Local view for "http://purl.org/linkedpolitics/eu/plenary/2002-12-05-Speech-4-117"
Predicate | Value (sorted: default) |
---|---|
rdf:type | |
dcterms:Date | |
dcterms:Is Part Of | |
dcterms:Language | |
lpv:document identification number |
"en.20021205.3.4-117"4
|
lpv:hasSubsequent | |
lpv:speaker | |
lpv:spoken text | |
lpv:spokenAs | |
lpv:translated text |
"Jeg har undladt at stemme i den endelige afstemning, fordi visse vigtige forslag fra det sagkyndige udvalg ikke er blevet vedtaget, og fordi UEN-Gruppens ændringsforslag, der klart ville forbedre Parlamentets holdning, er blevet forkastet. Jeg mener dog, at man har givet en altovervejende rigtig behandling af både forsigtighedsprincippet og princippet om relativ stabilitet, som er en fundamental økonomisk garanti for sektoren, især i regioner, der er meget afhængige af fiskeri. Det er imidlertid ikke overflødigt at understrege, at det er vigtigt at sikre, at justeringen af medlemsstaternes fangstkapacitet tager skyldigt hensyn til den indsats, som hver enkelt allerede har ydet for bevaring af bestandene. Vi vil gerne gentage, at den aktuelle kritiske situation for visse bestande gør det bydende nødvendigt ikke blot at opretholde bestemmelserne om adgang til zonen mellem seks og 12 sømil, men også at udvide zonen med begrænset adgang op til 24 sømil, hvis man virkelig ønsker en seriøs politik på dette område.
Jeg vil også gerne igen betone, at forvaltningen af de flerårige handlingsplaner må tage højde for ikke kun udsving i ressourcerne, men også de sociale virkninger, så der leves op til den lovede sammenhæng med EU's andre politikområder. Samtidig bifalder jeg bestemmelsen om regionale rådgivende råd, der kan omfatte interesserede og berørte aktører, selv om jeg mener, at beslutningsretten skal forblive som nu. Sidst, men ikke mindst, mener jeg, at det er særdeles vigtigt at udvide zonen med begrænset adgang til ressourcerne til 50 sømil for de ultraperifere regioners vedkommende, hvilket vil være i god overensstemmelse med traktatens artikel 299."@da1
".
Ich habe mich bei der Schlussabstimmung der Stimme enthalten, weil einige wichtige Vorschläge des Sonderausschusses nicht angenommen und die Abänderungsanträge der Fraktion Union für das Europa der Nationen abgelehnt wurden, obwohl sie den Standpunkt des Parlaments erheblich verbessert hätten. Trotzdem halte ich es für insgesamt korrekt, wie das Vorsorgeprinzip und der Grundsatz der relativen Stabilität behandelt werden, denn dieser ist ja die maßgebliche wirtschaftliche Garantie für den Sektor, vor allem in solchen Regionen, die stark von der Fischerei abhängen. Es sei jedoch darauf hinweisen, wie wichtig es ist, dass bei der Anpassung der Fangkapazitäten der einzelnen Mitgliedstaaten der Beitrag angemessen berücksichtigt wird, den sie jeweils bereits zur Erhaltung der Fischereiressourcen geleistet haben. Ich wiederhole, dass es die gegenwärtig kritische Situation mehrerer Bestände dringend erforderlich macht, nicht nur die Zugangsregelung zu der Zone zwischen 6 und 12 Seemeilen beizubehalten, sondern auch die ausschließliche Fischereizone auf 24 Meilen zu erweitern, wenn man wirklich eine ernsthafte Politik auf diesem Gebiet betreiben will. Außerdem teile ich die Bestrebungen, mit denen man gewährleisten will, dass in den mehrjährigen Bewirtschaftungsplänen nicht nur die Schwankungen der Ressourcen, sondern auch die sozialen Auswirkungen Beachtung finden müssen, um so auf die in Aussicht gestellte Übereinstimmung mit den übrigen Gemeinschaftspolitiken hinzuwirken. Gleichzeitig begrüße ich, dass regionale Beratungsgremien vorgesehen sind, die die Einbeziehung der beteiligten und betroffenen Akteure ermöglichen, wobei ich allerdings meine, dass bei der Entscheidungsbefugnis der heutige Zustand beibehalten werden soll. Schließlich halte ich insbesondere die Position für höchst wichtig, dass die ausschließlichen Fischereizonen der Regionen in äußerster Randlage bis auf 50 Seemeilen erweitert werden sollen, um so in diesem Bereich den Artikel 299 des Vertrags umzusetzen."@de7
".
Απείχα από την τελική ψηφοφορία διότι αρκετές σημαντικές προτάσεις που υποβλήθηκαν από την επιτροπή εμπειρογνωμόνων δεν υιοθετήθηκαν, ενώ και οι τροπολογίες που κατέθεσε η Ομάδα της Ένωσης για την Ευρώπη των Εθνών απορρίφθηκαν, παρόλο που θα είχαν βελτιώσει σημαντικά τη θέση του Κοινοβουλίου. Παρόλα αυτά, θεωρώ ότι ο τρόπος με τον οποίο χρησιμοποιήθηκε η αρχή της προφύλαξης καθώς και η αρχή της σχετικής σταθερότητας – η οποία συνιστά θεμελιώδη οικονομική εγγύηση για τη βιομηχανία, ιδίως σε περιφέρειες οι οποίες εξαρτώνται ιδιαίτερα από την αλιεία – υπήρξε εν γένει ορθός. Αξίζει, ωστόσο, να σημειωθεί ότι πρέπει να φροντίσουμε ώστε οι τροποποιήσεις της αλιευτικής ικανότητας των επιμέρους κρατών μελών θα λάβουν ιδιαιτέρως υπόψη τη μέχρι τώρα συνεισφορά του καθενός τους για τη διατήρηση των αλιευτικών αποθεμάτων. Επαναλαμβάνω, επίσης, ότι η τρέχουσα κρίσιμη κατάσταση των διαφόρων αποθεμάτων σημαίνει ότι επείγει όχι μόνο να διατηρήσουμε τους κανόνες για την πρόσβαση στη ζώνη μεταξύ έξι και δώδεκα ναυτικών μιλίων αλλά και να επεκτείνουμε τη ζώνη απαγόρευσης σε 24 μίλια, εάν όντως επιθυμούμε μια αξιόπιστη αλιευτική πολιτική. Για μια ακόμη φορά, ενδιαφέρομαι να διασφαλιστεί ότι τα πολυετή σχέδια διαχείρισης δεν θα καλύπτουν μόνο τις αυξομειώσεις των αποθεμάτων αλλά και τις κοινωνικές επιπτώσεις, σύμφωνα με την υποσχεθείσα εναρμόνιση προς άλλες κοινοτικές πολιτικές. Συγχρόνως, χαιρετίζω την πρόταση για περιφερειακά γνωμοδοτικά συμβούλια, τα οποία θα επιτρέπουν τη συμμετοχή των ενδιαφερομένων και των επηρεαζόμενων φορέων, αν και φρονώ ότι οι αρμοδιότητες λήψης αποφάσεων πρέπει να παραμείνουν ως έχουν. Τέλος, επί του προκειμένου, θεωρώ πως η πρόταση για την επέκταση των ζωνών περιορισμού της πρόσβασης σε πόρους για τις άκρως απομακρυσμένες περιοχές σε 50 ναυτικά μίλια είναι εξαιρετικά σημαντική, καθώς κάνει πράξη το άρθρο 299 της Συνθήκης στον εν λόγω τομέα."@el8
".
I abstained from the final vote because a number of important proposals made by the specialist committee were not adopted and the amendments proposed by the Union for Europe of the Nations Group were rejected, although they would have improved Parliament’s position significantly. Nonetheless, I consider the treatment given to the precautionary principle and also the principle of relative stability – a fundamental economic guarantee for the industry, especially in regions that depend heavily on fishing – to have been right overall. It is worth pointing out, however, that we have to ensure that the adjustments to the fishing capacity of each Member State should give due weight to the contribution each has already made to the conservation of fish stocks. I also repeat that the current critical situation of various stocks means that it is urgent not only to maintain the rules on access to the zone between six and 12 nautical miles but to extend the exclusion zone to 24 miles, if we really want a fisheries policy that can be taken seriously.
I am also once more concerned to ensure that the multiannual management plans should cover not just the fluctuations in stocks but also the social impacts, in keeping with the promised consistency with other Community policies. At the same time, I welcome the proposal for regional advisory councils, which will allow the involvement of interested and affected actors, although I think that decision-making powers should remain as they are now. Finally and most particularly, I consider the proposal to extend the exclusive zones for the outermost regions to 50 nautical miles to be of the utmost importance, as it puts Article 299 of the Treaty into practice in this field."@en3
"Me he abstenido en la votación final porque no se aprobaron algunas propuestas importantes presentadas por la comisión especializada y porque se rechazaron las enmiendas propuestas por el Grupo Unión por la Europa de las Naciones, que habrían mejorado sustancialmente la posición del Parlamento. No obstante, considero correcto, en su conjunto, el tratamiento dispensado al principio de cautela y al principio de estabilidad relativa, una garantía económica fundamental para la industria, sobre todo en regiones que dependen mucho de la pesca. Sin embargo, no está de más señalar que tenemos que asegurarnos de que el ajuste de la capacidad pesquera de cada Estado miembro tenga debidamente en cuenta la contribución que cada uno ha realizado ya a la protección de los recursos pesqueros. Vuelvo a reiterar que la crítica situación actual de varias poblaciones de peces hace que sea urgente no sólo mantener el régimen de acceso a la zona comprendida entre 6 y 12 millas náuticas, sino también ampliar la zona de exclusión a 24 millas, si queremos de verdad contar con una política pesquera seria en este ámbito.
Una vez más, me preocupa garantizar que los planes multianuales de gestión abarquen no sólo las variaciones de los recursos, sino también las repercusiones sociales, logrando así la prometida coherencia con las demás políticas comunitarias. Al mismo tiempo, acojo con satisfacción la propuesta de creación de consejos regionales consultivos que permitan la participación de todas las partes afectadas e interesadas, aunque creo que la capacidad de decisión debe permanecer como está actualmente. Por último, y en especial, quisiera destacar que considero que la propuesta de ampliar a 50 millas las zonas exclusivas de las regiones ultraperiféricas es de máxima importancia, ya que aplica en este ámbito el artículo 299 del Tratado."@es12
".
Pidätyin viimeisestä äänestyksestä, sillä useita asiasta vastaavan valiokunnan merkittäviä ehdotuksia ei hyväksytty ja Unioni Euroopan puolesta -ryhmän esittämät tarkistukset hylättiin, vaikka ne olisivat parantaneet parlamentin asemaa huomattavasti. Olen kuitenkin sitä mieltä, että ennalta varautumisen periaatteen sekä suhteellisen vakauden periaatteen – joka on perustavaa laatua oleva taloudellinen tae kalastusalalle, varsinkin voimakkaasti kalastuksesta riippuvaisilla alueilla – käsitteleminen oli yleisesti ottaen oikein. On kuitenkin syytä huomauttaa, että meidän on huolehdittava siitä, että mukautettaessa yksittäisten jäsenvaltioiden kalastuskapasiteettia otetaan asianmukaisesti huomioon niiden jo tekemät toimenpiteet kalakantojen säilyttämiseksi. Toistan myös sen, että eri kantojen nykyinen kriittinen tilanne merkitsee sitä, että on tärkeää sekä säilyttää pääsyä kuuden ja 12 meripeninkulman väliselle alueelle koskevat säännöt että laajentaa yksinomaista kalastusaluetta 24 meripeninkulmaan, mikäli todella haluamme vakavasti otettavaa kalastuspolitiikkaa.
Haluan myös jälleen kerran huolehtia siitä, että monivuotisissa hoitosuunnitelmissa otetaan huomioon sekä kalakantojen vaihtelu että sosiaaliset vaikutukset ja pysytään näin lupausten mukaan johdonmukaisina muiden yhteisön politiikkojen kanssa. Samalla pidän myönteisenä ehdotusta alueellisista neuvoa-antavista toimikunnista, joiden kautta asiasta kiinnostuneet toimijat ja ne, joihin toiminta vaikuttaa, voivat osallistua siihen, vaikka olenkin sitä mieltä, että nykyiset päätöksentekorakenteet olisi säilytettävä. Lopuksi ja mikä tärkeintä, pidän ehdotusta laajentaa syrjäisten alueiden yksinomaista aluetta 50 meripeninkulmaan hyvin tärkeänä, sillä näin toteutetaan käytännössä perustamissopimuksen 299 artiklaa tällä alalla."@fi5
"Je me suis abstenu lors du vote final parce que des propositions importantes de la commission compétente au fond n’ont pas été approuvées et que les propositions d’amendement de l’UEN ont été rejetées alors qu’elles amélioraient de manière significative la position du Parlement. Néanmoins, j’estime que le traitement réservé au principe de précaution est globalement correct, de même que celui réservé au principe de stabilité relative, qui est une garantie économique fondamentale pour le secteur, surtout dans des régions qui dépendent beaucoup de la pêche. Toutefois, il faut souligner que l’ajustement des capacités de pêche de chaque État membre doit tenir compte de la contribution déjà apportée par chacun à la préservation des ressources halieutiques. Une fois de plus, nous nous levons pour dire que la situation critique actuelle de différentes unités de peuplement implique d’urgence non seulement le maintien du régime d’accès à la zone comprise entre 6 et 12 miles marins, mais l’extension de la zone exclusive jusqu’à 24 miles, si l’on veut disposer vraiment d’une politique sérieuse dans ce domaine. Je partage aussi la préoccupation de faire en sorte que la gestion des cycles pluriannuels tienne compte des impacts sociaux, au-delà des variations des ressources, en allant à la rencontre de la cohérence promise avec les autres politiques communautaires. Je salue en même temps la création de conseils consultatifs régionaux permettant d’inclure des agents intéressés et concernés, même si je pense que le pouvoir de décision doit rester tel quel. Enfin et tout spécialement, je considère qu’il est de la plus haute importance de porter les zones exclusives des régions ultrapériphériques à 50 miles marins, en donnant ainsi une traduction à l’article 299 du Traité dans ce domaine."@fr6
"Mi sono astenuto dalla votazione finale, in quanto diverse importanti proposte avanzate dal comitato di esperti non sono state approvate e gli emendamenti presentati dall’Unione per l’Europa delle Nazioni sono stati respinti, sebbene avrebbero migliorato in modo significativo la posizione del Parlamento. Ciononostante, ritengo che il trattamento riservato al principio precauzionale, nonché al principio della stabilità relativa – una garanzia economica essenziale per il settore, soprattutto in regioni che dipendono massicciamente dalla pesca – sia stato nel complesso corretto. E’ tuttavia d’uopo sottolineare la necessità di assicurare che gli adeguamenti della capacità di pesca di ciascuno Stato membro tengano in debita considerazione il contributo apportato da ognuno di essi alla conservazione degli
ittici. Ribadisco altresì che l’attuale situazione critica di vari
significa che è urgente non solo mantenere il regime relativo all’accesso alle zone compreso tra le 6 e le 12 miglia nautiche, bensì ampliare la zona di esclusione a 24 miglia, se realmente vogliamo una politica della pesca seria. Mi preoccupo anche sempre di più che si garantisca che i piani di gestione pluriennale non contemplino solo le variazioni degli
bensì anche gli impatti a livello sociale, rispettando la coerenza promessa con altre politiche comunitarie. Al contempo, accolgo con favore la proposta in merito all’istituzione di consigli consultivi regionali che permetterà di coinvolgere gli attori interessati, sebbene sia dell’avviso che i poteri decisionali debbano rimanere quelli di adesso. Da ultimo e in particolar modo, penso che la proposta di ampliare le zone esclusive per le regioni ultraperiferiche a 50 miglia nautiche rivesta un’importanza assoluta, in quanto applica in questo settore l’articolo 299 del Trattato."@it9
".
I abstained from the final vote because a number of important proposals made by the specialist committee were not adopted and the amendments proposed by the Union for Europe of the Nations Group were rejected, although they would have improved Parliament’s position significantly. Nonetheless, I consider the treatment given to the precautionary principle and also the principle of relative stability – a fundamental economic guarantee for the industry, especially in regions that depend heavily on fishing – to have been right overall. It is worth pointing out, however, that we have to ensure that the adjustments to the fishing capacity of each Member State should give due weight to the contribution each has already made to the conservation of fish stocks. I also repeat that the current critical situation of various stocks means that it is urgent not only to maintain the rules on access to the zone between six and 12 nautical miles but to extend the exclusion zone to 24 miles, if we really want a fisheries policy that can be taken seriously.
I am also once more concerned to ensure that the multiannual management plans should cover not just the fluctuations in stocks but also the social impacts, in keeping with the promised consistency with other Community policies. At the same time, I welcome the proposal for regional advisory councils, which will allow the involvement of interested and affected actors, although I think that decision-making powers should remain as they are now. Finally and most particularly, I consider the proposal to extend the exclusive zones for the outermost regions to 50 nautical miles to be of the utmost importance, as it puts Article 299 of the Treaty into practice in this field."@lv10
"Ik heb me bij de slotstemming van stemming onthouden, aangezien een aantal belangrijke voorstellen van de vakcommissie het niet gehaald hebben en de door de Fractie Unie voor een Europa van Nationale Staten ingediende amendementen zijn verworpen, ofschoon deze het standpunt van het Europees Parlement aanzienlijk verbeterd zouden hebben. Desalniettemin ben ik van mening dat de wijze waarop hier is omgegaan met het voorzorgsbeginsel en het principe van relatieve stabiliteit – een fundamentele economische garantie, vooral voor regio’s die voor een belangrijk deel afhankelijk zijn van de visvangst – op zich steeds correct is geweest. Het is echter wel van belang dat we bij het vaststellen van de visrechten van de lidstaten rekening houden met de bijdrage die elke lidstaat afzonderlijk reeds geleverd heeft aan het behoud van de visstand. Bovendien is de situatie voor een aantal soorten zodanig dat het niet volstaat de regels voor toegang tot de zone tussen 6 en 12 zeemijl aan te houden. Het is hoog tijd dat we de exclusieve zone uitbreiden tot 24 mijl – als we tenminste willen dat het visserijbeleid serieus wordt genomen.
Ik wil er nogmaals op aandringen dat de meerjarige beheersplannen niet alleen toegesneden moeten zijn op de fluctuaties in de visstand, maar ook rekening moeten houden met de sociale gevolgen. We hebben immers beloofd dat dit beleid zou worden afgestemd op het gemeenschapsbeleid op andere terreinen. Ik sta achter het voorstel van de regionale adviesraden om de belanghebbenden in deze zaken te betrekken. Ik geloof wel dat de besluitvormingsprocedure mag blijven zoals ze is. Tot slot wil ik graag aangeven dat ik het voorstel om de exclusieve zones rond de ultraperifere regio’s tot 50 zeemijl uit te breiden van groot belang vindt – het is een praktische uitwerking van artikel 299 van het Verdrag."@nl2
".
Jag avstod från att rösta i slutomröstningen eftersom flera viktiga förslag som lagts fram av expertkommittén inte blev antagna och de ändringsförslag som lades fram av Gruppen Unionen för nationernas Europa förkastades fast de skulle ha förbättrat parlamentets ståndpunkt avsevärt. Trots det så anser jag att den behandling som givits försiktighetsprincipen och principen om relativ stabilitet – en grundläggande ekonomisk garanti för näringslivet, särskilt i regioner som är starkt beroende av fisket – i stort sett var riktig. Det är dock värt att påpeka att vi måste se till att justeringarna av varje medlemsstats fiskekapacitet på lämpligt sätt skall återspegla de bidrag som var och en redan gjort till fiskbeståndens bevarande. Jag upprepar också att det nuvarande kritiska läget för diverse bestånd innebär att det är viktigt att inte bara upprätthålla gällande regler om tillträde till en zon på mellan sex och tolv sjömil utan att utvidga den zonen till 24 sjömil om vi verkligen vill ha en fiskeripolitik som kan tas på allvar.
Jag tycker även att det är viktigt att de fleråriga förvaltningsplanerna inte endast omfattar svängningarna i fiskbestånden utan även de sociala effekterna, att den utlovade överensstämmelsen med annan gemenskapspolitik hålls. Samtidigt välkomnar jag förslaget om regionala rådgivande nämnder, vilka kommer att möjliggöra att intresserade och berörda parter engageras, även om jag tror att befogenheterna att fatta beslut borde förbli som de är nu. Sist men inte minst anser jag att förslaget om att utvidga fiskezonerna för de yttersta randområdena till 50 sjömil är av största vikt eftersom det är en tillämpning av artikel 299 i fördraget."@sv13
|
lpv:unclassifiedMetadata |
"PT)"12
|
Named graphs describing this resource:
The resource appears as object in 2 triples