Local view for "http://purl.org/linkedpolitics/eu/plenary/2005-09-06-Speech-2-266"

Predicate	Value (sorted: default)
rdf:type	lpv_eu:Speech⁶
dcterms:Date	"2005-09-06"^^xsd:date⁶
dcterms:Is Part Of	lp_eu:Infotund (komisjon)⁶
dcterms:Language	"sv"^^xsd:language⁶
lpv:document identification number	"en.20050906.33.2-266"⁶
lpv:hasSubsequent	lp_eu:2005-09-06-Speech-2-267⁶
lpv:speaker	lp:Margot Wallström⁶
lpv:spoken text	". Dessa två ”nej” i två viktiga grundarländer i EU har försatt hela unionen i en sorts, om inte krissituation, så har nej-resultaten i alla fall skickat ett slags chockvågor genom institutionerna. Det är också därför vi ställer oss frågorna: Vad är förklaringarna till dessa nej? Vad är det som uttrycks i nej-resultaten i Nederländerna och i Frankrike? Den analysen är viktig att göra, att just lyssna till vilka argument som har använts. Vi vet ganska väl vilka dessa argument var i både Frankrike och Nederländerna och vad förklaringarna till dessa nej var. Det avspeglar också ett läge och problem som sträcker sig längre och inte bara existerar där utan runtom i Europa. Enligt min mening har för mycket av detta projekt förbehållits en ganska liten politisk elit, vilket vi måste ändra på. Människor idag kräver mer av de demokratiska systemen. De är bättre utbildade, bättre informerade, de vill vara med och känna att de kan påverka. Det är på detta område som vi måste förbättra vårt sätt att fungera. Som jag ser det finns det också två ”vägar”: en rättighet och en skyldighet. Rättigheten är för mig som person att få information om vad som pågår, hur beslutsfattandet går till, vad det är som bestäms om mig och min vardag och min framtid. Det andra är en skyldighet för dessa demokratiska institutioner att informera medborgarna om vad som händer, vilka beslut som fattas och hur de kan vara med och påverka. Man kan inte låtsas som om vi inte har denna skyldighet att också informera. Somliga kallar det propaganda, men för mig är detta en mycket viktig del av våra uppgifter. Att informera bör vara en av våra grundläggande uppgifter. Då måste det göras på ett professionellt och effektivt sätt. Kan ni föreställa er annan institution av denna storlek som inte skulle vara involverad i en uppgift att kommunicera eller ha en s.k. det vill säga ett förhållande till de människor som ni i parlamentet ska representera och som vi ska ha ett utbyte och en diskussion med."@sv²¹
lpv:translated text	"Dessa två "nej" i två viktiga grundarländer i EU har försatt hela unionen i en sorts, om inte krissituation, så har nej-resultaten i alla fall skickat ett slags chockvågor genom institutionerna. Det är också därför vi ställer oss frågorna: Vad är förklaringarna till dessa nej? Vad är det som uttrycks i nej-resultaten i Nederländerna och i Frankrike? Den analysen är viktig att göra, att just lyssna till vilka argument som har använts. Vi vet ganska väl vilka dessa argument var i både Frankrike och Nederländerna och vad förklaringarna till dessa nej var. Det avspeglar också ett läge och problem som sträcker sig längre och inte bara existerar där utan runtom i Europa. Enligt min mening har för mycket av detta projekt förbehållits en ganska liten politisk elit, vilket vi måste ändra på. Människor idag kräver mer av de demokratiska systemen. De är bättre utbildade, bättre informerade, de vill vara med och känna att de kan påverka. Det är på detta område som vi måste förbättra vårt sätt att fungera. Som jag ser det finns det också två "vägar": en rättighet och en skyldighet. Rättigheten är för mig som person att få information om vad som pågår, hur beslutsfattandet går till, vad det är som bestäms om mig och min vardag och min framtid. Det andra är en skyldighet för dessa demokratiska institutioner att informera medborgarna om vad som händer, vilka beslut som fattas och hur de kan vara med och påverka. Man kan inte låtsas som om vi inte har denna skyldighet att också informera. Somliga kallar det propaganda, men för mig är detta en mycket viktig del av våra uppgifter. Att informera bör vara en av våra grundläggande uppgifter. Då måste det göras på ett professionellt och effektivt sätt. Kan ni föreställa er annan institution av denna storlek som inte skulle vara involverad i en uppgift att kommunicera eller ha en s.k. det vill säga ett förhållande till de människor som ni i parlamentet skall representera och som vi skall ha ett utbyte och en diskussion med."@cs¹ "Disse to nejer i to vigtige grundlæggerlande i EU har sat hele Unionen om ikke i en krisesituation, så har nejresultatet i hvert fald sendt en slags chokbølger gennem institutionerne. Det er også grunden til, at vi stiller os selv spørgsmålene: Hvad er forklaringerne på disse nejer? Hvad er det, som udtrykkes i nejresultatet i Nederlandene og i Frankrig? Den analyse er vigtig at foretage, netop at lytte til, hvilke argumenter der er blevet brugt. Vi ved meget vel, hvad disse argumenter var i både Frankrig og Nederlandene, og hvad forklaringerne til disse nejer var. Det afspejler også en situation og et problem, som strækker sig længere og ikke bare eksisterer dér, men rundt omkring i Europa. Efter min mening har for meget af dette projekt været forbeholdt en meget lille politisk elite, hvilket vi skal ændre på. Mennesker i dag kræver mere af de demokratiske systemer. De er bedre uddannet, bedre informeret, de vil være med og føle, at de kan påvirke tingene. Det er på det område, vi skal forbedre vores måde at fungere på. Som jeg ser det, er der også to "veje": en rettighed og en forpligtelse. Rettigheden betyder for mig som person at få information om, hvad der foregår, hvordan beslutningsprocessen foregår, hvad det er, der besluttes om mig og min hverdag og min fremtid. Det andet er forpligtelsen for disse demokratiske institutioner til at informere borgerne om, hvad der sker, hvilke beslutninger der træffes, og hvordan de kan være med og påvirke tingene. Man kan ikke lade, som om vi ikke har denne forpligtelse til også at informere. Nogle kalder det propaganda, men for mig er dette en meget vigtig del af vores opgaver. At informere bør være en af vores grundlæggende opgaver. Her skal det gøres professionelt og effektivt. Kan De forestille Dem nogen anden institution af denne størrelse, som ikke skulle være involveret i opgaven at kommunikere eller at have public relation, dvs. et forhold til de mennesker, som De i Parlamentet skal repræsentere, og som vi skal have en udveksling og en diskussion med?"@da² "Das „Nein“ in zwei wichtigen Gründerländern der EU habe die gesamte Union vielleicht nicht in eine Krisensituation gestürzt, aber sie haben auf jeden Fall Stoßwellen durch die Institutionen gesandt. Darum stellen wir uns auch folgende Fragen: Wie sind diese Ablehnungen zu erklären? Was wird mit dem Nein in den Niederlanden und Frankreich ausgesagt? Es ist wichtig, diese Analyse durchzuführen und die Argumente anzuhören. Wir wissen recht gut, welche Argumente und Erklärungen es für das Nein in Frankreich und den Niederlanden gab. Das Abstimmungsergebnis widerspiegelt auch eine Situation und Probleme, die wesentlich weiterreichend sind und nicht nur in diesen beiden Ländern, sondern auch anderenorts in Europa existieren. Ich glaube, dass ein zu großer Teil dieses Projekts einer relativ kleinen politischen Elite vorbehalten ist, was wir ändern müssen. Die Menschen erwarten heutzutage mehr von unseren demokratischen Systemen. Sie sind gebildeter, besser informiert, wollen beteiligt sein und das Gefühl haben, Dinge beeinflussen zu können. Auf diesem Gebiet müssen wir unsere Arbeitsweise verbessern. Ich sehe dabei zwei Wege, die wir gehen müssen, wobei der eine ein Recht und der andere eine Pflicht beinhaltet. Ein Recht habe ich als Person darauf, darüber informiert zu werden, was geschieht und wie Entscheidungen getroffen werden, die Auswirkungen auf mich, meinen Alltag und meine Zukunft haben. In der Pflicht stehen die demokratischen Institutionen, die die Bürger über die Geschehnisse und die gefassten Beschlüsse sowie über ihre Möglichkeiten zur Beteiligung und Einflussnahme informieren müssen. Wir können nicht so tun, als hätten wir nicht auch diese Informationspflicht. Manche nennen dies Propaganda, aber für mich ist es ein äußerst wichtiger Bestandteil unserer Arbeit. Die Bereitstellung von Informationen sollte eine unserer grundlegendsten Aufgaben sein, die dann professionell und effizient gelöst werden muss. Können Sie sich andere Institution dieser Größe vorstellen, bei der es keine Öffentlichkeitsarbeit und keine Kommunikation gibt? Ohne dies gäbe es keine Beziehung zu den Menschen, die Sie in diesem Parlament vertreten sollen und mit denen wir einen Austausch und einen Dialog führen müssen."@de⁹ "Παρόλο που αυτές οι δύο αρνητικές ψήφοι σε δύο σημαντικά ιδρυτικά μέλη της ΕΕ δεν βύθισαν ακριβώς το σύνολο της ΕΕ σε κρίση, προκάλεσαν σίγουρα ισχυρό σοκ στα θεσμικά όργανα. Αυτός είναι ο λόγος για τον οποίο αναρωτιόμαστε πώς εξηγούνται αυτά τα δύο «όχι». Ποια είναι η κρυφή σημασία των «όχι» στη Γαλλία και τις Κάτω Χώρες; Είναι σημαντικό να προβούμε σε αυτή την ανάλυση και απλώς να ακούσουμε τα επιχειρήματα που χρησιμοποιήθηκαν. Γνωρίζουμε πολύ καλά ποια ήταν αυτά τα επιχειρήματα τόσο στη Γαλλία όσο και στις Κάτω Χώρες και ποιες ήταν οι εξηγήσεις που δόθηκαν για τις αρνητικές ψήφους. Οι ψηφοφορίες επίσης αντικατοπτρίζουν μια κατάσταση και προβλήματα που είναι περισσότερο εκτεταμένα και που υπάρχουν όχι μόνο στις συγκεκριμένες χώρες, αλλά και σε άλλα μέρη της Ευρώπης. Κατά την άποψή μου, μεγάλο μέρος αυτού του σχεδίου επιφυλάχθηκε για μια αρκετά μικρή πολιτική ελίτ και αυτή είναι μια κατάσταση που πρέπει να αλλάξουμε. Οι άνθρωποι σήμερα ζητούν περισσότερα από τα δημοκρατικά μας συστήματα. Είναι καλύτερα μορφωμένοι και ενημερωμένοι, και θέλουν να συμμετέχουν και να νιώθουν ότι μπορούν να επηρεάσουν τα πράγματα. Σε αυτόν τον τομέα πρέπει να βελτιώσουμε τον τρόπο με τον οποίο λειτουργούμε. Θεωρώ ότι υπάρχουν δύο δρόμοι που μπορούμε να ακολουθήσουμε: ο ένας συνεπάγεται ένα δικαίωμα και ο άλλος μια υποχρέωση. Το δικαίωμα είναι το δικαίωμα που έχω ως άτομο να ενημερώνομαι για το τι συμβαίνει, για το πώς λαμβάνονται οι αποφάσεις και τι αποφασίζεται το οποίο επηρεάζει εμένα, την καθημερινή ζωή μου και το μέλλον μου. Η υποχρέωση είναι η υποχρέωση αυτών των δημοκρατικών θεσμικών οργάνων να ενημερώνουν τους πολίτες για το τι συμβαίνει, τι αποφάσεις λαμβάνονται και πώς οι πολίτες μπορούν να συμμετάσχουν και να ασκήσουν επιρροή. Δεν μπορούμε να υποκρινόμαστε ότι δεν έχουμε αυτή την υποχρέωση να ενημερώνουμε. Κάποιοι αποκαλούν την υποχρέωση αυτή προπαγάνδα αλλά, κατ’ εμέ, είναι ένα πολύ σημαντικό καθήκον μας. Η παροχή πληροφόρησης πρέπει να είναι ένα από τα θεμελιώδη καθήκοντά μας. Πρέπει, συνεπώς, να γίνεται με επαγγελματικό και αποτελεσματικό τρόπο. Μπορείτε να φανταστείτε άλλο όργανο αυτού του μεγέθους να μην ασχολείται με δημόσιες σχέσεις ή με την επικοινωνία, δηλαδή να μην έχει καμία σχέση με τους ανθρώπους που εσείς στο Κοινοβούλιο οφείλετε να εκπροσωπείτε και με τους οποίους πρέπει να πραγματοποιούμε διάλογο και συζητήσεις;"@el¹⁰ "If these two ‘no’ votes in two important founder Member States of the EU have not exactly plunged the whole of the EU into a crisis situation, they have in any case sent shock waves of a kind through the institutions. That is also why we are asking ourselves what the explanations are for these ‘no’ votes. What is the import of the ‘no’ votes in the Netherlands and France? It is important to carry out this analysis and simply to listen to the arguments that were used. We have a fair knowledge of what these arguments were in both France and the Netherlands and of what the explanations for the ‘no’ votes were. The votes also reflect a situation and problems that are more far-reaching and that exist not only in those countries but also elsewhere around Europe. In my opinion, too much of this project has been reserved for a fairly small political elite, this being a situation we must change. People today demand more of our democratic systems. They are better educated and better informed, and they want to be involved and to feel that they can influence matters. It is in this area that we must improve the way we operate. As I see it, there are also two routes to go down: one involving a right and the other an obligation. The right is the right I have as a person to be given information about what is going on, how decisions are made and what is being decided of relevance to me, my everyday life and my future. The obligation is the obligation of these democratic institutions to inform people about what is happening, what decisions are being taken and how people can be involved and exercise influence. We cannot pretend that we do not have this obligation also to inform. Some people call this propaganda but, for me, this is a very important task of ours. Providing information should be one of our fundamental tasks. It must, then, be done in a professional and efficient way. Can you imagine other institution of this size not being engaged in public relations or the task of communication, that is to say having no relationship with those people whom you in Parliament have to represent and with whom we should have some dialogue and discussion."@en⁴ ". Si estas dos votaciones en contra en dos importantes Estados miembros fundadores de la UE no han sumido exactamente a toda la UE en una situación de crisis, en todo caso han enviado ondas de choque de cierto tipo a las instituciones. También por este motivo nos preguntamos qué explicaciones existen para estas votaciones en contra. ¿Cuál es la trascendencia de estas votaciones en contra en los Países Bajos y en Francia? Es importante que se lleve a cabo este análisis y simplemente escuchar los argumentos que se utilizaron. Conocemos bien cuáles fueron estos argumentos tanto en Francia como en los Países Bajos y cuáles fueron las explicaciones para que se votara «no». Las votaciones también reflejan una situación y unos problemas que tienen un mayor alcance y que existen no solo en estos países sino también en todas partes de Europa. A mi entender, se ha reservado una parte demasiado grande de este proyecto a una elite política extremadamente pequeña, y es una situación que tenemos que cambiar. Hoy en día los ciudadanos exigen más de nuestros sistemas democráticos. Tienen una mejor educación y están mejor informados y quieren participar y sentir que pueden influir en los asuntos. Es en este campo en el que hay que mejorar la manera en que operamos. Tal como lo veo, también existen dos caminos por los que seguir: uno implica un derecho y el otro una obligación. El derecho es el que tengo como persona a que se me dé información sobre lo que ocurre, sobre cómo se toman las decisiones y las decisiones que se toman que tienen importancia para mí, mi vida cotidiana y mi futuro. La obligación es la de estas instituciones democráticas de informar a los ciudadanos sobre lo que está ocurriendo, qué decisiones se toman y cómo los ciudadanos pueden participar y ejercer influencia. No podemos pretender que no tenemos también esta obligación de informar. Hay quien le llama a esto propaganda pero, para mí, es una tarea nuestra muy importante. Dar información ha de ser una de nuestras tareas fundamentales. Por lo tanto, hay que hacerlo de manera profesional y eficiente. ¿Pueden imaginar a otra institución de este tamaño que no lleve a cabo relaciones públicas o la tarea de comunicación, es decir que no tenga ninguna relación con aquellas personas a quienes ustedes en el Parlamento tienen que representar y con quienes hemos de tener algún tipo de diálogo y debate?"@es²⁰ "Dessa två "nej" i två viktiga grundarländer i EU har försatt hela unionen i en sorts, om inte krissituation, så har nej-resultaten i alla fall skickat ett slags chockvågor genom institutionerna. Det är också därför vi ställer oss frågorna: Vad är förklaringarna till dessa nej? Vad är det som uttrycks i nej-resultaten i Nederländerna och i Frankrike? Den analysen är viktig att göra, att just lyssna till vilka argument som har använts. Vi vet ganska väl vilka dessa argument var i både Frankrike och Nederländerna och vad förklaringarna till dessa nej var. Det avspeglar också ett läge och problem som sträcker sig längre och inte bara existerar där utan runtom i Europa. Enligt min mening har för mycket av detta projekt förbehållits en ganska liten politisk elit, vilket vi måste ändra på. Människor idag kräver mer av de demokratiska systemen. De är bättre utbildade, bättre informerade, de vill vara med och känna att de kan påverka. Det är på detta område som vi måste förbättra vårt sätt att fungera. Som jag ser det finns det också två "vägar": en rättighet och en skyldighet. Rättigheten är för mig som person att få information om vad som pågår, hur beslutsfattandet går till, vad det är som bestäms om mig och min vardag och min framtid. Det andra är en skyldighet för dessa demokratiska institutioner att informera medborgarna om vad som händer, vilka beslut som fattas och hur de kan vara med och påverka. Man kan inte låtsas som om vi inte har denna skyldighet att också informera. Somliga kallar det propaganda, men för mig är detta en mycket viktig del av våra uppgifter. Att informera bör vara en av våra grundläggande uppgifter. Då måste det göras på ett professionellt och effektivt sätt. Kan ni föreställa er annan institution av denna storlek som inte skulle vara involverad i en uppgift att kommunicera eller ha en s.k. det vill säga ett förhållande till de människor som ni i parlamentet skall representera och som vi skall ha ett utbyte och en diskussion med."@et⁵ "Jolleivät nämä kaksi "ei"-äänestystulosta kahdessa tärkeässä EU:n perustajajäsenvaltiossa ole ihan vieneet koko EU:ta kriisiin, ne ovat ainakin ravistelleet toimielimiä. Juuri tämän vuoksi pohdimme toimielimissä, mitä syitä kielteisille äänestystuloksille on. Mikä merkitys Alankomaiden ja Ranskan ei-äänillä on? On tärkeää analysoida tätä ja yksinkertaisesti kuunnella äänestyksessä käytettyjä perusteluja. Tiedämme melko hyvin, mitä perusteluja Ranskassa ja Alankomaissa käytettiin ja miten kielteinen kanta perustuslakiin selitettiin. Äänestystulos heijastaa myös tilannetta ja laaja-alaisempia ongelmia, joita on myös muualla Euroopassa kuin edellä mainituissa maissa. Myös minä olen sitä mieltä, että liian suuri osa Eurooppa-hankkeesta on jätetty melko suppean poliittisen eliitin käsiin, ja tämä tilanne meidän on korjattava. Kansa vaatii nykypäivänä aiempaa enemmän demokraattisilta järjestelmiltämme. Kansa on paremmin koulutettua ja tietää enemmän, ja kansalaiset haluavat osallistua ja tuntea voivansa vaikuttaa asioihin. Tällä alalla meidän on parannettava työskentelytapojamme. Nähdäkseni on kaksi menettelytapaa, joista toinen perustuu oikeuteen ja toinen velvollisuuteen. Oikeus tarkoittaa oikeutta, joka minulla on annettuun tietoon. Se tarkoittaa oikeutta, joka minulla kansalaisena on saada tietoa siitä, mitä tapahtuu, miten päätökset tehdään ja mitä minun, jokapäiväisen elämäni ja tulevaisuuteni kannaltani merkityksellisiä päätöksiä tehdään. Velvollisuudella tarkoitetaan demokraattisten hallintoelinten velvollisuutta tiedottaa kansalle, mitä tapahtuu, mitä päätöksiä tehdään ja miten kansalaiset voivat osallistua päätöksentekoon ja käyttää vaikutusvaltaansa. Emme voi väittää, etteikö myös meillä olisi tiedotusvelvollisuutta. Jotkut pitävät tiedottamistamme propagandana, mutta minusta tiedottaminen on hyvin tärkeä tehtävämme. Tiedon välittämisen pitäisi olla yksi perustehtävistämme. Se olisikin tapahduttava ammattimaisesti ja tehokkaasti. Voitteko kuvitella, että muu tämänkokoinen toimielin ei harjoittaisi suhdetoimintaa tai tiedottamista eli ettei parlamentilla olisi minkäänlaista suhdetta kansaan, jota sen on edustettava ja jonka kanssa sen on käytävä vuoropuhelua ja keskustelua?"@fi⁷ ". Même si ces deux votes négatifs dans deux États membres importants et fondateurs de l’UE n’ont pas précisément plongé toute l’UE dans une situation de crise, ils ont, dans tous les cas, provoqué une onde de choc importante à travers toutes les institutions. C’est pourquoi nous nous demandons quelles peuvent être les explications de ces votes négatifs. Quelle est la portée du vote négatif aux Pays-Bas et en France? Il est important de mener cette analyse et simplement d’écouter les arguments qui ont été utilisés. Nous connaissons bien les arguments utilisés à la fois en France et aux Pays-Bas et les explications de ces votes négatifs. Ces votes reflètent également une situation et des problèmes plus vastes qui n’existent pas seulement dans ces pays, mais aussi ailleurs en Europe. Selon moi, une trop grande part de ce projet était réservée à une élite politique assez restreinte et cette situation doit changer. De nos jours, les citoyens attendent davantage de nos systèmes démocratiques. Ils sont mieux éduqués et mieux informés et ils veulent être impliqués et sentir qu’ils peuvent influencer le cours des choses. C’est dans ce domaine que nous devons améliorer notre façon d’agir. À mes yeux, il y a deux voies à emprunter: l’une impliquant un droit et l’autre une obligation. Le droit est celui que j’ai, en tant que personne, d’avoir accès à l’information sur ce qui ce passe, sur la façon dont sont prises les décisions et sur ce qui est décidé me concernant ainsi que ma vie quotidienne et mon avenir. L’obligation est celle des institutions démocratiques d’informer les citoyens de ce qu’elles font, des décisions qu’elles prennent et de la façon dont les citoyens peuvent participer et exercer leur influence. Nous ne pouvons pas prétendre que nous n’avons pas aussi cette obligation d’informer. Certaines personnes appellent cela de la propagande mais, pour moi, c’est une mission très importante qui nous incombe. Diffuser l’information devrait être l’une de nos missions fondamentales. Il faut donc que ce soit fait de façon efficace et professionnelle. Pouvez-vous imaginer une institution de cette taille qui ne soit pas engagée dans les relations publiques ou dans une mission de communication, c’est-à-dire qui n’ait aucune relation avec les personnes que vous, au Parlement, devez représenter et avec lesquelles nous devrions entretenir le dialogue et la discussion?"@fr⁸ "Dessa två "nej" i två viktiga grundarländer i EU har försatt hela unionen i en sorts, om inte krissituation, så har nej-resultaten i alla fall skickat ett slags chockvågor genom institutionerna. Det är också därför vi ställer oss frågorna: Vad är förklaringarna till dessa nej? Vad är det som uttrycks i nej-resultaten i Nederländerna och i Frankrike? Den analysen är viktig att göra, att just lyssna till vilka argument som har använts. Vi vet ganska väl vilka dessa argument var i både Frankrike och Nederländerna och vad förklaringarna till dessa nej var. Det avspeglar också ett läge och problem som sträcker sig längre och inte bara existerar där utan runtom i Europa. Enligt min mening har för mycket av detta projekt förbehållits en ganska liten politisk elit, vilket vi måste ändra på. Människor idag kräver mer av de demokratiska systemen. De är bättre utbildade, bättre informerade, de vill vara med och känna att de kan påverka. Det är på detta område som vi måste förbättra vårt sätt att fungera. Som jag ser det finns det också två "vägar": en rättighet och en skyldighet. Rättigheten är för mig som person att få information om vad som pågår, hur beslutsfattandet går till, vad det är som bestäms om mig och min vardag och min framtid. Det andra är en skyldighet för dessa demokratiska institutioner att informera medborgarna om vad som händer, vilka beslut som fattas och hur de kan vara med och påverka. Man kan inte låtsas som om vi inte har denna skyldighet att också informera. Somliga kallar det propaganda, men för mig är detta en mycket viktig del av våra uppgifter. Att informera bör vara en av våra grundläggande uppgifter. Då måste det göras på ett professionellt och effektivt sätt. Kan ni föreställa er annan institution av denna storlek som inte skulle vara involverad i en uppgift att kommunicera eller ha en s.k. det vill säga ett förhållande till de människor som ni i parlamentet skall representera och som vi skall ha ett utbyte och en diskussion med."@hu¹¹ "Benché i “no” espressi in due importanti Stati membri fondatori dell’UE non abbiano fatto precipitare l’intera Unione in una situazione di vera e propria crisi, hanno comunque scatenato ripercussioni importanti in tutte le Istituzioni. Anche per questo ci stiamo interrogando sulle possibili spiegazioni di questi due esiti negativi. Che rilevanza hanno i “no” espressi nei Paesi Bassi e in Francia? E’ importante portare a termine questa analisi e prestare semplicemente ascolto alle argomentazioni addotte. Siamo più o meno al corrente di tali argomentazioni sia in Francia, sia nei Paesi Bassi, e sappiamo quali siano le spiegazioni alla base di tali esiti negativi. Il voto riflette inoltre situazioni e problemi di portata molto più ampia e che riguardano non solo quei paesi, bensì anche altre parti d’Europa. Secondo me, una parte eccessiva di tale progetto è stata posta esclusivamente nelle mani di una politica limitata, e questa situazione deve cambiare. I cittadini oggi ci chiedono un rafforzamento dei nostri sistemi democratici. Sono più colti e più informati, vogliono essere coinvolti e sentire di avere il potere di influire sulle varie questioni. E’ in quest’area che dobbiamo migliorare il modo in cui operiamo. A mio avviso, vi sono due strade da percorrere: l’una implica un diritto, e l’altra un dovere. Il diritto è il diritto che mi spetta in quanto cittadino di ricevere informazioni su ciò che sta accadendo, sul modo in cui vengono prese le decisioni e su ciò che viene deciso di pertinente alla mia situazione, alla mia vita quotidiana e al mio futuro. L’obbligo è il dovere di queste Istituzioni democratiche di informare i cittadini su ciò che sta accadendo, su quali decisioni vengono prese e su come essi stessi possono essere coinvolti ed esercitare una determinata influenza. Non possiamo fingere di non avere tale obbligo nei confronti dell’informazione. Alcuni la chiamano propaganda, ma per me è un compito importantissimo che ci spetta. La diffusione di informazioni dovrebbe essere uno dei nostri doveri fondamentali, che deve essere svolto in maniera professionale ed efficiente. Riuscite a immaginarvi una altra istituzione di questa portata che non si occupa di relazioni pubbliche o che non ottempera all’obbligo della comunicazione, vale a dire che non ha rapporti con le persone rappresentate da voi in Parlamento e con le quali dovremmo instaurare un dialogo e avviare dibattiti?"@it¹² "Dessa två "nej" i två viktiga grundarländer i EU har försatt hela unionen i en sorts, om inte krissituation, så har nej-resultaten i alla fall skickat ett slags chockvågor genom institutionerna. Det är också därför vi ställer oss frågorna: Vad är förklaringarna till dessa nej? Vad är det som uttrycks i nej-resultaten i Nederländerna och i Frankrike? Den analysen är viktig att göra, att just lyssna till vilka argument som har använts. Vi vet ganska väl vilka dessa argument var i både Frankrike och Nederländerna och vad förklaringarna till dessa nej var. Det avspeglar också ett läge och problem som sträcker sig längre och inte bara existerar där utan runtom i Europa. Enligt min mening har för mycket av detta projekt förbehållits en ganska liten politisk elit, vilket vi måste ändra på. Människor idag kräver mer av de demokratiska systemen. De är bättre utbildade, bättre informerade, de vill vara med och känna att de kan påverka. Det är på detta område som vi måste förbättra vårt sätt att fungera. Som jag ser det finns det också två "vägar": en rättighet och en skyldighet. Rättigheten är för mig som person att få information om vad som pågår, hur beslutsfattandet går till, vad det är som bestäms om mig och min vardag och min framtid. Det andra är en skyldighet för dessa demokratiska institutioner att informera medborgarna om vad som händer, vilka beslut som fattas och hur de kan vara med och påverka. Man kan inte låtsas som om vi inte har denna skyldighet att också informera. Somliga kallar det propaganda, men för mig är detta en mycket viktig del av våra uppgifter. Att informera bör vara en av våra grundläggande uppgifter. Då måste det göras på ett professionellt och effektivt sätt. Kan ni föreställa er annan institution av denna storlek som inte skulle vara involverad i en uppgift att kommunicera eller ha en s.k. det vill säga ett förhållande till de människor som ni i parlamentet skall representera och som vi skall ha ett utbyte och en diskussion med."@lt¹⁴ "Dessa två "nej" i två viktiga grundarländer i EU har försatt hela unionen i en sorts, om inte krissituation, så har nej-resultaten i alla fall skickat ett slags chockvågor genom institutionerna. Det är också därför vi ställer oss frågorna: Vad är förklaringarna till dessa nej? Vad är det som uttrycks i nej-resultaten i Nederländerna och i Frankrike? Den analysen är viktig att göra, att just lyssna till vilka argument som har använts. Vi vet ganska väl vilka dessa argument var i både Frankrike och Nederländerna och vad förklaringarna till dessa nej var. Det avspeglar också ett läge och problem som sträcker sig längre och inte bara existerar där utan runtom i Europa. Enligt min mening har för mycket av detta projekt förbehållits en ganska liten politisk elit, vilket vi måste ändra på. Människor idag kräver mer av de demokratiska systemen. De är bättre utbildade, bättre informerade, de vill vara med och känna att de kan påverka. Det är på detta område som vi måste förbättra vårt sätt att fungera. Som jag ser det finns det också två "vägar": en rättighet och en skyldighet. Rättigheten är för mig som person att få information om vad som pågår, hur beslutsfattandet går till, vad det är som bestäms om mig och min vardag och min framtid. Det andra är en skyldighet för dessa demokratiska institutioner att informera medborgarna om vad som händer, vilka beslut som fattas och hur de kan vara med och påverka. Man kan inte låtsas som om vi inte har denna skyldighet att också informera. Somliga kallar det propaganda, men för mig är detta en mycket viktig del av våra uppgifter. Att informera bör vara en av våra grundläggande uppgifter. Då måste det göras på ett professionellt och effektivt sätt. Kan ni föreställa er annan institution av denna storlek som inte skulle vara involverad i en uppgift att kommunicera eller ha en s.k. det vill säga ett förhållande till de människor som ni i parlamentet skall representera och som vi skall ha ett utbyte och en diskussion med."@lv¹³ "Dessa två "nej" i två viktiga grundarländer i EU har försatt hela unionen i en sorts, om inte krissituation, så har nej-resultaten i alla fall skickat ett slags chockvågor genom institutionerna. Det är också därför vi ställer oss frågorna: Vad är förklaringarna till dessa nej? Vad är det som uttrycks i nej-resultaten i Nederländerna och i Frankrike? Den analysen är viktig att göra, att just lyssna till vilka argument som har använts. Vi vet ganska väl vilka dessa argument var i både Frankrike och Nederländerna och vad förklaringarna till dessa nej var. Det avspeglar också ett läge och problem som sträcker sig längre och inte bara existerar där utan runtom i Europa. Enligt min mening har för mycket av detta projekt förbehållits en ganska liten politisk elit, vilket vi måste ändra på. Människor idag kräver mer av de demokratiska systemen. De är bättre utbildade, bättre informerade, de vill vara med och känna att de kan påverka. Det är på detta område som vi måste förbättra vårt sätt att fungera. Som jag ser det finns det också två "vägar": en rättighet och en skyldighet. Rättigheten är för mig som person att få information om vad som pågår, hur beslutsfattandet går till, vad det är som bestäms om mig och min vardag och min framtid. Det andra är en skyldighet för dessa demokratiska institutioner att informera medborgarna om vad som händer, vilka beslut som fattas och hur de kan vara med och påverka. Man kan inte låtsas som om vi inte har denna skyldighet att också informera. Somliga kallar det propaganda, men för mig är detta en mycket viktig del av våra uppgifter. Att informera bör vara en av våra grundläggande uppgifter. Då måste det göras på ett professionellt och effektivt sätt. Kan ni föreställa er annan institution av denna storlek som inte skulle vara involverad i en uppgift att kommunicera eller ha en s.k. det vill säga ett förhållande till de människor som ni i parlamentet skall representera och som vi skall ha ett utbyte och en diskussion med."@mt¹⁵ "Voor zover het “nee” in deze twee belangrijke oprichtingslanden van de EU de hele Unie al niet in een crisissituatie gestort heeft, dan heeft de afwijzing in elk geval een soort schokgolven door de instellingen doen gaan. Dat is ook de reden dat we ons afvragen wat de verklaring is voor deze afwijzingen. Wat komt er tot uitdrukking in de negatieve resultaten in Nederland en Frankrijk? Die analyse is belangrijk: gewoon luisteren naar de argumenten die men heeft aangevoerd. We weten heel goed wat die argumenten waren in zowel Frankrijk als Nederland, en wat de verklaringen voor de afwijzingen waren. Ze weerspiegelen ook een situatie en problemen die verder reiken en die niet alleen in die landen bestaan, maar overal in Europa. Naar mijn mening is een te groot deel van dit project voorbehouden geweest aan een zeer kleine politieke elite, en daarin moeten we verandering brengen. De mensen vragen vandaag de dag meer van onze democratische stelsels. Ze zijn beter opgeleid, beter geïnformeerd, ze willen meedoen en voelen dat ze invloed kunnen uitoefenen. Op dat gebied moeten wij ons optreden verbeteren. Zoals ik het zie, zijn er ook twee routes: een recht en een plicht. Het recht houdt in dat ik als persoon informatie kan krijgen over wat er gaande is, hoe de besluitvorming plaatsvindt en wat er besloten wordt over mij en mijn dagelijks leven en mijn toekomst. De plicht houdt in dat de democratische instellingen de burgers informeren over wat er gebeurt, welke besluiten genomen worden en hoe ze kunnen meedoen en de situatie kunnen beïnvloeden. We kunnen niet doen alsof we deze informatieplicht niet hebben. Sommigen noemen dat propaganda, maar voor mij is het een zeer belangrijk deel van onze taken. Het verschaffen van informatie moet een van onze fundamentele taken zijn, en dat moet dan op een professionele en effectieve wijze gebeuren. Kunt u zich andere instelling van deze omvang voorstellen, die zich niet zou bezighouden met public relations of voorlichtingswerk, dat wil zeggen een instelling die geen relatie had met de mensen die u in het Parlement moet vertegenwoordigen en met wie we een dialoog moeten onderhouden en in debat moeten treden?"@nl³ "Dessa två "nej" i två viktiga grundarländer i EU har försatt hela unionen i en sorts, om inte krissituation, så har nej-resultaten i alla fall skickat ett slags chockvågor genom institutionerna. Det är också därför vi ställer oss frågorna: Vad är förklaringarna till dessa nej? Vad är det som uttrycks i nej-resultaten i Nederländerna och i Frankrike? Den analysen är viktig att göra, att just lyssna till vilka argument som har använts. Vi vet ganska väl vilka dessa argument var i både Frankrike och Nederländerna och vad förklaringarna till dessa nej var. Det avspeglar också ett läge och problem som sträcker sig längre och inte bara existerar där utan runtom i Europa. Enligt min mening har för mycket av detta projekt förbehållits en ganska liten politisk elit, vilket vi måste ändra på. Människor idag kräver mer av de demokratiska systemen. De är bättre utbildade, bättre informerade, de vill vara med och känna att de kan påverka. Det är på detta område som vi måste förbättra vårt sätt att fungera. Som jag ser det finns det också två "vägar": en rättighet och en skyldighet. Rättigheten är för mig som person att få information om vad som pågår, hur beslutsfattandet går till, vad det är som bestäms om mig och min vardag och min framtid. Det andra är en skyldighet för dessa demokratiska institutioner att informera medborgarna om vad som händer, vilka beslut som fattas och hur de kan vara med och påverka. Man kan inte låtsas som om vi inte har denna skyldighet att också informera. Somliga kallar det propaganda, men för mig är detta en mycket viktig del av våra uppgifter. Att informera bör vara en av våra grundläggande uppgifter. Då måste det göras på ett professionellt och effektivt sätt. Kan ni föreställa er annan institution av denna storlek som inte skulle vara involverad i en uppgift att kommunicera eller ha en s.k. det vill säga ett förhållande till de människor som ni i parlamentet skall representera och som vi skall ha ett utbyte och en diskussion med."@pl¹⁶ "Se esse “não” em dois importantes Estados-Membros fundadores da UE não mergulhou exactamente toda a UE numa situação de crise, desencadeou, no mínimo, uma espécie de onda de choque que percorreu todas as instituições. É também por isso que nos questionamos sobre a explicação desse “não”. O que exprime esse “não” nos Países Baixos e em França? É importante fazer esta análise e ouvir os argumentos que foram utilizados. Sabemos razoavelmente bem quais foram esses argumentos, tanto em França como nos Países Baixos, e qual é a explicação do “não”. As votações reflectiram igualmente uma situação e problemas de dimensão mais vasta e que existem não só nestes países, mas também por toda a Europa. Na minha opinião, uma parte excessiva deste projecto ficou reservada a uma elite política muito pequena, e é isso que temos de mudar. As pessoas exigem hoje mais dos nossos sistemas democráticos. São mais instruídas e melhor informadas e querem participar e sentir que podem exercer a sua influência. É aqui que temos de melhorar o modo como funcionamos. Do meu ponto de vista, há duas maneiras de chegar aos cidadãos: uma envolve um direito, a outra uma obrigação. O primeiro é o direito que eu tenho, como pessoa, de ser informada do que se passa, de como as decisões são tomadas e do que é decidido com relevância para mim, para o meu dia-a-dia e para o meu futuro. A segunda é a obrigação que estas instituições democráticas têm de informar os cidadãos do que se passa, das decisões que são tomadas e da forma como as pessoas podem participar e exercer influência. Não podemos fazer de conta que não temos também esta obrigação de informar. Alguns chamarão a isto propaganda mas, para mim, esta é uma parte muito importante do nosso trabalho. Informar deve ser uma das nossas tarefas fundamentais. Por isso, deve ser executada de forma profissional e eficaz. Podem imaginar outra instituição desta dimensão que não se empenhasse em comunicar ou em manter uma actividade de relações públicas, isto é, que não tivesse uma relação com as pessoas que os senhores deputados representam neste Parlamento e com as quais nós queremos manter um diálogo e um debate?"@pt¹⁷ "Dessa två "nej" i två viktiga grundarländer i EU har försatt hela unionen i en sorts, om inte krissituation, så har nej-resultaten i alla fall skickat ett slags chockvågor genom institutionerna. Det är också därför vi ställer oss frågorna: Vad är förklaringarna till dessa nej? Vad är det som uttrycks i nej-resultaten i Nederländerna och i Frankrike? Den analysen är viktig att göra, att just lyssna till vilka argument som har använts. Vi vet ganska väl vilka dessa argument var i både Frankrike och Nederländerna och vad förklaringarna till dessa nej var. Det avspeglar också ett läge och problem som sträcker sig längre och inte bara existerar där utan runtom i Europa. Enligt min mening har för mycket av detta projekt förbehållits en ganska liten politisk elit, vilket vi måste ändra på. Människor idag kräver mer av de demokratiska systemen. De är bättre utbildade, bättre informerade, de vill vara med och känna att de kan påverka. Det är på detta område som vi måste förbättra vårt sätt att fungera. Som jag ser det finns det också två "vägar": en rättighet och en skyldighet. Rättigheten är för mig som person att få information om vad som pågår, hur beslutsfattandet går till, vad det är som bestäms om mig och min vardag och min framtid. Det andra är en skyldighet för dessa demokratiska institutioner att informera medborgarna om vad som händer, vilka beslut som fattas och hur de kan vara med och påverka. Man kan inte låtsas som om vi inte har denna skyldighet att också informera. Somliga kallar det propaganda, men för mig är detta en mycket viktig del av våra uppgifter. Att informera bör vara en av våra grundläggande uppgifter. Då måste det göras på ett professionellt och effektivt sätt. Kan ni föreställa er annan institution av denna storlek som inte skulle vara involverad i en uppgift att kommunicera eller ha en s.k. det vill säga ett förhållande till de människor som ni i parlamentet skall representera och som vi skall ha ett utbyte och en diskussion med."@sk¹⁸ "Dessa två "nej" i två viktiga grundarländer i EU har försatt hela unionen i en sorts, om inte krissituation, så har nej-resultaten i alla fall skickat ett slags chockvågor genom institutionerna. Det är också därför vi ställer oss frågorna: Vad är förklaringarna till dessa nej? Vad är det som uttrycks i nej-resultaten i Nederländerna och i Frankrike? Den analysen är viktig att göra, att just lyssna till vilka argument som har använts. Vi vet ganska väl vilka dessa argument var i både Frankrike och Nederländerna och vad förklaringarna till dessa nej var. Det avspeglar också ett läge och problem som sträcker sig längre och inte bara existerar där utan runtom i Europa. Enligt min mening har för mycket av detta projekt förbehållits en ganska liten politisk elit, vilket vi måste ändra på. Människor idag kräver mer av de demokratiska systemen. De är bättre utbildade, bättre informerade, de vill vara med och känna att de kan påverka. Det är på detta område som vi måste förbättra vårt sätt att fungera. Som jag ser det finns det också två "vägar": en rättighet och en skyldighet. Rättigheten är för mig som person att få information om vad som pågår, hur beslutsfattandet går till, vad det är som bestäms om mig och min vardag och min framtid. Det andra är en skyldighet för dessa demokratiska institutioner att informera medborgarna om vad som händer, vilka beslut som fattas och hur de kan vara med och påverka. Man kan inte låtsas som om vi inte har denna skyldighet att också informera. Somliga kallar det propaganda, men för mig är detta en mycket viktig del av våra uppgifter. Att informera bör vara en av våra grundläggande uppgifter. Då måste det göras på ett professionellt och effektivt sätt. Kan ni föreställa er annan institution av denna storlek som inte skulle vara involverad i en uppgift att kommunicera eller ha en s.k. det vill säga ett förhållande till de människor som ni i parlamentet skall representera och som vi skall ha ett utbyte och en diskussion med."@sl¹⁹
lpv:unclassifiedMetadata	"Margot Wallström,"^{5,19,15,1,18,14,16,11,21,13} "any"⁴ "cualquier"²⁰ "enige"³ "irgendeine"⁹ "kommissionens vice ordförande"^{5,19,15,1,18,14,16,11,21,13} "mikään"⁷ "någon"^{5,19,15,1,18,14,16,11,21,13} "public relation"^{5,19,15,1,18,14,16,11,21,13} "qualquer"¹⁷ "qualsiasi"¹² "élite"¹² "οποιοδήποτε"¹⁰