Local view for "http://purl.org/linkedpolitics/eu/plenary/2001-07-04-Speech-3-111"
Predicate | Value (sorted: default) |
---|---|
rdf:type | |
dcterms:Date | |
dcterms:Is Part Of | |
dcterms:Language | |
lpv:document identification number |
"en.20010704.3.3-111"4
|
lpv:hasSubsequent | |
lpv:speaker | |
lpv:spoken text |
". - Le rejet de la proposition de directive sur les OPA sonne pour longtemps le glas de toute tentative sérieuse d'harmonisation des services financiers dans l'Union européenne. La décision du Parlement se situe à la conjonction d'attentes profondément différentes. Elle exprime par exemple la frustration légitime des partisans d'une authentique harmonisation législative qui se sont de moins en moins reconnus dans un texte de plus en plus minimaliste, techniquement bancal et politiquement mal équilibré, et qui ont souhaité sanctionner l'arrogance de gouvernements qui se sont refusés à toute concession en direction du Parlement.
Le démenti infligé à la délégation parlementaire en comité de conciliation s'explique toutefois par la montée en puissance d'un sentiment tout différent de frilosité et de repli protectionniste, qui a fait voler en éclats le fragile accord qui s'était réalisé en conciliation. Les parlementaires allemands se sont vus progressivement rejoints dans leur stratégie de refus par de nombreux collègues néerlandais, espagnols et italiens. Quant à la France, elle a donné des leçons de libéralisme plutôt paradoxales de la part d'un gouvernement socialiste, tout en laissant une entreprise nationale hyperprotégée conduire un effort spectaculaire d'acquisition tous azimuts et réveiller un peu partout en Europe des démons protectionnistes au sommeil désespérément léger.
Même édulcorée, émasculée, suspendue pour cinq années dans son application, la directive apparaissait encore trop menaçante à beaucoup. Personne ne pleurera sur le naufrage final d'un texte qui, de concessions en abandons, n'était plus que l'ombre d'une politique commune. Personne ne peut ignorer toutefois que ce mauvais texte a été assez largement rejeté pour de mauvaises raisons. Après le référendum irlandais, le rejet d'une directive portant sur un enjeu économique essentiel est un signe de plus de la très grave crise politique et morale que traverse aujourd'hui l'Europe."@fr6
|
lpv:spokenAs | |
lpv:translated text |
"Forkastelsen af forslaget til direktiv om overtagelsestilbud vil i lang tid markere afslutningen på alle seriøse forsøg på at harmonisere de finansielle tjenesteydelser i EU. Parlamentets beslutning skal ses i sammenhæng med grundlæggende forskellige forventninger. Den udtrykker f.eks. den velbegrundede frustration hos tilhængerne af en ægte lovgivningsmæssig harmonisering, som mindre og mindre kan genkende sig selv i en mere og mere minimalistisk tekst, der er teknisk vakkelvorn og politisk skæv, og som har ønsket at straffe arrogancen hos de regeringer, som har nægtet enhver indrømmelse til Parlamentet.
Den fornægtelse, der kendetegner Forligsudvalget, kan dog forklares ved en forstærket fornemmelse, der er helt forskellig fra tilbageholdenhed og protektionistisk tilbagetrækning, som har sprængt den skrøbelige aftale, som blev skabt ved et forlig. De tyske parlamentarikere så sig selv blive gradvist forenet i deres strategi om afvisning af mange hollandske, spanske og italienske kolleger. Frankrig har udvist næsten paradoksal liberalisme fra en socialistisk regering ved at lade en superbeskyttet national virksomhed foretage en altomfattende spektatulær overtagelse og vækkede derved næsten overalt i Europa de protektionistiske dæmoner, der var i en fortvivlet let søvn.
Selv formildnet, kraftløs og vaklende i fem år under dets gennemførelse forekommer direktivet stadig for truende for mange. Ingen begræder det endelige skibbrud af en tekst, med prisgivne bevillinger, der ikke var andet end en skygge af en fællesskabspolitik. Ingen kan dog ignorere, at denne dårlige tekst i det store og hele blev afvist af dårlige grunde. Efter den irske folkeafstemning er afvisningen af et direktiv om et væsenligt økonomisk område endnu et tegn på den alvorlige politiske og moralske krise, Europa oplever i dag."@da1
"Die Ablehnung des Entwurfs der Übernahmerichtlinie verhindert auf lange Frist jeglichen ernsthaften Versuch einer Harmonisierung der Finanzdienstleistungen innerhalb der Europäischen Union. Die Entscheidung des Europäischen Parlaments widerspiegelt das Zusammentreffen völlig unterschiedlicher Erwartungen. So kommt in ihr beispielsweise die berechtigte Frustration der Anhänger einer echten Harmonisierung der Rechtsvorschriften zum Ausdruck, die ihre Position immer weniger in einem zunehmend minimalistischen, fachlich nicht stichhaltigen und politisch unausgewogenen Text wiedergefunden haben und die den Regierungen einen Denkzettel verpassen wollten, welche in ihrer Arroganz jegliches Zugeständnis an das Parlament verweigert hatten.
Das Desaster, das die parlamentarische Delegation im Vermittlungsausschuss erlebte, erklärt sich allerdings durch ein ganz anderes, aber immer stärkeres Gefühl der Zaghaftigkeit und des protektionistischen Rückzugs, das zum vollständigen Scheitern der im Rahmen der Vermittlung erreichten labilen Einigung führte. Die deutschen Abgeordneten wurden bei ihrer Strategie der Ablehnung in zunehmendem Maße von ihren niederländischen, spanischen und italienischen Kollegen unterstützt. Was Frankreich anbelangt, so legte seine sozialistische Regierung ein reichlich paradoxes liberales Verhalten an den Tag, während sie gleichzeitig einem extrem geschützten Staatsunternehmen gestattete, spektakuläre Übernahmeversuche nach allen Seiten durchzuführen und damit in ganz Europa protektionistische Dämonen aus ihrem unglaublich leichten Schlaf zu wecken.
Selbst entschärft, abgemildert und in ihrer Anwendung für fünf Jahre ausgesetzt, erschien die Richtlinie vielen noch zu bedrohlich. Niemand wird dem endgültigen Scheitern eines Textes nachtrauern, der nach vielen Zugeständnissen und Streichungen nur noch ein schwaches Abbild einer gemeinsamen Politik war. Niemand kann sich allerdings darüber hinwegtäuschen, dass dieser schlechte Text weitgehend aus inakzeptablen Gründen abgelehnt wurde. Nach dem irischen Referendum ist die Ablehnung einer Richtlinie zu einer grundlegenden wirtschaftspolitischen Thematik ein weiteres Zeichen für die äußerst schwerwiegende politische und moralische Krise, die Europa zurzeit durchmacht."@de7
"Η απόρριψη της πρότασης οδηγίας σχετικά με τις δημόσιες προσφορές εξαγοράς σήμανε, για πολύ καιρό, το τέλος κάθε σοβαρής προσπάθειας εναρμόνισης των χρηματοπιστωτικών υπηρεσιών στην Ευρωπαϊκή Ένωση. Η απόφαση του Κοινοβουλίου βρίσκεται στο σημείο τομής βαθιά αντιτιθέμενων προσδοκιών. Εκφράζει, για παράδειγμα, την εύλογη απογοήτευση των υποστηρικτών μιας αυθεντικής νομοθετικής εναρμόνισης οι οποίοι συμφωνούν όλο και λιγότερο με ένα κείμενο όλο και πιο μινιμαλιστικό, τεχνικά στρεβλό και πολιτικά ανισόρροπο, και θέλησαν να τιμωρήσουν την έπαρση των κυβερνήσεων οι οποίες αρνήθηκαν να κάνουν οποιαδήποτε παραχώρηση προς την κατεύθυνση του Κοινοβουλίου.
Η διάψευση η οποία εκφράστηκε προς την κοινοβουλευτική αντιπροσωπεία στην επιτροπή συνδιαλλαγής εξηγείται εντούτοις από την ισχυροποίηση ενός εντελώς διαφορετικού συναισθήματος διστακτικότητας και προστατευτικής αναδίπλωσης, το οποίο διέλυσε την ευάλωτη συμφωνία που είχε επιτευχθεί κατά τη διαδικασία συνδιαλλαγής. Οι γερμανοί βουλευτές είδαν να ακολουθούν προοδευτικά τη στρατηγική άρνησής τους πολλοί ολλανδοί, ισπανοί και ιταλοί συνάδελφοι. Όσο για τη Γαλλία, έδωσε μαθήματα φιλελευθερισμού μάλλον παράδοξα εκ μέρους μιας σοσιαλιστικής κυβέρνησης, ενώ συγχρόνως άφηνε μια υπερπροστατευμένη εθνική επιχείρηση να καταβάλει μια θεαματική προσπάθεια εξαγορών με όλες της τις δυνάμεις και να ξυπνήσει σε ολόκληρη σχεδόν την Ευρώπη τους προστατευτικούς δαίμονες που κοιμούνται απελπιστικά ελαφρά.
Ακόμα και ανούσια, ευνουχισμένη, με την εφαρμογή της να αναστέλλεται επί πέντε έτη, η οδηγία συνέχιζε να μοιάζει υπερβολικά απειλητική για πολλούς. Κανείς δεν θα θρηνήσει το τελικό ναυάγιο ενός κειμένου που, από παραχώρηση σε εγκατάλειψη, είχε καταντήσει η σκιά μιας κοινής πολιτικής. Κανείς δεν μπορεί να αγνοήσει, εντούτοις, ότι αυτό το κακό κείμενο απορρίφθηκε κατά ένα αρκετά μεγάλο μέρος για κακούς λόγους. Μετά το ιρλανδικό δημοψήφισμα, η απόρριψη μιας οδηγίας που αφορά ένα ουσιώδες οικονομικό διακύβευμα είναι άλλο ένα σημάδι της πολύ σοβαρής πολιτικής και ηθικής κρίσης που μαστίζει σήμερα την Ευρώπη."@el8
"The rejection of the proposed directive on takeover bids will spell the end of any serious attempts to harmonise financial services in the European Union for a long time to come. Parliament’s decision reflects a number of profoundly different expectations. For example, it reflects the legitimate frustration of the supporters of genuine legislative harmonisation, who felt less and less at home with a text that became more and more minimalist, technically unsound and politically imbalanced, and who wanted to punish arrogant governments for refusing to make any concessions towards Parliament.
The rejection inflicted on the EP delegation in the conciliation committee can be explained, however, by the growing strength of a quite different sense of nervousness that led to a retreat into protectionism, which shattered the fragile agreement that had been reached in conciliation. The German MEPs found that many Netherlands, Spanish and Italian colleagues gradually came to support their strategy of rejection. As for France, its Socialist government taught rather paradoxical lessons in liberalism, while at the same time allowing a hyper-protected national company to launch a spectacular, all-out takeover bid and rouse the demons of protectionism from their hopelessly light sleep in many parts of Europe.
Many people still regarded the directive as too much of a threat even when it had been watered down and emasculated and even though it did not have to be implemented for another five years. No-one will mourn the final shipwreck of a text that went from concession to surrender, ending up as little more than the shadow of a common policy. At the same time, no-one can be unaware that this bad text was largely rejected for the wrong reasons. After the Irish referendum, the rejection of a directive concerning a vital economic issue is yet another sign that Europe is going through a very serious political and moral crisis today."@en3
"(FR) El rechazo de la propuesta de directiva sobre las OPA acaba por mucho tiempo con cualquier iniciativa seria de armonización de los servicios financieros en la Unión Europea. La decisión del Parlamento se sitúa en la conjunción de expectativas profundamente diferentes. Ésta expresa, por ejemplo, la frustración legítima de los partidarios de una auténtica armonización legislativa que se han visto cada vez menos reflejados en un texto cada vez más minimalista, técnicamente cojo y políticamente mal equilibrado, y que han querido castigar la arrogancia de gobiernos que se han negado a hacer cualquier tipo de concesión frente al Parlamento.
El mentís impuesto a la delegación parlamentaria en el Comité de Conciliación se explica, sin embargo, por el surgimiento de un sentimiento muy diferente de pusilanimidad y de repliegue proteccionista, que ha hecho estallar el frágil acuerdo que se había obtenido en conciliación. Los diputados alemanes se vieron progresivamente acompañados en su estrategia de rechazo por numerosos colegas neerlandeses, españoles e italianos. Francia, a su vez, ha dado lecciones de liberalismo más bien paradójicas por parte de un gobierno socialista, permitiendo que una empresa nacional superprotegida realizara un esfuerzo espectacular de adquisición en todas las direcciones y despertara en el conjunto de Europa tentaciones proteccionistas exasperadamente latentes.
A pesar de estar edulcorada, debilitada, suspendida por cinco años en su aplicación, la directiva era todavía demasiado amenazadora para muchos. Nadie se lamentará del fracaso final de un texto que, de concesiones en abandonos, no era más que la sombra de una política común. Nadie puede ignorar, sin embargo, que este texto poco acertado ha sido rechazado sin buenas razones por una mayoría. Tras el referéndum irlandés, el rechazo de una directiva sobre un desafío económico esencial es una señal más de la gravísima crisis política y moral que hoy atraviesa Europa."@es12
"Julkisia ostotarjouksia koskevan direktiiviehdotuksen hylkääminen tekee pitkäksi aikaa tyhjäksi kaikki vakavat yritykset yhdenmukaistaa rahoituspalveluja Euroopan unionissa. Parlamentin päätös on tehty täysin erilaisten odotusten valossa. Se osoittaa esimerkiksi lainsäädännön todellista yhdenmukaistusta kannattavien oikeutetun turhautumisen. Yhdenmukaistuksen kannattajat vieraantuvat yhä enemmän yhä minimalistisemmasta, teknisesti ontuvasta ja poliittisesti huonosti tasapainotetusta tekstistä ja ovat halunneet rangaista hallituksia niiden röyhkeydestä, koska hallitukset ovat kieltäytyneet tekemästä parlamentille mitään myönnytyksiä.
Parlamentin valtuuskunnalle sovittelukomiteassa annettu hylkääminen selittyy kuitenkin hyvin erilaisen tunteen voimistumisella, jolle on ominaista kylmäkiskoisuus ja protektionistinen vetäytyminen ja joka on romuttanut sovittelumenettelyssä saavutetun hauraan sopimuksen. Saksalaisten parlamentin jäsenten hylkäämistä kannattavaan strategiaan on liittynyt asteittain monia alankomaalaisia, espanjalaisia ja italialaisia kollegoja. Ranskassa sosialistihallitus on antanut pikemminkin paradoksaalisia liberalismin oppitunteja ja sallinut samalla erittäin suojellun kansallisen yrityksen tehdä kaikenlaisia merkittäviä hankintoja ja herättää lähes kaikkialla Euroopassa protektionistisia pikkupiruja, jotka havahtuvat unestaan valitettavan herkästi.
Vaikka direktiiviä on lievennetty, tasoitettu ja sen soveltamista on lykätty viidellä vuodella, se oli vielä monien mielestä liian uhkaava. Kukaan ei itke sellaisen tekstin lopullista uppoamista, joka oli myönnytyksineen ja hylkäämisineen enää vain yhteisen politiikan varjo. Kukaan ei voi kuitenkaan sivuuttaa sitä, että tämä huono teksti hylättiin varsin pitkälle väärien syiden takia. Olennaista taloudellista panosta koskeva direktiivi on Irlannin kansanäänestyksen jälkeen vielä yksi merkki lisää Eurooppaa nykyisin ravistelevasta erittäin syvästä poliittisesta ja moraalisesta kriisistä."@fi5
"La reiezione della proposta di direttiva sulle OPA segnerà a lungo la fine di qualsiasi serio tentativo di armonizzare i servizi finanziari nell'Unione europea. Nella decisione del Parlamento confluiscono aspettative profondamente diverse. Ad esempio, essa esprime la legittima frustrazione di coloro che sostengono un'autentica armonizzazione legislativa, che sono andati riconoscendosi sempre meno in un testo via via più minimalista, tecnicamente zoppicante e politicamente squilibrato, ed hanno voluto sanzionare l'arroganza dei governi che hanno rifiutato qualsiasi concessione al Parlamento.
La delusione inflitta alla delegazione parlamentare in sede di Comitato di conciliazione si spiega tuttavia con l'acuirsi di un clima del tutto diverso di apprensioni e cautele protezionistiche, che ha fatto andare in frantumi il fragile accordo realizzato nella fase di conciliazione. Alla strategia di rifiuto dei deputati tedeschi hanno man mano aderito numerosi colleghi olandesi, spagnoli ed italiani. Per quanto riguarda la Francia, ha dato prove di liberalismo piuttosto paradossali da parte di un governo socialista, che ha tuttavia consentito ad un'impresa nazionale iperprotetta di condurre uno spettacolare sforzo di acquisizione in tutte le direzioni e di risvegliare un po' ovunque in Europa demoni protezionisti dal sonno terribilmente leggero.
Pur edulcorata e svilita, e benché la sua applicazione fosse sospesa per cinque anni, a molti la direttiva pareva ancora troppo minacciosa. Nessuno piangerà il naufragio finale di un testo che, tra concessioni e rinunce, era diventato solo l'ombra di una politica comune. Tuttavia, nessuno può ignorare che questo testo scadente è stato respinto soprattutto per cattive ragioni. Dopo il
irlandese, la reiezione di una direttiva riguardante una posta economica essenziale è un ulteriore segno della gravissima crisi politica e morale che attraversa oggi l'Europa."@it9
"The rejection of the proposed directive on takeover bids will spell the end of any serious attempts to harmonise financial services in the European Union for a long time to come. Parliament’s decision reflects a number of profoundly different expectations. For example, it reflects the legitimate frustration of the supporters of genuine legislative harmonisation, who felt less and less at home with a text that became more and more minimalist, technically unsound and politically imbalanced, and who wanted to punish arrogant governments for refusing to make any concessions towards Parliament.
The rejection inflicted on the EP delegation in the conciliation committee can be explained, however, by the growing strength of a quite different sense of nervousness that led to a retreat into protectionism, which shattered the fragile agreement that had been reached in conciliation. The German MEPs found that many Netherlands, Spanish and Italian colleagues gradually came to support their strategy of rejection. As for France, its Socialist government taught rather paradoxical lessons in liberalism, while at the same time allowing a hyper-protected national company to launch a spectacular, all-out takeover bid and rouse the demons of protectionism from their hopelessly light sleep in many parts of Europe.
Many people still regarded the directive as too much of a threat even when it had been watered down and emasculated and even though it did not have to be implemented for another five years. No-one will mourn the final shipwreck of a text that went from concession to surrender, ending up as little more than the shadow of a common policy. At the same time, no-one can be unaware that this bad text was largely rejected for the wrong reasons. After the Irish referendum, the rejection of a directive concerning a vital economic issue is yet another sign that Europe is going through a very serious political and moral crisis today."@lv10
"De verwerping van de ontwerprichtlijn inzake openbare overnamebiedingen betekent voor lange tijd het einde van iedere serieuze poging tot harmonisatie van de financiële diensten in de Europese Unie. Het besluit van het Parlement bevindt zich op het raakvlak tussen volstrekt verschillende verwachtingen. Zo komt in het besluit bijvoorbeeld de legitieme frustratie tot uitdrukking van de aanhangers van serieuze wetgevingsharmonisatie. Zij konden zich steeds minder herkennen in een tekst die gaandeweg soberder werd, in technisch opzicht aan alle kanten begon te rammelen en in politiek opzicht onevenwichtig werd. Met hun stem hebben zij de arrogantie van de regeringen willen afstraffen die tot geen enkele concessie aan het Parlement bereid waren.
Dat de parlementaire delegatie in het bemiddelingscomité nu is teruggefloten is echter het gevolg van de sterke opkomst van een geheel andere mentaliteit, een mentaliteit van terughoudendheid en protectionisme, die heeft geleid tot het opblazen van het fragiele akkoord dat in de bemiddeling was bereikt. Achter het afwijzend standpunt van de Duitse afgevaardigden hebben zich gaandeweg talloze Nederlandse, Spaanse en Italiaanse collega’s geschaard. Wat Frankrijk betreft kunnen we spreken van een merkwaardig staaltje liberalisme van een socialistische regering. Die staat een maximaal beschermde nationale onderneming toe een spectaculair overnamebeleid in alle windrichtingen te voeren, waardoor overal in Europa protectionistische demonen tot leven worden gewekt die zich bij het minste of geringste onraad roeren.
Zelfs in afgezwakte en verminkte vorm, met een uitstel van de toepassing met vijf jaar, was de richtlijn in de ogen van velen nog een te grote bedreiging. Niemand zal een traan laten om een tekst die ten gevolge van de vele concessies en weglatingen uiteindelijk niet meer dan de schaduw was van een gemeenschappelijk beleid. Toch kan niemand ontkennen dat deze slechte tekst voornamelijk om de verkeerde redenen verworpen is. De verwerping van een richtlijn die betrekking heeft op een wezenlijk economisch beleidspunt is, na het Ierse referendum, wederom een teken dat Europa thans een zeer ernstige politieke en morele crisis doormaakt."@nl2
"A rejeição da proposta de directiva sobre as Ofertas Públicas de Aquisição (OPA) toca longo tempo a finados por qualquer tentativa séria de harmonização dos serviços financeiros na União Europeia. A decisão do Parlamento situase na confluência de expectativas profundamente diferentes. Exprime por exemplo a legítima frustração dos partidários de uma autêntica harmonização legislativa, que se reconheceram cada vez menos num texto cada vez mais minimalista, tecnicamente manco e politicamente mal equilibrado, e que quiseram censurar a arrogância de governos que se recusaram a qualquer concessão ao Parlamento.
O desmentido infligido à Delegação Parlamentar ao Comité de Conciliação explicase no entanto pelo crescendo de um sentimento muito diferente do temor ou do recuo proteccionista, que fez volatilizar o frágil acordo que se tinha conseguido em conciliação. Os deputados alemães viram progressivamente juntarselhes na sua estratégia de recusa muitos colegas holandeses, espanhóis e italianos. Quanto à França, deu lições de liberalismo um pouco paradoxais da parte de um governo socialista, deixando uma empresa nacional hiperprotegida desenvolver um esforço espectacular de aquisição de tudo quanto há e despertar um pouco por todo o lado na Europa demónios proteccionistas com o sono desesperadamente leve.
Embora adoçada, mutilada, suspensa por cinco anos na sua aplicação, a proposta de directiva surgia ainda como demasiado ameaçadora para muitos. Ninguém chorará o naufrágio final de um texto que, de concessões em abandonos, já não passava da sombra de uma política comum. Todavia, ninguém pode ignorar que este mau texto foi largamente rejeitado por más razões. Após o referendo irlandês, a rejeição de uma proposta de directiva sobre uma questão económica essencial representa mais um sinal da gravíssima crise política e moral que atravessa hoje em dia a Europa."@pt11
"Förkastandet av förslaget till direktiv om uppköpserbjudanden ger för lång tid dödsstöten till varje seriöst försök till harmonisering av finansiella tjänster i Europeiska unionen. Parlamentets beslut befinner sig i skärningspunkten för högst olika förväntningar. Det uttrycker exempelvis den berättigade frustrationen hos anhängarna av en verklig harmonisering av lagstiftningen som allt mindre kände igen sig i en text som var allt mer minimalistisk, tekniskt illa underbyggd och politiskt dåligt balanserad och som velat sanktionera arrogansen hos regeringarna som vägrat varje form av eftergift i riktning mot parlamentet.
Dementin som tillskrivits den parlamentariska delegationen i förlikningskommittén förklaras emellertid av en helt annan känsla av ängslighet och protektionistisk reträtt som omintetgjorde det sköra avtal som tagits fram vid förlikningen. De tyska parlamentsledamöterna fick successivt uppleva hur ett stort antal nederländska, spanska och italienska kolleger instämde i deras strategi med att vägra. När det gäller Frankrike gav landet lektioner i avreglering, som snarare föreföll paradoxala från en socialistisk regering, samtidigt som man lät ett överbeskyddat nationellt företag bedriva en spektakulär allomfattande förvärvsansträngning och uppväcka protektionistiska demoner, som sover förtvivlat lätt, lite överallt i Europa.
Även när direktivet är urvattnat, kastrerat och uppskjutet i fem år föreföll det fortfarande alltför hotande för många. Ingen kommer att gråta över den slutliga förlisningen av en text som, från eftergifter till övergivande, inte var mer än skuggan av en gemensam politik. Ingen kan emellertid bortse från att texten till relativt stort del avvisats av dåliga orsaker. Efter den irländska folkomröstningen är förkastandet av ett direktiv om en grundläggande ekonomisk fråga ytterligare ett tecken på den mycket allvarliga politiska och moraliska kris som Europa i dag genomgår."@sv13
|
lpv:unclassifiedMetadata |
Named graphs describing this resource:
The resource appears as object in 2 triples