Local view for "http://purl.org/linkedpolitics/eu/plenary/2006-10-24-Speech-2-029"

PredicateValue (sorted: default)
rdf:type
dcterms:Date
dcterms:Is Part Of
dcterms:Language
lpv:document identification number
"en.20061024.5.2-029"6
lpv:hasSubsequent
lpv:speaker
lpv:spoken text
"Fru talman! Jag skulle vilja börja med att tacka Karin Jöns för hennes stora engagemang och för att hon har tagit tag i denna oerhört viktiga fråga. Som Karin Jöns redan sagt så är detta den vanligaste cancerformen bland kvinnor. Det är också den vanligaste dödsorsaken bland kvinnor i åldersgruppen 35–59 år. Dessutom vet vi att bröstcancern ökar bland yngre kvinnor, liksom att möjligheterna att upptäcka sjukdomen varierar väldigt mycket mellan olika medlemsländer i EU. Möjligheten till mammografi skiftar mellan olika länder. Jag vet från mitt eget land, Sverige, där vi har mammografi sedan en lång tid tillbaka för kvinnor i vissa åldergrupper, att mammografin har haft effekt när det gäller minskad dödlighet bland kvinnor och att det är viktigt att upptäcka sjukdomen tidigt för att kunna sätta in rätt behandling. Allt detta gör att de ansträngningar som finns i resolutionerna som Karin Jöns pratat om är oerhört viktiga. Tre utskott är involverade i detta arbete. Vi i sysselsättningsutskottet har inte specifikt ansvar för hälso- och sjukvårdsfrågorna, men däremot för kopplingen till arbetsmarknaden. Vi har numera lyckligtvis en arbetsmarknad som vill involvera kvinnorna, där kvinnorna finns med i allt större utsträckning. I mitt eget land är kvinnornas förvärvsfrekvens lika hög som männens. Om man får en allvarlig sjukdom som bröstcancer så handlar en aspekt om behandling rent faktiskt, att man måste få tid till behandling. Ibland kan man finnas kvar i sitt yrkesliv, men då måste man också kunna diskutera med arbetsgivaren om hur man kan anpassa arbetslivet för att det skall kunna fungera under den tid som man deltar i behandling. Det kan också vara så att man blir kraftigt sjuk under en period, men blir bättre av behandlingen och kan komma tillbaka till arbetslivet. Frågan är då hur jag återintegreras på ett sätt som gör att jag fungerar, så att behandlingen mot bröstcancer inte kan påverka min relation till arbetslivet på ett negativt sätt. Det är viktigt att vi tar upp dessa frågor – det är den ena aspekten som berör sysselsättningsutskottet. Den andra aspekten är den personal som arbetar med dessa frågor. Det händer hela tiden saker när det gäller forskning, utveckling och metoder för att behandla bröstcancer. Det är viktigt att sjukvårdspersonalen hela tiden är uppdaterad om de nya metoder som kommer fram. Vi har ju instrument även på europeisk nivå för att kunna hjälpa till med kompetensutveckling av personal inom ramen för socialfonden. Vi måste också för denna verksamhet kunna använda socialfonden för kompetensutveckling, så att personalen kan använda de bästa metoderna. Detta är också något för Lissabonprocessen. Lissabonprocessen handlar ju om och då skall vi se till de länder som kommit längst. Avslutningsvis skulle jag vilja säga något som jag också pratat med Karin Jöns om. Detta är en sjukdom som drabbar kvinnor, men det är viktigt att vi män engagerar oss för bättre metoder. Det får inte bli bara kvinnorna som engagerar sig för bättre metoder för sjukdomar som drabbar kvinnor, utan vi måste alla göra det – män såväl som kvinnor."@sv21
lpv:spokenAs
lpv:translated text
"Fru talman! Jag skulle vilja börja med att tacka Karin Jöns för hennes stora engagemang och för att hon har tagit tag i denna oerhört viktiga fråga. Som Karin Jöns redan sagt så är detta den vanligaste cancerformen bland kvinnor. Det är också den vanligaste dödsorsaken bland kvinnor i åldersgruppen 35–59 år. Dessutom vet vi att bröstcancern ökar bland yngre kvinnor, liksom att möjligheterna att upptäcka sjukdomen varierar väldigt mycket mellan olika medlemsländer i EU. Möjligheten till mammografi skiftar mellan olika länder. Jag vet från mitt eget land, Sverige, där vi har mammografi sedan en lång tid tillbaka för kvinnor i vissa åldergrupper, att mammografin har haft effekt när det gäller minskad dödlighet bland kvinnor och att det är viktigt att upptäcka sjukdomen tidigt för att kunna sätta in rätt behandling. Allt detta gör att de ansträngningar som finns i resolutionerna som Karin Jöns pratat om är oerhört viktiga. Tre utskott är involverade i detta arbete. Vi i sysselsättningsutskottet har inte specifikt ansvar för hälso- och sjukvårdsfrågorna, men däremot för kopplingen till arbetsmarknaden. Vi har numera lyckligtvis en arbetsmarknad som vill involvera kvinnorna, där kvinnorna finns med i allt större utsträckning. I mitt eget land är kvinnornas förvärvsfrekvens lika hög som männens. Om man får en allvarlig sjukdom som bröstcancer så handlar en aspekt om behandling rent faktiskt, att man måste få tid till behandling. Ibland kan man finnas kvar i sitt yrkesliv, men då måste man också kunna diskutera med arbetsgivaren om hur man kan anpassa arbetslivet för att det skall kunna fungera under den tid som man deltar i behandling. Det kan också vara så att man blir kraftigt sjuk under en period, men blir bättre av behandlingen och kan komma tillbaka till arbetslivet. Frågan är då hur jag återintegreras på ett sätt som gör att jag fungerar, så att behandlingen mot bröstcancer inte kan påverka min relation till arbetslivet på ett negativt sätt. Det är viktigt att vi tar upp dessa frågor – det är den ena aspekten som berör sysselsättningsutskottet. Den andra aspekten är den personal som arbetar med dessa frågor. Det händer hela tiden saker när det gäller forskning, utveckling och metoder för att behandla bröstcancer. Det är viktigt att sjukvårdspersonalen hela tiden är uppdaterad om de nya metoder som kommer fram. Vi har ju instrument även på europeisk nivå för att kunna hjälpa till med kompetensutveckling av personal inom ramen för socialfonden. Vi måste också för denna verksamhet kunna använda socialfonden för kompetensutveckling, så att personalen kan använda de bästa metoderna. Detta är också något för Lissabonprocessen. Lissabonprocessen handlar ju om och då skall vi se till de länder som kommit längst. Avslutningsvis skulle jag vilja säga något som jag också pratat med Karin Jöns om. Detta är en sjukdom som drabbar kvinnor, men det är viktigt att vi män engagerar oss för bättre metoder. Det får inte bli bara kvinnorna som engagerar sig för bättre metoder för sjukdomar som drabbar kvinnor, utan vi måste alla göra det – män såväl som kvinnor."@cs1
"Fru formand! Jeg vil indledningsvis gerne takke Karin Jöns for hendes store engagement, og fordi hun har taget fat på dette utroligt vigtige spørgsmål. Som Karin Jöns allerede har sagt, er dette den mest udbredte kræftform blandt kvinder. Det er også den mest udbredte dødsårsag blandt kvinder i aldersgruppen 35-59 år. Desuden ved vi, at brystkræft spredes blandt yngre kvinder, ligesom mulighederne for at opdage sygdommen varierer utroligt meget i forskellige medlemslande i EU. Muligheden for mammografi varierer i forskellige lande. Jeg ved fra mit eget land, Sverige, hvor vi har haft mammografi i mange år for kvinder i visse aldersgrupper, at mammografi har haft effekt, når det handler om mindsket dødelighed blandt kvinder, og at det er vigtigt at opdage sygdommen tidligt for at kunne sætte ind med den rette behandling. Alt dette gør, at bestræbelserne i de beslutninger, som Karin Jöns talte om, er utroligt vigtige. Tre udvalg er involveret i dette arbejde. Vi i Beskæftigelsesudvalget har ikke noget specifikt ansvar for folkesundhedsspørgsmål, men derimod for koblingen til arbejdsmarkedet. Vi har heldigvis et arbejdsmarked nu, hvor kvinderne involveres, og hvor der er kvinder i større og større udstrækning. I mit eget land er kvindernes erhvervsfrekvens lige så stor som mændenes. Hvis man får en alvorlig sygdom som brystkræft, handler et af aspekterne rent faktisk om, at man skal have tid til behandling. Af og til kan man vende tilbage til sit arbejdsliv, men så skal man også kunne diskutere med arbejdsgiveren om, hvordan man kan tilpasse arbejdslivet, for at det skal fungere i den tid, man er i behandling. Det kan også være sådan, at man bliver alvorligt syg i en periode, men får det bedre af behandlingen og kan komme tilbage til arbejdslivet. Spørgsmålet er så, hvordan jeg genintegreres på en måde, som gør, at jeg fungerer, således at behandlingen mod brystkræft ikke kan påvirke mit forhold til arbejdslivet negativt. Det er vigtigt, at vi tager disse spørgsmål op - det er det ene aspekt, som Beskæftigelsesudvalget er optaget af. Det andet aspekt er det personale, som arbejder med disse spørgsmål. Der sker hele tiden ting, hvad angår forskning, udvikling og metoder til at behandle brystkræft. Det er vigtigt, at sundhedspersonalet hele tiden er opdateret om de nye metoder, som kommer frem. Vi har jo også instrumenter på europæisk niveau til at kunne hjælpe til med kompetenceudvikling af personalet inden for rammerne af Socialfonden. Vi skal også for denne aktivitet kunne anvende Socialfonden til kompetenceudvikling, således at personalet kan anvende de bedste metoder. Dette er også i overensstemmelse med Lissabon-processen. Lissabon-processen handler jo om og her skal vi se på de lande, som er kommet længst. Afslutningsvis vil jeg gerne sige noget, som jeg også har talt med Karin Jöns om. Dette er en sygdom, som rammer kvinder, men det er vigtigt, at vi mænd engagerer os i at finde bedre metoder. Det må ikke kun være kvinderne, som engagerer sig i at finde bedre metoder i forbindelse med sygdomme, som rammer kvinder, men vi skal alle gøre det - mænd såvel som kvinder."@da2
". Frau Präsidentin! Ich möchte zunächst Frau Jöns für ihr großes Engagement danken sowie dafür, dass sie diese außerordentlich wichtige Frage so gut bewältigt hat. Wie Frau Jöns bereits unterstrichen hat, ist Brustkrebs die häufigste Krebsart bei Frauen und auch die Todesursache Nummer eins bei Frauen zwischen 35 und 59. Darüber hinaus wissen wir auch, dass Brustkrebs bei jüngeren Frauen an Häufigkeit zunimmt und dass die Chance, diese Krankheit zu entdecken, sich zwischen den einzelnen EU-Mitgliedstaaten unterscheidet, ebenso wie die Möglichkeiten für eine Mammographie. Von meinem Heimatland Schweden, wo seit Langem die Mammographie für Frauen bestimmter Altersgruppen angeboten wird, weiß ich, dass dies die Todesrate bei Frauen gesenkt hat und dass es wichtig ist, die Krankheit rechtzeitig zu erkennen, um die richtige Behandlung zu ermöglichen. Das alles macht die in den von Frau Jöns angesprochenen Entschließungen enthaltenen Maßnahmen so überaus wichtig. An dieser Arbeit waren drei Ausschüsse beteiligt. Wir vom Ausschuss für Beschäftigung und soziale Angelegenheiten sind nicht primär für Gesundheitsfragen zuständig, aber für deren Verknüpfungen mit dem Arbeitsmarkt. Wir haben jetzt glücklicherweise einen Arbeitsmarkt, der Frauen einschließt und auf dem Frauen auch in zunehmendem Maße vertreten sind. In meinem eigenen Land ist die der Frauen ebenso hoch wie die der Männer. Erkrankt man an einer so schweren Krankheit wie Brustkrebs, besteht ein ganz praktischer Aspekt der Behandlung darin, dass man Zeit für die Behandlung aufwenden muss. Manchmal kann die betroffene Frau im Arbeitsleben verbleiben, aber dann muss sie mit ihrem Arbeitgeber darüber sprechen können, welche Änderungen an ihrem Arbeitsplatz vorgenommen werden müssen, damit sie auch während der Behandlung weiterarbeiten kann. Es kann auch möglich sein, dass eine Frau eine gewisse Zeit lang sehr krank ist, sich ihr Gesundheitszustand durch die Behandlung aber bessert und sie wieder arbeiten kann. Dann ergibt sich die Frage, wie sie wieder in das Arbeitsleben integriert werden kann, so dass dies durch die Brustkrebsbehandlung nicht beeinträchtigt wird. Die Beschäftigung mit diesen Fragen ist von großer Bedeutung für uns. Das ist der erste Aspekt, der den Ausschuss für Beschäftigung und soziale Angelegenheiten betrifft. Der zweite betrifft das Fachpersonal, das mit diesen Problemen konfrontiert ist. In der Forschung und Entwicklung sowie bei den Behandlungsmethoden für Brustkrebs werden ständig neue Fortschritte erzielt. Daher ist es wichtig, dass das medizinische Personal im Hinblick auf die neuen Verfahren ständig auf dem neuesten Stand ist. Wir verfügen auch über Instrumente auf europäischer Ebene – insbesondere im Rahmen des Sozialfonds –, um die Kompetenzentwicklung zu unterstützen. Auch in diesem Bereich müssen wir den Sozialfonds für die Weiterbildung nutzen können, sodass das Personal stets die besten Methoden anwenden kann. Dies ist auch ein Bereich, für den der Lissabon-Prozess von Bedeutung ist. Denn bei ihm geht es ja um die besten Verfahren, was bedeutet, dass wir auf die Länder schauen, die am weitesten gekommen sind. Lassen Sie mich abschließend noch eine Frage anschneiden, über die ich auch mit der Kollegin Jöns gesprochen habe. Brustkrebs ist eine Krankheit, die Frauen betrifft, aber es ist auch von großem Gewicht, dass wir Männer uns für bessere Methoden einsetzen. Wir dürfen das Engagement für bessere Behandlungsverfahren für so genannte Frauenkrankheiten nicht nur den Frauen überlassen, sondern müssen uns alle beteiligen – Männer wie Frauen."@de9
"Κυρία Πρόεδρε, θα ήθελα καταρχάς να ευχαριστήσω την κ. Jöns για την ισχυρή αφοσίωσή της, καθώς και για το ότι κατενόησε πλήρως αυτό το εξαιρετικά σημαντικό θέμα. Όπως και η κ Jöns έχει ήδη πει, στις γυναίκες, η νόσος αυτή είναι η συχνότερη μορφή καρκίνου. Είναι επίσης η συχνότερη αιτία θανάτου μεταξύ των γυναικών ηλικίας μεταξύ 35 και 59 ετών. Επιπλέον, γνωρίζουμε ότι ο καρκίνος του μαστού σημειώνει αύξηση μεταξύ των νεότερων σε ηλικία γυναικών και ότι οι πιθανότητες ανίχνευσης της νόσου ποικίλλουν σε πολύ μεγάλο βαθμό από ένα κράτος μέλος της ΕΕ στο άλλο, όπως και οι ευκαιρίες προληπτικού ελέγχου του μαστού. Γνωρίζω από τη δική μου χώρα, τη Σουηδία, όπου ο προληπτικός μαστογραφικός έλεγχος είναι διαθέσιμος εδώ και πολλά χρόνια στις γυναίκες ορισμένων ηλικιακών ομάδων, ότι ένας τέτοιος προληπτικός έλεγχος έχει μειώσει το ποσοστό θανάτων μεταξύ των γυναικών και ότι είναι σημαντικό η νόσος να ανιχνεύεται εγκαίρως προκειμένου να παρέχεται η ενδεδειγμένη θεραπευτική αγωγή. Όλα αυτά σημαίνουν ότι οι προσπάθειες που αναφέρονται στα ψηφίσματα για τα οποία μίλησε η κ. Jöns είναι εξαιρετικά σημαντικά. Στο έργο αυτό συμμετέχουν τρεις επιτροπές. Εμείς στην Επιτροπή Απασχόλησης και Κοινωνικών Υποθέσεων δεν έχουμε αρμοδιότητα ειδικά για θέματα υγείας και ιατροφαρμακευτικής περίθαλψης, αλλά περισσότερο όσον αφορά τη νόσο και τη σύνδεση με την αγορά εργασίας. Τώρα έχουμε, είμαι ευτυχής που το λέγω, μια αγορά εργασίας η οποία έχει αναπτυχθεί έτσι ώστε να συμμετέχουν σε αυτή οι γυναίκες και στην οποία οι τελευταίες εισέρχονται με συνεχώς αυξανόμενους αριθμούς. Στην χώρα μου, το ποσοστό των γυναικών στην εργασία είναι υψηλότερο από αυτό των ανδρών. Αν κάποια προσβληθεί από σοβαρή ασθένεια όπως ο καρκίνος του μαστού, η καθαρά πραγματιστική θεώρηση είναι ότι θα πρέπει να της χορηγηθεί άδεια για να ακολουθήσει θεραπευτική αγωγή. Ορισμένες φορές ωστόσο είναι δυνατόν η γυναίκα αυτή να εξακολουθήσει να εργάζεται, αλλά για να το κάνει αυτό σημαίνει επίσης ότι έχει τη δυνατότητα να συζητήσει με τον εργοδότη της τι αλλαγές θα μπορούσαν να γίνουν στο ωράριό της έτσι ώστε να μπορεί να συνεχίσει την απασχόλησή της ενώ θα ακολουθεί ταυτόχρονα και την θεραπευτική αγωγή. Είναι επίσης δυνατόν κάποια να αρρωστήσει σοβαρά για κάποιο χρονικό διάστημα αλλά στη συνέχεια να βελτιωθεί η κατάστασή της ως αποτέλεσμα της θεραπευτικής αγωγής και να μπορεί να επιστρέψει στην εργασία. Το ερώτημα που ανακύπτει τότε είναι πώς αυτή θα μπορέσει να επανενταχθεί επιτυχώς στην επαγγελματική ζωή, και με τρόπο τέτοιο ώστε η θεραπευτική αγωγή κατά του καρκίνου του μαστού να μην έχει επιζήμιες συνέπειες γι’ αυτή. Θεωρούμε σημαντικό να αντιμετωπίσουμε τα θέματα αυτά. Αυτή είναι η πρώτη επισήμανση στην οποία προβαίνει η Επιτροπή Απασχόλησης και Κοινωνικών Υποθέσεων. Ο δεύτερος τομέας που μας απασχολεί είναι ο τομέας των επαγγελματιών της υγείας που εμπλέκονται στα θέματα αυτά. Υπάρχει μια συνεχής πρόοδος όσον αφορά την έρευνα και την ανάπτυξη καθώς και τις μεθόδους θεραπείας του καρκίνου του μαστού. Είναι σημαντικό το ιατρικό προσωπικό να τηρείται πάντοτε ενημερωμένο για όλες τις νέες μεθόδους καθώς αυτές θα αναπτύσσονται. Διαθέτουμε επίσης εργαλεία σε ευρωπαϊκό επίπεδο ειδικά, στο πλαίσιο του κοινωνικού ταμείου προκειμένου να βοηθούμε το ιατρικό προσωπικό να αναπτύσσει τις επιστημονικές ικανότητές του. Και σε αυτόν τον τομέα, πρέπει να έχουμε τη δυνατότητα να χρησιμοποιούμε το κοινωνικό ταμείο για τους σκοπούς της ανάπτυξης ικανοτήτων του ιατρικού προσωπικού, έτσι ώστε το τελευταίο να χρησιμοποιεί τις καλύτερες μεθόδους. Αυτό είναι επίσης κάτι με το οποίο συνδέεται η διαδικασία της Λισαβόνας. Η διαδικασία της Λισαβόνας συνδέεται, φυσικά, με τη βέλτιστη πρακτική, και αυτό σημαίνει ότι πρέπει να παρακολουθούμε εκείνες τις χώρες που έχουν σημειώσει τη μεγαλύτερη πρόοδο. Τέλος, θα ήθελα να αναφέρω κάτι ακόμη για το οποίο έχω μιλήσει στην κ. Jöns. Ο καρκίνος του μαστού είναι μια ασθένεια που προσβάλλει τις γυναίκες, αλλά είναι σημαντικό να πετύχουμε τη συμμετοχή των ανδρών στο έργο της εξεύρεσης καλύτερων διαδικασιών. Δεν πρέπει να είναι μόνον οι γυναίκες αφοσιωμένες στην αναζήτηση καλύτερων μεθόδων καταπολέμησης νόσων που προσβάλλουν τις γυναίκες. Αυτό είναι, μάλλον, κάτι στο οποίο πρέπει να αφοσιωθούμε όλοι μας τόσο οι άνδρες όσο και οι γυναίκες."@el10
"Madam President, I would like to begin by thanking Mrs Jöns for her great commitment and for having got to grips with this tremendously important issue. As Mrs Jöns has already said, this is the most common form of cancer among women. It is also the most common cause of death among women aged between 35 and 59. What is more, we know that breast cancer is on the increase among younger women and that the chances of detecting the disease vary a very great deal from one EU Member State to another, as do opportunities for breast-screening. I know from my own country, Sweden, where breast-screening has been available for many years to women in certain age groups, that such screening has reduced the death rate amongst women and that it is important to detect the disease early in order to provide the right treatment. All of this means that the efforts mentioned in the resolutions discussed by Mrs Jöns are incredibly important. Three committees are involved in this work. We in the Committee on Employment and Social Affairs do not have responsibility specifically for health and healthcare matters, but rather for the link to the labour market. We now have, I am happy to say, a labour market that is designed to involve women and where women can be found in ever increasing numbers. In my own country, the proportion of women in work is just as high as that of men. If someone contracts a serious illness such as breast cancer, one purely factual consideration is that time out has to be taken for treatment. It is sometimes possible for a woman to go on working, but to do so means also being able to discuss with her employer what changes might be made to her work patterns so that she might continue in employment while she is receiving treatment. It is also possible for someone to become seriously ill for a period of time but then get better as a result of treatment and be able to go back to work. The question is then one of how she can be successfully re-integrated into working life, and in such a way that the breast cancer treatment does not have a harmful effect on it It is important for us to address these issues. That is the first point to be made by the Committee on Employment and Social Affairs. Our second area of concern comprises the professionals involved in these issues. There is constant progress in terms of research and development and procedures for treating breast cancer. It is important for medical staff to be kept up-to-date at all times on new procedures as they are developed. We do also have instruments at European level – specifically, within the framework of the Social Fund - with which to help staff develop their skills. In this area too, we must be able to make use of the Social Fund for the purposes of skills development, so that staff can use the best methods. This is also something to which the Lisbon Process is relevant. The Lisbon Process is, of course, about best practice, and that means that we are supposed to look to those countries that have made most progress. Finally, I would like to mention something else that I have spoken to Mrs Jöns about. Breast cancer is a disease that strikes women, but it is important that we men get involved in working towards better procedures. It must not be women alone who are committed to better methods of fighting diseases that affect women. It is, rather, something to which all of us – both men and women – must be committed."@en4
"Señora Presidenta, quisiera comenzar agradeciendo a la señora Jöns su gran dedicación y su comprensión de esta cuestión tan sumamente importante. Como ya ha mencionado la señora Jöns, esta es la forma más común de cáncer entre las mujeres. También es la causa de muerte más común entre mujeres de 35 a 59 años. Es más, sabemos que el cáncer de mama va en aumento entre las mujeres más jóvenes y que las posibilidades de detección de la enfermedad varían enormemente de un Estado miembro de la Unión Europea a otro, del mismo modo que lo hacen las oportunidades de cribado mamográfico. Sé por mi propio país, Suecia, donde el cribado se lleva a cabo desde hace muchos años para las mujeres de ciertos grupos de edad, que dicho cribado ha reducido la tasa de mortalidad entre las mujeres y que es importante detectar la enfermedad en su fase temprana para poder proporcionar el tratamiento adecuado. Todo esto significa que los esfuerzos mencionados en las resoluciones debatidas por la señora Jöns revisten una importancia extrema. Hay tres comisiones implicadas en este asunto. En la Comisión de Empleo y Asuntos Sociales no nos responsabilizamos de manera específica en cuestiones de sanidad y cuidados sanitarios, sino en el vínculo con el mercado laboral. Me complace decir que actualmente contamos con un mercado laboral que permite incluir a las mujeres y en el que se puede encontrar un número cada vez mayor de ellas. En mi país, la proporción de mujeres que trabajan es igual de elevada que la de hombres. Si alguien contrae una enfermedad grave como el cáncer de mama, una consideración puramente objetiva es que hay que estar de baja para el tratamiento. En ocasiones, es posible que la mujer siga trabajando, pero hacerlo implica poder debatir con el empresario los cambios que pueden realizarse en su ritmo de trabajo para que pueda seguir contratada mientras recibe el tratamiento. También es posible que alguien enferme gravemente durante un período de tiempo, pero después mejore gracias al tratamiento y pueda volver a trabajar. Entonces la cuestión que se plantea es cómo puede esa mujer volver a integrarse con éxito en la vida laboral, de modo que el tratamiento del cáncer de mama no tenga efectos perjudiciales en la misma. Es importante que abordemos estas cuestiones. Esa es la primera cuestión que quiere plantear la Comisión de Empleo y Asuntos Sociales. El segundo tema que nos preocupa tiene que ver con los profesionales implicados en estas cuestiones. Hay un progreso constante de la investigación y el desarrollo y de los procedimientos para tratar el cáncer de mama. Es importante que el personal médico disponga en todo momento de información actualizada sobre nuevos procedimientos desarrollados. En el ámbito europeo, también contamos con instrumentos –de manera especial, en el marco del Fondo Social– para ayudar al personal en el desarrollo de sus capacidades. También en este ámbito debemos hacer uso del Fondo Social para el desarrollo de capacidades, para que el personal pueda hacer uso de los mejores métodos. Esto también guarda relación con el Proceso de Lisboa. Sin duda, el Proceso de Lisboa trata de las mejores prácticas, y eso significa que se supone que debemos observar a los países que han progresado en mayor medida. Por último, me gustaría mencionar otro punto que he comentado con la señora Jöns. El cáncer de mama es una enfermedad que ataca a las mujeres, pero es importante que los hombres nos impliquemos en el logro de procedimientos mejores. No deben ser únicamente las mujeres las que se dediquen a buscar métodos mejores de lucha contra las enfermedades que afectan a las mujeres. En cambio, es algo a lo que todos –hombres y mujeres– debemos dedicarnos en cuerpo y alma."@es20
"Fru talman! Jag skulle vilja börja med att tacka Karin Jöns för hennes stora engagemang och för att hon har tagit tag i denna oerhört viktiga fråga. Som Karin Jöns redan sagt så är detta den vanligaste cancerformen bland kvinnor. Det är också den vanligaste dödsorsaken bland kvinnor i åldersgruppen 35–59 år. Dessutom vet vi att bröstcancern ökar bland yngre kvinnor, liksom att möjligheterna att upptäcka sjukdomen varierar väldigt mycket mellan olika medlemsländer i EU. Möjligheten till mammografi skiftar mellan olika länder. Jag vet från mitt eget land, Sverige, där vi har mammografi sedan en lång tid tillbaka för kvinnor i vissa åldergrupper, att mammografin har haft effekt när det gäller minskad dödlighet bland kvinnor och att det är viktigt att upptäcka sjukdomen tidigt för att kunna sätta in rätt behandling. Allt detta gör att de ansträngningar som finns i resolutionerna som Karin Jöns pratat om är oerhört viktiga. Tre utskott är involverade i detta arbete. Vi i sysselsättningsutskottet har inte specifikt ansvar för hälso- och sjukvårdsfrågorna, men däremot för kopplingen till arbetsmarknaden. Vi har numera lyckligtvis en arbetsmarknad som vill involvera kvinnorna, där kvinnorna finns med i allt större utsträckning. I mitt eget land är kvinnornas förvärvsfrekvens lika hög som männens. Om man får en allvarlig sjukdom som bröstcancer så handlar en aspekt om behandling rent faktiskt, att man måste få tid till behandling. Ibland kan man finnas kvar i sitt yrkesliv, men då måste man också kunna diskutera med arbetsgivaren om hur man kan anpassa arbetslivet för att det skall kunna fungera under den tid som man deltar i behandling. Det kan också vara så att man blir kraftigt sjuk under en period, men blir bättre av behandlingen och kan komma tillbaka till arbetslivet. Frågan är då hur jag återintegreras på ett sätt som gör att jag fungerar, så att behandlingen mot bröstcancer inte kan påverka min relation till arbetslivet på ett negativt sätt. Det är viktigt att vi tar upp dessa frågor – det är den ena aspekten som berör sysselsättningsutskottet. Den andra aspekten är den personal som arbetar med dessa frågor. Det händer hela tiden saker när det gäller forskning, utveckling och metoder för att behandla bröstcancer. Det är viktigt att sjukvårdspersonalen hela tiden är uppdaterad om de nya metoder som kommer fram. Vi har ju instrument även på europeisk nivå för att kunna hjälpa till med kompetensutveckling av personal inom ramen för socialfonden. Vi måste också för denna verksamhet kunna använda socialfonden för kompetensutveckling, så att personalen kan använda de bästa metoderna. Detta är också något för Lissabonprocessen. Lissabonprocessen handlar ju om och då skall vi se till de länder som kommit längst. Avslutningsvis skulle jag vilja säga något som jag också pratat med Karin Jöns om. Detta är en sjukdom som drabbar kvinnor, men det är viktigt att vi män engagerar oss för bättre metoder. Det får inte bli bara kvinnorna som engagerar sig för bättre metoder för sjukdomar som drabbar kvinnor, utan vi måste alla göra det – män såväl som kvinnor."@et5
"Arvoisa puhemies, haluan aluksi kiittää jäsen Jönsiä hänen vahvasta sitoutumisestaan ja paneutumisestaan tähän suunnattoman tärkeään kysymykseen. Kuten jäsen Jöns jo totesi, rintasyöpä on naisten yleisin syöpäsairaus. Se on myös 35–59-vuotiaiden naisten yleisin kuolinsyy. Lisäksi tiedämme, että rintasyöpä on yleistymässä nuoremmilla naisilla ja että mahdollisuudet sairauden toteamiseen vaihtelevat suuresti EU:n eri jäsenvaltioissa, kuten mahdollisuudet mammografiaseulontaankin. Tiedän, että kotimaassani Ruotsissa, jossa tietyn ikäryhmän naisilla on ollut mahdollisuus mammografiaseulontaan vuosien ajan, kyseisellä seulonnalla on alennettu naisten kuolleisuutta ja että oikean hoidon turvaamiseksi sairaus on tärkeää todeta varhaisessa vaiheessa. Näistä syistä kaikki jäsen Jönsin käsittelemissä päätöslauselmissa mainitut toimet ovat äärimmäisen tärkeitä. Tähän työhön osallistuu kolme valiokuntaa. Työllisyyden ja sosiaaliasioiden valiokunta ei varsinaisesti vastaa terveyteen ja terveydenhuoltoon liittyvistä asioista vaan pikemminkin yhteyksistä työmarkkinoihin. Voin ilokseni todeta, että työmarkkinamme on nyt suunniteltu edistämään naisten osallistumista, ja naisten osuus niillä kasvaa jatkuvasti. Kotimaassani työssäkäyvien naisten osuus on yhtä suuri kuin miestenkin. Vakavaan sairauteen kuten rintasyöpään sairastuminen tarkoittaa aivan konkreettisesti sitä, että hoitoihin on varattava aikaa. Toisinaan nainen voi jatkaa työssäkäyntiä, mutta se edellyttää myös, että hän voi keskustella työnantajan kanssa työkäytäntöihinsä tehtävistä muutoksista, jotta työssäkäynti voi jatkua hoitojen aikana. On myös mahdollista, että nainen sairastuu vakavasti joksikin aikaa mutta parantuu sitten hoitojen ansiosta niin, että pystyy palaamaan työhön. Silloin on mietittävä onnistunutta uudelleenintegrointia työelämään siten, ettei rintasyöpähoito haittaa sitä. Näiden asioiden käsitteleminen on tärkeää. Tämä on työllisyyden ja sosiaaliasioiden valiokunnan ensimmäinen huomautus. Toinen huolenaiheemme koskee näiden asioiden kanssa tekemisissä olevia ammattilaisia. Tutkimus ja kehitys sekä rintasyövän hoitomenetelmät edistyvät jatkuvasti. On tärkeää pitää terveydenhuoltoalan ammattilaiset jatkuvasti uusien menetelmien tasalla sitä mukaa kuin niitä kehitetään. Käytössämme on myös erityisesti sosiaalirahastoon kuuluvia EU:n laajuisia välineitä, joiden avulla henkilöstö voi kehittää osaamistaan. Tälläkin alalla on voitava hyödyntää sosiaalirahastoa osaamisen kehittämiseen, jotta henkilöstö voi käyttää parhaita menetelmiä. Myös Lissabonin prosessilla on tässä asiassa merkitystä. Lissabonin prosessi koskee tietenkin parhaita käytäntöjä, ja sen vuoksi meidän oletetaan ottavan mallia edistyneimmistä maista. Lopuksi mainitsen erään toisen asian, josta olen puhunut jäsen Jönsille. Rintasyöpään sairastuvat nimenomaan naiset, mutta on tärkeää saada miehet osallistumaan parempien menetelmien kehittämiseen. Muidenkin kuin naisten on annettava panoksensa parempien torjuntamenetelmien kehittämiseksi naisia koskettaviin sairauksiin. Pikemminkin tämä on sellainen asia, johon niin miesten kuin naistenkin on yhdessä sitouduttava."@fi7
". Madame la Présidente, je voudrais commencer en remerciant Mme Jöns pour son profond engagement et pour s’être attaquée à cette question de la plus haute importance. Comme elle l’a dit, il s’agit de la forme de cancer la plus répandue chez les femmes et de la première cause de mortalité chez les femmes âgées de 35 à 59 ans. Par ailleurs, nous savons que le nombre de cancers du sein augmente chez les jeunes femmes et que les probabilités de détecter la maladie varient fortement d’un État membre à l’autre, à l’instar des possibilités de dépistage. L’expérience de mon pays, la Suède - où le dépistage du cancer du sein est pratiqué depuis de nombreuses années chez les femmes de certains groupes d’âge -, m’a appris que ce type de dépistage a réduit le taux de mortalité chez les femmes et que la détection précoce est importante pour un traitement approprié. Tout cela signifie que les efforts mentionnés dans les résolutions énoncées par Mme Jöns revêtent la plus haute importance. Trois commissions ont participé à ce travail. En commission de l’emploi et des affaires sociales, nous n’avons pas de responsabilité spécifique concernant les questions liées à la santé et aux soins de santé, mais plutôt concernant le lien avec le marché du travail. Nous disposons à présent, et je suis heureux de le dire, d’un marché du travail conçu pour faire participer les femmes, qui sont de plus en plus nombreuses à s’y intégrer. Dans mon pays, le pourcentage de femmes actives est aussi élevé que celui de leurs homologues masculins. L’un des aspects purement concrets à prendre en considération lorsqu’une personne contracte une maladie grave telle le cancer du sein concerne les absences du travail pour le suivi du traitement. Dans certains cas, une femme peut continuer à travailler, mais cela signifie qu’elle doit pouvoir discuter avec son employeur des changements à apporter à son horaire de travail afin qu’elle puisse poursuivre son activité pendant son traitement. Par ailleurs, une femme peut être gravement malade pendant un certain temps, puis aller mieux grâce à un traitement et être capable de reprendre le travail. La question qui se pose alors porte sur la manière de réintégrer cette personne dans la vie active, de manière à ce que le traitement du cancer du sein n’ait pas d’effet négatif sur sa vie professionnelle. Il est important que nous abordions ces questions, et c’est le premier point que doit soulever la commission de l’emploi et des affaires sociales. Le deuxième aspect concerne les professionnels touchés par cette problématique. La recherche et le développement, ainsi que les techniques de traitement du cancer du sein, progressent constamment. Il est fondamental que le personnel soignant soit maintenu à tout moment informé des nouvelles techniques, à mesure que ces dernières sont développées. Nous disposons également d’instruments au niveau européen - plus particulièrement dans le cadre du Fonds social - qui aident le personnel soignant à se perfectionner. Dans ce domaine également, il convient que nous puissions exploiter le Fonds social à des fins de perfectionnement, afin que le personnel soit en mesure d’utiliser les meilleures techniques. Le processus de Lisbonne est également pertinent à cet égard. Il concerne évidemment les meilleures pratiques, et nous sommes donc supposés prendre exemple sur les pays qui ont accompli le plus de progrès. Enfin, je voudrais mentionner une chose dont a parlé Mme Jöns. Le cancer du sein est une maladie qui touche les femmes, mais il est important que nous, les hommes, participions à la recherche de meilleures techniques. Cette tâche ne doit pas incomber uniquement aux femmes sous le prétexte qu’il s’agit de techniques destinées à lutter contre des maladies affectant les femmes. Au contraire, nous devrions tous - homme ou femme - y participer."@fr8
"Fru talman! Jag skulle vilja börja med att tacka Karin Jöns för hennes stora engagemang och för att hon har tagit tag i denna oerhört viktiga fråga. Som Karin Jöns redan sagt så är detta den vanligaste cancerformen bland kvinnor. Det är också den vanligaste dödsorsaken bland kvinnor i åldersgruppen 35–59 år. Dessutom vet vi att bröstcancern ökar bland yngre kvinnor, liksom att möjligheterna att upptäcka sjukdomen varierar väldigt mycket mellan olika medlemsländer i EU. Möjligheten till mammografi skiftar mellan olika länder. Jag vet från mitt eget land, Sverige, där vi har mammografi sedan en lång tid tillbaka för kvinnor i vissa åldergrupper, att mammografin har haft effekt när det gäller minskad dödlighet bland kvinnor och att det är viktigt att upptäcka sjukdomen tidigt för att kunna sätta in rätt behandling. Allt detta gör att de ansträngningar som finns i resolutionerna som Karin Jöns pratat om är oerhört viktiga. Tre utskott är involverade i detta arbete. Vi i sysselsättningsutskottet har inte specifikt ansvar för hälso- och sjukvårdsfrågorna, men däremot för kopplingen till arbetsmarknaden. Vi har numera lyckligtvis en arbetsmarknad som vill involvera kvinnorna, där kvinnorna finns med i allt större utsträckning. I mitt eget land är kvinnornas förvärvsfrekvens lika hög som männens. Om man får en allvarlig sjukdom som bröstcancer så handlar en aspekt om behandling rent faktiskt, att man måste få tid till behandling. Ibland kan man finnas kvar i sitt yrkesliv, men då måste man också kunna diskutera med arbetsgivaren om hur man kan anpassa arbetslivet för att det skall kunna fungera under den tid som man deltar i behandling. Det kan också vara så att man blir kraftigt sjuk under en period, men blir bättre av behandlingen och kan komma tillbaka till arbetslivet. Frågan är då hur jag återintegreras på ett sätt som gör att jag fungerar, så att behandlingen mot bröstcancer inte kan påverka min relation till arbetslivet på ett negativt sätt. Det är viktigt att vi tar upp dessa frågor – det är den ena aspekten som berör sysselsättningsutskottet. Den andra aspekten är den personal som arbetar med dessa frågor. Det händer hela tiden saker när det gäller forskning, utveckling och metoder för att behandla bröstcancer. Det är viktigt att sjukvårdspersonalen hela tiden är uppdaterad om de nya metoder som kommer fram. Vi har ju instrument även på europeisk nivå för att kunna hjälpa till med kompetensutveckling av personal inom ramen för socialfonden. Vi måste också för denna verksamhet kunna använda socialfonden för kompetensutveckling, så att personalen kan använda de bästa metoderna. Detta är också något för Lissabonprocessen. Lissabonprocessen handlar ju om och då skall vi se till de länder som kommit längst. Avslutningsvis skulle jag vilja säga något som jag också pratat med Karin Jöns om. Detta är en sjukdom som drabbar kvinnor, men det är viktigt att vi män engagerar oss för bättre metoder. Det får inte bli bara kvinnorna som engagerar sig för bättre metoder för sjukdomar som drabbar kvinnor, utan vi måste alla göra det – män såväl som kvinnor."@hu11,11
"Signora Presidente, desidero iniziare ringraziando l’onorevole Jöns per il suo grande impegno e per essersi cimentata con questo tema di enorme importanza. Come ha già affermato l’onorevole Jöns, si tratta della forma di cancro più comune tra le donne. E’ anche la principale causa di morte tra le donne di età compresa tra i 35 e i 59 anni. Inoltre, sappiamo che il tumore al seno è in aumento tra le donne giovani e che le probabilità di diagnosticare la malattia variano notevolmente tra i diversi Stati membri dell’Unione europea, così come variano anche le opportunità di mammografico. Vi posso dire, in base all’esperienza acquisita nel mio paese, la Svezia, dove da parecchi anni per le donne appartenenti a certe fasce di età si prevede lo mammografico, che tali programmi di hanno ridotto il tasso di mortalità delle donne e che è importante diagnosticare la malattia in una fase precoce per poter offrire il trattamento corretto. Questo significa che le azioni citate nelle risoluzioni discusse dall’onorevole Jöns sono della massima importanza. A questo lavoro partecipano tre commissioni. Noi della commissione per l’occupazione e gli affari sociali non abbiamo tanto una competenza specifica per la sanità e le tematiche correlate all’assistenza sanitaria, quanto piuttosto per il rapporto con il mercato del lavoro. Ora il nostro mercato del lavoro, e sono contento di poterlo dire, è pensato per la partecipazione delle donne ed è un mercato in cui le donne sono presenti in numero sempre maggiore. Nel mio paese, la proporzione delle donne attive sul mercato del lavoro è pari a quella degli uomini. Una considerazione assolutamente pratica: se una persona è colpita da una malattia grave, come il carcinoma della mammella, deve potersi assentare dal lavoro per seguire il trattamento necessario. Talvolta è possibile per una donna continuare a lavorare, ma in tal caso deve poter discutere con il suo datore di lavoro dei cambiamenti che si possono eventualmente rendere necessari al suo orario di lavoro e alle modalità di svolgimento delle sue mansioni in modo da non essere esclusa dal mercato del lavoro anche durante i periodi in cui deve sottoporsi alle terapie. E’ anche possibile che una persona sia gravemente malata per un certo periodo di tempo, ma poi stia meglio, grazie alla terapia, e possa riprendere a lavorare. Si pone allora il problema di come possa essere adeguatamente reinserita nel mercato del lavoro e in modo tale per cui la terapia antitumorale non comprometta la sua vita professionale. Per noi è molto importante affrontare questi problemi. Questa è la prima osservazione della commissione per l’occupazione e gli affari sociali. Il secondo aspetto che ci interessa riguarda gli operatori coinvolti. Assistiamo a costanti progressi in termini di ricerca, sviluppo e procedure per il trattamento del carcinoma della mammella. E’ importante che il personale medico sia sempre aggiornato sulle nuove procedure, in tempo reale rispetto al loro sviluppo. Disponiamo anche di strumenti a livello europeo – nello specifico, nell’ambito del Fondo sociale – che consentono al personale di sviluppare le proprie competenze. Anche in questo ambito, dobbiamo poterci avvalere del Fondo sociale ai fini dello sviluppo delle competenze, in modo che il personale possa utilizzare i metodi migliori. Questi, peraltro, sono temi che toccano direttamente anche il processo di Lisbona. Il processo di Lisbona riguarda, come è noto, le migliori pratiche, il che significa che dovremmo guardare ai paesi che hanno compiuto i maggiori progressi. Infine, desidero citare un altro aspetto di cui ho parlato con l’onorevole Jöns. Il carcinoma della mammella è una patologia che colpisce le donne, ma è importante che anche noi uomini contribuiamo ad elaborare procedure migliori. Non è solo compito delle donne impegnarsi nella ricerca di metodi migliori per combattere le malattie che colpiscono le donne. E’ piuttosto un impegno al quale dobbiamo partecipare tutti – uomini e donne."@it12
"Fru talman! Jag skulle vilja börja med att tacka Karin Jöns för hennes stora engagemang och för att hon har tagit tag i denna oerhört viktiga fråga. Som Karin Jöns redan sagt så är detta den vanligaste cancerformen bland kvinnor. Det är också den vanligaste dödsorsaken bland kvinnor i åldersgruppen 35–59 år. Dessutom vet vi att bröstcancern ökar bland yngre kvinnor, liksom att möjligheterna att upptäcka sjukdomen varierar väldigt mycket mellan olika medlemsländer i EU. Möjligheten till mammografi skiftar mellan olika länder. Jag vet från mitt eget land, Sverige, där vi har mammografi sedan en lång tid tillbaka för kvinnor i vissa åldergrupper, att mammografin har haft effekt när det gäller minskad dödlighet bland kvinnor och att det är viktigt att upptäcka sjukdomen tidigt för att kunna sätta in rätt behandling. Allt detta gör att de ansträngningar som finns i resolutionerna som Karin Jöns pratat om är oerhört viktiga. Tre utskott är involverade i detta arbete. Vi i sysselsättningsutskottet har inte specifikt ansvar för hälso- och sjukvårdsfrågorna, men däremot för kopplingen till arbetsmarknaden. Vi har numera lyckligtvis en arbetsmarknad som vill involvera kvinnorna, där kvinnorna finns med i allt större utsträckning. I mitt eget land är kvinnornas förvärvsfrekvens lika hög som männens. Om man får en allvarlig sjukdom som bröstcancer så handlar en aspekt om behandling rent faktiskt, att man måste få tid till behandling. Ibland kan man finnas kvar i sitt yrkesliv, men då måste man också kunna diskutera med arbetsgivaren om hur man kan anpassa arbetslivet för att det skall kunna fungera under den tid som man deltar i behandling. Det kan också vara så att man blir kraftigt sjuk under en period, men blir bättre av behandlingen och kan komma tillbaka till arbetslivet. Frågan är då hur jag återintegreras på ett sätt som gör att jag fungerar, så att behandlingen mot bröstcancer inte kan påverka min relation till arbetslivet på ett negativt sätt. Det är viktigt att vi tar upp dessa frågor – det är den ena aspekten som berör sysselsättningsutskottet. Den andra aspekten är den personal som arbetar med dessa frågor. Det händer hela tiden saker när det gäller forskning, utveckling och metoder för att behandla bröstcancer. Det är viktigt att sjukvårdspersonalen hela tiden är uppdaterad om de nya metoder som kommer fram. Vi har ju instrument även på europeisk nivå för att kunna hjälpa till med kompetensutveckling av personal inom ramen för socialfonden. Vi måste också för denna verksamhet kunna använda socialfonden för kompetensutveckling, så att personalen kan använda de bästa metoderna. Detta är också något för Lissabonprocessen. Lissabonprocessen handlar ju om och då skall vi se till de länder som kommit längst. Avslutningsvis skulle jag vilja säga något som jag också pratat med Karin Jöns om. Detta är en sjukdom som drabbar kvinnor, men det är viktigt att vi män engagerar oss för bättre metoder. Det får inte bli bara kvinnorna som engagerar sig för bättre metoder för sjukdomar som drabbar kvinnor, utan vi måste alla göra det – män såväl som kvinnor."@lt14
"Fru talman! Jag skulle vilja börja med att tacka Karin Jöns för hennes stora engagemang och för att hon har tagit tag i denna oerhört viktiga fråga. Som Karin Jöns redan sagt så är detta den vanligaste cancerformen bland kvinnor. Det är också den vanligaste dödsorsaken bland kvinnor i åldersgruppen 35–59 år. Dessutom vet vi att bröstcancern ökar bland yngre kvinnor, liksom att möjligheterna att upptäcka sjukdomen varierar väldigt mycket mellan olika medlemsländer i EU. Möjligheten till mammografi skiftar mellan olika länder. Jag vet från mitt eget land, Sverige, där vi har mammografi sedan en lång tid tillbaka för kvinnor i vissa åldergrupper, att mammografin har haft effekt när det gäller minskad dödlighet bland kvinnor och att det är viktigt att upptäcka sjukdomen tidigt för att kunna sätta in rätt behandling. Allt detta gör att de ansträngningar som finns i resolutionerna som Karin Jöns pratat om är oerhört viktiga. Tre utskott är involverade i detta arbete. Vi i sysselsättningsutskottet har inte specifikt ansvar för hälso- och sjukvårdsfrågorna, men däremot för kopplingen till arbetsmarknaden. Vi har numera lyckligtvis en arbetsmarknad som vill involvera kvinnorna, där kvinnorna finns med i allt större utsträckning. I mitt eget land är kvinnornas förvärvsfrekvens lika hög som männens. Om man får en allvarlig sjukdom som bröstcancer så handlar en aspekt om behandling rent faktiskt, att man måste få tid till behandling. Ibland kan man finnas kvar i sitt yrkesliv, men då måste man också kunna diskutera med arbetsgivaren om hur man kan anpassa arbetslivet för att det skall kunna fungera under den tid som man deltar i behandling. Det kan också vara så att man blir kraftigt sjuk under en period, men blir bättre av behandlingen och kan komma tillbaka till arbetslivet. Frågan är då hur jag återintegreras på ett sätt som gör att jag fungerar, så att behandlingen mot bröstcancer inte kan påverka min relation till arbetslivet på ett negativt sätt. Det är viktigt att vi tar upp dessa frågor – det är den ena aspekten som berör sysselsättningsutskottet. Den andra aspekten är den personal som arbetar med dessa frågor. Det händer hela tiden saker när det gäller forskning, utveckling och metoder för att behandla bröstcancer. Det är viktigt att sjukvårdspersonalen hela tiden är uppdaterad om de nya metoder som kommer fram. Vi har ju instrument även på europeisk nivå för att kunna hjälpa till med kompetensutveckling av personal inom ramen för socialfonden. Vi måste också för denna verksamhet kunna använda socialfonden för kompetensutveckling, så att personalen kan använda de bästa metoderna. Detta är också något för Lissabonprocessen. Lissabonprocessen handlar ju om och då skall vi se till de länder som kommit längst. Avslutningsvis skulle jag vilja säga något som jag också pratat med Karin Jöns om. Detta är en sjukdom som drabbar kvinnor, men det är viktigt att vi män engagerar oss för bättre metoder. Det får inte bli bara kvinnorna som engagerar sig för bättre metoder för sjukdomar som drabbar kvinnor, utan vi måste alla göra det – män såväl som kvinnor."@lv13
"Fru talman! Jag skulle vilja börja med att tacka Karin Jöns för hennes stora engagemang och för att hon har tagit tag i denna oerhört viktiga fråga. Som Karin Jöns redan sagt så är detta den vanligaste cancerformen bland kvinnor. Det är också den vanligaste dödsorsaken bland kvinnor i åldersgruppen 35–59 år. Dessutom vet vi att bröstcancern ökar bland yngre kvinnor, liksom att möjligheterna att upptäcka sjukdomen varierar väldigt mycket mellan olika medlemsländer i EU. Möjligheten till mammografi skiftar mellan olika länder. Jag vet från mitt eget land, Sverige, där vi har mammografi sedan en lång tid tillbaka för kvinnor i vissa åldergrupper, att mammografin har haft effekt när det gäller minskad dödlighet bland kvinnor och att det är viktigt att upptäcka sjukdomen tidigt för att kunna sätta in rätt behandling. Allt detta gör att de ansträngningar som finns i resolutionerna som Karin Jöns pratat om är oerhört viktiga. Tre utskott är involverade i detta arbete. Vi i sysselsättningsutskottet har inte specifikt ansvar för hälso- och sjukvårdsfrågorna, men däremot för kopplingen till arbetsmarknaden. Vi har numera lyckligtvis en arbetsmarknad som vill involvera kvinnorna, där kvinnorna finns med i allt större utsträckning. I mitt eget land är kvinnornas förvärvsfrekvens lika hög som männens. Om man får en allvarlig sjukdom som bröstcancer så handlar en aspekt om behandling rent faktiskt, att man måste få tid till behandling. Ibland kan man finnas kvar i sitt yrkesliv, men då måste man också kunna diskutera med arbetsgivaren om hur man kan anpassa arbetslivet för att det skall kunna fungera under den tid som man deltar i behandling. Det kan också vara så att man blir kraftigt sjuk under en period, men blir bättre av behandlingen och kan komma tillbaka till arbetslivet. Frågan är då hur jag återintegreras på ett sätt som gör att jag fungerar, så att behandlingen mot bröstcancer inte kan påverka min relation till arbetslivet på ett negativt sätt. Det är viktigt att vi tar upp dessa frågor – det är den ena aspekten som berör sysselsättningsutskottet. Den andra aspekten är den personal som arbetar med dessa frågor. Det händer hela tiden saker när det gäller forskning, utveckling och metoder för att behandla bröstcancer. Det är viktigt att sjukvårdspersonalen hela tiden är uppdaterad om de nya metoder som kommer fram. Vi har ju instrument även på europeisk nivå för att kunna hjälpa till med kompetensutveckling av personal inom ramen för socialfonden. Vi måste också för denna verksamhet kunna använda socialfonden för kompetensutveckling, så att personalen kan använda de bästa metoderna. Detta är också något för Lissabonprocessen. Lissabonprocessen handlar ju om och då skall vi se till de länder som kommit längst. Avslutningsvis skulle jag vilja säga något som jag också pratat med Karin Jöns om. Detta är en sjukdom som drabbar kvinnor, men det är viktigt att vi män engagerar oss för bättre metoder. Det får inte bli bara kvinnorna som engagerar sig för bättre metoder för sjukdomar som drabbar kvinnor, utan vi måste alla göra det – män såväl som kvinnor."@mt15
"Mevrouw de Voorzitter, om te beginnen wil ik mevrouw Jöns graag bedanken voor haar grote betrokkenheid en voor het feit dat zij dit uiterst belangrijke probleem heeft aangepakt. Zoals mevrouw Jöns al zei, is dit de meest voorkomende vorm van kanker bij vrouwen. Het is ook de meest voorkomende doodsoorzaak onder vrouwen in de leeftijdsgroep 35-59 jaar. Bovendien weten we dat borstkanker bij jongere vrouwen toeneemt en dat de mogelijkheden om de ziekte te ontdekken zeer sterk variëren per EU-lidstaat, evenals de mogelijkheid om een mammografie te laten maken. Ik weet van mijn eigen land, Zweden, waar we al heel lang werken met mammografie voor vrouwen in bepaalde leeftijdsgroepen, dat de mammografie effect heeft gehad in die zin dat de sterfte onder vrouwen is afgenomen, en dat het belangrijk is om de ziekte vroeg te ontdekken om met een goede behandeling te kunnen komen. Dit alles maakt de inspanningen die worden genoemd in de door mevrouw Jöns besproken resoluties uiterst belangrijk. Bij het onderhavige werk zijn drie commissies betrokken. Wij van de Commissie werkgelegenheid en sociale zaken hebben geen specifieke verantwoordelijkheid voor gezondheids- en gezondheidszorgkwesties, maar wel voor de relatie met de arbeidsmarkt. Gelukkig beschikken we thans over een arbeidsmarkt die vrouwen wil opnemen en waar vrouwen in steeds ruimere mate aan deelnemen. In mijn eigen land is de deelname van vrouwen aan betaald werk even hoog als die van mannen. Als een vrouw een ernstige ziekte zoals borstkanker krijgt, is een van de wezenlijke behandelingsaspecten dat zij de tijd krijgt voor de behandeling. Soms kan ze blijven werken, maar dan moet ze ook met de werkgever bespreken hoe de arbeidsomstandigheden kunnen worden aangepast zodat het werken mogelijk blijft in de tijd dat ze aan een behandeling deelneemt. Ook kan het zijn dat ze een tijd lang ernstig ziek is, maar dat ze het beter krijgt door de behandeling en weer kan terugkeren naar het werk. De vraag is in dat geval hoe de betrokkene zodanig re-integreert dat zij goed functioneert en dat de behandeling van de borstkanker geen negatieve invloed heeft op de relatie met het werk. Het is belangrijk dat wij deze kwesties aan de orde stellen. Dat is het ene punt van zorg voor de Commissie werkgelegenheid. Het andere punt is dat van het personeel dat zich met deze vraagstukken bezighoudt. Er worden steeds nieuwe vorderingen gemaakt op het gebied van onderzoek, ontwikkeling en methoden om borstkanker te behandelen. Het is belangrijk dat het personeel in de gezondheidszorg permanent op de hoogte blijft van de nieuwe methoden die worden ontwikkeld. We hebben zoals bekend ook op Europees niveau instrumenten om bij te dragen aan de ontwikkeling van de competentie van personeel, speciaal in het kader van het Sociaal Fonds. Ook voor deze activiteit moeten we het Sociaal Fonds kunnen gebruiken voor competentieontwikkeling, zodat het personeel de beste methoden kan toepassen. In dit verband is ook het proces van Lissabon van belang. Het proces van Lissabon gaat immers over beste praktijken, en dat betekent dat we moeten kijken naar de landen die het verst zijn gekomen. Ter afsluiting zou ik iets willen zeggen waarover ik ook met mevrouw Jöns heb gesproken. Dit is een ziekte die vrouwen treft, maar het is belangrijk dat ook wij mannen ons inspannen voor betere methoden. Het moeten niet alleen vrouwen zijn die zich inzetten voor betere methoden voor de behandeling van ziektes die vrouwen treffen. Wij moeten dat allemaal doen – zowel mannen als vrouwen."@nl3
"Fru talman! Jag skulle vilja börja med att tacka Karin Jöns för hennes stora engagemang och för att hon har tagit tag i denna oerhört viktiga fråga. Som Karin Jöns redan sagt så är detta den vanligaste cancerformen bland kvinnor. Det är också den vanligaste dödsorsaken bland kvinnor i åldersgruppen 35–59 år. Dessutom vet vi att bröstcancern ökar bland yngre kvinnor, liksom att möjligheterna att upptäcka sjukdomen varierar väldigt mycket mellan olika medlemsländer i EU. Möjligheten till mammografi skiftar mellan olika länder. Jag vet från mitt eget land, Sverige, där vi har mammografi sedan en lång tid tillbaka för kvinnor i vissa åldergrupper, att mammografin har haft effekt när det gäller minskad dödlighet bland kvinnor och att det är viktigt att upptäcka sjukdomen tidigt för att kunna sätta in rätt behandling. Allt detta gör att de ansträngningar som finns i resolutionerna som Karin Jöns pratat om är oerhört viktiga. Tre utskott är involverade i detta arbete. Vi i sysselsättningsutskottet har inte specifikt ansvar för hälso- och sjukvårdsfrågorna, men däremot för kopplingen till arbetsmarknaden. Vi har numera lyckligtvis en arbetsmarknad som vill involvera kvinnorna, där kvinnorna finns med i allt större utsträckning. I mitt eget land är kvinnornas förvärvsfrekvens lika hög som männens. Om man får en allvarlig sjukdom som bröstcancer så handlar en aspekt om behandling rent faktiskt, att man måste få tid till behandling. Ibland kan man finnas kvar i sitt yrkesliv, men då måste man också kunna diskutera med arbetsgivaren om hur man kan anpassa arbetslivet för att det skall kunna fungera under den tid som man deltar i behandling. Det kan också vara så att man blir kraftigt sjuk under en period, men blir bättre av behandlingen och kan komma tillbaka till arbetslivet. Frågan är då hur jag återintegreras på ett sätt som gör att jag fungerar, så att behandlingen mot bröstcancer inte kan påverka min relation till arbetslivet på ett negativt sätt. Det är viktigt att vi tar upp dessa frågor – det är den ena aspekten som berör sysselsättningsutskottet. Den andra aspekten är den personal som arbetar med dessa frågor. Det händer hela tiden saker när det gäller forskning, utveckling och metoder för att behandla bröstcancer. Det är viktigt att sjukvårdspersonalen hela tiden är uppdaterad om de nya metoder som kommer fram. Vi har ju instrument även på europeisk nivå för att kunna hjälpa till med kompetensutveckling av personal inom ramen för socialfonden. Vi måste också för denna verksamhet kunna använda socialfonden för kompetensutveckling, så att personalen kan använda de bästa metoderna. Detta är också något för Lissabonprocessen. Lissabonprocessen handlar ju om och då skall vi se till de länder som kommit längst. Avslutningsvis skulle jag vilja säga något som jag också pratat med Karin Jöns om. Detta är en sjukdom som drabbar kvinnor, men det är viktigt att vi män engagerar oss för bättre metoder. Det får inte bli bara kvinnorna som engagerar sig för bättre metoder för sjukdomar som drabbar kvinnor, utan vi måste alla göra det – män såväl som kvinnor."@pl16
"Senhora Presidente, começo por agradecer à senhora deputada Karin Jöns pelo seu enorme empenhamento e por ter deitado mãos a esta importantíssima questão. Como a senhora deputada Karin Jöns já afirmou, esta é a forma mais comum de cancro nas mulheres. É também a causa de morte mais comum entre as mulheres do grupo etário dos 35 aos 59 anos. Sabemos, além disso, que o cancro da mama está a aumentar entre as mulheres mais jovens e que as possibilidades de detecção da doença variam fortemente entre diferentes Estados-Membros da UE, tal como as possibilidades de realizar mamografias. Sei, pela experiência da Suécia, o meu país, onde há muito tempo se fazem mamografias às mulheres de certas faixas etárias, que a mamografia teve influência na diminuição da mortalidade entre as mulheres e que é importante detectar a doença precocemente para se poder iniciar um tratamento adequado. Por todas estas razões, os esforços referidos nas resoluções debatidas pela senhora deputada Karin Jöns são extremamente importantes. Neste trabalho estão envolvidas três comissões. A Comissão do Emprego e dos Assuntos Sociais, da qual faço parte, não tem responsabilidade específica nas questões da saúde e dos cuidados de saúde, mas sim na ligação ao mercado de trabalho. Temos hoje, felizmente, um mercado de trabalho que quer incluir as mulheres e no qual as mulheres participam em crescente escala. No meu país, a percentagem de mulheres no mercado de trabalho é igual à dos homens. Quando se contrai uma doença grave como o cancro da mama, um dos aspectos do tratamento é, de facto, o tempo que é necessário reservar para o fazer. A mulher pode manter a sua actividade, mas para isso terá de poder discutir com o empregador a forma de adaptar a organização do seu trabalho de modo a permitir-lhe seguir os tratamentos. Também pode acontecer que a mulher fique muito doente durante um certo período, mas melhore com os tratamentos e regresse ao trabalho. Neste caso, a questão que se põe é a da sua reintegração em condições que lhe permitam funcionar, para que o tratamento do cancro da mama não influencie negativamente a sua relação com a actividade profissional. É importante que abordemos estas questões. É um primeiro aspecto que diz respeito à Comissão do Emprego. Outro aspecto é o do pessoal que trabalha neste domínio. Há uma evolução constante na investigação e desenvolvimento e nos métodos de tratamento do cancro da mama. É importante que os profissionais de saúde estejam permanentemente actualizados relativamente aos novos métodos que são desenvolvidos. Temos instrumentos, também ao nível da UE, nomeadamente no quadro do Fundo Social Europeu, para apoiar o desenvolvimento de competências profissionais. Também no âmbito desta actividade, devemos poder utilizar os recursos do FSE para o desenvolvimento de competências, a fim de que os profissionais da saúde possam utilizar os melhores métodos existentes. Isto também se enquadra no processo de Lisboa. O processo de Lisboa prende-se, evidentemente, com as melhores práticas, e devemos tomar como modelo os países que foram mais longe. Em conclusão, quero referir-me a um outro aspecto, sobre o qual falei com a senhora deputada Karin Jöns. Esta é uma doença que atinge as mulheres, mas é importante que nós, os homens, nos empenhemos no aperfeiçoamento dos métodos. Não podem ser só as mulheres a lutar pela melhoria dos métodos nas doenças que atingem as mulheres. Todos nós, mulheres e homens, temos de nos empenhar nesse objectivo."@pt17
"Fru talman! Jag skulle vilja börja med att tacka Karin Jöns för hennes stora engagemang och för att hon har tagit tag i denna oerhört viktiga fråga. Som Karin Jöns redan sagt så är detta den vanligaste cancerformen bland kvinnor. Det är också den vanligaste dödsorsaken bland kvinnor i åldersgruppen 35–59 år. Dessutom vet vi att bröstcancern ökar bland yngre kvinnor, liksom att möjligheterna att upptäcka sjukdomen varierar väldigt mycket mellan olika medlemsländer i EU. Möjligheten till mammografi skiftar mellan olika länder. Jag vet från mitt eget land, Sverige, där vi har mammografi sedan en lång tid tillbaka för kvinnor i vissa åldergrupper, att mammografin har haft effekt när det gäller minskad dödlighet bland kvinnor och att det är viktigt att upptäcka sjukdomen tidigt för att kunna sätta in rätt behandling. Allt detta gör att de ansträngningar som finns i resolutionerna som Karin Jöns pratat om är oerhört viktiga. Tre utskott är involverade i detta arbete. Vi i sysselsättningsutskottet har inte specifikt ansvar för hälso- och sjukvårdsfrågorna, men däremot för kopplingen till arbetsmarknaden. Vi har numera lyckligtvis en arbetsmarknad som vill involvera kvinnorna, där kvinnorna finns med i allt större utsträckning. I mitt eget land är kvinnornas förvärvsfrekvens lika hög som männens. Om man får en allvarlig sjukdom som bröstcancer så handlar en aspekt om behandling rent faktiskt, att man måste få tid till behandling. Ibland kan man finnas kvar i sitt yrkesliv, men då måste man också kunna diskutera med arbetsgivaren om hur man kan anpassa arbetslivet för att det skall kunna fungera under den tid som man deltar i behandling. Det kan också vara så att man blir kraftigt sjuk under en period, men blir bättre av behandlingen och kan komma tillbaka till arbetslivet. Frågan är då hur jag återintegreras på ett sätt som gör att jag fungerar, så att behandlingen mot bröstcancer inte kan påverka min relation till arbetslivet på ett negativt sätt. Det är viktigt att vi tar upp dessa frågor – det är den ena aspekten som berör sysselsättningsutskottet. Den andra aspekten är den personal som arbetar med dessa frågor. Det händer hela tiden saker när det gäller forskning, utveckling och metoder för att behandla bröstcancer. Det är viktigt att sjukvårdspersonalen hela tiden är uppdaterad om de nya metoder som kommer fram. Vi har ju instrument även på europeisk nivå för att kunna hjälpa till med kompetensutveckling av personal inom ramen för socialfonden. Vi måste också för denna verksamhet kunna använda socialfonden för kompetensutveckling, så att personalen kan använda de bästa metoderna. Detta är också något för Lissabonprocessen. Lissabonprocessen handlar ju om och då skall vi se till de länder som kommit längst. Avslutningsvis skulle jag vilja säga något som jag också pratat med Karin Jöns om. Detta är en sjukdom som drabbar kvinnor, men det är viktigt att vi män engagerar oss för bättre metoder. Det får inte bli bara kvinnorna som engagerar sig för bättre metoder för sjukdomar som drabbar kvinnor, utan vi måste alla göra det – män såväl som kvinnor."@sk18
"Fru talman! Jag skulle vilja börja med att tacka Karin Jöns för hennes stora engagemang och för att hon har tagit tag i denna oerhört viktiga fråga. Som Karin Jöns redan sagt så är detta den vanligaste cancerformen bland kvinnor. Det är också den vanligaste dödsorsaken bland kvinnor i åldersgruppen 35–59 år. Dessutom vet vi att bröstcancern ökar bland yngre kvinnor, liksom att möjligheterna att upptäcka sjukdomen varierar väldigt mycket mellan olika medlemsländer i EU. Möjligheten till mammografi skiftar mellan olika länder. Jag vet från mitt eget land, Sverige, där vi har mammografi sedan en lång tid tillbaka för kvinnor i vissa åldergrupper, att mammografin har haft effekt när det gäller minskad dödlighet bland kvinnor och att det är viktigt att upptäcka sjukdomen tidigt för att kunna sätta in rätt behandling. Allt detta gör att de ansträngningar som finns i resolutionerna som Karin Jöns pratat om är oerhört viktiga. Tre utskott är involverade i detta arbete. Vi i sysselsättningsutskottet har inte specifikt ansvar för hälso- och sjukvårdsfrågorna, men däremot för kopplingen till arbetsmarknaden. Vi har numera lyckligtvis en arbetsmarknad som vill involvera kvinnorna, där kvinnorna finns med i allt större utsträckning. I mitt eget land är kvinnornas förvärvsfrekvens lika hög som männens. Om man får en allvarlig sjukdom som bröstcancer så handlar en aspekt om behandling rent faktiskt, att man måste få tid till behandling. Ibland kan man finnas kvar i sitt yrkesliv, men då måste man också kunna diskutera med arbetsgivaren om hur man kan anpassa arbetslivet för att det skall kunna fungera under den tid som man deltar i behandling. Det kan också vara så att man blir kraftigt sjuk under en period, men blir bättre av behandlingen och kan komma tillbaka till arbetslivet. Frågan är då hur jag återintegreras på ett sätt som gör att jag fungerar, så att behandlingen mot bröstcancer inte kan påverka min relation till arbetslivet på ett negativt sätt. Det är viktigt att vi tar upp dessa frågor – det är den ena aspekten som berör sysselsättningsutskottet. Den andra aspekten är den personal som arbetar med dessa frågor. Det händer hela tiden saker när det gäller forskning, utveckling och metoder för att behandla bröstcancer. Det är viktigt att sjukvårdspersonalen hela tiden är uppdaterad om de nya metoder som kommer fram. Vi har ju instrument även på europeisk nivå för att kunna hjälpa till med kompetensutveckling av personal inom ramen för socialfonden. Vi måste också för denna verksamhet kunna använda socialfonden för kompetensutveckling, så att personalen kan använda de bästa metoderna. Detta är också något för Lissabonprocessen. Lissabonprocessen handlar ju om och då skall vi se till de länder som kommit längst. Avslutningsvis skulle jag vilja säga något som jag också pratat med Karin Jöns om. Detta är en sjukdom som drabbar kvinnor, men det är viktigt att vi män engagerar oss för bättre metoder. Det får inte bli bara kvinnorna som engagerar sig för bättre metoder för sjukdomar som drabbar kvinnor, utan vi måste alla göra det – män såväl som kvinnor."@sl19
lpv:unclassifiedMetadata
"(Applåder)"5,19,15,1,18,14,16,11,21,13
"Erwerbsquote"9
"Jan Andersson (PSE ),"5,19,15,1,18,14,16,11,21,13
"best practice"5,19,15,1,18,14,16,11,2,21,13
"frågeställare"5,19,15,1,18,14,16,11,21,13

Named graphs describing this resource:

1http://purl.org/linkedpolitics/rdf/Czech.ttl.gz
2http://purl.org/linkedpolitics/rdf/Danish.ttl.gz
3http://purl.org/linkedpolitics/rdf/Dutch.ttl.gz
4http://purl.org/linkedpolitics/rdf/English.ttl.gz
5http://purl.org/linkedpolitics/rdf/Estonian.ttl.gz
6http://purl.org/linkedpolitics/rdf/Events_and_structure.ttl.gz
7http://purl.org/linkedpolitics/rdf/Finnish.ttl.gz
8http://purl.org/linkedpolitics/rdf/French.ttl.gz
9http://purl.org/linkedpolitics/rdf/German.ttl.gz
10http://purl.org/linkedpolitics/rdf/Greek.ttl.gz
11http://purl.org/linkedpolitics/rdf/Hungarian.ttl.gz
12http://purl.org/linkedpolitics/rdf/Italian.ttl.gz
13http://purl.org/linkedpolitics/rdf/Latvian.ttl.gz
14http://purl.org/linkedpolitics/rdf/Lithuanian.ttl.gz
15http://purl.org/linkedpolitics/rdf/Maltese.ttl.gz
16http://purl.org/linkedpolitics/rdf/Polish.ttl.gz
17http://purl.org/linkedpolitics/rdf/Portuguese.ttl.gz
18http://purl.org/linkedpolitics/rdf/Slovak.ttl.gz
19http://purl.org/linkedpolitics/rdf/Slovenian.ttl.gz
20http://purl.org/linkedpolitics/rdf/Spanish.ttl.gz
21http://purl.org/linkedpolitics/rdf/Swedish.ttl.gz
22http://purl.org/linkedpolitics/rdf/spokenAs.ttl.gz

The resource appears as object in 2 triples

Context graph