Local view for "http://purl.org/linkedpolitics/eu/plenary/2003-12-17-Speech-3-030"
Predicate | Value (sorted: default) |
---|---|
rdf:type | |
dcterms:Date | |
dcterms:Is Part Of | |
dcterms:Language | |
lpv:document identification number |
"en.20031217.2.3-030"4
|
lpv:hasSubsequent | |
lpv:speaker | |
lpv:spoken text |
". – Mr President, the Commission shares Parliament's concerns on the political situation in Côte d'Ivoire. Even if some progress has been made in the implementation of the Marcoussis Agreement, the current deadlock has to be broken.
As far as the Union's capacity in conflict prevention, management and resolution is concerned, efforts are being undertaken to define a relevant common strategy. The main aspects of this entail strengthening regional integration through support to ECOWAS, reinforcing coordination with the UN and enhancing national and regional political dialogue. All this is something we are directly engaged in and we do what we can in all these relations.
The initiatives of the African Union on peace and security, as well as actions against the illicit exploitation of natural resources, will be taken into account as part of this process. I find it quite correct that Parliament is looking at these aspects in this kind of situation.
Concerning Mrs McKenna's amendments to suspend the fisheries agreement with Côte d’Ivoire because of inconsistencies in EC policies and because it is not possible to control national waters, I would like to make the following point.
The Commission has suggested extending the fisheries agreement for one year, taking into consideration that, with this agreement, Côte d’Ivoire will continue to benefit from targeted actions for scientific research, control and surveillance. The activities and the training of the Fisheries Ministry and investment in the Côte d’Ivoire economy, mainly through the three tuna factories, are guaranteed only if the agreement is extended.
Bankruptcy of the tuna canneries, currently generating 5 000 direct local jobs and more than 30 000 indirect jobs, would create a great deal of unemployment and could possibly lead to social unrest in Abidjan. It would also mean that the port of Abidjan would be definitely doomed as a fish-landing port for probably several years to come.
There is no doubt that a failure to extend the agreement would have far-reaching negative consequences and could only deepen the current crisis in Côte d’Ivoire, so I would not recommend pulling this element into a situation which is already problematic enough.
The new forces have been boycotting the Council of Ministers for two months and this boycott, as well as the mutual lack of trust, makes it impossible to launch the demobilisation, disarmament and reintegration process which is a prerequisite for the reunification of the country.
There are still severe violations of human rights and the Commission is also very concerned about the humanitarian situation. Since the outbreak of the conflict in September 2002 the Commission has provided EUR 7.24 million for emergency relief operations in Côte d'Ivoire and it will continue to provide humanitarian assistance in 2004 in the framework of the global plan for coastal West Africa.
The European Union is actively involved in the implementation of the Marcoussis Agreement, both financially and politically. Since the beginning of the crisis on 19 September 2002, it has issued nine declarations and has repeatedly urged all Ivorians to work in harmony for the reunification of the country and the preparation of peaceful democratic elections in 2005.
In Abidjan the Commission, as well as the EU presidency, is a member of the monitoring committee of the Marcoussis Agreement. The 10 signatories of the agreement recommended the creation of its international committee in order to ensure its implementation.
The committee has been quite active. Since its first meeting at the end of February it has met more than 50 times, but still its action has been criticised by all 10 political forces apart from President Gbagbo's party, the FPI.
Discussions should quickly take place between all members of the committee on how to improve its efficiency. To restore its credibility the committee should undertake a thorough rethinking of its current role, not only to act as an arbitrator but also primarily to work in a more open manner in order to create more confidence as to how its work is viewed.
A kind of duty reporting to headquarters should be established, with minutes from the meetings to improve its transparency with regard to the institutions represented within this committee. It has been too inward-looking in the way it has functioned and changes there could be productive.
But what is most important is to ensure that the political players in Côte d'Ivoire really understand the need to create a spirit of coexistence and compromise. They must make an effort to get along within one nation. Without that attitude it will be very difficult to create real progress."@en3
|
lpv:translated text |
"Hr. formand, Kommissionen deler Parlamentets bekymringer over den politiske situation i Côte d'Ivoire. Selv om der er sket visse fremskridt med gennemførelsen af Marcoussis-aftalen, skal vi ud af det nuværende dødvande.
Som en del af denne proces tages der højde for Den Afrikanske Unions initiativer vedrørende fred og sikkerhed og tiltag mod den ulovlige udnyttelse af naturressourcer. Jeg finder det helt passende, at Parlamentet kigger på disse aspekter i denne situation.
Hvad angår fru McKennas ændringsforslag om at suspendere fiskeriaftalen med Côte d'Ivoire på grund af uoverensstemmelser med EF's politik, og fordi det ikke er muligt at kontrollere nationale farvande, har jeg følgende kommentar:
Kommissionen har foreslået at forlænge fiskeriaftalen med et år, idet der tages højde for, at Côte d'Ivoire med denne aftale fortsat vil kunne have fordel af målrettede tiltag vedrørende forskning, kontrol og overvågning. Fiskeriministeriets aktiviteter, uddannelsestiltag og investeringer i Côte d'Ivoires økonomi, hovedsagelig via de tre tunkonservesfabrikker, kan kun fortsætte, hvis aftalen forlænges.
Hvis tunkonservesfabrikkerne, som i øjeblikket tegner sig for 5.000 direkte lokale arbejdspladser og over 30.000 indirekte arbejdspladser, går konkurs, vil det skabe stor arbejdsløshed og muligvis også medføre social uro i Abidjan. Det vil desuden betyde, at havnen i Abidjan sandsynligvis ikke vil blive brugt som landingshavn i mange år fremover.
Der er ikke nogen tvivl om, at hvis aftalen ikke forlænges, vil det have vidtgående negative konsekvenser og kun forværre den nuværende krise i Côte d'Ivoire, så jeg vil ikke anbefale, at vi følger dette forslag i en situation, som allerede er problematisk nok.
De nye kræfter har boykottet Ministerrådet i to måneder, og denne boykot samt den gensidige mangel på tillid gør det umuligt at iværksætte den demobiliserings-, nedrustnings- og reintegrationsproces, som er en forudsætning for landets genforening.
Der sker fortsat alvorlige overtrædelser af menneskerettighederne, og Kommissionen er desuden meget bekymret over den humanitære situation. Siden konflikten startede i september 2002, har Kommissionen bidraget med 7,24 millioner euro til nødhjælpsaktioner i Côte d'Ivoire, og den vil fortsat yde humanitær bistand i 2004 inden for rammerne af den globale plan for de vestafrikanske kyststater.
EU er aktivt involveret i gennemførelsen af Marcoussis-aftalen, både økonomisk og politisk. Siden krisen begyndte den 19. september 2002, har Kommissionen udstedt ni erklæringer og har gentagne gange opfordret alle ivorianere til at samarbejde om landets genforening og forberedelserne i forbindelse med et fredeligt demokratisk valg i 2005.
I Abidjan er Kommissionen og EU's formandskab medlem af overvågningsudvalget for Marcoussis-aftalen. De 10 underskrivere af aftalen anbefalede etableringen af et internationalt udvalg for at sikre dens gennemførelse. Udvalget har været forholdsvis aktivt. Siden det første møde i slutningen af februar er det blevet til over 50 møder, men udvalgets tiltag kritiseres stadig af alle 10 politiske partier bortset fra præsident Gbagbos parti, FPI.
Der bør hurtigst muligt finde drøftelser sted mellem medlemmerne af udvalget om, hvordan man forbedrer effektiviteten. For at genskabe tilliden bør udvalget tage sin nuværende rolle op til overvejelse ikke kun med henblik på at fungere som forligsmand, men også hovedsagelig med henblik på at arbejde mere åbent for at skabe mere tillid med hensyn til, hvordan udvalgets arbejde betragtes.
Der bør etableres en form for rapportering til hovedkvarteret med referater fra møderne for at øge gennemsigtigheden vedrørende de institutioner, der er repræsenteret i udvalget. Udvalget har været for indadrettet med den måde, det har fungeret på hidtil, og visse ændringer kan give bedre resultater.
Men det vigtigste er at sikre, at de politiske aktører i Côte d'Ivoire forstår behovet for at skabe en stemning af sameksistens og kompromis. De må være indstillet på at enes som en nation. Uden den indstilling vil det blive meget svært at skabe reelt fremskridt.
Hvad angår Unionens kapacitet i forbindelse med forebyggelse, håndtering og løsning af konflikter, arbejdes der i øjeblikket på at definere en passende, fælles strategi. De vigtigste aspekter i den henseende indebærer en forbedret regional integration via støtte til ECOWAS, øget koordinering med FN og en bedre regional politisk dialog. Alt dette er vi direkte involveret i, og vi gør, hvad vi kan, på alle områder."@da1
"Herr Präsident, die Kommission teilt die Besorgnis des Parlaments über die politische Lage in Côte d'Ivoire. Obgleich bei der Umsetzung des Marcoussis-Abkommens einige Fortschritte erreicht wurden, muss ein Weg gefunden werden, um aus der festgefahrenen Situation herauszukommen.
Was die Möglichkeiten der Union zur Verhütung, Bewältigung und Lösung von Konflikten betrifft, wird an der Entwicklung einer entsprechenden gemeinsamen Strategie gearbeitet. Die wichtigsten Aspekte sind dabei die Verbesserung der regionalen Integration durch die Unterstützung von ECOWAS, die stärkere Koordinierung mit der UN und die Ausweitung des politischen Dialogs auf nationaler und regionaler Ebene. Wir beteiligen uns direkt an allen diesen Aufgaben, und wir tun in all diesen Bereichen unser Bestes.
Die Initiativen des Friedens- und Sicherheitsrates der Afrikanischen Union sowie die Aktionen gegen die illegale Ausbeutung natürlicher Ressourcen werden als Teil dieses Prozesses berücksichtigt. Ich halte es für richtig, dass das Parlament diese Aspekte in der aktuellen Situation in Betracht zieht.
Hinsichtlich der Änderungsanträge von Frau McKenna, das Fischereiabkommen mit Côte d’Ivoire auszusetzen, weil die EG-Politik widersprüchlich und eine Kontrolle der nationalen Gewässer nicht möglich sei, möchte ich Folgendes erklären:
Die Kommission hat vorgeschlagen, das Fischereiabkommen um ein Jahr zu verlängern, in der Erwägung, dass Côte d’Ivoire auf der Grundlage dieses Abkommens weiterhin von gezielten Aktionen zur Unterstützung der wissenschaftlichen Forschung, der Kontrolle und Überwachung profitieren kann. Die Aktivitäten und die Schulung des Ministeriums für Fischerei können ebenso wie die Investitionen in die Wirtschaft der Republik Côte d’Ivoire, die vor allem über die drei Thunfischfabriken erfolgen, nur durch eine Verlängerung des Abkommens sichergestellt werden.
Die Insolvenz der Thunfischkonservenfabriken, durch die derzeit 5 000 direkte Arbeitsplätze vor Ort und über 30 000 indirekte Arbeitsplätze geschaffen werden, würde zu einem drastischen Anstieg der Arbeitslosigkeit führen und könnte soziale Unruhen in Abidjan auslösen. Außerdem würde dies das Ende des Hafens von Abidjan als Fischereihafen bedeuten, zumindest für die nächsten Jahre.
Es besteht kein Zweifel daran, dass die Entscheidung, das Abkommen nicht zu verlängern, weitreichende negative Auswirkungen hätte und die derzeitige Krise in Côte d’Ivoire nur noch weiter verschärfen würde. Aus diesem Grund rate ich davon ab, diesen Schritt in einer Situation zu tun, die ohnehin schon problematisch genug ist.
Die neuen Machthaber boykottieren den Ministerrat seit zwei Monaten, und dieser Boykott sowie der auf beiden Seiten bestehende Mangel an Vertrauen machen es unmöglich, mit der Entmobilisierung, der Entwaffnung und dem Wiedereingliederungsprozess zu beginnen, die Voraussetzung für die Wiedervereinigung des Landes sind.
Es gibt weiterhin schwere Menschenrechtsverletzungen, und große Sorge bereitet der Kommission auch die humanitäre Situation. Seit dem Ausbruch des Konflikts im September 2002 wurden von der Kommission 7,24 Millionen Euro für Soforthilfemaßnahmen in Côte d'Ivoire bereitgestellt, und die Kommission wird 2004 im Rahmen des globalen Plans für die afrikanische Westküste weitere humanitäre Hilfe leisten.
Die Europäische Union ist sowohl finanziell als auch politisch aktiv an der Umsetzung des Marcoussis-Abkommens beteiligt. Sie hat seit Ausbruch der Krise am 19. September 2002 neun Erklärungen verfasst und die ivorische Bevölkerung wiederholt aufgerufen, gemeinsam an der Wiedervereinigung des Landes und der Vorbereitung friedlicher und demokratischer Wahlen im Jahre 2005 zu arbeiten.
Die Kommission und der EU-Ratsvorsitz gehören dem Begleitausschuss für das Marcoussis-Abkommen in Abidjan an. Die zehn Unterzeichner des Abkommens haben die Einrichtung des internationalen Ausschusses angeregt, um die Umsetzung des Abkommens sicherzustellen.
Der Ausschuss ist sehr aktiv. Er ist seit seiner ersten Sitzung Ende Februar bereits über fünfzig Mal zusammengetreten, aber dennoch wird seine Arbeit von allen 10 politischen Parteien kritisiert, die neben der Partei von Präsident Gbagbo, der FPI, bestehen.
In einem Gespräch mit allen Mitgliedern des Ausschusses sollte möglichst schnell geklärt werden, wie die Effizienz seiner Arbeit verbessert werden kann. Um seine Glaubwürdigkeit wiederherzustellen, sollte der Ausschuss seine derzeitige Rolle sorgfältig überdenken, um nicht nur als Vermittler tätig zu werden, sondern wie er vor allem transparenter arbeiten kann, damit das Vertrauen in seine Arbeit wächst.
Es sollte verbindlich festgelegt werden, dass der Regierung die Protokolle aller Sitzungen vorzulegen sind, um die Transparenz hinsichtlich der in diesem Ausschuss vertretenen Institutionen zu erhöhen. Der Ausschuss hat sich in seiner Arbeit zu sehr abgekapselt und hier könnten Änderungen von Nutzen sein.
Das Wichtigste ist jedoch sicherzustellen, dass die politischen Akteure in Côte d'Ivoire wirklich begreifen, dass ein Geist der Koexistenz und des Kompromisses geschaffen werden muss. Sie müssen alle Anstrengungen unternehmen, damit das Zusammenleben innerhalb einer Nation gelingt. Ohne eine solche Haltung wird es sehr schwierig sein, echte Fortschritte zu erreichen."@de7
".
Κύριε Πρόεδρε, η Επιτροπή συμμερίζεται τις ανησυχίες του Κοινοβουλίου σχετικά με την πολιτική κατάσταση στην Ακτή του Ελεφαντοστού. Ακόμα και αν έχει σημειωθεί κάποια πρόοδος αναφορικά με την εφαρμογή της Συμφωνίας Marcoussis, πρέπει να ξεπεραστεί το σημερινό αδιέξοδο.
Όσον αφορά την ικανότητα της Ένωσης για την πρόληψη, τη διαχείριση και την επίλυση των συγκρούσεων, καταβάλλονται προσπάθειες για τον καθορισμό μιας σχετικής κοινής στρατηγικής. Οι κύριες πτυχές αυτής απαιτούν την ενίσχυση της περιφερειακής ολοκλήρωσης μέσω της στήριξης της Oικονομικής Kοινότητας Kρατών Δυτικής Αφρικής (ECOWAS), την ενίσχυση του συντονισμού με τον ΟΗΕ και την προώθηση του εθνικού και περιφερειακού πολιτικού διαλόγου. Είμαστε άμεσα δεσμευμένοι για όλα αυτά και κάνουμε ό,τι μπορούμε σχετικά.
Οι πρωτοβουλίες της Αφρικανικής Ένωσης για την ειρήνη και την ασφάλεια, όπως επίσης και οι δράσεις ενάντια στην παράνομη εκμετάλλευση των φυσικών πόρων, θα ληφθούν υπόψη ως μέρος αυτής της διαδικασίας. Θεωρώ αρκετά σωστό το γεγονός ότι το Κοινοβούλιο εξετάζει αυτές τις πτυχές σε μια τέτοια κατάσταση.
Όσον αφορά τις τροπολογίες της κ. McKenna για την αναστολή της αλιευτικής συμφωνίας με την Ακτή του Ελεφαντοστού λόγω της ασυνέπειας των πολιτικών της ΕΚ και λόγω της αδυναμίας ελέγχου των εθνικών υδάτων, θα ήθελα να κάνω την παρακάτω παρατήρηση.
Η Επιτροπή έχει προτείνει την παράταση της αλιευτικής συμφωνίας για ένα έτος, λαμβάνοντας υπόψη ότι, με αυτήν τη συμφωνία, η Ακτή του Ελεφαντοστού θα συνεχίσει να επωφελείται από στοχοθετημένες ενέργειες για επιστημονική έρευνα, έλεγχο και εποπτεία. Οι δραστηριότητες και η κατάρτιση του Υπουργείου Αλιείας και οι επενδύσεις στην οικονομία της Ακτής του Ελεφαντοστού, κυρίως μέσω των τριών εργοστασίων τόνου, θα εξασφαλιστούν μόνο εάν παραταθεί η συμφωνία.
Η πτώχευση των κονσερβοποιείων τόνου, που δημιουργούν τώρα 5 000 άμεσες θέσεις εργασίας σε τοπικό επίπεδο και πάνω από 30 000 άμεσες θέσεις εργασίας, θα προκαλούσε μεγάλη ανεργία και θα μπορούσε πιθανόν να οδηγήσει σε κοινωνικές αναταραχές στο Αμπιτζάν. Θα σήμαινε επίσης ότι ο λιμένας του Αμπιτζάν θα καταδικάζονταν οριστικά ως αλιευτικός λιμένας για πολλά πιθανόν χρόνια.
Δεν υπάρχει αμφιβολία ότι η αποτυχία παράτασης της συμφωνίας θα έχει σημαντικές αρνητικές συνέπειες και θα μπορούσε απλά να επιδεινώσει την υπάρχουσα κρίση στην Ακτή του Ελεφαντοστού, και έτσι δεν συστήνω να προσθέσουμε αυτό το στοιχείο σε μια κατάσταση που είναι ήδη αρκετά προβληματική.
Οι νέες δυνάμεις μποϊκοτάρουν το Συμβούλιο Υπουργών εδώ και δύο μήνες και αυτό το μποϊκοτάζ, καθώς και η αμοιβαία έλλειψη εμπιστοσύνης, καθιστά αδύνατη την έναρξη της διαδικασίας αποστράτευσης, αφοπλισμού και επανένταξης, η οποία αποτελεί αναγκαία προϋπόθεση για την επανένωση της χώρας.
Εξακολουθούν να υπάρχουν σοβαρές παραβιάσεις των ανθρωπίνων δικαιωμάτων και η Επιτροπή ανησυχεί επίσης πολύ για την ανθρωπιστική κατάσταση. Μετά την έναρξη των συγκρούσεων τον Σεπτέμβριο του 2002, η Επιτροπή παρείχε 7,24 εκατ. ευρώ για επείγουσες επιχειρήσεις παροχής βοήθειας στην Ακτή του Ελεφαντοστού και θα συνεχίσει να παρέχει ανθρωπιστική βοήθεια κατά το 2004, στο πλαίσιο του παγκόσμιου σχεδίου για την παράκτια Δυτική Αφρική.
Η Ευρωπαϊκή Ένωση συμμετέχει ενεργά στην εφαρμογή της Συμφωνίας Marcoussis, τόσο χρηματοδοτικά όσο και πολιτικά. Μετά την έναρξη της κρίσης στις 19 Σεπτεμβρίου 2002, εξέδωσε εννέα δηλώσεις και έχει επανειλημμένως καλέσει όλους τους πολίτες της Ακτής του Ελεφαντοστού να συνεργαστούν με αρμονία για την επανένωση της χώρας και την προετοιμασία ειρηνικών και δημοκρατικών εκλογών το 2005.
Στο Αμπιτζάν, η Επιτροπή, όπως επίσης και η Προεδρία της ΕΕ, είναι μέλος της επιτροπής παρακολούθησης της εφαρμογής της Συμφωνίας Marcoussis. Οι δέκα υπογράφοντες της συμφωνίας πρότειναν τη δημιουργία της διεθνούς επιτροπής, προκειμένου να διασφαλιστεί η εφαρμογή της.
Η επιτροπή υπήρξε αρκετά δραστήρια. Κατόπιν της πρώτης συνεδρίασής της στα τέλη Φεβρουαρίου, έχει συνεδριάσει περισσότερες από 50 φορές, αλλά, παρόλα αυτά, η δράση της έχει επικριθεί και από τις 10 πολιτικές δυνάμεις πέραν του κόμματος του Προέδρου Gbagbo, το FPI.
Πρέπει να διεξαχθούν άμεσα συζητήσεις μεταξύ όλων των μελών της επιτροπής σχετικά με τον τρόπο βελτίωσης της αποτελεσματικότητάς της. Προκειμένου να αποκατασταθεί η αξιοπιστία της, η επιτροπή θα πρέπει να διεξαγάγει μια πλήρη επανεξέταση του σημερινού της ρόλου, όχι μόνο προκειμένου να ενεργεί ως διαμεσολαβητής, αλλά κυρίως προκειμένου να εργαστεί με πιο ανοιχτό τρόπο, ώστε το έργο της να αντιμετωπίζεται με μεγαλύτερη αξιοπιστία.
Πρέπει να θεσπιστεί το καθήκον αναφοράς στα κεντρικά γραφεία με τα πρακτικά των συνεδριάσεων, ούτως ώστε να βελτιωθεί η διαφάνειά της αναφορικά με τους θεσμούς που εκπροσωπούνται στην επιτροπή αυτή. Υπήρξε πολύ εσωστρεφής στον τρόπο λειτουργίας της και ορισμένες αλλαγές στον τομέα αυτόν θα μπορούσαν να είναι αποτελεσματικές.
Ωστόσο, αυτό που έχει μεγαλύτερη σημασία είναι να διασφαλιστεί ότι οι πολιτικοί παράγοντες της Ακτής του Ελεφαντοστού κατανοούν πραγματικά την ανάγκη δημιουργίας ενός πνεύματος συνύπαρξης και συμβιβασμού. Πρέπει να καταβάλουν προσπάθεια, ώστε να συνυπάρξουν σε ένα έθνος. Χωρίς αυτήν τη στάση, θα είναι πολύ δύσκολο να σημειωθεί πραγματική πρόοδος."@el8
".
Señor Presidente, la Comisión comparte la preocupación del Parlamento por la situación política en Côte d'Ivoire. A pesar de que se han realizado algunos avances en la aplicación del Acuerdo Marcoussis, es preciso romper el actual bloqueo.
En lo que respecta a la capacidad de la Unión para prevenir, gestionar y solucionar conflictos, se están realizando esfuerzos para definir una estrategia común apropiada. Los principales aspectos de esta estrategia incluyen el fortalecimiento de la integración regional mediante el apoyo a la CEDEAO, el refuerzo de la coordinación con las Naciones Unidas y la mejora del diálogo político nacional y regional. Participamos directamente en todo esto y hacemos lo que podemos en todas estas relaciones.
Las iniciativas de la Unión Africana sobre paz y seguridad y las acciones contra la explotación ilícita de los recursos naturales se tendrán en cuenta en el marco de este proceso. Considero bastante correcto que el Parlamento analice estos aspectos en una situación como esta.
En lo que respecta a las enmiendas de la Sra. McKenna para suspender el acuerdo de pesca con Côte d’Ivoire debido a las incoherencias de las políticas comunitarias y a que no es posible controlar las aguas nacionales, quisiera hacer el siguiente comentario.
La Comisión ha sugerido prorrogar el acuerdo de pesca por un año, teniendo en cuenta que, con este acuerdo, Côte d’Ivoire seguirá beneficiándose de acciones específicas de control, vigilancia e investigación científica. Las actividades y la formación del Ministerio de Pesca y la inversión en la economía de Côte d’Ivoire, sobre todo a través de las tres fábricas de atún, solo están garantizadas si se prorroga el acuerdo.
La quiebra de las fábricas de conservas de atún, que actualmente generan 5 000 puestos de trabajo directos y más de 30 000 indirectos, crearía mucho desempleo y podría incluso dar lugar a disturbios sociales en Abiyán. También significaría que el puerto de Abiyán quedaría definitivamente condenado como puerto de entrada de pescado durante varios años.
No hay duda de que la ausencia de prórroga del acuerdo tendría consecuencias negativas de gran alcance y no haría más que empeorar la actual crisis en Côte d’Ivoire, así que no recomendaría incluir este elemento en una situación que ya es suficientemente problemática.
Las nuevas fuerzas han estado boicoteando el Consejo de Ministros durante dos meses y este boicot, unido a la desconfianza mutua, impide iniciar el proceso de desmovilización, desarme y reintegración que es una condición necesaria para la reunificación del país.
Sigue habiendo graves violaciones de los derechos humanos y la Comisión está también muy preocupada por la situación humanitaria. Desde el estallido del conflicto en septiembre de 2002, la Comisión ha entregado 7,24 millones de euros para operaciones de ayuda de emergencia en Côte d'Ivoire y seguirá prestando ayuda humanitaria en 2004 en el marco del plan global para la costa del África Occidental.
La Unión Europea participa activamente en la aplicación del Acuerdo Marcoussis, tanto financiera como políticamente. Desde el comienzo de la crisis el 19 de septiembre de 2002, ha hecho públicas nueve declaraciones y ha pedido en repetidas ocasiones a todos los habitantes de ese país que trabajen en armonía para conseguir la reunificación del país y la preparación de unas elecciones democráticas pacíficas en 2005.
La Comisión y la Presidencia de la Unión Europea son miembros de la comisión supervisora del Acuerdo Marcoussis en Abiyán. Los 10 signatarios del acuerdo recomendaron la creación de una comisión internacional con el fin de garantizar su aplicación.
La comisión se ha mostrado bastante activa. Desde su primera reunión a finales de febrero, se ha reunido en más de 50 ocasiones, lo que no ha impedido que sus acciones fueran criticadas por las 10 fuerzas políticas, con la única excepción del partido del Presidente Gbagbo, el FPI.
Es preciso que en breve se celebren conversaciones entre todos los miembros de la comisión sobre la forma de mejorar su eficacia. Para restaurar su credibilidad, la comisión debe llevar a cabo una profunda reflexión sobre su actual función, no solo para actuar de árbitro, sino fundamentalmente para trabajar de una forma más abierta con el fin de generar más confianza en lo que respecta a la forma en que se ve su trabajo.
Debe establecerse una especie de sistema de información obligatoria a la central, con actas de las reuniones, para mejorar su transparencia con respecto a las instituciones representadas en esta comisión. Hasta ahora ha tenido un funcionamiento demasiado introvertido y podría ser ventajoso realizar cambios.
Pero lo más importante es garantizar que los agentes políticos de Côte d'Ivoire entiendan realmente la necesidad de crear un espíritu de coexistencia y compromiso. Deben hacer un esfuerzo para coexistir dentro de una nación. Sin esa actitud, será muy complicado conseguir progresos reales."@es12
"Arvoisa puhemies, komissio on parlamentin tavoin huolestunut Norsunluurannikon poliittisesta tilanteesta. Vaikka Linas-Marcoussis-sopimuksen täytäntöönpanossa on edistytty jonkin verran, nykyinen lukkiutunut tilanne on saatava laukeamaan.
Unioni toteuttaa konfliktien ehkäisy-, hallinta- ja ratkaisukapasiteettinsa turvin toimia asiaankuuluvan yhteisen strategian määrittelemiseksi. Tältä osin tärkeimmät näkökohdat ovat alueellisen yhdentymisen lujittaminen Länsi-Afrikan valtioiden talousyhteisölle (ECOWAS) annetun tuen kautta, YK:n kanssa toteutettavan koordinoinnin tehostaminen sekä kansallisen ja alueellisen poliittisen vuoropuhelun parantaminen. Osallistumme kaikkiin näihin toimiin suoraan ja teemme näissä suhteissa kaiken voitavamme.
Rauhaa ja turvallisuutta koskevat Afrikan unionin aloitteet sekä luonnonvarojen laittoman hyödyntämisen torjuntatoimet otetaan huomioon tämän prosessin yhteydessä. Mielestäni on aivan oikein, että parlamentti tarkastelee näitä näkökohtia tämänkaltaisessa tilanteessa.
Haluaisin esittää seuraavan huomion jäsen McKennan tarkistuksista, joiden tarkoituksena on lakkauttaa Norsunluurannikon kanssa tehty kalastussopimus EY:n politiikan epäjohdonmukaisuuden sekä kansallisten aluevesien puutteellisten valvontamahdollisuuksien vuoksi.
Komissio on ehdottanut kalastussopimuksen jatkamista vuodella ottaen huomioon, että tämän sopimuksen kautta Norsunluurannikko hyötyy jatkossakin tieteelliseen tutkimukseen, tarkastuksiin ja valvontaan tarkoitetuista kohdennetuista toimista. Kalastuksesta vastaavan ministeriön toiminta ja koulutus sekä investoinnit Norsunluurannikon talouteen pääasiassa kolmen tonnikalajalostamon kautta voidaan taata ainoastaan jatkamalla sopimusta.
Tällä hetkellä 5 000 suoraa paikallista työpaikkaa ja yli 30 000 epäsuoraa työpaikkaa tarjoavien tonnikalasäilyketehtaiden konkurssi aiheuttaisi paljon työttömyyttä ja voisi todennäköisesti johtaa yhteiskunnallisiin levottomuuksiin Abidjanissa. Se merkitsisi myös, että Abidjanin satama epäilemättä joutuisi toimimaan kalan lastaussatamana useiden vuosien ajan.
Sopimuksen jatkamatta jättämisellä olisi epäilemättä kauaskantoisia kielteisiä seurauksia, ja se kärjistäisi entisestään Norsunluurannikon nykyistä kriisitilannetta. Siksi en suosittelekaan jo ennestään ongelmallisen tilanteen pahentamista tällaisella menettelyllä.
Uudet asevoimat ovat boikotoineet ministerineuvostoa kahden kuukauden ajan, ja tämä boikotti sekä molemminpuolinen epäluottamus estävät maan jälleenyhdistymisen kannalta välttämättömän demobilisaation ja aseistariisunnan sekä jälleenyhdistymisprosessin käynnistämisen.
Maassa tapahtuu edelleen vakavia ihmisoikeusloukkauksia, ja komissio on myös erittäin huolissaan humanitaarisesta tilanteesta. Konfliktin puhjettua syyskuussa 2002 komissio on myöntänyt 7,24 miljoonaa euroa hätäaputoimiin Norsunluurannikolla ja jatkaa humanitaarisen avun toimittamista vuonna 2004 Länsi-Afrikan rannikkoalueita koskevan kokonaissuunnitelman yhteydessä.
Euroopan unioni osallistuu aktiivisesti Linas-Marcoussis-sopimuksen täytäntöönpanoon sekä taloudellisesti että poliittisesti. Kriisin puhjettua 19. syyskuuta 2002 unioni on antanut yhdeksän julkilausumaa ja kehottanut toistuvasti kaikkia Norsunluurannikon asukkaita toimimaan yhteisymmärryksessä maan jälleenyhdistämiseksi ja rauhanomaisten demokraattisten vaalien järjestämiseksi vuonna 2005.
Abidjanissa sekä komissio että EU:n puheenjohtajavaltio kuuluvat Linas-Marcoussis-sopimuksen seurantakomiteaan. Sopimuksen kymmenen allekirjoittajaa suosittelivat kansainvälisen komitean perustamista sopimuksen täytäntöönpanon varmistamiseksi.
Komitea on toiminut melko aktiivisesti. Helmikuussa järjestetyn ensimmäisen kokouksen jälkeen komitea on kokoontunut yli 50 kertaa, mutta tästä huolimatta sen toimia ovat arvostelleet maan kaikki kymmenen poliittista ryhmää presidentti Gbagbon puoluetta FPI:tä lukuun ottamatta.
Kaikkien komiteaan kuuluvien olisi pikaisesti keskusteltava komitean toiminnan tehostamisesta. Uskottavuutensa palauttamiseksi komitean olisi pohdittava perusteellisesti nykyistä rooliaan. Sovittelijan tehtävän lisäksi sen olisi ennen kaikkea työskenneltävä avoimemmin toimintaansa kohtaan tunnetun luottamuksen lisäämiseksi.
Komitean olisi raportoitava päätoimipaikoille säännöllisesti ja toimitettava niille kokoustensa pöytäkirjat lisätäkseen avoimuutta komiteassa edustettuna olevien elinten suhteen. Komitean toimintatapa on ollut liian sisäänpäin kääntynyt, ja sitä muuttamalla voitaisiin saada tuloksia aikaan.
Tärkeintä on kuitenkin varmistaa Norsunluurannikon poliittisten toimijoiden todella ymmärtävän, että on tarpeen luoda rinnakkaiseloa ja sovittelua tukeva ilmapiiri. Niiden on toimittava määrätietoisesti pystyäkseen sopimaan asioistaan yhtenäisessä valtiossa. Ilman tällaista asennetta todellista edistystä on erittäin vaikeaa saavuttaa."@fi5
".
Monsieur le Président, la Commission partage les préoccupations du Parlement concernant la situation politique en Côte d’Ivoire. Même si des progrès ont été accomplis dans la mise en œuvre de l’accord de Marcoussis, l’actuelle situation d’impasse doit être débloquée.
Lorsque la capacité de l’Union en matière de prévention, de gestion et de règlement des conflits peut être mise � contribution, des efforts sont entrepris pour définir une stratégie commune pertinente. Les principaux aspects de celle-ci exigent une consolidation de l’intégration régionale � travers un soutien apporté � la CEDEAO, un renforcement de la coordination avec les Nations unies et une amélioration du dialogue politique, tant au niveau national qu’au niveau régional. Nous sommes directement engagés dans tous ces dossiers et nous y faisons tout notre possible.
Les initiatives de l’Union africaine en matière de paix et de sécurité, ainsi que des actions contre l’exploitation illicite des ressources naturelles, seront prises en considération dans le cadre de ce processus. J’estime qu’il est tout � fait correct que, dans une telle situation, le Parlement considère ces aspects.
Concernant les amendements de Mme McKenna visant � suspendre l’accord de pêche avec la Côte d’Ivoire en raison d’incohérences de la politique communautaire et parce qu’il n’est pas possible de contrôler les eaux territoriales, je tiens � faire la remarque suivante.
La Commission a suggéré que l’on prolonge l’accord de pêche d’une année, en tenant compte du fait que, par cet accord, la Côte d’Ivoire continuera de bénéficier des actions ciblées en matière de recherche scientifique, de contrôle et de surveillance. Les activités et la formation du ministère de la pêche ainsi que les investissements dans l’économie de la Côte d’Ivoire, essentiellement au travers des trois usines de thon, ne sont garantis qu’en cas du prolongement de l’accord.
La faillite des conserveries de thon, qui sont actuellement � l’origine de 5� 000 emplois locaux directs et de plus de 30� 000 emplois indirects, entraînerait un chômage massif et serait susceptible de provoquer des troubles sociaux � Abidjan. Cela signifierait aussi que le port d’Abidjan serait véritablement réduit � un port de débarquement de poissons certainement pour plusieurs années.
Il ne fait aucun doute que le non-prolongement de l’accord aurait d’immenses conséquences négatives et ne pourrait qu’approfondir la crise actuelle en Côte d’Ivoire, et je ne recommanderai donc pas d’ajouter un élément supplémentaire � une situation déj� suffisamment problématique.
Les nouvelles forces boycottent le Conseil des ministres depuis deux mois et ce boycott ainsi que le manque de confiance mutuelle rendent impossible de lancer le processus de démobilisation, de désarmement et de réintégration, qui est une condition requise pour la réunification du pays.
De graves atteintes aux droits de l’homme sont encore signalées et la Commission est également très inquiète de la situation humanitaire. Depuis que le conflit a éclaté en septembre 2002, la Commission a mis � disposition 7,24� millions d’euros pour des opérations de secours d’urgence en Côte d’Ivoire, et elle continuera � fournir une aide humanitaire en 2004 dans le cadre du plan global pour l’Afrique occidentale côtière.
L’Union européenne s’implique activement dans la mise en œuvre, � la fois financière et politique, de l’accord de Marcoussis. Depuis le début de la crise, le� 19 septembre 2002, elle a émis neuf déclarations et a pressé � plusieurs reprises tous les Ivoiriens de travailler � l’unisson � la réunification du pays et � la préparation d’élections démocratiques et pacifiques en 2005.
À Abidjan, la Commission, de même que la présidence de l’Union européenne, est membre du comité de suivi de l’accord de Marcoussis. Les 10 signataires de l’accord ont recommandé la création de son comité international afin de garantir sa mise en œuvre.
Le comité a été très actif. Depuis sa première réunion, tenue � la fin février, il s’est réuni plus de 50� fois, et pourtant son action a été critiquée par l’ensemble des 10� forces politiques, � l’exception du FPI, le parti du président Gbagbo.
Il faudrait que des discussions aient lieu rapidement entre tous les membres du comité quant � la manière d’améliorer son efficacité. Pour rétablir sa crédibilité, le comité devrait repenser entièrement son rôle actuel, non seulement pour agir en tant qu’arbitre, mais aussi et avant tout, pour travailler de manière plus ouverte, afin d’établir une confiance accrue quant � la manière dont son travail est considéré.
Il conviendrait d’instaurer une sorte de rapport obligatoire au quartier général, avec procès-verbal des réunions, dans le but d’améliorer sa transparence vis-� -vis des institutions représentées au sein de ce comité. Ce dernier a été par trop "nombriliste" dans son fonctionnement et des changements sur ce point pourraient produire des effets positifs.
Mais le plus important est de faire en sorte que les acteurs politiques en Côte d’Ivoire comprennent réellement la nécessité de créer un esprit de coexistence et de compromis. Ceux-ci doivent faire un effort pour cohabiter au sein d’une même nation. Sans cette attitude, il sera très difficile d’obtenir de réels progrès."@fr6
"Signor Presidente, la Commissione condivide le preoccupazioni del Parlamento per la situazione politica in Costa d’Avorio. Sebbene si siano compiuti alcuni progressi nell’attuazione dell’accordo di Marcoussis, occorre superare l’attuale situazione di stallo.
Per quanto riguarda la capacità dell’Unione nel campo della prevenzione, gestione e risoluzione dei conflitti, si stanno compiendo sforzi volti a definire una strategia comune. Gli aspetti principali di tale strategia comprendono il rafforzamento dell’integrazione regionale tramite il sostegno ad ECOWAS, il rafforzamento del coordinamento con le Nazioni Unite e il miglioramento del dialogo politico regionale e nazionale. Partecipiamo direttamente a tutte queste attività e facciamo tutto il possibile nell’ambito di queste relazioni.
Nell’ambito di questo processo si terrà conto delle iniziative dell’Unione africana in materia di pace e sicurezza e delle azioni contro lo sfruttamento illecito delle risorse naturali. Considero più che giusto che il Parlamento esamini tali aspetti in questo tipo di situazioni.
Per quanto riguarda gli emendamenti dell’onorevole McKenna volti a sospendere l’accordo di pesca con la Costa d’Avorio, a causa di incoerenze tra le politiche comunitarie e dell’impossibilità di controllare le acque nazionali, vorrei rilevare quanto segue.
La Commissione ha proposto di prorogare di un anno l’accordo di pesca, considerando che, con questo accordo, la Costa d’Avorio continuerà a beneficiare di azioni mirate per la ricerca scientifica, il controllo e la vigilanza. Le attività e la formazione svolte dal ministero della Pesca e gli investimenti nell’economia ivoriana, principalmente attraverso i tre stabilimenti di lavorazione del tonno, sono garantiti solo se l’accordo viene prorogato.
Il fallimento dei conservifici di tonno, che attualmente generano 5 000 posti di lavoro locali diretti e oltre 30 000 posti di lavoro indiretti, creerebbe notevole disoccupazione e potrebbe provocare disordini sociali ad Abidjan. Inoltre, il porto di Abidjan sarebbe definitivamente condannato al fallimento come porto di sbarco del pesce, con ogni probabilità per diversi anni a venire.
E’ fuori dubbio che la mancata proroga dell’accordo avrebbe conseguenze negative di vasta portata e potrebbe solo esacerbare l’attuale crisi in Costa d’Avorio, quindi sconsiglierei di inserire questo elemento in una situazione già abbastanza problematica.
Le nuove forze boicottano il Consiglio dei ministri da due mesi e questo boicottaggio, assieme alla reciproca mancanza di fiducia, rende impossibile lanciare il programma di smobilitazione, disarmo e reintegrazione che costituisce una condizione essenziale per la riunificazione del paese.
Avvengono ancora gravi violazioni dei diritti umani e la Commissione è molto preoccupata anche per la situazione umanitaria. Dallo scoppio del conflitto nel settembre 2002 la Commissione ha fornito 7,24 milioni di euro per operazioni di soccorso urgenti in Costa d’Avorio e continuerà a fornire aiuti umanitari nel 2004 nel quadro del piano globale per l’Africa occidentale costiera.
L’Unione europea partecipa attivamente all’attuazione dell’accordo di Marcoussis, a livello sia finanziario che politico. Dall’inizio della crisi il 19 settembre 2002, ha pubblicato nove dichiarazioni e ha ripetutamente esortato tutti gli ivoriani a lavorare di concerto per la riunificazione del paese e la preparazione di elezioni democratiche pacifiche nel 2005.
Ad Abidjan la Commissione, così come la Presidenza dell’Unione, è membro del comitato di verifica dell’accordo di Marcoussis. I 10 firmatari dell’accordo hanno raccomandato la creazione del comitato internazionale al fine di garantirne l’attuazione.
Il comitato è stato molto attivo. Dalla sua prima riunione alla fine di febbraio si è riunito più di 50 volte, ma la sua azione è comunque criticata da tutte le 10 forze politiche, con l’eccezione del partito del Presidente Gbagbo, l’FPI.
Si devono svolgere al più presto discussioni fra tutti i membri del comitato sui modi in cui migliorarne l’efficienza. Per riacquistare credibilità, il comitato deve intraprendere una profonda riflessione sul suo ruolo attuale, non solo per agire da arbitro, ma anche e principalmente per lavorare in modo più aperto al fine di creare maggiore fiducia nelle sue modalità di lavoro.
Si dovrebbe stabilire una specie di obbligo di riferire alla sede centrale, con verbali delle riunioni per migliorare la trasparenza riguardo alle istituzioni rappresentate in seno al comitato. E’ stato troppo isolato nelle sue modalità di funzionamento e un cambiamento potrebbe essere proficuo.
Tuttavia, l’aspetto più importante è assicurare che i soggetti politici in Costa d’Avorio comprendano realmente la necessità di creare uno spirito di coesistenza e di compromesso. Devono compiere uno sforzo per andare d’accordo all’interno di un’unica nazione. Senza questo atteggiamento sarà molto difficile compiere progressi reali."@it9
". – Mr President, the Commission shares Parliament's concerns on the political situation in Côte d'Ivoire. Even if some progress has been made in the implementation of the Marcoussis Agreement, the current deadlock has to be broken.
As far as the Union's capacity in conflict prevention, management and resolution is concerned, efforts are being undertaken to define a relevant common strategy. The main aspects of this entail strengthening regional integration through support to ECOWAS, reinforcing coordination with the UN and enhancing national and regional political dialogue. All this is something we are directly engaged in and we do what we can in all these relations.
The initiatives of the African Union on peace and security, as well as actions against the illicit exploitation of natural resources, will be taken into account as part of this process. I find it quite correct that Parliament is looking at these aspects in this kind of situation.
Concerning Mrs McKenna's amendments to suspend the fisheries agreement with Côte d’Ivoire because of inconsistencies in EC policies and because it is not possible to control national waters, I would like to make the following point.
The Commission has suggested extending the fisheries agreement for one year, taking into consideration that, with this agreement, Côte d’Ivoire will continue to benefit from targeted actions for scientific research, control and surveillance. The activities and the training of the Fisheries Ministry and investment in the Côte d’Ivoire economy, mainly through the three tuna factories, are guaranteed only if the agreement is extended.
Bankruptcy of the tuna canneries, currently generating 5 000 direct local jobs and more than 30 000 indirect jobs, would create a great deal of unemployment and could possibly lead to social unrest in Abidjan. It would also mean that the port of Abidjan would be definitely doomed as a fish-landing port for probably several years to come.
There is no doubt that a failure to extend the agreement would have far-reaching negative consequences and could only deepen the current crisis in Côte d’Ivoire, so I would not recommend pulling this element into a situation which is already problematic enough.
The new forces have been boycotting the Council of Ministers for two months and this boycott, as well as the mutual lack of trust, makes it impossible to launch the demobilisation, disarmament and reintegration process which is a prerequisite for the reunification of the country.
There are still severe violations of human rights and the Commission is also very concerned about the humanitarian situation. Since the outbreak of the conflict in September 2002 the Commission has provided EUR 7.24 million for emergency relief operations in Côte d'Ivoire and it will continue to provide humanitarian assistance in 2004 in the framework of the global plan for coastal West Africa.
The European Union is actively involved in the implementation of the Marcoussis Agreement, both financially and politically. Since the beginning of the crisis on 19 September 2002, it has issued nine declarations and has repeatedly urged all Ivorians to work in harmony for the reunification of the country and the preparation of peaceful democratic elections in 2005.
In Abidjan the Commission, as well as the EU presidency, is a member of the monitoring committee of the Marcoussis Agreement. The 10 signatories of the agreement recommended the creation of its international committee in order to ensure its implementation.
The committee has been quite active. Since its first meeting at the end of February it has met more than 50 times, but still its action has been criticised by all 10 political forces apart from President Gbagbo's party, the FPI.
Discussions should quickly take place between all members of the committee on how to improve its efficiency. To restore its credibility the committee should undertake a thorough rethinking of its current role, not only to act as an arbitrator but also primarily to work in a more open manner in order to create more confidence as to how its work is viewed.
A kind of duty reporting to headquarters should be established, with minutes from the meetings to improve its transparency with regard to the institutions represented within this committee. It has been too inward-looking in the way it has functioned and changes there could be productive.
But what is most important is to ensure that the political players in Côte d'Ivoire really understand the need to create a spirit of coexistence and compromise. They must make an effort to get along within one nation. Without that attitude it will be very difficult to create real progress."@lv10
"Senhor Presidente, a Comissão partilha das preocupações do Parlamento acerca da situação política na Costa do Marfim. Ainda que se tenham feito alguns progressos na aplicação do Acordo Marcoussis, há que sair do actual impasse.
No que diz respeito à capacidade da União em matéria de prevenção, gestão e resolução de conflitos, estão a ser empreendidos esforços com vista à definição de uma estratégia comum relevante. Entre os principais aspectos dessa estratégia contam-se a intensificação da integração regional através do apoio à CEDEAO, o reforço da coordenação com a ONU e o aprofundamento do diálogo político nacional e regional. Tudo isto são questões em que estamos directamente envolvidos e fazemos tudo o que está ao nosso alcance nesta teia de relações.
As iniciativas da União Africana em matéria de paz e segurança, bem como as medidas tomadas contra a exploração ilícita de recursos naturais, serão levadas em conta como parte deste processo. Parece-me perfeitamente correcto que o Parlamento analise todos estes aspectos neste tipo de situação.
No que diz respeito às alterações apresentadas pela senhora deputada McKenna com vista à suspensão do acordo de pesca com a Costa do Marfim devido a incoerências nas políticas comunitárias e ao facto de não ser possível proceder ao controlo das águas nacionais, gostaria de chamar a atenção para o aspecto que passo a expor.
A Comissão sugeriu que o acordo de pesca fosse prolongado por um ano, tendo em consideração que, com este acordo, a Costa do Marfim continuará a beneficiar de medidas especificamente orientadas para a investigação científica, o controlo e a vigilância. As actividades e a formação no Ministério das Pescas e o investimento na economia da Costa do Marfim, sobretudo através das três fábricas de conservas de atum, só ficam assegurados se o acordo for prolongado.
A falência das fábricas de conservas de atum, que neste momento asseguram 5 000 postos de trabalho directos e mais de 30 000 postos de trabalho indirectos, iria criar muito desemprego e poderia eventualmente conduzir à agitação social em Abidjan. Traduzir-se-ia também na ruína completa do porto de Abidjan como porto de desembarque de pescado, provavelmente durante vários anos.
Não restam dúvidas de que o não prolongamento do acordo teria consequências negativas de grande alcance e apenas serviria para aprofundar a crise que actualmente se faz sentir na Costa do Marfim; não aconselharia, portanto, a que se introduzisse mais esse elemento numa situação que já é suficientemente problemática.
Há dois meses que as novas forças boicotam o Conselho de Ministros, e este boicote, bem como a falta de confiança mútua, impossibilitam o lançamento do processo de desmobilização, desarmamento e reintegração, que é condição prévia para a reunificação do país.
Continua a haver graves violações dos direitos humanos e a Comissão também está muito preocupada com a situação humanitária. Desde que rebentou o conflito, em Setembro de 2002, a Comissão disponibilizou 7,24 milhões de euros para acções de ajuda de emergência na Costa do Marfim e continuará a prestar ajuda humanitária em 2004 no quadro do plano global para a região costeira da África Ocidental.
A União Europeia está activamente envolvida na aplicação do Acordo Marcoussis, tanto em termos financeiros como políticos. Desde o início da crise, a 19 de Setembro de 2002, emitiu nove declarações e exortou repetidas vezes todos os habitantes da Costa do Marfim a trabalharem em harmonia para a reunificação do país e para a preparação de eleições democráticas pacíficas em 2005.
Em Abidjan, a Comissão, tal como a Presidência da UE, são membros do comité de acompanhamento do Acordo Marcoussis. Para garantir a aplicação do Acordo, os 10 signatários do mesmo recomendaram a criação do seu comité internacional.
Esse comité tem desenvolvido grande actividade. Desde a sua primeira reunião, em finais de Fevereiro, já reuniu mais de 50 vezes, mas ainda assim a sua actuação tem sido criticada por todas as 10 forças políticas, com excepção do partido do Presidente Gbagbo, o FPI.
Deveriam realizar-se rapidamente discussões entre todos os membros do comité sobre a forma de melhorar a sua eficiência. A fim de restabelecer a sua credibilidade, o comité deveria repensar meticulosamente o seu papel actual, não apenas para agir como árbitro, mas também, e principalmente, para trabalhar de forma mais aberta com o intuito de gerar mais confiança acerca do modo com o seu trabalho é visto.
Deveria estabelecer-se uma espécie de obrigação de prestar contas aos serviços centrais, com a redacção de actas das reuniões para melhorar a transparência dessa prestação de contas relativamente às instituições representadas no referido comité. Este tem funcionado sempre demasiadamente voltado para dentro de si próprio e poderia ser produtivo introduzir-lhe modificações.
Mas o que é mais importante é garantir que os actores políticos da Costa do Marfim compreendam de facto a necessidade de criar um espírito de coexistência e de compromisso. Têm de fazer um esforço para coexistirem no seio de uma só nação. Sem essa atitude será muito difícil fazer verdadeiros progressos."@pt11
".
Herr talman! Kommissionen delar parlamentets oro över den politiska situationen i Elfenbenskusten. Även om vissa framsteg har gjorts när det gäller genomförandet av Marcoussis-avtalet måste det nuvarande dödläget brytas.
När det gäller unionens förmåga att förebygga, hantera och lösa konflikter görs ansträngningar för att fastställa en relevant gemensam strategi. Huvudaspekterna i detta sammanhang innebär stärkt regional integration genom stöd till Ecowas, förstärkt samordning med FN och förbättring av den nationella och regionala politiska dialogen. Allt detta är något som vi är direkt engagerade i, och vi gör vad vi kan i alla dessa förbindelser.
Såväl Afrikanska unionens initiativ till fred och trygghet som deras åtgärder mot det illegala utnyttjandet av naturtillgångar kommer att tas med i beräkningen som en del av denna process. Jag anser det vara helt riktigt att parlamentet ser över dessa aspekter i en situation av den här typen.
När det gäller Patricia McKennas ändringsförslag om att upphäva fiskeavtalen med Elfenbenskusten på grund av inkonsekvenser i kommissionens politik och på grund av att det inte är möjligt att kontrollera nationella vatten, skulle jag vilja säga följande.
Kommissionen har föreslagit att fiskeavtalen skall förlängas med ett år, och då beaktat att Elfenbenskusten genom detta avtal kommer att fortsätta att dra nytta av målinriktade åtgärder för vetenskaplig forskning, kontroll och övervakning. Fiskeministeriets verksamhet och utbildning och dess investeringar i Elfenbenskustens ekonomi, huvudsakligen genom de tre tonfiskfabrikerna, garanteras endast om avtalet förlängs.
En konkurs för tonfiskkonservfabrikerna, som för närvarande ger upphov till 5 000 direkta lokala arbetstillfällen och mer än 30 000 indirekta arbetstillfällen, skulle skapa en stor arbetslöshet och eventuellt leda till sociala brytningar i Abidjan. Det skulle innebära att Abidjans hamn utan tvekan skulle vara dödsdömd som en hamn för landning av fisk, troligen för flera år framåt.
Det råder inga tvivel om att ett misslyckande med att förlänga avtalet skulle få omfattande negativa konsekvenser, och det skulle inte leda till någonting annat än en fördjupning av den aktuella krisen i Elfenbenskusten, så jag skulle inte rekommendera att detta element dras in i en situation som redan är tillräckligt problematisk.
De nya styrkorna har bojkottat ministerrådet i två månader, och denna bojkott, liksom den ömsesidiga bristen på tillit, gör det omöjligt att inleda den process för demobilisering, nedrustning och återintegrering som är en förutsättning för landets återförening.
Det förekommer fortfarande allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna, och kommissionen är också mycket oroad över den humanitära situationen. Sedan konflikten bröt ut i september 2002 har kommissionen stått för 7,24 miljoner euro för nödlindringsverksamhet i Elfenbenskusten, och den kommer att fortsätta att ge humanitärt bistånd under 2004 inom ramen för den globala planen för Västafrikas kustområde.
Europeiska unionen är aktivt engagerad i genomförandet av Marcoussis-avtalet, både finansiellt och politiskt. Sedan krisen inleddes den 19 september 2002 har unionen utfärdat nio förklaringar, och den har upprepade gånger uppmanat alla ivorianer att arbeta i harmoni för landets återförening och för att förbereda fredliga demokratiska val 2005.
I Abidjan är såväl kommissionen som EU:s ordförandeskap medlemmar av övervakningskommittén för Marcoussis-avtalet. De 10 undertecknarna av avtalet rekommenderade att den internationella kommittén skulle inrättas för att säkerställa genomförande av avtalet.
Kommittén har varit mycket aktiv. Sedan den höll sitt första möte i slutet av februari har den sammanträtt mer än 50 gånger, men ändå har dess verksamhet kritiserats av alla de 10 politiska styrkorna, bortsett från president Gbagbos parti FPI.
Diskussioner om hur kommitténs effektivitet skall kunna förbättras bör äga rum mellan alla medlemmar så fort som möjligt. För att återupprätta sin trovärdighet borde kommittén göra en grundlig omprövning av sin nuvarande roll, inte bara i sitt agerande som medlare utan även för att i första hand arbeta på ett mer öppet sätt för att skapa ökat förtroende för hur dess arbete uppfattas.
En slags pliktrapportering till högkvarteret borde införas, med protokoll från sammanträdena för att förbättra öppenheten med hänsyn till de institutioner som är representerade inom denna kommitté. Den har varit alltför inåtvänd i sin arbetssätt, och förändringar på det området skulle kunna vara lönande.
Men det viktigaste är att säkerställa att de politiska aktörerna i Elfenbenskusten verkligen förstår behovet av att skapa en känsla av samexistens och kompromiss. De måste anstränga sig för att komma överens inom en nation. Utan den inställningen kommer det att bli mycket svårt att skapa verkliga framsteg."@sv13
|
lpv:unclassifiedMetadata |
"Commission"10,3
"Nielson,"10,3
|
Named graphs describing this resource:
The resource appears as object in 2 triples