Local view for "http://purl.org/linkedpolitics/eu/plenary/2004-01-29-Speech-4-992"
Predicate | Value (sorted: default) |
---|---|
rdf:type | |
dcterms:Date | |
dcterms:Is Part Of | |
dcterms:Language | |
lpv:document identification number |
"en.20040129.2.4-992"4
|
lpv:hasSubsequent | |
lpv:speaker | |
lpv:spoken text |
".
Je soutiens entièrement le rapport Casaca qui constate que des informations importantes n’ont pas été portées à la connaissance du Parlement européen, notamment sur l’affaire Eurostat, lorsqu’il avait accordé sa décharge budgétaire pour l’exercice 2001. Je dénonce avec lui la rétention d’information de la part de la Commission, sa "culture de secret, de complexité et de manque de transparence", ainsi que la fuite des commissaires devant leurs responsabilités politiques (paragraphe 24).
Il faudrait toutefois aller jusqu’au bout du raisonnement, et dire aussi d’où vient cette culture du manque de transparence, voire de l’arrogance: elle vient de la position privilégiée accordée à la Commission au sein des institutions, et du sentiment de supériorité qui en découle, que l’on veut justement renforcer encore demain par la Constitution européenne.
Le rapport Casaca met aussi l’accent sur deux autres situations intolérables:
D’abord, l’absence de pouvoir hiérarchique clair et fort des commissaires sur leurs directeurs généraux (paragraphe 29), qui transforme les services de la Commission en véritables féodalités.
Ensuite, le refus persistant de la Commission d’enquêter sur l’actionnariat réel des entreprises candidates à ses contrats ou à ses subventions, notamment lorsqu’on soupçonne des fonctionnaires d’en être les véritables propriétaires (paragraphe 47)."@fr6
|
lpv:spokenAs | |
lpv:translated text |
"Jeg støtter fuldt ud Casaca-betænkningen, hvori det konstateres, at på det tidspunkt, hvor Parlamentet meddelte decharge for gennemførelsen af budgettet for regnskabsåret 2001, var det ikke blevet gjort opmærksom på vigtige oplysninger i forbindelse med Eurostat-sagen. Jeg tager ligesom hr. Casaca afstand fra, at Kommissionen tilbageholder oplysninger, fra "hemmelighedskræmmeriet, de indviklede forhold og den manglende klarhed" og at det ikke er lykkedes kommissærerne at leve op til deres politiske ansvar (punkt 24).
Det er derfor nødvendigt at drage den logiske konklusion af dette argument ved også at gøre opmærksom på, hvad der har resulteret i denne manglende gennemsigtighed, der grænser til arrogance. Den skyldes den fortrinsstilling, som Kommissionen har fået blandt institutionerne, og den følelse af overlegenhed, der følger heraf, og det er denne følelse af overlegenhed, som man ønsker at styrke ved hjælp af EU-forfatningen.
Casaca-betænkningen fremhæver også to andre uacceptable situationer.
Den første er de manglende strukturelle forandringer i forbindelserne mellem kommissionsmedlemmer og generaldirektører (punkt 29), hvilket betyder, at Kommissionens tjenestegrene er blevet til lensmænd i ordets egentlige betydning.
Den anden er, at Kommissionen til stadighed nægter at undersøge de faktiske ejerforhold omkring selskaber, der giver tilbud på kontrakter og søger om tilskud fra Kommissionen, navnlig når der er alvorlig mistanke om, at det er tjenestemænd i Kommissionen, der reelt står bag (punkt 47)."@da1
".
Ich unterstütze voll und ganz den Bericht Casaca, der feststellt, dass dem Europäischen Parlament wichtige Informationen insbesondere zur Eurostat-Affäre vorenthalten wurden, als es die Entlastung für den Haushalt 2001 erteilte. Ich verurteile ebenso wie er die Zurückhaltung von Informationen durch die Kommission, ihre „Kultur der Geheimhaltung, der Komplexität und der mangelnden Transparenz“ sowie die Tatsache, dass sich die Kommissare ihrer politischen Verantwortung entziehen (Ziffer 24).
Es wäre jedoch erforderlich, diese Überlegungen zu Ende zu führen und auch zu sagen, woher diese Kultur der Undurchsichtigkeit gepaart mit Arroganz kommt: sie ist das Ergebnis der privilegierten Stellung und des daraus resultierenden Überlegenheitsgefühls, und gerade diese Stellung soll künftig durch die Europäische Verfassung noch gestärkt werden.
Der Bericht Casaca hebt auch noch zwei weitere nicht hinnehmbare Sachverhalte hervor:
Erstens das Fehlen einer eindeutigen und effektiven Aufsichtsbefugnis der Kommissare gegenüber ihren Generaldirektoren (Ziffer 29), wodurch die Dienststellen der Kommission zu wahren Privatrevieren werden.
Zweitens die anhaltende Weigerung der Kommission, die tatsächlichen Eigentumsverhältnisse bei Firmen zu ermitteln, die sich um Verträge und Zuschüsse der Kommission bewerben, insbesondere wenn der dringende Verdacht besteht, dass es sich bei den eigentlichen Eigentümern um Beamte der Kommission handelt (Ziffer 47)."@de7
"Στηρίζω, πλήρως, την έκθεση Casaca, που δηλώνει ότι σημαντικές πληροφορίες δεν είχαν γνωστοποιηθεί στο Ευρωπαϊκό Κοινοβούλιο, ειδικά σχετικά με την υπόθεση Eurostat, όταν το ίδιο χορήγησε δημοσιονομική απαλλαγή για το οικονομικό έτος 2001. Καταγγέλλω και εγώ, όπως και ο κ. Casaca, την απόκρυψη πληροφοριών εκ μέρους της Επιτροπής, “την κουλτούρα τής μυστικοπάθειας, των περίπλοκων διαδικασιών και της έλλειψης σαφήνειας”, καθώς και την αποτυχία των Επιτρόπων να αναλάβουν τις πολιτικές ευθύνες τους (παράγραφος 24).
Θα έπρεπε, εντούτοις, η επιχειρηματολογία μας να φτάσει μέχρι τέλους, και να δηλώσουμε πού οφείλεται αυτή η κουλτούρα έλλειψης σαφήνειας, η υπεροψία, θα έφτανα να πω: είναι συνέπεια της προνομιακής θέσης που έχει δοθεί στην Επιτροπή, μεταξύ των θεσμικών οργάνων και του συνεπαγόμενου αισθήματος ανωτερότητας, το οποίο θέλουμε να ενισχύσουμε ακόμα περισσότερο με το ευρωπαϊκό Σύνταγμα.
Η έκθεση Casaca υπογραμμίζει, επίσης, άλλες δύο απαράδεκτες καταστάσεις:
Η πρώτη είναι η απουσία σαφούς και αποτελεσματικής εξουσίας των Επιτρόπων επί των Γενικών Διευθυντών τους (παράγραφος 29), η οποία μετατρέπει τις υπηρεσίες της Επιτροπής σε πραγματικές φεουδαρχίες.
Η δεύτερη είναι η επίμονη άρνηση της Επιτροπής να διερευνήσει ποιοι είναι πραγματικά οι μέτοχοι των εταιρειών που είναι υποψήφιες να συνάψουν συμβάσεις μαζί της ή να λάβουν επιχορηγήσεις από αυτήν, ειδικά όταν υπάρχουν υποψίες ότι οι πραγματικοί ιδιοκτήτες είναι αξιωματούχοι της (παράγραφος 47)."@el8
".
I entirely endorse the Casaca report, which states that, at the time that Parliament gave discharge in respect of the budget for the 2001 financial year, it had not been made aware of certain important items of information, particularly on the Eurostat affair. Like Mr Casaca, I denounce the Commission’s withholding of information, its ‘culture of secrecy, complexity and lack of clarity’, and the Commissioners’ failure to face up to their political responsibilities (paragraph 24).
It is necessary, though, to take this argument to its logical conclusion by also stating what has brought about this culture of opaqueness bordering on arrogance: it is a consequence of the privileged position accorded to the Commission among the institutions, and of the sense of superiority which follows from it, and it is this sense of superiority that it is desired to bolster by means of the European Constitution.
The Casaca report also highlights two other intolerable states of affairs.
The first of these is the Commissioners’ lack of any clear and effective authority over their directors-general (paragraph 29), which means that the Commission’s departments have become fiefdoms in the true sense of the word.
There is also the Commission’s consistent refusal to investigate the real ownership of companies applying for contracts and grants from the Commission, especially when there are strong suspicions that Commission officials are their true owners (paragraph 47)."@en3
".
Apoyo íntegramente el informe Casaca, que constata que no se puso en conocimiento del Parlamento Europeo información importante, en particular sobre el asunto Eurostat, cuando había concedido su aprobación de la gestión presupuestaria para el ejercicio 2001. Denuncio con él la retención de información por parte de la Comisión, su «cultura del secretismo, complejidad y falta de claridad», así como la dejación de los Comisarios ante sus responsabilidades políticas (apartado 24).
No obstante, habría que llegar hasta el fondo del razonamiento, y decir también de dónde viene esta cultura de falta de claridad, incluso de arrogancia: viene de la posición privilegiada que se otorga a la Comisión en las instituciones, del sentimiento de superioridad resultante de ello, que precisamente se quiere reforzar aún más en la Constitución europea.
El informe Casaca hace hincapié también en otras dos situaciones intolerables.
La primera es la ausencia de un poder dirigente claro y fuerte de los Comisarios sobre sus Directores Generales (apartado 29), que transforma los servicios de la Comisión en verdaderos feudos.
También está la negativa persistente de la Comisión a investigar sobre el accionariado real de las empresas que solicitan sus contratos o subvenciones, en particular cuando se sospecha que sus verdaderos propietarios sean funcionarios de la Comisión (apartado 47)."@es12
".
Tuen täysin Casacan mietintöä, jossa todetaan, että kun vastuuvapaus varainhoitovuoden 2001 osalta myönnettiin, parlamentti ei ollut saanut tietoonsa erityisesti Eurostat-tapaukseen liittyviä tärkeitä tietoja. Tuomitsen esittelijä Casacan tavoin komission tietojen salaamisen, sen "salailun ja sekavuuden sekä selkeyden puutteen kulttuurin" sekä sen, että komission jäsenet eivät ole kantaneet poliittista vastuutaan (24 kohta).
On kuitenkin tarpeen esittää myös tämän argumentoinnin looginen johtopäätös toteamalla myös sen, mikä on synnyttänyt tämän vaikeaselkoisuuden kulttuurin joka lähenee röyhkeyttä: tämä kulttuuri johtuu komissiolle toimielimenä myönnetystä etuoikeutetusta asemasta ja siitä seuraavasta ylemmyydentunnosta. Tätä ylemmyydentuntoa pyritään vahvistamaan Euroopan perustuslailla.
Casacan mietinnössä kuvataan myös kahta muuta sietämätöntä tilannetta.
Ensinnäkään komission jäsenillä ei ole minkäänlaista selkeää ja tehokasta johtoasemaa pääjohtajien suhteen (kohta 29), mikä tarkoittaa, että komission pääosastoista on tullut varsinaisia läänityksiä sanan varsinaisessa merkityksessä.
Komissio on myös johdonmukaisesti kieltäytynyt tutkimasta komissiolta sopimuksia ja tukea hakevien yritysten todellisia omistajia etenkin, kun on olemassa vahvoja epäilyjä, että komission virkamiehet ovat näiden yritysten todellisia omistajia (kohta 47)."@fi5
"(
) Sostengo pienamente la relazione Casaca quando osserva che, all’epoca in cui il Parlamento ha accordato il discarico di bilancio per l’anno fiscale 2001, esso non era stato messo al corrente di talune informazioni importanti, soprattutto sulla questione Eurostat. Mi associo all’onorevole Casaca nel denunciare l’occultamento di informazioni da parte della Commissione, la sua “cultura della segretezza, della complessità e della mancanza di chiarezza”, e il rifiuto dei Commissari di affrontare le proprie responsabilità politiche (paragrafo 24).
Bisognerebbe in ogni modo portare il ragionamento fino in fondo, e dire anche da dove deriva questa cultura della mancanza di trasparenza, se non addirittura dell’arroganza: deriva dalla posizione privilegiata accordata alla Commissione in seno alle Istituzioni, e dal sentimento di superiorità che ne deriva; ed è proprio quello che si intende rafforzare con la Costituzione europea.
La relazione Casaca pone anche l’accento su due altre situazioni intollerabili.
Innanzitutto, la mancanza di un potere gerarchico chiaro e preciso dei Commissari sui loro direttori generali (paragrafo 29), che trasforma i sevizi della Commissione in veri e propri feudi.
Inoltre, il persistente rifiuto da parte della Commissione di indagare sull’effettiva proprietà delle società che chiedono contratti e concessioni alla Commissione, soprattutto quando vi sono forti sospetti che i veri proprietari siano dei funzionari della Commissione. (paragrafo 47)."@it9
".
I entirely endorse the Casaca report, which states that, at the time that Parliament gave discharge in respect of the budget for the 2001 financial year, it had not been made aware of certain important items of information, particularly on the Eurostat affair. Like Mr Casaca, I denounce the Commission’s withholding of information, its ‘culture of secrecy, complexity and lack of clarity’, and the Commissioners’ failure to face up to their political responsibilities (paragraph 24).
It is necessary, though, to take this argument to its logical conclusion by also stating what has brought about this culture of opaqueness bordering on arrogance: it is a consequence of the privileged position accorded to the Commission among the institutions, and of the sense of superiority which follows from it, and it is this sense of superiority that it is desired to bolster by means of the European Constitution.
The Casaca report also highlights two other intolerable states of affairs.
The first of these is the Commissioners’ lack of any clear and effective authority over their directors-general (paragraph 29), which means that the Commission’s departments have become fiefdoms in the true sense of the word.
There is also the Commission’s consistent refusal to investigate the real ownership of companies applying for contracts and grants from the Commission, especially when there are strong suspicions that Commission officials are their true owners (paragraph 47)."@lv10
".
Ik sta volledig achter het verslag-Casaca, waarin wordt vastgesteld dat het Europees Parlement niet op de hoogte is gesteld van bepaalde belangrijke informatie, met name aangaande de Eurostat-affaire, toen het kwijting verleende voor de uitvoering van de begroting van 2001. Ik sluit mij aan bij het protest tegen het feit dat de Commissie informatie achterhoudt, tegen haar “cultuur van geheimhouding, complexiteit en gebrek aan duidelijkheid” waarbij commissarissen weglopen voor hun verantwoordelijkheid (paragraaf 24).
Maar dan moeten we de gedachtegang ook afmaken en zeggen waar deze cultuur van gebrek aan duidelijkheid, zo niet deze arrogantie, vandaan komt. Welnu, zij komt voort uit de bevoorrechte positie van de Commissie onder de instellingen, en uit het daarmee samenhangende superioriteitsgevoel, die men straks zelfs nog wil versterken middels de Europese Grondwet.
Het verslag-Casaca legt ook de vinger op twee andere ontoelaatbare zaken:
Ten eerste het gebrek aan een duidelijk en sterk hiërarchisch overwicht van de commissarissen over hun directeuren-generaal (paragraaf 29) waardoor de betrekkingen binnen de diensten van de Commissie feodale trekken vertonen.
Bovendien het feit dat de Commissie blijft weigeren “onderzoek te doen naar het echte eigendom van ondernemingen die inschrijven op contracten en die subsidies aanvragen van de Commissie, met name als er sterke vermoedens zijn dat ambtenaren van de Commissie de ware eigenaars zijn” (paragraaf 47)."@nl2
"Apoio inteiramente o relatório Casaca, o qual constata que algumas informações importantes não foram trazidas ao conhecimento do Parlamento Europeu, nomeadamente no que respeita ao assunto Eurostat, aquando da sua quitação do orçamento do exercício de 2001. Tal como ele, denuncio a retenção de informação da parte da Comissão, a sua “cultura de segredo, complexidade e falta de transparência. Assim como a fuga dos Comissários às suas responsabilidades políticas (nº 24).
Seria no entanto preciso avançar até ao final deste raciocínio e dizer de onde vem essa cultura de falta de transparência, ou mesmo de arrogância: vem da posição privilegiada de que dispõe a comissão no seio das instituições e do sentimento de superioridade dai decorrente, o qual pode precisamente ser reforçado ainda mais amanha pela constituição europeia.
O relatório Casaca coloca também a tónica em duas situações intoleráveis:
Em primeiro lugar, a ausência de poder hierárquico claro e forte dos Comissários sobre os seus directores-gerais (nº 29), a qual transforma os serviços da Comissão em verdadeiros feudos.
Em seguida, a recusa persistente da comissão de proceder a inquéritos sobre a verdadeira actuação das empresas candidatas aos seus contractos ou aos seus subsídios, nomeadamente quando se desconfia dos funcionários serem os seus verdadeiros proprietários (nº 47)."@pt11
".
Jag stöder Paulo Casacas betänkande fullt ut. I betänkandet sägs att Europaparlamentet ännu inte kände till viss avgörande information, framför allt i samband med Eurostataffären, vid den tidpunkt när det beviljade ansvarsfrihet för budgeten för verksamhetsåret 2001. I likhet med Paulo Casaca anklagar jag kommissionen för att ha undanhållit information, för ”det hemlighetsmakeri, den komplexitet samt den oklarhet” som präglar kommissionens arbete samt dess underlåtenhet att ta sitt politiska ansvar (punkt 24).
Man måste emellertid föra detta resonemang till dess logiska slutsats genom att nämna vad som har skapat denna kultur av oklarhet, gränsande till arrogans: den är resultatet av den privilegierade ställning som kommissionen har tilldelats bland de övriga institutionerna och av den känsla av överlägsenhet som en sådan ställning ger, och det är denna känsla av överlägsenhet som kommissionen vill stärka med hjälp av den europeiska konstitutionen.
I Casacabetänkandet framhålls också två andra oacceptabla förhållanden.
Det första av dessa är att kommissionärerna saknar någon som helst tydlig och effektiv auktoritet över sina generaldirektörer (punkt 29), vilket innebär att kommissionens olika enheter har blivit ett slags självstyrande enklaver i ordets egentliga mening.
Sedan har vi kommissionens konsekventa vägran att undersöka vem som faktiskt äger de företag som lämnar in anbud på kontrakt och ansöker om bidrag från kommissionen, framför allt när det finns starka misstankar om att kommissionens tjänstemän är de verkliga ägarna (punkt 47)."@sv13
|
lpv:unclassifiedMetadata |
"FR"9
|
Named graphs describing this resource:
The resource appears as object in 2 triples