Local view for "http://purl.org/linkedpolitics/eu/plenary/2002-12-18-Speech-3-045"
Predicate | Value (sorted: default) |
---|---|
rdf:type | |
dcterms:Date | |
dcterms:Is Part Of | |
dcterms:Language | |
lpv:document identification number |
"en.20021218.3.3-045"4
|
lpv:hasSubsequent | |
lpv:speaker | |
lpv:spoken text |
"Herr talman! Efter allt detta beröm vågar man knappast yttra ett enda ord av kritik mot Danmark, särskilt inte som svensk. Man skulle då kunna misstänkas för att vara avundsjuk! Det svenska ordförandeskapet slutade ju som ett blodigt polisfiasko, medan det danska fredsmötet kan hamna i historieböckerna.
Ändå det finns det en del berättigad kritik. Danmark har inte lyckats bevisa att EU är ett projekt för folket och inte bara för eliterna. Man har inte rubbat EU:s katastrofala jordbrukspolitik som göder grevar och baroner, men tvingar östeuropeiska småbönder i konkurs. Man har inte stillat oron, t.ex. i Estland, för att EU:s byråkrati kommer att mala sönder det nyvunna självbestämmandet. Man har inte förklarat varför Polen tvingas bygga en ny järnridå mot öst; Titley, järnridån försvinner inte, utan den bara flyttas! Man har inte på ett begripligt sätt förklarat varför fri rörlighet för kapital skall gälla från första dagen men för människor långt senare.
Utvidgningsprocessen har således ännu en gång blivit en ensidig annektering, innebärande att Bryssel dikterar och kandidatländerna underordnar sig. Danmark, som har egna undantag, borde begripa att en utvidgad union inte kan vara likriktad, eftersom den då blir totalitär. Den måste vara mångfaldig om den skall vara demokratisk.
Nu gäller det att se till att folkomröstningarna i kandidatländerna blir demokratiska. Det gäller framför allt att se till att vi inte beslutar om EU:s författning innan de nya staterna är medlemmar.
EU skulle besluta om en författning, precis framför näsan på de nya EU-medlemmarna, då har maktarrogansen triumferat och demokratin förlorat. Då blir Danmarks succé vid toppmötet i Köpenhamn bara lugnet före stormen."@sv13
|
lpv:spokenAs | |
lpv:translated text |
"Hr. formand, efter al denne berømmelse vover man knap nok at ytre et eneste kritisk ord om Danmark, især ikke som svensker. Man kunne da blive mistænkt for at være misundelig! Det svenske formandskab sluttede jo som en blodig politifiasko, mens det danske fredsmøde kan havne i historiebøgerne.
På trods heraf er der en del berettiget kritik. Det er ikke lykkedes Danmark at bevise, at EU er et projekt for folket og ikke bare for eliten. Man har ikke rokket en tøddel ved EU's katastrofale landbrugspolitik, som gøder grever og baroner, men tvinger østeuropæiske småbønder i konkurs. Man har ikke dæmpet uroen for, f.eks. i Estland, at EU's bureaukrati vil kværne den nyvundne selvbestemmelse i stumper og stykker. Man har ikke forklaret, hvorfor Polen tvinges til at bygge et nyt jerntæppe imod øst. Jerntæppet forsvinder ikke, hr. Titley, det bliver bare flyttet! Man har ikke forklaret tilstrækkeligt klart, hvorfor fri bevægelighed for kapital skal gælde fra dag et, men for mennesker først langt senere.
Udvidelsesprocessen er således endnu en gang blevet en ensidig annektering, der indebærer, at Bruxelles dikterer, og kandidatlandene indordner sig. Danmark, som har sine egne forbehold, burde forstå, at en udvidet union ikke kan være ensrettet, eftersom den så bliver totalitær. Den skal være mangfoldig, hvis den skal være demokratisk.
Nu gælder det om at sørge for, at folkeafstemningerne i kandidatlandene bliver demokratiske. Det gælder frem for alt om at sørge for, at vi ikke ikke træffer beslutning om EU's forfatning, før de nye stater er medlemmer.
EU skulle træffe beslutning om en forfatning lige for næsen af de nye EU-medlemmer, så har magtarrogancen sejret og demokratiet tabt. Da bliver Danmarks succes på topmødet i København bare stilheden før stormen."@da1
"Herr Präsident! Nach all dem Lob wagt man es kaum, ein Wort der Kritik an Dänemark zu richten, und als Schwede schon gar nicht. Das könnte ja den Eindruck von Missgunst erwecken! Die schwedische Ratspräsidentschaft endete bekanntlich in einem blutigen Polizeifiasko, während der dänische Friedensgipfel Eingang in die Geschichtsbücher finden könnte.
Dennoch gibt es berechtigte Kritik. Es ist Dänemark nicht gelungen zu beweisen, dass die Europäische Union ein Projekt für das Volk und nicht nur für die Elite ist. Man hat nicht an der katastrophalen Agrarpolitik der Europäischen Union gerüttelt, die Grafen und Barone begünstigt, osteuropäische Kleinbauern hingegen in den Konkurs treibt. Man hat die Bedenken nicht ausgeräumt, die beispielsweise in Estland existieren, dass die Bürokratie der Europäischen Union die neu erlangte Selbstbestimmung zermahlen könnte. Es wurde nicht begründet, warum Polen gezwungen wird, an seiner Ostgrenze einen neuen Eisernen Vorhang zu errichten. Kollege Titley
der Eiserne Vorhang verschwindet nicht, er wird nur versetzt! Ferner mangelt es an einer verständlichen Erklärung, warum der freie Kapitalverkehr ab dem ersten Tag gelten soll, die Freizügigkeit von Personen jedoch erst viel später.
Der Prozess der Erweiterung hat sich somit ein weiteres Mal zu einer einseitigen Annexion entwickelt, bei der Brüssel die Bedingungen diktiert, denen sich die Kandidatenländer unterordnen. Dänemark, das selbst über Ausnahmeregelungen verfügt, sollte wissen, dass eine erweiterte Union nicht gleichgerichtet sein kann, da sie dann totalitär würde. Demokratie bedarf der Vielfalt.
Nun ist es wichtig zu gewährleisten, dass die Referenden in den Kandidatenländern demokratisch ablaufen. Besonders wichtig ist, dass wir keine Verfassung der Europäischen Union beschließen, solange die neuen Staaten noch nicht Mitglieder der Union sind.
die EU jetzt eine Verfassung verabschieden würde – direkt vor den Augen der neuen Mitgliedstaaten – wäre das ein Triumph der Machtarroganz und die Demokratie hätte verloren. In diesem Fall wäre der Erfolg Dänemarks auf dem Europäischen Rat in Kopenhagen nur die Ruhe vor dem Sturm."@de7
"Κύριε Πρόεδρε, ύστερα από όλους αυτούς τους επαίνους που εκφράστηκαν, μετά βίας θα τολμούσε κανείς, πόσο μάλλον ένας Σουηδός, να εκστομίσει κάποια επίκριση για τη Δανία, διότι θα κινδύνευε να χαρακτηριστεί ζηλόφθονος. Εξάλλου, η σουηδική Προεδρία κατέληξε σε αιματηρό φιάσκο της αστυνομίας, ενώ η ειρηνική συνεδρίαση της Δανίας ενδεχομένως να γραφτεί στην ιστορία.
Μολαταύτα, θα ήθελα να διατυπώσω μια δικαιολογημένη επίκριση. Η Δανία δεν πέτυχε να αποδείξει ότι η ΕΕ είναι ένα σχέδιο που αφορά τον κόσμο και όχι τις ελίτ. Καμία αλλαγή δεν έγινε στην καταστροφική γεωργική πολιτική της ΕΕ, η οποία αυξάνει τις περιουσίες των κόμηδων και των βαρόνων, ωθώντας τους μικρούς γεωργούς της Ανατολικής Ευρώπης στη χρεοκοπία. Η αγωνία των πολιτών της Εσθονίας, για παράδειγμα, ότι η γραφειοκρατία της ΕΕ θα τους στερήσει το προσφάτως κεκτημένο δικαίωμα της αυτοδιάθεσης, δεν μετριάστηκε ποσώς. Οι λόγοι για τους οποίους η Πολωνία πρέπει να χτίσει ένα νέο Σιδηρούν Παραπέτασμα προς ανατολάς παρέμειναν ανεξήγητοι. Το Σιδηρούν Παραπέτασμα, κύριε Titley, δεν έπεσε· απλώς μετακινήθηκε. Δεν δόθηκε καμία λογική εξήγηση για το γεγονός ότι η ελευθερία κυκλοφορίας θα ισχύσει από την πρώτη κιόλας ημέρα για το κεφάλαιο, αλλά πολύ αργότερα για τους ανθρώπους.
Η διαδικασία της διεύρυνσης, λοιπόν, κατέστη και πάλι ένα είδος μονομερούς προσάρτησης, αφού οι Βρυξέλλες υπαγορεύουν, και οι υποψήφιες χώρες υποτάσσονται. Η Δανία, η οποία έχει τις δικές της εξαιρέσεις, θα έπρεπε να καταλάβει ότι σε μια διευρυμένη ΕΕ δεν μπορεί να υπάρξει ομοιομορφία, διότι κάτι τέτοιο θα σήμαινε ολοκληρωτισμό. Αντίθετα, πρέπει να υπάρχει πολυμορφία, εάν θέλουμε να μιλούμε για μια δημοκρατική ΕΕ.
Επί του παρόντος, τίθεται το ζήτημα της διασφάλισης ότι τα δημοψηφίσματα που διενεργούνται στις υποψήφιες χώρες είναι δημοκρατικά. Καταρχάς, πρέπει να διασφαλιστεί ότι δεν θα αποφασίσουμε για το σύνταγμα της ΕΕ προτού προσχωρήσουν οι νέες χώρες. Σε περίπτωση που η ΕΕ λάμβανε μια απόφαση για το σύνταγμα ερήμην των νέων κρατών μελών της, αυτό θα αποτελούσε θρίαμβο της αλαζονείας της ισχύος και απεμπόληση της δημοκρατίας. Η επιτυχία της Δανίας στη σύνοδο της Κοπεγχάγης θα ήταν τότε απλώς η νηνεμία πριν από την καταιγίδα."@el8
"Mr President, after all this praise, one scarcely dares utter a word of criticism of Denmark, especially not as a Swede, for fear of being suspected of envy. The Swedish Presidency ended, of course, as a bloody police fiasco, while the Danish peace meeting may end up in the history books.
Nonetheless, there is some justified criticism. Denmark has not succeeded in showing that the EU is a project for the people and not only for élites. No change has been made to the EU’s disastrous agricultural policy, which increases the fortunes of counts and barons but forces small farmers from Eastern Europe into bankruptcy. There has been no allaying of the anxiety, felt in Estonia for example, that EU bureaucracy will crush the newly won right to self-determination. There has been no explanation of why Poland is forced to build a new Iron Curtain towards the east. Mr Titley, the Iron Curtain is not disappearing. Instead, it is only being moved. There has been no understandable explanation of why freedom of movement should apply from day one to capital, but from a much later date to people.
The enlargement process has thus again become a unilateral annexation whereby Brussels dictates and the candidate countries knuckle under. Denmark, which has its own exemptions, should understand that an enlarged EU cannot be uniform, because it then becomes totalitarian. It must be diverse if it is to be democratic.
Now, it is a question of ensuring that the referendums in the candidate countries are democratic. Above all, it is a question of ensuring that we do not decide about the EU’s constitution before the accession of the new countries.
the EU were to make a decision on a constitution, right under the nose of the new EU Member States, that would be a triumph for the arrogance of power, and democracy would have lost out. Denmark’s success at the Copenhagen Summit
would then merely be the calm before the storm."@en3
"Señor Presidente, después de todas estas alabanzas, uno no se atreve a emitir una sola crítica a Dinamarca, especialmente siendo sueco, por miedo a que se sospeche que es la envidia la que habla. La Presidencia sueca terminó, por supuesto, como un sangriento fracaso policial, mientras que la pacífica reunión danesa puede terminar en los libros de historia.
Sin embargo, hay algunas críticas justificadas. Dinamarca no ha logrado mostrar que la UE es un proyecto para el pueblo y no sólo para las élites. No se ha cambiado nada respecto a la desastrosa política agrícola de la UE, que aumenta las fortunas de condes y barones, pero lleva a los pequeños agricultores de la Europa oriental a la bancarrota. No se ha mitigado la ansiedad, sentida en Estonia, por ejemplo, respecto a que la burocracia de la UE acabará con el recién recuperado derecho a la autodeterminación. No se ha explicado por qué Polonia se ve obligada a construir un nuevo telón de acero hacia el este. Señor Titley, el telón de acero no está desapareciendo. Simplemente se está desplazando. No se ha dado una explicación comprensible de por qué la libertad de circulación debería aplicarse desde el primer día al capital, pero mucho más tarde a las personas.
Así, el proceso de ampliación se ha convertido en una anexión unilateral en la que Bruselas ordena y los países candidatos se someten. Dinamarca, que tiene sus propias exenciones, debería entender que una UE ampliada no puede ser uniforme, porque entonces se hace totalitaria. Debe ser diversa si queremos que sea democrática.
Ahora se trata de asegurar que los referendos en los países candidatos son democráticos. Sobre todo, se trata de asegurar que no decidimos sobre la constitución de la UE antes de la entrada de los nuevos países. Si la UE tomase una decisión sobre una constitución, justo delante de las narices de sus nuevos Estados miembros, sería un triunfo de la arrogancia del poder y la democracia saldría derrotada. El éxito de Dinamarca en la Cumbre de Copenhague no sería entonces más que la calma antes de la tormenta."@es12
"Arvoisa puhemies, kaikkien näiden ylistyspuheiden jälkeen kukaan tuskin uskaltautuu puhumaan kriittisesti Tanskasta, eikä varsinkaan ruotsalainen, sillä silloin sen epäiltäisiin johtuvan kateudesta. Ruotsin puheenjohtajuus päättyi tietenkin veriseen poliisifiaskoon samalla, kun Tanskan rauhankokous saattaa päätyä historiankirjoihin.
Kuitenkin tietty arvostelu on oikeutettua. Tanska ei ole pystynyt osoittamaan, että EU on kansan eikä ainoastaan eliittien hanke. EU:n katastrofaalista maatalouspolitiikkaa ei ole muutettu, vaikka se rikastuttaa kreivejä ja paroneja samalla, kun Itä-Euroopan pienviljelijät ajetaan vararikkoon. Esimerkiksi Virossa ollaan edelleen huolestuneita siitä, että EU:n byrokratia murskaa vasta hankitun itsemääräämisoikeuden. Myöskään ei ole annettu selitystä sille, miksi Puolan on rakennettava uusi rautaesirippu itään. Arvoisa Titley, rautaesirippu ei ole katoamassa, vaan sitä vain siirretään. Myöskään ei ole ymmärrettävästi selitetty sitä, miksi liikkumisen vapautta on sovellettava heti ensimmäisestä päivästä pääomaan, mutta ihmisiin vasta paljon myöhemmin.
Laajentumisesta on siten jälleen kerran tullut yksipuolinen liitos, jossa Bryssel määrää ja ehdokasvaltiot taipuvat. Tanskan, jolla on omat poikkeuksensa, olisi ymmärrettävä, ettei laajentunut EU voi olla yhdenmukainen, koska silloin siitä tulee totalitaarinen. Sen on oltava monimuotoinen, jos sen halutaan olevan demokraattinen.
Nyt on huolehdittava siitä, että kansanäänestykset ehdokasvaltioissa ovat demokraattiset. Ennen kaikkea on varmistettava, ettemme päätä EU:n perustuslaista ennen uusien maiden liittymistä.
EU päättäisi perustuslaista juuri uusien EU:n jäsenvaltioiden nenän edessä, se olisi röyhkeän vallankäytön riemuvoitto ja demokratian tappio. Tanskan menestys Kööpenhaminan huippukokouksessa olisi siten pelkästään tyyntä myrskyn edellä."@fi5
"Monsieur le Président, après toutes ces louanges, il est difficile de formuler la moindre critique à l'encontre du Danemark, en particulier si l'on est Suédois. On pourrait en effet nous soupçonner d'être jaloux ! La présidence suédoise s'est terminée sur un fiasco policier sanglant, alors que le sommet danois pour la paix devrait entrer dans les livres d'histoire.
Il y a néanmoins une série de critiques justifiées. Le Danemark n'est pas parvenu à démontrer que l'UE était un projet destiné au peuple et pas seulement à l'élite. On n'a en rien modifié la politique agricole catastrophique de l'UE qui engraisse les comtes et les barons, mais contraint les petits fermiers d'Europe orientale à mettre la clé sous le paillasson. On n'a pas apaisé les inquiétudes, en Estonie par exemple, face au risque de voir la bureaucratie de l'UE broyer le droit à l'autodétermination récemment acquis. On n'a pas expliqué pourquoi la Pologne était obligée de construire un nouveau rideau de fer avec l'Est. Et oui, Monsieur Titley, le rideau de fer n'a pas disparu, il est simplement déplacé ! On n'a pas expliqué de manière claire pourquoi la libre circulation des capitaux devrait entrer en vigueur dès le premier jour, contrairement à celle des personnes, qui ne le sera que beaucoup plus tard.
Le processus d'élargissement a par conséquent une fois de plus été une annexion unilatérale, où Bruxelles dicte sa loi et où les pays candidats se soumettent. Le Danemark, qui fait lui-même l'objet de certaines exceptions, devrait comprendre qu'une Union élargie ne peut pas être uniformisée, dans la mesure où elle deviendrait alors un État totalitaire. Elle doit être diversifiée si elle veut prétendre au statut de démocratie.
Il s'agit à présent de s'assurer que les référendums dans les pays candidats se déroulent de façon démocratique. Il s'agit surtout de veiller à ne pas définir la constitution de l'UE tant que les nouveaux États ne sont pas devenus membres.
l'UE décide d'une constitution, au nez et à la barbe des nouveaux membres de l'UE, l'arrogance du pouvoir triomphera aux dépens de la démocratie. Le succès du Danemark lors du sommet de Copenhague ne sera alors plus que le calme avant la tempête."@fr6
"Signor Presidente, dopo tutte queste lodi, difficilmente qualcuno oserebbe proferire anche solo una parola di critica nei confronti della Danimarca, tantomeno se svedese, per timore di essere tacciato di invidia. La Presidenza svedese, si sa, è terminata con un sanguinoso fallimento della polizia, mentre il pacifico incontro danese è degno di figurare nei libri di storia.
Cionondimeno vi sono alcune giustificate critiche. La Danimarca non è riuscita a dimostrare che l’UE è un progetto per la gente e non solo per le
. Non è stato apportato alcun cambiamento alla disastrosa politica agricola comunitaria, che accresce le fortune di conti e baroni, ma provoca il fallimento dei piccoli agricoltori dell’Europa orientale. Non è stata in alcun modo placata la preoccupazione, ad esempio, dell’Estonia per il fatto che la burocrazia dell’Unione europea cancellerà il diritto all’autodeterminazione recentemente acquisito. Non è stata fornita alcuna spiegazione del motivo per cui la Polonia è costretta a costruire una nuova cortina di ferro ad est. Onorevole Titley, la cortina di ferro non è scomparsa, è stata solo spostata. Non vi è alcuna spiegazione comprensibile del motivo per cui la libera circolazione debba valere sin dal primo giorno per i capitali, ma solo molto dopo per le persone.
Il processo di allargamento sta pertanto diventando di nuovo un’annessione unilaterale per mezzo della quale Bruxelles dispone e i paesi candidati devono obbedire. La Danimarca, che gode di esenzioni, dovrebbe capire che l’allargamento dell’Unione europea non può essere uniforme, perché diventa totalitario. L’allargamento, per essere democratico, deve essere diverso.
Adesso vi è il problema di assicurare che i
nei paesi candidati siano democratici. Soprattutto occorre evitare di decidere in merito alla Costituzione europea prima dell’adesione dei nuovi paesi.
l’Unione europea dovesse decidere in merito alla Costituzione proprio sotto il naso dei nuovi Stati membri, un simile comportamento sarebbe un trionfo per l’arroganza del potere e una sconfitta per la democrazia. Il successo della Danimarca al Vertice di Copenaghen sarebbe allora semplicemente la calma prima della tempesta."@it9
"Mr President, after all this praise, one scarcely dares utter a word of criticism of Denmark, especially not as a Swede, for fear of being suspected of envy. The Swedish Presidency ended, of course, as a bloody police fiasco, while the Danish peace meeting may end up in the history books.
Nonetheless, there is some justified criticism. Denmark has not succeeded in showing that the EU is a project for the people and not only for élites. No change has been made to the EU’s disastrous agricultural policy, which increases the fortunes of counts and barons but forces small farmers from Eastern Europe into bankruptcy. There has been no allaying of the anxiety, felt in Estonia for example, that EU bureaucracy will crush the newly won right to self-determination. There has been no explanation of why Poland is forced to build a new Iron Curtain towards the east. Mr Titley, the Iron Curtain is not disappearing. Instead, it is only being moved. There has been no understandable explanation of why freedom of movement should apply from day one to capital, but from a much later date to people.
The enlargement process has thus again become a unilateral annexation whereby Brussels dictates and the candidate countries knuckle under. Denmark, which has its own exemptions, should understand that an enlarged EU cannot be uniform, because it then becomes totalitarian. It must be diverse if it is to be democratic.
Now, it is a question of ensuring that the referendums in the candidate countries are democratic. Above all, it is a question of ensuring that we do not decide about the EU’s constitution before the accession of the new countries.
the EU were to make a decision on a constitution, right under the nose of the new EU Member States, that would be a triumph for the arrogance of power, and democracy would have lost out. Denmark’s success at the Copenhagen Summit
would then merely be the calm before the storm."@lv10
"Mijnheer de Voorzitter, na al deze lofuitingen durf je, zeker als Zweed, bijna geen kritiek meer te uiten op Denemarken. Voor je het weet word je beticht van jaloezie. Het Zweedse voorzitterschap is immers afgesloten met een gewelddadig politieoptreden, terwijl de Deense vredestop waarschijnlijk de geschiedenisboeken zal halen.
Toch is een aantal kanttekeningen op zijn plaats. Denemarken heeft niet waar kunnen maken dat de Europese Unie een project voor het volk is, en niet alleen voor de elite. Het voorzitterschap heeft het rampzalige landbouwbeleid van de Unie, dat de beurs van de rijken spekt en de kleine boeren in Oost-Europa ruïneert, niet veranderd. Het heeft de angst in bijvoorbeeld Estland niet weg kunnen nemen voor het feit dat de Europese bureaucratie de pas verworven zelfbeschikking teniet zal doen. Het heeft niet uitgelegd waarom Polen aan de oostgrens een nieuw ijzeren gordijn moet aanbrengen. Mijnheer Titley, het IJzeren Gordijn verdwijnt niet, het wordt alleen verplaatst. Het heeft niet op een begrijpelijke manier uit kunnen leggen waarom vrij verkeer van kapitaal wel direct van kracht zal zijn maar vrij verkeer van personen pas veel later.
Het uitbreidingsproces is daarom opnieuw een eenzijdige annexatie geworden, waarbij Brussel de lakens uitdeelt en de kandidaat-landen moeten buigen. Denemarken, waarvoor aparte uitzonderingen gelden, zou moeten weten dat een uitgebreide Unie niet uniform kan zijn, omdat zij dan totalitair wordt. Een voorwaarde voor een democratische Unie is diversiteit.
Het is nu zaak om erop toe te zien dat de referenda in de kandidaat-landen democratisch zijn. Het is met name van belang om erop toe te zien dat wij geen besluit nemen over de grondwet van de Europese Unie voordat de nieuwe lidstaten zijn toegetreden.
de Unie een besluit neemt over een grondwet vlak voordat de nieuwe lidstaten toetreden, heeft de arrogantie van de macht gewonnen en trekt de democratie aan het kortste eind. In dat geval is het succes van Denemarken op de Top van Kopenhagen slechts een stilte voor de storm."@nl2
"Senhor Presidente, depois de todos estes louvores, é muito difícil alguém atrever-se a exprimir uma palavra crítica para com a Dinamarca, e certamente nunca quando se é sueco, por receio de que suspeite de inveja. A Presidência sueca terminou, é claro, como um fiasco político total, enquanto a Cimeira dinamarquesa pode vir a acabar nos livros de História.
No entanto, há algumas críticas que se justificam. A Dinamarca não conseguiu mostrar que a União Europeia é um projecto para as populações e não apenas para as elites. Não se introduziram mudanças na desastrosa Política Agrícola da União Europeia, que dilata as fortunas de condes e barões, mas que leva os pequenos agricultores da Europa Oriental à falência. Não se aliviou a ansiedade sentida, por exemplo, na Estónia, perante a possibilidade de a burocracia da União Europeia ir destruir o recém-conquistado direito à autodeterminação. Não se explicou por que razão a Polónia é obrigada a construir uma nova Cortina de Ferro a Leste. Senhor Deputado Titley, a Cortina de Ferro não está a desaparecer. Em vez disso, está apenas a deslocar-se. Não foi dada nenhuma explicação razoável para o facto de a liberdade de circulação se aplicar desde o primeiro dia aos capitais, mas só muito mais tarde às pessoas.
O processo de alargamento tornou-se assim, mais uma vez, uma anexação unilateral em que Bruxelas dita e os países candidatos obedecem. A Dinamarca, que goza das suas próprias derrogações, deveria compreender que uma União Europeia alargada não pode ser uniforme, uma vez que, aí, se torna totalitária. Tem de ser diversificada, se quiser ser democrática.
Agora, é questão de assegurar que os referendos nos países candidatos sejam democráticos. Acima de tudo, é questão de assegurar que não decidimos sobre a constituição da União Europeia antes da adesão dos novos países. Se a União Europeia tomasse uma decisão sobre uma constituição, mesmo debaixo do nariz dos novos Estados-Membros da União, isso seria um triunfo da arrogância do poder, e a democracia sairia a perder. O sucesso da Dinamarca na Cimeira de Copenhaga não seria, nesse caso, mais do que a calma que antecede a tempestade."@pt11
|
lpv:unclassifiedMetadata |
"Als"2
"Hvis"1
"If"10,3
"Om"13
"Se"9
"Si"6
|
Named graphs describing this resource:
The resource appears as object in 2 triples