Local view for "http://purl.org/linkedpolitics/eu/plenary/2007-09-05-Speech-3-320"
Predicate | Value (sorted: default) |
---|---|
rdf:type | |
dcterms:Date | |
dcterms:Is Part Of | |
dcterms:Language | |
lpv:document identification number |
"en.20070905.24.3-320"6
|
lpv:hasSubsequent | |
lpv:speaker | |
lpv:spoken text |
"Señora Presidenta, la Unión Europea nace inspirada por valores irrenunciables. Del mismo modo que vigilamos estrechamente que nuestros Estados miembros no vulneren el derecho a la libertad, o a la vida, o a la democracia, debemos influir decisivamente, a través del diálogo, para que aquellos países con los que mantenemos relaciones políticas, comerciales, económicas, de partenariado, etc., sean también respetuosos con los derechos humanos.
Reclamamos el refuerzo del papel del Parlamento Europeo, que es, Señorías, el gran ausente en la gestión de este instrumento, sin que exista, por cierto, ninguna justificación jurídica ni formal para ello.
El Parlamento Europeo está preparado para actuar responsablemente en el ámbito de sus competencias exteriores. Esta Cámara se ha consolidado como la institución europea de referencia en el ámbito de los derechos humanos, colocándolos en su centro de atención y está resuelta a emplear todos los métodos a su alcance para hacer valer su función de garante político de la acción exterior de la Unión.
Desde el Parlamento Europeo instamos a la Comisión y al Consejo a que escuchen y pongan en práctica las recomendaciones que se recogen en este informe, ampliamente consensuado por todos los Grupos políticos de esta Cámara.
La voz del Parlamento, Señorías, debe ser escuchada. Sabemos que lo que pedimos requerirá un gran esfuerzo y, por ello, contemplamos la necesidad de ampliar los recursos dedicados a las unidades de derechos humanos, tanto de la Comisión como del Consejo, ausente este último de este debate.
Sin embargo, éste es el mínimo exigible a una Unión Europea que pretende defender ante el mundo que los derechos humanos son un valor europeo irrenunciable. Si queremos ser creíbles, tenemos que trabajar juntos en esta dirección.
Dentro de la complejidad y la magnitud de las relaciones exteriores de la Unión, el espacio que ocupan el diálogo y las consultas de los derechos humanos con terceros países puede llegar a pasar inadvertido o quedar en un segundo plano. De ser así, y nosotros permitirlo, estaríamos cometiendo un gravísimo error.
Este informe aborda los aspectos necesarios para mejorar una tarea que es obligación de la Unión Europea, según su artículo 11, y que se inscribe además en el ámbito de la ética política. Los derechos humanos deben llegar a ser el estandarte de la política exterior europea y la Unión debe valerse de su capacidad de influencia para mejorar las condiciones de vida de las personas de aquellos países con los que mantenemos relaciones. Ésta es una de las claves políticas de este informe.
Cuando nos sentamos a negociar acuerdos económicos o comerciales con un país en el que se vulneran los derechos fundamentales, no podemos poner sobre la mesa cifras, acuerdos y contratos mientras vergonzantemente escondemos bajo la alfombra la situación por la que atraviesa su ciudadanía.
Si dejamos los derechos humanos fuera de la sala de negociaciones, estaremos cayendo en el cinismo más macabro. Además, debemos dedicar una mirada atenta al papel que desempeñan la sociedad civil y los defensores de los derechos humanos, voces sensibles e imprescindibles para el avance de todas las sociedades oprimidas.
El informe que hoy debatimos evalúa uno de los principales instrumentos de que dispone la Unión Europea para los objetivos que he mencionado y también para definir claramente el papel que queremos desempeñar en el orden mundial. Sólo a través del respeto y la reciprocidad podemos avanzar en la tarea de promover los derechos humanos.
No se trata, en absoluto, de actuar por medio de imposiciones o de paternalismos. No estamos en condiciones de dar demasiadas lecciones a nadie, pero sí estamos obligados a mantener la coherencia en nuestra acción exterior y a favorecer las relaciones con aquellos países que van avanzando, evitando desequilibrios y recetas a la carta que minan nuestra credibilidad.
El informe que hoy presento en esta Cámara reclama una actuación a tres niveles: más coherencia en el desarrollo de los diálogos y las consultas, para lo que será necesaria una mayor coordinación entre Consejo —al que echo de menos en este debate—, Comisión y Parlamento, utilizando algún mecanismo que facilite la comunicación fluida y que evite contradicciones entre las distintas Instituciones comunitarias. Se trata de que hablemos de verdad con una única y nítida voz.
También, la transparencia en la gestión de los diálogos y consultas que, en materia de derechos humanos, debería ser un principio y no una excepción. La flexibilidad y el pragmatismo necesarios para alcanzar resultados concretos no deben llevar aparejada una opacidad en cuanto a la agenda, los objetivos o el resultado del diálogo."@es21
|
lpv:spokenAs | |
lpv:translated text |
"Paní předsedající, zrod Evropské unie inspirovaly nezcizitelné hodnoty. Stejným způsobem, jakým starostlivě dohlížíme na naše členské státy, s cílem ujistit se, že neporušují právo na svobodu nebo právo na život nebo na demokracii, musíme rozhodným způsobem působit v rámci dialogu na země, se kterými máme politické, obchodní, hospodářské nebo partnerské vztahy atd., s cílem dosáhnout, aby se i v těchto zemích dodržovala lidská práva.
Žádáme, aby byla úloha Evropského parlamentu posilněna, což je prvek, který, dámy a pánové, skutečně chybí v řízení tohoto nástroje, a to bez toho, aby pro danou situaci existovalo právní nebo formální zdůvodnění.
Evropský parlament je připravený jednat zodpovědně v oblasti svých vnějších pravomocí. Tento parlament si v oblasti lidských práv vybudoval pozici klíčové evropské instituce, zaměřil se na ně a je odhodlaný využít každé metody, která je mu dostupná, na to, aby vykonával svou úlohu politické záruky vnější činnosti Unie.
Evropský parlament naléhá na Komisi a Radu, aby vzaly v úvahu a uváděly do praxe doporučení z této zprávy, která široce podporují všechny politické skupiny tohoto Parlamentu.
Dámy a pánové, je nutné, aby bylo hlas Parlamentu slyšet. Uvědomujeme si, že to, o co žádáme, bude vyžadovat velké úsilí, a proto zvažujeme potřebu rozšíření zdrojů vyčleněných pro oddělení pro lidská práva v Komisi, stejně jako v Radě, která se dnešní rozpravy neúčastní.
Nicméně jde o minimální požadavek na Evropskou unii, která světu tvrdí, že prosazování lidských práv je nezcizitelnou evropskou hodnotou. Pokud chceme být důvěryhodní, musíme na této úloze pracovat.
V celé komplexnosti a rozsahu vnějších vztahů EU by se na prostor věnovaný dialogu a konzultacím o lidských právech s třetími zeměmi mohlo zapomínat, anebo by mohl zůstávat v pozadí. Kdyby se situace vyvinula takovým způsobem a my bychom to připustili, dopustili bychom se velmi vážné chyby.
Tato zpráva je věnovaná aspektům, které je potřeba zlepšit, úloze, která je povinností EU podle článku 11 smlouvy o EU a která spadá do oblasti politické etiky. Lidská práva by měla být ústředním tématem zahraniční politiky EU a EU by měla využívat jejich působení na zlepšení životních podmínek lidí v zemích, se kterými udržuje vztahy. Toto je jeden z klíčových politických prvků této zprávy.
Když si sedneme za jednací stůl, abychom diskutovali o hospodářských a obchodních dohodách se zemí, ve které jsou porušována základní práva, nemůžeme na tento stůl položit čísla, dohody a smlouvy, zatímco hanebně zameteme pod koberec situaci, v které se všichni její občané ocitají.
Když necháme lidská práva přede dveřmi jednacích sálů, uchýlíme se k nejstrašnější formě cynismu. Musíme též prozkoumat úlohu, kterou sehrává občanská společnost a zastánci lidských práv, výrazné hlasy, které jsou důležité pro pokrok ve všech utlačovaných společnostech.
Ve zprávě, o které tu dnes diskutujeme, se hodnotí jeden z hlavních nástrojů, kterými Evropská unie disponuje k dosažení cílů, které jsem uvedla, a též k jasnému vymezení úlohy, kterou chceme sehrávat v rámci světového pořádku. Jedině prostřednictvím respektu a reciprocity jsme schopni dosáhnout pokroku v úloze prosazování lidských práv.
Vůbec nepřipadá v úvahu, že bychom svou činnost vyvíjeli nátlakem a paternalistickým přístupem. Nemáme právo nikomu kázat, avšak naší povinností je udržovat konzistentnost s naší vnější činností a podporovat vztahy s těmi zeměmi, které dosahují výsledků, přičemž bychom se měli vyhnout nerovnováze a selektivnímu zacházení, které by oslabilo naši důvěryhodnost.
Ve zprávě, kterou dnes tomuto Parlamentu předkládám, se vyzývá k činnosti na třech úrovních, jimiž jsou větší konzistentnost při vedení dialogů a konzultací, která si žádá širší koordinaci mezi Radou, která se bohužel této rozpravy neúčastní, Komisí a Parlamentem, využití mechanismu k ulehčení bezproblémové komunikace a předcházení rozporům mezi různými institucemi Společenství. Jde o to, abychom všichni zastávali jedno jasné stanovisko.
Jde také o transparentnost v řízení dialogů a konzultací, která by v oblasti lidských práv měla být zásadou, ne výjimkou. Flexibilita a pragmatismus nutné k dosažení specifických výsledků by neměly zastiňovat celkovou situaci týkající se programu, cílů nebo výsledku dialogu."@cs1
"Fru formand! EU er baseret på nogle ufravigelige værdier. På samme måde som vi nøje overvåger, at vores medlemsstater ikke krænker rettigheden til friheden, livet eller demokratiet, bør vi via dialog resolut påvirke de lande, som vi har politiske, kommercielle, økonomiske eller partnerskabsinteresser m.v. med, til også at respektere menneskerettighederne.
Vi kræver en styrkelse af Europa-Parlamentets rolle, som, mine damer og herrer, er totalt fraværende ved forvaltningen af dette instrument, uden at der er nogen som helst juridisk eller formel begrundelse herfor.
Europa-Parlamentet er parat til at handle ansvarligt for så vidt angår dets eksterne beføjelser. Parlamentet er blevet konsolideret som en europæisk referenceinstitution på menneskerettighedsområdet, og vi er kommet i centrum for deres opmærksomhed, og det er parat til at anvende alle de metoder, det har til rådighed, for at knæsætte dets funktion som politisk garant for EU's eksterne aktioner.
Fra Europa-Parlamentets side opfordrer vi Kommissionen og Rådet til at lytte og iværksætte de anbefalinger, der er omhandlet i betænkningen, og som har vundet bred opbakning blandt alle Parlamentets politiske grupper.
Parlamentets stemme, mine damer og herrer, bør høres. Vi ved, at det, vi beder om, vil kræve en stor indsats, og derfor overvejer vi behovet for at øge de ressourcer, der er bestemt for alle menneskerettighedsenhederne, såvel fra Kommissionen som fra Rådet, der er fraværende ved denne forhandling.
Det er dog det mindste, vi kan kræve af EU, der over for verden ønsker at forsvare menneskerettighederne som en ufravigelig europæisk værdi. Hvis vi ønsker at være troværdige, er vi nødt til sammen at arbejde i denne retning.
EU's eksterne relationer er komplekse og omfattende, og den plads, som dialog og konsultationer med tredjelande om menneskerettighederne optager, kan næsten bliver overset eller skubbet i baggrunden. Hvis det forholder sig sådan, og vi tillader det, begår vi en meget alvorlig fejl.
Betænkningen behandler de aspekter, der er nødvendige for at forbedre en opgave, som EU i henhold til sin artikel 11 er forpligtet til at varetage, og som desuden er fastsat inden for det politisk-etiske område. Menneskerettighederne bør være en mærkesag i den eksterne politik, og EU bør benytte sig af sin mulighed for indflydelse til at forbedre livsbetingelserne for menneskene i de lande, vi har forbindelser med. Det er et af de centrale politiske punkter i betænkningen.
Når vi sætter os for at forhandle økonomiske eller handelsmæssige aftaler med et land, som overtræder de grundlæggende rettigheder, kan vi ikke lægge tal, aftaler og kontrakter på bordet, samtidig med at vi skjuler den situation, dets borgere befinder sig i, under gulvtæppet.
Hvis vi lader menneskerettighederne blive uden for forhandlingslokalet, forfalder vi til en særdeles makaber kynisme. Derudover bør vi opmærksomt se på den rolle, som det civile samfund og menneskerettighedsforkæmperne spiller, for deres stemmer er følsomme og helt nødvendige for at fremme alle de undertrykte samfund.
Den betænkning, vi behandler i dag, vurderer et af de vigtigste instrumenter, som EU råder over for at nå de mål, jeg har nævnt, og for klart at definere den rolle, som vi ønsker at spille i verdensordenen. Det er kun via respekt og gensidighed, at vi kan komme videre med opgaven med at fremme menneskerettighederne.
Det drejer sig på ingen måde om at handle ved hjælp af påbud eller paternalisme. Vi kan ikke belære nogen om noget, men vi er forpligtede til at være konsistente i forbindelse med vores eksterne aktioner og fremme relationerne med de lande, der har gjort fremskridt, og vi skal undgå ubalancer og a la carte-løsninger, der underminerer vores troværdighed.
Den betænkning, jeg forelægger for Parlamentet i dag, kræver handling på tre niveauer: Bedre sammenhæng mellem dialogerne og samrådene, hvorfor der er behov for en større koordinering mellem Rådet - som jeg savner ved denne forhandling - Kommissionen og Parlamentet ved hjælp af en mekanisme, der fremmer en letflydende dialog mellem de forskellige fællesskabsinstitutioner. Det drejer sig om, at vi reelt taler med en og samme tydelige stemme.
Ligeledes bør gennemsigtighed i forbindelse med styringen af dialogerne og samrådene på menneskerettighedsområdet være et princip og ikke en undtagelse. Den fleksibilitet og pragmatisme, der er nødvendigt for at opnå konkrete resultater, bør ikke følges af uklarhed om dialogens dagsorden, mål eller resultat."@da2
"Frau Präsidentin! Die Geburt der Europäischen Union wurde durch unveräußerliche Werte inspiriert. So wie wir aufmerksam darüber wachen, dass unsere Mitgliedstaaten das Recht auf Freiheit, Leben oder Demokratie nicht verletzen, müssen wir durch den Dialog entschlossen Einfluss auf jene Länder nehmen, mit denen wir politische, kommerzielle, wirtschaftliche oder Partnerschaftsbeziehungen usw. unterhalten, damit auch sie die Menschenrechte achten.
Wir fordern die Stärkung der Rolle des Europäischen Parlaments, die, meine Damen und Herren, im Management dieses Instruments wirklich fehlt, ohne dass es dafür eine legale oder förmliche Rechtfertigung gäbe.
Das Europäische Parlament ist bereit, im Rahmen seiner Außenkompetenzen verantwortungsvoll zu handeln. Dieses Haus hat sich als wichtige europäische Institution im Bereich der Menschenrechte etabliert. Es stellt sie in den Mittelpunkt seiner Aufmerksamkeit und ist entschlossen, alle ihm zur Verfügung stehenden Methoden zu nutzen, um seine Aufgabe als politischer Garant der außenpolitischen Aktion der Union wahrzunehmen.
Das Europäische Parlament fordert die Kommission und den Rat auf, den Empfehlungen dieses Berichts, die von allen Fraktionen dieses Hauses getragen werden, Gehör zu schenken und sie umzusetzen.
Meine Damen und Herren, die Stimme des Parlaments muss Gehör finden. Wir wissen, dass unsere Forderung große Anstrengungen verlangt, und deshalb sehen wir die Notwendigkeit vor, die Mittel für die Menschenrechtsreferate der Kommission und auch des Rates, der heute in dieser Debatte nicht anwesend ist, aufzustocken.
Allerdings ist dies die Mindestforderung für eine Europäische Union, die den Anspruch erhebt, vor der Welt dafür einzutreten, dass die Menschenrechte ein unveräußerliches europäisches Recht sind. Wenn wir glaubwürdig sein wollen, müssen wir gemeinsam an diesem Ziel arbeiten.
Angesichts der Komplexität und des Umfangs der Außenbeziehungen der EU könnte der Raum, den der Dialog und die Konsultationen mit Drittstaaten zu Menschenrechtsfragen einnehmen, unbemerkt bleiben oder an die zweite Stelle rücken. Wenn dies so wäre und wir es zuließen, würden wir einen sehr schweren Fehler begehen.
In diesem Bericht geht es um die notwendigen Aspekte zur Verbesserung einer Aufgabe, die gemäß Artikel 11 des EU-Vertrags zu den Pflichten der Union gehört und zudem unter politische Ethik fällt. Die Menschenrechte sollen das Banner der EU-Außenpolitik sein, und die EU sollte ihren Einfluss nutzen, um die Lebensbedingungen der Menschen in den Ländern zu verbessern, mit denen wir Beziehungen unterhalten. Dies ist eines der entscheidenden politischen Elemente in diesem Bericht.
Wenn wir mit einem Land, in dem die Grundrechte verletzt werden, über Wirtschafts- oder Handelsabkommen verhandeln, können wir nicht einerseits Zahlen, Vereinbarungen und Verträge auf den Tisch legen, und andererseits die Lage, in der sich seine Bürgerinnen und Bürger befinden, schmählich unter den Teppich kehren.
Wenn wir die Menschenrechte aus den Verhandlungen ausklammern, verfallen wir in einen äußerst makabren Zynismus. Darüber hinaus müssen wir aufmerksam die Rolle betrachten, die Zivilgesellschaft und Menschenrechtsaktivisten spielen, denn sie sind sensible und wichtige Stimmen für den Fortschritt in allen unterdrückten Gesellschaften.
Der Bericht, über den wir heute diskutieren, bewertet eines der Hauptinstrumente, die die Europäische Union für die Erreichung der von mir genannten Ziele und für die eindeutige Definition der Rolle, die wir in der Weltordnung spielen wollen, besitzt. Nur durch Achtung und Gegenseitigkeit können wir bei der Aufgabe, die Menschenrechte zu unterstützen, vorankommen.
Es geht keineswegs darum, jemandem etwas aufzuzwingen oder paternalistisch zu handeln. Wir dürfen niemandem Lehren erteilen, aber wir sind verpflichtet, die Kohärenz unserer externen Aktionen zu wahren und die Beziehungen mit jenen Ländern zu fördern, die Fortschritte machen, und dabei Unausgewogenheiten und eine Behandlung à la carte zu vermeiden, die unsere Glaubwürdigkeit untergraben.
Der Bericht, den ich diesem Haus heute vorlege, fordert ein Vorgehen auf drei Ebenen: eine größere Kohärenz bei der Führung der Dialoge und Konsultationen, wofür eine bessere Koordination zwischen dem Rat, dessen Abwesenheit bei dieser Aussprache ich bedaure, der Kommission und dem Parlament notwendig sein wird, wobei ein Mechanismus zur Verbesserung der ständigen Kommunikation und zur Vermeidung von Widersprüchen zwischen den verschiedenen Gemeinschaftsinstitutionen zur Anwendung kommen muss. Es geht darum, dass wir wirklich mit einer einzigen und unmissverständlichen Stimme sprechen.
Auch die Transparenz bei der Führung der Dialoge und Konsultationen zu Menschenrechtsfragen müsste ein Prinzip und nicht eine Ausnahme bilden. Die notwendige Flexibilität und der erforderliche Pragmatismus zur Erreichung konkreter Ergebnisse darf das Bild in Bezug auf die Agenda, die Ziele oder das Resultat des Dialogs nicht verschleiern."@de9
"Κυρία Πρόεδρε, η γέννηση της Ευρωπαϊκής Ένωσης εμπνεύστηκε από αναφαίρετες αξίες. Όπως ακριβώς παρακολουθούμε στενά τα κράτη μέλη μας για να διασφαλίσουμε ότι δεν παραβιάζουν το δικαίωμα στην ελευθερία, ή τη ζωή, ή τη δημοκρατία, πρέπει να έχουμε μια αποφασιστική επιρροή μέσω του διαλόγου στις χώρες με τις οποίες διατηρούμε πολιτικές, εμπορικές, οικονομικές ή εταιρικές σχέσεις κλπ, ούτως ώστε να σέβονται και εκείνες τα ανθρώπινα δικαιώματα.
Ζητάμε να ενισχυθεί ο ρόλος του Ευρωπαϊκού Κοινοβουλίου, το οποίο, κυρίες και κύριοι, λείπει πραγματικά από τη διαχείριση αυτού του μέσου, χωρίς να υπάρχει καμία νομική ούτε επίσημη αιτιολόγηση γι’ αυτό.
Το Ευρωπαϊκό Κοινοβούλιο είναι διατεθειμένο να ενεργήσει υπεύθυνα στο πεδίο των εξωτερικών αρμοδιοτήτων του. Αυτό το Κοινοβούλιο έχει εδραιωθεί ως το ευρωπαϊκό θεσμικό όργανο αναφοράς στον τομέα των ανθρωπίνων δικαιωμάτων, καθιστώντας τα το επίκεντρο της προσοχή του, και είναι αποφασισμένο να χρησιμοποιήσει κάθε μέθοδο που διαθέτει για να εκτελέσει τον ρόλο του ως ο πολιτικός εγγυητής της εξωτερικής δράσης της Ένωσης.
Το Ευρωπαϊκό Κοινοβούλιο παροτρύνει την Επιτροπή και το Συμβούλιο να ακούσουν και να εφαρμόσουν τις συστάσεις αυτής της έκθεσης, οι οποίες υποστηρίζονται ευρέως από όλες τις πολιτικές ομάδες αυτού του Σώματος.
Κυρίες και κύριοι, η φωνή του Κοινοβουλίου πρέπει να ακουστεί. Γνωρίζουμε ότι αυτό που ζητάμε απαιτεί μεγάλη προσπάθεια και, επομένως, εξετάζουμε την ανάγκη να επεκταθούν οι πόροι που διατίθενται σε μονάδες ανθρωπίνων δικαιωμάτων, τόσο στην Επιτροπή όσο και στο Συμβούλιο, το οποίο δεν είναι παρόν σε αυτήν τη συζήτηση.
Ωστόσο, αυτή είναι η ελάχιστη απαίτηση από μια Ευρωπαϊκή Ένωση που ισχυρίζεται ότι υπερασπίζει ενώπιον του κόσμου ότι τα ανθρώπινα δικαιώματα είναι αναφαίρετη ευρωπαϊκή αξία. Αν θέλουμε να είμαστε αξιόπιστοι, πρέπει να εργαστούμε από κοινού προς αυτήν την κατεύθυνση.
Στο πλαίσιο της πολυπλοκότητας και του μεγέθους των εξωτερικών σχέσεων της ΕΕ, ο χώρος που καταλαμβάνει ο διάλογος και οι διαβουλεύσεις με τρίτες χώρες για τα ανθρώπινα δικαιώματα θα μπορούσε να περάσει απαρατήρητος ή να μείνει στο παρασκήνιο. Αν συνέβαινε αυτό, και εμείς το επιτρέπαμε, θα διαπράτταμε ένα πολύ σοβαρό λάθος.
Αυτή η έκθεση εξετάζει τις πτυχές που είναι απαραίτητες για τη βελτίωση μιας αποστολής που αποτελεί υποχρέωση της ΕΕ, σύμφωνα με το άρθρο 11 της Συνθήκης για την ΕΕ, και η οποία εμπίπτει επίσης στο πεδίο της πολιτικής ηθικής. Τα ανθρώπινα δικαιώματα πρέπει να είναι το λάβαρο της εξωτερικής πολιτικής της ΕΕ και η ΕΕ πρέπει να ασκήσει την επιρροή της για να βελτιώσει τις συνθήκες διαβίωσης των ανθρώπων στις χώρες με τις οποίες έχει σχέσεις. Αυτό είναι ένα από τα βασικά πολιτικά στοιχεία αυτής της έκθεσης.
Όταν καθόμαστε να διαπραγματευτούμε οικονομικές ή εμπορικές συμφωνίες με μια χώρα στην οποία παραβιάζονται θεμελιώδη δικαιώματα, δεν μπορούμε να βάζουμε αριθμούς, συμφωνίες και συμβάσεις στο τραπέζι κρύβοντας επαίσχυντα κάτω από το χαλί την κατάσταση που βιώνουν οι πολίτες της.
Αν αφήνουμε τα ανθρώπινα δικαιώματα έξω από την αίθουσα των διαπραγματεύσεων, θα υποπέσουμε στον πιο μακάβριο κυνισμό. Πρέπει επίσης να εξετάσουμε πιο προσεχτικά τον ρόλο που διαδραματίζει η κοινωνία των πολιτών και οι υπερασπιστές των ανθρωπίνων δικαιωμάτων, σημαντικές φωνές που είναι απαραίτητες για την πρόοδο σε όλες τις καταπιεσμένες κοινωνίες.
Η έκθεση που συζητάμε σήμερα αξιολογεί ένα από τα κύρια μέσα που διαθέτει η Ευρωπαϊκή Ένωση για την επίτευξη των στόχων που ανέφερα και, επίσης, για τον σαφή προσδιορισμό του ρόλου που θέλουμε να διαδραματίσουμε στην παγκόσμια τάξη. Μόνο μέσω του σεβασμού και της αμοιβαιότητας μπορούμε να σημειώσουμε πρόοδο στο έργο της προώθησης των ανθρωπίνων δικαιωμάτων.
Δεν πρόκειται σε καμία περίπτωση για δράσεις επιβολής και πατερναλισμού. Δεν είμαστε σε θέση να κάνουμε κηρύγματα σε κανέναν, αλλά έχουμε την υποχρέωση να διατηρήσουμε τη συνέπεια στις εξωτερικές μας δράσεις και να προωθήσουμε τις σχέσεις με τις χώρες εκείνες που επιτελούν πρόοδο, αποφεύγοντας ανισορροπίες και προνομιακή μεταχείριση που υπονομεύουν την αξιοπιστία μας.
Η έκθεση που παρουσιάζω σε αυτό το Κοινοβούλιο απαιτεί δράση σε τρία επίπεδα: μεγαλύτερη συνέπεια στη διεξαγωγή διαλόγων και διαβουλεύσεων, η οποία απαιτεί μεγαλύτερο συντονισμό μεταξύ του Συμβουλίου, για την απουσία του οποίου σε αυτήν τη συζήτηση λυπάμαι, της Επιτροπής και του Κοινοβουλίου, χρησιμοποιώντας έναν μηχανισμό για τη διευκόλυνση της ομαλής επικοινωνίας και την αποφυγή αντιφάσεων μεταξύ των διαφόρων κοινοτικών θεσμικών οργάνων. Το θέμα είναι να μιλήσουμε πραγματικά με μία ενιαία ξεκάθαρη φωνή.
Επίσης το θέμα είναι η διαφάνεια στη διαχείριση των διαλόγων και των διαβουλεύσεων η οποία, στον τομέα των ανθρωπίνων δικαιωμάτων, πρέπει να είναι αρχή, όχι εξαίρεση. Η ευελιξία και ο πραγματισμός που απαιτούνται προκειμένου να επιτευχθούν συγκεκριμένα αποτελέσματα δεν πρέπει να θολώνουν την εικόνα σχετικά με την ημερήσια διάταξη, τους στόχους ή το αποτέλεσμα του διαλόγου."@el10
"Madam President, the birth of the European Union was inspired by inalienable values. In the same way that we keep a close watch on our Member States to make sure that they do not violate the right to freedom, or to life, or to democracy, we must have a decisive influence through dialogue on those countries with whom we have political, trade, economic or partnership relations, etc., so that they also respect human rights.
We are calling for the European Parliament’s role to be strengthened, which, ladies and gentlemen, is what is really lacking in the management of this instrument, without there being any legal or formal justification for this.
The European Parliament is prepared to act responsibly in the area of its external powers. This House has established itself as the key European institution in the field of human rights, making them its focus, and it is resolved to use every method available to it to carry out its role as the political guarantor of the external action of the Union.
The European Parliament urges the Commission and the Council to listen to and put into practice the recommendations of this report, which are widely supported by all the political groups in this House.
Ladies and gentlemen, Parliament’s voice must be heard. We know that what we are asking for will require a great deal of effort, and we are therefore considering the need to extend the resources allocated to human rights units, both in the Commission and in the Council, the latter not being present at this debate.
However, this is the minimum requirement for a European Union that claims to uphold before the world that human rights are an inalienable European right. If we want to be credible, we need to work together towards this.
Within the complexity and magnitude of the EU’s external relations, the space occupied by dialogue and human rights consultations with third countries could go unnoticed or remain in the background. If that were the case, and we were to allow it, we would be making a very serious mistake.
This report deals with the aspects that are necessary to improve a task that is an EU obligation, according to EU Article 11 of the EU Treaty, and which also comes under political ethics. Human rights should be the banner of EU external policy and the EU should use its influence to improve the living conditions of people in the countries with which it has relations. This is one of the key political elements in this report.
When we sit down to negotiate economic or trade agreements with a country in which fundamental rights are violated, we cannot put figures, agreements and contracts on the table while shamefully brushing under the carpet the situation that its citizens are going through.
If we leave human rights outside the negotiating room, we will be falling into the most macabre cynicism. We also need to take a close look at the role played by civil society and human rights defenders, significant voices that are essential for progress in all oppressed societies.
The report we are debating today evaluates one of the main instruments that the European Union has for achieving the objectives I have mentioned and also for clearly defining the role that we want to play in the world order. It is only through respect and reciprocity that we can make progress in the task of promoting human rights.
There is absolutely no question of acting through imposition and paternalism. We are not in a position to give lectures to anyone, but we do have an obligation to maintain consistency in our external actions and to promote relations with those countries that are making progress, avoiding imbalances and à la carte treatment that undermine our credibility.
The report that I am presenting to this House calls for action on three levels: more consistency in conducting dialogues and consultations, which will require greater coordination between the Council, whose absence from this debate I regret, the Commission and Parliament, using a mechanism to facilitate smooth communication and avoid contradictions between the various Community institutions. It is about us really speaking with one clear voice.
It is also about transparency in the management of dialogues and consultations which, in the field of human rights, should be a principle, not an exception. The flexibility and pragmatism required in order to achieve specific results should not obscure the picture regarding the agenda, objectives or the result of dialogue."@en4
"Proua juhataja, Euroopa Liidu sünd sai innustust võõrandamatutest väärtustest. Täpselt nii nagu me pingsalt jälgime liikmesriike, et olla veendunud selles, et nad ei riku õigust vabadusele või elule või demokraatiale, peame omama dialoogi kaudu otsustavat mõju nendele riikidele, kellega omame poliitilisi, kaubandus-, majandus- või partnerlussuhteid, jne, selleks, et ka nemad austaksid inimõigusi.
Kutsume üles Euroopa Parlamendi rolli tugevdamisele, milleks, daamid ja härrad, puuduvad vahendid, ilma et sellele oleks õiguslikku või formaalset õigustust.
Euroopa Parlament on valmis tegutsema vastutuskindlalt välissuhtlemise kompetentsis. See täiskogu on end kehtestanud kui peamine Euroopa institutsioon inimõiguste valdkonnas, keskendades kogu tähelepanu inimõigustele ning kasutades kõiki olemasolevaid meetmeid ELi välissuhtlemise poliitilise garandi rolli inimõiguste kaitsmisel.
Euroopa Parlament kutsub komisjoni ja nõukogu võtma kuulda ja ellu viima raporti soovitusi, millel on selle täiskogu kõikide fraktsioonide toetus.
Daamid ja härrad, parlamendi hääl peab saama kuuldavaks. Oleme teadlikud, et meie nõudmiste täideviimine eeldab suuri pingutusi, seetõttu peame vajalikuks suurendada inimõigustele ette nähtud ressursse nii komisjonis kui nõukogus.
Kuid see on minimaalne nõue ELile, kes väidab, et on maailma poliitiline garant inimõiguste alal, mis on Euroopa lahutamatu õigus. Kui me tahame olla usaldusväärsed, peame selles suunas töötama.
ELi välissuhete keerukuse ja ulatuse raames võib dialoogi ja inimõiguste konsultatsioonide maht kolmandate riikidega jääda märkamatuks või tagaplaanile. Kui see nii peaks olema, ning meie võimaldasime seda, siis oleks see väga tõsine meiepoolne viga.
Käesolev raport käsitleb aspekte, mis vajavad täiustamist ELi kohustusena vastavalt EÜ asutamislepingu artiklile 11, mis samas kuulub poliitilise eetika valdkonda. Inimõigused peaks kuuluma ELi välispoliitika prioriteetide hulka ning EL peaks kasutama oma mõju, et parandada inimeste elamistingimusi riikides, kellega on suhted. See on raporti üks peamisi poliitilisi elemente.
Kui istume läbirääkimislaua taha arutamaks majandus- ja kaubandusleppeid riigiga, kus rikutakse põhiõigusi, on lubamatu käsitleda numbreid, leppeid ja lepingute sõlmimist laual, samas pühkides häbematult vaiba alla tema kodanike tegeliku olukorra.
Kui jätame inimõigused läbirääkimiste ruumist väljapoole, tähendab see meie ülimalt jubedat küünilisust. Peame olema samuti tähelepanelikud kodanikuühiskonna ja inimõiguste kaitsjate osatähtsuse suhtes, märkimisväärsete väljaütlemiste suhtes, mis on olulised olukorra parandamiseks rõhutud ühiskondades.
Käesolev raport annab hinnangu ühele tähtsamale ELi vahenditest, mis on ülalpool ära toodud eesmärkide saavutamiseks. Samuti selgelt defineerides seda rolli, mida tahame mängida maailma korralduses. Ainult austuse ja vastastikuse kasu kaudu on võimalik saavutada edu inimõiguste edendamises.
Pealesurumine ja isalik käitumine suhtlemises on täiesti välistatud. Meil puudub õigus kellelegi loenguid pidada, kuid oleme kohustatud olema järjekindlad oma välistegevuses ning arendama suhteid riikidega, kes teevad edusamme. Peame hoiduma tasakaalutusest ning erapoolikust tegevusest, mis vähendab usaldust meie suhtes.
Käesolev raport kutsub üles tegutsema kolmel tasandil: rohkem sisu dialoogide ja konsultatsioonide pidamisel. See omakorda nõuab paremat koordineerimist nõukogu, kelle puudumist tänasel arutusel kahetsen, komisjoni ja parlamendi vahel, kasutades vahendeid, mis hõlbustavad suhtlemist ja väldivad vastuolusid eri ELi institutsioonide vahel. See tähendab, et peame rääkima ühel selgel häälel.
Minu raport on samuti dialoogide ja konsultatsioonide korraldamise läbipaistvusest, mis peavad inimõiguste valdkonnas olema printsiibiks, mitte erandiks. Paindlikkus ja pragmaatilisus kindlate tulemuste saavutamisel ei tohi varjutada käsitletavat kava, eesmärke ja dialoogi tulemust."@et5
".
Arvoisa puhemies, Euroopan unionin perustaminen on saanut innoituksensa luovuttamattomista arvoista. Samaan tapaan valvoessamme tarkoin, etteivät jäsenvaltiomme loukkaa oikeutta vapauteen, elämään tai demokratiaan, meidän on pyrittävä päättäväisesti vaikuttamaan vuoropuhelun avulla maihin, joihin meillä on poliittiset, kaupalliset, taloudelliset tai kumppanuussuhteet, jotta myös ne noudattaisivat ihmisoikeuksia.
Vaadimme Euroopan parlamentin aseman vahvistamista, sillä tämä asia, hyvät kuulijat, on unohdettu kokonaan tämän välineen hoidossa ilman, että unohdukselle olisi esitetty laillisia tai virallisia perusteita.
Euroopan parlamentti on valmistautunut toimimaan vastuullisesti ulkoisten toimivaltuuksiensa alaan kuuluvissa asioissa. Parlamentti on vakiinnuttanut asemansa tärkeänä eurooppalaisena toimielimenä ihmisoikeuksissa, joista se on tehnyt kiintopisteensä, joten parlamentti käyttää päättäväisesti kaikki käytettävissään olevat keinot täyttääkseen tehtävänsä unionin ulkoisten toimien poliittisena takaajana.
Euroopan parlamentti kehottaa komissiota ja neuvostoa ottamaan huomioon ja toteuttamaan tämän mietinnön suositukset, jotka ovat saaneet parlamentin kaikkien poliittisten ryhmien laajan tuen.
Hyvät kuulijat, parlamentin äänen on kuuluttava. Tiedämme, että pyyntömme vaatii suuria ponnistuksia, ja siksi arvioimme tarvetta lisätä ihmisoikeusyksiköille suunnattuja resursseja sekä komissiossa että neuvostossa, jonka edustajat eivät ole mukana tässä keskustelussa.
Tämä on kuitenkin vähimmäisvaatimus Euroopan unionille, joka väittää koko maailman edessä, että ihmisoikeudet ovat osa eurooppalaisia luovuttamattomia oikeuksia. Jos haluamme olla uskottavia, meidän on työskenneltävä yhdessä tämän suuntaisesti.
Kolmansien maiden kanssa käytävälle ihmisoikeuksia koskevalle vuoropuhelulle ja kuulemisille annettu merkitys saattaa jäädä taustalle, kun otetaan huomioon EU:n ulkosuhteiden moninaisuus ja laajuus. Jos sallimme tämän, teemme suuren virheen.
Mietinnössä käsitellään näkökohtia, jotka ovat tarpeen Euroopan unionista tehdyn sopimuksen 11 artiklan mukaisen EU:n velvoitteen parantamiseksi, sillä tuossa velvoitteessa on kyse myös politiikan etiikasta. Ihmisoikeuksien olisi oltava EU:n ulkopolitiikan lippulaiva, ja EU:n olisi hyödynnettävä vaikutusvaltaansa parantaakseen ihmisten elinoloja maissa, joihin sillä on kumppanuussuhteet. Tämä on mietinnön tärkeimpiä poliittisia aiheita.
Istuessamme pöydän ääreen neuvottelemaan talous- tai kauppasopimuksista niiden maiden kanssa, joissa perusoikeuksia poljetaan, emme voi esittää lukuja tai sopimuksia, kun samaan aikaan lakaisemme häpeämättömästi maton alle noiden maiden kansalaisten ongelmat.
Jos jätämme ihmisoikeudet neuvottelujen ulkopuolelle, joudumme ikävään kyynisyyden tilaan. Meidän on myös arvioitava tarkoin kansalaisyhteiskunnan sekä ihmisoikeuksien puolustajien asemaa, sillä heidän äänensä ovat tärkeitä kaikkien tukahdutettujen yhteiskuntien kehityksessä.
Tänään käsittelemässämme mietinnössä arvioidaan Euroopan unionin keskeistä välinettä, jonka avulla se voi pyrkiä mainitsemiini tavoitteisiin ja myös määritellä selkeästi roolimme maailmassa. Ihmisoikeuksia voidaan edistää vain vastavuoroisen kunnioituksen avulla.
Määräämiseen ja holhoamiseen perustuva toiminta ei tule kysymykseenkään. Meillä ei ole varaa läksyttää ketään, mutta velvollisuutenamme on säilyttää yhtenäinen toiminta ulkosuhteissamme ja edistää suhteita maihin, joissa tapahtuu edistystä. Tällöin on vältettävä epätasapainoa ja uskottavuuttamme heikentävää puolueellista kohtelua.
Parlamentille esittelemässäni mietinnössä kehotetaan ryhtymään toimiin kolmessa asiassa: lisäämään vuoropuhelujen ja kuulemisten yhtenäisyyttä, mikä edellyttää yhteistyön lisäämistä neuvoston – jonka poissaoloa tästä keskustelusta pahoittelen – komission, ja parlamentin kesken hyödyntämällä mekanismia, jonka avulla voidaan helpottaa sujuvaa viestintää ja välttää ristiriitoja eri yhteisön toimielinten välillä. On todellakin kyse siitä, että puhumme yhdellä ja selkeällä äänellä.
Kyse on myös vuoropuhelujen ja kuulemisten hallinnoinnin avoimuudesta, jonka pitäisi olla ihmisoikeuksissa periaate, ei poikkeus. Tuloksiin pääsemisen edellyttämä joustavuus ja käytännönläheisyys eivät saisi jättää pimentoon kokonaiskäsitystä asialistasta, tavoitteista tai vuoropuhelun tuloksista."@fi7
"Madame la Présidente, la naissance de l’Union européenne était inspirée par des valeurs inaliénables. Dans la même façon que nous surveillons de près nos États membres pour veiller à ce qu’ils ne violent pas le droit à la liberté, ou à la vie, ou à la démocratie, nous devons avoir une influence décisive par la biais du dialogue sur ces pays avec lesquels nous entretenons des relations politiques, commerciales, économiques ou des partenariats, etc., afin que ceux-ci respectent les droits de l'homme.
Nous appelons à un renforcement du rôle du Parlement, qui, Chers collègues, est ce qui fait véritablement défaut à la gestion de cet instrument, sans que rien ne vienne le justifier juridiquement ou formellement.
Le Parlement européen est disposé à agir de façon responsable dans le domaine de ses compétences externes. Cette Assemblée s’est elle-même définie comme l’institution clé en matière des droits de l’homme, en en faisant sa priorité, et est déterminée à recourir à toute méthode disponible pour mener son rôle de garant politique des actions extérieures de l’Union.
Le Parlement européen exhorte la Commission et le Conseil à écouter et à mettre en pratique les recommandations de ce rapport, qui sont largement soutenues par tous les groupes politiques de cette Assemblée.
Chers collègues, il faut faire entendre la voix du Parlement. Nous savons que ce que nous demandons nécessitera des efforts considérables, et nous examinons ainsi le besoin d’étendre les ressources allouées aux unités des droits de l’homme, tant au sein de la Commission que du Conseil, qui n’est pas présent à ce débat.
Il s’agit toutefois de l’exigence minimale pour une Union européenne qui prétend soutenir à la face du monde que les droits de l'homme sont un droit européen inaliénable. Si nous voulons être crédibles, nous devons y travailler ensemble.
Au sein de la complexité et de l’ampleur des relations extérieures de l’UE, la place qu’occupe le dialogue et les consultations sur les droits de l’homme peut passer inaperçue ou rester au second plan. Si tel était le cas, et que nous le permettions, nous commettrions une très grave erreur.
Ce rapport traite des aspects nécessaires pour améliorer une tâche qui constitue une obligation de l’UE, conformément à l’article 11 du traité UE, et qui relève également de l’éthique politique. Les droits de l’homme devraient être l’étendard de la politique extérieure de l’UE et l’UE devrait exercer son influence afin d'améliorer les conditions de vie des personnes dans les pays avec lesquels elle entretient des relations. Il s’agit d’un des éléments politiques clés de ce rapport.
Lorsque nous sommes à la table des négociations des accords économiques ou commerciaux avec un pays où les droits fondamentaux font l’objet de violations, nous ne pouvons pas mettre des données chiffrées, des accords et des contrats sur la table tout en faisant honteusement fi de la situation que ses citoyens endurent.
Si nous ne prenons pas en compte les droits de l’homme dans le cadre des négociations, nous tomberons dans le cynisme le plus macabre. Nous devons également examiner de plus près le rôle que jouent les chantres de la société civile et des droits de l’homme, des voix significatives qui sont essentielles au progrès dans toutes les sociétés opprimées.
Le rapport dont nous débattons aujourd’hui évalue un des principaux instruments dont l’Union européenne dispose pour atteindre les objectifs que j’ai mentionnés et également pour définir avec clarté le rôle que nous voulons jouer dans l'ordre mondial. Le respect et la réciprocité sont les clés du progrès dans notre tâche de promotion des droits de l'homme.
Il est tout simplement hors de question d’agir à travers l'imposition et le paternalisme. Nous ne sommes pas habilités à donner des sermons à qui que ce soit, mais il nous appartient de maintenir la cohérence dans nos relations extérieures et de promouvoir les relations avec ces pays qui font des progrès, évitant les déséquilibres et le traitement à la carte qui minent notre crédibilité.
Le rapport que je présente devant cette Assemblée appelle à prendre des mesures à trois niveaux. Il faut que nous renforcions la cohérence de la conduite des dialogues et des consultations, ce qui nécessitera une coordination accrue entre le Conseil, dont je déplore l’absence à ce débat, la Commission et le Parlement, à l’aide d’un mécanisme visant à faciliter une communication aisée et éviter les contradictions entre les diverses institutions communautaires. Il faut que nous parlions d’une seule voix claire.
Il faut également assurer la transparence de la gestion des dialogues et des consultations qui, dans le domaine des droits de l’homme, devrait être un principe et pas une exception. La flexibilité et le pragmatisme nécessaires pour parvenir à des résultats spécifiques ne devraient pas venir obscurcir le tableau en ce qui concerne l'agenda, les objectifs ou le résultat du dialogue."@fr8
"Elnök asszony! Az Európai Unió létrejöttét elidegeníthetetlen értékek inspirálták. Ugyanúgy, ahogyan szorosan rajta tartjuk szemünket tagállamainkon, hogy biztosítsuk, nem sértik meg a szabadsághoz vagy az élethez vagy a demokráciához való jogot, ugyanúgy – párbeszéden keresztül – határozott befolyást kell gyakorolnunk azokra az országokra, amelyekkel politikai, kereskedelmi, gazdasági vagy partnerségi kapcsolataink stb. vannak, annak érdekében, hogy ők is tiszteletben tartsák az emberi jogokat.
Felszólítunk az Európai Parlament szerepének megerősítésére, ami – hölgyeim és uraim – olyasvalami, ami valóban hiányzik ezen eszköz irányításából, anélkül, hogy ennek jogi vagy formális indoka lenne.
Az Európai Parlament kész arra, hogy felelősségteljesen járjon el külügyi hatásköreinek területén. Ez a Parlament magát az emberi jogok területén kulcsfontosságú európai intézményként határozta meg, az emberi jogokat figyelmének központjába állítva, és eltökélt az iránt, hogy valamennyi rendelkezésére álló módszert felhasználjon ahhoz, hogy ellássa az Unió külpolitikai intézkedésének politikai értelemben vett biztosítékaként meglévő szerepét.
Az Európai Parlament arra sürgeti a Bizottságot és a Tanácsot, hogy hallgasson az e jelentésben szereplő, az e Parlament valamennyi politikai képviselőcsoportja által nagy mértékben támogatott ajánlásokra és ültesse át azokat a gyakorlatba.
Hölgyeim és uraim! A Parlament szavát meg kell hallani. Tudjuk, hogy amit kérünk, az óriási erőfeszítéseket igényel és ezért mérlegeljük annak szükségességét, hogy a mind a Bizottságban, mind pedig a – vita során jelen nem levő – Tanácsban helyet kapó emberi jogi egységekhez rendelt forrásokat megnöveljük.
Azonban ez minimumkövetelmény egy olyan Európai Unió számára, amely a világ előtt azt akarja fenntartani, hogy az emberi jogok elidegeníthetetlen európai jogot képeznek. Ha hitelesek akarunk lenni, együtt kell ezen dolgoznunk.
Az EU külkapcsolatainak összességén és terjedelmén belül a harmadik országokkal folytatott emberi jogi párbeszéd és konzultációk által elfoglalt hely talán észrevétlen maradhat vagy a háttérbe szorulhat. Ha ez volna a helyzet és mi ezt megengednénk, akkor óriási hibát követnénk el.
Ez a jelentés azokkal az aspektusokkal foglalkozik, amelyekre egy olyan feladat javítása érdekében van szükség, amely az EU-Szerződés 11. cikke értelmében uniós kötelezettség és amely a politikai etika részét is képezi. Az emberi jogokat az EU külpolitikájának zászlajára kell tűzni és az EU-nak használnia kell befolyását annak érdekében, hogy javítsa az emberek életkörülményeit azokban az országokban, amelyekkel kapcsolatokat tart fenn. Ez a jelentés egyik kulcsfontosságú politikai eleme.
Amikor olyan országokkal ülünk le gazdasági vagy kereskedelmi megállapodásokról tárgyalni, amelyekben alapvető jogokat sértenek, nem tudunk számokat, megállapodásokat és szerződéseket letenni az asztalra, ha szégyenteljesen a szőnyeg alá söpörjük azt a helyzetet, amelyben az ország polgárai vannak.
Ha a tárgyalótermen kívül hagyjuk az emberi jogokat, akkor a leghátborzongatóbb cinizmust követjük el. Alaposan meg kell néznünk a civil társadalom és az emberi jogvédők által játszott szerepet is, akiknek kiemelkedő hangja létfontosságú az előrehaladáshoz valamennyi elnyomott társadalomban.
Az a jelentés, amelyet ma tárgyalunk, az egyik olyan legfőbb eszközt értékeli, amellyel az Európai Unió az általam említett célkitűzések eléréséhez és azon szerep egyértelmű meghatározásához rendelkezik, amelyet a világrendben játszani akarunk. Csak a tiszteleten és a viszonosságon keresztül érhetünk el előrehaladást az emberi jogok előmozdításával kapcsolatos feladatban.
Egyáltalán nem kérdés, hogy büntetések kiszabásával vagy atyáskodva kell-e cselekednünk. Nem vagyunk abban a helyzetben, hogy kioktassunk akárkit is, de kötelességünk fenntartani a következetességet külpolitikai intézkedéseinkben előmozdítani az olyan országokkal meglévő kapcsolatokat, amelyek előrehaladást érnek el, elkerülik az egy egyensúlyhiányt és a hitelességünket aláásó egyenlő bánásmódot.
Az a jelentés, amelyet ma a Parlament elé terjesztek, három szinten szólít fel cselekvésre: több következetesség a párbeszédek és konzultációk lefolytatásában, amely nagyobb mértékű koordinációt igényel a Tanács – amely sajnálatos módon nem vesz részt a vitában – a Bizottság és Parlament között, a gördülékeny kommunikációt elősegítő és a különböző közösségi intézmények közötti ellentmondásokat elkerülő mechanizmus alkalmazásával. Ez tényleg arról szól, hogy tényleg minden szempontból egyetlen és világos álláspontot képviseljünk.
Arról is szó van, hogy az emberi jogok terén folytatott párbeszédek és konzultációk kezelése tekintetében az átláthatóságnak főszabálynak, nem pedig kivételnek kell lennie. A különös eredmények eléréséhez szükséges rugalmasság és pragmatizmus nem homályosíthatja el a menetrendet, a célkitűzéseket vagy a párbeszéd eredményét ábrázoló képet."@hu11
"Signora Presidente, la nascita dell’Unione europea fu ispirata da valori inalienabili. Così come teniamo sotto stretto controllo gli Stati membri dell’Unione per far sì che non violino il diritto alla libertà, il diritto alla vita e il diritto alla democrazia, dobbiamo cercare di influire in maniera decisiva attraverso il dialogo su quei paesi con i quali abbiamo relazioni politiche, commerciali, economiche o di partenariato, affinché anch’essi rispettino i diritti umani.
Chiediamo che il ruolo del Parlamento europeo sia rafforzato, che è, onorevoli colleghi, ciò che veramente manca nella gestione di questo strumento, senza che vi sia alcuna giustificazione di tipo giuridico o formale al riguardo.
Il Parlamento europeo è pronto ad agire in modo responsabile nell’ambito dei suoi poteri esterni. L’Assemblea si è imposta come l’istituzione europea centrale nel campo dei diritti umani, facendone l’oggetto principale della propria attenzione, ed è determinata a ricorrere a ogni metodo a sua disposizione per svolgere il suo ruolo di garante politico dell’azione esterna dell’Unione.
Il Parlamento europeo invita la Commissione e il Consiglio ad ascoltare e a mettere in pratica le raccomandazioni di questa relazione, che godono dell’ampio sostegno di tutti i gruppi politici dell’Assemblea.
Onorevoli colleghi, il Parlamento deve far sentire la sua voce. Sappiamo che quanto chiediamo richiederà molto impegno, e stiamo pertanto vagliando la necessità di ampliare le risorse stanziate per le unità relative ai diritti umani, sia all’interno della Commissione che del Consiglio, anche se quest’ultimo non è presente a questa discussione.
Tuttavia, questo è il minimo che si possa chiedere a un’Unione europea che rivendica di fronte al mondo che i diritti umani sono un diritto europeo inalienabile. Se vogliamo essere credibili dobbiamo lavorare insieme per raggiungere questo obiettivo.
Nell’ambito della complessità e dell’entità delle relazioni esterne dell’Unione europea, lo spazio occupato dal dialogo e dalle consultazioni in materia di diritti umani coi paesi terzi potrebbe non essere notato o rimanere in secondo piano. Se ciò si verificasse, e se lo permettessimo, commetteremmo un grave errore.
La presente relazione si occupa di quegli aspetti che sono indispensabili per migliorare un compito che è un obbligo comunitario, in base all’articolo 11 del Trattato sull’Unione europea, e che si inscrive inoltre nell’etica politica. I diritti umani devono essere la bandiera della politica esterna dell’Unione, la quale deve sfruttare la sua influenza per migliorare le condizioni di vita delle persone che vivono nei paesi con cui ha delle relazioni. Questo rappresenta uno degli elementi politici centrali della presente relazione.
Se ci sediamo per negoziare degli accordi economici o commerciali con un paese in cui i diritti fondamentali vengono violati, non possiamo mettere cifre, accordi e contratti sul tavolo sorvolando in modo vergognoso sulla situazione che affligge i cittadini di tale paese.
Se lasceremo i diritti umani al di fuori della stanza dove si svolgono i negoziati, cadremo nel più macabro cinismo. Dovremo inoltre esaminare attentamente il ruolo rivestito dalla società civile e dai difensori dei diritti umani, voci essenziali per il progresso in tutte le società oppresse.
La relazione oggetto dell’odierna discussione valuta uno degli strumenti principali a disposizione dell’Unione europea per il raggiungimento degli obiettivi che ho citato, nonché per definire chiaramente il ruolo che intendiamo rivestire sullo scenario internazionale. E’ solo mediante il rispetto e la reciprocità che possiamo compiere progressi nel campo della promozione dei diritti umani.
Non dobbiamo assolutamente agire tramite l’imposizione e il paternalismo. Non siamo nella posizione di poter impartire lezioni, ma abbiamo l’obbligo di essere coerenti nelle nostre relazioni esterne di promuovere le relazioni con quei paesi che stanno facendo passi in avanti, evitando atteggiamenti sbilanciati e trattamenti di favore che minerebbero la nostra credibilità.
La relazione che presento a quest’Assemblea invoca un’azione a tre livelli diversi: più coerenza nel condurre il dialogo e le consultazioni, cosa che richiederà un maggior coordinamento fra il Consiglio, la cui assenza è motivo di rammarico, la Commissione e il Parlamento, utilizzando un meccanismo che faciliti la comunicazione ed eviti le contraddizioni fra le varie istituzioni comunitarie. Si tratta di parlare con un’unica, chiara voce.
E’ inoltre necessario essere trasparenti nella gestione del dialogo e delle consultazioni, trasparenza che nel campo dei diritti umani deve essere un principio e non un’eccezione. La flessibilità e il pragmatismo necessari per ottenere dei risultati ben precisi non devono mettere in secondo piano l’ordine del giorno, gli obiettivi o il risultato del dialogo."@it12
"Ponia Pirmininke, Europos Sąjungos gimimą įkvėpė neatimamos vertybės. Kaip atidžiai stebime mūsų valstybes nares, siekdami užtikrinti, kad jos nepažeistų teisės į laisvę ar į gyvenimą, ar demokratiją, taip privalome daryti lemiamą įtaką per dialogą toms valstybėmis, su kuriomis mus sieja politiniai, prekybos, ekonominiai ar partnerystės santykiai ir t.t. tam, kad tos šalys taip pat gerbtų žmogaus teises.
Raginame Europos Parlamentą imtis veiksmų stiprinant savo vaidmenį šioje srityje, kadangi, ponios ir ponai, įgyvendinant šią priemonę tikrai trūksta teisinio ar oficialaus pagrįstumo.
Europos Parlamentas yra pasirengęs atsakingai veikti išorės įgaliojimų srityje. Šis Parlamentas įsitvirtino kaip pagrindinė Europos institucija žmogaus teisių srityje, į žmogaus teises sutelkiant visą dėmesį, bei yra pasiryžęs imtis visų įmanomų priemonių atlikti politinio Sąjungos išorės veiksmų garanto vaidmenį.
Europos Parlamentas ragina Komisiją ir Tarybą įsiklausyti ir įgyvendinti šio pranešimo rekomendacijas, kurias remia visos šio Parlamento politinės grupės.
Ponios ir ponai, Parlamento balsas turi būti išgirstas. Žinome, kad mūsų reikalavimų įgyvendinimui prireiks daug pastangų, todėl svarstome galimybę išplėsti šaltinius, kurie yra skirti žmogaus teisių padaliniams Komisijoje ir Taryboje, kuri šioje diskusijoje nedalyvauja.
Tačiau tai yra minimalus reikalavimas Europos Sąjungai, kuri skelbia pasauliui, kad žmogaus teisės yra neatimama Europos teisė. Siekiant patikimumo, privalome kartu dirbti šiuo klausimu.
Dėl ES išorės santykių sudėtingumo ir svarbos, dialogo ir konsultacijų dėl žmogaus teisių su trečiosiomis šalimis sritis galėtų likti nepastebėta arba būti nustumta į antrą planą. Jei taip įvyktų, ir mes leistume tam įvykti, padarytume didelę klaidą.
Šiame pranešime nagrinėjami aspektai, į kuriuos reikia atsižvelgti siekiant geriau įvykdyti užduotį, kuri yra ES įsipareigojimas pagal ES Sutarties 11 straipsnį, ir kuri taip pat yra politinės etikos dalis. Žmogaus teisės turėtų būti pagrindinis ES išorės politikos šūkis ir ES turėtų jo įtaką naudoti siekiant pagerinti žmonių, gyvenančių valstybėse, su kuriomis ES turi santykių, gyvenimo sąlygas. Tai yra vienas iš pagrindinių politinių aspektų nagrinėjamų šiame pranešime.
Derėdamiesi dėl ekonominių ar prekybos sutarčių su valstybėmis, kuriose yra pažeidžiamos pagrindinės teisės, negalime aptarinėti skaičių, susitarimų ir sutarčių begėdiškai ignoruodami jos piliečių padėtį.
Palikdami žmogaus teises už derybų salės durų, atsidursime makabriškai ciniškoje padėtyje. Turime atidžiai pažvelgti į pilietinės visuomenės ir žmogaus teisių gynėjų, kurių balsas yra reikšmingas siekiant pažangos visose engiamose bendruomenėse, vaidmenį.
Pranešime, apie kurį šiandien diskutuosime, yra vertinama viena iš pagrindinių ES turimų priemonių siekiant įgyvendinti mano minėtus tikslus bei aiškiai apibrėžti vaidmenį, kurį norime suvaidinti siekiant pasaulio tvarkos. Tik pasitelkę pagarbą ir abipusiškumą galėsime pasiekti pažangą skatindami pagarbą žmogaus teisėms.
Nekalbu apie įtakos darymą per baudas ar paternalizmą. Nesame kompetentingi ką nors mokyti, tačiau esame įsipareigoję išlaikyti išorės veiksmų darną ir skatinti santykius su tomis valstybėmis, kurios daro pažangą, siekdami išvengti neatitikimų ir à la carte elgesio priemonių, kurios kenkia mūsų patikimumui.
Pranešime, kurį pristatau šiame Parlamente, raginama imtis veiksmų trimis lygmenimis: siekiant didesnės darnos dialoguose ir konsultacijose, kurias vykdant prireiks geresnio koordinavimo tarp Tarybos, dėl kurios nedalyvavimo šioje diskusijoje apgailestauju, Komisijos ir Parlamento, naudojant priemonės, kurios palengvintų bendravimą ir padėtų išvengti prieštaravimų tarp įvairių Bendrijos institucijų. Svarbu, kad mes visi kalbėtume vienu aiškiu balsu.
Taip pat svarbu skatinti dialogų ir konsultacijų vykdymo skaidrumą, kuris turėtų būti žmogaus teisių srities principas, o ne išimtis. Lankstumas ir praktiškumas, kurių reikia siekiant konkrečių rezultatų, neturėtų užtemdyti dialogo darbotvarkės, tikslų ir rezultatų."@lt14
"Priekšsēdētājas kundze! Eiropas Savienības dzimšanu iedvesmoja neatņemamas vērtības. Tādā pašā veidā mēs uzmanīgi vērojam mūsu dalībvalstis, lai nodrošinātu, ka tās nepārkāpj tiesības uz brīvību vai uz dzīvību, vai uz demokrātiju; izmantojot dialogu, mums ir jābūt izšķirošai ietekmei uz tām valstīm, ar kurām mums ir tirdzniecības, ekonomiskas, vai partnerības utt. attiecības, lai arī šīs valstis ievērotu cilvēktiesības.
Mēs aicinām nostiprināt Eiropas Parlamenta lomu, kas, dāmas un kungi, ir tieši tas, kā trūkst šā instrumenta pārvaldībā, un bez tā tam nebūs nekāda tiesiska vai oficiāla attaisnojuma.
Eiropas Parlaments ir gatavs atbildīgi rīkoties savu ārējo pilnvaru jomā. Šis Parlaments ir izveidojies par Eiropas galveno iestādi cilvēktiesību jomā, padarot tās par centrālo jautājumu, un tas ir nolēmis izmantot visas pieejamās metodes, lai īstenotu savu Eiropas Savienības ārējās darbības garanta lomu.
Eiropas Parlaments aicina Komisiju un Padomi uzklausīt un īstenot šā ziņojuma ieteikumus, kurus plaši atbalsta visas šā Parlamenta politiskās grupas.
Dāmas un kungi, Parlamenta balss ir jādzird. Mēs zinām, ka tam, ko mēs prasām, būs vajadzīgas lielas pūles, un tādēļ mēs apsveram iespēju palielināt cilvēktiesību nodaļā, piešķirtos līdzekļus gan Komisijā, gan Padomē, kura šajās debatēs nepiedalās.
Tomēr tās ir obligātās prasības Eiropas Savienībai, kura cenšas parādīt pasaulei, ka cilvēktiesības ir Eiropas neatņemamas tiesības. Ja mēs gribam, lai mums uzticas, mums kopā jāstrādā virzībā uz to.
ES ārējo sakaru sarežģītībā un lielumā vieta, ko ieņem dialogs un apspiešanās ar trešām valstīm par cilvēktiesībām, var palikt nepamanīta vai atrasties aizmugurējā plānā. Ja tā būtu un mēs to pieļautu, mēs izdarītu ļoti nopietnu kļūdu.
Šajā ziņojumā ir runa par aspektiem, kuri ir jāuzlabo, par uzdevumu, kas ir ES pienākums saskaņā ar ES līguma 11. pantu, un kas atbilst arī mūsu politiskajai ētikai. Cilvēktiesībām ir jābūt ES ārpolitikas karogam, un ES ir jāizmanto sava ietekme, lai uzlabotu cilvēku dzīves apstākļus tajās valstīs, ar kurām tai ir attiecības. Tas ir viens no šā ziņojuma galvenajiem politiskajiem elementiem.
Kad mēs sēžam un apspriežam ekonomikas vai tirdzniecības nolīgumus ar valsti, kurā tiek pārkāptas pamattiesības, mēs nevaram likt uz galda skaitļus, nolīgumus un līgumus, vienlaikus apkaunojoši paslaukot zem paklāja situāciju, kādā atrodas šīs valsts iedzīvotāji.
Ja mēs atstāsim cilvēktiesības ārpus sarunu telpas, mēs ieslīgsim visbriesmīgākajā cinismā. Mums ir uzmanīgi jāvēro, kāda ir pilsoniskās sabiedrības un cilvēktiesību aizstāvju loma, tās ir svarīgas balsis, kas ir nozīmīgas visu apspiesto sabiedrību progresam.
Ziņojumā, kuru mēs šodien apspriežam, ir novērtēts viens no galvenajiem Eiropas Savienības instrumentiem manis pieminēto mērķu sasniegšanai un skaidrai tās vietas noteikšanai, kuru mēs vēlamies ieņemt pasaules kārtībā. Tikai ar cieņu un savstarpīgumu mēs gūt panākumus cilvēktiesību veicināšanas darbā.
Ir pilnīgi izslēgts jautājums par rīcību ar uzspiešanas un aizbildnieciskuma palīdzību. Mēs nevaram nevienu pamācīt, bet mēs esam uzņēmušies pienākumu saglabāt konsekvenci ārējās attiecībās un veicināt attiecības ar tām valstīm, kuras progresē, izvairoties no nelīdzsvarotības un
rīcības, kas var kaitēt mūsu uzticamībai.
Ziņojumā, ar kuru es iepazīstinu šo Parlamentu, izteikts aicinājums rīkoties trīs līmeņos: vairāk konsekvences dialogos un apspriešanās, kam būs vajadzīga lielāka saskaņošana starp Padomi, kuras nepiedalīšanos šajās debatēs es nožēloju, Komisiju un Parlamentu, izmantojot mehānismu netraucētas sarunu norises atvieglošanai un lai novērstu pretrunas starp dažādām Kopienas iestādēm. Runa ir par to, lai mēs patiesi runātu vienā skaidrā balsī.
Runa ir arī par pārredzamību dialogu un apspriešanu pārvaldībā, kurai cilvēktiesību jomā ir jābūt principam, nevis izņēmumam. Īpašu rezultātu sasniegšanai vajadzīgā elastība un pragmātiskums nedrīkst aizēnot kopainu attiecībā uz programmu, mērķiem vai dialoga rezultātiem."@lv13
"Señora Presidenta, la Unión Europea nace inspirada por valores irrenunciables. Del mismo modo que vigilamos estrechamente que nuestros Estados miembros no vulneren el derecho a la libertad, o a la vida, o a la democracia, debemos influir decisivamente, a través del diálogo, para que aquellos países con los que mantenemos relaciones políticas, comerciales, económicas, de partenariado, etc., sean también respetuosos con los derechos humanos.
Reclamamos el refuerzo del papel del Parlamento Europeo, que es, Señorías, el gran ausente en la gestión de este instrumento, sin que exista, por cierto, ninguna justificación jurídica ni formal para ello.
El Parlamento Europeo está preparado para actuar responsablemente en el ámbito de sus competencias exteriores. Esta Cámara se ha consolidado como la institución europea de referencia en el ámbito de los derechos humanos, colocándolos en su centro de atención y está resuelta a emplear todos los métodos a su alcance para hacer valer su función de garante político de la acción exterior de la Unión.
Desde el Parlamento Europeo instamos a la Comisión y al Consejo a que escuchen y pongan en práctica las recomendaciones que se recogen en este informe, ampliamente consensuado por todos los Grupos políticos de esta Cámara.
La voz del Parlamento, Señorías, debe ser escuchada. Sabemos que lo que pedimos requerirá un gran esfuerzo y, por ello, contemplamos la necesidad de ampliar los recursos dedicados a las unidades de derechos humanos, tanto de la Comisión como del Consejo, ausente este último de este debate.
Sin embargo, éste es el mínimo exigible a una Unión Europea que pretende defender ante el mundo que los derechos humanos son un valor europeo irrenunciable. Si queremos ser creíbles, tenemos que trabajar juntos en esta dirección.
Dentro de la complejidad y la magnitud de las relaciones exteriores de la Unión, el espacio que ocupan el diálogo y las consultas de los derechos humanos con terceros países puede llegar a pasar inadvertido o quedar en un segundo plano. De ser así, y nosotros permitirlo, estaríamos cometiendo un gravísimo error.
Este informe aborda los aspectos necesarios para mejorar una tarea que es obligación de la Unión Europea, según su artículo 11, y que se inscribe además en el ámbito de la ética política. Los derechos humanos deben llegar a ser el estandarte de la política exterior europea y la Unión debe valerse de su capacidad de influencia para mejorar las condiciones de vida de las personas de aquellos países con los que mantenemos relaciones. Ésta es una de las claves políticas de este informe.
Cuando nos sentamos a negociar acuerdos económicos o comerciales con un país en el que se vulneran los derechos fundamentales, no podemos poner sobre la mesa cifras, acuerdos y contratos mientras vergonzantemente escondemos bajo la alfombra la situación por la que atraviesa su ciudadanía.
Si dejamos los derechos humanos fuera de la sala de negociaciones, estaremos cayendo en el cinismo más macabro. Además, debemos dedicar una mirada atenta al papel que desempeñan la sociedad civil y los defensores de los derechos humanos, voces sensibles e imprescindibles para el avance de todas las sociedades oprimidas.
El informe que hoy debatimos evalúa uno de los principales instrumentos de que dispone la Unión Europea para los objetivos que he mencionado y también para definir claramente el papel que queremos desempeñar en el orden mundial. Sólo a través del respeto y la reciprocidad podemos avanzar en la tarea de promover los derechos humanos.
No se trata, en absoluto, de actuar por medio de imposiciones o de paternalismos. No estamos en condiciones de dar demasiadas lecciones a nadie, pero sí estamos obligados a mantener la coherencia en nuestra acción exterior y a favorecer las relaciones con aquellos países que van avanzando, evitando desequilibrios y recetas a la carta que minan nuestra credibilidad.
El informe que hoy presento en esta Cámara reclama una actuación a tres niveles: más coherencia en el desarrollo de los diálogos y las consultas, para lo que será necesaria una mayor coordinación entre Consejo —al que echo de menos en este debate—, Comisión y Parlamento, utilizando algún mecanismo que facilite la comunicación fluida y que evite contradicciones entre las distintas Instituciones comunitarias. Se trata de que hablemos de verdad con una única y nítida voz.
También, la transparencia en la gestión de los diálogos y consultas que, en materia de derechos humanos, debería ser un principio y no una excepción. La flexibilidad y el pragmatismo necesarios para alcanzar resultados concretos no deben llevar aparejada una opacidad en cuanto a la agenda, los objetivos o el resultado del diálogo."@mt15
"Mevrouw de Voorzitter, de geboorte van de Europese Unie werd geïnspireerd door onvervreemdbare waarden. Op dezelfde wijze als we onze lidstaten nauwlettend gadeslaan om zeker te weten dat zij het recht op vrijheid, leven of democratie niet schenden, moeten we een beslissende invloed door middel van dialoog hebben met die landen waarmee we betrekkingen hebben op het gebied van politiek, handel, economie of partnerschap, enzovoort, zodat zij ook mensenrechten eerbiedigen.
Dames en heren, we vragen om een sterkere rol van het Europees Parlement, dat is wat werkelijk ontbreekt bij het hanteren van dit instrument, aangezien er geen enige wettelijke of formele rechtvaardiging voor is.
Het Europees Parlement is bereid op dit gebied van haar externe bevoegdheden verantwoordelijk op te treden. Dit Huis heeft zichzelf gevestigd als de belangrijkste Europese instelling op het terrein van mensenrechten, heeft deze een centrale plaats gegeven, en is vastbesloten om elke beschikbare methode te gebruiken ter vervulling van zijn rol als politieke waarborg voor de externe handelingen van de Unie.
Het Europees Parlement dringt bij de Commissie en de Raad eropaan te luisteren naar de aanbevelingen van dit verslag, die breed gesteund worden door alle fracties in dit Huis, en deze ten uitvoer te brengen.
Dames en heren, de stem van het Parlement moet worden gehoord. We weten dat hetgeen we vragen een grote inspanning zal vereisen, en daarom zijn we van oordeel dat er uitbreiding nodig is van de toegewezen middelen voor de mensenrechtenunits van zowel de Commissie als de Raad (de laatste is niet aanwezig bij dit debat).
Dit is echter een minimumvereiste voor de Europese Unie die claimt voor de hele wereld staande te houden dat mensenrechten een onvervreemdbaar Europees recht is. Als we geloofwaardig willen zijn, moeten we samen hieraan werken.
Binnen de complexiteit en omvang van de externe betrekkingen van de EU zou de ruimte voor dialoog en overleg over mensenrechten met derde landen onopgemerkt of op de achtergrond kunnen raken of blijven. Als dat het geval zou zijn en we dit zouden toelaten, zouden we een zeer ernstige vergissing maken.
Dit verslag behandelt de aspecten die noodzakelijk zijn voor een betere vervulling van een taak die een verplichting van de EU is op grond van artikel 11 van het EU-Verdrag, en die ook te maken heeft met politieke ethiek. Mensenrechten moeten het banier van het buitenlands beleid van de EU zijn en de EU moet haar invloed gebruiken om levensomstandigheden te verbeteren van mensen in de landen met wie zij betrekkingen onderhoudt. Dit is een van de belangrijke politieke aspecten in dit verslag.
Wanneer we gaan onderhandelen over economische of handelsovereenkomsten met een land waarin grondrechten worden geschonden, kunnen we niet cijfers, overeenkomsten en contracten ter tafel brengen als we de situatie die de burgers doormaken op beschamende wijze onder het tapijt vegen.
Als we de mensenrechten buiten de onderhandelingskamer laten, zullen we vervallen tot een uiterst macaber cynisme. We moeten ook heel goed kijken naar de rol die het maatschappelijk middenveld en de verdedigers van mensenrechten spelen. Het zijn belangrijke stemmen die in alle onderdrukte samenlevingen cruciaal zijn voor vooruitgang.
Het verslag dat we vandaag bespreken, evalueert een van de belangrijke instrumenten die de Europese Unie heeft voor het behalen van de door mij genoemde doelstellingen en ook voor het duidelijk omschrijven van de rol die we in de wereldorde willen spelen. Slechts door respect en wederkerigheid kunnen we vooruitgang boeken bij de taak om mensenrechten te bevorderen.
Er is absoluut geen sprake van handelen door middel van opleggen of paternalisme. We verkeren niet in de positie om iedereen te vermanen, maar we hebben een verplichting consistent te blijven in onze buitenlandse activiteiten en betrekkingen te bevorderen met die landen die vooruitgang boeken, waarbij we onevenwichtigheid en behandeling à la carte vermijden die onze geloofwaardigheid zouden ondermijnen.
Het verslag dat ik aan dit Huis presenteer, roept op tot maatregelen op drie niveaus: meer consistentie in het voeren van dialogen en overleg, hetgeen meer coördinatie vergt van de Raad, wiens afwezigheid bij dit debat ik betreur, van de Commissie en van het Parlement, en het gebruik van een instrument ter bevordering van een soepele communicatie en het vermijden van tegenstellingen tussen de verschillende instellingen van de Gemeenschap. Het gaat erover dat wij werkelijk met een enkele duidelijke stem spreken.
Het gaat ook over transparantie bij dialogen en overleg, dat op het vlak van mensenrechten geen uitzondering, maar een uitgangspunt moet zijn. De flexibiliteit en het pragmatisme die vereist zijn om te komen tot specifieke resultaten, mogen niet het beeld versluieren voor wat betreft de agenda, doelstellingen of het resultaat van dialoog."@nl3
"Pani przewodnicząca! Inspiracją dla stworzenia Unii Europejskiej były niezbywalne wartości. Podobnie jak obserwujemy państwa członkowskie, by mieć pewność, że nie naruszają prawa do wolności, życia i demokracji, musimy mieć decydujący wpływ poprzez dialog na państwa, z którymi utrzymujemy stosunki polityczne, handlowe, gospodarcze lub partnerskie itd., żeby one również respektowały prawa człowieka.
Wzywamy do tego, by wzmocnić rolę Parlamentu Europejskiego, ponieważ właśnie tego brakuje w zarządzaniu tym instrumentem, bez żadnego prawnego czy formalnego uzasadnienia.
Parlament Europejski jest przygotowany na to, by działać w sposób odpowiedzialny w ramach swoich kompetencji zewnętrznych. Ta Izba zdobyła sobie pozycję kluczowej instytucji w dziedzinie praw człowieka i wysunęła je na pierwszy plan. Parlament jest zdeterminowany, by użyć każdej dostępnej metody, żeby wypełnić swoją rolę politycznego gwaranta działań zewnętrznych Unii.
Parlament Europejski wzywa Komisję i Radę, aby wysłuchały i wcieliły w życie rekomendacje zawarte w tym sprawozdaniu, który ma poparcie wszystkich grup politycznych w tej Izbie.
Panie i panowie! Głos Parlamentu musi być wysłuchany. Zdajemy sobie sprawę, że to, o co prosimy wymagać będzie wielkiego wysiłku, i dlatego rozważamy konieczność zwiększenia środków przeznaczonych na komórki zajmujące się prawami człowieka, zarówno w Komisji, jak i Radzie, choć ta ostatnia nie jest obecna podczas debaty.
Jest to jednak minimalny wymóg dla Unii Europejskiej, która twierdzi przed całym światem, że prawa człowieka są niezbywalnym europejskim prawem. Jeśli chcemy być wiarygodni, musimy pracować razem w tej sprawie.
Wśród złożoności i skali zewnętrznych stosunków UE, obszar zajmowany przez dialog i konsultacje w sprawie praw człowieka z krajami trzecimi mógłby pozostać niezauważony lub schowany w tle. Gdyby tak było i pozwolilibyśmy na to, byłby to bardzo poważny błąd.
Niniejsze sprawozdanie dotyczy aspektów, które są niezbędne dla wypełnienia zadania, które jest obowiązkiem UE, zgodnie z art. 11 traktatu o UE, ale jest to również sprawa etyki politycznej. Prawa człowieka powinny być sztandarową wartością polityki zewnętrznej UE, która powinna wykorzystać swoje wpływy dla poprawy warunków życia w krajach, z którymi utrzymuje stosunki. Jest to jeden z kluczowych elementów tego sprawozdania.
Kiedy przystępujemy do negocjacji porozumień gospodarczych czy handlowych z państwem, w którym naruszane są podstawowe prawa, nie możemy rozmawiać o pieniądzach, porozumieniach i kontraktach wstydliwie zamiatając pod dywan obywateli tego państwa.
Jeśli zostawimy prawa człowieka poza salą negocjacyjną, będzie to bardzo makabryczny cynizm. Musimy również przyjrzeć się roli, jaką odgrywają organizacje społeczeństwa obywatelskiego oraz obrońcy praw człowieka, stanowiące ważny głos dla postępu wszystkich uciskanych społeczeństw.
Sprawozdanie, nad którym debatujemy dziś ocenia jeden z głównych instrumentów, które Unia Europejska posiada dla realizacji celów, o których wspomniałem i dla jasnego określenia roli, którą pragniemy odgrywać na świecie. Tylko poprzez szacunek i wzajemność osiągniemy postępy w zadaniu promocji praw człowieka.
Absolutnie wykluczone jest działanie polegające na narzucaniu określonych rozwiązań czy paternalizm. Nie będziemy nikomu prawić kazań, ale mamy obowiązek konsekwentnego działania w naszych stosunkach zewnętrznych i promowania relacji z tymi krajami, które robią postępy, unikając nierównowagi i lepszego traktowania dla niektórych, co mogłoby podważyć naszą wiarygodność.
Sprawozdanie, które przedstawiam Izbie wzywa do działania na trzech poziomach: potrzebna jest większa spójność w prowadzonych dialogach, co będzie wymagało większej koordynacji między Radą, której nieobecność podczas tej debaty bardzo żałuję, Komisją i Parlamentem, przy użyciu mechanizmu ułatwiającego sprawną komunikację i unikanie sprzeczności między różnymi instytucjami wspólnotowymi. Chodzi o to, by mówić jednym wyraźnym głosem.
Chodzi również o przejrzystość w zarządzaniu dialogiem i konsultacjami, co w dziedzinie praw człowieka powinno być zasadą, a nie wyjątkiem. Elastyczność i pragmatyzm konieczne dla osiągnięcia konkretnych efektów nie powinny przesłaniać obrazu dotyczącego tematyki, celów czy rezultatów dialogu."@pl16
"Senhora Presidente, o nascimento da União Europeia foi inspirado por valores inalienáveis. Do mesmo modo que mantemos uma estreita vigilância sobre os nossos Estados-Membros para assegurar que estes não violam o direito à liberdade, ou à vida, ou à democracia, temos de exercer, por via do diálogo, uma influência decisiva sobre os países com os quais mantemos relações políticas, comerciais, económicas, de parceria etc., a fim de assegurar que também eles respeitam os direitos humanos.
Exigimos que o papel do Parlamento Europeu seja reforçado, e é isso, Senhoras e Senhores Deputados, que está realmente a fazer falta na gestão deste instrumento, sem que para tal exista qualquer justificação de ordem jurídica ou formal.
O Parlamento Europeu está pronto a agir de forma responsável no âmbito das suas competências externas. Este Parlamento consolidou-se como a Instituição europeia de referência no domínio dos direitos humanos, colocando-os no centro da sua atenção, e está firmemente determinado a utilizar todos o meios ao seu alcance para desempenhar a sua missão de garante político da acção externa da União.
O Parlamento Europeu insta a Comissão e o Conselho a darem ouvidos e a porem em prática as recomendações contidas neste relatório, que foi amplamente apoiado por todos os grupos políticos desta Assembleia.
Senhoras e Senhores Deputados, a voz do Parlamento tem de ser ouvida. Sabemos que o que estamos a pedir irá exigir um esforço, e por isso mesmo levamos em consideração a necessidade de aumentar os recursos financeiros atribuídos às unidades dos direitos do homem, tanto da Comissão como do Conselho – que não está presente.
Não obstante, este é o mínimo exigível a uma União que afirma defender perante o mundo que os direitos humanos são um direito europeu inalienável. Se quisermos ser credíveis, temos de trabalhar em conjunto neste sentido.
Dentro da complexidade e da magnitude das relações externas da UE, o espaço ocupado pelo diálogo e pelas consultas com países terceiros no domínio dos direitos humanos poderia passar despercebido ou permanecer em segundo plano. Se assim fosse, e se nós o permitíssemos, estaríamos a incorrer num gravíssimo erro.
Este relatório debruça-se sobre os aspectos que são necessários para melhorar uma tarefa que, nos termos do artigo 11.º do Tratado UE, constitui uma obrigação da União Europeia, e que se enquadra igualmente no âmbito da ética política. Os direitos humanos devem ser o estandarte da política externa da UE, e a UE deve usar a sua influência para melhorar as condições de vida dos cidadãos dos países com os quais mantém relações. Este é um dos elementos políticos chave do presente relatório.
Quando nos sentamos para negociar acordos económicos ou comerciais com um país onde os direitos fundamentais são violados, não podemos pôr números, acordos e contratos em cima da mesa, enquanto, vergonhosamente, varremos para debaixo do tapete a situação que os respectivos cidadãos atravessam.
Se deixarmos os direitos humanos fora da sala das negociações, estaremos a cair no mais macabro dos cinismos. Temos também de prestar uma atenção especial ao papel desempenhado pela sociedade civil e pelos defensores dos direitos humanos, vozes importantes que são imprescindíveis para o progresso em todas as sociedades oprimidas.
O relatório que hoje debatemos avalia um dos principais instrumentos de que a União Europeia dispõe para alcançar os objectivos que mencionei, assim como para definir claramente o papel que queremos desempenhar na ordem mundial. Só através do respeito e da reciprocidade poderemos progredir na nossa na tarefa de promover os direitos humanos.
Não se trata em absoluto de agir pela via da imposição e do paternalismo. Não estamos em posição de dar lições a ninguém, mas temos efectivamente a obrigação de manter a coerência da nossa acção externa e de promover as relações com os países estão a fazer progressos, evitando desequilíbrios e tratamentos
que minam a nossa credibilidade.
O relatório que hoje apresento a esta Assembleia reclama acção a três níveis: coerência acrescida na condução dos diálogos e das consultas, o que exigirá maior coordenação entre o Conselho, cuja ausência neste debate eu deploro, a Comissão e o Parlamento, utilizando um mecanismo que propicie a fluência da comunicação e evite contradições entre as diferentes Instituições comunitárias. O que realmente importa é que nos pronunciemos claramente a uma só voz.
Importa também que haja transparência na gestão dos diálogos e consultas, uma transparência que, no domínio dos direitos humanos, deveria ser um princípio e não uma excepção. A flexibilidade e o pragmatismo necessários para alcançar resultados concretos não pode encobrir uma falta de transparência no que respeita à agenda, aos objectivos ou aos resultados do diálogo."@pt17
"Señora Presidenta, la Unión Europea nace inspirada por valores irrenunciables. Del mismo modo que vigilamos estrechamente que nuestros Estados miembros no vulneren el derecho a la libertad, o a la vida, o a la democracia, debemos influir decisivamente, a través del diálogo, para que aquellos países con los que mantenemos relaciones políticas, comerciales, económicas, de partenariado, etc., sean también respetuosos con los derechos humanos.
Reclamamos el refuerzo del papel del Parlamento Europeo, que es, Señorías, el gran ausente en la gestión de este instrumento, sin que exista, por cierto, ninguna justificación jurídica ni formal para ello.
El Parlamento Europeo está preparado para actuar responsablemente en el ámbito de sus competencias exteriores. Esta Cámara se ha consolidado como la institución europea de referencia en el ámbito de los derechos humanos, colocándolos en su centro de atención y está resuelta a emplear todos los métodos a su alcance para hacer valer su función de garante político de la acción exterior de la Unión.
Desde el Parlamento Europeo instamos a la Comisión y al Consejo a que escuchen y pongan en práctica las recomendaciones que se recogen en este informe, ampliamente consensuado por todos los Grupos políticos de esta Cámara.
La voz del Parlamento, Señorías, debe ser escuchada. Sabemos que lo que pedimos requerirá un gran esfuerzo y, por ello, contemplamos la necesidad de ampliar los recursos dedicados a las unidades de derechos humanos, tanto de la Comisión como del Consejo, ausente este último de este debate.
Sin embargo, éste es el mínimo exigible a una Unión Europea que pretende defender ante el mundo que los derechos humanos son un valor europeo irrenunciable. Si queremos ser creíbles, tenemos que trabajar juntos en esta dirección.
Dentro de la complejidad y la magnitud de las relaciones exteriores de la Unión, el espacio que ocupan el diálogo y las consultas de los derechos humanos con terceros países puede llegar a pasar inadvertido o quedar en un segundo plano. De ser así, y nosotros permitirlo, estaríamos cometiendo un gravísimo error.
Este informe aborda los aspectos necesarios para mejorar una tarea que es obligación de la Unión Europea, según su artículo 11, y que se inscribe además en el ámbito de la ética política. Los derechos humanos deben llegar a ser el estandarte de la política exterior europea y la Unión debe valerse de su capacidad de influencia para mejorar las condiciones de vida de las personas de aquellos países con los que mantenemos relaciones. Ésta es una de las claves políticas de este informe.
Cuando nos sentamos a negociar acuerdos económicos o comerciales con un país en el que se vulneran los derechos fundamentales, no podemos poner sobre la mesa cifras, acuerdos y contratos mientras vergonzantemente escondemos bajo la alfombra la situación por la que atraviesa su ciudadanía.
Si dejamos los derechos humanos fuera de la sala de negociaciones, estaremos cayendo en el cinismo más macabro. Además, debemos dedicar una mirada atenta al papel que desempeñan la sociedad civil y los defensores de los derechos humanos, voces sensibles e imprescindibles para el avance de todas las sociedades oprimidas.
El informe que hoy debatimos evalúa uno de los principales instrumentos de que dispone la Unión Europea para los objetivos que he mencionado y también para definir claramente el papel que queremos desempeñar en el orden mundial. Sólo a través del respeto y la reciprocidad podemos avanzar en la tarea de promover los derechos humanos.
No se trata, en absoluto, de actuar por medio de imposiciones o de paternalismos. No estamos en condiciones de dar demasiadas lecciones a nadie, pero sí estamos obligados a mantener la coherencia en nuestra acción exterior y a favorecer las relaciones con aquellos países que van avanzando, evitando desequilibrios y recetas a la carta que minan nuestra credibilidad.
El informe que hoy presento en esta Cámara reclama una actuación a tres niveles: más coherencia en el desarrollo de los diálogos y las consultas, para lo que será necesaria una mayor coordinación entre Consejo —al que echo de menos en este debate—, Comisión y Parlamento, utilizando algún mecanismo que facilite la comunicación fluida y que evite contradicciones entre las distintas Instituciones comunitarias. Se trata de que hablemos de verdad con una única y nítida voz.
También, la transparencia en la gestión de los diálogos y consultas que, en materia de derechos humanos, debería ser un principio y no una excepción. La flexibilidad y el pragmatismo necesarios para alcanzar resultados concretos no deben llevar aparejada una opacidad en cuanto a la agenda, los objetivos o el resultado del diálogo."@ro18
"Pani predsedajúca, zrod Európskej únie inšpirovali nescudziteľné hodnoty. Rovnakým spôsobom, akým starostlivo dohliadame na naše členské štáty, s cieľom uistiť sa, že neporušujú právo na slobodu alebo právo na život alebo na demokraciu, musíme rozhodným spôsobom pôsobiť v rámci dialógu na krajiny, s ktorými máme politické, obchodné, hospodárske alebo partnerské vzťahy atď., s cieľom dosiahnuť, aby sa aj v týchto krajinách dodržiavali ľudské práva.
Žiadame, aby bola úloha Európskeho parlamentu posilnená, čo je prvok, ktorý, dámy a páni, skutočne chýba v riadení tohto nástroja, a to bez toho, aby pre danú situáciu existovalo právne alebo formálne zdôvodnenie.
Európsky parlament je pripravený konať zodpovedne v oblasti svojich vonkajších právomocí. Tento parlament si v oblasti ľudských práv vybudoval pozíciu kľúčovej európskej inštitúcie, zameral sa na ne a je odhodlaný využiť každú metódu, ktorá je mu dostupná, na to, aby vykonával svoju úlohu politickej záruky vonkajšej činnosti Únie.
Európsky parlament nalieha na Komisiu a Radu, aby brali do úvahy a zavádzali do praxe odporúčania z tejto správy, ktoré široko podporujú všetky politické skupiny tohto Parlamentu.
Dámy a páni, je nutné, aby bolo hlas Parlamentu počuť. Uvedomujeme si, že to o čo žiadame bude vyžadovať veľké úsilie, a preto zvažujeme potrebu rozšírenia zdrojov vyčlenených pre oddelenia pre ľudské práva v Komisii, ako aj v Rade, ktorá sa dnešnej rozpravy nezúčastňuje.
Napriek tomu ide o minimálnu požiadavku pre Európsku úniu, ktorá svetu tvrdí, že presadzovanie ľudských práv je nescudziteľnou európskou hodnotou. Ak chceme byť dôveryhodní, musíme na tejto úlohe pracovať.
V celej komplexnosti a rozsahu vonkajších vzťahov EÚ by sa na priestor venovaný dialógu a konzultáciám o ľudských právach s tretími krajinami mohlo zabúdať, alebo by mohli zostávať v pozadí. Ak by sa situácia vyvinula takýmto spôsobom a my by sme to pripustili, dopustili by sme sa veľmi vážnej chyby.
Táto správa je venovaná aspektom, ktoré je potrebné zlepšiť, úlohe, ktorá je povinnosťou EÚ podľa článku 11 zmluvy o EÚ a ktorá spadá do oblasti politickej etiky. Ľudské práva by mali byť ústrednou témou vonkajšej politiky EÚ a EÚ by mala využívať ich pôsobenie na zlepšenie životných podmienok ľudí v krajinách, s ktorými udržiava vzťahy. Toto je jedným z kľúčových politických prvkov tejto správy.
Keď si sadneme za rokovací stôl, aby sme diskutovali o hospodárskych a obchodných dohodách s krajinou, v ktorej sú porušované základné práva, nemôžeme na tento stôl položiť ceny, dohody a zmluvy, pričom nehanebne zametieme pod koberec situáciu, v ktorej sa všetci jej občania ocitajú.
Ak necháme ľudské práva pred dverami rokovacích sál, uchýlime sa k najstrašnejšej forme cynizmu. Musíme tiež preskúmať úlohu, ktorú zohráva občianska spoločnosť a zástancovia ľudských práv, výrazné hlasy, ktoré sú dôležité pre pokrok vo všetkých utláčaných spoločnostiach.
V správe, o ktorej tu dnes diskutujeme, sa hodnotí jeden z hlavných nástrojov, ktorým Európska únia disponuje na dosiahnutie cieľov, ktoré som uviedla a tiež na jasné vymedzenie úlohy, ktorú chceme zohrávať v rámci svetového poriadku. Jedine prostredníctvom rešpektu a reciprocity sme schopní dosiahnuť pokrok v úlohe presadzovania ľudských práv.
Vôbec nepripadá do úvahy, aby sme svoju činnosť vyvíjali nátlakom a paternalistickým prístupom. Nemáme právo nikomu kázať, avšak je našou povinnosťou udržiavať konzistentnosť s našou vonkajšou činnosťou a podporovať vzťahy s tými krajinami, ktoré dosahujú výsledky, pričom by sme sa mali vyhnúť nerovnováhe a selektívnemu zaobchádzaniu, ktoré by oslabilo našu dôveryhodnosť.
V správe, ktorú dnes tomuto Parlamentu predkladám, sa vyzýva na činnosť na troch úrovniach, ktorými sú väčšia konzistentnosť pri vedení dialógov a konzultácií, ktorá si vyžaduje širšiu koordináciu medzi Radou, ktorá sa žiaľ tejto rozpravy nezúčastňuje, Komisiou a Parlamentom, využitie mechanizmu na uľahčenie bezproblémovej komunikácie a predchádzanie rozporom medzi rôznymi inštitúciami Spoločenstva. Ide o to, aby sme všetci zastávali jedno jasné stanovisko.
Ide aj o transparentnosť v riadení dialógov a konzultácií, ktorá by v oblasti ľudských práv mala byť zásadou, nie výnimkou. Flexibilita a pragmatizmus nutné na dosiahnutie špecifických výsledkov by nemali zatieňovať celkovú situáciu týkajúcu sa programu, cieľov alebo výsledku dialógu."@sk19
"Gospa predsednica, nastanek Evropske unije so navdihnile neodtujljive vrednote. Enako kot pozorno spremljamo naše države članice za zagotovitev, da ne kršijo pravice do svobode, življenja ali demokracije, moramo prek dialoga odločilno vplivati na tiste države, s katerimi imamo politične, trgovinske, gospodarske ali partnerske odnose, da bodo tudi te države spoštovale človekove pravice.
Gospe in gospodje, pozivamo k večji vlogi Evropskega parlamenta, saj pri upravljanju tega instrumenta dejansko manjka prav to, ne da bi za to obstajala kakršna koli pravna utemeljitev.
Evropski parlament je pripravljen odgovorno delovati na področju svojih zunanjih pristojnosti. Parlament se je uveljavil kot ključna evropska institucija na področju človekovih pravic, ki so postale njegova središčna točka, in namerava uporabiti vse razpoložljive metode za izvajanje svoje naloge političnega poroka za zunanje delovanje Unije.
Evropski parlament od Komisije in Sveta zahteva, da prisluhneta priporočilom iz tega poročila, ki uživajo široko podporo vseh političnih skupin v tem parlamentu, in jih uresničita.
Gospe in gospodje, stališče Parlamenta mora biti jasno izraženo. Zavedamo se, da bodo naše želje zahtevale veliko prizadevanja, zato razmišljamo o potrebi po razširitvi sredstev, dodeljenih službam za človekove pravice v Komisiji in Svetu, čeprav Svet v tej razpravi ni prisoten.
Vseeno je to minimalna zahteva za Evropsko unijo, ki pred celotnim svetom zatrjuje, da so človekove pravice neodtujljiva evropska pravica. Če želimo doseči verodostojnost, si moramo skupaj prizadevati za ta cilj.
Zaradi zapletenosti in obsega zunanjih odnosov EU bi lahko dialog in posvetovanja o človekovih pravicah s tretjimi državami ostali neopaženi ali v ozadju. Če bi do tega prišlo in bi to dovolili, bi bila to zelo resna napaka.
To poročilo obravnava vidike, ki so nujni za izboljšanje naloge, ki je obveznost EU na podlagi člena 11 Pogodbe EU in spada na področje politične etike. Človekove pravice morajo biti simbol zunanje politike EU in EU mora uporabiti svoj vpliv za izboljšanje življenjskih razmer ljudi v državah, s katerimi vzdržuje odnose. To je eden od ključnih političnih elementov v tem poročilu.
Ko se pogajamo o gospodarskih ali trgovinskih sporazumih z državo, v kateri se kršijo temeljne pravice, ne moremo razpravljati o številkah, sporazumih in pogodbah ter hkrati nečastno prezreti razmere, ki jih trpijo državljani te države.
Če človekovih pravic ne vključimo v pogajanja, bo to pomenilo veliko brezobzirnost. Prav tako moramo natančno preučiti vlogo, ki jo imajo civilna družba in zagovorniki človekovih pravic, ki so pomembni glasniki, bistveni za napredek v vseh zatiranih družbah.
Poročilo, o katerem razpravljamo danes, ocenjuje enega od glavnih instrumentov Evropske unije za doseganje ciljev, ki sem jih navedla, in jasno opredelitev vloge, ki jo želimo imeti v svetovnem redu. Le prek spoštovanja in vzajemnosti lahko napredujemo pri pospeševanju človekovih pravic.
Nikakor ni mogoče delovati prek vsiljevanja in paternalizma. Nismo pristojni za pridiganje, imamo pa obveznost za ohranjanje doslednosti v naših zunanjih odnosih in spodbujanje odnosov z državami, ki dosegajo napredek, pri čemer se moramo izogibati neravnovesjem in poljubnemu obravnavanju, ki zmanjšujeta našo verodostojnost.
Poročilo, ki ga predstavljam v Parlamentu, poziva k delovanju na treh ravneh; zahteva večjo doslednost pri vodenju dialogov in pogajanj, kar bo zahtevalo boljše usklajevanje med Svetom, ki na tej razpravi žal ni prisoten, Komisijo in Parlamentom na podlagi mehanizma za lažjo komunikacijo in preprečevanje protislovij med različnimi institucijami Skupnosti. Dejansko gre za to, da imamo enotno stališče.
Gre tudi za preglednost pri vodenju dialogov in posvetovanj, ki mora biti na področju človekovih pravic načelo in ne izjema. Prilagodljivost in pragmatizem, ki se zahtevata za doseganje posebnih rezultatov, ne smeta zakriti stanja v zvezi z dnevnim redom, cilji ali rezultatom dialoga."@sl20
"Fru talman! Europeiska unionens födelse var inspirerad av omistliga värderingar. På samma sätt som vi nära övervakar medlemsstaterna för att försäkra oss om att de inte bryter mot rätten till frihet, liv och demokrati måste vi genom dialog ha ett avgörande inflytande på de länder som vi har politiska, handelsmässiga och ekonomiska förbindelser med eller med vilka vi har partnerskap m.m., så att även de respekterar de mänskliga rättigheterna.
Vi vill att Europaparlamentets roll ska stärkas, eftersom den verkligen är bristfällig vid genomförandet av detta instrument, och för detta behövs ingen rättslig eller formell motivering.
Europaparlamentet är berett att agera ansvarsfullt inom ramen för sina yttre befogenheter. Parlamentet har etablerat sig som Europas huvudsakliga institution på området för mänskliga rättigheter och sätter dessa rättigheter i centrum. Vi kommer att använda alla metoder som vi förfogar över för att spela vår roll som politisk garant för unionens yttre åtgärder.
Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att lyssna och praktiskt genomföra rekommendationerna i betänkandet, som har ett brett stöd bland alla politiska grupper i parlamentet.
Parlamentets röst måste höras. Vi vet att det vi begär kommer att kräva stora insatser, och vi överväger därför att öka resurserna för främjandet av de mänskliga rättigheterna, både i kommissionen och i rådet, som inte är företrätt i denna debatt.
Detta är dock ett minimikrav för en europeisk union som inför världen hävdar att mänskliga rättigheter är omistliga europeiska rättigheter. Om vi vill vara trovärdiga måste vi arbeta tillsammans för detta.
Med tanke på att EU:s yttre förbindelser är så komplexa och omfattande kan det utrymme som ägnas åt dialog och samråd om mänskliga rättigheter med tredjeländer gå förbi obemärkt eller hamna i bakgrunden. Att tillåta detta skulle vara ett mycket allvarligt misstag.
Detta betänkande handlar om de aspekter som vi måste förbättra, vilket är EU:s skyldighet i enlighet med artikel 11 i EU-fördraget och som också ingår i den politiska etiken. De mänskliga rättigheterna måste stå i förgrunden för EU:s utrikespolitik och EU bör utnyttja sitt inflytande för att förbättra levnadsvillkoren för människorna i de länder som EU har förbindelser med. Detta är en av de politiska huvudfrågorna i betänkandet.
När vi förhandlar om ekonomiska avtal eller handelsavtal med ett land som bryter mot de grundläggande rättigheterna kan vi inte lägga fram siffror, överenskommelser och avtal på bordet samtidigt som vi skamligt sopar den situation som landets medborgare lever i under mattan.
Att lämna de mänskliga rättigheterna utanför förhandlingsrummet är ytterst cyniskt. Vi måste också titta närmare på den roll som det civila samhället och människorättsförsvararna spelar, eftersom deras röster är både viktiga och nödvändiga för att utvecklingen ska gå framåt i förtryckta samhällen.
Det betänkande som vi diskuterar i dag är en utvärdering av ett av EU:s huvudsakliga instrument för att uppnå de mål jag har nämnt och för att tydligt definiera den roll som vi vill spela i världen. Det är endast genom respekt och ömsesidighet som vi kan nå framsteg i uppgiften att främja de mänskliga rättigheterna.
Det är absolut inte fråga om att agera med hjälp av tvång eller paternalism. Vi kan inte läxa upp någon, men vi är skyldiga att vara konsekventa i våra yttre åtgärder, främja förbindelser med de länder som gör framsteg och undvika obalans och godtycklig behandling som undergräver vår trovärdighet.
I det betänkande som jag lägger fram för parlamentet efterlyser vi åtgärder på tre nivåer: mer konsekvens vid genomförandet av dialoger och samråd, vilket kräver bättre samordning mellan rådet, som beklagligtvis inte är närvarande vid denna debatt, kommissionen och parlamentet, genom att tillämpa en mekanism som underlättar smidig kommunikation och förhindrar inkonsekvens mellan de olika gemenskapsinstitutionerna. Det handlar om att vi verkligen ska föra ut samma budskap.
Det handlar också om öppenhet kring genomförandet av dialoger och samråd, vilket bör vara en princip och inte ett undantag på det människorättsliga området. Den flexibilitet och pragmatism som krävs för att nå specifika resultat får inte skymma dialogens agenda, mål eller resultat."@sv22
|
lpv:unclassifiedMetadata |
"Ponente"18,15
|
Named graphs describing this resource:
The resource appears as object in 2 triples