Local view for "http://purl.org/linkedpolitics/eu/plenary/2005-06-07-Speech-2-187"

Predicate	Value (sorted: default)
rdf:type	lpv_eu:Speech⁶
dcterms:Date	"2005-06-07"^^xsd:date⁶
dcterms:Is Part Of	lp_eu:Laienenud liidu poliitilised väljakutsed ja eelarvevahendid (2007-2013)⁶
dcterms:Language	"sv"^^xsd:language⁶
lpv:document identification number	"en.20050607.25.2-187"⁶
lpv:hasSubsequent	lp_eu:2005-06-07-Speech-2-188⁶
lpv:speaker	lp:Hélène Goudin⁶
lpv:spoken text	"Herr talman! Nu står vi åter inför förslag om att öka EU:s utgifter och därmed intäkter. Argumentet är att EU växer och alltså måste få kosta mer. EU växer både i antal medlemmar och genom att olika arbetsuppgifter ständigt tas över från medlemsländerna. Är detta en rimlig utveckling? Det självklara svaret är nej. De europeiska länder som uppfyller kraven på medlemskap måste naturligtvis välkomnas. Det finns dock varken rationella skäl eller folkligt stöd för att flytta ytterligare politiska uppgifter från medlemsländerna till Bryssel. Den allmänt hyllade men aldrig respekterade subsidiaritetsprincipen talar tvärtom för att åtskilliga befogenheter borde flyttas tillbaka från EU:s institutioner till de nationella parlamenten. Att detta är folkens vilja framgår av folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna och av vad vi vet om folkopinionen i många andra medlemsländer. Vi ser just nu slutet på en epok i EU:s historia, slutet på den epok då den politiska eliten kunde gå vidare med sina ambitioner och planer utan att bry sig om folkviljan. Att detta har varit möjligt tidigare beror på att partistrukturen i Västeuropa återspeglar 1900-talets politiska stridsfrågor, rangerade längs en höger-vänster-skala. De etablerade partierna är med få undantag helt för en kontinuerlig förskjutning av den politiska makten från medlemsländernas parlament till Bryssel. Medborgarna kan därmed inte i allmänna parlamentsval meddela att de är emot denna utveckling. I folkomröstningar i EU-frågor och ibland vid val till Europaparlamentet öppnar sig möjligheten för de europeiska folken att explicit ta ställning till vilken roll EU skall spela. Då tar man den möjligheten och säger nej till maktförskjutningen. Det är viktigt att vi håller detta i minnet nu när vi diskuterar EU:s budget för 2007–2013. Det finns inte folkligt stöd för ökade utgifter i en union där drygt 70 procent av budgeten går till jordbrukspolitiken och regionfonderna. Vi reserverar oss mot det tillfälliga utskottets förslag till budgetplan på 1,07 procent av BNI i anslag för betalningar och 1,18 procent i åtaganden. Vi anser att de totala anslagen för betalningar skall ligga inom 1 procent av EU-ländernas samlade BNI i enlighet med G6-ländernas förslag."@sv²¹
lpv:spokenAs	member; IND/DEM (2004-07-20--2007-06-12)²² substitute; ENVI (2004-07-21--2007-01-14)²² unknown; Junilistan (2004-07-20--2009-07-13)²² member; DEVE (2004-07-21--2007-01-14)²² vice-chair; Delegation to the ACP-EU Joint Parliamentary Assembly (2004-09-15--2009-07-13)²²
lpv:translated text	"Herr talman! Nu står vi åter inför förslag om att öka EU:s utgifter och därmed intäkter. Argumentet är att EU växer och alltså måste få kosta mer. EU växer både i antal medlemmar och genom att olika arbetsuppgifter ständigt tas över från medlemsländerna. Är detta en rimlig utveckling? Det självklara svaret är nej. De europeiska länder som uppfyller kraven på medlemskap måste naturligtvis välkomnas. Det finns dock varken rationella skäl eller folkligt stöd för att flytta ytterligare politiska uppgifter från medlemsländerna till Bryssel. Den allmänt hyllade men aldrig respekterade subsidiaritetsprincipen talar tvärtom för att åtskilliga befogenheter borde flyttas tillbaka från EU:s institutioner till de nationella parlamenten. Att detta är folkens vilja framgår av folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna och av vad vi vet om folkopinionen i många andra medlemsländer. Vi ser just nu slutet på en epok i EU:s historia, slutet på den epok då den politiska eliten kunde gå vidare med sina ambitioner och planer utan att bry sig om folkviljan. Att detta har varit möjligt tidigare beror på att partistrukturen i Västeuropa återspeglar 1900-talets politiska stridsfrågor, rangerade längs en höger-vänster-skala. De etablerade partierna är med få undantag helt för en kontinuerlig förskjutning av den politiska makten från medlemsländernas parlament till Bryssel. Medborgarna kan därmed inte i allmänna parlamentsval meddela att de är emot denna utveckling. I folkomröstningar i EU-frågor och ibland vid val till Europaparlamentet öppnar sig möjligheten för de europeiska folken att explicit ta ställning till vilken roll EU skall spela. Då tar man den möjligheten och säger nej till maktförskjutningen. Det är viktigt att vi håller detta i minnet nu när vi diskuterar EU:s budget för 2007-2013. Det finns inte folkligt stöd för ökade utgifter i en union där drygt 70 % av budgeten går till jordbrukspolitiken och regionfonderna. Vi reserverar oss mot det tillfälliga utskottets förslag till budgetplan på 1,07 % av BNI i anslag för betalningar och 1,18 % i åtaganden. Vi anser att de totala anslagen för betalningar skall ligga inom 1 % av EU-ländernas samlade BNI i enlighet med G6-ländernas förslag."@cs¹ "Hr. formand, nu står vi igen over for forslag om at øge EU's udgifter og dermed indtægter. Argumentet er, at EU vokser og altså må komme til at koste mere. EU vokser både i antal medlemmer og ved, at forskellige arbejdsopgaver til stadighed overføres fra medlemslandene. Er dette en rimelig udvikling? Det indlysende svar er nej. De europæiske lande, som opfylder kravene til medlemskab, skal naturligvis hilses velkommen. Der er dog hverken rationelle grunde eller folkelig opbakning til at flytte yderligere politiske opgaver fra medlemslandene til Bruxelles. Det generelt hyldede, men aldrig respekterede subsidiaritetsprincip taler tværtimod for, at adskillige beføjelser burde flyttes fra EU's institutioner tilbage til de nationale parlamenter. At dette er folkets vilje, fremgår af folkeafstemningerne i Frankrig og Nederlandene og af, hvad vi ved om holdningen hos befolkningen i mange andre medlemslande. Vi oplever netop nu afslutningen på en epoke i EU's historie, afslutningen på den epoke, hvor den politiske elite kunne følge sine ambitioner og planer uden at interessere sig for befolkningens vilje. Når dette har været muligt tidligere, skyldes det, at partistrukturen i Vesteuropa afspejler 1900-tallets politiske stridsspørgsmål, lige fra højre til venstre. De etablerede partier går med få undtagelser helt ind for en kontinuerlig forskydning af den politiske magt fra medlemslandenes parlamenter til Bruxelles. Borgerne har dermed ikke mulighed for at meddele, at de er imod denne udvikling, ved almindelige parlamentsvalg. Ved folkeafstemninger om EU-anliggender og undertiden ved valg til Europa-Parlamentet får de europæiske befolkninger mulighed for at tage eksplicit stilling til, hvilken rolle EU skal spille. Så benytter man sig af muligheden og siger nej til magtforskydningen. Det er vigtigt, at vi har dette in mente, når vi nu drøfter EU's budget for 2007-2013. Der er ikke folkelig opbakning til øgede udgifter i en Union, hvor godt 70 % af budgettet går til landbrugspolitikken og regionalfondene. Vi er tilbageholdende over for Det Midlertidige Udvalgs forslag om finansielle overslag på 1,07 % af BNI i betalingsbevillinger og 1,18 % i foranstaltninger. Vi mener, at de samlede betalingsbevillinger skal ligge inden for 1 % af EU-landenes samlede BNI i overensstemmelse med G6-landenes forslag."@da² "Herr Präsident! Uns liegen erneut Vorschläge zur Erhöhung der Ausgaben und folglich der Einnahmen der EU vor. Das dafür angeführte Argument ist, dass die EU wächst und damit auch mehr kosten muss. Die EU wächst sowohl in Bezug auf die Anzahl ihrer Mitglieder als auch durch die Übernahme von immer mehr Aufgaben ihrer Mitgliedstaaten. Ist das eine angemessene Entwicklung? Die Antwort darauf ist natürlich Nein. Selbstverständlich müssen die europäischen Länder, die die Beitrittsanforderungen erfüllen, in der Union begrüßt werden. Für die Übertragung weiterer politischer Aufgaben von den Mitgliedstaaten an Brüssel gibt es jedoch weder rationale Gründe noch Unterstützung in der Öffentlichkeit. Das allgemein idealisierte, aber nicht respektierte Subsidiaritätsprinzip spricht jedoch im Gegenteil dafür, dass verschiedene Zuständigkeiten von den EU-Institutionen wieder den nationalen Parlamenten zurückgegeben werden sollten. Dass dies der Wille der Völker ist, geht eindeutig aus den Referenden in Frankreich und den Niederlanden sowie der bekannten öffentlichen Meinung in vielen anderen Mitgliedstaaten hervor. Wir erleben im Moment das Ende einer Epoche in der Geschichte der EU, der Epoche, in der die politische Elite ihre Ambitionen und Pläne verwirklichen konnte, ohne sich um den Volkwillen zu kümmern. Dass dies früher möglich war, ist darauf zurückzuführen, dass die Parteistrukturen in Westeuropa die politischen Streitfragen des 20. Jahrhunderts entlang einer Rechts-Links-Skala widerspiegeln. Die etablierten Parteien treten mit wenigen Ausnahmen voll und ganz für eine kontinuierliche Verschiebung der politischen Macht von den Parlamenten der Mitgliedstaaten nach Brüssel ein. Damit können die Bürger in allgemeinen Parlamentswahlen nicht ihre Unzufriedenheit mit dieser Entwicklung zum Ausdruck bringen. In Volksabstimmungen zu EU-Fragen und zum Teil bei den Wahlen zum Europäischen Parlament eröffnet sich für die europäischen Völker die Möglichkeit, explizit Stellung zur Rolle der EU zu nehmen. Und dann nutzen sie die Gelegenheit, die Machtverschiebung abzulehnen. Dies dürfen wir bei unserer Diskussion der Finanziellen Vorausschau der EU für 2007-2013 nicht vergessen. In einer Union, in der rund 70 % des Hauhalts für die Agrarpolitik und die Regionalfonds ausgegeben werden, gibt es für eine Ausgabenerhöhung keine Unterstützung der Öffentlichkeit. Wir legen einen Vorbehalt gegen den Entwurf des Nichtständigen Ausschusses ein, der 1,07 % des BNE als Zahlungsermächtigungen und 1,18 % als Verpflichtungen vorsieht. Unseres Erachtens sollten die Gesamtzahlungen, entsprechend dem Vorschlag der G6-Länder, bei 1 % des BNE der Mitgliedstaaten liegen."@de⁹ "Κύριε Πρόεδρε, αντιμετωπίζουμε ξανά προτάσεις για αύξηση των δαπανών της ΕΕ και, κατά συνέπεια, του εισοδήματος. Ως επιχείρημα προβάλλεται ότι η ΕΕ αναπτύσσεται και για τον λόγο αυτόν πρέπει να κοστίζει περισσότερο. Η ΕΕ αναπτύσσεται τόσο ως προς τον αριθμό των μελών της όσο και λόγω του γεγονότος ότι αναλαμβάνει συνεχώς τον έλεγχο διαφόρων καθηκόντων στερώντας τα από τα κράτη μέλη. Είναι αυτή εύλογη εξέλιξη; Η προφανής απάντηση είναι όχι. Οι ευρωπαϊκές χώρες που πληρούν τις απαιτήσεις της ένταξης πρέπει ασφαλώς να χαιρετίζονται. Εντούτοις, δεν υπάρχουν ούτε βάσιμοι λόγοι ούτε λαϊκή υποστήριξη για την περαιτέρω μεταβίβαση πολιτικών καθηκόντων από τα κράτη μέλη στις Βρυξέλλες. Αντιθέτως, η αρχή της επικουρικότητας, την οποία πάντα επικαλούμαστε αλλά η οποία ποτέ δεν γίνεται σεβαστή, απαιτεί την επιστροφή μεγάλου αριθμού αρμοδιοτήτων από τα θεσμικά όργανα της ΕΕ στα εθνικά κοινοβούλια. Το γεγονός ότι αυτή είναι η βούληση των πολιτών μας γίνεται φανερό από τα δημοψηφίσματα στη Γαλλία και τις Κάτω Χώρες και από όσα γνωρίζουμε σχετικά με την κοινή γνώμη σε πολλά άλλα κράτη μέλη. Αυτή τη στιγμή, βιώνουμε το τέλος μιας εποχής στην ιστορία της ΕΕ, το τέλος μιας εποχής στην οποία η πολιτική ελίτ μπορούσε να προχωρά στην υλοποίηση των φιλοδοξιών και των σχεδίων της χωρίς να την απασχολεί η βούληση του λαού. Το ότι αυτό ήταν εφικτό στο παρελθόν έχει να κάνει με το γεγονός ότι η διάρθρωση των κομμάτων στη Δυτική Ευρώπη αντανακλά τα θέματα της πολιτικής αμφισβήτησης στον 20ό αιώνα ταξινομημένα σε κλίμακα από δεξιά προς αριστερά. Με ελάχιστες εξαιρέσεις, τα καθιερωμένα κόμματα είναι απολύτως υπέρ μιας συνεχούς μετατόπισης της πολιτικής εξουσίας από τα κοινοβούλια των κρατών μελών στις Βρυξέλλες. Συνεπώς, οι πολίτες δεν μπορούν, στις γενικές εκλογές για τα κοινοβούλιά τους, να δηλώσουν ότι αντιτίθενται σε αυτή την εξέλιξη. Σε δημοψηφίσματα σχετικά με θέματα της ΕΕ, και ορισμένες φορές στις εκλογές για το Ευρωπαϊκό Κοινοβούλιο, παρουσιάζεται η ευκαιρία για τους λαούς της Ευρώπης να εγκρίνουν ρητώς θέσεις σχετικά με τον ρόλο που πρέπει να διαδραματίζει η ΕΕ. Τότε δράττονται της ευκαιρίας να πουν όχι στη μετατόπιση εξουσίας. Είναι σημαντικό να έχουμε υπόψη τώρα ότι συζητάμε σχετικά με τον προϋπολογισμό της ΕΕ για την περίοδο 2007-2013. Δεν υπάρχει υποστήριξη για αυξημένες δαπάνες σε μια ΕΕ όπου πάνω από το 70% του προϋπολογισμού προορίζεται για τη γεωργική πολιτική και τα περιφερειακά ταμεία. Διατυπώνουμε επιφύλαξη κατά της πρότασης της προσωρινής επιτροπής για τις δημοσιονομικές προοπτικές, η οποία ανέρχεται στο 1,07% του ακαθάριστου εγχώριου εισοδήματος σε πιστώσεις και στο 1,18% σε δεσμεύσεις. Εκτιμούμε ότι, σύμφωνα με την πρόταση των χωρών της ομάδας των 6, οι συνολικές πιστώσεις πρέπει να αντιστοιχούν στο 1% του συνολικού ακαθάριστου εγχώριου εισοδήματος των χωρών της ΕΕ."@el¹⁰ "Mr President, we now again face proposals to increase EU expenditure and, thus, income. The argument is that the EU is growing and so must cost more. The EU is growing both in terms of its number of Members and due to the fact that different tasks are constantly being taken over from the Member States. Is this a sensible development? The obvious answer is no. The European countries that fulfil the membership requirements must of course be welcomed. There are, however, neither rational reasons nor popular support for moving further political tasks from the Member States to Brussels. On the contrary, the principle of subsidiarity, to which general homage is paid but which is never respected, requires a great many powers to be moved back from the EU institutions to the national parliaments. The fact that this is the will of our peoples is evident from the referenda in France and the Netherlands and from what we know about public opinion in many other Member States. Right now, we are seeing the end of an era in the EU’s history, the end of the era in which the political elite could move further ahead with its ambitions and plans without concerning itself with the will of the people. That this was previously possible has to do with the fact that the structure of the parties in Western Europe reflects the issues of political controversy in the 20th century, arranged on a scale from right to left. With few exceptions, the established parties are entirely in favour of a continuous shift of political power from the parliaments of the Member States to Brussels. Thus, people cannot, in general elections to their parliaments, state that they are opposed to this development. In referenda on EU issues and sometimes in elections to the European Parliament, the opportunity arises for the peoples of Europe explicitly to adopt positions on the role the EU should play. They then take the opportunity to say no to the shift in power. It is important for us to bear this in mind now that we are debating the EU budget for 2007-2013. There is no popular support for increased expenditure in an EU in which just over 70% of the budget goes on agricultural policy and the regional funds. We register a reservation against the temporary committee’s proposal for the financial perspectives, amounting to 1.07% of gross domestic income in payment appropriations and 1.18% in commitments. We believe that, in accordance with the G6 countries’ proposal, the total payment appropriations should fall within one per cent of the EU countries’ total gross domestic income."@en⁴ "Señor Presidente, de nuevo nos llegan propuestas de incremento del gasto de la UE y, por tanto, de sus ingresos. El argumento es que la UE está creciendo y por tanto cuesta más. La UE está creciendo tanto en número de miembros como por el hecho de que está asumiendo constantemente diferentes tareas de los Estados miembros. ¿Es este un proceso sensato? La respuesta obvia es que no. Los países europeos que cumplan los requisitos de adhesión, por supuesto que deben ser bienvenidos. Pero no existen razones técnicas ni apoyo popular para el traspaso de nuevas tareas políticas de los Estados miembros a Bruselas. Al contrario, el principio de subsidiariedad, objeto de homenaje general pero nunca respetado, exige la devolución de muchos poderes de las instituciones comunitarias a los Parlamentos nacionales. El hecho de que esta es la voluntad de nuestros pueblos es evidente a la vista de los referendos de Francia y los Países Bajos, y por lo que sabemos de la opinión pública en muchos otros Estados miembros. Justo ahora estamos viendo el final de una era en la historia de la UE, el final de la era en que la elite política podía avanzar con sus ambiciones y planes sin preocuparse por la voluntad de los ciudadanos. Que esto fuera posible en el pasado tiene que ver con el hecho de que la estructura de los partidos en Europa Occidental refleja los temas de controversia política del siglo XX, dispuestos en una escala que va de derecha a izquierda. Con pocas excepciones, los partidos establecidos están totalmente a favor de un continuo traspado del poder político de los Parlamentos nacionales a Bruselas. Así, los ciudadanos no pueden expresar en sus elecciones generales parlamentarias si se oponen a este proceso. En los referendos sobre asuntos comunitarios y, a veces, en las elecciones al Parlamento Europeo, los pueblos de Europa tienen la ocasión de tomar postura explícitamente sobre el papel que debe desempeñar la UE. Y entonces aprovechan para decir «no» al traspaso de poderes. Es importante que tengamos esto presente ahora que estamos debatiendo el presupuesto de la UE para 2007-2013. No hay apoyo popular al aumento del gasto en una UE en que más del 70 % del presupuesto se destina a la política agrícola y a los fondos regionales. Registramos una reserva contra la propuesta de la Comisión Temporal sobre las perspectivas financieras, que contempla un 1,07 % del producto interior bruto en créditos de pago y un 1,18 % en compromisos. Creemos que, de acuerdo con la propuesta de los países del G6, el total de créditos de pago debería quedar por debajo del 1 % del producto interior bruto total de la UE."@es²⁰ "Herr talman! Nu står vi åter inför förslag om att öka EU:s utgifter och därmed intäkter. Argumentet är att EU växer och alltså måste få kosta mer. EU växer både i antal medlemmar och genom att olika arbetsuppgifter ständigt tas över från medlemsländerna. Är detta en rimlig utveckling? Det självklara svaret är nej. De europeiska länder som uppfyller kraven på medlemskap måste naturligtvis välkomnas. Det finns dock varken rationella skäl eller folkligt stöd för att flytta ytterligare politiska uppgifter från medlemsländerna till Bryssel. Den allmänt hyllade men aldrig respekterade subsidiaritetsprincipen talar tvärtom för att åtskilliga befogenheter borde flyttas tillbaka från EU:s institutioner till de nationella parlamenten. Att detta är folkens vilja framgår av folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna och av vad vi vet om folkopinionen i många andra medlemsländer. Vi ser just nu slutet på en epok i EU:s historia, slutet på den epok då den politiska eliten kunde gå vidare med sina ambitioner och planer utan att bry sig om folkviljan. Att detta har varit möjligt tidigare beror på att partistrukturen i Västeuropa återspeglar 1900-talets politiska stridsfrågor, rangerade längs en höger-vänster-skala. De etablerade partierna är med få undantag helt för en kontinuerlig förskjutning av den politiska makten från medlemsländernas parlament till Bryssel. Medborgarna kan därmed inte i allmänna parlamentsval meddela att de är emot denna utveckling. I folkomröstningar i EU-frågor och ibland vid val till Europaparlamentet öppnar sig möjligheten för de europeiska folken att explicit ta ställning till vilken roll EU skall spela. Då tar man den möjligheten och säger nej till maktförskjutningen. Det är viktigt att vi håller detta i minnet nu när vi diskuterar EU:s budget för 2007-2013. Det finns inte folkligt stöd för ökade utgifter i en union där drygt 70 % av budgeten går till jordbrukspolitiken och regionfonderna. Vi reserverar oss mot det tillfälliga utskottets förslag till budgetplan på 1,07 % av BNI i anslag för betalningar och 1,18 % i åtaganden. Vi anser att de totala anslagen för betalningar skall ligga inom 1 % av EU-ländernas samlade BNI i enlighet med G6-ländernas förslag."@et⁵ "Arvoisa puhemies, käsittelemme jälleen EU:n menojen – ja siis myös tulojen – lisäämistä koskevia ehdotuksia. Perusteena käytetään EU:n laajentumista ja sen aiheuttamia lisäkustannuksia. EU kasvaa, koska siihen liittyy uusia jäseniä ja koska se ottaa jatkuvasti vastuulleen erilaisia jäsenvaltioille kuuluvia tehtäviä. Onko tämä järkevää kehitystä? Vastaus on mitä ilmeisimmin ei. Ne Euroopan maat, jotka täyttävät jäsenyysvaatimukset, on tietenkin toivotettava tervetulleiksi. Ei ole kuitenkaan millään tavoin perusteltua siirtää uusia poliittisia tehtäviä jäsenvaltioilta unionille, eivätkä kansalaiset kannata sitä. Sitä vastoin toissijaisuusperiaate, jota yleisesti ylistetään mutta ei koskaan noudateta, edellyttää lukuisten valtuuksien siirtämistä EU:n toimielimiltä takaisin kansallisille kansanedustuslaitoksille. Ranskan ja Alankomaiden kansanäänestykset ovat osoittaneet selvästi, että tämä on kansalaisten tahto, ja se on käynyt meille selväksi myös monien muiden maiden yleisestä mielipiteestä. Eräs aikakausi EU:n historiassa on päättymässä, aikakausi, jolloin poliittinen eliitti pystyi edistämään tavoitteitaan ja suunnitelmiaan välittämättä kansalaisten tahdosta. Tämä oli aiemmin mahdollista, koska länsieurooppalainen puoluerakenne ilmensi 1900-luvun poliittisia kiistanaiheita kautta linjan oikealta vasemmalle. Muutamaa poikkeusta lukuun ottamatta valtapuolueet kannattavat varauksetta poliittisen vallan jatkuvaa siirtämistä jäsenvaltioiden kansanedustuslaitoksilta unionille. Näin ollen ihmiset eivät voi parlamenttivaaleissa ilmaista vastustavansa tätä kehitystä. EU:hun liittyvistä kysymyksistä järjestetyissä kansanäänestyksissä ja toisinaan Euroopan parlamentin vaaleissa ihmiset saavat tilaisuuden ilmaista selkeästi kantansa EU:lle kuuluvista tehtävistä. Niinpä he siinä yhteydessä käyttävät tilaisuutta hyväkseen torjuakseen vallansiirron. Meidän on tärkeää pitää tämä mielessä keskustellessamme nyt EU:n talousarviosta vuosiksi 2007–2013. Kansalaiset eivät kannata menojen lisäämistä EU:ssa, jossa hieman yli 70 prosenttia määrärahoista kuluu maatalouspolitiikkaan ja aluerahastoihin. Vastustamme väliaikaisen valiokunnan ehdotusta rahoitusnäkymiksi, joissa maksumäärärahojen osuus bruttokansantulosta nousee 1,07 prosenttiin ja maksusitoumusten osuus 1,18 prosenttiin. Mielestämme maksumäärärahojen kokonaismäärä ei saisi ylittää 1 prosenttia EU:n jäsenvaltioiden yhdistetystä bruttokansantulosta G6-maiden ehdotuksen mukaisesti."@fi⁷ "Monsieur le Président, nous voici à nouveau confrontés à des propositions d’augmentation des dépenses de l’UE, et, partant, de ses revenus. L’argument est que, l’UE allant grandissant, il est normal qu’elle coûte plus cher. L’UE grandit parce que le nombre de ses membres grandit et parce que les États membres se voient constamment déchargés de certaines tâches. Est-ce là une évolution raisonnable? La réponse est évidemment «non». Les pays d’Europe qui satisfont aux critères d’adhésion doivent bien sûr être accueillis. Il n’y a cependant aucune raison sensée ni aucun soutien des citoyens en faveur du transfert de davantage de tâches politiques des États membres vers Bruxelles. Au contraire, le principe de subsidiarité, auquel l’on rend unanimement hommage, mais qui n’est jamais respecté, nécessite le retour de nombreux pouvoirs des institutions européennes aux parlements nationaux. Les référendums en France et aux Pays-Bas ainsi que ce que nous savons de l’opinion publique dans de nombreux autres États membres démontrent clairement que c’est là la volonté de nos concitoyens. Nous assistons en ce moment à la fin d’une période de l’histoire de l’UE, celle où l’élite politique pouvait poursuivre ses ambitions et ses projets sans se soucier de la volonté du peuple. Le fait que cela ait été possible par le passé s’explique par la structure des partis en Europe occidentale, lesquels reflètent des questions de controverse politique du XXe siècle, disposés sur une échelle de droite à gauche. À quelques exceptions près, les partis établis sont tout à fait favorables à la poursuite du transfert du pouvoir politique des parlements des États membres vers Bruxelles. Lors des élections générales de ses parlements, les citoyens ne peuvent donc déclarer leur opposition à cette démarche. Lors des référendums sur les questions européennes, et parfois lors des élections du Parlement européen, les peuples de l’Europe se voient offrir la possibilité d’adopter des positions explicites sur le rôle de l’UE. Ils saisissent alors cette chance de dire non au transfert de pouvoir. Il est important que nous gardions cette situation à l’esprit dans nos débats sur le budget communautaire de 2007-2013. L’augmentation des dépenses ne jouit pas du soutien de la population dans une UE où un peu plus de 70% du budget va à la politique agricole et aux fonds régionaux. Nous observons certaines réserves à l’encontre de la proposition de la commission temporaire pour les perspectives financières, s’élevant à 1,07% du produit intérieur brut en crédits de paiement et à 1,18% en engagements. Nous sommes d’avis que, conformément à la proposition des pays du G6, le total des crédits de paiement ne devrait pas dépasser 1% du produit intérieur brut total des pays de l’UE."@fr⁸ "Herr talman! Nu står vi åter inför förslag om att öka EU:s utgifter och därmed intäkter. Argumentet är att EU växer och alltså måste få kosta mer. EU växer både i antal medlemmar och genom att olika arbetsuppgifter ständigt tas över från medlemsländerna. Är detta en rimlig utveckling? Det självklara svaret är nej. De europeiska länder som uppfyller kraven på medlemskap måste naturligtvis välkomnas. Det finns dock varken rationella skäl eller folkligt stöd för att flytta ytterligare politiska uppgifter från medlemsländerna till Bryssel. Den allmänt hyllade men aldrig respekterade subsidiaritetsprincipen talar tvärtom för att åtskilliga befogenheter borde flyttas tillbaka från EU:s institutioner till de nationella parlamenten. Att detta är folkens vilja framgår av folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna och av vad vi vet om folkopinionen i många andra medlemsländer. Vi ser just nu slutet på en epok i EU:s historia, slutet på den epok då den politiska eliten kunde gå vidare med sina ambitioner och planer utan att bry sig om folkviljan. Att detta har varit möjligt tidigare beror på att partistrukturen i Västeuropa återspeglar 1900-talets politiska stridsfrågor, rangerade längs en höger-vänster-skala. De etablerade partierna är med få undantag helt för en kontinuerlig förskjutning av den politiska makten från medlemsländernas parlament till Bryssel. Medborgarna kan därmed inte i allmänna parlamentsval meddela att de är emot denna utveckling. I folkomröstningar i EU-frågor och ibland vid val till Europaparlamentet öppnar sig möjligheten för de europeiska folken att explicit ta ställning till vilken roll EU skall spela. Då tar man den möjligheten och säger nej till maktförskjutningen. Det är viktigt att vi håller detta i minnet nu när vi diskuterar EU:s budget för 2007-2013. Det finns inte folkligt stöd för ökade utgifter i en union där drygt 70 % av budgeten går till jordbrukspolitiken och regionfonderna. Vi reserverar oss mot det tillfälliga utskottets förslag till budgetplan på 1,07 % av BNI i anslag för betalningar och 1,18 % i åtaganden. Vi anser att de totala anslagen för betalningar skall ligga inom 1 % av EU-ländernas samlade BNI i enlighet med G6-ländernas förslag."@hu¹¹ "Signor Presidente, siamo nuovamente di fronte a proposte tese ad aumentare la spesa, e quindi il reddito, dell’Unione europea. L’argomentazione addotta è che l’Unione europea cresce e quindi deve costare di più. L’Unione europea cresce sia in termini di numero di Stati membri sia perché diversi compiti sono costantemente trasferiti dagli Stati membri a Bruxelles. E’ un’evoluzione ragionevole? La risposta ovvia è no. I paesi europei che soddisfano i requisiti per l’adesione devono naturalmente essere accolti. Tuttavia, il trasferimento di ulteriori funzioni politiche dagli Stati membri a Bruxelles non è suffragato né da motivi razionali né dal sostegno popolare. Al contrario, il principio di sussidiarietà, al quale tutti rendono omaggio, ma che poi non è mai rispettato, impone che molte competenze passino dalle Istituzioni dell’Unione ai parlamenti nazionali. Il fatto che questa sia la volontà dei nostri popoli emerge con chiara evidenza dai svolti in Francia e nei Paesi Bassi e da quello che sappiamo dell’opinione pubblica in molti altri Stati membri. Proprio ora, stiamo assistendo alla fine di un’epoca nella storia dell’Unione europea, la fine di un’epoca in cui l’ politica potrebbe andare avanti con le sue ambizioni e i suoi programmi senza tenere conto della volontà popolare. Questo in passato è stato reso possibile dalla struttura dei partiti dell’Europa occidentale, disposti nello spettro politico da destra a sinistra, struttura che rifletteva le controversie politiche del XX secolo. Con rare eccezioni, i partiti ufficiali sono tutti a favore del continuo trasferimento del potere politico dai parlamenti degli Stati membri a Bruxelles. In questo modo, i cittadini, quando vanno a votare per eleggere i loro parlamenti, non hanno la possibilità di affermare la loro opposizione a questa evoluzione. Nei sulle questioni comunitarie, e talvolta nelle elezioni del Parlamento europeo, i cittadini europei hanno la possibilità di esprimersi esplicitamente sul ruolo che dovrebbe svolgere l’Unione europea. E hanno la possibilità di dire no al trasferimento di potere. E’ importante che ce ne ricordiamo ora che stiamo discutendo del bilancio dell’Unione europea per il periodo 2007-2013. Non c’è un sostegno popolare a favore dell’aumento delle spese in un’Unione europea in cui oltre il 70 per cento del bilancio va alla politica agricola e ai fondi regionali. Registriamo una riserva contro la proposta della commissione temporanea sulle prospettive finanziarie, che prevede di destinare l’1,07 per cento del reddito interno agli stanziamenti di pagamento e l’1,18 per cento agli stanziamenti di impegno. Crediamo che, conformemente alla proposta dei paesi G6, gli stanziamenti di pagamento totali non dovrebbero superare l’1 per cento del reddito interno lordo degli Stati membri dell’Unione europea."@it¹² "Herr talman! Nu står vi åter inför förslag om att öka EU:s utgifter och därmed intäkter. Argumentet är att EU växer och alltså måste få kosta mer. EU växer både i antal medlemmar och genom att olika arbetsuppgifter ständigt tas över från medlemsländerna. Är detta en rimlig utveckling? Det självklara svaret är nej. De europeiska länder som uppfyller kraven på medlemskap måste naturligtvis välkomnas. Det finns dock varken rationella skäl eller folkligt stöd för att flytta ytterligare politiska uppgifter från medlemsländerna till Bryssel. Den allmänt hyllade men aldrig respekterade subsidiaritetsprincipen talar tvärtom för att åtskilliga befogenheter borde flyttas tillbaka från EU:s institutioner till de nationella parlamenten. Att detta är folkens vilja framgår av folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna och av vad vi vet om folkopinionen i många andra medlemsländer. Vi ser just nu slutet på en epok i EU:s historia, slutet på den epok då den politiska eliten kunde gå vidare med sina ambitioner och planer utan att bry sig om folkviljan. Att detta har varit möjligt tidigare beror på att partistrukturen i Västeuropa återspeglar 1900-talets politiska stridsfrågor, rangerade längs en höger-vänster-skala. De etablerade partierna är med få undantag helt för en kontinuerlig förskjutning av den politiska makten från medlemsländernas parlament till Bryssel. Medborgarna kan därmed inte i allmänna parlamentsval meddela att de är emot denna utveckling. I folkomröstningar i EU-frågor och ibland vid val till Europaparlamentet öppnar sig möjligheten för de europeiska folken att explicit ta ställning till vilken roll EU skall spela. Då tar man den möjligheten och säger nej till maktförskjutningen. Det är viktigt att vi håller detta i minnet nu när vi diskuterar EU:s budget för 2007-2013. Det finns inte folkligt stöd för ökade utgifter i en union där drygt 70 % av budgeten går till jordbrukspolitiken och regionfonderna. Vi reserverar oss mot det tillfälliga utskottets förslag till budgetplan på 1,07 % av BNI i anslag för betalningar och 1,18 % i åtaganden. Vi anser att de totala anslagen för betalningar skall ligga inom 1 % av EU-ländernas samlade BNI i enlighet med G6-ländernas förslag."@lt¹⁴ "Herr talman! Nu står vi åter inför förslag om att öka EU:s utgifter och därmed intäkter. Argumentet är att EU växer och alltså måste få kosta mer. EU växer både i antal medlemmar och genom att olika arbetsuppgifter ständigt tas över från medlemsländerna. Är detta en rimlig utveckling? Det självklara svaret är nej. De europeiska länder som uppfyller kraven på medlemskap måste naturligtvis välkomnas. Det finns dock varken rationella skäl eller folkligt stöd för att flytta ytterligare politiska uppgifter från medlemsländerna till Bryssel. Den allmänt hyllade men aldrig respekterade subsidiaritetsprincipen talar tvärtom för att åtskilliga befogenheter borde flyttas tillbaka från EU:s institutioner till de nationella parlamenten. Att detta är folkens vilja framgår av folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna och av vad vi vet om folkopinionen i många andra medlemsländer. Vi ser just nu slutet på en epok i EU:s historia, slutet på den epok då den politiska eliten kunde gå vidare med sina ambitioner och planer utan att bry sig om folkviljan. Att detta har varit möjligt tidigare beror på att partistrukturen i Västeuropa återspeglar 1900-talets politiska stridsfrågor, rangerade längs en höger-vänster-skala. De etablerade partierna är med få undantag helt för en kontinuerlig förskjutning av den politiska makten från medlemsländernas parlament till Bryssel. Medborgarna kan därmed inte i allmänna parlamentsval meddela att de är emot denna utveckling. I folkomröstningar i EU-frågor och ibland vid val till Europaparlamentet öppnar sig möjligheten för de europeiska folken att explicit ta ställning till vilken roll EU skall spela. Då tar man den möjligheten och säger nej till maktförskjutningen. Det är viktigt att vi håller detta i minnet nu när vi diskuterar EU:s budget för 2007-2013. Det finns inte folkligt stöd för ökade utgifter i en union där drygt 70 % av budgeten går till jordbrukspolitiken och regionfonderna. Vi reserverar oss mot det tillfälliga utskottets förslag till budgetplan på 1,07 % av BNI i anslag för betalningar och 1,18 % i åtaganden. Vi anser att de totala anslagen för betalningar skall ligga inom 1 % av EU-ländernas samlade BNI i enlighet med G6-ländernas förslag."@lv¹³ "Herr talman! Nu står vi åter inför förslag om att öka EU:s utgifter och därmed intäkter. Argumentet är att EU växer och alltså måste få kosta mer. EU växer både i antal medlemmar och genom att olika arbetsuppgifter ständigt tas över från medlemsländerna. Är detta en rimlig utveckling? Det självklara svaret är nej. De europeiska länder som uppfyller kraven på medlemskap måste naturligtvis välkomnas. Det finns dock varken rationella skäl eller folkligt stöd för att flytta ytterligare politiska uppgifter från medlemsländerna till Bryssel. Den allmänt hyllade men aldrig respekterade subsidiaritetsprincipen talar tvärtom för att åtskilliga befogenheter borde flyttas tillbaka från EU:s institutioner till de nationella parlamenten. Att detta är folkens vilja framgår av folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna och av vad vi vet om folkopinionen i många andra medlemsländer. Vi ser just nu slutet på en epok i EU:s historia, slutet på den epok då den politiska eliten kunde gå vidare med sina ambitioner och planer utan att bry sig om folkviljan. Att detta har varit möjligt tidigare beror på att partistrukturen i Västeuropa återspeglar 1900-talets politiska stridsfrågor, rangerade längs en höger-vänster-skala. De etablerade partierna är med få undantag helt för en kontinuerlig förskjutning av den politiska makten från medlemsländernas parlament till Bryssel. Medborgarna kan därmed inte i allmänna parlamentsval meddela att de är emot denna utveckling. I folkomröstningar i EU-frågor och ibland vid val till Europaparlamentet öppnar sig möjligheten för de europeiska folken att explicit ta ställning till vilken roll EU skall spela. Då tar man den möjligheten och säger nej till maktförskjutningen. Det är viktigt att vi håller detta i minnet nu när vi diskuterar EU:s budget för 2007-2013. Det finns inte folkligt stöd för ökade utgifter i en union där drygt 70 % av budgeten går till jordbrukspolitiken och regionfonderna. Vi reserverar oss mot det tillfälliga utskottets förslag till budgetplan på 1,07 % av BNI i anslag för betalningar och 1,18 % i åtaganden. Vi anser att de totala anslagen för betalningar skall ligga inom 1 % av EU-ländernas samlade BNI i enlighet med G6-ländernas förslag."@mt¹⁵ "Mijnheer de Voorzitter, we hebben nu opnieuw voorstellen voor ons om de EU-uitgaven, en dus de inkomsten, te verhogen. Het argument is dat de EU groeit en daarom meer kost. De EU groeit niet alleen in aantal lidstaten, maar ook doordat voortdurend allerlei taken van de lidstaten worden overgenomen. Is dat een verstandige ontwikkeling? Het voor de hand liggende antwoord is nee. De Europese landen die voldoen aan de eisen voor het lidmaatschap, moeten vanzelfsprekend worden verwelkomd. Er zijn echter geen redelijke argumenten voor het verder overhevelen van politieke taken van de lidstaten naar Brussel, en er bestaat ook geen steun onder de bevolking voor. In tegendeel, het subsidiariteitsprincipe, dat alom hulde wordt bewezen, maar nooit wordt gerespecteerd, vereist dat een groot deel van de macht wordt teruggesluisd van de EU-instellingen naar de nationale parlementen. Het feit dat dit de wil van het volk is, blijkt overduidelijk uit de referenda in Frankrijk en Nederland en wat we weten van de publieke opinie in veel andere lidstaten. We maken op dit moment het einde mee van een tijdperk in de geschiedenis van de EU, het einde van een tijdperk waarin de politieke elite haar ambities en plannen kon nastreven zonder zich te bekommeren om de wil van het volk. Dat dit in het verleden mogelijk was, heeft te maken met het feit dat de structuur van de partijen in West-Europa een afspiegeling vormt van de politieke tegenstellingen in de 20ste eeuw, verspreid over een schaal van rechts naar links. Op een paar uitzonderingen na staan de gevestigde partijen allemaal achter een voortdurende verschuiving van politieke macht van de lidstaten naar Brussel. Daarom kunnen mensen bij algemene verkiezingen voor hun parlementen niet aangeven dat ze tegen deze ontwikkeling zijn. Bij referenda over Europese aangelegenheden en soms bij verkiezingen voor het Europees Parlement ontstaat de mogelijkheid voor de volkeren van Europa om expliciet een standpunt in te nemen ten aanzien van de rol die de EU moet spelen. Op die momenten grijpt men de kans om nee te zeggen tegen de verschuiving van de macht. Het is belangrijk dat we dit in gedachten houden nu we het budget van de EU voor de jaren 2007-2013 bespreken. Er is geen steun van de bevolking voor uitbreiding van de uitgaven in een EU waarin iets meer dan 70 procent van de begroting wordt gereserveerd voor landbouwpolitiek en de regionale fondsen. We constateren een gereserveerde houding jegens het voorstel van de Tijdelijke Commissie over de financiële vooruitzichten, die uitkomen op 1,07 procent van het bruto nationaal inkomen voor betalingskredieten en 1,18 procent voor betalingsverplichtingen. Wij zijn, in overeenstemming met het voorstel van de landen van de G6, van mening dat het totaal van de betalingskredieten moet vallen binnen één procent van het totaal van het nationaal bruto inkomen van de landen van de EU."@nl³ "Herr talman! Nu står vi åter inför förslag om att öka EU:s utgifter och därmed intäkter. Argumentet är att EU växer och alltså måste få kosta mer. EU växer både i antal medlemmar och genom att olika arbetsuppgifter ständigt tas över från medlemsländerna. Är detta en rimlig utveckling? Det självklara svaret är nej. De europeiska länder som uppfyller kraven på medlemskap måste naturligtvis välkomnas. Det finns dock varken rationella skäl eller folkligt stöd för att flytta ytterligare politiska uppgifter från medlemsländerna till Bryssel. Den allmänt hyllade men aldrig respekterade subsidiaritetsprincipen talar tvärtom för att åtskilliga befogenheter borde flyttas tillbaka från EU:s institutioner till de nationella parlamenten. Att detta är folkens vilja framgår av folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna och av vad vi vet om folkopinionen i många andra medlemsländer. Vi ser just nu slutet på en epok i EU:s historia, slutet på den epok då den politiska eliten kunde gå vidare med sina ambitioner och planer utan att bry sig om folkviljan. Att detta har varit möjligt tidigare beror på att partistrukturen i Västeuropa återspeglar 1900-talets politiska stridsfrågor, rangerade längs en höger-vänster-skala. De etablerade partierna är med få undantag helt för en kontinuerlig förskjutning av den politiska makten från medlemsländernas parlament till Bryssel. Medborgarna kan därmed inte i allmänna parlamentsval meddela att de är emot denna utveckling. I folkomröstningar i EU-frågor och ibland vid val till Europaparlamentet öppnar sig möjligheten för de europeiska folken att explicit ta ställning till vilken roll EU skall spela. Då tar man den möjligheten och säger nej till maktförskjutningen. Det är viktigt att vi håller detta i minnet nu när vi diskuterar EU:s budget för 2007-2013. Det finns inte folkligt stöd för ökade utgifter i en union där drygt 70 % av budgeten går till jordbrukspolitiken och regionfonderna. Vi reserverar oss mot det tillfälliga utskottets förslag till budgetplan på 1,07 % av BNI i anslag för betalningar och 1,18 % i åtaganden. Vi anser att de totala anslagen för betalningar skall ligga inom 1 % av EU-ländernas samlade BNI i enlighet med G6-ländernas förslag."@pl¹⁶ "Senhor Presidente, estamos novamente confrontados com propostas que visam aumentar as despesas da UE e, logo, as suas receitas. Alega-se, para o efeito, que a União Europeia está a crescer e tem, por isso, de custar mais dinheiro. A UE está a crescer tanto em termos do número de membros como devido à constante transferência de competências dos Estados-Membros para o seu âmbito. Será esta evolução sensata? A resposta é obviamente negativa. Os países europeus que cumprem os critérios de adesão devem ser, evidentemente, bem-vindos. Não existem, porém, motivos racionais nem apoio popular para que se transfiram mais competências políticas dos Estados-Membros para Bruxelas. Pelo contrário, o princípio da subsidiariedade, ao qual todos prestam homenagem mas que nunca é respeitado, exige que as instituições comunitárias devolvam um grande número de competências aos parlamentos nacionais. Que esta é a vontade dos nossos povos, provam-no os referendos de França e dos Países Baixos e aquilo que se conhece da opinião pública em muitos outros Estados-Membros. Estamos a assistir ao fim de uma era na história da UE, o fim da era em que a elite política podia avançar com os seus planos e ambições sem se preocupar com a vontade popular. Anteriormente isto era possível porque a estrutura partidária na Europa Ocidental reflecte as controvérsias políticas características do século XX, dispostas numa escala graduada da direita para a esquerda. Com poucas excepções, os partidos estabelecidos são inteiramente favoráveis à contínua transferência de poder político dos parlamentos dos Estados-Membros para Bruxelas. Deste modo, os povos não podem afirmar, nas eleições gerais para os seus parlamentos, que se opõem a esta evolução. Nos referendos sobre questões da UE e, às vezes, nas eleições para o Parlamento Europeu, os povos da Europa têm a oportunidade de tomar posições explícitas sobre o papel que a UE deve desempenhar. Aproveitam, então, essa oportunidade para se oporem à transferência de poderes. É importante que não o esqueçamos, no momento em que debatemos o orçamento da UE para 2007-2013. Não existe apoio popular a um aumento da despesa numa União Europeia em que mais de 70% do orçamento vão para a política agrícola e os fundos regionais. Manifestamos a nossa reserva relativamente à proposta da Comissão Temporária para as Perspectivas Financeiras de 1,07% do rendimento nacional bruto em dotações de pagamento e 1,18% em dotações de autorização. Consideramos que, em conformidade com o proposto pelos países do G6, o montante total das dotações de pagamento não deve exceder 1% do rendimento nacional bruto combinado dos Estados-Membros da UE."@pt¹⁷ "Herr talman! Nu står vi åter inför förslag om att öka EU:s utgifter och därmed intäkter. Argumentet är att EU växer och alltså måste få kosta mer. EU växer både i antal medlemmar och genom att olika arbetsuppgifter ständigt tas över från medlemsländerna. Är detta en rimlig utveckling? Det självklara svaret är nej. De europeiska länder som uppfyller kraven på medlemskap måste naturligtvis välkomnas. Det finns dock varken rationella skäl eller folkligt stöd för att flytta ytterligare politiska uppgifter från medlemsländerna till Bryssel. Den allmänt hyllade men aldrig respekterade subsidiaritetsprincipen talar tvärtom för att åtskilliga befogenheter borde flyttas tillbaka från EU:s institutioner till de nationella parlamenten. Att detta är folkens vilja framgår av folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna och av vad vi vet om folkopinionen i många andra medlemsländer. Vi ser just nu slutet på en epok i EU:s historia, slutet på den epok då den politiska eliten kunde gå vidare med sina ambitioner och planer utan att bry sig om folkviljan. Att detta har varit möjligt tidigare beror på att partistrukturen i Västeuropa återspeglar 1900-talets politiska stridsfrågor, rangerade längs en höger-vänster-skala. De etablerade partierna är med få undantag helt för en kontinuerlig förskjutning av den politiska makten från medlemsländernas parlament till Bryssel. Medborgarna kan därmed inte i allmänna parlamentsval meddela att de är emot denna utveckling. I folkomröstningar i EU-frågor och ibland vid val till Europaparlamentet öppnar sig möjligheten för de europeiska folken att explicit ta ställning till vilken roll EU skall spela. Då tar man den möjligheten och säger nej till maktförskjutningen. Det är viktigt att vi håller detta i minnet nu när vi diskuterar EU:s budget för 2007-2013. Det finns inte folkligt stöd för ökade utgifter i en union där drygt 70 % av budgeten går till jordbrukspolitiken och regionfonderna. Vi reserverar oss mot det tillfälliga utskottets förslag till budgetplan på 1,07 % av BNI i anslag för betalningar och 1,18 % i åtaganden. Vi anser att de totala anslagen för betalningar skall ligga inom 1 % av EU-ländernas samlade BNI i enlighet med G6-ländernas förslag."@sk¹⁸ "Herr talman! Nu står vi åter inför förslag om att öka EU:s utgifter och därmed intäkter. Argumentet är att EU växer och alltså måste få kosta mer. EU växer både i antal medlemmar och genom att olika arbetsuppgifter ständigt tas över från medlemsländerna. Är detta en rimlig utveckling? Det självklara svaret är nej. De europeiska länder som uppfyller kraven på medlemskap måste naturligtvis välkomnas. Det finns dock varken rationella skäl eller folkligt stöd för att flytta ytterligare politiska uppgifter från medlemsländerna till Bryssel. Den allmänt hyllade men aldrig respekterade subsidiaritetsprincipen talar tvärtom för att åtskilliga befogenheter borde flyttas tillbaka från EU:s institutioner till de nationella parlamenten. Att detta är folkens vilja framgår av folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna och av vad vi vet om folkopinionen i många andra medlemsländer. Vi ser just nu slutet på en epok i EU:s historia, slutet på den epok då den politiska eliten kunde gå vidare med sina ambitioner och planer utan att bry sig om folkviljan. Att detta har varit möjligt tidigare beror på att partistrukturen i Västeuropa återspeglar 1900-talets politiska stridsfrågor, rangerade längs en höger-vänster-skala. De etablerade partierna är med få undantag helt för en kontinuerlig förskjutning av den politiska makten från medlemsländernas parlament till Bryssel. Medborgarna kan därmed inte i allmänna parlamentsval meddela att de är emot denna utveckling. I folkomröstningar i EU-frågor och ibland vid val till Europaparlamentet öppnar sig möjligheten för de europeiska folken att explicit ta ställning till vilken roll EU skall spela. Då tar man den möjligheten och säger nej till maktförskjutningen. Det är viktigt att vi håller detta i minnet nu när vi diskuterar EU:s budget för 2007-2013. Det finns inte folkligt stöd för ökade utgifter i en union där drygt 70 % av budgeten går till jordbrukspolitiken och regionfonderna. Vi reserverar oss mot det tillfälliga utskottets förslag till budgetplan på 1,07 % av BNI i anslag för betalningar och 1,18 % i åtaganden. Vi anser att de totala anslagen för betalningar skall ligga inom 1 % av EU-ländernas samlade BNI i enlighet med G6-ländernas förslag."@sl¹⁹
lpv:unclassifiedMetadata	"Hélène Goudin (IND/DEM )."^{5,19,15,15,1,18,18,14,14,16,11,21,13} "referendum"¹² "élite"¹²