Local view for "http://purl.org/linkedpolitics/eu/plenary/2002-12-17-Speech-2-113"
Predicate | Value (sorted: default) |
---|---|
rdf:type | |
dcterms:Date | |
dcterms:Is Part Of | |
dcterms:Language | |
lpv:document identification number |
"en.20021217.3.2-113"4
|
lpv:hasSubsequent | |
lpv:speaker | |
lpv:spoken text |
". - De huidige regels die binnen de EU gelden vormen een onsamenhangende lappendeken. Die is gedurende een halve eeuw ontstaan via verdragen, verordeningen en richtlijnen, waarbij het Hof van Justitie scheidsrechter moet spelen. Voor de burgers van Europa is onduidelijk wie voor die regels verantwoordelijk is, hoe verstrekkend ze zijn en hoe ze kunnen worden veranderd. ‘Verordening’ is in de EU de naam voor de rechtstreekse wetgeving op het meest centrale niveau, terwijl diezelfde naam in Nederland wordt gebruikt voor regels die binnen de ruimte welke de nationale wetgeving biedt, zijn vastgesteld door gemeenten en provincies. De naam ‘Richtlijn’ wekt de indruk dat het gaat om vrijblijvende aanbevelingen, dus welgemeende adviezen. In werkelijkheid worden de nationale parlementen gedwongen om binnen twee jaar overeenkomstige wetgeving vast te stellen, zodat de kern van het daar te nemen besluit al is vastgesteld voordat de publieke discussie over de wenselijkheid ervan kan starten. Wie een Europese superstaat met veel centrale wetgeving wil krijgt van rapporteur Bourlanges een uitstekend overzicht van de verhouding tussen grondwet, gewone wetten, programmawetten, kaderwetten, organieke wetten en financiële wetten. Ik steun niet zijn bedoelingen, maar wel zijn overzichtelijkheid. Terecht wil hij uitvoeringsmaatregelen van de Europese Commissie onderwerpen aan medebeslissing door dit Parlement als we binnen drie maanden bezwaar aantekenen."@nl2
|
lpv:spokenAs | |
lpv:translated text |
"De regler, der i øjeblikket gælder i EU, danner et usammenhængende patchwork. De er dukket op i løbet af 50 år gennem traktater, forordninger og direktiver, med Domstolen som dommer. Det er uklart for borgerne i EU, hvem der er ansvarlig for hvilke regler, hvor vidtrækkende de er, og hvordan de kan ændres. Med EU-termer er en forordning navnet på direkte lovgivning på de mest centraliserede niveauer, mens ordet i Nederlandene bruges for regler, der er fastsat af kommunale og lokale myndigheder inden for det, der tillades i national lovgivning. Ordet direktiv giver det indtryk, at disse er ikke-bindende henstillinger eller velmenende råd. I virkeligheden er de nationale parlamenter tvunget til at gennemføre disse i national lovgivning inden for to år. Dermed er det væsentlige i den beslutning, der skal træffes, allerede fastsat, inden der har været en offentlig diskussion om det ønskværdige i den. Ordføreren, hr. Bourlanges, giver enhver, der ønsker en europæisk superstat med masser af centraliserede love, et glimrende overblik over forbindelsen mellem forfatning, almindelig lovgivning, programlovgivning, rammelovgivning, organisk lovgivning og finansiel lovgivning. Jeg støtter ikke hans intentioner, men jeg støtter hans klarhed. Han ønsker med rette, at Kommissionens udøvende foranstaltninger skal fremlægges til godkendelse for Parlamentet, hvis vi gør indsigelser inden tre måneder."@da1
".
Die derzeitigen Regeln, die innerhalb der EU gelten, bilden ein zusammenhangloses Flickwerk. Dieses ist im Laufe eines halben Jahrhunderts über Verträge, Verordnungen und Richtlinien entstanden, wobei der Europäische Gerichtshof den Schiedsrichter spielen muss. Den Bürgern Europas ist nicht klar, wer für diese Regeln verantwortlich ist, wie weit reichend sie sind und wie sie geändert werden können. Verordnung ist in der EU die Bezeichnung für unmittelbar anwendbare Rechtsakte auf ganz zentraler Ebene, in den Niederlanden indes bezeichnet sie Regelungen, die innerhalb des Raums, den die nationale Gesetzgebung bietet, von Kommunen und Provinzen festgelegt werden. Der Terminus „Richtlinie“ erweckt den Eindruck, es handele sich um unverbindliche Empfehlungen, also um wohl gemeinte Ratschläge. In Wirklichkeit werden die nationalen Parlamente gezwungen, innerhalb von zwei Jahren entsprechende Gesetze zu erlassen, sodass der dort zu treffende Beschluss bereits im Kern festliegt, ehe die öffentliche Diskussion darüber, inwieweit er wünschenswert ist, beginnen kann. Wer einen europäischen Superstaat mit einer umfassenden zentralen Gesetzgebung will, dem verschafft Berichterstatter Bourlanges einen ausgezeichneten Überblick über das Verhältnis zwischen Grundgesetz, einfachen Gesetzen, Programmgesetzen, Rahmengesetzen, organischen Gesetzen und Finanzgesetzen. Ich unterstütze nicht seine Absicht, wohl aber die Übersichtlichkeit. Zu Recht möchte er Durchführungsmaßnahmen der Europäischen Kommission der Mitentscheidung dieses Parlaments unterwerfen, wenn wir innerhalb von drei Monaten Einwände erheben."@de7
"Οι κανόνες που ισχύουν αυτήν τη στιγμή στην ΕΕ σχηματίζουν ένα ασυνάρτητο μωσαϊκό. Έχουν προκύψει από μια πορεία διάρκειας μιας πεντηκονταετίας, μέσω συνθηκών, κανονισμών και οδηγιών, επί των οποίων το Ευρωπαϊκό Δικαστήριο είχε ρόλο διαιτητή. Δεν είναι σαφές για τους ευρωπαίους πολίτες ποιος είναι υπεύθυνος για τους κανόνες αυτούς, ποιο είναι το εύρος τους και πώς μπορούν να αλλάξουν. Στην ΕΕ, κανονισμός είναι η ονομασία άμεσης νομοθεσίας στο πλέον κεντρικό επίπεδο, ενώ ο ίδιος όρος χρησιμοποιείται στις Κάτω Χώρες για κανόνες που θεσπίζονται από δημοτικές και περιφερειακές αρχές στο πλαίσιο που επιτρέπεται από την εθνική νομοθεσία. Η λέξη “οδηγία” δημιουργεί την εντύπωση ότι πρόκειται περί μη δεσμευτικών συστάσεων, δηλαδή καλοπροαίρετων συμβουλών. Στην πραγματικότητα, τα εθνικά κοινοβούλια είναι υποχρεωμένα να θεσπίσουν αντίστοιχη νομοθεσία εντός διετίας, οπότε η ουσία της απόφασης που πρέπει να ληφθεί έχει ήδη αποφασιστεί προτού υπάρξει δυνατότητα διεξαγωγής δημοσίου διαλόγου σχετικά με το κατά πόσον είναι επιθυμητή. Για όποιον επιθυμεί τη δημιουργία ενός ευρωπαϊκού υπερκράτους με αυξημένη συγκεντρωτική νομοθεσία, υπάρχει μια θαυμάσια περιγραφή από τον εισηγητή, κ. Bourlanges, της σχέσης μεταξύ συντάγματος, κοινής νομοθεσίας, προγραμματικής νομοθεσίας, νομοθεσίας πλαισίου, οργανικής νομοθεσίας και δημοσιονομικής νομοθεσίας. Δεν συμφωνώ με τις προθέσεις του, αλλά συμφωνώ με τη σαφήνειά του. Ορθώς ζητά τα εκτελεστικά μέτρα της Ευρωπαϊκής Επιτροπής να υποβάλλονται προς έγκριση από το Ευρωπαϊκό Κοινοβούλιο, εφόσον υποβάλουμε ένσταση εντός τριμήνου."@el8
"The rules presently applying in the EU form an incoherent patchwork. They have emerged over the course of fifty years via treaties, ordinances and directives, with the Court of Justice having to act as arbiter. It is unclear to the citizens of Europe who is responsible for those rules, how far-reaching they are and how they can be changed. In the EU, ordinance is the name for direct legislation at the most centralised level, while the same term is used in the Netherlands for rules established by municipalities and provinces within the scope allowed by national legislation. The word ‘directive’ creates the impression that these are non-binding recommendations, hence well-meaning advice. In reality national parliaments are forced to establish corresponding legislation within two years, so that the essence of the decision to be taken there has already been established before public discussion of its desirability can get under way. Anyone wanting a European superstate with lots of centralised legislation will be given an excellent overview by the rapporteur, Mr Bourlanges of the relation between constitution, ordinary legislation, programme legislation, framework legislation, organic legislation and financial legislation. I do not support his intentions, but I do support his clarity. He quite rightly wants executive measures of the European Commission to be submitted for the approval of this Parliament if we register an objection within three months."@en3
"Las normas que se aplican en la UE forman un galimatías incoherente. Han surgido en el transcurso de cincuenta años a través de tratados, ordenanzas y Directivas, en los que el Tribunal de Justicia ha actuado como árbitro. Los ciudadanos de Europa no tienen muy claro quién es responsable de estas normas, su alcance y cómo pueden cambiarse. En la UE, ordenanza es el nombre que se da a la legislación directa en el nivel más centralizado, mientras que el mismo término se utiliza en los Países Bajos para normas establecidas por los municipios y provincias en el ámbito que permite la legislación nacional. La palabra «Directiva» da la impresión de que estas recomendaciones no son vinculantes y, por consiguiente, se trata de un consejo bien intencionado. En realidad, los Parlamentos nacionales están obligados a establecer la legislación correspondiente en un plazo de dos años, por lo que la esencia de la decisión que hay que tomar ya ha sido establecida antes de que se lleve a cabo el debate público sobre su conveniencia. Todo aquél que desee un superestado europeo con una ingente cantidad de legislación centralizada tendrá una excelente visión general dada por el ponente, el Sr. Bourlanges, de la relación entre constitución, legislación ordinaria, de programas, legislación marco, legislación orgánica y financiera. No respaldo sus intenciones, pero apoyo su claridad. Desea, bastante acertadamente, que se presenten medidas ejecutivas por parte de la Comisión Europea para su aprobación por este Parlamento si presentamos una objeción en el plazo de tres meses."@es12
"Tällä hetkellä EU:n säännöstö on kuin sekalaisista paloista tehty tilkkutäkki. Säännöt ovat syntyneet 50 vuoden kuluessa erilaisten sopimusten, asetusten ja direktiivien muodossa, ja tuomioistuin on toiminut niiden tulkitsijana. Euroopan kansalaiset eivät tiedä, kuka noista säännöistä on vastuussa, miten laaja niiden soveltamisala on tai kuinka niitä voidaan muuttaa. Kaikkein keskitetyintä suoraa lainsäädäntöä kutsutaan EU:ssa asetuksiksi, kun Alankomaissa tuota termiä käytetään kaupunkien ja maakuntien säännöistä, joissa noudatetaan kansallista lainsäädäntöä. Direktiivi-sana puolestaan viittaa suosituksiin, jotka eivät ole sitovia, tai hyvää tarkoittaviin neuvoihin. Tosiasiassa kansallisten parlamenttien on laadittava niitä vastaava kansallinen lainsäädäntö kahden vuoden kuluessa. Näin ollen päätösten pääsisällöstä on sovittu, ennen kuin päätöksen hyväksymisestä voidaan keskustella yleisesti. Bourlangesin mietinnössä esitetään kaikille keskitettyyn lainsäädäntöön perustuvan Euroopan supervaltion kannattajille kattava katsaus perustuslain, tavallisen lain, ohjelmalain, puitelain, perustuslakia täydentävän lain ja rahoitusnäkymiä koskevan lain keskinäisistä suhteista. En kannata esittelijän aikeita, mutta esityksen selkeys ansaitsee kiitoksen. Esittelijä vaatii täysin oikeutetusti, että Euroopan komission on pyydettävä parlamentin hyväksyntä toimeenpanotoimenpiteilleen, jos esitämme vastalauseen kolmen kuukauden kuluessa."@fi5
".
Les règles actuelles en vigueur au sein de l’Union européenne constituent une mosaïque incohérente. Cette dernière trouve son origine dans un demi-siècle de traités, de règlements et de directives, pour lesquels la Cour de Justice doit jouer les arbitres. Le citoyen européen ne sait pas qui porte la responsabilité pour ces règles, en quelle mesure elles sont lourdes de conséquences, ni comment elles peuvent être changées. Le règlement, pour l’Union européenne, est le nom donné à la législation directe au niveau le plus central, alors que, aux Pays-Bas, le même nom est utilisé pour les règles fixées, dans l’espace dévolu par la législation nationale, par les municipalités et les provinces. Le nom de "directive" donne l’impression qu’il s’agit de recommandations facultatives, donc de conseils d’ami. En réalité, les parlements nationaux sont contraints de prévoir la législation y afférente dans les deux ans de manière à ce que le cœur de la décision à prendre en la matière soit déjà prévu avant même que ne commence le débat public sur son opportunité. Quiconque aspire à un super-État européen à la législation très centralisée, aura un excellent aperçu des relations entre loi fondamentale, lois ordinaires, lois-programme, lois-cadre, lois organiques et lois de finances dans le rapport Bourlanges. Je ne soutiens pas les objectifs de M. Bourlanges mais bien sa clarté. Il tient, à raison, à soumettre les mesures d’exécution de la Commission européenne à la codécision de ce Parlement si nous notifions une objection dans les trois mois."@fr6
".
Le regole attualmente in vigore all’interno dell’Unione europea formano un mosaico incoerente. Sono il risultato di cinquant’anni di Trattati, regolamenti e direttive, durante i quali la Corte di giustizia ha dovuto fungere da arbitro. I cittadini europei non capiscono chi sia responsabile di queste regole, quanto siano estese e come possano essere modificate. Nell’Unione europea, “regolamento” è il nome dato ad una legislazione diretta al livello più centrale, mentre lo stesso termine nei Paesi Bassi è utilizzato per indicare regole definite dai comuni e dalle province, nella misura consentita dalla legislazione nazionale. La parola “direttiva“ dà l’impressione che si tratti di raccomandazioni non vincolanti, quindi consigli ben intenzionati. In realtà i parlamenti nazionali sono obbligati ad introdurre una legislazione corrispondente entro un termine di due anni, cosicché la sostanza della decisione da prendere è già stata determinata prima che si possa avviare una discussione pubblica sulla sua opportunità. Chiunque desideri un Superstato europeo con una consistente porzione di legislazione centralizzata potrà avere dal relatore, onorevole Bourlanges, un’eccellente illustrazione del rapporto tra costituzione, leggi ordinarie, leggi di programma, leggi quadro, leggi organiche e leggi finanziarie. Non sono d’accordo con le sue intenzioni, ma mi piace la sua chiarezza. Egli vuole, a ragione, che le misure esecutive della Commissione europea siano sottoposte all’approvazione di questo Parlamento se emerge un’obiezione entro un periodo di tre mesi."@it9
"The rules presently applying in the EU form an incoherent patchwork. They have emerged over the course of fifty years via treaties, ordinances and directives, with the Court of Justice having to act as arbiter. It is unclear to the citizens of Europe who is responsible for those rules, how far-reaching they are and how they can be changed. In the EU, ordinance is the name for direct legislation at the most centralised level, while the same term is used in the Netherlands for rules established by municipalities and provinces within the scope allowed by national legislation. The word ‘directive’ creates the impression that these are non-binding recommendations, hence well-meaning advice. In reality national parliaments are forced to establish corresponding legislation within two years, so that the essence of the decision to be taken there has already been established before public discussion of its desirability can get under way. Anyone wanting a European superstate with lots of centralised legislation will be given an excellent overview by the rapporteur, Mr Bourlanges of the relation between constitution, ordinary legislation, programme legislation, framework legislation, organic legislation and financial legislation. I do not support his intentions, but I do support his clarity. He quite rightly wants executive measures of the European Commission to be submitted for the approval of this Parliament if we register an objection within three months."@lv10
"As normas actualmente aplicáveis na União Europeia formam uma incoerente manta de retalhos. Essas normas foram surgindo ao longo de meio século, por via de tratados, regulamentos e directivas, incumbindo ao Tribunal de Justiça desempenhar o papel de árbitro. Para os cidadãos da Europa, é pouco claro onde reside a responsabilidade por essas normas, qual é o seu alcance e como podem elas ser alteradas. Na UE, o termo "regulamento" é utilizado para designar a legislação directa, ao nível mais central, enquanto nos Países Baixos esse mesmo termo é utilizado para designar as normas estabelecidas por municipalidades e províncias dentro do âmbito permitido pela legislação nacional. O termo "directiva" suscita a impressão de se tratar de recomendações não vinculativas, ou seja, de conselhos bem intencionados. Na realidade, porém, os parlamentos nacionais são obrigados a estabelecer legislação correspondente no prazo de dois anos, pelo que a essência da decisão a tomar aí já se encontra estabelecida antes de o debate público sobre a sua oportunidade poder ser encetado. Quem desejar um super-Estado europeu com muita legislação central, obterá do relator, senhor deputado Bourlanges, uma excelente panorâmica da relação entre Constituição, leis comuns, leis de programação, leis-quadro, leis orgânicas e leis de finanças. Não apoio as suas intenções, mas sim a sua clareza. O relator deseja, com muita razão, que as medidas de execução da Comissão Europeia sejam submetidas à aprovação deste Parlamento, caso este se oponha às mesmas dentro do prazo de três meses."@pt11
"De nuvarande reglerna inom EU är ett osammanhängande lapptäcke. Detta lapptäcke har uppstått under ett halvt sekel genom fördrag, förordningar och direktiv, varvid domstolen måste spela skiljedomare. För medborgarna i Europa är det inte tydligt vem som är ansvarig för dessa regler, hur långtgående de är och hur de kan ändras. Förordning är inom EU benämningen på den direkta lagstiftningen på den mest centrala nivån, medan samma benämning i Nederländerna används för regler som fastställts av kommuner och provinser inom det lagrum som den nationella lagstiftningen ger. Benämningen direktiv ger intryck av att handla om rekommendationer utan tvång, alltså välmenande råd. I verkligheten tvingas de nationella parlamenten att inom två år införa överensstämmande lagar så att kärnan i det beslut som skall fattas där redan fastställts innan en offentlig diskussion om dess önskvärdhet kan påbörjas. Den som vill ha en europeisk superstat med mycket central lagstiftning får av föredragande Bourlanges en utmärkt översikt över förhållandet mellan grundlag, vanliga lagar, programlagar, ramlagar, konstitutionskompletterande lagar och lagar rörande budgetplanen. Jag stöder inte hans avsikter men däremot hans översiktlighet. Han vill helt riktigt låta Europeiska kommissionens genomförandeåtgärder bli föremål för medbeslutande genom det här parlamentet, om vi motsätter oss dem inom tre månader."@sv13
|
lpv:unclassifiedMetadata |
Named graphs describing this resource:
The resource appears as object in 2 triples