Local view for "http://purl.org/linkedpolitics/eu/plenary/2002-05-16-Speech-4-092"
Predicate | Value (sorted: default) |
---|---|
rdf:type | |
dcterms:Date | |
dcterms:Is Part Of | |
dcterms:Language | |
lpv:document identification number |
"en.20020516.4.4-092"4
|
lpv:hasSubsequent | |
lpv:speaker | |
lpv:spoken text |
". - Les grandes orientations économiques pour 2002 sont moins attrayantes que ne le dit la Commission. Dans plusieurs pays membres, dont la France, on voit resurgir une nette menace d'inflation, qui peut inciter la Banque centrale européenne à relever ses taux d'intérêt, avec des répercussions négatives sur la croissance. Celle-ci, justement, reste faible, car la reprise se fait attendre en Europe, alors qu'elle est déjà présente aux États-Unis.
Sur ces deux points, l'euro a eu un impact mitigé, ou défavorable : l'échange des pièces et des billets semble bien avoir été à l'origine d'une poussée des prix, espérons-le, passagère ; quant à la croissance, on attend encore l'effet de "dopage" que, selon ses zélateurs, l'unification monétaire était censée provoquer.
Dans cet environnement défavorable, la France est prise au piège de l'héritage budgétaire socialiste. Les avertissements de la Commission au nouveau gouvernement Raffarin, qui tendent à réduire encore sa marge de manœuvre, devraient montrer à tous les Français que le carcan uniforme du Pacte de stabilité peut être, dans certains cas, contraire à l'intérêt national. Nous sommes devant les conséquences néfastes, mais logiques, des accords que nous avons signés, à Maastricht et après."@fr6
|
lpv:spokenAs | |
lpv:translated text |
"De overordnende økonomiske retningslinjer for 2002 er mindre tiltalende, end Kommissionen giver udtryk for. I flere medlemslande, bl.a. Frankrig, er der igen opstået en reel trussel om inflation, som kan friste Den Europæiske Centralbank til endnu en gang at hæve rentesatserne med de negative konsekvenser for væksten, som følger heraf. Denne er stadig svag, for opsvinget lader vente på sig i Europa, mens det allerede er kommet til USA.
På de to punkter har euroen haft en svækkende eller negativ betydning: Indførelsen af mønter og sedler synes at have været årsag til en prisstigning, lad os håbe den er midlertidig, og vedrørende væksten ventes der stadig på "dopingeffekten", som tilhængerne mener, at valutaharmoniseringen burde kunne skabe.
Frankrig er i denne ugunstige situation fanget i den socialistiske budgetmæssige arv. Kommissionens advarsler til den nye Raffarin-regering, som sigter mod at begrænse dens virkeområde endnu mere, bør vise alle franskmænd, at stabilitetspagtens jerngreb i visse tilfælde kan være i modstrid med nationale interesser. Vi står over for de sørgelige, men logiske konsekvenser af de aftaler, vi har underskrevet, i Maastricht og derefter."@da1
"Die Grundzüge der Wirtschaftspolitik im Jahr 2002 sind weniger attraktiv, als die Kommission behauptet. In mehreren Mitgliedsländern, darunter auch Frankreich, zeichnet sich eine deutliche Inflationsdrohung ab, die die Europäische Zentralbank veranlassen könnte, ihre Zinsen zu erhöhen, was negative Auswirkungen auf das Wachstum hätte. Dieses ist ohnehin nach wie vor gering, denn die Wiederbelebung lässt in Europa noch auf sich warten, während sie in den Vereinigten Staaten bereits im Gange ist.
In diesen beiden Punkten hatte der Euro eine gemischte bzw. ungünstige Wirkung: Die Euro-Bargeldeinführung hatte anscheinend einen hoffentlich nur vorübergehenden Preisauftrieb zur Folge; hinsichtlich des Wachstums warten wir immer noch auf den „Dopingeffekt“, der nach Meinung ihrer eifrigen Befürworter durch die Einführung der Einheitswährung ausgelöst werden sollte.
Unter diesen ungünstigen Rahmenbedingungen leidet Frankreich unter dem haushaltspolitischen Erbe der sozialistischen Regierung. Die Mahnungen der Kommission an die neue Regierung Raffarin, die deren Spielraum noch weiter einengen werden, sollten allen Franzosen klar machen, dass die uniformisierende Zwangsjacke des Stabilitätspakts in bestimmten Fällen dem nationalen Interesse zuwiderlaufen kann. Wir stehen nun vor den verhängnisvollen, aber logischen Konsequenzen der Abkommen, die wir in Maastricht und danach unterschrieben haben."@de7
"Οι γενικοί οικονομικοί προσανατολισμοί για το 2002 είναι λιγότερο ελκυστικοί από ό,τι λέει η Επιτροπή. Σε πολλά κράτη μέλη, μεταξύ των οποίων και στη Γαλλία, βλέπουμε να εμφανίζεται μια καθαρή απειλή πληθωρισμού, που μπορεί να παρακινήσει την Ευρωπαϊκή Κεντρική Τράπεζα να αυξήσει τα επιτόκιά της, με αρνητικές συνέπειες για την ανάπτυξη, η οποία, φυσικά, παραμένει αδύναμη διότι η ανάκαμψη καθυστερεί στην Ευρώπη, ενώ είναι ήδη παρούσα στις Ηνωμένες Πολιτείες.
Στα δύο αυτά σημεία, το ευρώ είχε χλιαρό, ή δυσμενή αντίκτυπο: η αλλαγή των κερμάτων και των χαρτονομισμάτων φαίνεται να ήταν η αιτία μιας ανόδου των τιμών, ας ελπίσουμε παροδικής όσον αφορά την ανάπτυξη, αναμένουμε ακόμη τις επιπτώσεις τόνωσης, τις οποίες, σύμφωνα με τους υποστηρικτές της, υποτίθεται ότι θα προκαλούσε η νομισματική ενοποίηση.
Μέσα σε αυτό το δυσοίωνο περιβάλλον, η Γαλλία έπεσε στην παγίδα της σοσιαλιστικής δημοσιονομικής κληρονομιάς. Οι προειδοποιήσεις της Επιτροπής προς τη νέα κυβέρνηση Raffarin, που τείνουν να μειώσουν περισσότερο τα περιθώρια ελιγμών της, θα έπρεπε να δείξουν σε όλους τους Γάλλους ότι οι ομοιόμορφες δεσμεύσεις του Συμφώνου Σταθερότητας μπορεί να είναι, σε ορισμένες περιπτώσεις, αντίθετες με το εθνικό συμφέρον. Βρισκόμαστε μπροστά στις δυσάρεστες, αλλά λογικές, συνέπειες των συμφωνιών που υπογράψαμε στο Μάαστριχτ και μετά."@el8
".
The 2002 broad economic guidelines are less attractive than the Commission suggests. In several Member States, including France, we are seeing a renewed threat of inflation; this may cause the European Central Bank to raise interest rates, which would have adverse consequences for growth. And growth remains weak, because the recovery is a long time coming in Europe, while it has already arrived in the United States.
On both of these aspects the euro has had a mixed or unfavourable impact: the changeover of notes and coins does indeed seem to have caused an upsurge in prices – let us hope that it is only a temporary one – and as for growth, we are still waiting for the 'doping effect' which monetary union, according to its champions, was supposed to unleash.
In this unfavourable climate, France is caught in the trap of the budgetary heritage left by the Socialists. The Commission's warnings to the new Raffarin government, seeking to reduce its margin for manoeuvre still further, ought to demonstrate to all French people that the uniform straitjacket of the Stability Pact may, in some cases, be contrary to the national interest. We are facing the disastrous, but logical, consequences of the agreements that we signed in Maastricht and thereafter."@en3
"(FR) Las Orientaciones Generales de Política Económica para 2002 no son tan atractivas como dice la Comisión. En algunos países miembros, entre los que se encuentra Francia, resurge claramente la amenaza de la inflación, que puede llevar al Banco Central Europeo a incrementar sus tipos de interés, con repercusiones negativas sobre el crecimiento. Precisamente, el crecimiento sigue flojo, y la recuperación en Europa se hace esperar, mientras que en Estados Unidos ya se ha iniciado.
El euro ha tenido un impacto moderado o desfavorable sobre estos dos elementos: parece que, efectivamente, el cambio de monedas y billetes ha originado un incremento de los precios, que esperemos sea pasajero; en cuanto al crecimiento, todavía estamos a la espera del efecto “dopaje” que, según sus defensores, la unificación monetaria debe en principio provocar.
En este entorno favorable, Francia ha caído en la trampa de la herencia presupuestaria socialista. Las advertencias de la Comisión al nuevo gobierno Raffarin, que tienden a reducir aún más su margen de maniobras, deberían mostrar a todos los franceses que el marco uniforme del Pacto de Estabilidad puede ser en ciertos casos contrario al interés nacional. Estamos ante las consecuencias nefastas, pero lógicas, de los acuerdos que firmamos en Maastricht y después de Maastricht."@es12
"FR) Vuoden 2002 talouspolitiikan laajat suuntaviivat eivät ole niin kiehtovia kuin komissio antaa ymmärtää. Lukuisissa jäsenvaltioissa, esimerkiksi Ranskassa, on nähtävissä selkeä inflaatiouhka, joka saattaa ajaa Euroopan keskuspankin korottamaan korkoja, millä on kielteisiä vaikutuksia kasvuun. Kasvu jää siis heikoksi, koska elpyminen kestää Euroopassa, kun taas Yhdysvalloissa se on jo alkanut.
Näistä kahdesta kohdasta haluan sanoa, että eurolla on ollut laimea tai epäsuotuisa vaikutus: kolikoiden ja seteleiden vaihtaminen vaikuttaa johtaneen hintojen korottamiseen, minkä toivomme olevan tilapäistä. Mitä tulee talouskasvuun, odotamme vielä sitä piristävää vaikutusta, jollaisen yhteinen raha intoilijoiden mukaan oletettavasti aiheuttaisi.
Tässä epäsuotuisassa tilanteessa Ranska on joutunut loukkuun sosialistisen budjettiperinnön vuoksi. Komission uudelle Raffarinin hallitukselle tekemien huomautusten, joilla pyritään rajoittamaan sen liikkumavaraa entisestään, pitäisi osoittaa kaikille ranskalaisille, että vakaussopimuksen yhtenäiset vaatimukset voivat joissakin tapauksissa olla kansallisen edun vastaisia. Edessämme ovat kohtalokkaat mutta loogiset seuraukset, jotka tekemämme sopimukset Maastrichtista eteenpäin ovat aiheuttaneet."@fi5
"I grandi orientamenti economici per il 2002 sono meno allettanti di quanto non affermi la Commissione. In diversi Stati membri, fra cui la Francia, si assiste alla ricomparsa di una netta minaccia inflazionistica atta a indurre la Banca centrale europea a rialzare i tassi d’interesse, con ripercussioni negative sulla crescita tuttora debole in Europa dove la ripresa, già evidente negli Stati Uniti, si fa attendere.
In due ambiti l’impatto dell’euro è stato mitigato o sfavorevole. Innanzitutto, il cambio delle monete e delle banconote sembra essere stata la causa dell’aumento dei prezzi che, auspichiamo, sia momentaneo. In secondo luogo, per quel che concerne la crescita siamo ancora in attesa dell’effetto “
che, secondo gli zelatori, avrebbe dovuto innescare l’unificazione monetaria.
In questo contesto sfavorevole, la Francia è intrappolata nell’eredità del bilancio socialista. I moniti della Commissione al nuovo governo Raffarin, miranti a ridurre ulteriormente il proprio margine di manovra, dovrebbero dimostrare ai francesi che la costrizione uniforme del patto di stabilità talvolta può andare contro l’interesse nazionale. Ci troviamo di fronte alle conseguenze nefaste, ma logiche, degli accordi firmati a Maastricht e in seguito."@it9
".
The 2002 broad economic guidelines are less attractive than the Commission suggests. In several Member States, including France, we are seeing a renewed threat of inflation; this may cause the European Central Bank to raise interest rates, which would have adverse consequences for growth. And growth remains weak, because the recovery is a long time coming in Europe, while it has already arrived in the United States.
On both of these aspects the euro has had a mixed or unfavourable impact: the changeover of notes and coins does indeed seem to have caused an upsurge in prices – let us hope that it is only a temporary one – and as for growth, we are still waiting for the 'doping effect' which monetary union, according to its champions, was supposed to unleash.
In this unfavourable climate, France is caught in the trap of the budgetary heritage left by the Socialists. The Commission's warnings to the new Raffarin government, seeking to reduce its margin for manoeuvre still further, ought to demonstrate to all French people that the uniform straitjacket of the Stability Pact may, in some cases, be contrary to the national interest. We are facing the disastrous, but logical, consequences of the agreements that we signed in Maastricht and thereafter."@lv10
"De globale richtsnoeren voor het economisch beleid voor 2002 zijn minder aantrekkelijk dan de Commissie doet voorkomen. In meerdere lidstaten, waaronder Frankrijk, steekt een duidelijk inflatiegevaar de kop op. Dit kan de Europese Centrale Bank aanzetten tot het verhogen van de interestvoet, wat een negatieve uitwerking zal hebben op de groei. Die groei blijft zwak, omdat het herstel in Europa op zich laat wachten, terwijl die in de Verenigde Staten al merkbaar is.
De euro heeft op deze twee punten hetzij een beperkte, hetzij een negatieve uitwerking gehad. De overschakeling op de nieuwe bankbiljetten en munten lijkt te zijn aangegrepen om de prijzen te verhogen. Laten we hopen dat dit van voorbijgaande aard is. Wat de groei betreft is het nog steeds wachten op het "dopingeffect" dat de monetaire eenmaking volgens de fanatiekelingen had moeten hebben.
In dit ongunstige klimaat wordt Frankrijk gegijzeld door de socialistische begrotingserfenis. De waarschuwingen van de Commissie aan het adres van de nieuwe regering-Raffarin, waarschuwingen die haar manoeuvreerruimte nog verder dreigen te beperken, zouden het voor alle Fransen duidelijk moeten maken dat het Stabiliteitspact een keurslijf kan zijn dat in sommige gevallen het nationaal belang schaadt. Wij zien thans de nefaste maar logische gevolgen van de verdragen die we in Maastricht en daarna getekend hebben."@nl2
"As grandes orientações económicas para 2002 são menos atraentes do que afirma a Comissão. Em vários países membros, entre os quais se encontra a França, vemos surgir de novo uma ameaça nítida de inflação que pode incitar o Banco Central Europeu a aumentar as suas taxas de juro, com repercussões negativas para o crescimento. Este mantém-se fraco, pois a retoma tarda na Europa enquanto, nos Estados Unidos, já se faz sentir.
O euro teve, sobre estes dois pontos, um efeito fraco ou desfavorável: a troca de moedas e notas parece ter estado na origem de um aumento dos preços que esperamos seja passageiro. Quanto ao crescimento, continuamos a aguardar o efeito de “dopagem” que, segundo os seus zeladores, a unificação monetária devia provocar.
Neste ambiente desfavorável, a França é refém da herança orçamental socialista. As advertências da Comissão ao novo governo Raffarin, que tendem a reduzir ainda mais a sua margem de manobra, deveriam mostrar a todos os Franceses que o molde uniforme do pacto de estabilidade pode, em determinados casos, ser contrário ao interesse nacional. Estamos a assistir às consequências nefastas, mas lógicas, dos acordos que assinámos, em Maastricht e depois."@pt11
"De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken 2002 är mindre tilltalande än vad kommissionen säger. I flera medlemsstater, däribland Frankrike, ses på nytt ett tydligt inflationshot segla upp, som kan få Europeiska centralbanken att höja sin ränta, med negativa effekter på tillväxten. Tillväxten som för övrigt fortfarande är låg, eftersom återhämtningen låter vänta på sig i Europa, fast den redan är märkbar i Förenta staterna.
Inom båda dessa områden har euron ett tveksamt, eller negativt inflytande. Bytet av mynt och sedlar tycks ju ha givit upphov till en prisökning, som vi får hoppas är tillfällig. När det gäller tillväxten väntar vi fortfarande på den ”dopningseffekt” som euroentusiasterna hävdade att den gemensamma valutan skulle leda till.
Under dessa ogynnsamma omständigheter sitter Frankrike fast i den budgetfälla som den socialistiska regeringen lämnat efter sig. Kommissionens varningar till den nya regeringen Raffarin verkar begränsa hans handlingsutrymme ytterligare och torde visa alla fransmän att stabilitetspaktens likformiga ok i vissa fall kan strida mot det nationella intresset. Vi står inför de ödesdigra men logiska konsekvenserna av tidigare ingångna avtal, i Maastricht och därefter."@sv13
|
lpv:unclassifiedMetadata |
"Berthu (NI ),"5,12,6
"doping”"9
|
Named graphs describing this resource:
The resource appears as object in 2 triples