Local view for "http://purl.org/linkedpolitics/eu/plenary/2001-12-12-Speech-3-258"
Predicate | Value (sorted: default) |
---|---|
rdf:type | |
dcterms:Date | |
dcterms:Is Part Of | |
dcterms:Language | |
lpv:document identification number |
"en.20011212.13.3-258"4
|
lpv:hasSubsequent | |
lpv:speaker | |
lpv:spoken text |
"Chère Madame Nurit Peled-Elhanan, cher Monsieur Izzat Ghazzawi, cher Monseigneur Zacarias Kamwenho, le Parlement européen est très heureux de vous accueillir dans cet hémicycle pour vous décerner le prix Sakharov pour la liberté de l'esprit. En vous accueillant, je salue aussi les personnes, les membres de vos familles notamment, qui ont pu vous accompagner.
Cher Monseigneur Kamwenho, depuis vingt-cinq ans, votre pays est en guerre. Deux générations d'Angolais ignorent ce que signifie le mot paix et le bilan de cette guerre interminable est accablant : un million de morts, près de quatre millions de personnes déplacées, des centaines de milliers d'enfants orphelins, de mutilés de guerre, une population sous-alimentée, de sorte qu'un enfant sur cinq meurt avant d'avoir atteint l'âge de 5 ans, une espérance de vie à la naissance inférieure à 45 ans, un territoire dans lequel ont été enfouis des millions de mines antipersonnel, une pauvreté extrême, en dépit de ressources naturelles qui, hélas, servent essentiellement à alimenter la guerre.
Notre Parlement européen s'est toujours engagé à promouvoir une solution politique au conflit en Angola et nous avons régulièrement souligné la nécessité pour toutes les parties en présence d'entamer d'urgence un dialogue global qui puisse mener à une paix durable, assurant la promotion et la protection des droits de l'homme. Notre Parlement a salué à de multiples reprises les efforts déployés en ce sens par les églises et les organisations de la société civile. Comme archevêque de Lubango, comme président de la Conférence épiscopale catholique d'Angola et de Sao Tomé, comme président du Comité œcuménique pour la paix en Angola, vous vous êtes fait l'apôtre des droits fondamentaux et de la paix, symbolisant l'espoir du peuple angolais, incarnant son désir de paix, de liberté et de justice.
Nous saluons votre itinéraire, l'itinéraire d'un homme, son œcuménisme, sa détermination, la force de sa voix. Nous saluons aussi le porte-parole des aspirations de tous ceux qui, au sein de la société civile angolaise, travaillent pour le dialogue et la réconciliation.
C'est à tous ces titres, cher Monseigneur Kamwenho, que nous vous décernons aujourd'hui le prix Sakharov pour la liberté de l'esprit.
Je voudrais conclure en honorant la mémoire de ceux qui sont tombés, enfants, femmes, hommes, victimes de ces conflits en Israël, en Palestine, en Angola. Notre soutien aux militants de la paix que sont les trois lauréats du prix Sakharov 2001 témoigne de notre émotion face à leur destin tragique et de notre refus commun de toute forme de violence.
Depuis 1988, le Parlement européen décerne chaque année le prix Sakharov pour honorer des personnalités ou des organisations qui ont marqué de leur empreinte la lutte en faveur des droits de l'homme et de la liberté dans leur propre pays. Au centre de leur action, une conviction très forte : le droit de vivre dans le respect de la dignité pour chaque être humain, quels que soient son origine ethnique, son sexe ou ses convictions.
Cette année, le Parlement européen a décidé, pour la première fois, d'attribuer ce prix Sakharov à trois lauréats. C'est une décision exceptionnelle qui répond à des circonstances exceptionnelles.
Chère Madame Nurit Peled-Elhanan, vous venez de la terre d'Israël et vous avez personnellement beaucoup souffert. Un jour, vous avez écrit : "Pour mettre un terme à la guerre, il faut comprendre que le sang a la même couleur pour tous et que la mort de n'importe quel enfant est la mort du monde entier.
À la mort de Smadar, votre fille de 13 ans, frappée dans un attentat-suicide palestinien, vous n'avez pas voulu répondre à l'horreur par la haine et vous avez choisi de dénoncer, je vous cite, "une politique myope qui refuse de reconnaître les droits de l'autre et fomente la haine et les conflits". Qui d'entre nous pourrait affirmer que, face à la pire des injustices, celle de perdre son enfant, il aurait ce courage et cette dignité ? Qui d'entre nous ne se sent pas interpellé au plus profond de lui-même par cette lucidité et cette force qui ont fait de vous le symbole de tous ceux qui, au sein du peuple israélien, militent en faveur d'une paix qui tienne compte des aspirations de deux peuples, le peuple israélien et le peuple palestinien ?
En vous remettant le prix Sakharov, nous voulons démontrer combien nous sommes attachés à soutenir toutes celles et tous ceux qui, par leurs actes quotidiens, dans un contexte historique ô combien difficile, malgré la pression des événements, œuvrent sans relâche au rapprochement entre les peuples.
Cher Monsieur Izzat Ghazzawi, vous venez de la terre palestinienne et vous avez également beaucoup souffert. Dans une de vos lettres écrites en prison, vous vous adressiez à un ami israélien, poète, qui vient de mourir, Ya'ir Horowitz, en cherchant à renouer un dialogue que la mort avait interrompu, en traçant les contours du rêve de paix que vous partagiez, en espérant résister au découragement qui vous menaçait parce que ce rêve de paix s'éloignait au fil des années.
Inlassablement, vous avez recherché la paix et favorisé le dialogue entre les peuples israélien et palestinien. Inlassablement, et cela malgré la prison, malgré la censure, et surtout malgré la perte irréparable de Ramy, votre fils de 16 ans, tué par l'armée israélienne alors qu'il portait secours à un ami blessé dans la cour de leur école. Résolument, vous avez poursuivi ce dialogue par vos écrits, par vos cours à l'université de Birzeit, par votre rôle moteur au sein de l'association des écrivains palestiniens, dont vous assurez la présidence, par vos contacts avec des écrivains israéliens et par des publications conjointes. Vous vous êtes employé à concrétiser l'objectif de la tolérance et de la compréhension mutuelle entre les cultures, les religions et les peuples de l'ensemble de la région.
Chère Madame Nurit Peled-Elhanan, cher Monsieur Izzat Ghazzawi, en vous honorant conjointement, le Parlement européen veut contribuer à forcer le destin de la paix contre l'évidence de la guerre, à manifester les forces de la tolérance et de la compréhension et à maintenir l'espoir."@fr6
|
lpv:spokenAs | |
lpv:translated text |
"Verehrte Frau Nurit Peled-Elhanan, verehrter Herr Izzat Ghazzawi, verehrter Don Zacarias Kamuenho! Das Europäische Parlament hat die große Freude, Sie in unserem Haus zu begrüßen, um Ihnen den Sacharow-Preis für geistige Freiheit zu verleihen. Gleichzeitig grüße ich auch all Ihre Begleiter, vor allem Ihre Familienangehörigen, die ebenfalls anwesend sind.
Verehrter Don Kamuenho, in Ihrem Heimatland herrscht seit 25 Jahren Krieg. Zwei Generationen von Angolanern wissen nicht, was das Wort Frieden bedeutet. Die Bilanz dieses nicht enden wollenden Krieges ist erschütternd: eine Million Tote, mehr als vier Millionen Vertriebene, Hunderttausende Waisenkinder und Kriegsinvaliden, eine unterernährte Bevölkerung, sodass jedes fünfte Kindern vor dem Erreichen des 5. Lebensjahres stirbt, eine Lebenserwartung unter 45 Jahren, ein Territorium, auf dem Millionen von Antipersonenminen vergraben sind, extreme Armut trotz natürlicher Ressourcen, die leider vor allem zur Kriegsfinanzierung dienen.
Unser Europäisches Parlament hat sich stets für die Herbeiführung einer politischen Lösung des Angolakonflikts eingesetzt, und wir haben immer wieder betont, dass alle betroffenen Parteien unverzüglich einen umfassenden Dialog beginnen müssen, der zu einem dauerhaften Frieden führt, damit die Förderung und Einhaltung der Menschenrechte gewährleistet werden kann. Unser Parlament hat mehrfach die diesbezüglichen Bemühungen der Kirchen und der Organisationen der Zivilgesellschaft begrüßt. Als Erzbischof von Lubango, als Vorsitzender der Katholischen Bischofskonferenz von Angola und Sao Tomé und Vorsitzender des Ökumenischen Friedenskomitees in Angola sind Sie zum Apostel der Grundrechte und des Friedens geworden, der die Hoffnung des angolanischen Volkes symbolisiert und seine Sehnsucht nach Frieden, Freiheit und Gerechtigkeit verkörpert.
Wir würdigen Ihren Lebensweg, den Lebensweg eines Menschen, seine ökumenische Haltung und Entschlossenheit sowie die Kraft seiner Stimme. Wir würdigen auch den Sprecher all derjenigen, die in der angolanischen Zivilgesellschaft für Dialog und Versöhnung eintreten.
Verehrter Don Kamuenho, aus all diesen Gründen verleihen wir Ihnen heute den Sacharow-Preis für geistige Freiheit.
Abschließend möchte ich das Andenken aller Kinder, Frauen und Männer ehren, die den Konflikten in Israel, Palästina und Angola zum Opfer gefallen sind. Unsere Unterstützung für die Friedenskämpfer, die die diesjährigen Sacharow-Preisträger sind, verdeutlicht unser tiefes Mitgefühl angesichts ihres tragischen Schicksals und unsere gemeinsame Ablehnung jeglicher Form von Gewalt.
Seit 1988 verleiht das Europäische Parlament alljährlich den Sacharow-Preis an Persönlichkeiten oder Organisationen, die sich in ihrem Heimatland in besonderem Maße für Menschenrechte und Freiheit eingesetzt haben. Im Zentrum ihres Handelns steht die unerschütterliche Überzeugung, dass jedem Menschen das Recht auf ein Leben in Würde zusteht, unabhängig von ethnischer Herkunft, Geschlecht oder Gesinnung.
In diesem Jahr hat das Europäische Parlament beschlossen, den Sacharow-Preis zum ersten Mal an drei Persönlichkeiten zu verleihen. Diese ungewöhnliche Entscheidung ist die Folge ungewöhnlicher Umstände.
Verehrte Frau Nurit Peled-Elhanan, Sie kommen aus Israel und mussten selbst viel Leid ertragen. Sie haben einmal geschrieben: „Um dem Krieg ein Ende zu setzen, muss man verstehen, dass Blut für alle die gleiche Farbe hat und der Tod eines Kindes den Tod der ganzen Welt bedeutet.“
Den schrecklichen Tod Ihrer 13-jährigen Tochter Smadar, die Opfer eines palästinensischen Selbstmordattentats wurde, wollten Sie nicht mit Hass gegen die Mörder rächen, sondern Sie haben sich dafür entschieden, „eine kurzsichtige Politik, die die Rechte des anderen nicht anerkennen will und Hass und Konflikte nährt“, anzuprangern. Wer von uns würde behaupten, er könne angesichts der schlimmsten Form der Ungerechtigkeit, angesichts des Verlusts des eigenen Kindes, diesen Mut und diese Würde unter Beweis stellen? Wer von uns ist nicht zutiefst ergriffen angesichts dieser Weitsicht und dieser Kraft, die Sie zum Symbol all derer werden ließ, die inmitten des israelischen Volkes für einen Frieden kämpfen, der die Bestrebungen beider Völker, des israelischen und des palästinensischen Volkes, berücksichtigt?
Mit der heutigen Verleihung des Sacharow-Preises möchten wir demonstrieren, in welch hohem Maße wir all diejenigen unterstützen wollen, die mit ihrem täglichen Handeln in einem so schwierigen historischen Kontext, trotz des Druckes der Ereignisse, unermüdlich für die Versöhnung zwischen den Völkern eintreten.
Verehrter Herr Izzat Ghazzawi, Sie kommen aus Palästina, und auch Sie mussten viel Leid erdulden. In einem Ihrer Briefe aus dem Gefängnis wenden Sie sich an einen kurz zuvor verstorbenen israelischen Freund, den Dichter Ya'ir Horowitz. Mit diesem Brief wollten Sie den durch den Tod unterbrochenen Dialog wieder aufnehmen, indem sie den gemeinsamen Friedenstraum skizzierten, um sich der Entmutigung zu widersetzen, die Sie befiel, weil dieser Traum im Laufe der Jahre immer weiter in die Ferne gerückt war.
Sie haben sich unermüdlich für den Frieden eingesetzt und den Dialog zwischen dem israelischen und dem palästinensischen Volk gefördert. Unermüdlich trotz Gefängnis und Zensur und vor allem trotz des unersetzlichen Verlusts Ihres 16-jährigen Sohnes Ramy, der von der israelischen Armee getötet wurde, als er im Schulhof einem verwundeten Freund zu Hilfe eilte. Mit aller Entschlossenheit haben Sie diesen Dialog in Ihren Schriften, in Ihren Vorlesungen an der Universität Birzeit, mit Ihrer aktiven Rolle innerhalb des von Ihnen geleiteten palästinensischen Schriftstellerverbandes, mit Ihren Kontakten zu israelischen Schriftstellern und mit Hilfe gemeinsamer Veröffentlichungen fortgeführt. Sie haben sich für die konkrete Umsetzung des Ziels der Toleranz und des gegenseitigen Verständnisses zwischen den Kulturen, Religionen und Völkern der gesamten Region eingesetzt.
Verehrte Frau Nurit Peled-Elhanan, verehrter Herr Izzat Ghazzawi! Mit Ihrer gemeinsamen Ehrung möchte das Europäische Parlament zur Durchsetzung des Friedens gegen die Vorherrschaft des Krieges, zur Stärkung der Kräfte der Toleranz und des Verständnisses und zur Aufrechterhaltung der Hoffnung beitragen."@de7
"Αγαπητή κυρία Nurit Peled-Elhanan, αγαπητέ κύριε Izzat Ghazzawi, σεβασμιώτατε Zacarias Kamwenho, το Ευρωπαϊκό Κοινοβούλιο έχει τη χαρά να σας υποδέχεται σε αυτό το ημικύκλιο για να σας απονείμει το βραβείο Ζαχάρωφ για την ελευθερία του πνεύματος. Καλωσορίζοντας σας εδώ, θα ήθελα να χαιρετίσω, επίσης, τα πρόσωπα που μπόρεσαν να σας συνοδεύσουν, και κυρίως τα μέλη των οικογενειών σας.
Σεβασμιώτατε Kamwenho, εδώ και 25 χρόνια, η χώρα σας βρίσκεται σε πόλεμο. Δύο γενιές Aγκολέζων αγνοούν τί σημαίνει η λέξη ειρήνη και ο απολογισμός αυτού του ατελείωτου πολέμου είναι αποκαρδιωτικός: ένα εκατομμύριο νεκροί, σχεδόν τέσσερα εκατομμύρια εκτοπισθέντες, εκατοντάδες χιλιάδες ορφανά παιδιά, ανάπηροι πολέμου, υποσιτισμένος πληθυσμός, σε σημείο που ένα στα πέντε παιδιά πεθαίνει πριν από την ηλικία των 5 ετών, προσδοκώμενη διάρκεια ζωής κατώτερη των 45 ετών, έδαφος στο οποίο έχουν ταφεί χιλιάδες νάρκες κατά προσωπικού, άκρα φτώχεια σε πείσμα των φυσικών πλουτοπαραγωγικών πόρων, που δυστυχώς χρησιμεύουν κυρίως για να τροφοδοτούν τον πόλεμο.
Το Ευρωπαϊκό Κοινοβούλιό μας ανέκαθεν έχει δεσμευτεί να προωθήσει μια πολιτική λύση στην σύγκρουση της Αγκόλας και υπογραμμίζαμε τακτικά την αναγκαιότητα να αρχίσουν επειγόντως όλα τα ενεχόμενα μέρη έναν συνολικό διάλογο, που να μπορεί να οδηγήσει σε μια βιώσιμη ειρήνη, η οποία θα διασφαλίζει την προαγωγή και προστασία των ανθρωπίνων δικαιωμάτων. Το Σώμα χαιρέτισε επανειλημμένα τις προσπάθειες που καταβλήθηκαν προς αυτή την κατεύθυνση από τις εκκλησίες και τις οργανώσεις της κοινωνίας των πολιτών. Ως αρχιεπίσκοπος του Lubango, ως πρόεδρος της Διάσκεψης των καθολικών επισκόπων της Αγκόλας και του Sao Tomé, ως πρόεδρος της οικουμενικής επιτροπής για την ειρήνη στην Αγκόλα, γίνατε ο απόστολος των θεμελιωδών δικαιωμάτων και της ειρήνης, σύμβολο των ελπίδων του λαού της Αγκόλας, ενσάρκωση της επιθυμίας του για ειρήνη, ελευθερία και δικαιοσύνη.
Χαιρετίζουμε την πορεία σας, την πορεία ενός ανθρώπου, τον οικουμενισμό του, την αποφασιστικότητά του, τη δύναμη της φωνής του. Χαιρετίζουμε, επίσης, τον εκπρόσωπο των προσδοκιών όλων αυτών που, μέσα στους κόλπους της κοινωνίας της Αγκόλας, εργάζονται για το διάλογο και για την συμφιλίωση.
Για όλες αυτές τις ιδιότητες, σεβασμιώτατε Kamwenho, σας απονέμουμε σήμερα το βραβείο Ζαχάρωφ για την ελευθερία του πνεύματος.
Θα επιθυμούσα να τελειώσω, τιμώντας την μνήμη όλων των πεσόντων, παιδιών, γυναικών και ανδρών, θυμάτων των συγκρούσεων στο Ισραήλ, στην Παλαιστίνη, στην Αγκόλα. Η υποστήριξή μας προς τους αγωνιστές της ειρήνης, όπως είναι τα τρία πρόσωπα στα οποία απονέμεται το βραβείο Ζαχάρωφ 2001, μαρτυρεί την συγκίνησή μας απέναντι στην τραγική τους μοίρα και την κοινή μας άρνηση απέναντι σε κάθε μορφή βίας.
Από το 1988, το Ευρωπαϊκό Κοινοβούλιο απονέμει κάθε χρόνο το βραβείο Ζαχάρωφ για να τιμήσει τις προσωπικότητες ή τις οργανώσεις που έθεσαν τη σφραγίδα τους στον αγώνα για τα ανθρώπινα δικαιώματα και την ελευθερία στη χώρα τους. Στο επίκεντρο της δράσης τους αυτής υπάρχει μια πολύ ισχυρή πεποίθηση: το δικαίωμα στη ζωή με σεβασμό της αξιοπρέπειας κάθε ανθρώπινου όντος, ανεξάρτητα από την εθνοτική του προέλευση, το φύλο και τις πεποιθήσεις του.
Φέτος, το Ευρωπαϊκό Κοινοβούλιο αποφάσισε για πρώτη φορά να απονείμει το βραβείο Ζαχάρωφ σε τρία πρόσωπα. Τούτο αποτελεί μια κατ’ εξαίρεση απόφαση που οφείλεται σε εξαιρετικές περιστάσεις.
Αγαπητή κυρία Nurit Peled-Elhanan, κατάγεστε απ’ τη γη του Ισραήλ και έχετε υποφέρει πολύ, προσωπικά. Κάποια μέρα γράψατε: “Για να τεθεί τέλος στον πόλεμο πρέπει να καταλάβουμε ότι το αίμα έχει το ίδιο χρώμα για όλους και ότι ο θάνατος οποιουδήποτε παιδιού σημαίνει τον θάνατο ολόκληρου του κόσμου”.
Μετά τον θάνατο της κόρης σας, Smadar, 13 ετών, που χτυπήθηκε σε μια παλαιστινιακή επίθεση αυτοκτονίας, δεν θελήσατε να απαντήσετε στην φρικαλεότητα με μίσος και προτιμήσατε να καταγγείλετε, αναφέρω κατά λέξη, “μια κοντόφθαλμη πολιτική που αρνείται να αναγνωρίσει τα δικαιώματα του άλλου και αναζωπυρώνει τα μίση και τις συγκρούσεις”. Ποιος από εμάς θα μπορούσε να βεβαιώσει ότι απέναντι στην χειρότερη αδικία, αυτή του χαμού του παιδιού του, θα διέθετε αυτό το κουράγιο και αυτή την αξιοπρέπεια; Ποιος από μας δεν συγκινείται ως τα βάθη της ψυχής του, από αυτή τη νηφαλιότητα κι αυτή τη δύναμη που σας έκανε σύμβολο για όλους όσους, μέσα στους κόλπους του ισραηλινού λαού, μάχονται για μια ειρήνη που θα λαμβάνει υπόψη τις προσδοκίες και τις ελπίδες των δύο λαών, του ισραηλινού και του παλαιστινιακού;
Απονέμοντάς σας το βραβείο Ζαχάρωφ, θέλουμε να δείξουμε πόσο προσηλωμένοι παραμένουμε στην υποστήριξη όλων εκείνων που με τις καθημερινές τους πράξεις, σε μια εξαιρετικά δύσκολη ιστορική συγκυρία, παρά την πίεση των γεγονότων, εργάζονται ακατάπαυστα για την προσέγγιση των λαών μεταξύ τους.
Αγαπητέ κύριε Izzat Ghazzawi, κατάγεστε απ’ την παλαιστινιακή γη κι έχετε, επίσης, πολύ υποφέρει. Σε ένα από τα γράμματα που γράψατε στη φυλακή, είχατε απευθυνθεί σε έναν φίλο σας, ισραηλινό ποιητή που πέθανε πρόσφατα, τον Ya'ir Horowitz, επιδιώκοντας να αποκαταστήσετε ένα διάλογο, που ο θάνατος είχε διακόψει, χαράζοντας το περίγραμμα των κοινών σας ονείρων για την ειρήνη, ελπίζοντας να αντέξετε την απελπισία που σας απειλούσε, επειδή αυτό το όνειρο της ειρήνης απομακρύνονταν με το πέρασμα του χρόνου.
Επιδιώξατε ακούραστα την ειρήνη και ευνοήσατε τον διάλογο μεταξύ του ισραηλινού και παλαιστινιακού λαού. Ακατάπαυστα, και τούτο παρά τη φυλακή, παρά τη λογοκρισία και κυρίως παρά τον ανεπανόρθωτο χαμό του Ramy, του 16χρονου γιου σας, που σκοτώθηκε από τον ισραηλινό στρατό, ενώ βοηθούσε έναν πληγωμένο φίλο του, στην αυλή του σχολείου τους. Αποφασιστικά, συνεχίσατε αυτόν τον διάλογο, μέσα από τα γραπτά σας, μέσα από τις παραδόσεις σας στο πανεπιστήμιο της Birzeit, μέσα από τον κινητήριο ρόλο σας, στους κόλπους της Ένωσης Παλαιστινίων Συγγραφέων, της οποίας είστε πρόεδρος, μέσα από τις επαφές σας με ισραηλινούς συγγραφείς και μέσα από κοινές εκδόσεις. Χρησιμοποιήσατε τον εαυτό σας για να καταστήσετε πιο συγκεκριμένο το στόχο της ανεκτικότητας και της αμοιβαίας κατανόησης ανάμεσα στους πολιτισμούς, τις θρησκείες και τους λαούς ολόκληρης της περιοχής αυτής.
Αγαπητή κυρία Nurit Peled-Elhanan, αγαπητέ κύριε Izzat Ghazzawi, τιμώντας σας από κοινού, το Ευρωπαϊκό Κοινοβούλιο επιθυμεί να συμβάλει στον εξαναγκασμό για ένα ειρηνικό πεπρωμένο απέναντι στην προφανή πραγματικότητα του πολέμου, να συμβάλει στην διατράνωση και εκδήλωση των δυνάμεων της ανεκτικότητας και κατανόησης και στη διατήρηση της ελπίδας."@el8
"Mrs Nurit Peled-Elhanan, Mr Izzat Ghazzawi, Archbishop Zacarias Kamwenho, it is with great pleasure that the European Parliament welcomes you today in this Chamber, in order to award you the Sakharov Prize for freedom of thought. Please allow me to offer a warm welcome not only to yourselves but also to the persons accompanying you, and especially to those of your relatives who are able to be present.
Archbishop Kamwenho, your country has been at war for 25 years. Two generations of Angolans have grown up without knowing the meaning of the word ‘peace’. The death toll of this interminable war makes frightening reading: one million dead, almost four million displaced individuals, hundreds of thousands of war orphans and war wounded, a starving population, meaning one child in five dies before the age of five, life expectancy is less than 45 years, millions of anti-personnel mines scattered throughout Angola, and extreme poverty despite the existence of natural resources which have, unfortunately, largely been used only for purposes of warfare.
The European Parliament has always been committed to the promotion of a political solution to the conflict in Angola, and we have repeatedly stressed the urgent need for all parties to embark on a global dialogue with a view to a lasting peace based on the promotion and protection of human rights. Our Parliament has repeatedly expressed its support for the efforts made in this direction by the churches and the organisations of civil society. As Archbishop of Lubango, as President of the Catholic Episcopal Conference of Angola and São Tomé and of the Ecumenical Committee for Peace in Angola, you have been an apostle in the service of fundamental rights and peace and a symbol of the hopes of the Angolan people, of its desire for peace, liberty and justice.
We salute your life’s journey as an individual and pay tribute to your ecumenical spirit, your determination and your eloquence. We also salute you as a spokesman for the aspirations of all those in Angolan civil society who are working for dialogue and reconciliation.
Today and for all these reasons, Archbishop Kamwenho, we award you the Sakharov Prize for freedom of thought.
I shall conclude by expressing our wish to honour the memory of the victims of these conflicts, of all those, children, women and men, who have fallen in Israel, in Palestine and in Angola. We declare our support for the three winners of the Sakharov Prize for 2001, and we are profoundly moved by their tragic fate, and affirm a common stand against violence in whatever form.
Since 1988, the Sakharov Prize has been awarded every year by the European Parliament in recognition of individuals or organisations who have left their mark on the struggle for human rights and freedom in their home countries. At the centre of their actions has lain a deep-rooted conviction: the right to live in an environment of respect for the dignity of all human beings, whatever their ethnic origins, gender or beliefs.
This year it has been decided, for the first time, that the Sakharov prize is to be shared between three recipients. This is an exceptional decision in response to exceptional circumstances.
Mrs Nurit Peled-Elhanan, you are an Israeli who has been through profound and personal suffering. You once wrote: ‘If war is to be ended, it is necessary to realise that blood is the same colour for everyone and that when a single child dies the whole world dies with it’.
When your thirteen-year-old daughter Smadar lost her life in a Palestinian suicide bombing, you did not allow the horror to turn your mind towards hatred. Instead, you chose to denounce – and I quote your words – ‘a short-sighted policy which refuses to recognise the rights of the other and stirs up hatred and conflicts’. How many of us can be sure that we too would maintain the same courage and dignity in the face of the worst injustice of all, the loss of a child? All of us must feel affected in the depths of our soul by the strength and lucidity which have made you the symbol of all those Israelis who are campaigning for a peace which will take into account the aspirations of two peoples, the people of Israel and the people of Palestine.
In awarding you the Sakharov Prize, our aim is to show our deep attachment to supporting all those who, through their daily actions, in spite of such difficult historical circumstances and in spite of the pressure of events, are working tirelessly to improve relations between peoples.
Mr Izzat Ghazzawi, you are a Palestinian whose suffering has also been great. In one of your letters from prison, you addressed an Israeli friend and poet, Ya’ir Horowitz, who had recently died. In your letter, you tried to re-establish a dialogue that had been interrupted by death, outlining the dream of peace that you shared and drawing on the resources of hope to fight the despair which threatened to overwhelm you because the dream of peace was fading with time.
You have tirelessly promoted the cause of peace and encouraged dialogue between the Israeli and Palestinian peoples. Your ardour has never slackened, despite imprisonment and censorship and, more importantly, the irreplaceable loss of your sixteen-year-old son Rami, killed by the Israeli army while trying to help a school friend who had been wounded in the school playground. You have resolutely pursued that same dialogue, through your writings, your lecturing at Birzeit University, your leading role as chairman of the Association of Palestinian Writers, your contacts with Israeli writers and your joint publications. You have endeavoured to make mutual understanding and tolerance prevail among the cultures, religions and peoples of the entire region.
Mrs Nurit Peled-Elhanan and Mr Izzat Ghazzawi, by honouring you both together, the European Parliament hopes to make a contribution to the advance of the cause of peace over war, to the expression of tolerance and understanding and to the preservation of hope."@en3
". - Estimada señora Nurit Peled-Elhanan, estimado señor Izzat Ghazzawi, Monseñor Zacarías Kamwenho, el Parlamento Europeo se alegra especialmente de recibirlos en este hemiciclo para concederles el Premio Sajarov a la libertad de conciencia. Al recibirlos, saludo también a las personas, especialmente a los miembros de sus familias, que les han acompañado.
Estimado señor Kamwenho, desde hace veinticinco años su país está en guerra. Dos generaciones de angoleños ignoran lo que significa la palabra paz y el balance de esta guerra interminable es terrible: un millón de muertos, cerca de 4 millones de personas desplazadas, cientos de miles de niños huérfanos, mutilados de guerra, una población infraalimentada, de tal suerte que un niño de cada cinco muere antes de haber llegado a los cinco años de edad, una esperanza de vida, en el momento del nacimiento, inferior a 45 años, un territorio en el cual se han colocado millones de minas antipersona, una pobreza extrema, a pesar de los recursos naturales que, desafortunadamente, sirven principalmente para alimentar la guerra.
Nuestro Parlamento Europeo se ha comprometido siempre a promover una solución política en el conflicto de Angola y regularmente señalamos la necesidad para todas las partes presentes de iniciar con carácter de urgencia un diálogo global que pueda llevar a una paz duradera, que asegure la promoción y la protección de los derechos humanos. Este Parlamento ha saludado en muchas ocasiones los esfuerzos realizados en este sentido por las iglesias y las organizaciones de la sociedad civil. Como arzobispo de Lubango, como presidente de la Conferencia episcopal católica de Angola y de Sao Tomé, como presidente del Comité ecuménico para la paz en Angola, se ha hecho el apóstol de los derechos fundamentales y de la paz, que simboliza la esperanza del pueblo angoleño, que encarna su deseo de paz, de libertad y de justicia.
Saludamos su itinerario, el itinerario de un hombre, su ecumenismo, su determinación, la fuerza de su voz. Saludamos también al portavoz de las aspiraciones de todos aquéllos que, en el seno de la sociedad civil angoleña, trabajan en favor del diálogo y la reconciliación.
Por todas estas razones, estimado señor Kamwenho, le concedemos hoy el Premio Sajarov a la libertad de conciencia.
Quisiera concluir honrando la memoria de aquéllos que han caído, niños, mujeres, hombres, víctimas de estos conflictos de Israel, en Palestina, en Angola. Nuestro apoyo a los militantes de la paz como son los tres galardonados con el Premio Sajarov 2001 demuestra nuestra emoción frente a su destino trágico y nuestro rechazo común a cualquier forma de violencia.
Desde 1988, el Parlamento Europeo concede cada año el Premio Sajarov para distinguir a personalidades u organizaciones que han marcado con su huella la lucha en favor de los derechos humanos y de la libertad en su propio país. En el centro de su acción, una convicción muy fuerte: el derecho a vivir en el respeto por la dignidad de cada ser humano, cualquiera que sea su origen étnico, su sexo o sus convicciones.
Este año, el Parlamento Europeo decidió por primera vez conceder este Premio Sajarov a tres galardonados. Se trata de una decisión excepcional que responde a circunstancias excepcionales.
Estimada señora Nurit Peled-Elhanan, viene de la tierra de Israel y ha sufrido personalmente mucho. Un día, usted misma escribió: "para poner fin a la guerra es necesario comprender que la sangre tiene el mismo color para todos y que la muerte de cualquier niño es la muerte del mundo entero".
En la muerte de Smadar, su hija de trece años, en un atentado suicida palestino, no quiso responder al horror con el odio y decidió denunciar, y cito sus palabras, "una política miope y que se niega a reconocer los derechos del otro y fomenta el odio y los conflictos". ¿Quién de nosotros podría afirmar que frente a la peor de las injusticias, la de perder a un hijo, tendría este coraje y esta dignidad? ¿Quién de nosotros no se siente interpelado en lo más profundo de sí mismo por esta lucidez y esta fuerza que han hecho de usted el símbolo de todos los que, en el seno del pueblo israelí, militan a favor de una paz que tenga en cuenta aspiraciones de dos pueblos, el pueblo israelí y el pueblo palestino?
Al entregarle el Premio Sajarov, deseamos demostrar hasta qué punto nos importa apoyar a todos los que, con sus actos cotidianos, en un contexto histórico especialmente difícil a pesar de la presión de los acontecimientos, trabajan sin descanso por el acercamiento entre los pueblos.
Estimado señor Izzat Ghazzawi, viene usted de la tierra palestina y ha sufrido igualmente mucho. En una de sus cartas, escritas en prisión, se dirigía a un amigo de Israel, poeta, que acaba de morir, Ya'ir Horowitz, intentando renovar un diálogo que la muerte interrumpió, trazando los contornos de un sueño de paz que ustedes compartían, esperando resistir al desánimo que le amenazaba porque ese sueño de paz se alejaba con los años.
Ha buscado la paz incansablemente y ha favorecido el diálogo entre los pueblos israelí y palestino. Incansablemente, y a pesar de la prisión, a pesar de la censura y, sobre todo, a pesar de la pérdida irreparable de Ramy, su hijo de 16 años, muerto por el ejército israelí cuando socorría a un amigo herido en el patio de su escuela. Decididamente, ha proseguido este diálogo en sus escritos, en sus clases en la universidad de Birzeit, en su función de motor en el seno de la asociación de escritores palestinos, en la que ocupa la presidencia, en sus contactos con escritores israelíes y en publicaciones conjuntas. Se ha empeñado en concretar el objetivo de la tolerancia y de la comprensión mutua entre las culturas, las religiones y los pueblos de toda la región.
Estimada señora Nurit Peled-Elhanan, estimado señor Izzat Ghazzawi, al distinguirles conjuntamente, el Parlamento Europeo desea contribuir a forzar el destino de la paz contra la evidencia de la guerra, a manifestar las fuerzas de la tolerancia y de la comprensión y a mantener la esperanza."@es12
"Arvoisa Nurit Peled-Elhanan, arvoisa Izzat Ghazzawi, arvoisa piispa Zacarias Kamwenho, Euroopan parlamentilla on suuri ilo toivottaa teidät tervetulleiksi ja luovuttaa teille Saharov-palkinto mielipiteenvapauden tunnustuksena. Tervehdin samalla kaikkia niitä henkilöitä, etenkin perheenjäseniänne, jotka ovat tulleet tänne teidän kanssanne.
Arvoisa piispa Kamwenho, maanne on ollut sodassa jo 25 vuotta. Kaksi sukupolvea angolalaisia ei tunne sanan "rauha" merkitystä, ja loputtoman sodan tulos on musertava: miljoona kuollutta, lähes neljä miljoonaa siirtymään joutunutta henkilöä, satoja miljoonia orpolapsia, sotainvalideja, nälänhädästä kärsivä väestö, jossa joka viides lapsi kuolee alle 5-vuotiaana, alle 45 vuoden elinajanodote, alue, jonne on haudattu miljoonia jalkaväkimiinoja, äärimmäinen köyhyys huolimatta luonnonvaroista, joita käytetään valitettavasti lähinnä sodan rahoittamiseen.
Euroopan parlamentti on aina sitoutunut edistämään poliittisen ratkaisun löytämistä Angolan konfliktiin, ja olemme säännöllisesti korostaneet, että kaikkien osapuolien on käynnistettävä kiireisesti laaja vuoropuhelu, joka voi johtaa kestävään rauhaan turvaten ihmisoikeuksien edistämisen ja suojelemisen. Parlamentti on ylistänyt useasti kirkkojen ja kansalaisyhteiskunnan järjestöjen asian hyväksi tekemiä ponnisteluja. Lubangon arkkipiispana, Angolan ja São Tomén katolisen piispainkokouksen puheenjohtajana ja Angolan rauhaa edistävän ekumeenisen komitean puheenjohtajana olette toiminut perusoikeuksien ja rauhan apostolina symboloiden Angolan kansan toivoa ja sen rauhan-, vapauden- ja oikeudenkaipuuta.
Kunnioitamme elämäntyötänne, miehen elämäntyötä, hänen ekumeniaansa, hänen päättäväisyyttänsä ja hänen äänensä voimaa. Kunnioitamme myös kaikkien niiden ihmisten toiveiden puolestapuhujaa, jotka Angolan kansalaisyhteiskunnassa ponnistelevat vuoropuhelun ja sovinnon puolesta.
Arvoisa piispa Kamwenho, kaikista näistä syistä luovutamme teille tänään Saharov-palkinnon mielipiteenvapauden tunnustuksena.
Haluaisin lopuksi kunnioittaa kaikkien Israelin, Palestiinan ja Angolan konfliktien uhreina surmansa saaneiden lasten, naisten ja miesten muistoa. Tukemme vuoden 2001 Saharov-palkinnon saaville rauhan puolustajille todistaa, kuinka heidän murheelliset kohtalonsa liikuttavat meitä ja että tuomitsemme yhdessä kaikki väkivallan muodot.
Euroopan parlamentti on vuodesta 1988 lähtien myöntänyt joka vuosi Saharov-palkinnon kunnioittaakseen henkilöitä tai järjestöjä, jotka ovat osallistuneet omassa maassaan kamppailuun ihmisoikeuksien ja vapauden puolesta. Heidän toimintansa ytimessä on vahva vakaumus: jokaisen ihmisen oikeus elää ihmisarvon kunnioituksessa etnisestä alkuperästään, sukupuolestaan tai vakaumuksistaan riippumatta.
Tänä vuonna Euroopan parlamentti päätti ensimmäisen kerran myöntää Saharov-palkinnon kolmelle henkilölle. Tämä oli poikkeuksellinen päätös, joka vastaa poikkeuksellisia oloja.
Arvoisa Nurit Peled-Elhanan, tulette Israelista, ja olette itse joutunut kärsimään paljon. Kirjoititte eräänä päivänä: "Jotta sota voitaisiin lopettaa, on ymmärrettävä, että kaikkien veri on samanväristä ja että jokaisen lapsen kuolema on koko maailman kuolema."
Kun 13-vuotias tyttärenne Smadar kuoli palestiinalaisen itsemurhaiskussa, ette halunnut vastata kauheuteen vihalla ja päätitte syyttää sanojanne lainatakseni "likinäköistä politiikkaa, joka kieltäytyy tunnustamasta toisen oikeuksia ja lietsoo vihaa ja konflikteja". Kuka meistä voisi väittää, että pahimman vääryyden, oman lapsen menettämisen, edessä hän toimisi yhtä rohkeasti ja arvokkaasti? Ketä meistä ei kosketa syvältä tämä selvänäköisyys ja tämä voima, jotka ovat tehneet teistä kaikkien niiden tunnuskuvan, jotka Israelin kansan keskuudessa vaativat molempien kansojen, niin israelilaisten kuin palestiinalaistenkin, toiveet huomioon ottavaa rauhaa?
Myöntämällä teille Saharov-palkinnon haluamme osoittaa, kuinka sitoutuneita olemme tukemaan kaikkia niitä, jotka näin vaikeassa historiallisessa tilanteessa ja huolimatta tapahtumien luomasta paineesta ponnistelevat uupumatta jokapäiväisellä toiminnallaan kansojen lähentämiseksi.
Arvoisa Izzat Ghazzawi, te tulette Palestiinasta, ja tekin olette kärsinyt paljon. Yhdessä vankilassa kirjoittamassanne kirjeessä käännyitte äskettäin kuolleen israelilaisen ystävänne, runoilija Ya'ir Horowitzin, puoleen jatkaen keskustelua, jonka kuolema oli keskeyttänyt, kuvaillen yhteistä haavettanne rauhasta, haluten vastustaa teitä uhannutta lannistumista, kun haaveenne rauhasta muuttui vuosien mittaan yhä kaukaisemmaksi.
Lannistumatta tavoittelitte rauhaa ja edistitte vuoropuhelua Israelin ja Palestiinan kansojen välillä. Lannistumatta, vaikka jouduitte vankilaan, vaikka tekstejänne sensuroitiin ja ennen kaikkea vaikka menetitte 16-vuotiaan poikanne Ramyn, jonka Israelin armeija tappoi hänen auttaessaan koulunsa pihalla loukkaantunutta ystäväänsä. Jatkoitte itsepintaisesti vuoropuhelua kirjoituksissanne, Birzeitin yliopistossa pitämillänne luennoilla, uutteralla toiminnalla palestiinalaisten kirjailijoiden yhdistyksessä, jonka puheenjohtajana toimitte, yhteyksillänne israelilaisiin kirjailijoihin ja yhteisillä julkaisuilla. Olette pyrkinyt konkretisoimaan tavoitteen koko alueen kulttuurien, uskontojen ja kansojen välisestä suvaitsevuudesta ja molemminpuolisesta ymmärryksestä.
Arvoisa Nurit Peled-Elhanan, arvoisa Izzat Ghazzawi, palkitsemalla teidät molemmat Euroopan parlamentti haluaa tukea rauhaa sodan väistämättömyyttä vastaan, tuoda esiin suvaitsevuuden ja ymmärryksen voimat sekä ylläpitää toivoa."@fi5
"Signora Nurit Peled-Elhanan, signor Izzat Ghazzawi, Don Zacarias Kamwenho, il Parlamento europeo è lieto di darvi il benvenuto in questo Emiciclo per insignirvi del premio Sacharov per la libertà di pensiero. Dandovi il benvenuto, desidero porgere i miei saluti anche alle persone, in modo particolare ai vostri familiari, che hanno potuto accompagnarvi.
Don Kamwenho, il suo paese è in guerra da venticinque anni. Due generazioni di angolani ignorano il significato della parola pace e il bilancio di questa interminabile guerra è pesantissimo: un milione di morti, quasi quattro milioni di profughi, centinaia di migliaia di bambini orfani, mutilati di guerra, una malnutrizione che causa la morte di un bambino su cinque prima dei 5 anni di età, una speranza di vita alla nascita inferiore ai 45 anni, un territorio in cui sono state disseminate milioni di mine antiuomo, una povertà estrema nonostante le risorse naturali che, ahimè, servono essenzialmente ad alimentare la guerra.
Il Parlamento europeo si è sempre impegnato a promuovere una soluzione politica del conflitto in Angola, sottolineando costantemente la necessità per tutte le parti in causa di avviare con urgenza un dialogo globale che possa portare a una pace durevole, garantendo la promozione e la tutela dei diritti dell'uomo. Il Parlamento europeo ha più volte accolto con favore le iniziative intraprese in questo contesto dalle chiese e dalle organizzazioni della società civile. In qualità di arcivescovo di Lubango, di presidente della Conferenza episcopale cattolica dell'Angola e di São Tomé, di presidente del Comitato ecumenico per la pace in Angola, lei si è reso apostolo dei diritti fondamentali e della pace, simbolo della speranza del popolo angolano, incarnando il suo desiderio di pace, di libertà e di giustizia.
Rendiamo omaggio al suo cammino, che è il cammino di un uomo, insieme al suo ecumenismo, alla sua determinazione e alla forza della sua voce. Rendiamo omaggio anche al portavoce delle aspirazioni di quanti, in seno alla società civile angolana, operano per il dialogo e la riconciliazione.
E' per tutti questi motivi, Don Kamwenho, che oggi le consegniamo il premio Sacharov per la libertà di pensiero.
Vorrei concludere con un omaggio alla memoria degli uomini, delle donne e dei bambini che sono rimasti vittime dei conflitti in Israele, in Palestina e in Angola. Il nostro appoggio ai militanti della pace, i tre vincitori del premio Sacharov 2001, esprime la nostra commozione per il loro tragico destino e il nostro rifiuto comune per qualsiasi forma di violenza.
(
)
Dal 1988 il Parlamento europeo conferisce ogni anno il premio Sacharov per rendere omaggio a personalità o organizzazioni che nei rispettivi paesi si sono distinte nella lotta a favore dei diritti umani e della libertà. La loro azione si basa su una ferma convinzione: il diritto di ogni essere umano a vivere nel rispetto della propria dignità, a prescindere da origini etniche, genere o convinzioni personali.
Quest'anno, per la prima volta, il Parlamento europeo ha deciso di assegnare il premio Sacharov a tre vincitori. Si tratta di una decisione eccezionale che risponde a circostanze altrettanto eccezionali.
Signora Nurit Peled-Elhanan, lei è originaria della terra d'Israele e ha molto sofferto in prima persona. Un giorno ha scritto: "Per mettere fine alla guerra bisogna capire che il sangue ha lo stesso colore per tutti, e che la morte di qualsiasi bambino è la morte del mondo intero".
Alla morte di Smadar, la sua figliola di 13 anni perita in un attentato suicida palestinese, lei non ha voluto rispondere all'orrore con l'odio, bensì ha scelto di denunciare - cito - "una politica miope che rifiuta di riconoscere i diritti dell'altro e fomenta l'odio e i conflitti". Chi di noi potrebbe affermare, di fronte alla peggiore delle ingiustizie, la perdita del proprio figlio, di avere un simile coraggio e una simile dignità? Chi di noi non si sente chiamato in causa nel proprio intimo da questa lucidità e forza che hanno fatto di lei il simbolo di tutti coloro che, in seno al popolo israeliano, militano a favore di una pace che tenga conto delle aspirazioni dei due popoli, quello israeliano e quello palestinese?
Consegnandole il premio Sacharov intendiamo dimostrare il nostro impegno nel sostenere quanti, uomini e donne, con le loro azioni quotidiane, in un contesto storico ahimè estremamente difficile e nonostante la pressione degli eventi, si adoprano instancabilmente per favorire una riconciliazione tra i popoli.
Signor Izzat Ghazzawi, lei è originario della terra di Palestina e anche lei ha molto sofferto in prima persona. In una lettera scritta in prigione, si rivolgeva a un amico israeliano appena scomparso, il poeta Ya'ir Horowitz, cercando di riannodare un dialogo che la morte aveva interrotto, tracciando i contorni del sogno di pace che vi accomunava, sperando di resistere allo sconforto che la minacciava perché quel sogno di pace si allontanava con il passare degli anni.
Con perseveranza ha cercato la pace e promosso il dialogo tra i popoli israeliano e palestinese, e lo ha fatto in maniera instancabile, nonostante la prigionia, la censura, e soprattutto la perdita irreparabile di Ramy, il suo figliolo di 16 anni, ucciso dall'esercito israeliano mentre prestava soccorso a un amico ferito nel cortile della scuola. Con risolutezza ha portato avanti il dialogo attraverso i suoi scritti, i corsi all'università di Birzeit, il suo ruolo trainante in seno all'associazione degli scrittori palestinesi, di cui è presidente, i contatti con alcuni scrittori israeliani e numerose pubblicazioni congiunte. Si è adoprato per raggiungere l'obiettivo della tolleranza e della comprensione reciproca tra le culture, le religioni e i popoli dell'intera regione.
Signora Nurit Peled-Elhanan, signor Izzat Ghazzawi, con questo omaggio comune il Parlamento europeo desidera contribuire a forzare il destino della pace contro l'evidenza della guerra, a far conoscere le forze della tolleranza e della comprensione e a mantenere viva la speranza."@it9
"Mrs Nurit Peled-Elhanan, Mr Izzat Ghazzawi, Archbishop Zacarias Kamwenho, it is with great pleasure that the European Parliament welcomes you today in this Chamber, in order to award you the Sakharov Prize for freedom of thought. Please allow me to offer a warm welcome not only to yourselves but also to the persons accompanying you, and especially to those of your relatives who are able to be present.
Archbishop Kamwenho, your country has been at war for 25 years. Two generations of Angolans have grown up without knowing the meaning of the word ‘peace’. The death toll of this interminable war makes frightening reading: one million dead, almost four million displaced individuals, hundreds of thousands of war orphans and war wounded, a starving population, meaning one child in five dies before the age of five, life expectancy is less than 45 years, millions of anti-personnel mines scattered throughout Angola, and extreme poverty despite the existence of natural resources which have, unfortunately, largely been used only for purposes of warfare.
The European Parliament has always been committed to the promotion of a political solution to the conflict in Angola, and we have repeatedly stressed the urgent need for all parties to embark on a global dialogue with a view to a lasting peace based on the promotion and protection of human rights. Our Parliament has repeatedly expressed its support for the efforts made in this direction by the churches and the organisations of civil society. As Archbishop of Lubango, as President of the Catholic Episcopal Conference of Angola and São Tomé and of the Ecumenical Committee for Peace in Angola, you have been an apostle in the service of fundamental rights and peace and a symbol of the hopes of the Angolan people, of its desire for peace, liberty and justice.
We salute your life’s journey as an individual and pay tribute to your ecumenical spirit, your determination and your eloquence. We also salute you as a spokesman for the aspirations of all those in Angolan civil society who are working for dialogue and reconciliation.
Today and for all these reasons, Archbishop Kamwenho, we award you the Sakharov Prize for freedom of thought.
I shall conclude by expressing our wish to honour the memory of the victims of these conflicts, of all those, children, women and men, who have fallen in Israel, in Palestine and in Angola. We declare our support for the three winners of the Sakharov Prize for 2001, and we are profoundly moved by their tragic fate, and affirm a common stand against violence in whatever form.
Since 1988, the Sakharov Prize has been awarded every year by the European Parliament in recognition of individuals or organisations who have left their mark on the struggle for human rights and freedom in their home countries. At the centre of their actions has lain a deep-rooted conviction: the right to live in an environment of respect for the dignity of all human beings, whatever their ethnic origins, gender or beliefs.
This year it has been decided, for the first time, that the Sakharov prize is to be shared between three recipients. This is an exceptional decision in response to exceptional circumstances.
Mrs Nurit Peled-Elhanan, you are an Israeli who has been through profound and personal suffering. You once wrote: ‘If war is to be ended, it is necessary to realise that blood is the same colour for everyone and that when a single child dies the whole world dies with it’.
When your thirteen-year-old daughter Smadar lost her life in a Palestinian suicide bombing, you did not allow the horror to turn your mind towards hatred. Instead, you chose to denounce – and I quote your words – ‘a short-sighted policy which refuses to recognise the rights of the other and stirs up hatred and conflicts’. How many of us can be sure that we too would maintain the same courage and dignity in the face of the worst injustice of all, the loss of a child? All of us must feel affected in the depths of our soul by the strength and lucidity which have made you the symbol of all those Israelis who are campaigning for a peace which will take into account the aspirations of two peoples, the people of Israel and the people of Palestine.
In awarding you the Sakharov Prize, our aim is to show our deep attachment to supporting all those who, through their daily actions, in spite of such difficult historical circumstances and in spite of the pressure of events, are working tirelessly to improve relations between peoples.
Mr Izzat Ghazzawi, you are a Palestinian whose suffering has also been great. In one of your letters from prison, you addressed an Israeli friend and poet, Ya’ir Horowitz, who had recently died. In your letter, you tried to re-establish a dialogue that had been interrupted by death, outlining the dream of peace that you shared and drawing on the resources of hope to fight the despair which threatened to overwhelm you because the dream of peace was fading with time.
You have tirelessly promoted the cause of peace and encouraged dialogue between the Israeli and Palestinian peoples. Your ardour has never slackened, despite imprisonment and censorship and, more importantly, the irreplaceable loss of your sixteen-year-old son Rami, killed by the Israeli army while trying to help a school friend who had been wounded in the school playground. You have resolutely pursued that same dialogue, through your writings, your lecturing at Birzeit University, your leading role as chairman of the Association of Palestinian Writers, your contacts with Israeli writers and your joint publications. You have endeavoured to make mutual understanding and tolerance prevail among the cultures, religions and peoples of the entire region.
Mrs Nurit Peled-Elhanan and Mr Izzat Ghazzawi, by honouring you both together, the European Parliament hopes to make a contribution to the advance of the cause of peace over war, to the expression of tolerance and understanding and to the preservation of hope."@lv10
"Geachte mevrouw Nurit Peled-Elhanan, waarde heer Izzat Ghazzawi, hoogwaardige excellentie Zacarias Kamuenho, het Europees Parlement is verheugd u te mogen begroeten in deze vergaderzaal om u de Sacharovprijs voor de vrijheid van denken uit te reiken. Verder wil ik de personen begroeten die u vergezellen, inzonderheid de leden van uw gezin.
Hoogwaardige excellentie Kamuenho, uw land is al vijfentwintig jaar in oorlog. Twee generaties Angolezen kennen de betekenis van het woord “vrede” niet. De balans van deze eindeloze oorlog is verpletterend: een miljoen doden, bijna vier miljoen ontheemden, honderdduizenden weeskinderen en oorlogsinvaliden, een ondervoede bevolking waardoor een op de vijf kinderen reeds voor de leeftijd van 5 jaar komt te overlijden, een levensverwachting van nog geen 45 jaar, een land waarin miljoenen anti-personenmijnen liggen begraven, en extreme armoede in weerwil van de natuurlijke rijkdommen die helaas met name worden aangewend ter bekostiging van de oorlog.
Ons Europees Parlement heeft zich altijd voor een politieke oplossing van het conflict in Angola beijverd. Wij hebben regelmatig benadrukt dat alle partijen in het conflict snel een allesomvattende dialoog moeten aanknopen teneinde een duurzame vrede te bewerkstelligen en de mensenrechten te beschermen en te bevorderen. Ons Parlement heeft herhaaldelijk de inspanningen begroet die de kerken en organisaties van de burgermaatschappij zich in deze richting hebben getroost. Als aartsbisschop van Lubango, voorzitter van de Katholieke Bisschoppenconferentie van Angola en Sao Tomé en voorzitter van het Oecumenisch Comité voor vrede in Angola bent u een groot voorvechter van de mensenrechten en vrede. U symboliseert de hoop van het Angolese volk en vertegenwoordigt diens verlangen naar vrede, vrijheid en gerechtigheid.
Wij begroeten de weg die u vastberaden hebt uitgestippeld, de oecumenische beweging die u op gang hebt gebracht en de kracht van uw stem. U vertegenwoordigt de wensen van iedereen die zich binnen de Angolese burgermaatschappij inzet voor de dialoog en de verzoening.
Om al deze redenen, hoogwaardige excellentie Kamuenho, kennen wij u vandaag de Sacharovprijs voor de vrijheid van denken toe.
Tot slot wil ik stilstaan bij de slachtoffers – mannen, vrouwen en kinderen – van deze conflicten in Israël, Palestina en Angola. Met onze steun aan de drie winnaars van de Sacharovprijs, die als voorvechters van de vrede kunnen worden bestempeld, willen wij blijk geven van onze gevoelens jegens hun tragische lot, en van onze gezamenlijke afwijzing van iedere vorm van geweld.
Sinds 1988 kent het Europees Parlement ieder jaar de Sacharovprijs toe om mensen of organisaties lof toe te zwaaien die zich in hun eigen land hebben ingezet voor de mensenrechten en voor vrijheid. Zij hebben zich in hun handelen laten leiden door een zeer sterke overtuiging, namelijk het recht van ieder individu op een menswaardig bestaan, ongeacht diens etnische achtergrond, geslacht of overtuigingen.
Dit jaar heeft het Europees Parlement voor de eerste keer de Sacharovprijs aan drie personen toegekend. Met dit buitengewone besluit wil het Parlement tegemoetkomen aan de buitengewone situatie van dit moment.
Geachte mevrouw Nurit Peled-Elhanan, u komt uit Israël en hebt persoonlijk veel leed moeten doorstaan. Op een zeker moment schreef u: “Om deze oorlog een halt te kunnen toeroepen moeten wij er ons van doordringen dat wij allen dezelfde kleur bloed hebben en dat de dood van ieder kind gelijkstaat aan de dood van de gehele wereld”.
Uw dochter Smadar is op dertienjarige leeftijd omgekomen bij een Palestijnse zelfmoordaanslag. U hebt deze verschrikkelijke daad niet met haat willen beantwoorden, maar hebt ervoor gekozen te demonstreren tegen, ik citeer, “een blinde politiek waarin de rechten van de medemens niet worden erkend en die aanzet tot haat en conflicten”. Wie van ons zou na deze verschrikkelijkste vorm van onrechtvaardigheid – het verlies van een eigen kind – blijk kunnen geven van een dergelijke moed en waardigheid? Wie van ons voelt zich niet diep in zijn hart aangesproken door deze scherpzinnigheid en kracht, die u tot symbool hebben verheven van alle Israëliërs die strijden voor een vrede waarin plaats is voor de wensen van zowel het Israëlische als het Palestijnse volk?
Met deze toekenning van de Sacharovprijs willen wij aangeven hoe dierbaar eenieder ons is die zich in deze zeer moeilijke historische context, en in weerwil van de druk van de gebeurtenissen, er iedere dag weer voor inzet om de volkeren dichter tot elkaar te brengen.
Geachte heer Izzat Ghazzawi, u bent afkomstig uit de Palestijnse gebieden en ook u hebt veel leed moeten doorstaan. In een van de brieven die u in de gevangenis geschreven hebt, richt u zich tot uw vriend, de onlangs overleden Israëlische dichter Ya’ir Horowitz. Met uw brief wilde u met hem de dialoog aangaan - zijn dood heeft hier abrupt een einde aan gemaakt - en de contouren schetsen van de vredesdroom die u met uw vriend deelde. U schreef dat u zich niet wilde laten ontmoedigen door het feit dat de vervulling van deze vredesdroom in de loop der jaren steeds onwaarschijnlijker is geworden.
Onvermoeibaar hebt u naar vrede gezocht en geprobeerd de dialoog tussen het Israëlische volk en het Palestijnse volk te stimuleren. Ondanks uw detentie, de censuur en met name het onherstelbare verlies van uw zoon Ramy van 16 jaar, die door het Israëlische leger is gedood toen hij op het schoolplein een gewonde vriend te hulp schoot. U bent deze weg onverzettelijk blijven volgen: in uw geschriften, tijdens uw colleges aan de universiteit van Birzeit, binnen de Palestijnse schrijversbond waarvan u de voorzitter en stuwende kracht bent, via uw contacten met Israëlische schrijvers en via uw gezamenlijke publicaties. U hebt zich ingezet voor meer tolerantie en wederzijds begrip tussen de culturen, religies en volkeren in de gehele regio.
Geachte mevrouw Nurit Peled-Elhanan, waarde heer Izzat Ghazzawi, met de toekenning van deze prijs aan u beiden wil het Europees Parlement uiting geven aan zijn hoop dat de vrede het van de vanzelfsprekende oorlog zal winnen. Verder wil het Parlement hiermee aangeven dat er nog altijd sprake is van tolerantie en begrip, en dat wij de hoop niet mogen opgeven."@nl2
"Excelentíssima Senhora Nurit Peled-Elhanan, Excelentíssimo Senhor Izzat Ghazzawi, Monsenhor Zacarias Kamuenho, o Parlamento Europeu congratula-se por os receber neste hemiciclo a fim de vos ser atribuído o prémio Sakharov 2001, "Prémio da Liberdade de Pensamento". Ao recebe-los, saúdo igualmente as pessoas, nomeadamente, os membros das vossas famílias que puderam acompanhá-los.
Monsenhor Kamuenho, há vinte e cinco anos que o seu país está em guerra. Duas gerações de angolanos ignoram o significado da palavra paz e o balanço desta guerra interminável é arrasador: um milhão de mortos, perto de quatro milhões de pessoas deslocadas, centenas de milhares de órfãos, de mutilados de guerra, uma população subalimentada, de tal modo que em cada 5 crianças, uma morre antes de atingir a idade dos 5 anos, uma esperança de vida à nascença inferior a 45 anos, um território que esconde milhões de minas anti-pessoal, uma pobreza extrema, apesar dos recursos naturais que, infelizmente, servem essencialmente para alimentar a guerra.
O Parlamento Europeu sempre se empenhou em promover uma solução política para o conflito em Angola e temos sublinhado, regularmente, a necessidade de as partes envolvidas no mesmo entabularem, urgentemente, um diálogo global que possa conduzir a uma paz duradoura, que assegure a promoção e a protecção dos direitos do Homem. Este Parlamento saudou, por várias vezes, os esforços envidados nesse sentido pelas igrejas e organizações da sociedade civil. Na qualidade de arcebispo do Lubango, na qualidade de presidente da Conferência episcopal católica de Angola e de São Tomé e na qualidade de presidente do Comité Inter-Eclesial para a Paz em Angola, tem sido o apóstolo dos direitos fundamentais e da paz, simbolizando a esperança do povo angolano, encarnando o seu desejo de paz, de liberdade e de justiça.
Monsenhor Zacarias Kamuenho, saudamos este seu itinerário, o itinerário de um homem, o seu ecumenismo, a sua determinação, a força da sua voz. Saudamos também o porta-voz das aspirações de todos os que, no seio da sociedade civil angolana, lutam pelo diálogo e pela reconciliação.
Excelentíssimo Monsenhor Kamuenho, por todas estas razões, o distinguimos hoje com o prémio Sakharov, Prémio da Liberdade de Pensamento.
Gostaria de terminar, honrando a memória de todas as vítimas, crianças, mulheres e homens, destes conflitos ocorridos em Israel, na Palestina e em Angola. O nosso apoio aos defensores da paz, como o são os três laureados com o prémio Sakharov 2001, testemunha a nossa emoção face ao seu trágico destino e a nossa recusa comum de todas as formas de violência.
Desde 1988 que o Parlamento Europeu atribui anualmente o prémio Sakharov no propósito de honrar personalidades ou organizações que marcaram profundamente a luta em prol dos direitos do Homem e da liberdade no seu próprio país. Na base da acção destas personalidades e organizações está uma convicção muito forte: o direito de cada ser humano ao respeito da sua dignidade, independentemente da sua origem étnica, sexo ou convicções.
Este ano, o Parlamento Europeu decidiu, pela primeira vez, atribuir o prémio Sakharov a três laureados. Esta é uma decisão a título excepcional que corresponde a circunstâncias excepcionais.
Excelentíssima Senhora Nurit Peled-Elhanan, sendo originária de Israel, conheceu verdadeiramente o sofrimento. Um dia escreveu as seguintes palavras : "para acabar com a guerra, é preciso compreender que o sangue de todos tem a mesma cor e que a morte de qualquer criança é a morte de todo mundo".
Diante da morte de sua filha, Smadar, de treze anos, vítima de um atentado suicida palestiniano, escolheu não responder ao horror com o ódio e optou por denunciar e, passo a citar-vos, "uma política míope que se recusa a reconhecer os direitos do outro e fomenta o ódio e os conflitos". Quem de nós poderá afirmar que, face à pior das injustiças, a de perder o próprio filho, teria a mesma coragem e dignidade? Quem de nós não se sente tocado no mais fundo de si próprio por esta lucidez e esta força que fizeram da sua pessoa o símbolo de todos os que, no seio do povo israelita, lutam por uma paz que contemple as aspirações dos dois povos, o povo israelita e o povo palestiniano?
Ao distingui-la com o prémio Sakharov, queremos demonstrar o quão importante é para nós apoiar todas e todos os que, na sua vida quotidiana e num contexto histórico extremamente difícil, lutam sem tréguas pela reconciliação entre os dois povos, apesar da violência dos acontecimentos.
Excelentíssimo Senhor Izzat Ghazzawi, sendo originário da Palestina, também conheceu verdadeiramente o sofrimento. Numa das cartas que escreveu na prisão, dirigia-se a um amigo israelita, poeta, que acaba de falecer, Ya'ir Horowitz, procurando retomar um diálogo que a morte interrompera, traçando os contornos de um sonho de paz comum aos dois, esperando resistir ao desencorajamento que vos ameaçava, pois este sonho de paz desvanecia-se com o passar dos anos.
Incansável na sua procura de paz, sempre encorajou o diálogo entre os povos israelita e palestiniano. Incansável, apesar da prisão, apesar da censura e, sobretudo, apesar da perda irreparável de Ramy, seu filho de 16 anos, morto pelo exército israelita quando tentava socorrer um amigo ferido no pátio da sua escola. Corajosamente , travou uma luta em defesa do diálogo, através dos seus textos, das suas aulas na universidade de Birzeit, do seu papel dinamizador no seio da associação de escritores palestinianos, cuja presidência assegura, dos seus contactos com escritores israelitas e das publicações conjuntas. A sua vida foi dedicada a dar corpo ao objectivo da tolerância e da compreensão mútua entre as culturas, as religiões e os povos do conjunto da região.
Excelentíssima Senhora Nurit Peled-Elhanan, Excelentíssima Senhor Izzat Ghazzawi, ao distingui-los conjuntamente, o Parlamento Europeu pretende contribuir para forçar o destino da paz contra a evidência da guerra, destacar as forças da tolerância e da compreensão e preservar a esperança."@pt11
"Kära Nurit Peled-Elhanan, käre Izzat Ghazzawi, käre Dom Zacarias Kamwenho! Det är en stor glädje för Europaparlamentet att välkomna er i denna församling för att ge er Sacharovpriset för tankefrihet. När jag välkomnar er vill jag samtidigt välkomna de personer, framför allt era familjemedlemmar, som har kunnat följa med er.
Käre Dom Kamwenho! Ert land har varit i krig i 25 år. Två generationer angolaner vet inte vad ordet fred innebär, och summeringen av detta ändlösa krig är graverande: en miljon döda, nära fyra miljoner fördrivna människor, hundratusentals föräldralösa barn, krigsinvalider, en undernärd befolkning – vilket innebär att ett barn av fem dör före fem års ålder – en förväntad livslängd som ligger under 45 år, ett land där miljoner truppminor ligger nedgrävda, extrem fattigdom – trots naturresurserna, som tyvärr huvudsakligen tjänar till att underblåsa kriget.
Europaparlamentet har alltid engagerat sig för att främja en politisk lösning på konflikten i Angola och vi har regelbundet betonat att alla inblandade parter omedelbart måste inleda en övergripande dialog som kan leda till varaktig fred, som garanterar att de mänskliga rättigheterna främjas och skyddas. Parlamentet har många gånger välkomnat kyrkornas och det civila samhällets insatser i den riktningen. Som ärkebiskop i Lubango, ordförande i Angolas och Sao Tomés katolska episkopalkonferens och ordförande i den ekumeniska kommittén för fred i Angola har ni gjort er till talesman för grundläggande rättigheter och fred. Därigenom symboliserar ni det angolanska folkets hopp och förkroppsligar dess önskan om fred, frihet och rättvisa.
Vi vill hedra er väg – den väg som en man har gått, hans ekumenik, hans beslutsamhet och styrkan i hans röst. Vi vill också hedra talesmannen för önskningarna hos alla dem i det angolanska civila samhället som arbetar för dialog och försoning.
Av alla dessa skäl, käre Dom Kamwenho, tilldelar vi er i dag Sacharovpriset för tankefrihet.
Jag skulle vilja avsluta genom att hedra minnet av alla dem som har fallit offer – barn, kvinnor, män – för konflikterna i Israel, Palestina och Angola. Vårt stöd till de fredsivrare som de tre mottagarna av 2001 års Sacharovpris är, vittnar om våra starka känslor för deras tragiska öde och vårt gemensamma förkastande av alla former av våld.
Sedan 1988 har Europaparlamentet varje år delat ut Sacharovpriset för att hedra personer eller organisationer som har satt sin prägel på kampen för mänskliga fri- och rättigheter i sina egna länder. I centrum för deras agerande finns en mycket stark övertygelse: rätten att få leva där varje människas värdighet respekteras, oavsett hennes etniska ursprung, kön eller övertygelse.
I år har Europaparlamentet beslutat att för första gången ge Sacharovpriset till tre personer. Det är ett exceptionellt beslut som motsvarar exceptionella omständigheter.
Kära Nurit Peled-Elhanan! Ni kommer från Israel och har personligen lidit mycket. En dag skrev ni: ”För att få slut på kriget måste man förstå att blodet har samma färg för alla och att varje barns död är hela världens död.”
När er 13-åriga dotter Smadar dödades i ett palestinskt självmordsattentat ville ni inte svara det avskyvärda med hat. Ni valde att kritisera, jag citerar er: ”en närsynt politik som vägrar att erkänna den andres rättigheter och som underblåser hat och konflikter.” Vem av oss skulle kunna påstå att vi skulle ha ett sådant mod och en sådan värdighet inför den värsta av orättvisor – att förlora sitt eget barn? Vem av oss känner sig inte djupt inom sig själv berörd av denna klarsynthet och denna styrka, som har gjort er till en symbol för alla dem bland det israeliska folket som kämpar för en fred som tar hänsyn till båda folkens önskningar, det israeliska folket och det palestinska folket?
Genom att ge er Sacharovpriset vill vi visa hur angelägna vi är om att stödja alla dem som med sina dagliga handlingar oförtröttligt verkar för att folken skall närma sig varandra – i ett så pass svårt historiskt sammanhang och trots trycket från händelseutvecklingen.
Käre Izzat Ghazzawi! Ni kommer från palestinsk mark och har också lidigt mycket. I ett av de brev som ni skrev i fängelset vänder ni er till en israelisk vän, en poet som nyligen hade dött, Ya'ir Horowitz, och försöker återuppta en dialog som döden hade avbrutit, genom att teckna konturerna av den fredsdröm ni båda delade, i hopp om att kunna stå emot det missmod som hängde som ett hot över er eftersom denna fredsdröm blev alltmer avlägsen med årens lopp.
Ni har outtröttligt strävat efter fred och gynnat en dialog mellan det israeliska och det palestinska folket. Outtröttligt – trots fängelsevistelsen, trots censuren och, framför allt, trots den oersättliga förlusten av Ramy, er 16-årige son som dödades av den israeliska armén när han hjälpte en sårad vän på deras skolgård. Ni har med bestämdhet fullföljt denna dialog i era skrifter, i era kurser vid universitetet i Birzeit, i er drivande roll inom den palestinska författarorganisationen, där ni är ordförande, i era kontakter med israeliska författare och i gemensamma publikationer. Ni har ägnat er åt att konkretisera målet om tolerans och ömsesidig förståelse mellan kulturerna, religionerna och folken i hela regionen.
Kära Nurit Peled-Elhanan, käre Izzat Ghazzawi! Genom att hedra er gemensamt vill Europaparlamentet bidra till att hjälpa fredens öde på traven mot krigets påtaglighet, manifestera toleransens och förståelsens styrka och upprätthålla hoppet."@sv13
|
lpv:unclassifiedMetadata |
"(Vivos aplausos)"12,11
|
Named graphs describing this resource:
The resource appears as object in 2 triples