Local view for "http://purl.org/linkedpolitics/eu/plenary/2005-09-07-Speech-3-291"

Predicate	Value (sorted: default)
rdf:type	lpv_eu:Speech⁶
dcterms:Date	"2005-09-07"^^xsd:date⁶
dcterms:Is Part Of	lp_eu:Sooline diskrimineerimine ja tervishoiusüsteemid⁶
dcterms:Language	"sv"^^xsd:language⁶
lpv:document identification number	"en.20050907.21.3-291"⁶
lpv:hasSubsequent	lp_eu:2005-09-07-Speech-3-292⁶
lpv:speaker	lp:Eva-Britt Svensson⁶
lpv:spoken text	". – Herr talman! Jag vill börja med att tacka för möjligheten att göra detta viktiga betänkande om könsdiskriminering i hälsovården. Jag vill tacka alla kolleger som har visat stort intresse och engagemang samt lämnat värdefulla bidrag till betänkandet. Vilket kön vi råkar födas till är en lika viktig faktor för hälsa som social, ekonomisk och etnisk bakgrund. FN-konferenserna i Kairo 1994 och i Beijing 1995 satte genusskillnaderna i hälsovården på dagordningen. Tyvärr har inte mycket till handling skett efter det, vare sig i medlemsländerna eller på EU-nivå. Fortfarande ses ofta kvinnors hälsa som synonymt med sexuell och reproduktiv hälsa. Naturligtvis är kvinnors hälsa mer komplex än så. Jag vill nämna några exempel på könsdiskriminering. Fortfarande tvingas kvinnor vänta längre än män på ambulans vi akuta hjärtbesvär. Fortfarande är dödligheten högre bland kvinnor än män vid samma typ av hjärtsjukdomar. Fortfarande får fler män än kvinnor med synproblem möjlighet till starroperation. Fortfarande är våld mot kvinnor, som är ett stort folkhälsoproblem, ett nästan osynligt fenomen i medicinsk utbildning och praktik. Fortfarande utgör män normen vid forskning och utveckling av nya läkemedel. Detta betänkande fokuserar speciellt på två olika områden. Det första området handlar om att lämna förslag till åtgärder för att förhindra könsdiskriminering mellan män och kvinnor som drabbas av samma eller likartade sjukdomar. Det andra fokusområdet är kvinnors hälsa ur perspektivet s.k. kvinnliga sjukdomar, dvs. sjukdomar som nästan enbart drabbar kvinnor, exempelvis bröstcancer, benskörhet, ätstörningar hos unga flickor och våld mot kvinnor i alla dess olika former – fysisk och psykisk misshandel, könsstympning, sexslavhandel, prostitution osv. Könsdiskriminering blir mycket tydlig när man får ta del av de forskningsrapporter som finns. Till exempel visar en analys av en hudmottagning i Sverige att män och kvinnor behandlas väldigt olika: Männen får den dyrbarare ljusbehandlingen medan kvinnor skickas hem med ett recept på hudsalva. Den kostnadsmässiga slutsatsen är att om kvinnor skulle behandlas på samma sätt som män, så skulle de resurser som läggs på kvinnor öka med 61 procent. Om man å andra sidan skulle ta kvinnors behandlingsintensitet som norm, då skulle behandlingskostnaden minska med 33 procent. Jag kan också nämna att läkare som gjorde skillnad mellan kvinnor och män vid förskrivningen i det exempel som jag tar upp var kvinnor. Det visar att genusskillnaderna genomsyrar tänkandet hos både män och kvinnor. För att arbeta mot könsdiskriminering måste forskare och övriga ha tillgång till könsuppdelad statistik i vården. Utan uppgifter och utan kunskap kan vi inte belägga hur könsdiskrimineringen är i verkligheten. Utan sådan kunskap kan vi inte heller åtgärda problemen. Det är verkligen hög tid att åtgärder vidtas för att vi ska kunna tala om en rättvis och jämlik vård. Genusskillnaderna i hälsovården är en precis lika viktig bestämmelsefaktor som etnisk bakgrund, sociala och ekonomiska faktorer. Det måste vi ta hänsyn till framöver i arbetet för att få en rättvis och jämlik vård. Jag vill också betona att tillgång till sexualrådgivning, reproduktiv hälso- och sjukvård samt familjeplanering är viktiga instrument för kvinnors hälsa, liksom för kvinnors möjligheter att på lika villkor delta i samhällslivet och för att bekämpa fattigdomen och den pågående feminiseringen av fattigdomen."@sv²¹
lpv:spokenAs	unknown; Vänsterpartiet (2004-07-20--2009-07-13)²² substitute; Delegation to the EU-Ukraine Parliamentary Cooperation Committee (2004-09-15--2009-07-13)²² vice-chair; EUL/NGL (2004-07-20--2009-07-13)²² member; IMCO (2004-07-21--2007-01-14)²² substitute; EMPL (2004-07-21--2007-01-14)²² vice-chair; FEMM (2004-07-27--2007-01-14)²² member; Delegation for relations with Israel (2004-09-15--2007-03-13)²²
lpv:translated text	"Herr talman! Jag vill börja med att tacka för möjligheten att göra detta viktiga betänkande om könsdiskriminering i hälsovården. Jag vill tacka alla kolleger som har visat stort intresse och engagemang samt lämnat värdefulla bidrag till betänkandet. Vilket kön vi råkar födas till är en lika viktig faktor för hälsa som social, ekonomisk och etnisk bakgrund. FN-konferenserna i Kairo 1994 och i Beijing 1995 satte genusskillnaderna i hälsovården på dagordningen. Tyvärr har inte mycket till handling skett efter det, vare sig i medlemsländerna eller på EU-nivå. Fortfarande ses ofta kvinnors hälsa som synonymt med sexuell och reproduktiv hälsa. Naturligtvis är kvinnors hälsa mer komplex än så. Jag vill nämna några exempel på könsdiskriminering. Fortfarande tvingas kvinnor vänta längre än män på ambulans vi akuta hjärtbesvär. Fortfarande är dödligheten högre bland kvinnor än män vid samma typ av hjärtsjukdomar. Fortfarande får fler män än kvinnor med synproblem möjlighet till starroperation. Fortfarande är våld mot kvinnor, som är ett stort folkhälsoproblem, ett nästan osynligt fenomen i medicinsk utbildning och praktik. Fortfarande utgör män normen vid forskning och utveckling av nya läkemedel. Detta betänkande fokuserar speciellt på två olika områden. Det första området handlar om att lämna förslag till åtgärder för att förhindra könsdiskriminering mellan män och kvinnor som drabbas av samma eller likartade sjukdomar. Det andra fokusområdet är kvinnors hälsa ur perspektivet s.k. kvinnliga sjukdomar, dvs. sjukdomar som nästan enbart drabbar kvinnor, exempelvis bröstcancer, benskörhet, ätstörningar hos unga flickor och våld mot kvinnor i alla dess olika former – fysisk och psykisk misshandel, könsstympning, sexslavhandel, prostitution osv. Könsdiskriminering blir mycket tydlig när man får ta del av de forskningsrapporter som finns. Till exempel visar en analys av en hudmottagning i Sverige att män och kvinnor behandlas väldigt olika: Männen får den dyrbarare ljusbehandlingen medan kvinnor skickas hem med ett recept på hudsalva. Den kostnadsmässiga slutsatsen är att om kvinnor skulle behandlas på samma sätt som män, så skulle de resurser som läggs på kvinnor öka med 61 procent. Om man å andra sidan skulle ta kvinnors behandlingsintensitet som norm, då skulle behandlingskostnaden minska med 33 procent. Jag kan också nämna att läkare som gjorde skillnad mellan kvinnor och män vid förskrivningen i det exempel som jag tar upp var kvinnor. Det visar att genusskillnaderna genomsyrar tänkandet hos både män och kvinnor. För att arbeta mot könsdiskriminering måste forskare och övriga ha tillgång till könsuppdelad statistik i vården. Utan uppgifter och utan kunskap kan vi inte belägga hur könsdiskrimineringen är i verkligheten. Utan sådan kunskap kan vi inte heller åtgärda problemen. Det är verkligen hög tid att åtgärder vidtas för att vi skall kunna tala om en rättvis och jämlik vård. Genusskillnaderna i hälsovården är en precis lika viktig bestämmelsefaktor som etnisk bakgrund, sociala och ekonomiska faktorer. Det måste vi ta hänsyn till framöver i arbetet för att få en rättvis och jämlik vård. Jag vill också betona att tillgång till sexualrådgivning, reproduktiv hälso- och sjukvård samt familjeplanering är viktiga instrument för kvinnors hälsa, liksom för kvinnors möjligheter att på lika villkor delta i samhällslivet och för att bekämpa fattigdomen och den pågående feminiseringen av fattigdomen."@cs^1,1 "Hr. formand, jeg vil gerne starte med sige tak, fordi jeg har fået mulighed for at udarbejde denne vigtige betænkning om kønsdiskrimation inden for sundhedssystemerne. Jeg vil gerne takke alle de medlemmer, som har vist stor interesse og engagement og ydet værdifulde bidrag til betænkningen. Det køn, man tilfældigvis fødes som, er en lige så vigtig faktor for vores sundhed som vores sociale, økonomiske og etniske baggrund. FN-konferencerne i Kairo i 1994 og i Beijing i 1995 satte kønsforskellene inden for sundhedssystemerne på dagsordenen. Desværre har man ikke handlet meget i tiden efter, hverken i medlemslandene eller på EU-niveau. Kvinders sundhed ses stadig ofte som synonymt med seksuel og reproduktiv sundhed. Naturligvis er kvinders sundhed mere kompleks end som så. Jeg vil nævne nogle eksempler på kønsdiskrimination. Kvinder tvinges stadig til at vente længere end mænd på ambulancer i akutte hjertetilfælde. Dødeligheden er stadig højere blandt kvinder end blandt mænd ved samme type hjertesygdomme. Der er stadig flere mænd end kvinder med øjenproblemer, der får mulighed for operation for stær. Vold mod kvinder, som er et stort folkesundhedsproblem, er stadig et næsten usynligt fænomen inden for den medicinske uddannelse og praktik. Det er stadig typisk mænd, der forsker i og udvikler nye lægemidler. Denne betænkning fokuserer særligt på to forskellige områder. Det første fokusområde handler om at stille forslag til foranstaltninger med henblik på at forhindre kønsdiskrimination mellem mænd og kvinder, som rammes af samme eller lignende sygdomme. Det andet fokusområde er kvinders sundhed set ud fra perspektivet såkaldte kvindesygdomme, dvs. sygdomme, som næsten udelukkende rammer kvinder, f.eks. brystkræft, knogleskørhed, spiseforstyrrelser hos unge piger og vold mod kvinder i alle dens forskellige former - fysisk og psykisk mishandling, skamfering af kønsorganer, sexslavehandel, prostitution osv. Kønsdiskrimination bliver meget tydelig, når man læser de forskningsrapporter, der findes. F.eks. viser en analyse af arbejdet på en svensk hudklinik, at mænd og kvinder behandles meget forskelligt: Mænd får den dyre lysbehandling, mens kvinder sendes hjem med en recept på hudsalve. Den omkostningsmæssige konklusion er, at hvis kvinder blev behandlet på samme måde som mænd, så ville de ressourcer, der anvendes på kvinder, skulle øges med 61 %. Hvis mænd på den anden side som standard fik den behandlingsintensitet, som er tilfældet for kvinder, så ville behandlingsomkostningerne falde med 33 %. Jeg kan også nævne, at læger, som forskelsbehandlede kvinder og mænd i dette tilfælde, var kvinder. Det viser, at kønsforskellene gennemsyrer tankegangen hos både mænd og kvinder. Hvis forskere og andre skal kunne modarbejde kønsdiskriminationen, skal de have adgang til kønsopdelt statistik inden for sundhedspleje. Uden oplysninger og uden viden kan vi ikke afdække, hvordan det forholder sig med kønsdiskriminationen i virkeligheden. Uden en sådan viden kan vi heller ikke løse problemerne. Det er virkelig på høje tid, at der bliver truffet foranstaltninger, så vi kan tale om en retfærdig og lige verden. Kønsdiskriminationen inden for sundhedssystemerne er en nøjagtig lige så vigtig og bestemmende faktor som etnisk baggrund samt sociale og økonomiske faktorer. Det skal vi tage hensyn til fremover i arbejdet for at få en retfærdig og lige verden. Jeg vil også gerne understrege, at adgang til seksualrådgivning, reproduktiv sundhedspleje og familieplanlægning er vigtige instrumenter, når det handler om kvinders sundhed, og også når det handler om kvinders mulighed for at deltage i samfundslivet på lige vilkår og om at bekæmpe fattigdommen og kvindeliggørelsen af fattigdommen."@da² ". Herr Präsident! Ich möchte mich zunächst dafür bedanken, dass ich die Möglichkeit erhalten habe, diesen wichtigen Bericht über Diskriminierung auf Grund des Geschlechts im Gesundheitswesen zu verfassen. Ferner möchte ich allen Kolleginnen und Kollegen danken, die großes Interesse und Engagement für diesen Bericht gezeigt und wertvolle Beiträge geleistet haben. Das Geschlecht, mit dem wir geboren werden, ist ein ebenso wichtiger Faktor für die Gesundheit wie unsere soziale, wirtschaftliche und ethnische Herkunft. Seit den UN-Konferenzen in Kairo im Jahre 1994 und in Peking 1995 stehen die Zusammenhänge zwischen Geschlecht und Gesundheit auch auf der Tagesordnung. Leider ist seitdem in punkto Maßnahmen noch nicht viel geschehen, weder in den Mitgliedstaaten noch auf Gemeinschaftsebene. Immer noch wird die Gesundheit von Frauen oftmals mit der sexuellen und reproduktiven Gesundheit gleichgesetzt, obwohl sie natürlich wesentlich komplexer ist. Lassen Sie mich einige Beispiele für die Diskriminierung auf Grund des Geschlechts nennen. Immer noch müssen Frauen mit akuten Herzproblemen länger auf einen Krankentransport warten als Männer, und bei gleichen Herzkrankheiten dieser Art ist die Sterblichkeit bei Frauen immer noch höher als bei Männern. Nach wie vor erhalten mehr Männer als Frauen, die Probleme mit dem Sehvermögen haben, die Möglichkeit zu einer Staroperation. Gewalt gegen Frauen, ein erhebliches Problem für die öffentliche Gesundheit, ist in der medizinischen Ausbildung und Praxis noch immer ein fast unsichtbares Phänomen. In der Forschung und bei der Entwicklung neuer Arzneimittel stellen Männer auch heute noch die Norm dar. Der vorliegende Bericht konzentriert sich im Wesentlichen auf zwei verschiedene Bereiche. Der erste Bereich bezieht sich auf die Diskrepanzen, die in der Gesundheitsversorgung zwischen Männern und Frauen bestehen, die unter ein und derselben Krankheit leiden. Der zweite Schwerpunktbereich bezieht sich auf die Gesundheit von Frauen unter dem Aspekt der „Frauenleiden“, d. h. Krankheiten, die fast ausschließlich bei Frauen auftreten, z. B. Brustkrebs, Osteoporose, Essstörungen bei jungen Mädchen sowie Gewalt gegen Frauen in all ihren Erscheinungsformen – physische und psychische Misshandlung, Verstümmelung der weiblichen Genitalien, sexuelle Versklavung, Prostitution usw. Die Diskriminierung auf Grund des Geschlechts wird sehr deutlich, wenn man die Forschungsberichte liest, die es überhaupt gibt. Eine Analyse der Arbeit einer Hautklinik in Schweden ergab beispielsweise, dass Männer und Frauen sehr unterschiedlich behandelt werden: Männer erhalten die teurere Lichttherapie, währende Frauen mit einem Rezept für Hautsalbe nach Hause geschickt werden. Die dabei in Bezug auf die Kosten zu ziehenden Schlussfolgerungen besagen, dass bei der gleichen Behandlung von Frauen und Männern die für Frauen ausgegebenen Mittel um 61 Prozent ansteigen würden. Würde man andererseits die Behandlungsintensität von Frauen als Standard annehmen, würden die Behandlungskosten um 33 Prozent sinken. Ich möchte auch noch erwähnen, dass in dem von mir angeführten Beispiel Ärzte, die bei den Verschreibungen Unterschiede zwischen Frauen und Männern gemacht haben, Frauen waren. Das beweist, dass die Diskriminierung auf Grund des Geschlechts im Denken von Männern und Frauen verankert ist. Zur Bekämpfung der Diskriminierung brauchen Wissenschaftler und andere Gruppen Zugang zu geschlechtsdifferenzierten Statistiken im Gesundheitswesen. Ohne Informationen und Erkenntnisse können wir die Diskriminierung in der Praxis nicht nachweisen und damit auch die Probleme nicht lösen. Es ist wirklich an der Zeit, Maßnahmen zu ergreifen, damit wir von einer gerechten und gleichwertigen Gesundheitsfürsorge sprechen können. Unterschiede zwischen den Geschlechtern im Gesundheitswesen sind ein ebenso wichtiger Bestimmungsfaktor wie ethnische Herkunft sowie soziale und wirtschaftliche Faktoren. Das müssen wir zukünftig in unserer Arbeit berücksichtigen, um eine gerechte und gleichwertige medizinische Versorgung zu erreichen. Lassen Sie mich auch noch unterstreichen, dass der Zugang zur Sexualberatung, reproduktiven Gesundheitsfürsorge und Familienplanung ein wichtiges Instrument für die Gesundheit von Frauen ist ebenso wie für die Möglichkeiten von Frauen zur gleichberechtigten Teilhabe an der Gesellschaft und die Bekämpfung der zunehmenden Verweiblichung der Armut."@de⁹ ". Κύριε Πρόεδρε, θα ήθελα να ξεκινήσω ευχαριστώντας σας για την ευκαιρία που μου δόθηκε να συντάξω αυτήν τη σημαντική έκθεση σχετικά με τις διακρίσεις λόγω φύλου στα υγειονομικά συστήματα. Θα ήθελα να ευχαριστήσω όλους τους συναδέλφους μου που επέδειξαν μεγάλο ενδιαφέρον και δέσμευση στη συγκεκριμένη έκθεση και συνέβαλαν σημαντικά σε αυτήν. Το φύλο με το οποίο τυχαίνει να γεννιόμαστε αποτελεί εξίσου σημαντικό υγειονομικό καθοριστικό παράγοντα όπως το κοινωνικό, οικονομικό και εθνοτικό υπόβαθρο. Από τις διασκέψεις των Ηνωμένων Εθνών στο Κάιρο το 1994 και στο Πεκίνο το 1995, οι σχέσεις μεταξύ φύλου και υγείας έχουν περιληφθεί στην ημερήσια διάταξη. Δυστυχώς, δεν έχουν συμβεί πολλά έκτοτε όσον αφορά τον τρόπο δράσης σε επίπεδο κρατών μελών ή ΕΕ. Η υγεία των γυναικών συχνά θεωρείται ακόμα συνώνυμη με τη σεξουαλική και την αναπαραγωγική υγεία. Φυσικά, η υγεία των γυναικών είναι πιο περίπλοκη από αυτό. Θα ήθελα να αναφέρω λίγα παραδείγματα διακρίσεων λόγω φύλου. Οι γυναίκες με οξείες καρδιολογικές παθήσεις ακόμα αναγκάζονται να περιμένουν περισσότερο χρόνο για τη μεταφορά τους με ασθενοφόρο. Οι ίδιες μορφές καρδιακών παθήσεων ακόμα οδηγούν σε μεγαλύτερη θνησιμότητα μεταξύ των γυναικών παρά μεταξύ των ανδρών. Εξακολουθεί να ισχύει ότι περισσότεροι άνδρες παρά γυναίκες με προβλήματα όρασης έχουν την ευκαιρία να κάνουν εγχείρηση καταρράκτη. H βία κατά των γυναικών, που αποτελεί εκτεταμένο πρόβλημα δημόσιας υγείας, έχει παραμείνει αόρατο φαινόμενο στον τομέα της ιατρικής κατάρτισης και πρακτικής. Oι άνδρες εξακολουθούν να αποτελούν το πρότυπο στην ιατρική έρευνα και την εξέλιξη νέων φαρμάκων. Η παρούσα έκθεση επικεντρώνει ιδιαίτερα το ενδιαφέρον της σε δυο διαφορετικούς τομείς. Ο πρώτος τομέας ασχολείται με την κατάθεση προτεινόμενων μέτρων για την αντιμετώπιση των ανισοτήτων μεταξύ ανδρών και γυναικών που προσβλήθηκαν από τις ίδιες ή παρόμοιες παθήσεις. Ο άλλος τομέας είναι η υγεία των γυναικών από την προοπτική των αποκαλούμενων «γυναικείων παθήσεων», ήτοι παθήσεων που σχεδόν αποκλειστικά προσβάλλουν τις γυναίκες, για παραδείγματα ο καρκίνος του μαστού, η οστεοπόρωση, τροφικές διαταραχές στην περίπτωση νέων κοριτσιών και η βία κατά των γυναικών σε όλες τις μορφές της – φυσική ή νοητική κακομεταχείριση, ακρωτηριασμός των γεννητικών οργάνων, σεξουαλική δουλεία, πορνεία κλπ. Οι διακρίσεις λόγω φύλου γίνονται πολύ σαφείς σε όσους έχουν τη δυνατότητα να μελετήσουν τις εκθέσεις ερευνών που υπάρχουν. Για παράδειγμα, μια ανάλυση του έργου που έγινε σε ένα κέντρο υγείας της Σουηδίας το οποίο εξειδικεύεται σε δερματικές ασθένειες αποκαλύπτει ότι οι άνδρες και οι γυναίκες αντιμετωπίζονται με πολύ διαφορετικό τρόπο. Οι άνδρες δέχονται την πιο ακριβή ελαφρά θεραπεία, ενώ οι γυναίκες επιστρέφουν στο σπίτι με συνταγή για αλοιφή δέρματος. Το συμπέρασμα από πλευράς κόστους είναι ότι, αν οι γυναίκες ακολουθούσαν την ίδια θεραπευτική αγωγή με τους άνδρες, οι πόροι που θα δαπανούνταν για τη θεραπεία των γυναικών θα αυξάνονταν κατά 61%. Από την άλλη πλευρά, αν η εντατική θεραπευτική αγωγή για τις γυναίκες ληφθεί ως πρότυπο θα σημειωνόταν εξοικονόμηση πόρων για κόστος θεραπείας της τάξης του 33%. Θα αναφέρω επίσης ότι, στο παράδειγμα που δίνω, όλοι οι γιατροί που έκαναν διακρίσεις μεταξύ γυναικών και ανδρών στη συνταγογράφηση ήταν γυναίκες. Αυτό αποδεικνύει ότι οι διακρίσεις λόγω φύλου διαποτίζουν τη σκέψη τόσο των ανδρών όσο και των γυναικών. Προκειμένου να καταπολεμηθούν οι διακρίσεις λόγω φύλου, ερευνητές και άλλοι πρέπει να έχουν πρόσβαση σε στατιστικές υγειονομικής περίθαλψης ανά φύλο. Χωρίς ενημέρωση και γνώση, δεν μπορούμε να τεκμηριώσουμε πώς, στην πραγματικότητα, λειτουργούν οι διακρίσεις λόγω φύλου. Επίσης, χωρίς αυτήν τη γνώση, δεν μπορούμε να κάνουμε τίποτα για αυτά τα προβλήματα. Είναι πράγματι καιρός να ληφθούν μέτρα που θα μας δίνουν τη δυνατότητα να μιλούμε για δίκαιη και ίση περίθαλψη. Οι διακρίσεις λόγω φύλου στην υγειονομική περίθαλψη αποτελούν εξίσου σημαντικό καθοριστικό παράγοντα όπως το εθνοτικό υπόβαθρο και οι κοινωνικοί και οικονομικοί παράγοντες. Είναι κάτι που πρέπει να λάβουμε μελλοντικά υπόψη στο έργο μας για την επίτευξη δίκαιης και ίσης υγειονομικής περίθαλψης. Θα ήθελα επίσης να τονίσω ότι η πρόσβαση σε συμβουλές σεξουαλικού περιεχομένου, στην υγειονομική περίθαλψη που αφορά την αναπαραγωγική υγεία και τον οικογενειακό προγραμματισμό, είναι σημαντικά μέσα στην υπηρεσία της υγείας των γυναικών, καθώς και στο να τους δοθεί η δυνατότητα ίσης συμμετοχής στην κοινωνία και καταπολέμησης της όλο και μεγαλύτερης διάδοσης της φτώχειας στις γυναίκες."@el¹⁰ "Mr President, I wish to begin by saying thank you for the opportunity given to me to draft this important report on gender discrimination in health systems. I wish to thank all those fellow Members who have shown great interest in, and commitment to, the report and made valuable contributions to it. The gender with which we happen to be born is as important a health factor as social, economic and ethnic background. The UN conferences in Cairo in 1994 and Beijing in 1995 put gender-related discrimination in health care on the agenda. Unfortunately, not much has happened since in the way of action, whether it be in the Member States or at EU level. Women’s health is still often seen as synonymous with sexual and reproductive health. Naturally, women’s health is more complex than that. I want to mention a few examples of gender discrimination. Women with acute heart complaints are still forced to wait longer than men for ambulance transport. The same types of heart disease still lead to higher mortality among women than among men. It is still the case that more men than women with sight problems are given the opportunity of having cataract operations. Violence against women, which is a major public health problem, is still an almost invisible phenomenon in medical training and practice. Men still constitute the norm in research and the development of new drugs. This report focuses in particular on two different areas. The first area is about submitting proposed measures to combat gender discrimination between men and women affected by the same or similar diseases. The other focus area is women’s health from the perspective of so-called ‘women’s diseases’, that is to say diseases that almost only affect women, for example breast cancer, osteoporosis, eating disorders in the case of young girls and violence against women in all its different forms – physical and mental abuse, genital mutilation, sexual slavery, prostitution etc. Gender discrimination becomes very clear to anyone able to study the research reports that exist. For example, an analysis of the work done at a health centre in Sweden specialising in skin diseases reveals that men and women are treated very differently. Men are given the more expensive light treatment, while women are sent home with a prescription for skin ointment. The conclusion in terms of costs is that, if women were treated in the same way as men, the resources expended on women would increase by 61%. If, on the other hand, the intensity of women’s treatment is taken as the norm, the cost of treatment would decrease by 33%. I might also mention that, in the example I cite the doctors who discriminated between women and men in issuing prescriptions were women. This shows that gender discrimination permeates thinking in the case of both men and women. In order to combat gender discrimination, researchers and others must have access to gender-disaggregated health care statistics. Without information and knowledge, we cannot substantiate how, in reality, gender discrimination operates. Nor, without such knowledge, can we do anything about the problems. It really is high time that measures were taken enabling us to talk in terms of fair and equal care. Gender discrimination in health care is just as important a determinant as ethnic background and social and economic factors. This is something of which we must take account in future in our work to obtain fair and equal health care. I also wish to emphasise that access to sexual advice, reproductive health care and family planning are important tools in the service of women’s health, as well as of women’s opportunities to participate in society on equal terms and of combating poverty and the ongoing feminisation of poverty."@en⁴ "Señor Presidente, para comenzar le agradezco la oportunidad que me ha dado de redactar este importante informe sobre la discriminación de género en los sistemas de salud. Quiero dar las gracias a todos los diputados y diputadas que han mostrado interés por el mismo, se han comprometido con él y han realizado valiosas contribuciones. El sexo con el que nacemos supone un factor tan importante para la salud como la condición social, económica y étnica. Las conferencias de las Naciones Unidas en El Cairo en 1994 y Pekín en 1995 incluyeron en el orden del día el asunto de la discriminación por razones de sexo en los sistemas de salud. Por desgracia, apenas se ha avanzado desde entonces, tanto a escala de la UE como en los Estados miembros. La salud de la mujer se contempla a menudo como sinónimo de salud reproductora y sexual. Evidentemente, la salud de la mujer es más compleja. Mencionaré algunos ejemplos de discriminación de género. Las mujeres con dolencias coronarias graves aún deben esperar más que los hombres para lograr un transporte en ambulancia. Los mismos tipos de enfermedades del corazón todavía conducen a una mayor mortalidad entre las mujeres que entre los hombres. Aún se da el caso de que más hombres que mujeres con problemas de la vista tienen la oportunidad de operarse de cataratas. La violencia contra la mujer, lo cual supone un grave problema para la salud pública, es aún un fenómeno casi invisible en la práctica y formación médicas. Los hombres todavía representan la norma en la investigación y en el desarrollo de nuevos medicamentos. Este informe se centra concretamente en dos campos distintos. El primero trata de la propuesta de medidas encaminadas a combatir la discriminación de género entre hombres y mujeres afectados por las mismas o similares enfermedades. El otro campo de interés es la salud de la mujer desde la perspectiva de las llamadas «enfermedades femeninas», es decir, enfermedades que prácticamente solo afectan a las mujeres, como el cáncer de mama, la osteoporosis, los trastornos de la alimentación en el caso de las chicas jóvenes y la violencia contra las mujeres en todas sus distintas formas: abuso físico y mental, mutilación genital, esclavitud sexual, prostitución, etc. La discriminación de género queda patente para cualquiera que pueda estudiar los informes de investigación existentes. Por ejemplo, un análisis de la labor realizada en un centro de salud en Suecia especializado en enfermedades de la piel revela que se trata de muy distinta manera a los hombres y las mujeres. Los hombres reciben tratamientos más caros, mientras que las mujeres vuelven a casa con una receta de pomada para la piel. La conclusión en cuanto a costes es que, si se tratara a las mujeres de la misma forma que a los hombres, los recursos dedicados a las mujeres aumentarían un 61 %. Si, por otro lado, la intensidad del tratamiento de la mujer fuera la norma, el coste del tratamiento disminuiría un 33 %. Puedo además mencionar que, en el ejemplo que cito los doctores que discriminaron entre hombres y mujeres al recetar tratamientos eran mujeres. Esto demuestra que la discriminación de género penetra en las ideas tanto de los hombres como de las mujeres. A fin de combatir la discriminación de género, los investigadores, entre otros, deben tener acceso a las estadísticas de la asistencia sanitaria desglosadas por género. Sin información ni conocimientos no podemos corroborar cómo funciona en realidad la discriminación de género. Sin tales conocimientos, tampoco podemos hacer nada ante estos problemas. Es verdaderamente el momento de que se tomen medidas que nos permitan hablar de asistencia igualitaria y justa. La discriminación de género en la asistencia sanitaria es un factor tan determinante como las características étnicas y los factores económicos y sociales. Se trata de algo que debemos tener en cuenta en el futuro en nuestra labor por obtener una asistencia sanitaria igualitaria y justa. También deseo hacer hincapié en que el acceso al asesoramiento en materia sexual, la asistencia a la reproducción y la planificación familiar son herramientas importantes al servicio de la salud de la mujer, como también al servicio de las oportunidades de la mujer de participar en la sociedad en igualdad de condiciones y de combatir la pobreza y la continua feminización de la pobreza."@es²⁰ "Herr talman! Jag vill börja med att tacka för möjligheten att göra detta viktiga betänkande om könsdiskriminering i hälsovården. Jag vill tacka alla kolleger som har visat stort intresse och engagemang samt lämnat värdefulla bidrag till betänkandet. Vilket kön vi råkar födas till är en lika viktig faktor för hälsa som social, ekonomisk och etnisk bakgrund. FN-konferenserna i Kairo 1994 och i Beijing 1995 satte genusskillnaderna i hälsovården på dagordningen. Tyvärr har inte mycket till handling skett efter det, vare sig i medlemsländerna eller på EU-nivå. Fortfarande ses ofta kvinnors hälsa som synonymt med sexuell och reproduktiv hälsa. Naturligtvis är kvinnors hälsa mer komplex än så. Jag vill nämna några exempel på könsdiskriminering. Fortfarande tvingas kvinnor vänta längre än män på ambulans vi akuta hjärtbesvär. Fortfarande är dödligheten högre bland kvinnor än män vid samma typ av hjärtsjukdomar. Fortfarande får fler män än kvinnor med synproblem möjlighet till starroperation. Fortfarande är våld mot kvinnor, som är ett stort folkhälsoproblem, ett nästan osynligt fenomen i medicinsk utbildning och praktik. Fortfarande utgör män normen vid forskning och utveckling av nya läkemedel. Detta betänkande fokuserar speciellt på två olika områden. Det första området handlar om att lämna förslag till åtgärder för att förhindra könsdiskriminering mellan män och kvinnor som drabbas av samma eller likartade sjukdomar. Det andra fokusområdet är kvinnors hälsa ur perspektivet s.k. kvinnliga sjukdomar, dvs. sjukdomar som nästan enbart drabbar kvinnor, exempelvis bröstcancer, benskörhet, ätstörningar hos unga flickor och våld mot kvinnor i alla dess olika former – fysisk och psykisk misshandel, könsstympning, sexslavhandel, prostitution osv. Könsdiskriminering blir mycket tydlig när man får ta del av de forskningsrapporter som finns. Till exempel visar en analys av en hudmottagning i Sverige att män och kvinnor behandlas väldigt olika: Männen får den dyrbarare ljusbehandlingen medan kvinnor skickas hem med ett recept på hudsalva. Den kostnadsmässiga slutsatsen är att om kvinnor skulle behandlas på samma sätt som män, så skulle de resurser som läggs på kvinnor öka med 61 procent. Om man å andra sidan skulle ta kvinnors behandlingsintensitet som norm, då skulle behandlingskostnaden minska med 33 procent. Jag kan också nämna att läkare som gjorde skillnad mellan kvinnor och män vid förskrivningen i det exempel som jag tar upp var kvinnor. Det visar att genusskillnaderna genomsyrar tänkandet hos både män och kvinnor. För att arbeta mot könsdiskriminering måste forskare och övriga ha tillgång till könsuppdelad statistik i vården. Utan uppgifter och utan kunskap kan vi inte belägga hur könsdiskrimineringen är i verkligheten. Utan sådan kunskap kan vi inte heller åtgärda problemen. Det är verkligen hög tid att åtgärder vidtas för att vi skall kunna tala om en rättvis och jämlik vård. Genusskillnaderna i hälsovården är en precis lika viktig bestämmelsefaktor som etnisk bakgrund, sociala och ekonomiska faktorer. Det måste vi ta hänsyn till framöver i arbetet för att få en rättvis och jämlik vård. Jag vill också betona att tillgång till sexualrådgivning, reproduktiv hälso- och sjukvård samt familjeplanering är viktiga instrument för kvinnors hälsa, liksom för kvinnors möjligheter att på lika villkor delta i samhällslivet och för att bekämpa fattigdomen och den pågående feminiseringen av fattigdomen."@et⁵ "Arvoisa puhemies, haluan aloittaa kiittämällä minulle suodusta mahdollisuudesta laatia tämä tärkeä mietintö, joka koskee sukupuoleen perustuvaa syrjintää terveydenhoitojärjestelmässä. Haluan kiittää kaikkia niitä kollegojani, jotka ovat osoittaneet suurta kiinnostusta ja sitoutumista mietintöä kohtaan ja jotka ovat edistäneet sitä arvokkaalla tavalla. Se, kumman sukupuolen satumme saamaan, on yhtä tärkeä terveyteen vaikuttava tekijä kuin sosiaalinen ja taloudellinen asema ja etninen alkuperä. Kairossa vuonna 1994 ja Pekingissä vuonna 1995 pidettyjen YK:n maailmankokousten seurauksena sukupuoleen perustuva syrjintä terveydenhoitojärjestelmässä on otettu asialistalle. Valitettavasti se ei ole vaikuttanut juurikaan toimintaan sen enempää kansallisella kuin EU:n tasollakaan. Naisten terveyttä pidetään edelleen usein seksuaali- ja lisääntymisterveyden synonyyminä. On selvää, että naisten terveys on monimutkaisempi asia. Haluan mainita muutamia esimerkkejä sukupuoleen perustuvasta syrjinnästä. Akuuteista sydänvaivoista kärsivät naiset joutuvat odottamaan ambulanssia kauemmin kuin miehet. Samantyyppiset sydänsairaudet aiheuttavat edelleen suurempaa kuolleisuutta naisten kuin miesten keskuudessa. Näköongelmista kärsivillä naisilla ei ole vieläkään yhtäläistä pääsyä kaihileikkauksiin. Vaikka naisiin kohdistuva väkivalta muodostaa laajan kansanterveysongelman, se on pysynyt lähes näkymättömänä ilmiönä lääketieteellisessä koulutuksessa ja lääkinnällisessä hoidossa. Miehet ovat edelleen useimmiten normina lääketieteellisessä tutkimuksessa ja uusien lääkkeiden kehittämisessä. Tässä mietinnössä keskitytään kahteen eri alueeseen. Ensimmäinen koskee samasta tai samantyyppisestä sairaudesta kärsivien miesten ja naisten hoitoeroihin liittyvien toimien käsittelemistä. Toinen koskee naisten terveyttä lähes yksinomaan naisia koskevien naistentautien näkökulmasta. Esimerkkeinä voidaan mainita rintasyöpä, osteoporoosi, syömishäiriöt nuorten naisten keskuudessa sekä naisiin kohdistuva väkivalta kaikissa muodoissaan – fyysinen ja psyykkinen väkivalta, sukuelinten silpominen, seksiorjakauppa, prostituutio ja niin edelleen. Sukupuoleen perustuva syrjintä käy hyvin selvästi ilmi, kun tarkastellaan tehtyjä tutkimuksia. Esimerkiksi eräässä ruotsalaisessa ihosairauksien hoitoon erikoistuneessa terveyskeskuksessa tehty analyysi paljastaa, että miehiä ja naisia hoidetaan hyvin eri lailla. Miehet saivat esimerkiksi kalliimpaa valohoitoa, kun taas naiset lähetettiin kotiin lääkevoidemääräyksen kanssa. Kustannusten osalta tutkimuksen johtopäätöksenä oli, että jos naisia hoidettaisiin yhtä tehokkaasti kuin miehiä, naisten hoitokustannukset nousisivat yli 61 prosenttia. Jos toisaalta hoitonormiksi otetaan naisten hoidon tehokkuus, hoitomenoissa saavutettaisiin 33 prosentin säästöt. Haluan myös mainita, että esimerkkitapauksessa lääkärit, jotka syyllistyivät syrjintään lääkemääräyksiä kirjoittaessaan, olivat naisia. Tämä osoittaa, että sukupuoleen perustuva syrjintä leimaa niin miesten kuin naistenkin ajattelutapaa. Jotta sukupuoleen perustuvaa syrjintää voidaan torjua, tutkijoiden ja muiden tahojen on päästävä tarkastelemaan sukupuolesta riippumattomia terveydenhoidon tilastoja. Ilman tietoja ja tietämystä on mahdoton todistaa, miten sukupuoleen perustuva syrjintä tosiasiassa ilmenee. Ilman tällaista tietoa emme voi myöskään tehdä mitään ongelmille. On tosiaan korkea aika ryhtyä toimiin, jotta voisimme puhua oikeudenmukaisesta ja tasapuolisesta hoidosta. Sukupuoleen perustuva syrjintä terveydenhoitojärjestelmässä on yhtä tärkeä tekijä kuin sosiaalinen ja taloudellinen asema ja etninen alkuperä. Tämä on otettava huomioon pyrittäessä luomaan oikeudenmukainen ja tasapuolinen terveydenhoitojärjestelmä. Haluan myös korostaa, että pääsy seksuaali- ja lisääntymisterveyspalvelujen ja perhesuunnittelun piiriin ovat tärkeitä välineitä naisten terveydenhoidon kannalta. Niiden ansiosta naisten on myös mahdollista osallistua täysin yhteiskunnan toimintaan ja torjua köyhyyttä sekä köyhyyden jatkuvaa naisistumista."@fi⁷ ". Monsieur le Président, je tiens en premier lieu à vous remercier de m’avoir donné la possibilité de rédiger ce rapport important sur la discrimination du genre dans les systèmes de santé. Je voudrais également remercier tous les députés qui ont manifesté un vif intérêt, et beaucoup d’engagement, pour ce rapport et y ont apporté de précieuses contributions. Le sexe qui est le nôtre à la naissance constitue un facteur de santé aussi important que nos origines sociales, économiques et ethniques. Les conférences des Nations unies du Caire en 1994 et de Pékin en 1995 ont mis la discrimination du genre dans les soins de santé à l’ordre du jour. Malheureusement, la manière d’attaquer ce problème a peu évolué depuis, que ce soit dans les États membres ou au niveau européen. La santé des femmes est encore souvent assimilée à la santé génésique et sexuelle. Il va de soi que la santé des femmes est bien plus complexe que cela. Je voudrais citer quelques exemples de discrimination fondée sur le sexe. Les femmes se plaignant de douleurs cardiaques aiguës doivent, de nos jours encore, attendre plus longtemps que les hommes avant d’être transportées en ambulance. Ces types d’affections cardiaques entraînent une plus grande mortalité chez les femmes que chez les hommes. Les femmes ont toujours moins facilement accès que les hommes aux opérations de la cataracte. La violence à l’encontre des femmes, problème de santé publique majeur, demeure un phénomène que l’on n’aborde pratiquement pas dans la formation médicale et l’exercice de la médecine. Les hommes constituent encore et toujours la norme en matière de recherche médicale et de mise au point de nouveaux médicaments. De manière plus spécifique, le présent rapport se concentre sur deux domaines différents. Le premier porte sur la proposition de nouvelles mesures dans le but de lutter contre les inégalités entre les hommes et les femmes atteints de maladies identiques ou similaires. Le deuxième domaine concerne la santé des femmes, plus précisément les maladies dites féminines, à savoir celles qui affectent presque exclusivement les femmes, telles que le cancer du sein, l’ostéoporose, les troubles du comportement alimentaire dans le cas des jeunes femmes et la violence à l’égard des femmes sous toutes ses formes - violences physiques et morales, mutilations génitales, exploitation sexuelle, prostitution, etc. La discrimination fondée sur le genre saute aux yeux de quiconque est à même d’analyser les très rares rapports scientifiques rédigés sur la question. À titre d’exemple, une analyse des tâches accomplies dans un centre de santé suédois spécialisé dans les affections cutanées révèle que les hommes et les femmes bénéficient d’un traitement radicalement différent. Les hommes bénéficient des traitements de luminothérapie les plus coûteux, tandis que les femmes sont renvoyées chez elles, après s’être vu prescrire de la pommade pour la peau. Sur le plan financier, la conclusion qui s’impose est que, si les femmes bénéficiaient du même niveau de traitement que les hommes, les ressources qui leur seraient consacrées augmenteraient de 61 %. En revanche, si le niveau de traitement des femmes servait de norme, les coûts thérapeutiques diminueraient de 33 %. Je mentionnerai également que, dans l’exemple que je viens de vous citer, absolument tous les médecins qui faisaient une différence entre les femmes et les hommes dans les ordonnances qu’ils délivraient étaient des femmes. Preuve que la discrimination du genre s’infiltre dans le mode de pensée tant des hommes que des femmes. Dans le but de lutter contre les discriminations fondées sur le sexe, les chercheurs, entre autres, doivent avoir accès à des statistiques sur les soins de santé ventilées par sexe. Sans disposer d’informations, il est impossible d’étayer le véritable mode opératoire de la discrimination du genre et de nous attaquer à ce problème. Il est urgent de prendre des mesures qui nous permettent de parler de soins équitables et identiques. La discrimination du genre dans les soins de santé constitue un facteur aussi important que l’origine ethnique et les paramètres sociaux et économiques, réalité que nous devrons à l’avenir inclure dans nos travaux aux fins de la prestation de soins équitables et identiques. Je souhaiterais également souligner que l’accès à des conseils sur la sexualité, les soins de santé génésique et le planning familial sont des outils importants pour promouvoir la santé des femmes, les possibilités qui leur sont offertes de participer à la société sur un pied d’égalité avec leurs homologues masculins, ainsi que la lutte contre la pauvreté et la féminisation rampante de ce fléau."@fr⁸ "Herr talman! Jag vill börja med att tacka för möjligheten att göra detta viktiga betänkande om könsdiskriminering i hälsovården. Jag vill tacka alla kolleger som har visat stort intresse och engagemang samt lämnat värdefulla bidrag till betänkandet. Vilket kön vi råkar födas till är en lika viktig faktor för hälsa som social, ekonomisk och etnisk bakgrund. FN-konferenserna i Kairo 1994 och i Beijing 1995 satte genusskillnaderna i hälsovården på dagordningen. Tyvärr har inte mycket till handling skett efter det, vare sig i medlemsländerna eller på EU-nivå. Fortfarande ses ofta kvinnors hälsa som synonymt med sexuell och reproduktiv hälsa. Naturligtvis är kvinnors hälsa mer komplex än så. Jag vill nämna några exempel på könsdiskriminering. Fortfarande tvingas kvinnor vänta längre än män på ambulans vi akuta hjärtbesvär. Fortfarande är dödligheten högre bland kvinnor än män vid samma typ av hjärtsjukdomar. Fortfarande får fler män än kvinnor med synproblem möjlighet till starroperation. Fortfarande är våld mot kvinnor, som är ett stort folkhälsoproblem, ett nästan osynligt fenomen i medicinsk utbildning och praktik. Fortfarande utgör män normen vid forskning och utveckling av nya läkemedel. Detta betänkande fokuserar speciellt på två olika områden. Det första området handlar om att lämna förslag till åtgärder för att förhindra könsdiskriminering mellan män och kvinnor som drabbas av samma eller likartade sjukdomar. Det andra fokusområdet är kvinnors hälsa ur perspektivet s.k. kvinnliga sjukdomar, dvs. sjukdomar som nästan enbart drabbar kvinnor, exempelvis bröstcancer, benskörhet, ätstörningar hos unga flickor och våld mot kvinnor i alla dess olika former – fysisk och psykisk misshandel, könsstympning, sexslavhandel, prostitution osv. Könsdiskriminering blir mycket tydlig när man får ta del av de forskningsrapporter som finns. Till exempel visar en analys av en hudmottagning i Sverige att män och kvinnor behandlas väldigt olika: Männen får den dyrbarare ljusbehandlingen medan kvinnor skickas hem med ett recept på hudsalva. Den kostnadsmässiga slutsatsen är att om kvinnor skulle behandlas på samma sätt som män, så skulle de resurser som läggs på kvinnor öka med 61 procent. Om man å andra sidan skulle ta kvinnors behandlingsintensitet som norm, då skulle behandlingskostnaden minska med 33 procent. Jag kan också nämna att läkare som gjorde skillnad mellan kvinnor och män vid förskrivningen i det exempel som jag tar upp var kvinnor. Det visar att genusskillnaderna genomsyrar tänkandet hos både män och kvinnor. För att arbeta mot könsdiskriminering måste forskare och övriga ha tillgång till könsuppdelad statistik i vården. Utan uppgifter och utan kunskap kan vi inte belägga hur könsdiskrimineringen är i verkligheten. Utan sådan kunskap kan vi inte heller åtgärda problemen. Det är verkligen hög tid att åtgärder vidtas för att vi skall kunna tala om en rättvis och jämlik vård. Genusskillnaderna i hälsovården är en precis lika viktig bestämmelsefaktor som etnisk bakgrund, sociala och ekonomiska faktorer. Det måste vi ta hänsyn till framöver i arbetet för att få en rättvis och jämlik vård. Jag vill också betona att tillgång till sexualrådgivning, reproduktiv hälso- och sjukvård samt familjeplanering är viktiga instrument för kvinnors hälsa, liksom för kvinnors möjligheter att på lika villkor delta i samhällslivet och för att bekämpa fattigdomen och den pågående feminiseringen av fattigdomen."@hu¹¹ "Signor Presidente, innanzitutto ringrazio per l’opportunità che mi è stata concessa di elaborare questa importante relazione sulla discriminazione di genere nei sistemi sanitari. Ringrazio tutti i colleghi che hanno mostrato molto interesse e hanno dato prova di grande impegno nella stesura del testo, apportando preziosi contributi. Il sesso con cui veniamo al mondo è un fattore sanitario importante tanto quanto l’estrazione sociale, economica ed etnica. Le Conferenze ONU del Cairo del 1994 e di Pechino del 1995 affrontarono il problema della discriminazione tra i sessi nell’assistenza sanitaria. Purtroppo però da allora non è stato fatto molto in merito né a livello di Stati membri né a livello di Unione europea. La salute della donna viene spesso intesa come sinonimo di salute sessuale e riproduttiva, pur essendo ovviamente molto più complessa. Consentitemi di citarvi alcuni esempi di discriminazione tra i sessi. Per le donne colpite da crisi cardiache acute il tempo di attesa per il trasporto in ambulanza permane più lungo rispetto a quello rilevato per gli uomini. Rimanendo in tema di patologie cardiache la mortalità è più elevata nella popolazione femminile che in quella maschile. Per quanto concerne i problemi alla vista, ancor oggi sono più gli uomini che le donne a usufruire di interventi di cataratta. La violenza sulle donne, che rappresenta uno dei più gravi problemi di salute pubblica, si configura ancora come un fenomeno quasi invisibile nella formazione e nella pratica medica. Gli uomini sono ancora il punto di riferimento per la ricerca e lo sviluppo di nuovi farmaci. La presente relazione verte, in particolare, su due diversi ambiti. In primo luogo, vengono proposte alcune misure volte contrastare la discriminazione di genere tra uomini e donne affetti dalle stesse patologie o da malattie simili. In secondo luogo, il testo tratteggia un quadro della salute delle donne nell’ottica delle cosiddette “malattie femminili”, vale a dire quelle patologie che colpiscono tipicamente le donne quali il tumore al seno, l’osteoporosi, i disordini alimentari tra le giovani donne e la violenza contro le donne in tutte le sue forme dagli abusi fisici o psicologici, alle mutilazioni genitali, fino alla schiavitù sessuale, alla prostituzione, eccetera. La discriminazione tra i sessi balza subito all’occhio, anche guardando i ben pochi studi effettuati in materia. Ad esempio, in un’analisi dell’attività di un centro sanitario svedese specializzato in dermatologia è emerso che le donne e gli uomini vengono trattati in maniera molto differente. Agli uomini vengono prescritte le più costose fototerapie, mentre le donne vengono rispedite a casa con la ricetta di una pomata per la pelle. In termini di costi si evince che se le donne fossero curate con la stessa intensità degli uomini, le risorse spese per le donne aumenterebbero del 61 per cento. Se, d’altro canto, l’intensità del trattamento delle donne divenisse la norma, il costo delle terapie diminuirebbe del 33 per cento. Posso anche aggiungere che, nell’esempio che ho citato, tutti i medici che si sono resi responsabili di discriminazioni di genere nelle prescrizioni erano donne, a riprova del fatto che la discriminazione tra i sessi rientra in una mentalità diffusa tanto negli uomini quanto nelle donne. Per combattere la discriminazione tra i sessi, i ricercatori e le altre categorie devono poter disporre di statistiche sull’assistenza sanitaria disaggregate per sesso. Senza informazioni e conoscenze, non possiamo comprovare come in realtà funziona la discriminazione di genere, né possiamo individuare soluzioni ai problemi. E’ veramente arrivato il momento di adottare misure che ci mettano in condizioni di garantire un’assistenza giusta ed equa. La discriminazione tra i sessi nell’assistenza sanitaria è un fattore determinante tanto importante quanto il contesto etnico e i fattori sociali ed economici. E’ un punto di cui in futuro dovremo tenere conto negli interventi tesi a garantire un’assistenza sanitaria giusta ed equa. Desidero inoltre sottolineare che l’accesso a servizi di consulenza in ambito sessuale, all’assistenza sanitaria in ambito riproduttivo e alla pianificazione familiare sono strumenti importanti per la salute delle donne, e rappresentano un’opportunità che permette loro di prendere parte alla società su base egualitaria e di contrastare la povertà che sta diventando sempre più un fenomeno tipicamente femminile."@it¹² "Herr talman! Jag vill börja med att tacka för möjligheten att göra detta viktiga betänkande om könsdiskriminering i hälsovården. Jag vill tacka alla kolleger som har visat stort intresse och engagemang samt lämnat värdefulla bidrag till betänkandet. Vilket kön vi råkar födas till är en lika viktig faktor för hälsa som social, ekonomisk och etnisk bakgrund. FN-konferenserna i Kairo 1994 och i Beijing 1995 satte genusskillnaderna i hälsovården på dagordningen. Tyvärr har inte mycket till handling skett efter det, vare sig i medlemsländerna eller på EU-nivå. Fortfarande ses ofta kvinnors hälsa som synonymt med sexuell och reproduktiv hälsa. Naturligtvis är kvinnors hälsa mer komplex än så. Jag vill nämna några exempel på könsdiskriminering. Fortfarande tvingas kvinnor vänta längre än män på ambulans vi akuta hjärtbesvär. Fortfarande är dödligheten högre bland kvinnor än män vid samma typ av hjärtsjukdomar. Fortfarande får fler män än kvinnor med synproblem möjlighet till starroperation. Fortfarande är våld mot kvinnor, som är ett stort folkhälsoproblem, ett nästan osynligt fenomen i medicinsk utbildning och praktik. Fortfarande utgör män normen vid forskning och utveckling av nya läkemedel. Detta betänkande fokuserar speciellt på två olika områden. Det första området handlar om att lämna förslag till åtgärder för att förhindra könsdiskriminering mellan män och kvinnor som drabbas av samma eller likartade sjukdomar. Det andra fokusområdet är kvinnors hälsa ur perspektivet s.k. kvinnliga sjukdomar, dvs. sjukdomar som nästan enbart drabbar kvinnor, exempelvis bröstcancer, benskörhet, ätstörningar hos unga flickor och våld mot kvinnor i alla dess olika former – fysisk och psykisk misshandel, könsstympning, sexslavhandel, prostitution osv. Könsdiskriminering blir mycket tydlig när man får ta del av de forskningsrapporter som finns. Till exempel visar en analys av en hudmottagning i Sverige att män och kvinnor behandlas väldigt olika: Männen får den dyrbarare ljusbehandlingen medan kvinnor skickas hem med ett recept på hudsalva. Den kostnadsmässiga slutsatsen är att om kvinnor skulle behandlas på samma sätt som män, så skulle de resurser som läggs på kvinnor öka med 61 procent. Om man å andra sidan skulle ta kvinnors behandlingsintensitet som norm, då skulle behandlingskostnaden minska med 33 procent. Jag kan också nämna att läkare som gjorde skillnad mellan kvinnor och män vid förskrivningen i det exempel som jag tar upp var kvinnor. Det visar att genusskillnaderna genomsyrar tänkandet hos både män och kvinnor. För att arbeta mot könsdiskriminering måste forskare och övriga ha tillgång till könsuppdelad statistik i vården. Utan uppgifter och utan kunskap kan vi inte belägga hur könsdiskrimineringen är i verkligheten. Utan sådan kunskap kan vi inte heller åtgärda problemen. Det är verkligen hög tid att åtgärder vidtas för att vi skall kunna tala om en rättvis och jämlik vård. Genusskillnaderna i hälsovården är en precis lika viktig bestämmelsefaktor som etnisk bakgrund, sociala och ekonomiska faktorer. Det måste vi ta hänsyn till framöver i arbetet för att få en rättvis och jämlik vård. Jag vill också betona att tillgång till sexualrådgivning, reproduktiv hälso- och sjukvård samt familjeplanering är viktiga instrument för kvinnors hälsa, liksom för kvinnors möjligheter att på lika villkor delta i samhällslivet och för att bekämpa fattigdomen och den pågående feminiseringen av fattigdomen."@lt¹⁴ "Herr talman! Jag vill börja med att tacka för möjligheten att göra detta viktiga betänkande om könsdiskriminering i hälsovården. Jag vill tacka alla kolleger som har visat stort intresse och engagemang samt lämnat värdefulla bidrag till betänkandet. Vilket kön vi råkar födas till är en lika viktig faktor för hälsa som social, ekonomisk och etnisk bakgrund. FN-konferenserna i Kairo 1994 och i Beijing 1995 satte genusskillnaderna i hälsovården på dagordningen. Tyvärr har inte mycket till handling skett efter det, vare sig i medlemsländerna eller på EU-nivå. Fortfarande ses ofta kvinnors hälsa som synonymt med sexuell och reproduktiv hälsa. Naturligtvis är kvinnors hälsa mer komplex än så. Jag vill nämna några exempel på könsdiskriminering. Fortfarande tvingas kvinnor vänta längre än män på ambulans vi akuta hjärtbesvär. Fortfarande är dödligheten högre bland kvinnor än män vid samma typ av hjärtsjukdomar. Fortfarande får fler män än kvinnor med synproblem möjlighet till starroperation. Fortfarande är våld mot kvinnor, som är ett stort folkhälsoproblem, ett nästan osynligt fenomen i medicinsk utbildning och praktik. Fortfarande utgör män normen vid forskning och utveckling av nya läkemedel. Detta betänkande fokuserar speciellt på två olika områden. Det första området handlar om att lämna förslag till åtgärder för att förhindra könsdiskriminering mellan män och kvinnor som drabbas av samma eller likartade sjukdomar. Det andra fokusområdet är kvinnors hälsa ur perspektivet s.k. kvinnliga sjukdomar, dvs. sjukdomar som nästan enbart drabbar kvinnor, exempelvis bröstcancer, benskörhet, ätstörningar hos unga flickor och våld mot kvinnor i alla dess olika former – fysisk och psykisk misshandel, könsstympning, sexslavhandel, prostitution osv. Könsdiskriminering blir mycket tydlig när man får ta del av de forskningsrapporter som finns. Till exempel visar en analys av en hudmottagning i Sverige att män och kvinnor behandlas väldigt olika: Männen får den dyrbarare ljusbehandlingen medan kvinnor skickas hem med ett recept på hudsalva. Den kostnadsmässiga slutsatsen är att om kvinnor skulle behandlas på samma sätt som män, så skulle de resurser som läggs på kvinnor öka med 61 procent. Om man å andra sidan skulle ta kvinnors behandlingsintensitet som norm, då skulle behandlingskostnaden minska med 33 procent. Jag kan också nämna att läkare som gjorde skillnad mellan kvinnor och män vid förskrivningen i det exempel som jag tar upp var kvinnor. Det visar att genusskillnaderna genomsyrar tänkandet hos både män och kvinnor. För att arbeta mot könsdiskriminering måste forskare och övriga ha tillgång till könsuppdelad statistik i vården. Utan uppgifter och utan kunskap kan vi inte belägga hur könsdiskrimineringen är i verkligheten. Utan sådan kunskap kan vi inte heller åtgärda problemen. Det är verkligen hög tid att åtgärder vidtas för att vi skall kunna tala om en rättvis och jämlik vård. Genusskillnaderna i hälsovården är en precis lika viktig bestämmelsefaktor som etnisk bakgrund, sociala och ekonomiska faktorer. Det måste vi ta hänsyn till framöver i arbetet för att få en rättvis och jämlik vård. Jag vill också betona att tillgång till sexualrådgivning, reproduktiv hälso- och sjukvård samt familjeplanering är viktiga instrument för kvinnors hälsa, liksom för kvinnors möjligheter att på lika villkor delta i samhällslivet och för att bekämpa fattigdomen och den pågående feminiseringen av fattigdomen."@lv¹³ "Herr talman! Jag vill börja med att tacka för möjligheten att göra detta viktiga betänkande om könsdiskriminering i hälsovården. Jag vill tacka alla kolleger som har visat stort intresse och engagemang samt lämnat värdefulla bidrag till betänkandet. Vilket kön vi råkar födas till är en lika viktig faktor för hälsa som social, ekonomisk och etnisk bakgrund. FN-konferenserna i Kairo 1994 och i Beijing 1995 satte genusskillnaderna i hälsovården på dagordningen. Tyvärr har inte mycket till handling skett efter det, vare sig i medlemsländerna eller på EU-nivå. Fortfarande ses ofta kvinnors hälsa som synonymt med sexuell och reproduktiv hälsa. Naturligtvis är kvinnors hälsa mer komplex än så. Jag vill nämna några exempel på könsdiskriminering. Fortfarande tvingas kvinnor vänta längre än män på ambulans vi akuta hjärtbesvär. Fortfarande är dödligheten högre bland kvinnor än män vid samma typ av hjärtsjukdomar. Fortfarande får fler män än kvinnor med synproblem möjlighet till starroperation. Fortfarande är våld mot kvinnor, som är ett stort folkhälsoproblem, ett nästan osynligt fenomen i medicinsk utbildning och praktik. Fortfarande utgör män normen vid forskning och utveckling av nya läkemedel. Detta betänkande fokuserar speciellt på två olika områden. Det första området handlar om att lämna förslag till åtgärder för att förhindra könsdiskriminering mellan män och kvinnor som drabbas av samma eller likartade sjukdomar. Det andra fokusområdet är kvinnors hälsa ur perspektivet s.k. kvinnliga sjukdomar, dvs. sjukdomar som nästan enbart drabbar kvinnor, exempelvis bröstcancer, benskörhet, ätstörningar hos unga flickor och våld mot kvinnor i alla dess olika former – fysisk och psykisk misshandel, könsstympning, sexslavhandel, prostitution osv. Könsdiskriminering blir mycket tydlig när man får ta del av de forskningsrapporter som finns. Till exempel visar en analys av en hudmottagning i Sverige att män och kvinnor behandlas väldigt olika: Männen får den dyrbarare ljusbehandlingen medan kvinnor skickas hem med ett recept på hudsalva. Den kostnadsmässiga slutsatsen är att om kvinnor skulle behandlas på samma sätt som män, så skulle de resurser som läggs på kvinnor öka med 61 procent. Om man å andra sidan skulle ta kvinnors behandlingsintensitet som norm, då skulle behandlingskostnaden minska med 33 procent. Jag kan också nämna att läkare som gjorde skillnad mellan kvinnor och män vid förskrivningen i det exempel som jag tar upp var kvinnor. Det visar att genusskillnaderna genomsyrar tänkandet hos både män och kvinnor. För att arbeta mot könsdiskriminering måste forskare och övriga ha tillgång till könsuppdelad statistik i vården. Utan uppgifter och utan kunskap kan vi inte belägga hur könsdiskrimineringen är i verkligheten. Utan sådan kunskap kan vi inte heller åtgärda problemen. Det är verkligen hög tid att åtgärder vidtas för att vi skall kunna tala om en rättvis och jämlik vård. Genusskillnaderna i hälsovården är en precis lika viktig bestämmelsefaktor som etnisk bakgrund, sociala och ekonomiska faktorer. Det måste vi ta hänsyn till framöver i arbetet för att få en rättvis och jämlik vård. Jag vill också betona att tillgång till sexualrådgivning, reproduktiv hälso- och sjukvård samt familjeplanering är viktiga instrument för kvinnors hälsa, liksom för kvinnors möjligheter att på lika villkor delta i samhällslivet och för att bekämpa fattigdomen och den pågående feminiseringen av fattigdomen."@mt¹⁵ "Mijnheer de Voorzitter, om te beginnen wil ik mijn dank uitspreken voor de kans die mij wordt geboden om dit werkelijk belangrijke verslag over genderdiscriminatie in gezondheidssystemen op te stellen. Ik wil alle collega’s bedanken die grote interesse en betrokkenheid getoond hebben en waardevolle bijdragen aan het verslag hebben geleverd. Met welk geslacht wij toevallig geboren worden, is een even belangrijke factor voor de gezondheid als onze sociale, economische en etnische achtergrond. De VN-conferentie van 1994 in Caïro en die van 1995 in Beijing hebben de genderverschillen in de gezondheidssystemen op de agenda geplaatst. Helaas is er sindsdien niet veel actie ondernomen, noch in de lidstaten noch op EU-niveau. Nog steeds wordt de gezondheid van vrouwen beschouwd als een synoniem van seksuele en reproductieve gezondheid. Natuurlijk is de gezondheid van vrouwen complexer dan dat. Ik wil enige voorbeelden van genderdiscriminatie noemen: nog steeds moeten vrouwen bij acute hartproblemen langer op een ambulance wachten dan mannen; nog steeds is bij eenzelfde soort hartkwaal de sterfte onder vrouwen hoger dan bij mannen; nog steeds krijgen meer mannen dan vrouwen met gezichtsproblemen de mogelijkheid tot een staaroperatie; nog steeds is geweld tegen vrouwen - een groot gezondheidsprobleem - een bijna onzichtbaar fenomeen in de medische opleiding en praktijk, en nog steeds vormen mannen de norm bij het onderzoek naar en de ontwikkeling van nieuwe geneesmiddelen. Dit verslag spitst zich speciaal toe op twee gebieden. Het eerste gebied betreft het indienen van voorstellen ter bestrijding van genderdiscriminatie tussen mannen en vrouwen die worden getroffen door dezelfde of gelijksoortige ziektes. Het tweede aandachtsgebied is de gezondheid van vrouwen vanuit het perspectief van de zogenaamde vrouwenziekten, dat wil zeggen van de ziekten die bijna uitsluitend vrouwen treffen, zoals borstkanker, osteoporose, eetstoornissen bij jonge meisjes en geweld tegen vrouwen in allerlei vormen: lichamelijke en geestelijke mishandeling, verminking van geslachtsdelen, handel in seksslavinnen, prostitutie enzovoort. Genderdiscriminatie wordt een heel duidelijk fenomeen voor eenieder die kennis kan nemen van de zeer weinige onderzoeksrapporten die er zijn. Zo laat een analyse van een gezondheidscentrum voor huidziekten in Zweden zien dat mannen en vrouwen zeer ongelijk behandeld worden: mannen krijgen de kostbare lichtbehandeling, terwijl vrouwen naar huis gestuurd worden met een recept voor huidzalf. De financiële conclusie is dat als vrouwen op dezelfde manier zouden worden behandeld als mannen, de uitgaven voor vrouwen met 61 procent zouden stijgen. Als men anderzijds de behandelingsintensiteit van vrouwen als norm zou nemen, zouden de behandelkosten met 33 procent dalen. Ik kan u nog vertellen dat artsen die in dit voorbeeldgeval in hun voorschrijfgedrag verschil maakten tussen vrouwen en mannen, vrouwen waren. Dat toont aan dat het denkpatroon bij zowel mannen als vrouwen is doortrokken van genderverschillen. Om genderdiscriminatie tegen te gaan, moeten onderzoekers en anderen toegang hebben tot gendergerelateerde zorgstatistieken. Zonder gegevens en zonder kennis kunnen we niet staven hoe het in feite staat met de genderdiscriminatie. Zonder dergelijke kennis kunnen we de problemen ook niet aanpakken. Het is echt hoog tijd dat er maatregelen worden genomen, willen we kunnen spreken van een rechtvaardige en gelijkwaardige zorg. De genderverschillen in de gezondheidszorg zijn een factor die even bepalend is als etnische achtergrond en sociale en economische factoren. Daar moeten wij rekening mee houden als wij in de toekomst inspanningen ondernemen voor een rechtvaardige en gelijkwaardige zorg. Ik wil er ook met nadruk op wijzen dat de toegang tot seksuologisch advies, zorg op het gebied van reproductieve gezondheid en ziekten en gezinsplanning belangrijke instrumenten zijn voor de gezondheid van vrouwen en de mogelijkheden van vrouwen om op gelijke voorwaarden deel te nemen aan het maatschappelijk leven en om armoede en de aanhoudende feminisering van de armoede te bestrijden."@nl³ "Herr talman! Jag vill börja med att tacka för möjligheten att göra detta viktiga betänkande om könsdiskriminering i hälsovården. Jag vill tacka alla kolleger som har visat stort intresse och engagemang samt lämnat värdefulla bidrag till betänkandet. Vilket kön vi råkar födas till är en lika viktig faktor för hälsa som social, ekonomisk och etnisk bakgrund. FN-konferenserna i Kairo 1994 och i Beijing 1995 satte genusskillnaderna i hälsovården på dagordningen. Tyvärr har inte mycket till handling skett efter det, vare sig i medlemsländerna eller på EU-nivå. Fortfarande ses ofta kvinnors hälsa som synonymt med sexuell och reproduktiv hälsa. Naturligtvis är kvinnors hälsa mer komplex än så. Jag vill nämna några exempel på könsdiskriminering. Fortfarande tvingas kvinnor vänta längre än män på ambulans vi akuta hjärtbesvär. Fortfarande är dödligheten högre bland kvinnor än män vid samma typ av hjärtsjukdomar. Fortfarande får fler män än kvinnor med synproblem möjlighet till starroperation. Fortfarande är våld mot kvinnor, som är ett stort folkhälsoproblem, ett nästan osynligt fenomen i medicinsk utbildning och praktik. Fortfarande utgör män normen vid forskning och utveckling av nya läkemedel. Detta betänkande fokuserar speciellt på två olika områden. Det första området handlar om att lämna förslag till åtgärder för att förhindra könsdiskriminering mellan män och kvinnor som drabbas av samma eller likartade sjukdomar. Det andra fokusområdet är kvinnors hälsa ur perspektivet s.k. kvinnliga sjukdomar, dvs. sjukdomar som nästan enbart drabbar kvinnor, exempelvis bröstcancer, benskörhet, ätstörningar hos unga flickor och våld mot kvinnor i alla dess olika former – fysisk och psykisk misshandel, könsstympning, sexslavhandel, prostitution osv. Könsdiskriminering blir mycket tydlig när man får ta del av de forskningsrapporter som finns. Till exempel visar en analys av en hudmottagning i Sverige att män och kvinnor behandlas väldigt olika: Männen får den dyrbarare ljusbehandlingen medan kvinnor skickas hem med ett recept på hudsalva. Den kostnadsmässiga slutsatsen är att om kvinnor skulle behandlas på samma sätt som män, så skulle de resurser som läggs på kvinnor öka med 61 procent. Om man å andra sidan skulle ta kvinnors behandlingsintensitet som norm, då skulle behandlingskostnaden minska med 33 procent. Jag kan också nämna att läkare som gjorde skillnad mellan kvinnor och män vid förskrivningen i det exempel som jag tar upp var kvinnor. Det visar att genusskillnaderna genomsyrar tänkandet hos både män och kvinnor. För att arbeta mot könsdiskriminering måste forskare och övriga ha tillgång till könsuppdelad statistik i vården. Utan uppgifter och utan kunskap kan vi inte belägga hur könsdiskrimineringen är i verkligheten. Utan sådan kunskap kan vi inte heller åtgärda problemen. Det är verkligen hög tid att åtgärder vidtas för att vi skall kunna tala om en rättvis och jämlik vård. Genusskillnaderna i hälsovården är en precis lika viktig bestämmelsefaktor som etnisk bakgrund, sociala och ekonomiska faktorer. Det måste vi ta hänsyn till framöver i arbetet för att få en rättvis och jämlik vård. Jag vill också betona att tillgång till sexualrådgivning, reproduktiv hälso- och sjukvård samt familjeplanering är viktiga instrument för kvinnors hälsa, liksom för kvinnors möjligheter att på lika villkor delta i samhällslivet och för att bekämpa fattigdomen och den pågående feminiseringen av fattigdomen."@pl¹⁶ "Senhor Presidente, gostaria de começar por agradecer a oportunidade que me foi dada de elaborar este importante relatório sobre a discriminação em função do género nos sistemas de saúde. Quero agradecer a todos os colegas deputados que mostraram grande interesse e empenhamento no relatório, para o qual deram valiosas contribuições. O sexo com que nascemos é um factor tão importante para a saúde como a origem social, económica e étnica. As conferências da ONU no Cairo, em 1994, e em Pequim, em 1995, colocaram a discriminação em função do género nos sistemas de saúde na ordem do dia. Infelizmente, pouco aconteceu de concreto desde então, quer nos Estados-Membros, quer ao nível da UE. A saúde da mulher ainda é muitas vezes vista como sinónimo de saúde sexual e reprodutiva. Naturalmente, a saúde da mulher é mais complexa do que isto. Gostaria de referir alguns exemplos de discriminação em função do género. As mulheres que apresentam queixas cardíacas agudas ainda são obrigadas a esperar mais tempo do que os homens pela ambulância. Os mesmos tipos de doenças cardíacas ainda provocam mais mortalidade entre as mulheres do que entre os homens. Ainda acontece mais homens do que mulheres com problemas oftálmicos terem acesso a operações às cataratas. A violência contra as mulheres, que constitui um grave problema de saúde pública, ainda é um fenómeno quase invisível no âmbito da formação e do exercício da medicina. Os homens continuam a ser a norma em matéria de investigação e desenvolvimento de novos medicamentos. O presente relatório concentra-se em dois domínios distintos. O primeiro domínio propõe medidas para combater desigualdades no tratamento de homens e mulheres que padecem de doenças idênticas ou semelhantes. O segundo refere-se à saúde das mulheres do ponto de vista das doenças ditas femininas, nomeadamente as que afectam quase exclusivamente as mulheres como, por exemplo, o cancro da mama, a osteoporose, os distúrbios alimentares entre as jovens e a violência contra as mulheres nas suas diferentes formas – maus tratos físicos ou psíquicos, mutilação genital, escravatura sexual, prostituição, etc. A discriminação sexual torna-se muito clara para quem quer que conheça os relatórios científicos existentes. Por exemplo, uma análise efectuada num centro de saúde sueco especializado em doenças da pele revelou que os homens e as mulheres são tratados de maneira muito diferente. Aos homens é aplicada a luminoterapia, um tratamento mais caro, enquanto as mulheres são mandadas para casa com uma receita de pomada para a pele. Em termos de custos, conclui-se que, se as mulheres fossem tratadas da mesma maneira que os homens, os recursos gastos com elas aumentariam 61%. Por outro lado, se a intensidade dos tratamentos das mulheres fosse tomada como norma, o custo dos tratamentos desceria 33%. Posso ainda referir que, no exemplo citado os médicos que faziam discriminação entre mulheres e homens nas suas prescrições eram mulheres. Isto mostra que a discriminação em função do género está imbuída no pensamento tanto dos homens como das mulheres. Para combater a discriminação sexual, investigadores e outros têm de ter acesso a estatísticas dos serviços de saúde desagregadas por géneros. Sem informação e conhecimento, não podemos compreender como funciona, na realidade, esta discriminação. E sem este conhecimento, também nada podemos fazer para resolver o problema. É chegado o momento de tomar medidas que nos permitam falar em cuidados de saúde justos e equitativos. O género é um factor tão determinante nos cuidados de saúde como o são a origem étnica e o contexto social e económico. Temos de ter isto em conta no nosso trabalho futuro para obter cuidados de saúde justos e equitativos. Gostaria ainda de salientar que o acesso ao aconselhamento sexual, os cuidados de saúde reprodutiva e o planeamento familiar são ferramentas importantes ao serviço da saúde das mulheres, das suas possibilidades de participarem na vida social em igualdade de condições e do combate à pobreza, que hoje ainda afecta mais as mulheres."@pt¹⁷ "Herr talman! Jag vill börja med att tacka för möjligheten att göra detta viktiga betänkande om könsdiskriminering i hälsovården. Jag vill tacka alla kolleger som har visat stort intresse och engagemang samt lämnat värdefulla bidrag till betänkandet. Vilket kön vi råkar födas till är en lika viktig faktor för hälsa som social, ekonomisk och etnisk bakgrund. FN-konferenserna i Kairo 1994 och i Beijing 1995 satte genusskillnaderna i hälsovården på dagordningen. Tyvärr har inte mycket till handling skett efter det, vare sig i medlemsländerna eller på EU-nivå. Fortfarande ses ofta kvinnors hälsa som synonymt med sexuell och reproduktiv hälsa. Naturligtvis är kvinnors hälsa mer komplex än så. Jag vill nämna några exempel på könsdiskriminering. Fortfarande tvingas kvinnor vänta längre än män på ambulans vi akuta hjärtbesvär. Fortfarande är dödligheten högre bland kvinnor än män vid samma typ av hjärtsjukdomar. Fortfarande får fler män än kvinnor med synproblem möjlighet till starroperation. Fortfarande är våld mot kvinnor, som är ett stort folkhälsoproblem, ett nästan osynligt fenomen i medicinsk utbildning och praktik. Fortfarande utgör män normen vid forskning och utveckling av nya läkemedel. Detta betänkande fokuserar speciellt på två olika områden. Det första området handlar om att lämna förslag till åtgärder för att förhindra könsdiskriminering mellan män och kvinnor som drabbas av samma eller likartade sjukdomar. Det andra fokusområdet är kvinnors hälsa ur perspektivet s.k. kvinnliga sjukdomar, dvs. sjukdomar som nästan enbart drabbar kvinnor, exempelvis bröstcancer, benskörhet, ätstörningar hos unga flickor och våld mot kvinnor i alla dess olika former – fysisk och psykisk misshandel, könsstympning, sexslavhandel, prostitution osv. Könsdiskriminering blir mycket tydlig när man får ta del av de forskningsrapporter som finns. Till exempel visar en analys av en hudmottagning i Sverige att män och kvinnor behandlas väldigt olika: Männen får den dyrbarare ljusbehandlingen medan kvinnor skickas hem med ett recept på hudsalva. Den kostnadsmässiga slutsatsen är att om kvinnor skulle behandlas på samma sätt som män, så skulle de resurser som läggs på kvinnor öka med 61 procent. Om man å andra sidan skulle ta kvinnors behandlingsintensitet som norm, då skulle behandlingskostnaden minska med 33 procent. Jag kan också nämna att läkare som gjorde skillnad mellan kvinnor och män vid förskrivningen i det exempel som jag tar upp var kvinnor. Det visar att genusskillnaderna genomsyrar tänkandet hos både män och kvinnor. För att arbeta mot könsdiskriminering måste forskare och övriga ha tillgång till könsuppdelad statistik i vården. Utan uppgifter och utan kunskap kan vi inte belägga hur könsdiskrimineringen är i verkligheten. Utan sådan kunskap kan vi inte heller åtgärda problemen. Det är verkligen hög tid att åtgärder vidtas för att vi skall kunna tala om en rättvis och jämlik vård. Genusskillnaderna i hälsovården är en precis lika viktig bestämmelsefaktor som etnisk bakgrund, sociala och ekonomiska faktorer. Det måste vi ta hänsyn till framöver i arbetet för att få en rättvis och jämlik vård. Jag vill också betona att tillgång till sexualrådgivning, reproduktiv hälso- och sjukvård samt familjeplanering är viktiga instrument för kvinnors hälsa, liksom för kvinnors möjligheter att på lika villkor delta i samhällslivet och för att bekämpa fattigdomen och den pågående feminiseringen av fattigdomen."@sk¹⁸ "Herr talman! Jag vill börja med att tacka för möjligheten att göra detta viktiga betänkande om könsdiskriminering i hälsovården. Jag vill tacka alla kolleger som har visat stort intresse och engagemang samt lämnat värdefulla bidrag till betänkandet. Vilket kön vi råkar födas till är en lika viktig faktor för hälsa som social, ekonomisk och etnisk bakgrund. FN-konferenserna i Kairo 1994 och i Beijing 1995 satte genusskillnaderna i hälsovården på dagordningen. Tyvärr har inte mycket till handling skett efter det, vare sig i medlemsländerna eller på EU-nivå. Fortfarande ses ofta kvinnors hälsa som synonymt med sexuell och reproduktiv hälsa. Naturligtvis är kvinnors hälsa mer komplex än så. Jag vill nämna några exempel på könsdiskriminering. Fortfarande tvingas kvinnor vänta längre än män på ambulans vi akuta hjärtbesvär. Fortfarande är dödligheten högre bland kvinnor än män vid samma typ av hjärtsjukdomar. Fortfarande får fler män än kvinnor med synproblem möjlighet till starroperation. Fortfarande är våld mot kvinnor, som är ett stort folkhälsoproblem, ett nästan osynligt fenomen i medicinsk utbildning och praktik. Fortfarande utgör män normen vid forskning och utveckling av nya läkemedel. Detta betänkande fokuserar speciellt på två olika områden. Det första området handlar om att lämna förslag till åtgärder för att förhindra könsdiskriminering mellan män och kvinnor som drabbas av samma eller likartade sjukdomar. Det andra fokusområdet är kvinnors hälsa ur perspektivet s.k. kvinnliga sjukdomar, dvs. sjukdomar som nästan enbart drabbar kvinnor, exempelvis bröstcancer, benskörhet, ätstörningar hos unga flickor och våld mot kvinnor i alla dess olika former – fysisk och psykisk misshandel, könsstympning, sexslavhandel, prostitution osv. Könsdiskriminering blir mycket tydlig när man får ta del av de forskningsrapporter som finns. Till exempel visar en analys av en hudmottagning i Sverige att män och kvinnor behandlas väldigt olika: Männen får den dyrbarare ljusbehandlingen medan kvinnor skickas hem med ett recept på hudsalva. Den kostnadsmässiga slutsatsen är att om kvinnor skulle behandlas på samma sätt som män, så skulle de resurser som läggs på kvinnor öka med 61 procent. Om man å andra sidan skulle ta kvinnors behandlingsintensitet som norm, då skulle behandlingskostnaden minska med 33 procent. Jag kan också nämna att läkare som gjorde skillnad mellan kvinnor och män vid förskrivningen i det exempel som jag tar upp var kvinnor. Det visar att genusskillnaderna genomsyrar tänkandet hos både män och kvinnor. För att arbeta mot könsdiskriminering måste forskare och övriga ha tillgång till könsuppdelad statistik i vården. Utan uppgifter och utan kunskap kan vi inte belägga hur könsdiskrimineringen är i verkligheten. Utan sådan kunskap kan vi inte heller åtgärda problemen. Det är verkligen hög tid att åtgärder vidtas för att vi skall kunna tala om en rättvis och jämlik vård. Genusskillnaderna i hälsovården är en precis lika viktig bestämmelsefaktor som etnisk bakgrund, sociala och ekonomiska faktorer. Det måste vi ta hänsyn till framöver i arbetet för att få en rättvis och jämlik vård. Jag vill också betona att tillgång till sexualrådgivning, reproduktiv hälso- och sjukvård samt familjeplanering är viktiga instrument för kvinnors hälsa, liksom för kvinnors möjligheter att på lika villkor delta i samhällslivet och för att bekämpa fattigdomen och den pågående feminiseringen av fattigdomen."@sl^19,19
lpv:unclassifiedMetadata	"Eva-Britt Svensson (GUE/NGL ),"^{5,19,15,1,18,14,16,11,21,13} "all"⁴ "alle"³ "few"⁴ "få"^{5,19,15,1,18,14,16,11,21,2,13} "föredragande"^{5,5,19,15,1,18,14,11,16,21,13} "harvalukuisia"⁷ "kaikki"⁷ "pocos"²⁰ "poucos"¹⁷ "samtliga"^{5,19,15,1,18,14,16,11,21,13} "samtlige"² "sämtliche"⁹ "todos"^20,17 "wenigen"⁹ "λίγες"¹⁰