Local view for "http://purl.org/linkedpolitics/eu/plenary/2001-09-04-Speech-2-110"
Predicate | Value (sorted: default) |
---|---|
rdf:type | |
dcterms:Date | |
dcterms:Is Part Of | |
dcterms:Language | |
lpv:document identification number |
"en.20010904.6.2-110"4
|
lpv:hasSubsequent | |
lpv:speaker | |
lpv:spoken text |
".
Nous avons résolument voté contre le rapport Koukiadis car, avec une bonne conscience effrayante, il propose d'accroître la répression pour mieux appliquer le droit communautaire, sans examiner d'abord si la multiplication des cas de mauvaise application ne traduirait pas l'élargissement du fossé entre l'Europe et ses peuples. À aucun moment le rapport ne se demande si les défauts d'application rencontrés ne résulteraient pas d'une sorte de réaction de défense des nations ou des individus contre un droit qu'ils ressentent comme extérieur à eux, trop tâtillon, ou adopté selon des procédures anti-démocratiques.
Les solutions qui sont proposées ici ou là dans les rapports du Parlement européen ou de la Commission consistent à augmenter la dose de supranationalité, à renforcer les sanctions, et à favoriser une application plus rapide et plus directe du droit communautaire en court-circuitant davantage les Parlements nationaux. Dans le récent Livre Blanc de la Commission sur la gouvernance européenne, on trouve même la thèse ahurissante selon laquelle le droit européen serait trop détaillé parce que le Conseil et le Parlement multiplieraient les précisions, faute de faire suffisamment confiance à la Commission. Il faudrait donc laisser à celle-ci les mains plus libres, afin d'améliorer la qualité du droit communautaire !
En particulier, on voit se dessiner actuellement un mouvement visant à accélérer la transposition des directives en droit national, par des méthodes expéditives comme celle des ordonnances, utilisée récemment par le gouvernement français. Ces méthodes, qui évacuent le rôle fondamental des Parlements nationaux, ne feront qu'aggraver la déconnection entre le droit communautaire et la réalité des nations membres. La seule solution, au contraire, c'est de réhabiliter le rôle des nations et des Parlements nationaux dans les processus de décision européens."@fr6
|
lpv:spokenAs | |
lpv:translated text |
"Vi har resolut stemt imod Koukiadis-betænkningen, for med en skræmmende god samvittighed foreslår han at øge sanktionerne for at opnå en bedre gennemførelse af fællesskabslovgivningen uden først at undersøge, om den øgede mængde af ukorrekt gennemførelse ikke er et udtryk for en udvidet kløft mellem Europa og dets befolkninger. Betænkningen spørger på intet tidspunkt, om ikke den manglende gennemførelse skulle være en form for forsvarsreaktion fra nationernes eller enkeltpersoners side mod en lovgivning, som de føler ikke angår dem selv, som er for pedantisk, eller som er vedtaget i henhold til antidemokratiske procedurer.
De løsninger, der foreslås her og der i Europa-Parlamentets betænkninger eller Kommissionens rapporter, består i at øge den overstatslige dosis, styrke sanktionsmulighederne og fremme en hurtigere og mere direkte gennemførelse af fællesskabslovgivningen ved i højere grad at omgå de nationale parlamenter. I den seneste hvidbog fra Kommissionen om den europæiske beslutningsstruktur finder man endda den oprørende påstand, at fællesskabslovgivningen skulle være alt for detaljeret, fordi Rådet og Parlamentet øger antallet af præcisioner på grund af, at de ikke har tilstrækkelig tillid til Kommissionen. Løsningen ville således være at give denne friere hænder for at bedre kvaliteten i fællesskabslovgivningen!
Især ser man for øjeblikket en bevægelse, der går i retning af at øge direktivernes gennemførelseshastighed i de nationale lovgivninger via nogle hasteforanstaltninger som f.eks. forordninger, der blev brugt for nylig af den franske regering. Disse foranstaltninger, der ser bort fra de nationale parlamenters fundamentale rolle, forværrer blot den manglende forbindelse mellem fællesskabslovgivningen og medlemsstaternes virkelighed. Den eneste løsning er tværtimod på ny at styrke nationernes og de nationale parlamenters rolle i de europæiske beslutningsprocesser."@da1
"Wir haben entschieden gegen den Bericht Koukiadis gestimmt, da dieser mit erschreckender Gleichmut vorschlägt, die Repression zu verstärken, um das Gemeinschaftsrecht besser anzuwenden, ohne zunächst einmal zu überprüfen, ob die Zunahme der Fälle der mangelhaften Anwendung nicht davon zeugt, dass der Graben zwischen Europa und seinen Völkern immer tiefer wird. Zu keinem Zeitpunkt fragt sich der Berichterstatter, ob die Umsetzungsfehler nicht einer Art von Verteidigungsreaktion der Nationen oder der Einzelpersonen gegen ein Recht entspringen, das sie als Fremdkörper oder als zu pedantisch empfinden oder das aus ihrer Sicht in einem undemokratischen Verfahren verabschiedet wurde.
Die hier und da in den Berichten des Europäischen Parlaments oder der Kommission vorgeschlagenen Lösungen bestehen darin, die Dosis der Supranationalität zu erhöhen, die Sanktionen zu verschärfen und eine raschere und direkte Anwendung des Gemeinschaftsrechts unter noch stärkerer Umgehung der nationalen Parlamente zu begünstigen. In dem jüngsten Weißbuch der Kommission „Europäisches Regieren“ findet man sogar die absurde These, das europäische Recht ginge zu stark in die Einzelheiten, weil der Rat und das Parlament zu viele Präzisierungen vornähmen, weil sie der Kommission nicht genug vertrauten. Man sollte dieser also mehr freie Hand lassen, die Qualität des Gemeinschaftsrechts zu verbessern!
Insbesondere zeichnet sich derzeit eine Tendenz ab, die Umsetzung der Richtlinien in nationales Recht durch expeditive Methoden verbessern zu wollen, so beispielsweise durch Gesetzesverordnungen, wie sie unlängst durch die französische Regierung praktiziert wurden. Diese Methoden, die die fundamentale Rolle der nationalen Parlamente untergraben, werden die Kluft zwischen dem Gemeinschaftsrecht und der Realität der Mitgliedsnationen nur noch vertiefen. Die einzige Lösung besteht demgegenüber in der Wiederaufwertung der Rolle der Nationen und der nationalen Parlamente in den europäischen Entscheidungsprozessen."@de7
"Καταψηφίσαμε αποφασιστικά την έκθεση Κουκιάδη διότι προτείνει, με τρομακτικά ήσυχη συνείδηση, την ένταση της καταστολής ώστε να εφαρμοστεί καλύτερα το κοινοτικό δίκαιο, χωρίς να εξετάζει προηγουμένως μήπως ο πολλαπλασιασμός των κρουσμάτων κακής εφαρμογής εκφράζει το χάσμα που χωρίζει την Ευρώπη από τους λαούς της. Σε κανένα σημείο της έκθεσης δεν αναρωτιέται μήπως τα σφάλματα εφαρμογής που σημειώνονται δεν οφείλονται ίσως σε μια οιονεί αμυντική αντίδραση των εθνών ή των ατόμων, ενάντια σε ένα δίκαιο το οποίο αισθάνονται ξένο προς αυτούς, πολύ σχολαστικό ή θεωρούν ότι έχει ψηφιστεί με αντιδημοκρατικές διαδικασίες.
Οι λύσεις που προτείνονται σποραδικά στις εκθέσεις του Ευρωπαϊκού Κοινοβουλίου ή της Επιτροπής συνίστανται στην αύξηση της δόσης της υπερεθνικότητας, στην ενίσχυση των κυρώσεων και στη στήριξη μιας ταχύτερης και πιο άμεσης εφαρμογής του κοινοτικού δικαίου, με περαιτέρω αποδυνάμωση των εθνικών κοινοβουλίων. Στην πρόσφατη Λευκή Βίβλο της Επιτροπής για την ευρωπαϊκή διακυβέρνηση, συναντούμε μάλιστα την εξωφρενική θέση σύμφωνα με την οποία το ευρωπαϊκό δίκαιο είναι, υποτίθεται, υπερβολικά διεξοδικό, επειδή το Συμβούλιο και το Κοινοβούλιο πολλαπλασιάζουν τις διευκρινήσεις γιατί δεν έχουν αρκετή εμπιστοσύνη στην Επιτροπή. Θα έπρεπε λοιπόν να της δοθεί μεγαλύτερη ευχέρεια κινήσεων, ώστε να βελτιώσει την ποιότητα του κοινοτικού δικαίου!
Πιο συγκεκριμένα, βλέπουμε σήμερα να σκιαγραφείται μια κίνηση που επιδιώκει να επιταχύνει τη μεταφορά των οδηγιών στο εθνικό δίκαιο, με δραστικές μεθόδους όπως είναι οι διατάξεις που προσφάτως χρησιμοποίησε η γαλλική κυβέρνηση. Οι μέθοδοι αυτές, που αφαιρούν από τα εθνικά κοινοβούλια το θεμελιακό τους ρόλο, θα βαθύνουν απλώς το χάσμα ανάμεσα στο κοινοτικό δίκαιο και την πραγματικότητα των εθνών μελών. Η μόνη λύση, αντιθέτως, είναι η επαναδραστηριοποίηση των εθνών και των εθνικών κοινοβουλίων στις ευρωπαϊκές διαδικασίες λήψης αποφάσεων."@el8
".
We have voted resolutely against the Koukiadis report because, with a frighteningly clear conscience, it proposes to increase control measures to better apply Community Law, without first ascertaining whether the rapid rise in cases of poorly executed application could be indicative of the widening of the gap between Europe and its citizens. Nowhere does the report ponder the thought that poor application may be the result of a kind of defensive reaction from nations or individuals against legislation that they feel is alien to them, too finicky, or adopted according to anti-democratic processes.
The solutions put forward intermittently in the European Parliament’s or Commission’s reports consist of increasing supranationality, increasing penalties and facilitating a swifter and more direct application of Community Law by increasingly bypassing national Parliaments. In the recent Commission White Paper on European governance, there is even the astounding theory that European Law is too meticulous because the Council and Parliament are greatly increasing the amount of detail, because they do not have enough confidence in the Commission. It would therefore, I suppose, be a better idea to give this institution a freer hand in order to improve the quality of Community Law.
Specifically, there are currently the stirrings of a movement aiming to speed up the transposal of directives into national legislation, employing rapid methods such as orders, as used recently by the French government. These methods, which dispense with the fundamental role of national Parliaments, can only aggravate this gap between Community Law and the situations of Member States. On the other hand, the only solution is to restore the role of nations and national Parliaments in the European decision-making process."@en3
"(FR) Hemos votado decididamente en contra del informe Koukiadis, puesto que, con una pavorosa falta de escrúpulos de conciencia, propone aumentar la represión para aplicar mejor el Derecho comunitario, sin antes examinar si el incremento de los casos de mala aplicación podría provocar un aumento de la distancia que separa Europa de sus pueblos. En ningún momento el informe se pregunta si los actuales defectos de aplicación no resultarían acaso de una especie de reacción de defensa de las naciones o de los individuos contra un derecho que experimentan como ajeno a ellos, demasiado puntilloso o adoptado según procedimientos antidemocráticos.
Las soluciones que se proponen aquí y allí en los informes del Parlamento Europeo o de la Comisión consisten en aumentar la dosis de supranacionalidad, en reforzar las sanciones y en favorecer una aplicación más rápida y directa del Derecho comunitario, prescindiendo aún más de los Parlamentos nacionales. En el reciente Libro Blanco de la Comisión sobre la gobernanza europea se encuentra incluso la tesis sorprendente según la cual el Derecho europeo es demasiado detallado porque el Consejo y el Parlamento amplían las precisiones por el hecho de no confiar suficientemente en la Comisión. ¡Habría, pues, que dejarle las manos más libres, a fin de mejorar la calidad del Derecho comunitario!
En particular, vemos como actualmente se esboza un movimiento tendente a acelerar la transposición de las directivas al Derecho nacional con métodos expeditivos como el de los decretos, utilizado recientemente por el Gobierno francés. Estos métodos, que eliminan el papel fundamental de los Parlamentos nacionales no harán sino agravar la desconexión entre el Derecho comunitario y la realidad de las naciones miembros. La única solución, por el contrario, es rehabilitar el papel de las naciones y de los Parlamentos nacionales en los procesos de decisión europeos."@es12
"Äänestimme epäröimättä Koukiadisin mietintöä vastaan, sillä siinä ehdotetaan pelottavan hyvällä omallatunnolla pakkotoimenpiteitä, joilla jäsenvaltiot saataisiin soveltamaan paremmin yhteisön lakeja, ilman että ensin tutkittaisiin, johtuuko yhä lisääntyvä lakien noudattamatta jättäminen syventyneestä kuilusta Euroopan ja sen kansalaisten välillä. Mietinnössä ei missään vaiheessa pohdita, johtuisiko säädösten rikkominen kansojen tai yksilöiden puolustusreaktiosta sellaisia säädöksiä vastaan, jotka tuntuvat heistä kaukaisilta, liian turhantarkoilta tai epädemokraattisin keinoin säädetyiltä.
Euroopan parlamentin tai komission raporteissa viljellyillä ratkaisuilla pyritään lisäämään ylikansallisia toimia, kiristämään rangaistuksia ja suosimaan yhteisön lainsäädännön nopeampaa ja suorempaa soveltamista ohittamalla yhä useammin kansalliset parlamentit. Komission hiljattain julkaisemassa eurooppalaista hallintotapaa koskevassa valkoisessa kirjassa on jopa eräs ällistyttävä väite, jonka mukaan yhteisön lait olisivat liian yksityiskohtaisia, siksi että neuvosto ja parlamentti tekevät niihin paljon tarkennuksia, koska ne eivät luota komissioon. Komissiolle olisi siis annettava vapaat kädet, jotta yhteisön lainsäädäntöä voitaisiin parantaa!
Näyttäisikin vahvasti siltä, että on muodostumassa sellainen liike, joka pyrkii nopeuttamaan direktiivien muuttamista kansalliseksi lainsäädännöksi riuskoilla otteilla, kuten esimerkiksi määräyksillä, joihin Ranskan hallitus hiljattain turvautui. Tällaiset kansallisten parlamenttien perusmerkityksen mitätöivät toimenpiteet vain loitontavat yhteisön lainsäädäntöä EU-kansalaisten todellisuudesta. Ainoa ratkaisu sitä vastoin on palauttaa kansalaisille ja kansallisille parlamenteille niille kuuluva rooli yhteisön päätöksenteossa."@fi5
"Abbiamo votato risolutamente contro la relazione Koukiadis in quanto, con agghiacciante buona coscienza, essa propone una maggiore repressione per migliorare l'applicazione del diritto comunitario, senza prima esaminare se il moltiplicarsi dei casi di applicazione scorretta non sia sintomo di un ampliamento del divario tra l'Europa e i suoi popoli. La relazione non si chiede in alcun punto se i difetti riscontrati nell’applicazione non siano il prodotto di una specie di reazione di difesa da parte delle nazioni o dei singoli contro un diritto che sentono estraneo, troppo cavilloso, o adottato con procedimenti antidemocratici.
Le soluzioni qui proposte, come quelle contenute nelle relazioni del Parlamento europeo e della Commissione, consistono nel rincarare la dose di sovranazionalità, rafforzare le sanzioni e favorire un’applicazione più celere e diretta del diritto comunitario aggirando maggiormente i Parlamenti nazionali. Nel recente Libro bianco della Commissione sulla
europea si legge addirittura la tesi sconcertante secondo cui il diritto europeo sarebbe troppo dettagliato in quanto la scarsa fiducia nella Commissione fa sì che Consiglio e Parlamento moltiplichino le precisazioni. Per migliorare la qualità del diritto comunitario bisognerebbe dunque lasciare alla prima maggiore libertà d'azione!
In particolare, si vede delinearsi attualmente un movimento che mira ad accelerare il recepimento delle direttive nel diritto nazionale, con metodi spicci come i decreti, utilizzate recentemente dal governo francese. Tali metodi, che privano i parlamenti nazionali del loro ruolo fondamentale, non faranno che aggravare lo scollamento tra il diritto comunitario e la realtà delle nazioni che compongono l’Unione. L’unica soluzione, al contrario, è riabilitare il ruolo delle nazioni e dei Parlamenti nazionali nel processo decisionale europeo."@it9
".
We have voted resolutely against the Koukiadis report because, with a frighteningly clear conscience, it proposes to increase control measures to better apply Community Law, without first ascertaining whether the rapid rise in cases of poorly executed application could be indicative of the widening of the gap between Europe and its citizens. Nowhere does the report ponder the thought that poor application may be the result of a kind of defensive reaction from nations or individuals against legislation that they feel is alien to them, too finicky, or adopted according to anti-democratic processes.
The solutions put forward intermittently in the European Parliament’s or Commission’s reports consist of increasing supranationality, increasing penalties and facilitating a swifter and more direct application of Community Law by increasingly bypassing national Parliaments. In the recent Commission White Paper on European governance, there is even the astounding theory that European Law is too meticulous because the Council and Parliament are greatly increasing the amount of detail, because they do not have enough confidence in the Commission. It would therefore, I suppose, be a better idea to give this institution a freer hand in order to improve the quality of Community Law.
Specifically, there are currently the stirrings of a movement aiming to speed up the transposal of directives into national legislation, employing rapid methods such as orders, as used recently by the French government. These methods, which dispense with the fundamental role of national Parliaments, can only aggravate this gap between Community Law and the situations of Member States. On the other hand, the only solution is to restore the role of nations and national Parliaments in the European decision-making process."@lv10
"Votámos decididamente contra o relatório Koukiadis, pois, com uma boa consciência que assusta, o relator propõe um reforço da repressão para melhor aplicar o direito comunitário, sem primeiro analisar se a multiplicação dos casos de deficiente aplicação desse direito não serão o reflexo do alargamento do fosso entre a Europa e as suas populações. Em momento algum o relator se questiona sobre se as deficiências de aplicação encontradas não serão o resultado de uma espécie de reacção de defesa por parte das nações ou dos indivíduos contra um direito que eles sentem como exterior a eles, exageradamente minucioso, ou adoptado segundo procedimentos anti-democráticos.
As soluções propostas aqui e ali nos relatórios do Parlamento Europeu e da Comissão consistem em aumentar a dose de supranacionalidade, reforçar as sanções e favorecer uma aplicação mais rápida e mais directa do direito comunitário, ignorando ainda mais as posições dos parlamentos nacionais. No recente Livro Branco da Comissão sobre a governação europeia, encontramos mesmo a tese escandalosa segundo a qual a razão por que o direito europeu é demasiado pormenorizado é o facto de o Conselho e o Parlamento multiplicarem as explicações, visto não confiarem suficientemente na Comissão. Haveria pois que deixar esta última actuar mais livremente, a fim de melhorar a qualidade do direito comunitário!
Note-se, em particular, que há um movimento que neste momento vem ganhando contornos e que visa acelerar a transposição das directivas para os ordenamentos jurídicos nacionais por via de métodos expeditos, como o método das decisões judiciais, recentemente utilizado pelo Governo francês. Estes métodos, que desprezam o papel fundamental dos parlamentos nacionais, mais não farão do que agravar a desconexão já existente entre o direito comunitário e a realidade dos Estados-Membros. A única solução, bem diferente desta, passaria pela reabilitação do papel das nações e dos parlamentos nacionais nos processos de decisão europeus."@pt11
"Vi har bestämt röstat emot Koukiadis betänkande eftersom han med ett skrämmande gott samvete föreslår att öka repressionen för att bättre tillämpa gemenskapsrätten, utan att först ta reda på om det ökande antalet dåliga tillämpningar inte är ett uttryck för en ökad klyfta mellan Europa och dess folk. Inte vid något tillfälle frågar man sig i betänkandet om bristerna i tillämpning som upptäckts inte skulle vara ett resultat av en slags försvarsreaktion från nationer eller individer mot en rätt som de känner står utanför dem, som är alltför petnoga, eller som antagits enligt antidemokratiska principer.
De lösningar som föreslås på flera ställen i betänkandena från Europaparlamentet eller rapporterna från kommissionen består i att öka dosen överstatlighet, förstärka sanktionerna, och främja en allt snabbare och alltmer direkt tillämpning av gemenskapsrätten genom att ytterligare köra över de nationella parlamenten. I kommissionens vitbok nyligen om de europeiska styrelseformerna finns till och med den otroliga tesen att gemenskapsrätten skulle vara alltför detaljerad eftersom rådet och parlamentet skulle öka tydligheten, eftersom de inte har tillräckligt stort förtroende för kommissionen. Kommissionen skulle därför få mer fria händer för att förbättra kvaliteten i gemenskapsrätten!
Man ser framför allt nu en rörelse ta form som syftar till att påskynda införlivandet av direktiven i nationell rätt, genom snabba metoder, såsom beslut som nyligen användes av den franska regeringen. Dessa metoder, som undanröjer de nationella parlamentens grundläggande roll, kommer bara att ytterligare minska kopplingen mellan gemenskapsrätten och verkligheten i medlemsstaterna. Den enda lösningen är tvärtom att återupprätta nationernas och de nationella parlamentens roll i den europeiska beslutsprocessen."@sv13
|
lpv:unclassifiedMetadata |
"Berthu (NI ),"12,6
|
Named graphs describing this resource:
The resource appears as object in 2 triples