Local view for "http://purl.org/linkedpolitics/eu/plenary/2000-03-13-Speech-1-033"
Predicate | Value (sorted: default) |
---|---|
rdf:type | |
dcterms:Date | |
dcterms:Is Part Of | |
dcterms:Language | |
lpv:document identification number |
"en.20000313.2.1-033"4
|
lpv:hasSubsequent | |
lpv:speaker | |
lpv:spoken text |
"Hr. formand, topmødet i Lissabon vil producere en ny perlerække af pæne ord. Ordene skal være velkomne, men grundproblemet er, at vi har en Økonomisk og Monetær Union, som sætter hensynet til inflationsbekæmpelse over hensynet til beskæftigelsen. Centralbanken har sagt, at prisstigningen altid skal holde sig under 2%. Stabilitetspagten siger, at underskuddet på finansloven i almindelige år højst må være 1%. Der er ingen krav om, at arbejdsløsheden skal være under 5% eller - endnu bedre - under 2 eller 1%. Det er prisen på pengene, som ikke må stige, det er det offentliges forbrug, som ikke må stige. Det kunne tænkes, at et land ønsker at begrænse sin arbejdsløshed med offentlige investeringer, men det er forbudt. Det er vigtigere at fastholde pengepolitikken som en hellig ko end at give de arbejdsløse et job. Jeg finder det vigtigere at tage hensyn til familiernes økonomi og sikre, at farmand kommer hjem med en lønseddel i stedet for en fyreseddel, og sådan tænkte den danske regering, der kom til i 1993. Vi havde i 1992 9,2% arbejdsløse, både i Euroland, altså i de 11 lande, og i Danmark. Fra 1992 til 1998 er ledigheden i Danmark faldet til 5,1%. I Euroland er den steget til 10,9%. Vi har i Danmark haft en samlet vækst på 20% mod 10% i Euroland. Hvis den danske regering havde gjort det samme i dag, så ville det have været direkte ulovligt og grundlovsstridigt, fordi underskuddet på finansloven dengang var 3,9%. Nu har Danmark også overskud på finansloven, fordi de, der fik fyresedlen skiftet ud med en lønseddel, også begyndte at betale skat i stedet for at hæve understøttelse. Jeg synes, statsministrene skulle studere det danske eksempel, når de mødes til økonomisnak i Lissabon. Vi har brug for en ændring af ØMU-traktaten i stedet for en ny samling pæne ord til de ledige. Min gruppe håber, at de danske vælgere beslutter at bevare den danske krone, når de nu skal til folkeafstemning om ØMU-tilslutning den 28. september i år."@da1
|
lpv:spokenAs | |
lpv:translated text |
"Herr Präsident, auf dem Gipfeltreffen in Lissabon werden wir wieder viele schöne Worte zu hören bekommen. Diese Worte werden wir uns gerne anhören, aber sie werden nichts am Grundproblem ändern: daß wir eine Wirtschafts- und Währungsunion haben, der die Bekämpfung der Inflation wichtiger ist als die Beschäftigung. Die Zentralbank hat verlauten lassen, daß die Preissteigerungsrate niemals 2 % übersteigen darf. Der Stabilitätspakt besagt, daß das Defizit im Haushaltsgesetz in normalen Jahren höchstens 1 % betragen darf. Dagegen gibt es keine Forderung, daß die Arbeitslosigkeit niedriger als 5 % oder – noch besser – niedriger als 2 oder 1 % sein muß. Wichtiger ist, daß Geldpreis und öffentliche Ausgaben nicht steigen dürfen. Es ist denkbar, daß ein Land die Arbeitslosigkeit mit öffentlichen Investitionen bekämpfen möchte, aber das ist verboten. Die Geldpolitik soll als heilige Kuh erhalten bleiben, das ist wichtiger als den Arbeitslosen einen Job zu verschaffen. Für mich ist dagegen wichtiger, daß der Familienhaushalt in Ordnung ist, daß Papi Lohn erhält, nicht die Kündigung. Das war die Einstellung der dänischen Regierung, die 1993 gebildet wurde. 1992 gab es 9,2 % Arbeitslose – in Euroland, also in den 11 Ländern, und auch in Dänemark. Von 1992 bis 1998 ist die Arbeitslosenquote in Dänemark auf 5,1 % gefallen. In Euroland ist sie auf 10,9 % gestiegen. Das Wachstum belief sich in Dänemark auf 20 %, in Euroland auf 10 %. Würde die dänische Regierung heute dieselben Maßnahmen ergreifen, dann wäre das direkt ungesetzlich und würde gegen das Grundgesetz verstoßen, weil das Defizit im Haushaltsgesetz damals 3,9 % betrug. Heute kann Dänemark einen Überschuß ausweisen, weil diejenigen, die statt der Kündigung eine Lohnabrechnung bekamen, auch Steuern zahlten und nicht mehr von Unterstützung leben mußten. Meiner Meinung nach sollten die Staats- und Regierungschefs das dänische Beispiel einmal näher untersuchen, wenn sie in Lissabon über die Wirtschaft reden. Was wir brauchen, sind nicht schöne Worte für Arbeitslose, sondern eine Änderung des WWU-Vertrags. Meine Fraktion hofft, daß die dänischen Wähler in der Volksabstimmung am 28. September dieses Jahres über den Beitritt zur WWU für den Erhalt der dänischen Krone stimmen werden."@de7
"Κύριε Πρόεδρε, το αποτέλεσμα της Συνόδου Κορυφής της Λισαβώνας θα είναι μια συλλογή από ωραία λόγια. Καλοδεχούμενα τα λόγια, αλλά το βασικό πρόβλημα είναι πως έχουμε μια Οικονομική και Νομισματική Ένωση που ενδιαφέρεται περισσότερο για την καταπολέμηση του πληθωρισμού από ό,τι για την απασχόληση. Η Κεντρική Τράπεζα είπε πως η αύξηση των τιμών πρέπει πάντα να παραμένει κάτω από 2%. Το σύμφωνο σταθερότητας λέει ότι το έλλειμμα του προϋπολογισμού πρέπει να είναι το μέγιστο 1% σε ένα συνηθισμένο έτος. Δεν υπάρχει καμία απαίτηση ωστόσο η ανεργία να διατηρείται κάτω από το 5% ή – ακόμη καλύτερα – κάτω από το 2 ή 1% Μόνο η τιμή του χρήματος δεν πρέπει να ανέβει, μόνο οι δημόσιες δαπάνες δεν πρέπει να αυξηθούν. Θα μπορούσε κανείς να σκεφτεί ότι μια χώρα επιθυμεί να περιορίσει την ανεργία που μαστίζει τον πληθυσμό της με δημόσιες επενδύσεις, αλλά αυτό απαγορεύεται. Είναι σημαντικότερο να διατηρηθεί η χρηματοοικονομική πολιτική ως ιερή αγελάδα παρά να βρεθούν δουλειές για τους ανέργους. Προσωπικά θεωρώ σημαντικότερο να ληφθεί υπόψη η οικονομία της κάθε οικογένειας και να βεβαιώσουμε πως ο πάτερ φαμίλιας επιστρέφει σπίτι του με έναν μισθό αντί για μια απόλυση, κι αυτή ακριβώς ήταν η άποψη της δανικής κυβέρνησης που ανέβηκε στην εξουσία το 1993. Το 1992 είχαμε ανεργία της τάξης του 9,2%, τόσο στην Ευρωλάνδη, ήτοι στις 11 χώρες, όσο και στη Δανία. Από το 1992 έως το 1998 η ανεργία στη Δανία έπεσε στο 5,1%. Στην Ευρωλάνδη ανέβηκε στο 10,9%. Στη Δανία είχαμε μια συνολική ανάπτυξη της τάξης του 20% σε αντιπαράθεση με το 10% της Ευρωλάνδης. Εάν η δανική κυβέρνηση έπραττε σήμερα όσα έπραξε τότε θα ήταν κατάφωρα παράνομη και σε σύγκρουση με τις Συνθήκες, διότι το έλλειμμα του προϋπολογισμού τότε ανερχόταν στο 3,9%. Τώρα στη Δανία ο προϋπολογισμός παρουσιάζει πλεόνασμα, διότι όσοι αντί για φύλλο απόλυσης παίρνουν τώρα μισθό άρχισαν να πληρώνουν φόρους αντί να τους παρέχεται επίδομα ανεργίας. Θεωρώ ότι οι πρωθυπουργοί θα έπρεπε να μελετήσουν το δανικό παράδειγμα όταν συναντηθούν για την οικονομική κουβεντούλα τους στη Λισαβώνα. Αντί για μια νέα συλλογή από ωραία λόγια για τους ανέργους υπάρχει ανάγκη τροποποίησης της συνθήκης της ΟΝΕ. Η Ομάδα μου ευελπιστεί πως οι Δανοί εκλογείς θα αποφασίσουν να διατηρήσουν τη δανική κορώνα, όταν κληθούν να ψηφίσουν στο δημοψήφισμα για τη συμμετοχή στην ΟΝΕ στις 28 Σεπτεμβρίου εφέτος."@el8
"Mr President, the Lisbon Summit will produce a further string of fine words to dazzle us with. The words will be welcome, but the basic problem is that we have an Economic and Monetary Union which attaches more importance to fighting inflation than to promoting employment. The Central Bank has said that price rises should always be kept below 2%. The Stability Pact says that the budget deficit must be no more than 1% in ordinary years. There is no requirement that unemployment should be below 5% or – better still – below 2 or 1%. It is public consumption and the price of money which definitely must not rise. You might think that a country would wish to limit unemployment by means of public investment, but that is prohibited. It is more important to stick to the holy cow of monetary policy than to find jobs for the unemployed. I, on the other hand, think it is more important to take account of families’ finances and to ensure that dad comes home with a wage packet instead of a redundancy notice. So too did the Danish Government which came to power in 1993. In 1992 we had 9.2% unemployment, both in Denmark and in the eleven countries of the good old EU. Between 1992 and 1998, unemployment in Denmark fell to 5.1%. In the EU, it increased to 10.9%. In Denmark, we have had combined growth of 20%, compared with 10% in the EU. If the Danish Government had acted in the same way under the present dispensation, it would have been downright illegal and unconstitutional because the budget deficit was 3.9% at that time. Now, Denmark also has an actual budget surplus because those who exchanged their redundancy notices for wage packets also began to pay tax instead of drawing benefit. I believe that the EU’s prime ministers ought to study the Danish example when they meet for their tête-à-tête on the economy in Lisbon. We need a change to the EMU Treaty instead of a further string of fine words directed at the unemployed. My group hopes that Danish voters will decide to keep the Danish krone when they take part in the referendum on membership of EMU on 28 September of this year."@en3
"(DA) Señor Presidente, la Cumbre de Lisboa generará un nuevo repertorio de buenas palabras. Las palabras serán bien recibidas, no obstante, el problema fundamental radica en la existencia de una Unión Económica y Monetaria que antepone la lucha contra la inflación al empleo. El Banco Central ha manifestado que el incremento de los precios debe mantenerse siempre por debajo del 2%, el Pacto de Estabilidad dice que el déficit presupuestario anual no debe ser superior al 1%. No hay ningún requisito que sitúe la tasa de desempleo por debajo del 5% o –aún mejor- del 2 o 1%. Es el precio del dinero el que no debe subir, es el gasto público el que no debe aumentar. Es posible que un país desee poner límite al desempleo mediante inversiones públicas, sin embargo, tal cosa está prohibida. Es más importante mantener a la política monetaria en un altar que proporcionar trabajo a los desempleados. Me parece más importante tener en cuenta la economía de las familias y garantizar que el cabeza de familia vuelva a casa con una nómina en lugar de con una carta de despido, y así lo pensó también el gobierno danés salido de las urnas en 1993. En 1992 teníamos un 9,2% de desempleados tanto en la zona Euro, es decir, los once países, como en Dinamarca. Durante el período comprendido entre los años 1992 y 1998, la tasa de desempleo cayó en Dinamarca hasta el 5,1%. En la zona Euro creció hasta el 10,9%. En Dinamarca hemos disfrutado de una tasa de crecimiento global del 20% frente al 10% registrado en la zona Euro. De haber actuado hoy el gobierno danés de la misma forma, habría actuado directamente de forma ilegal y anticonstitucional, puesto que el déficit presupuestario en aquel entonces era del 3,9%. Actualmente, Dinamarca presenta superávit presupuestario, porque los que vieron reemplazada su carta de despido por una nómina comenzaron también a pagar impuestos en vez de a cobrar ayudas. Creo que los Jefes de Estado deberían estudiar el ejemplo danés cuando se reúnan en Lisboa para tratar temas económicos. Es necesaria una modificación del Tratado de la UEM en lugar de un nueva colección de buenas palabras a los desempleados. Mi grupo espera que los electores daneses decidan conservar la corona danesa cuando acudan a votar al referéndum que sobre la adhesión a la UEM se celebrará en Dinamarca el 28 de septiembre de este año."@es12
"Arvoisa puhemies, Lissabonin huippukokous on jälleen yksi uusi kauniista sanoista punottu helminauha. Sanat ovat myönteisiä, mutta perusongelmana on se, että meillä on talous- ja rahaliitto, jossa korostetaan inflaation vastaista taistelua enemmän kuin työllisyysnäkökohtia. Keskuspankin mukaan hintojen nousun on oltava aina alle 2 prosenttia, kun taas vakaussopimuksessa sanotaan, että tulo- ja menoarvion alijäämä saa olla korkeintaan 1 prosenttia. Siinä ei ole vaatimusta siitä, että työttömyyden pitäisi olla alle 5 prosenttia tai – mikä vielä parempaa – alle 2 tai 1 prosenttia. Rahan hinta ei saa nousta, julkisen sektorin rahankäyttö ei saa nousta. Voisi ajatella, että jokin valtio haluaa rajoittaa työttömyyttään julkisin sijoituksin, mutta se on kiellettyä. On tärkeämpää pitää rahapolitiikkaa pyhänä lehmänä kuin antaa työttömille töitä. Mielestäni on tärkeämpää kiinnittää huomiota perheiden taloudelliseen tilanteeseen ja varmistaa, että isällä on kotiin saapuessaan kädessään lopputilin sijasta tilinauha, ja näin ajatteli Tanskan vuonna 1993 valtaan noussut hallituskin. Vuonna 1992 meillä oli työttömiä 9,2 prosenttia sekä euromaissa, siis 11 valtiossa, että Tanskassa. Vuosien 1992 ja 1998 välillä Tanskan työttömyys laski 5,1 prosenttiin. euromaissa se nousi 10,9 prosenttiin. Tanskassa kokonaiskasvu on ollut 20 prosenttia ja euromaissa se on ollut 10 prosenttia. Jos Tanskan hallitus olisi toiminut nyt samalla tavoin kuin silloin, se olisi suorastaan laitonta ja perustuslain vastaista, koska tulo- ja menoarvion alijäämä oli silloin 3,9 prosenttia. Nyt Tanskankin tulo- ja menoarvio on ylijäämäinen, koska ne, jotka saivat lopputilin sijasta tilinauhan, ryhtyivät maksamaan veroja sen sijasta, että heille olisi myönnetty tukia. Mielestäni pääministerien pitäisi tutkia Tanskan mallia, kun he tapaavat Lissabonissa talousasioiden merkeissä. Meidän on muutettava EMU-sopimusta, sen sijaan että lausuisimme työttömille jälleen kerran useita kauniita sanoja. Ryhmäni toivoo, että Tanskan äänestäjät päättävät säilyttää Tanskan kruunun tämän vuoden 25. syyskuuta järjestettävässä EMUun liittymistä koskevassa kansanäänestyksessä."@fi5
"Monsieur le Président, le sommet de Lisbonne apportera son lot de belles paroles. Les paroles sont les bienvenues, mais le problème principal résulte du fait que nous avons une Union économique et monétaire qui accorde la priorité à la lutte contre l'inflation plutôt qu'à l'emploi. Selon la Banque centrale, l'augmentation des prix devra toujours se maintenir en dessous de 2 % et, en vertu du pacte de stabilité, le déficit budgétaire ne pourra, en général, excéder 1 %. Il n'est jamais stipulé que le chômage devra être inférieur à 5 % ou - mieux encore - à 2 % voire à 1 %. Le prix de l'argent ne peut augmenter ; la consommation publique ne peut augmenter. On pourrait imaginer qu'un pays souhaite réduire son taux de chômage par le biais d'investissements publics, mais c'est interdit. Il est plus important de continuer à considérer la politique monétaire comme une vache sacrée que d'offrir du travail aux chômeurs. Il est, selon moi, plus important de penser à la situation économique des familles et de veiller à ce que le père de famille ramène à la maison une fiche de paye plutôt qu'une lettre de licenciement, et c'était aussi l'avis du gouvernement danois, qui est arrivé au pouvoir en 1993. En 1992, le taux de chômage des 11 pays de l'Euroland était le même qu'au Danemark, à savoir 9,2 %. Le taux de chômage au Danemark est passé à 5,1 % de 1992 à 1998 tandis qu'il a grimpé à 10,9 % dans l'Euroland. Le Danemark a enregistré une croissance globale de 20 % contre 10 % dans la zone euro. Si le gouvernement danois avait agi de la même façon aujourd'hui, il aurait agi en pleine illégalité et contrairement à la constitution, puisque le déficit budgétaire était à l'époque de 3,9 %. Le Danemark a maintenant aussi un excédent budgétaire, parce que ceux qui ont reçu une fiche de paye à la place d'une lettre de licenciement ont commencé à payer des impôts plutôt que de toucher des allocations. Les premiers ministres feraient bien d'étudier l'exemple danois lorsqu'ils se réuniront à Lisbonne pour parler économie. Ce qu'il nous faut, c'est une modification du traité UEM et non de belles paroles à l'intention des chômeurs. Mon groupe espère que les électeurs danois décideront de conserver la couronne danoise lorsqu'ils seront appelés à se prononcer par référendum sur l'adhésion à l'UEM le 28 septembre de cette année."@fr6
"Signor Presidente, il vertice di Lisbona produrrà l’ennesima sfilza di belle parole. Le parole sono gradite, ma il problema fondamentale è che l’Unione economica e monetaria antepone la lotta contro l’inflazione all’occupazione. La Banca centrale ha affermato che gli aumenti dei prezzi devono sempre rimanere al di sotto del 2 percento. In base al patto di stabilità di bilancio, in anni normali il disavanzo pubblico non deve superare l’1 percento. Non esiste un criterio in base al quale la disoccupazione debba essere inferiore al 5 percento, oppure, meglio ancora, al 2 percento o all’1 percento. E’ il costo del denaro che non deve aumentare e nemmeno la spesa pubblica. Un paese potrebbe, per ipotesi, volere diminuire la disoccupazione promuovendo gli investimenti pubblici, ma ciò è vietato. E’ più importante continuare a considerare la politica monetaria come un vitello sacro piuttosto che dare lavoro ai disoccupati. A me, invece, pare che conti di più la situazione economica delle famiglie e garantire che il capofamiglia torni a casa con la busta paga piuttosto che con una lettera di licenziamento, e questa era la posizione del governo danese nel 1993. Il tasso di disoccupazione nel 1992 era del 9,2 percento sia nella zona euro, cioè negli 11 Stati membri che ne fanno parte, sia in Danimarca. Tra il 1992 e il 1998 la disoccupazione in Danimarca è scesa al 5,1 percento, mentre nella zona euro è salita al 10,9 percento. La crescita complessiva in Danimarca è stata del 20 percento contro il 10 percento nella zona euro. Se il governo danese avesse perseguito oggi la stessa politica, essa sarebbe illecita e contraria al Trattato, poiché il disavanzo di bilancio all’epoca era del 3,9 percento. Oggi la Danimarca vanta un bilancio in attivo perché i lavoratori che invece della lettera di licenziamento hanno ricevuto la busta paga hanno cominciato a pagare le tasse invece di incassare i sussidi. Credo che i capi di Stato e di governo dovrebbero studiare l’esempio danese quando si riuniranno a Lisbona per discutere di questioni economiche. Occorre una modifica al Trattato sull’UEM invece di una nuova raccolta di belle parole per i senza lavoro. Il mio gruppo spera che gli elettori danesi decidano di conservare la corona danese quando si terrà il referendum sull’adesione all’UEM il 28 settembre di quest’anno."@it9
"Mr President, the Lisbon Summit will produce a further string of fine words to dazzle us with. The words will be welcome, but the basic problem is that we have an Economic and Monetary Union which attaches more importance to fighting inflation than to promoting employment. The Central Bank has said that price rises should always be kept below 2%. The Stability Pact says that the budget deficit must be no more than 1% in ordinary years. There is no requirement that unemployment should be below 5% or – better still – below 2 or 1%. It is public consumption and the price of money which definitely must not rise. You might think that a country would wish to limit unemployment by means of public investment, but that is prohibited. It is more important to stick to the holy cow of monetary policy than to find jobs for the unemployed. I, on the other hand, think it is more important to take account of families’ finances and to ensure that dad comes home with a wage packet instead of a redundancy notice. So too did the Danish Government which came to power in 1993. In 1992 we had 9.2% unemployment, both in Denmark and in the eleven countries of the good old EU. Between 1992 and 1998, unemployment in Denmark fell to 5.1%. In the EU, it increased to 10.9%. In Denmark, we have had combined growth of 20%, compared with 10% in the EU. If the Danish Government had acted in the same way under the present dispensation, it would have been downright illegal and unconstitutional because the budget deficit was 3.9% at that time. Now, Denmark also has an actual budget surplus because those who exchanged their redundancy notices for wage packets also began to pay tax instead of drawing benefit. I believe that the EU’s prime ministers ought to study the Danish example when they meet for their tête-à-tête on the economy in Lisbon. We need a change to the EMU Treaty instead of a further string of fine words directed at the unemployed. My group hopes that Danish voters will decide to keep the Danish krone when they take part in the referendum on membership of EMU on 28 September of this year."@lv10
"Mijnheer de Voorzitter, de top van Lissabon zal weer een aaneenschakeling van mooie woorden opleveren. Die woorden zijn welkom, maar het fundamentele probleem van de Economische en Monetaire Unie is dat ze inflatiebestrijding belangrijker vindt dan werkgelegenheid. De Centrale Bank heeft gezegd dat de prijzen niet meer dan 2% mogen stijgen. Volgens het stabiliteitspact mag het begrotingstekort maximaal 1% bedragen. Er wordt echter niet geëist dat de werkloosheid op zijn hoogst 5% of nog beter, maximaal 2 of 1% mag bedragen. De muntwaarde noch de openbare uitgaven mogen stijgen. Als een van de lidstaten zijn werkloosheidsprobleem met openbare investeringen zou willen bestrijden, zou hij daar geen toestemming voor krijgen. Er wordt meer belang gehecht aan de heilige koe van het monetair beleid dan aan banen voor de werklozen. Ik vind de gezinseconomie belangrijker en wij moeten ervoor zorgen dat vader met een loonbriefje naar huis komt in plaats van met een ontslagbrief. Dat was ook de mening van de Deense regering toen ze in 1993 aantrad. In 1992 bedroeg de werkloosheid 9,2%, zowel in de 11 landen van de Unie als in Denemarken. Tussen 1992 en 1998 daalde de werkloosheid in Denemarken naar 5,1%. In de Unie nam ze toe tot 10,9%. In Denemarken bedroeg de totale groei 20% tegenover 10% in de rest van de Unie. Indien de Deense regering vandaag hetzelfde beleid zou voeren, zou ze onwettig en in strijd met de grondwet handelen, omdat het begrotingstekort toen 3,9% bedroeg. Nu heeft Denemarken ook geen begrotingstekort meer, want degenen die nu een baan hebben, zijn belasting gaan betalen in plaats van uitkeringen te blijven ontvangen. Ik vind dat de ministers het Deense voorbeeld zouden moeten bestuderen wanneer ze het in Lissabon over de economie hebben. De werklozen hebben veel meer aan een wijziging van het EMU-Verdrag dan aan nieuwe mooie woorden. Mijn fractie hoopt dat de Deense kiezers zullen stemmen voor het behoud van de Deense kroon wanneer ze op 28 september aan het referendum over de EMU deelnemen."@nl2
"
Senhor Presidente, a Cimeira de Lisboa irá produzir um novo cordão de palavras bonitas. As palavras serão bem vindas, mas o problema de fundo é a União Económica e Monetária, que coloca o combate à inflação acima do emprego. O Banco Central declarou que o aumento dos preços deverá manter se sempre abaixo dos 2%, o Pacto de Estabilidade refere que o défice orçamental, nos anos normais, deverá ser, no máximo, de1%,. Não há quaisquer exigências no sentido do desemprego se manter abaixo dos 5% ou, melhor ainda, abaixo dos 2% ou1%. É o preço do dinheiro que não pode aumentar e o consumo público que não pode aumentar. Imaginemos que um país queria limitar o desemprego através do investimento público, porém, tal não é permitido. É mais importante preservar a política monetária, como se fosse uma vaca sagrada, do que dar emprego aos desempregados. Considero mais importante que se tome em consideração a economia da família e que se assegure que o pai volta para casa com um recibo de salário em vez de uma nota de despedimento, e era assim que pensava o Governo dinamarquês que chegou ao poder em1993. Em1992, tínhamos uma taxa de desemprego de 9,2%, tanto na Eurolândia, ou seja, nos11 países, como na Dinamarca. De1992 a1998 o desemprego na Dinamarca caiu para 5,1%. Na Eurolândia subiu para10,9%. Na Dinamarca tivemos um crescimento conjunto de 20% contra os10% na Eurolândia. Se o Governo dinamarquês tivesse feito o mesmo, hoje, teria cometido um acto proibido e anticonstitucional, porque o défice orçamental, na altura, era de 3,9%. Actualmente a Dinamarca tem um excedente orçamental, porque substituiu a nota de despedimento por um recibo de salário e porque os trabalhadores começaram a pagar impostos em vez de receber subsídio de desemprego. Os Chefes de Estado deveriam, em minha opinião, estudar o exemplo dinamarquês, quando se reunirem em Lisboa, para falar da Economia. Precisamos de uma alteração ao tratado da UEM em vez de um novo conjunto de palavras bonitas sobre os desempregados. O meu grupo espera que os eleitores dinamarqueses mantenham a coroa dinamarquesa quando, em 28 de Setembro deste ano, tiverem de votar sobre a adesão à UEM."@pt11
"Herr talman! Toppmötet i Lissabon kommer att producera ett nytt pärlband med vackra ord. Orden kommer att vara välkomna, men grundproblemet är att vi har en ekonomisk och monetär union som sätter hänsynen till inflationsbekämpningen framför hänsynen till sysselsättningen. Centralbanken har sagt att prisökningen alltid skall hålla sig under 2 procent. I stabilitetspakten sägs att underskottet i budgeten under normala år får vara högst 1 procent. Det finns inget krav på att arbetslösheten skall vara under 5 procent eller – ännu bättre – under 2 eller 1 procent. Det är priset på pengarna som inte får öka, det är den offentliga konsumtionen som inte får öka. Man skulle kunna tänka sig att ett land önskar begränsa sin arbetslöshet genom offentliga investeringar, men det är förbjudet. Det är viktigare att hålla fast vid penningpolitiken som en helig ko än att ge de arbetslösa ett jobb. Jag anser att det är viktigare att ta hänsyn till familjernas ekonomi och se till så att far i huset kommer hem med ett lönebesked i stället för ett uppsägningsbesked, och så tänkte den danska regering som bildades 1993. 1992 hade vi 9,2 procent arbetslösa, både i Euroland, alltså i de 11 länderna, och i Danmark. Från 1992 till 1998 har arbetslösheten i Danmark sjunkit till 5,1 procent. I Euroland har den stigit till 10,9 procent. Vi har i Danmark haft en sammanlagd tillväxt på 20 procent mot 10 procent i Euroland. Om den danska regeringen hade gjort samma sak i dag, så skulle det ha varit direkt olagligt och grundlagsstridigt, eftersom underskottet i budgeten då var 3,9 procent. Nu har Danmark också överskott i budgeten, därför att de som kunde byta ut uppsägningsbeskedet mot ett lönebesked också började betala skatt i stället för att leva på bidrag. Jag tycker att premiärministrarna borde studera det danska exemplet, när de träffas för att prata ekonomi i Lissabon. Vi behöver en ändring av EMU-fördraget i stället för en ny samling vackra ord till de arbetslösa. Min grupp hoppas att de danska väljarna beslutar sig för att bevara den danska kronan, när de nu skall delta i en folkomröstning om EMU-anslutning den 28 september i år."@sv13
|
lpv:unclassifiedMetadata |
"Bonde (EDD )."1,12
|
Named graphs describing this resource:
The resource appears as object in 2 triples