett som är säkert är att en strikt tillämpning av maximal hållbar avkastning på kort sikt kommer att resultera i en ibland drastisk minskning av fiskemöjligheterna och följaktligen av EU-fiskeflottans verksamhet, inkomster och sysselsättning.
Jag vill tacka alla mina kolleger för deras bidrag och be dem anta detta betänkande, där fiskeriutskottet uppmanar kommissionen att först klara ut all denna osäkerhet innan den tvingar oss att införa en modelltyp för vissa arter av stor ekonomisk betydelse vars effektivitet för många fiskeföretag är tveksam på ett vetenskapligt och ekonomiskt plan. Utskottet vill också uppmana kommissionen att först allvarligt beakta ett tydligt fiskeförvaltningssystem med en ekosystemgrundad inriktning och sedan besluta hur man ska anpassa referenspunkterna och den valda modellen, vare sig detta är grundat på maximal hållbar avkastning eller något annat. Detta bör inte göras – och jag vill betona detta – utan att man först genomför en social och ekonomisk analys av effekterna av ett genomförande och åtgärder för att komma till rätta med negativa effekter. Alla dessa frågor är för närvarande av stor vikt för vår verksamhet och för oss."@sv22
|
lpv:unclassifiedMetadata |
"Ponente"18,15
"manu militari"18,15,21
|
Named graphs describing this resource:
The resource appears as object in 2 triples