Local view for "http://purl.org/linkedpolitics/eu/plenary/2003-04-09-Speech-3-155"

PredicateValue (sorted: default)
rdf:type
dcterms:Date
dcterms:Is Part Of
dcterms:Language
lpv:document identification number
"en.20030409.4.3-155"4
lpv:hasSubsequent
lpv:speaker
lpv:spoken text
lpv:spokenAs
lpv:translated text
"Jeg har stemt for alle betænkninger om tiltrædelsen af de 10 nye medlemmer, for i vores øjne ligger der et historisk krav om genforening med østlandene, som vi ikke kan udsætte længere, og som vi ikke skal ødelægge med underordnede skænderier. Udvidelsen er allerede blevet alt for forsinket. Man skulle, som vi foreslog det, allerede i begyndelsen af 1990'erne have optaget alle de befriede østlande i en slags storeuropæisk forbund, som ville have fungeret som et forum og udviklet konkrete former for samarbejde i henhold til metoder med variabel geometri, som var tilpasset det enkelte lands muligheder. Metoden ville dog have krævet en fuldstændig U-vending for den europæiske integration i retning af fleksibilitet. Det ønskede Kommissionen ikke, og den fandt derfor ud af, hvordan den kunne indføre en anden strategi, nemlig at få østlandene til at vente og derefter få dem til at indtræde i en superstat, som var fastlagt på forhånd. Vi gentager, at det er en dårlig strategi. Den har blot fået bitterheden til at blomstre blandt kandidatlandene uden af den grund at give dem mulighed for i dag at komme op på niveau. Men vi skal stemme for med det samme i håb om, at de vil hjælpe os med at forandre Unionen indefra."@da1
". Ich habe bei allen Berichten zum Beitritt der zehn neuen Mitglieder mit Ja gestimmt, denn es handelt sich aus unserer Sicht um eine historische Notwendigkeit der Wiedervereinigung mit den östlichen Ländern, die wir nicht länger aufschieben können und die wir nicht mit kleinkarierten Streitereien beschmutzen dürfen. Diese Erweiterung hat schon viel zu lange auf sich warten lassen. Zu Beginn der Neunzigerjahre hätten, wie wir dies vorgeschlagen hatten, sofort alle befreiten Länder des Ostens in eine Gesamteuropäische Konföderation aufgenommen werden müssen, welche als Forum konkrete Formen der Zusammenarbeit mit variabler Geometrie je nach den Möglichkeiten eines jeden Beteiligten entwickelt hätte. Allerdings hätte dieses Konzept eine völlige Neuorientierung des europäischen Einigungswerkes im Sinne von mehr Flexibilität erfordert. Die Kommission hat dies nicht gewollt und eine andere Strategie durchzusetzen vermocht, nämlich die Länder des Ostens warten zu lassen, um sie dann in einen vorher geschaffenen Superstaat aufzunehmen. Wir wiederholen, dass diese Strategie falsch ist, denn sie führt lediglich dazu, Bitterkeit auf Seiten der beitrittswilligen Länder aufkommen zu lassen, ohne ihnen zu ermöglichen, sich bereits jetzt auf einem angemessenen Niveau zu befinden. Doch nun müssen wir Ja sagen in der Hoffnung, dass sie uns helfen werden, die Union von innen zu verändern."@de7
"Ψήφισα όλες τις εκθέσεις σχετικά με την προσχώρηση των δέκα νέων κρατών μελών. Η επανένωση της Ανατολικής και της Δυτικής Ευρώπης αποτελεί για εμάς μια ιστορική πρόκληση η οποία δεν μπορεί να αναβληθεί περισσότερο, και για αυτό δεν πρέπει να επιτρέψουμε σε ασήμαντες διαφορές να την παρεμποδίσουν. Η διεύρυνση έχει ήδη καθυστερήσει πάρα πολύ. Θα έπρεπε, όπως προτείναμε, να είχαμε δεχτεί στις αρχές της δεκαετίας του ’90 όλες τις νεοαπελευθερωθείσες χώρες της Ανατολικής Ευρώπης σε μια Μείζονα Ευρωπαϊκή Συνομοσπονδία. Η συνομοσπονδία αυτή θα έπαιζε τον ρόλο ενός φόρουμ με μια προσέγγιση τύπου μεταβλητής γεωμετρίας. Θα επέτρεπε την ανάπτυξη ειδικών τύπων συνεργασίας ανάλογα με τις δυνατότητες της καθεμίας. Ωστόσο, η προσέγγιση αυτή θα απαιτούσε τον πλήρη επαναπροσανατολισμό της ευρωπαϊκής ολοκλήρωσης, προς την κατεύθυνση της ευελιξίας. Η Επιτροπή εξέφρασε την αντίθεσή της και βρήκε τον τρόπο να επιβάλει μια διαφορετική προσέγγιση. Οι χώρες της Ανατολικής Ευρώπης υποχρεώθηκαν να περιμένουν να ετοιμαστεί το υπερκράτος για να τους επιτραπεί στη συνέχεια να εισέλθουν σε αυτό. Θέλουμε να επαναλάβουμε ότι η προσέγγιση αυτή δεν είναι σωστή. Το μόνο που κατάφερε ήταν να πικράνει τις υποψήφιες χώρες, και δεν κατόρθωσε να τους δώσει τη δυνατότητα να φτάσουν σε ένα καλό επίπεδο. Μολαταύτα, πρέπει τώρα να πούμε “ναι”, με την ελπίδα ότι αυτές οι χώρες θα μας βοηθήσουν να αλλάξουμε την Ένωση εκ των έσω."@el8
". I voted in favour of all the reports concerning the accession of the 10 new Member States. The reunification of Eastern and Western Europe is for us an historical challenge. It can no longer be delayed. Minor differences must not be allowed to obstruct it. Enlargement has already taken too long. As we suggested, the newly liberated countries of Eastern Europe should have been admitted to a kind of Greater European Confederation back in the early 1990s. This confederation would have been a forum with a variable geometry type of approach. It would have allowed specific types of cooperation to be developed to suit each country. This approach would have required a U-turn in the process of European integration however, to bring in flexibility. The Commission expressed its opposition. It found ways of imposing a different approach. The Eastern countries were forced to wait until the superstate was ready before being allowed in. We wish to reiterate that this is the wrong approach. It has embittered the candidate countries and has failed to enable them to reach a good standard. Nonetheless, we need to say ‘yes’ now, in the hope that these countries will help us to change the Union from the inside."@en3
"He votado a favor de todos los informes relativos a la adhesión de los 10 nuevos Estados miembros. La reunificación de la Europa Oriental y Occidental supone para nosotros un reto histórico. No se puede seguir aplazando. No se debe permitir que unas diferencias de menor importancia lo impidan. La ampliación ya ha tardado demasiado. Como sugerimos, los países recién liberados de Europa Oriental deberían haber sido admitidos en una especie de «Confederación de la gran Europa» a comienzos del decenio de 1990. Esta confederación habría constituido un foro con un tipo de planteamiento de geometría variable. Habría permitido que se desarrollasen tipos específicos de cooperación adaptados a cada país. Pero ese planteamiento habría exigido un giro radical en el proceso de la integración europea, en el sentido de la flexibilidad. La Comisión expresó su oposición. Encontró la manera de imponer un planteamiento diferente. Los países del Este se vieron obligados a esperar a que el superestado estuviese preparado para poder entrar. Queremos insistir en que ese planteamiento es erróneo. Ha amargado a los países candidatos y no les ha permitido alcanzar un buen nivel. Sin embargo, tenemos que dar ahora nuestro «sí», con la esperanza de que estos países puedan ayudarnos a cambiar la Unión desde dentro."@es12
". Äänestin kaikkien mietintöjen puolesta, jotka koskevat kymmenen uuden jäsenvaltion liittymistä unioniin. Itä- ja Länsi-Euroopan jälleenyhdistyminen on meille historiallinen haaste. Sitä ei saa enää lykätä. Pienten erimielisyyksien ei saa antaa jarruttaa sitä. Laajentuminen on jo nyt kestänyt liian kauan. Kuten ehdotimme, äskettäin vapautuneet Itä-Euroopan valtiot olisi pitänyt ottaa mukaan eräänlaiseen laajempaan eurooppalaiseen valtioliittoon 1990-luvun alkupuolella. Tämä valtioliitto olisi ollut foorumi, jossa olisi sovellettu eriytettyyn yhdentymiseen perustuvaa lähestymistapaa. Siinä olisi ollut mahdollista kehittää kullekin valtiolle sopivia erityisiä yhteistyömuotoja. Tämä lähestymistapa olisi kuitenkin vaatinut täyskäännöstä Euroopan integraatioprosessissa, eli olisi vaadittu joustavuutta. Komissio ilmaisi vastalauseensa. Se keksi keinot toisenlaisen lähestymistavan läpiviemiseksi. Itä-Euroopan valtioiden oli pakko odottaa supervallan viimeistelyä ennen kuin ne pääsivät mukaan. Haluamme toistaa, että tämä on väärä lähestymistapa. Se on herättänyt katkeruutta ehdokasvaltioissa, eivätkä ehdokasvaltiot ole onnistuneet sen kautta saavuttamaan korkeaa tasoa. Meidän on silti äänestettävä nyt laajentumisen puolesta siinä toivossa, että nämä valtiot auttavat meitä muuttamaan unionia sisältäpäin."@fi5
"Ho votato a favore di tutte le relazioni relative all’adesione dei dieci nuovi Stati membri, in quanto la riunificazione dell’Europa orientale e occidentale è per noi una sfida storica che non può più essere rimandata e non possiamo permettere che divergenze di scarsa importanza possano ostacolarne la realizzazione. L’allargamento è già stato molto ritardato. Come abbiamo detto, i paesi dell’Europa orientale liberati avrebbero dovuto essere ammessi ad una specie di grande confederazione europea già all’inizio degli anni ’90. Tale confederazione avrebbe costituito una struttura con un tipo di impostazione a geometria variabile che avrebbe consentito di sviluppare specifiche forme di cooperazione adeguate a ciascun paese. Una simile impostazione avrebbe tuttavia richiesto una svolta radicale nel processo di integrazione europea, nel senso di una maggiore flessibilità. La Commissione vi si è opposta, trovando il modo d’imporre un’altra strategia. I paesi dell’est sono stati costretti ad attendere finché il Superstato fosse pronto prima di poter essere ammessi. Vorremmo ribadire che si tratta di un approccio sbagliato, che ha esasperato i paesi candidati senza consentire loro di raggiungere un adeguato livello di preparazione. Oggi dobbiamo tuttavia esprimere un voto favorevole, nella speranza che tali paesi ci aiutino a cambiare l’Unione europea dall’interno."@it9
". I voted in favour of all the reports concerning the accession of the 10 new Member States. The reunification of Eastern and Western Europe is for us an historical challenge. It can no longer be delayed. Minor differences must not be allowed to obstruct it. Enlargement has already taken too long. As we suggested, the newly liberated countries of Eastern Europe should have been admitted to a kind of Greater European Confederation back in the early 1990s. This confederation would have been a forum with a variable geometry type of approach. It would have allowed specific types of cooperation to be developed to suit each country. This approach would have required a U-turn in the process of European integration however, to bring in flexibility. The Commission expressed its opposition. It found ways of imposing a different approach. The Eastern countries were forced to wait until the superstate was ready before being allowed in. We wish to reiterate that this is the wrong approach. It has embittered the candidate countries and has failed to enable them to reach a good standard. Nonetheless, we need to say ‘yes’ now, in the hope that these countries will help us to change the Union from the inside."@lv10
"Ik heb ja gezegd tegen alle verslagen over de toetreding van tien nieuwe lidstaten omdat wij de hereniging met de Oost-Europese landen als onze historische plicht beschouwen. Uitstel is niet langer mogelijk en bijkomstige meningsverschillen mogen geen kink in de kabel vormen. We hebben al veel te lang met deze uitbreiding gewacht. In het begin van de negentiger jaren hadden alle bevrijde Oost-Europese landen, zoals wij destijds voorstelden, meteen in een grote Europese statenbond moeten worden opgenomen. Deze statenbond had dan een forum kunnen vormen en concrete samenwerkingsverbanden kunnen ontwikkelen, volgens het principe van de variabele geometrie, naargelang de mogelijkheden van de betreffende nieuwe lidstaat. Hiertoe had men echter bij de opbouw van Europa een totaal andere weg moeten inslaan, namelijk de weg van de flexibiliteit. Dat heeft de Commissie niet gewild en zij heeft een andere strategie gehanteerd: de Oost-Europese landen moesten wachten totdat zij zich konden aansluiten bij een van tevoren geprepareerde superstaat. Wij willen opnieuw uitspreken dat dit een slechte strategie is. Zij heeft alleen gezorgd voor verbittering bij de kandidaat-landen, die door deze strategie nog niet volledig aan de gestelde eisen hebben kunnen voldoen. We moeten nu echter wel ja zeggen en hopen dat de nieuwe lidstaten ons zullen helpen de Unie van binnenuit te veranderen."@nl2
"Votei "sim" a todos os relatórios relativos à adesão de dez novos membros pois trata-se para nós de um imperativo histórico de reunificação com os países de Leste que não podemos continuar a adiar e não podemos poluir com as nossas discussõesinhas. Este alargamento já foi muito atrasado. No início dos anos noventa, como nós tínhamos proposto, deveríamos ter admitido imediatamente todos os países de Leste libertados numa confederação da grande Europa, a qual desempenharia um papel de fórum e desenvolveria as cooperações concretas segundo fórmulas de geometria variável correspondentes às possibilidades de cada um. Essa fórmula teria no entanto obrigado a uma reorientação completa da construção europeia no sentido da flexibilidade. A Comissão não o aceitou e arranjou maneira de impor uma outra estratégia: fazer esperar os países de Leste para depois os deixar entrar num super-Estado preparado antecipadamente. Repetimos que essa estratégia não é boa. Apenas terá conseguido criar amargura da parte dos países candidatos, sem no entanto lhes permitir encontrarem-se hoje como deve ser. Mas temos hoje de dizer "sim", na esperança de que eles nos ajudem a mudar a União do interior."@pt11
". Jag röstade ”ja” till alla betänkanden om anslutningen av de tio nya medlemmarna eftersom det för oss handlar om ett historiskt krav på återförening med öststaterna, som vi inte ytterligare kan skjuta upp, och som vi inte bör smutsa ned med underordnade gräl. Denna utvidgning har redan dröjt för länge. I början av 90-talet skulle man, som vi föreslog, omedelbart ha tillåtit alla länder i det befriade öst i en konfederation av ett Stort Europa, som skulle spela rollen som forum och utveckla konkret samarbete enligt metoder med flera nivåer, beroende på vars och ens möjligheter. Denna metod skulle emellertid ha förutsatt en fullständig omorientering av den europeiska konstruktionen, i riktning mot flexibilitet. Kommissionen ville inte det och fann ett sätt att införa en annan strategi: att låta östländerna vänta för att sedan låta dem komma in i en superstat som förberetts i förväg. Vi upprepar att det är en dålig strategi. Den kommer bara att ha lyckats framkalla bitterhet hos kandidatländerna, utan att för den skull låta dem befinna sig på rätt nivå i dag. Men vi måste säga ”ja” nu, med förhoppningen att de kommer att hjälpa oss att förändra unionen inifrån."@sv13
lpv:unclassifiedMetadata

Named graphs describing this resource:

1http://purl.org/linkedpolitics/rdf/Danish.ttl.gz
2http://purl.org/linkedpolitics/rdf/Dutch.ttl.gz
3http://purl.org/linkedpolitics/rdf/English.ttl.gz
4http://purl.org/linkedpolitics/rdf/Events_and_structure.ttl.gz
5http://purl.org/linkedpolitics/rdf/Finnish.ttl.gz
6http://purl.org/linkedpolitics/rdf/French.ttl.gz
7http://purl.org/linkedpolitics/rdf/German.ttl.gz
8http://purl.org/linkedpolitics/rdf/Greek.ttl.gz
9http://purl.org/linkedpolitics/rdf/Italian.ttl.gz
10http://purl.org/linkedpolitics/rdf/Latvian.ttl.gz
11http://purl.org/linkedpolitics/rdf/Portuguese.ttl.gz
12http://purl.org/linkedpolitics/rdf/Spanish.ttl.gz
13http://purl.org/linkedpolitics/rdf/Swedish.ttl.gz
14http://purl.org/linkedpolitics/rdf/spokenAs.ttl.gz

The resource appears as object in 2 triples

Context graph